Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av förvaltningsstyrelsens förslag till ny ersättningsstadga för riksdagen jämte motioner

Konstitutionsutskottets betänkande nr 75 år 1971 KU 1971:75

Nr 75

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av förvaltningsstyrelsens förslag till ny ersättningsstadga för riksdagen jämte motioner.

Ärendet

I detta betänkande behandlas framställningen 1971:21 från riks­ dagens förvaltningsstyrelse jäm te följdmotionerna 1971: 1638— 1643 samt de under allm änna motionstiden väckta m otionerna 1971: 529 och 1971:546.

Förvaltningsstyrelsens framställning

I en den 16 november 1971 dagtecknad framställning lägger riks­ dagens förvaltningsstyrelse fram ett förslag till ersättningsstadga för riksdagen, som är avsett att fr. o. m. den 1 januari 1972 ersätta nu gällande stadga (1941: 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande. Styrelsen hemställer vidare i framställningen om bemyndi­ gande att i vissa övergångsfall medge särskild avgångsersättning. I framställningen tecknas inledningsvis en bakgrund till det framlagda förslaget (s. 1—3). Framställningen i det följande indelas i två huvud­ avsnitt. Det första, med rubriken »Arvode m. m.» (s. 3— 14), behandlar följande förmåner: (1) arvode, (2) traktam ente, (3) kostnadsersättning, (4) reseförm åner och (5) grupplivförsäkring. D et andra, med rubriken »Pension m. m.» (s. 14—23), behandlar (6) pensionsförmånerna och (7) avgångsersättning. I båda avsnitten redovisas först gällande bestämmel­ ser m. m. och därefter överväganden och förslag. Förvaltningsstyrelsens hemställan återfinns på s. 24. Vid framställningen har fogats dels en reservation och ett särskilt yttrande av fröken Sandell (s. 25), dels som bilaga 1 en tabellarisk beräkning till belysande av vissa pensions­ frågor (s. 26), dels som bilaga 2 förvaltningsstyrelsens förslag till ersätt­ ningsstadga för riksdagen. Det nya förslaget till ersättningsstadga innehåller inga nya typer av förm åner jäm fört med nu gällande stadga. Vad gäller förm ånerna (1) — (5) och (7) innebär förslaget i första hand rent tekniska och redak­ tionella förändringar. I fråga om (6) åsyftas en utbyggnad av den nuvarande ordningen till ett fullt utvecklat pensionssystem, som nära ansluter till vad som gäller för tjänstemän. De viktigaste nyheterna är

1 Riksdagen 1971. 4 sami. N r 75

en tioprocentig tilläggspension vid 67 års ålder samt sjukpension och familjepension.

I övrigt hänvisas till den i 2 sami. tryckta framställningen.

Motionerna

I motionen 1971: 529 av herr Enarsson (m), som väcktes under all­ m änna motionstiden, begärs en översyn av reglerna för visstidspension till avgången riksdagsledamot. M otionären vill ha till stånd en full anpassning till motsvarande regler för den kommunala visstidspensioneringen (12 år för full pension, tre år för att pension skall kunna utgå ävensom gynnande av kortare uppdragstid genom en på visst sätt för­ höjd tillgodoräkning av år som tjänstetid).

Hemställan lyder: »att reglerna för visstidspensionering av avgångna riksdagsledamöter anpassas till motsvarande regler för den kommunala visstidspensioneringen i enlighet med vad i motionen anförts».

I motionen 1971:546 av herr Rimås m. fl. (fp, s, c, m), som likaledes väcktes under allmänna motionstiden, tas upp nu gällande bestämmelse i 7 a § 1 mom. femte stycket stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande a tt visstidspension skall minskas med vad som utgår i lön eller egenpension på grund av anställning i allmän tjänst och i förekommande fall ej utgå.

Hemställan lyder: »att riksdagen m åtte besluta att i det fall riksdags­ ledamot återgått i kommunal tjänst och betalas med lägre lön eller pension än vad han enligt reglementet om visstidspension skulle ha erhållit i pension, styrelsen för riksdagens förvaltningskontor bemyn­ digas tillerkänna tidigare riksdagsledamot mellanskillnaden, samt att denna bestämmelse får gälla retroaktivt även för riksdagsman som av­ gått med utgången av år 1970».

M otionen 1971:1638 av herrar Björck i Nässjö (m) och Wijkman (m) avser visstidspensionen. M otionärerna anser att den föreslagna 50-årsgränsen bör ändras till en 40-årsgräns. Vidare bör enligt motionärerna förvaltningsstyrelsen ges rä tt att bevilja dispens från föreskrivna villkor för utfående av visstidspension.

Hemställan lyder: »att ersättningsstadgans 16 §, sista stycket, får följande lydelse: Visstidspension utgår till den som varit ledamot minst sex år och vid m andatets upphörande uppnått 40 år m en ej pensions­ åldern och som ej är berättigad till sjukpension. Riksdagens förvaltningsstyrelse äger dock bevilja dispens från ovan näm nda bestäm­ melser».

M otionen 1971:1639 av herr Johnsson i Blentarp m. fl. (s) ta r upp reseförmånerna. M otionärerna anser att varje ledamot med helt trakta­ mente bör få rä tt att under tid då session inte pågår på riksdagens be­

kostnad använda flyg mellan hem orten och Stockholm högst tio gånger varje år. Av motiveringen fram går att dessa resor skall avse besök på kansli inom riksdagen eller gruppkansli.

Hemställan lyder: »att riksdagen måtte besluta om följande lydelse av § 12 i den föreslagna ersättningsstadgan fö r riksdagen:

§ 12. Ledamot som erhåller helt traktam ente äger på riksdagens bekostnad anlita flyg för resa mellan hem orten och riksdagsorten under tid då session pågår samt till och från session, dessutom tio resor under icke sessionstid.

