Lagutskottets betänkande i anledning av motion om rätt för makar att anta hustruns släktnamn, m. m.
Nr 18
Lagutskottets betänkande i anledning av motion om rätt för makar att anta hustruns släktnamn, m. m.
I m otionen 1971: 659 av h e rr M öller i G ö teborg (fp) hem ställs a tt riksdagen i skrivelse till K ungl. M aj:t begär antingen tillsättandet av en utredning eller o m edelbart förslag angående dels rä tt fö r m a k a r a tt a n ta hustruns släktnam n såsom m akarnas ge m ensam m a, dels rä tt fö r vårdnadshavare a tt genom an m äla n lå ta b arn i äktenska pet få an ta m oderns släktnam n såsom ogift, dels ä n d ra t fö rfa ra n d e fö r bibehållandet av flicknam n etc. vid äk ten skapets ingående. U tsk o ttet h a r in h ä m ta t utlåtan d en över m otionen frå n Svea h o v rätt och patent- och registreringsverket. I anledning av m otionen h a r till u t skottet inkom m it en skrivelse frå n F redrika-B rem er-förbundet.
Gällande bestämmelser
I 6 § nam nlagen den 11 oktober 1963 föreskrivs a tt hustru vid vig seln fö rv ärv ar m annens släktnam n om h o n inte dessförinnan till p astor eller vigselförrättaren an m ält a tt hon äm n a r behålla det släktnam n hon had e som ogift. A nm älningen m å i stället avse a n n a t släktnam n som till kom henne vid äktenskapets ingående, om nam nm yndigheten efter an sökan funnit särskilda skäl föreligga a tt h o n behåller d etta nam n. O m hu stru n h a r behållit henne tidigare tillkom m ande släktnam n, m å h o n vidare u n d er äktenskapet genom anm älan hos p asto r an tag a m annens släktnam n. N ågon m o tsvarande rättig h et fö r m annen a tt efter anm älan kunna antaga hustruns släktnam n föreligger inte. Ö nskar m nanen antaga hust runs släktnam n få r fråg an prövas enligt 12 § nam nlagen. D enna p a ra g raf anknyter till bestäm m elserna i 8 -1 0 §§, vari föreskrivs a tt nam nby te få r ske endast om det n am n som vederbörande b ä r ej ä r tillräckligt särskiljande eller eljest m indre tjänligt, och vidare uppställs vissa krav i fråg a om språklig form m . m . (8 och 9 §§). N y tt n am n få r inte godkän nas om det lä tt kan förväxlas m ed annan tillkom m ande släktnam n eller vissa an d ra kännetecken (10 §). E nligt 12 § äger nam nm yndigheten, om synnerliga skäl ä r därtill, bifalla ansökan om släktnam n trots att hinder föreligger enligt 8 -1 0 §§. A nsökan skall göras skriftligen hos nam n m yndigheten, dvs. patent- och registreringsverket.
Riksdagen 1971. 8 sami. N r 18
Slutligen m å h ä r näm nas a tt enligt 1 § nam nlagen b a rn i äktenskap vid födelsen fö rv ä rv a r faderns släktnam n men m å genom anm älan hos p asto r antaga det släktnam n m odern hade som ogift, om rätten fu n nit nam nbytet v ara förenligt m ed barnets bästa. H a r barn et fyllt arto n å r m å det vidare, om särskilda skäl ä r därtill, efter ansökan hos nam n m yndigheten erhålla släktnam n som nyss sagts.