Ledamot som är bosatt utanför den valkrets, för vilken han blivit vald, äger varje år under tid då session pågår anlita flyg på riksdagens bekostnad för tio resor mellan riksdagsorten och valkretsen.»

M otionen 1971:1640 av herr Oskarson m. fl. (m, c, fp) tar upp pensionsreglerna och anknyter till den ovan berörda motionen 1971:529 och uttalanden av utskottet 1968 och 1970 om anpassning mellan de regler som gäller för riksdagen och inom kommunerna. M otionärerna yrkar — om omedelbar och fullständigare anpassning till de kommunala reglerna för närvarande inte anses möjlig — att tiden för hel pension skall vara 15 riksdagsår. M otionärerna tar också upp frågan om pensionsrätt för sådana ledamöter, vars riksdagsmandat upphört före den 1 januari 1972. De anser att en ändring av pensionsreglerna bör påverka även pensionen enligt tidigare fattade beslut och att övergångsbestäm­ melserna bör utform as i enlighet därmed.

Hemställan lyder: »att riksdagen m åtte besluta dels att antalet riks­ dagsår för erhållande av hel pension skall vara femton samt att, om antalet riksdagsår inte uppgår till femton, så stor del av hel egenpension skall utgå som svarar m ot antalet riksdagsår, dels att övergångsbestäm­ melsen till förslaget till ny ersättningsstadga för riksdagen ändras i överensstämmelse m ed 1970 års riksdags beslut att ändrade villkor för visstidspensioneringen skall påverka även pensionen enligt tidigare fattade beslut, att konstitutionsutskottet måtte utarbeta erforderlig for­ mulering för ovannämnda övergångsbestämmelse.»

Motionen 1971:1641 av fröken Sandell m. fl. (s, m) avser efter­ levande makes pensionsrätt och anknyter till den av fröken Sandell till förvaltningsstyrelsens framställning fogade reservationen. M otionärerna yrkar upphävande av kravet i förslaget att förutsättning för familje­ pension till efterlevande make skall vara att äktenskapet ingåtts senast den dag ledamoten fyllt 60 år.

Hemställan lyder: »att riksdagen m åtte besluta att bisatsen i andra meningen i 19 §, första stycket, utgår och a tt paragrafen i denna del får följande lydelse: 'Familjepension utgår efter den som vid sin död var ledamot av riksdagen eller berättigad till egenpension enligt 16 §. Den tillkommer efterlevande make samt efterlevande barn som ej uppnått

1* Riksdagen 1971. 4 sami. N r 75

19 års ålder, dock ej barn som vid ledamotens död var adopterat av annan än m aken’».

M otionen 1971:1642 av h err Signell m. fl. (s) avser reseförmånerna. M otionärerna önskar för a tt nedbringa riksdagens kostnadsökningar restriktivare regler för rä tt att på riksdagens bekostnad anlita flyg. Enligt m otionärerna bör flyg inte få anlitas för resor vars restid per järnväg inte överstiger fyra timmar.

Hemställan lyder: »att riksdagen m åtte besluta att 12 § i ersättningsstadga för riksdagen får följande utformning: 12 §

Ledam ot som erhåller helt traktam ente och vars restid per järnväg överstiger 4 tim m ar mellan hem orten och riksdagsorten äger på riks­ dagens bekostnad anlita flyg för resa mellan hem orten och riksdags­ orten under tid då session pågår samt till och från session.

Ledamot som är bosatt utanför den valkrets, för vilken han blivit vald, äger varje år under tid då session pågår anlita flyg på riksdagens bekostnad för tio resor mellan riksdagsorten och valkretsen under för­ utsättning att restiden per järnväg överstiger 4 timmar.»

Motionen 1971:1643 av herrar Torwald (c) och M attsson i Skee (c) ta r upp det föreslagna bemyndigandet för förvaltningsstyrelsen att medge särskild avgångsersättning i vissa övergångsfall i samband med enkammarreformen. M otionärerna anser — under hänvisning till bl. a. de i 24 § i den nya stadgan föreslagna reglerna om avgångsersättning — a tt regeln om sex månadsarvoden till den som fyllt 40 år bör gälla även i de berörda övergångsfallen.

Hemställan lyder: »att riksdagen vid behandlingen av förvaltningsstyrelsens förslag till ersättningsstadga för riksdagen beslutar en jäm k­ ning i reglerna om särskild avgångsersättning i vissa övergångsfall i enlighet med vad som anförts i motionen».

I övrigt hänvisas till texten i de tryckta motionerna.

Utskottet

Riksdagen uttalade sig 1966 för en allmän översyn av gällande stadga om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande, den s. k. ersättningsstadgan. I samm anhanget anfördes a tt huvuddelen av utrednings­ arbetet i ersättningsfrågorna därefter borde ankomma på riksdagens förvaltningskontor, som också borde ta initiativ till önskvärda ändringar av teknisk natur. Med stöd av dessa uttalanden har styrelsen för riks­ dagens förvaltningskontor i framställningar 1967, 1968 och 1970 lagt fram olika förslag till partiella ändringar i ersättningsstadgan.

D et nu av riksdagens förvaltningsstyrelse framlagda förslaget till

ersättningsstadga för riksdagen bör ses m ot bakgrunden av de berörda riksdagsuttalandena 1966.