Motionen
I m otionen hänvisas inledningsvis till a tt fö rev aran d e fråg o r var förem ål för diskussion n ä r riksdagen 1963 antog nam nlagen men att de då ej vann m ajoritetens stöd. M otionären fram håller a tt sedan dess h a r könsrollsdebatten och den allm änna inställningen till frågan om lika rättigheter fö r m an och kvinna förändrats. T iden ä r nu m ogen för a tt som huvudprincip a n ta en likaställning i nam nhänseende fö r person som ingår äktenskap. E nligt m otionären skriver också patent- och registreringsverket i sina petita fö r 1 9 7 1 /7 2 att en översyn av nam nlagen b ö r kom m a till stånd u n d er dess planeringsperiod 1 9 7 0 /7 1 -1 9 7 5 /7 6 . M otionären a n fö r vidare bl. a. a tt den nuvarande regeln a tt endast kvinnan kan a n ta m edkontrahentens nam n vid äktenskapets ingående ä r en u r likställighetssynpunkt oläm plig regel. D en h a r också nackdelar u r praktiska synpunkter. K vinnans nam n kan vara m er särskiljande än m annens, men än d å kan hennes släktnam n inte genom anm älan få bli m ak arn as gem ensam m a efternam n. M otionären hänvisar även till a tt F redrika-B rem er-förbundet redan 1921 påpekade a tt det kunde före ligga e tt intresse fö r m annen a tt få hustruns nam n godkänt fö r sig och till a tt förbundet 1960 i sitt rem issvar över nam nrättskom m itténs förslag fram höll a tt en sådan m öjlighet skulle vara i god överensstäm m else med en av de vägledande grundprinciperna i förslaget, näm ligen a tt den en skildes nam n i lika m ån v ar e tt uttryck för hans personlighet som för sam hörigheten m ed fam iljen, en princip som givetvis borde gälla i lika hög grad oavsett nam net v ar m annens eller kvinnans. Även själva fö rfa ra n d e t bör enligt m otionärens m ening ändras. I stäl let fö r a tt som nu kvinnan m åste göra anm älan för a tt få behålla sitt eftern am n borde regeln vara a tt v ardera parten behåller sitt efternam n, om inte gem ensam anm älan görs a tt endera efternam net skall bli bådas gem ensam m a. D et förefaller m otionären rim ligt a tt nam ngem enskap m ellan m ak arn a b a ra uppkom m er om de båd a önskar det och gör vederbörlig anm älan. D et bö r k u n n a ske inte b ara då äktenskapet ingås u ta n också senare. Avslutningsvis an fö rs i m otionen att n am nrättskom m ittén had e fö re slagit a tt »barn i äktenskap m å efter anm älan antaga m oderns släkt nam n såsom ogift» m en a tt denna bestäm m else inte m edtogs i pro positionen. Enligt m otionärens m ening kan det v ara m ycket angeläget,
i fall då m annen t. ex. av yrkesskal definitivt önskar bibehålla sitt nam n, a tt m a k arn a få r rä tt a tt gem ensam t besluta a tt ge barn et m oderns släktnam n såsom ogift, ett nam n som kan v ara vida m er särskiljande än m annens. M otionären anser a tt den alltm er o m fattan d e likaprincipen i könsrollshänseende och den nuvarande huvudm ålsättningen a tt i olika sam m anhang lå ta k o n trah e n tern a i ett äktenskap gem ensam t få bestäm m a i olika angelägenheter gör förslaget än n u m er slagkraftigt än då frå g an behandlades fö r å tta å r sedan.
Förarbetena till namnlagen
I propositionen m ed förslag till nam nlag m . m . (prop. 1963: 37) an förde föredragande departem entschefen, statsrådet K ling, i anslutning till 12 § i förslaget bl. a. följande.
Såsom (nam nlags-) kom m ittén påvisat kan det i särskilda fall föreligga sta rk a skäl a tt tillåta n am nbyte även om de sålunda (i 8-11 §§) stadgade villkoren ej ä r uppfyllda. 1 undantagsfall k an det v ara befogat exem pel vis a tt en m an fö rv ä rv a r sin hustrus nam n, a tt en person som under lång tid faktiskt b u rit ett visst nam n får form ell rä tt a tt bära nam net eller a tt en person fö rvärvar ett nam n som tidigare burits i hans släkt. E tt an n at exempel ä r a tt en person h a r begått brottslig gärning, som få tt stor publi citet, och behöver än d ra nam n för a tt efter u tståndet stra ff kunna å te r gå till ett n o rm alt liv i sam hället. I likhet m ed kom m ittén vill jag för orda, att en regel upptages, som ger m öjlighet till nam nförvärv i sådana och liknande situationer då synnerliga skäl kan åberopas. U ndantagsvis kan det också vara rim ligt a tt tillåta utlänning, t. ex. politisk flykting, r ä tt till nam nbyte även om han ej vistats h ä r så länge, a tt bosättningstillstånd kun n at beviljas honom . D et bör sålunda medges, a tt ansökan om n am nförvärv upptages även i an d ra fall än som avses i 8 och 11 §§, och ej heller bestäm m elserna i 9 och 10 §§ om nam nets språkliga u tfo rm ning m. m . och om förväxlingsrisk bör v ara absolut bindande. O m undantagsregeln, såsom jag förutsätter, tilläm pas m ycket restriktivt, be h över m an ej b efara a tt den får menlig inverkan p å nam nskicket eller på nam nskyddet.
I anledning av propositionen väcktes m otioner (I: 587 och II: 721), vari hem ställdes om sådan ändring av 6 § i förslaget a tt m annen berät tigades förvärva hu stru n s släktnam n som ogift, om m ak arn a var ense om a tt b ära d etta n am n och anm älan skedde före vigseln till n am n m yndigheten. F ö rsta lagutskottet an fö rd e i utlåtan d e (1963: 31) rö ra n d e 6 § bl. a. följande.
T ill stöd fö r förslaget, a tt det bö r u n d erlättas fö r m a k a r a tt antaga hustruns släktnam n såsom m akarnas gem ensam m a, h a r i m otionerna åb eropats önskem ålet om nam ngem enskap inom fam iljen sam t den be gränsade tillgången på nya släktnam n. D e sålunda an fö rd a skälen m åste anses beaktansvärda. H ärtill kom m er a tt det från principiell synpunkt ä r stark t tilltalande a tt söka u p p n å likställighet m ellan m a k ar även i nam n-
1* Riksdagen 1971. 8 sami. N r 18
rättslig t hänseende. U tsk o ttet vill d ä rfö r instäm m a i det syfte som upp b ä r förevarande m otionsyrkande. M ed anledning härav h a r utskottet grundligt övervägt olika m öjligheter a tt genom ändring i de genom pro positionen föreslagna reglerna förverkliga näm nda syfte. H ärv id har be tydande svårigheter av fra m fö r allt system atisk och lagteknisk natur yp p at sig. D et synes d ä rfö r läm pligt a tt föru tsättn in g arn a fö r den önska de ändringen klarlägges genom särskild utredning.
U n d er hänvisning till d et a n fö rd a tillstyrkte u tsk o ttet - m ed avstyr kande av m otionerna i m otsvarande m ån - propositionen i denna del sam t fö ro rd ad e en utredning av förutsättn in g arn a för sådan ändring i nam nlagen a tt m a k ar genom anm älningsförfarande kunde såsom gemen sam t släktnam n antaga hustruns nam n som ogift. I en till u tlåtan d et fogad reservation i den n a del anfördes bl. a. föl jande.
E nligt förslaget föreligger m öjlighet fö r m annen a tt e fte r ansökan hos nam nm yndigheten jäm likt 12 § förvärva hustruns släktnam n. Ansökningsförfarandet m edför a tt nam nbyten av denna a r t kan förekom m a endast om beaktansvärda skäl ta la r d ärfö r. H ärigenom erhålles en värde full garanti fö r a tt de allm änna och enskilda intressen som ä r fö rknippa de m ed nam nstabiliteten och nam nskyddet ej u ta n tillräcklig anledning få r stå tillbaka. Inom ram en fö r den angivna ordningen to rd e finnas utrym m e för a tt i erforderlig m ån tillgodose de synpunkter på nam n gem enskapen inom fam iljen och p å hushållningen m ed nya släktnam n, som m o tionärerna an fö rt. F ö r e tt system som m edger m annen a tt anm älningsvis få förvärva hustruns nam n kan givetvis anföras, att det skulle m edföra större lik ställighet m ellan m annen och hu stru n i nam nrättsligt hänseende. D et lig ger em ellertid i sakens n atu r a tt av praktiska skäl dylika m era form ella likställighetssynpunkter få r tillm ätas begränsad vikt inom ett nam nskick som på traditionell grund lå ter m annens nam n n o rm alt bestäm m a fam il jens. U tskottet h a r vid övervägande av nu berörda spörsm ål sta n n at för den uppfattningen a tt tillräckliga skäl ej föreligger fö r a tt införa en möjlighet fö r m annen a tt u ta n prövning frå n nam nm yndighetens sida förvärva hustruns släktnam n.
R eservanternas hem ställan, som i enlighet m ed det an fö rd a innebar bi fall till K ungl. M aj:ts förslag i denna del, bifölls av riksdagen.