Förslaget syftar till a tt ersätta nuvarande stadga med en helt ny för­ fattning. E n genomgående strävan h ar varit a tt göra författningen lättöverskådlig och att utform a såvitt möjligt enkla bestämmelser. I sak anknytes i stora delar till gällande stadga. Förslaget innehåller sålunda inga nya typer av förm åner i förhållande till gällande stadga. De ny­ heter som föreslås avser främ st pensionsförmånerna. I denna del åsyftas en utbyggnad av den nuvarande ordningen till ett fullt utvecklat pen­ sionssystem, som nära ansluter till vad som gäller för tjänstemän. Bl. a. föreslås nu en tioprocentig tilläggspension vid 67 års ålder samt sjuk­ pension och familjepension. Av nyheterna beträffande övriga förmånstyper förtjänar a tt näm nas att förvaltningsstyrelsen föreslår ett system med sjuklön och s. k. arbetsgivarinträde. Därmed åsyftas att i denna del erhålla jäm ställdhet med statstjänstemän.

Den allm änna uppbyggnaden av det av förvaltningsstyrelsen nu fram ­ lagda förslaget och flertalet av föreskrifterna däri h ar lämnats utan erinran i de i ärendet väckta följdmotionema. U tskottet finner också för sin del förslaget i stort sett utgöra en god lösning på många av de problem av skilda slag som hithörande frågor innebär.

Följdm otionem a avser främ st förslagets detaljutform ning i olika punkter. U tskottet kom m er i det följande a tt särskilt behandla de delar av förslaget som berörs av yrkanden eller synpunkter i motionerna eller där eljest särskilda skäl funnits föreligga för uttalande.

Förvaltningsstyrelsen föreslår att den nya stadgan skall kallas »Ersätt­ ningsstadga för riksdagen». U tskottet anser emellertid att det till und­ vikande av missförstånd redan i författningens rubrik bör anges att stadgan endast avser ledamot av riksdagen. U tskottet föreslår därför att stadgan i stället benämnes »Ersättningsstadga för riksdagens leda­ möter».

Bestämmelserna om arvode till riksdagsledamöterna återfinns i stadge­ förslagets 3—6 §§. Bestämmelserna bygger i huvudsak på nu gällande principer. U tskottet tillstyrker den föreslagna övergången till ett system med sjuklön och arbetsgivarinträde. D et synes även lämpligt att det i stadgan uttryckligen fastslås att arvode skall utgå med belopp för månad sorn — för närvarande — motsvarar två tredjedelar av lönen till stats­ tjänsteman i löneklass 1 på löneplan C. En sådan automatik i beräk­ ningarna bör m edföra betydande praktiska fördelar. Utskottet kan även på de av förvaltningsstyrelsen anförda skalen ansluta sig till förslagen att slopa nu gällande pensionsavdrag från arvode och att införa för­ enklade regler om avdrag vid frånvaro. I två avseenden bör emellertid enligt utskottets mening ändring företas i stadgeförslaget i nu aktuell del.

D et gäller dels den föreslagna regleringen i 4 § av arvode till ledamöter och suppleanter i riksdagens besvärsnämnd, dels den i 5 § andra stycket föreslagna regeln om avdrag från riksdagsarvodet för sjukbidrag eller förtidspension sorn utgår enligt lagen om allmän försäkring.

Den 1970 inrättade riksdagens besvärsnämnd består — förutom av riksdagsledamöter — av en särskilt vald ordförande och en ersättare för honom, vilka inte får vara riksdagsledamöter. Med hänsyn till detta förhållande bör frågan om arvode till nämndens ledamöter inte regleras i ersättningsstadgan utan — som nu är fallet — i den särskilda stadga som reglerar nämndens verksamhet. U tskottet föreslår därför att arvodesreglerna i 4 § stadgeförslaget endast skall om fatta utrikesnämnden och riksdagens lönedelegation. Enligt utskottets mening finns inte heller tillräcklig anledning att nu aktualisera en omprövning av de i 8 § besvärsstadgan för riksdagen och dess verk meddelade bestämmelserna om arvode till ledamöter och suppleanter i besvärsnämnden.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att bestämmelserna i 4 § endast avser arvodesfrågor. Utöver arvode bör i förekommande fall utgå reseersättning och traktam ente enligt allm änna regler. U tskottet förutsätter att förvaltningsstyrelsen meddelar detaljföreskrifter i detta hänseende enligt den ordning som stadgas i 26 §.

I 5 § andra stycket stadgeförslaget föreskrivs som redan näm nts att avdrag från riksdagsarvodet skall göras för sjukbidrag eller förtids­ pension som utgår enligt lagen om allmän försäkring. D etta är en nyhet i förhållande till nu gällande ersättningsstadga. Med hänsyn till tillämpade principer för omprövning av förm åner som utgår enligt näm nda lag kan det emellertid knappast antas att sjukbidrag eller för­ tidspension enligt lagen kom m er a tt utgå, om den berättigade blir riks­ dagsledamot. U tskottet föreslår därför att ifrågavarande avdragsregel utgår.

U tskottet vill i detta sammanhang också beröra en fråga, som disku­ terats inom utskottet vid behandlingen av detta ärende, m en där u t­ skottet inte funnit sig böra framlägga något förslag. Förvaltningsstyrelsens stadgeförslag innebär ingen ändring i fråga om ersättning för sådana särskilda uppgifter som talmanskap eller uppdrag att vara ordförande eller vice ordförande i utskott. Liksom nu är fallet skall sålunda enligt förslaget endast talmannen erhålla särskild ersättning. Även andra uppdrag, t. ex. att vara vice talm an, kan innebära vissa representationsförpliktelser och merarbete i förhållande till vad som norm alt ankom m er på en ledamot. D et synes därför kunna ifrågasättas om inte också dylika uppdrag bör särskilt arvoderas. Frågan är enligt utskottets mening värd a tt övervägas och utskottet förutsätter att för­ valtningsstyrelsen vid sitt fortsatta arbete med ersättningsfrågorna ägnar den uppmärksamhet och — om så finnes påkallat — framlägger er­ forderliga förslag.

I 11— 13 §§ regleras reseförmånerna.

12 § avser rätten a tt på riksdagens bekostnad anlita flyg. En nyhet i förslaget ä r att ledamöter som inte är bosatta i sin valkrets under sessionstid får rätt till tio flygresor årligen mellan riksdagsorten och valkretsen. Flygresorna tas upp i m otionerna 1971: 1639 och 1971: 1642. Den förstnäm nda motionen syftar till a tt utvidga rätten att anlita flyg även till icke sessionstid (tio resor årligen mellan hem orten och Stock­ holm för besök på riksdagskansli eller gruppkansli). Den sistnämnda motionen h ar ett m otsatt syfte. M otionärerna vill ha sådan ytterligare inskränkning i rätten a tt anlita flyg, a tt flyg endast får begagnas om restiden per järnväg överstiger fyra timmar.

I sin motivering till det framlagda förslaget fäster styrelsen uppmärk­ samheten på a tt en högst väsentlig ökning av riksdagens kostnader för flygresor in trätt under senare år. Styrelsen understryker därför som önskvärt a tt ledamöterna såvitt möjligt iakttar återhållsamhet med flygresor och beaktar föreliggande möjligheter att använda tåg där det inte vållar särskild olägenhet. Samtidigt konstaterar styrelsen att enkam m arreform en m edfört ett ökat behov av flygresor för sådana leda­ m öter som invalts fö r valkretsar där de inte är bosatta. M ot denna bakgrund föreslår styrelsen med avseende på dessa ledamöter den nya regeln om tio flygresor årligen under sessionstid mellan riksdagsorten och valkretsen.

Utskottet anser a tt frågan om riksdagsledamöternas rä tt a tt anlita flyg inte får ses främ st u r kostnadssynpunkt. I stället bör fästas av­ görande vikt vid angelägenheten att ledam öterna skall kunna fullgöra de med riksdagsuppdraget förenade förpliktelserna utan att behöva använda längre restid än som är nödvändigt. Inte minst viktigt i detta sammanhang ä r önskvärdheten att ledamoten kan hålla kontakt med väljarna och ha möjlighet a tt själv på ort och ställe sätta sig in i olika frågor. D et bör också beaktas att utvecklingen medfört att flyget kom ­ m it att inom övriga samhällsområden i allt större utsträckning begagnas vid tjänsteresor. M ot denna bakgrund fram står nu gällande restriktioner för flygresor som i viss m ån föråldrade. Enligt utskottets mening bör därför övervägas att utsträcka möjligheterna för ledamöterna a tt an­ vända flyg för resor i anledning av riksdagsuppdraget, bl. a. till tid då session inte pågår och inte enbart vid resor till och från egen valkrets.

Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört kan utskottet inte till­ styrka det i motionen 1971: 1642 fram ställda kravet på vissa ytterligare restriktioner i rätten att använda flyg. Förslaget i motionen 1971: 1639 att för besök på riksdagskansli öppna möjlighet för ledamot att begagna flyg även under icke sessionstid överensstämmer därem ot till sitt syfte med vad utskottet i det föregående uttalat. Frågan bör emellertid enligt utskottets mening ges en m era generell lösning, som måste föregås av ytterligare överväganden. U tskottet har därför stannat vid att nu inte

framlägga något förslag, som går utöver bestämmelserna i 12 §. Det bör i stället ankomma på styrelsen a tt uppta frågan i dess helhet till förnyat övervägande med beaktande av vad utskottet anfört.

Motsvarande synpunkter kan anföras för vidgade rättigheter för riksdagsledamot i förhållande till vad nu gäller a tt vid resa som föranledes av riksdagsuppdraget, begagna single sovkupé å järnväg och att anlita taxi eller privatbil m. m. U tskottet förutsätter a tt de tillämpnings­ föreskrifter i detta hänseende som styrelsen skall utfärda med stöd av 26 § kommer att beakta de särskilda förhållanden som gäller med av­ seende på riksdagsuppdraget och får en sådan utform ning att onödig formalism undviks vid tillämpningen.

Pensionsförmånerna behandlas i 14— 23 §§ i stadgeförslaget.

En allmän fråga i detta sammanhang är förhållandet mellan pensionsreglerna för riksdagens ledamöter och för de heltidsengagerade kom­ m unala förtroendemännen. R edan 1968 uttalade utskottet som ett allm änt önskemål på sikt, att en anpassning sker mellan de regler som gäller för riksdagen och inom kommunerna. 1970 förklarade utskottet att detta uttalande alltjäm t ägde giltighet. I den under allmänna motionstiden väckta motionen 1971:529 begärs en full anpassning till de regler som tillämpas för den kommunala visstidspensioneringen.

Styrelsen förklarar i förslaget a tt vissa paralleller kan dräs mellan riksdagsuppdraget och uppdrag som heltidsengagerad kom m unal för­ troendeman. Styrelsen anser emellertid att det lika litet nu som tidigare föreligger skäl att dra parallellen fullt ut, när det gäller förutsättningar för rä tt till pension och sättet a tt bestämma pensionens storlek.

U tskottet kan för sin del som ett allm änt önskemål vidhålla att man bör eftersträva ett pensionssystem för riksdagens vidkommande som i vart fall inte uppvisar för stora olikheter i förhållande till vad som gäller i fråga om andra förtroendemannapensioner. I detta samman­ hang är emellertid av betydelse a tt notera a tt utvecklingen på det kom m unala området inte är entydig. D et bör därför vara en viktig allmän uppgift för styrelsen a tt noggrant följa denna utveckling och att om omständigheterna påkallar det framlägga erforderliga ändrings­ förslag.

De av styrelsen nu framlagda förslagen till nya pensionsregler för riksdagens ledamöter innebär vissa anpassningar till de principer som nu tillämpas inom det kom m unala området. D it hör förslaget att ned­ sätta antalet för hel pension erforderliga riksdagsår från 20 till 18. I m otionen 1971: 1640 yrkas under hänvisning till utskottets ovan berörda uttalanden 1968 och 1970 samt till motionen 1971: 529 att tiden för hel pension skall vara 15 år. Samma mening h ar fram förts av bl. a. den socialdemokratiska riksdagsgruppen i remissyttrande till förvaltningsstyrelsen i den berörda frågan.

U tskottet kan för sin del ansluta sig till uppfattningen att 15 riksdags­ år num era bör räcka för hel pension. Vid detta ställningstagande fäster utskottet vikt inte bara vid att därmed uppnås en bättre anpassning till de kom m unala reglerna utan även — och fram för allt — att en sådan lösning bättre svarar m ot förhållandena efter enkam m arreform ens genomförande. Den nu gällande regeln att 20 riksdagsår berättigar till hel pension innebar för den tidigare andra kam m arens vidkommande att fem m andatperioder räckte för hel pension. D et bör enligt utskot­ tets mening inte lämpligen ifrågakomma a tt fordra flera mandatperioder för enkam m arens ledamöter. Sedan mandatperioden förkortats från fyra till tre år innebär fem m andatperioder num era 15 år. En regel enligt vilken 15 riksdagsår räcker för hel pension bör också enligt u t­ skottets mening utgöra en lämplig avvägning mellan de intressen som bryts m ot varandra på detta område. Inte minst betydelsefullt är därvid att nom ineringarna inte bör i alltför hög grad bindas vid hänsynstagan­ den till en kandidats ekonomiska förhållanden. Sätter man ned tiden för full pension till 15 år erhålles även inte oväsentliga förbättringar av pensionsförmånerna för ledamöter som läm nar riksdagen med pensionsrätt innan de uppnått 15 riksdagsår. U tskottets ställningstagande i denna del föranleder ändring i 15 § första stycket och i 17 § andra stycket. En annan fråga i pensionssammanhanget gäller minimiåldern för rä tt till pension. Den h ar betydelse främ st vad gäller rätten till visstids­ pension. Styrelsen föreslår därvid i likhet med vad som nu gäller att det för rä tt till sådan pension skall fordras att ledamoten uppnått 50 års ålder. Enligt motionen 1971: 1638 bör åldersgränsen i stället sättas vid uppnådda 40 år och styrelsen därjäm te ges rä tt a tt bevilja dispens från föreskrivna villkor för utfående av visstidspension. U tskottet, som noterar att 50-årsgränsen fastställdes 1968 i samband med visstidspensioneringens införande, anser att vägande skäl i och för sig kan anföras m ot varje åldersgräns i detta hänseende. U r rent princi­ piell synpunkt bör sålunda för frågan om pensionsrätt på grund av ledamotskap av riksdagen vara avgörande, inte åldern utan antalet verksamhetsår. På det kommunala om rådet är det också för närvarande ovanligt a tt åldersrekvisit uppställes. K rav i sådan riktning h a r dock framställts. Inte minst betydelsefullt för frågans lösning är vidare det förhållandet a tt det vid fastställd åldersgräns, i stort sett oberoende av var denna sättes, alltid kan uppkomma besvärliga tröskelproblem. Det bör även beaktas att en åldersgräns i praktiken kan försvåra för partier­ na att nom inera nya riksdagskandidater. U tskottet, som på anförda skäl visserligen anser det böra på sikt övervägas om någon bestämd åldersgräns över huvud bör fastställas för rä tt till visstidspension, finner emellertid tiden ännu inte vara mogen för att frångå den hittills tilllämpade principen med sådan åldersgräns. I dagens läge vill utskottet

inte heller m otsätta sig styrelsens förslag att bibehålla denna gräns vid fyllda 50 år. U tskottet förutsätter emellertid därvid att styrelsen ägnar frågan i hela dess vidd fortsatt uppmärksamhet. F ör att såvitt möjligt motverka uppkomsten av otillfredsställande tröskeleffekter, bör styrelsen redan nu medges rä tt att, om särskilda omständigheter föreligger, bevilja visstidspension till ledamot som inte uppnått 50 års ålder. Bestämmelse därom h ar intagits i 16 § som fjärde stycke. Slutligen vill utskottet här erinra om bestämmelserna om avgångsersättning i 24 §. E tt annat rekvisit för såväl visstidspensionen som för rätt till ålders­ pension för den som läm nat riksdagen före pensionsåldern är enligt styrelsens förslag att ha varit ledamot av riksdagen i minst sex år. Y rkandet i motionen 1971:529 om full anpassning till de kommunala reglerna innebär för visstidspensionens vidkommande att kravet på sex års ledamotskap skall nedsättas till tre år med rä tt att med viss förhöj­ ning tillgodoräkna år som tjänstetid. U tskottet finner inte skäl att nu föreslå någon avvikelse från styrelsens förslag i denna del. Då den före­ slagna regeln i särskilda fall kan ge upphov till liknande tröskelproblem som 50-årsgränsen, bör emellertid styrelsen även vad gäller sexårsregeln erhålla motsvarande dispensbemyndigande. D etta h ar iakttagits vid u t­ formningen av det av utskottet föreslagna nya fjärde stycket i 16 §. Med öppnandet av denna dispensmöjlighet tillgodoses också de i motio­ nen 1971: 1638 i denna del framställda önskemålen. U tskottet vill i detta sammanhang även hänvisa till reglerna i 24 § om avgångsersätt­ ning. Som förutsättning för familjepension till efterlevande make föreslår styrelsen i 19 § första stycket i enlighet med vad som nu allm änt tilllämpas på det statliga om rådet att äktenskapet skall ha ingåtts senast den dag ledamoten fyllt 60 år, dock med rätt för styrelsen a tt medge dispens från detta krav. I motionen 1971: 1641 yrkas under hänvisning till förslag av pensionsförsäkringskommittén i dess i mars i år avgivna betänkande om familjepensionsfrågor och till den av fröken Sandell vid styrelsens förslag fogade reservationen, att något sådant krav inte skall uppställas. U tskottet delar i och för sig den uppfattningen att m an inte bör göra villkor om viss ålder för äktenskaps ingående till förutsättning för pensionsrätt. U tskottet vill dock inte på detta begränsade område före­ gripa det m era generella ställningstagande till frågan som kan väntas. På grund därav och med hänvisning till föreliggande dispensmöjligheter kan utskottet inte nu tillstyrka ändringsyrkandet i motionen 1971: 1641. U tskottet vill dock uttala, att 60-årsgränsen skall utgå om den däri liggande principen vid förestående allmän prövning av frågan inte kom m er att godtas. Styrelsen föreslår i 16 § andra stycket att sjukpension skall utgå till ledamot som före pensionsåldern frånträder sitt uppdrag på grund av

sjukdom och erhåller helt sjukbidrag eller hel förtidspension enligt lagen om allmän försäkring. D etta innebär a tt frågan om en riksdagsledamots rätt till sjukpension enligt ersättningsstadgan görs helt beroende av den prövning av de i stadgandet angivna frågorna enligt lagen om allmän försäkring som verkställes av vederbörande organ enligt denna lag. U tskottet anser en sådan ordning vara principiellt felaktig. Enligt u t­ skottets mening bör det i stället ankom m a på förvaltningsstyrelsen att pröva frågan om förutsättning för sjukpension föreligger. I bestämmel­ sen bör därför endast föreskrivas att sjukpension utgår till ledamot som före pensionsåldern frånträder sitt uppdrag på grund av sjukdom, som är varaktig eller kan antagas bliva bestående avsevärd tid. Det får ankomma på förvaltningsstyrelsen att m ed stöd av 26 § utfärda erfor­ derliga tillämpningsföreskrifter och tillse att nödig samordning kommer till stånd med bl. a. sjukförsäkringsreglerna. I 20 § fjärde stycket bör till undvikande av en inte avsedd förhöjning av änkepensionsbeloppet införas en ytterligare föreskrift, enligt vilken beloppet i förekommande fall skall minskas med vad som kan tillkomma änkan enligt andra stycket.

Som tidigare berörts föreslår styrelsen i 24 § i anslutning till vad som redan nu gäller bestämmelser om avgångsersättning. En nyhet ä r att ersättningen skall utgå till alla som i övrigt uppfyller kraven, oberoende av om återgång sker till allmän tjänst eller ej. Vidare föreslås för a tt minska tröskeleffekten av kravet på 50 år för visstidspension, att avgångsersättning skall utgå med sex månadsarvoden — i stället för tre — till den som vid m andatets upphörande fyllt 40 år. I anslutning till reglerna i 24 § begär styrelsen vidare bemyndigande att efter särskild framställning kunna besluta om särskild avgångsersättning i efterhand till den som läm nat riksdagen vid årsskiftet 1970— 1971 till följd av enkam m arreform en och som inte kunnat utfå visstidspension eller av­ gångsersättning på grund av gällande samordningsregler. Enligt styrel­ sens förslag bör sådan ersättning motsvara tre månadsarvoden av den storlek som gällde vid avgången. I motionen 1971: 1643 föreslås under hänvisning till 24 § att den i sistnämnda stadgande föreslagna regeln om sex månadsarvoden till den som fyllt 40 år bör gälla även i de berörda övergångsfallen. U tskottet tillstyrker de föreslagna bestämmelserna om avgångsersätt­ ning i 24 § och anser att styrelsen bör erhålla begärt bemyndigande att utge särskild avgångsersättning i de berörda övergångsfallen. Styrelsen bör därvid också vara oförhindrad att besluta att särskild avgångsersätt­ ning till den som vid avgången fyllt 40 år skall motsvara högst sex månadsarvoden. U tskottet antecknar a tt m otionerna 1971:546 och 1971: 1643 får anses vara tillgodosedda med detta ställningstagande.

Styrelsen föreslår i övergångsbestämmelserna att äldre bestämmelser

alltjäm t skall äga tillämpning i fråga om pensionsrätt som grundar sig endast på ledamotskap av riksdagen som upphört före den 1 januari 1972. Enligt motionen 1971: 1640 bör en ändring av pensionsreglerna påverka även pensionen enligt tidigare fattade beslut och övergångs­ bestämmelserna utform as i enlighet härmed.

U tskottet är inte berett att tillstyrka att de nu av styrelsen och u t­ skottet föreslagna nya pensionsreglerna generellt ges retroaktiv tilllämpning. D et kan erinras om att styrelsen redan h ar befogenheter som ger viss fri prövningsrätt i särskilda fall.

I övrigt tillstyrker utskottet det av styrelsen framlagda förslaget.

Förvaltningsstyrelsens förslag med de av utskottet förordade änd­ ringarna har intagits i bilaga till detta betänkande.

Hemställan

U tskottet hemställer

a tt riksdagen

1. i anledning av riksdagens förvaltningsstyrelses framställning

samt med bifall till motionen 1971: 1640, såvitt den avser tiden

för hel pension, och avslag på motionen 1971: 1642 för sin del

antar det i bilaga till detta betänkande intagna förslaget till

ersättningsstadga för riksdagens ledamöter,

2. i anledning av förvaltningsstyrelsens framställning och m otio­

nen 1971: 1643 beslutar bemyndigande för förvaltningsstyrelsen

a tt medge särskild avgångsersättning i vissa övergångsfall

enligt vad ovan sagts,

3. förklarar motionerna 1971:529, 1971:546, 1971:1638, 1971:

1639, 1971: 1640 i vad den inte behandlats under 1, och 1971:

1641 besvarade med vad utskottet anfört.

Stockholm den 7 december 1971

På konstitutionsutskottets vägnar G EO RG PETTERSSON

Närvarande: herrar Pettersson i Visby (s), Larsson i L u ttra (c), Adams­ son (s), Henningsson (s), Hernelius (m), fru Thunvall (s), herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Ahlm ark (fp), Mossberg (s), W erner i Malmö (m), Bergqvist (s), Fiskesjö (c), Molin (fp) och Wictorsson (s).

Förslag till Bilaga

Ersättningsstadga för riksdagens ledamöter!

Inledande bestämmelser

1 §

Till ledamotskap av riksdagen är knutna de ekonomiska förm åner som angives i denna stadga.

2 §

Bestämmelserna i 3— 13 §§ äger tillämpning på riksdagsledamot från och m ed ingången av den månad, då han skall taga plats i riksdagen, till och med utgången av den månad, då han upphör att vara ledamot, dock ej för tid innan han blev ledamot. Pension enligt denna stadga utgår från och m ed den dag, då rätten att uppbära pension inträder, till och med den dag, då en m ånad för­ flutit efter pensionstagarens död, eller, om pensionsrätten upphör av annan anledning, till och med utgången av den månad, varunder rätten upphört. Den som är ledamot av riksdagen kan inte samtidigt uppbära egenpension enligt denna stadga.

Arvode

3 § Arvode utgår med belopp för månad som motsvarar två tredjedelar av lönen till statstjänsteman i löneklass 1 på löneplan C. Talm annen er­ håller därutöver ett så stort belopp, att de sammanlagda arvodesförmånerna motsvarar lönen till statsråd. Vid tillämpning av lagen (1962: 381) om allmän försäkring skall arvo­ det anses som inkomst av anställning och ledamot anses som arbets­ tagare.

4 §2 Ledam ot och suppleant i utrikesnämnden och riksdagens lönedelegation erhåller särskilt arvode med 200 kronor för varje sammanträde som bevistas under tid då session ej pågår.

5 §3 Sjukpenning jämte barntillägg, som tillkommer ledamot, skall upp- 1 I förvaltningsstyrelsens framställning föreslås att stadgan skall kallas »Ersättningsstadga för riksdagen». 2 Paragrafen har i förvaltningsstyrelsens förslag följande lydelse: »Ledamot och suppleant i utrikesnämnden, riksdagens lönedelegation och riksdagens besvärsnämnd erhåller särskilt arvode med 200 kronor för varje sammanträde som bevistas under tid då session ej pågår.» 8 I förvaltningsstyrelsens förslag finns ett andra stycke av följande lydelse: »Avdrag från arvodet skall göras för sjukbidrag eller förtidspension, som utgår enligt lagen om allmän försäkring.»

bäras i den ordning som anges i 3 kap. 16 § andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring (arbetsgivarinträde).

6 §

Beviljas ledamot ledighet under mer än femton dagar i följd av annat skäl än offentligt uppdrag, skall avdrag göras från arvodet med två tred­ jedelar från och med den sextonde dagen.

Traktamente

7 §

Ledamot, som är bosatt på längre avstånd än 70 kilometer fågelvägen från riksdagshuset, erhåller för tid då session pågår traktamente, be­ räknat efter det lägsta belopp för dygn som tillkommer statlig förrättningsman med eget hushåll.

Traktam ente utgår dock ej till ledamot som är statsråd.

8 §

Annan ledamot, som är bosatt på längre avstånd än 15 kilometer fågelvägen från riksdagshuset, kan av riksdagens förvaltningsstyrelse tillerkännas traktamente med högst det belopp som följer av 7 §.

9 §

Ä r ledam ot frånvarande mer än fem ton dagar i följd, skall avdrag göras från traktamente med hälften från och med den sextonde dagen. H ar frånvaron ej upphört efter nittio dagar, skall något traktam ente ej längre utgå.

Kostnadsersättning

10 §

Kostnadsersättning utgår med 300 kronor för månad.

Reseförmåner

11 §

Ledamot äger anlita inrikes järnvägar och statliga busslinjer på riks­ dagens bekostnad.

12 §

Ledamot som erhåller helt traktam ente äger på riksdagens bekostnad anlita flyg för resa mellan hemorten och riksdagsorten under tid då session pågår samt till och från session.

Ledamot som är bosatt utanför den valkrets, för vilken han blivit vald, äger varje år under tid då session pågår anlita flyg på riksdagens bekostnad för tio resor mellan riksdagsorten och valkretsen. 13 § I föreskrifter som meddelas enligt 26 § kan bestämmas, att ledamot äger anlita även annat färdmedel på riksdagens bekostnad.

Egenpension

14 § Pensionsförmånerna är ålders-, sjuk- och visstidspension. Pensionsåldern inträder vid utgången av det riksdagsår varunder leda­ moten uppnår 65 års ålder. Pensionsunderlaget utgörs vid varje tidpunkt av det arvode för månad som utgår till ledamot.

F ö r hel pension fordras 15 riksdagsår. Endast år före uppnådd pen­ sionsålder tillgodoräknas. D å fråga är om sjukpension, inräknas utöver antalet uppnådda riks­ dagsår även de år som återstår till pensionsåldern.

16 §2 Ålderspension utgår vid uppnådd pensionsålder eller vid den senare tidpunkt då mandatet upphör. F ö r den som läm nat riksdagen före pen­ sionsåldern föreligger dock rätt till ålderspension endast om han upp­ nått minst sex riksdagsår. Sjukpension utgår till ledamot som före pensionsåldern frånträder sitt uppdrag på grund av sjukdom, som är varaktig eller kan antagas bliva bestående avsevärd tid. Visstidspension utgår till den som varit ledamot minst sex år och vid mandatets upphörande uppnått 50 år men ej pensionsåldern och som ej är berättigad till sjukpension. Om särskilda omständigheter föreligger, äger riksdagens förvaltningsstyrelse medge a tt ålderspension eller visstidspension får utgå även till ledamot, som inte uppfyller de villkor som föreskrivs i första styckets andra mening respektive i tredje stycket. 17 §3 Hel egenpension utgör för månad före 67 års ålder 65 procent och 1 I förvaltningsstyrelsens förslag föreslås i första stycket »18» i stället för »15». 3 Andra stycket har i förvaltningsstyrelsens förslag följande lydelse: »Sjuk­ pension utgår till ledamot som före pensionsåldern frånträder sitt uppdrag på grund av sjukdom och erhåller helt sjukbidrag eller hel förtidspension enligt lagen om allmän försäkring.» Fjärde stycket finns inte med i förvaltnings­ styrelsens förslag. 8 I förvaltningsstyrelsens förslag föreslås i andra stycket »18» i stället för »15».

från och med 67 års ålder 10 procent av pensionsunderlaget. För leda­ mot som är född före 1914 ökas sistnämnda procenttal med 2,6 procent för varje år han är född före 1914.

Uppgår antalet riksdagsår inte till 15, utgår så stor del av hel egen­ pension som svarar mot antalet riksdagsår.

18 §

F rån egenpension före 67 års ålder avdrages vad ledamoten är berät­ tigad att uppbära i form av sjukpenning, sjukbidrag eller förtidspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, sjukpenning dock endast om den börjat utgå vid pensionstillfället.

U tgår ej hel pension minskas avdrag i motsvarande m ån som pensio­ nen.

Familjepension

19 §

Familjepension utgår efter den som vid sin död var ledamot av riks­ dagen eller berättigad till egenpension enligt 16 §. Den tillkommer efter­ levande make, under förutsättning att äktenskapet ingåtts senast den dag ledamoten fyllt 60 år, samt efterlevande barn (adoptivbarn) som ej uppnått 19 års ålder, dock ej barn som vid ledamotens död var adop­ terat av annan än maken.

Särskild änkepension utgår till änka som omfattas av första stycket, om hon ej erhåller änkepension enligt tilläggspensioneringen inom den allmänna försäkringen.

Riksdagens förvaltningsstyrelse kan bevilja skälig pension till från­ skild make ävensom till efterlevande make oaktat äktenskapet ingåtts senare än som sagts i första stycket.

20 §i

H el familjepension utgör för månad, för en förmånsberättigad (make eller barn) 5 procent av pensionsunderlaget och för två eller flera förmånsberättigade 10 procent av pensionsunderlaget.

Om ledamoten var född före 1914, skall för varje år han var född före detta år de angivna procenttalen ökas med 1,04 procent för änka och m ed 0,26 procent för varje barn. Ökning skall dock ske med 1,04 procent för ett barn, om ledamoten inte efterlämnade änka.

Om mer än en förmånsberättigad finns, fördelas familjepensionen så att make alltid erhåller vad som skolat utgå till en förmånsberättigad. Mellan flera barn delas lika.

H el särskild änkepension utgör för m ånad 21 procent av pensionsun- 1 Fjärde stycket har i förvaltningsstyrelsens förslag följande lydelse: »Hel särskild änkepension utgör för månad 21 procent av pensionsunderlaget.»

derlaget, i förekommande fall m inskat med vad som kan tillkomma änkan enligt andra stycket.

21 § F rån särskild änkepension avdrages livränta som med anledning av dödsfallet utgår till änkan p å grund av obligatorisk yrkesskadeförsäk­ ring eller på grund av staten åliggande ersättningsskyldighet.

22 §

Bestämmelserna i 14 § tredje stycket, 15 § första stycket, 17 § andra stycket samt 18 § andra stycket äger motsvarande tillämpning. Vid fastställande av pension efter den som vid sin död var ledamot av riksdagen eller uppbar sjukpension äger även 15 § andra stycket motsvarande tillämpning.

23 § Rätten till familjepension och särskild änkepension upphör för make vid ingående av nytt äktenskap.

Avgångsersättning

24 § Avgångsersättning utgår till den som varit ledamot av riksdagen minst tre år och som vid mandatets upphörande ej erhåller pension enligt denna stadga. Ersättningen utgör sex månadsarvoden för den som vid mandatets upphörande uppnått 40 års ålder och eljest tre månadsarvo­ den.

Grupplivförsäkring

25 § Ledamöterna är grupplivförsäkrade på riksdagens bekostnad. Regle­ m entet (1962: 698) angående statens grupplivförsäkring äger motsva­ rande tillämpning.

Tillämpningsföreskrifter m. m.

26 § Riksdagens förvaltningsstyrelse äger meddela de beslut och föreskrif­ ter som erfordras vid tillämpningen av denna stadga.

Denna stadga träder i kraft den 1 januari 1972, då stadgan (1941: 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande upphör att gälla. Äldre bestämmelser skall dock alltjäm t äga tillämpning i fråga

om pensionsrätt som grundar sig endast på ledamotskap av riksdagen som upphört före den 1 januari 1972.

De nya pensionsbestämmelserna skall inte heller äga tillämpning i fråga om den som erhållit rätt till pensionsförmåner enligt de äldre be­ stämmelserna och kvarstår som ledamot av riksdagen efter den 1 januari 1972, om önskemål därom anmäls hos riksdagens förvaltningskontor senast i samband med ansökan om pension.