I anslutning till 12 § i förslaget anförde u tsk o ttet bl. a. a tt det delade departem entschefens u ppfattning a tt undantagsregeln borde tilläm pas m ycket restriktivt m en fö ru tsatte a tt den rekom m enderade restriktiviteten inte fick innebära a tt nam nm yndigheten i tilläm pningen intog en allm änt negativ hållning till nam nbyten m ed stöd av undantagsregeln u ta n endast a tt kraven på m otivering fö r sådana nam nbyten skulle ställas relativt högt. V ad an g år det fall a tt m a k ar gem ensam t önskar b ä ra hustruns n am n fram höll utskottet, a tt det syntes u p p en b a rt a tt den p å fam iljesam -
hörigheten g rundade anknytning till hustrunam net, som m annen kunde åberopa, m åste tillerkännas den största betydelse. O m i övrigt beaktansv ärd a skäl för m annens nam nbyte kunde a n fö ras och n am nbytet ej kunde an tas lända till m ä rk b a rt fö rfån g fö r an n an , to rd e det enligt utskottet k u n n a fö rutsättas a tt ansökan enligt 12 § skulle kom m a a tt bifallas. I denna del följde riksdagen utskottet.
Ä ven 1 § i förslaget blev förem ål för ändringsyrkanden. I o vannäm n d a m otioner hem ställdes sålunda om sådan ändring i 1 § tredje stycket a tt inom äktenskapligt barn, som ej fyllt ad erto n år, gavs r ä tt a tt genom an m älan till p asto r a n ta det släktnam n m odern hade som ogift u nder förutsättning a tt m odern alltjäm t bar d etta nam n och a tt fö rä ld rarn a var ense om barnets nam n. U tsk o ttet an fö rd e i denna del följande.
F örslaget till nam nlag in n eb är ökade m öjligheter fö r b arn i äktenskap a tt förvärva sin m oders flicknam n. N ä r det gäller nam nbyte fö r barn som ej fyllt aderton å r h a r i detta och i flertalet likartade fall ansetts läm p ligt att låta dom stol pröva, huruvida bytet ä r förenligt m ed barnets bästa. D om stolens prövning ä r avsedd a tt tjäna som en sp ä rr m ot nam nbyten, vilka frå n barnets eller fam iljens synpunkt ä r oläm pliga. Bland a n n a t skall tillses, a tt syskon n o rm alt erhåller sam m a släktnam n. I de av m otio n ärern a åsyftade fallen, alltså då barnets m oder bär sitt flicknam n sam t hon och barnets fader ä r ense om a tt barnet bör ha m o derns nam n, to rd e självfallet fö räld rarn as bedöm ning av nam nfrågan säl lan strida m ot barnets och fam iljens verkliga intressen. D et kan d ä rfö r enligt utskottets m ening m ed hänsyn till dom stolsprövningens ändam ål föru tsättas, a tt dom stolen i dylika fall blott undantagsvis och då på sär skilda grunder kan finna nam nbytet icke förenligt m ed barnets bästa. P rövningen torde sålunda få ungefär sam m a begränsade innebörd som då rä tte n enligt 6 kap. 7 § föräldrabalken p rö v ar överenskom m else j vårdnadsfråga. V id angivna förhållanden to rd e inhäm tandet av rättens m edgivande till nam nbytet ej behöva fö ro rsak a n äm nvärd om gång eller kostnad fö r barnets fö rä ld ra r eller m ä rk b a r ökning av dom stolarnas arbetsbörda. E n prövning efte r dessa linjer kan tyckas onödig i flertalet fall och det k an d ä rfö r te sig tilltalande a tt i enlighet m ed m otionärernas förslag låta k ravet på rätten s m edgivande utgå, E m ellertid får ej förbises, a tt föräld rarn as beslut om barns nam n ibland kan ha tillkom m it p å sådant sätt a tt d et blivit m indre väl överlagt. S ålunda to rd e en nam n fråg a av hithörande slag kunna bli särskilt aktuell vid slitningar eller skilsmässa m ellan fö r äld ra rn a . Risk föreligger då för a tt fö rä ld rarn a h an d lar i a ffek t och icke tillräckligt uppm ärksam m ar, a tt n am nfrågan bör lösas på ett sätt som barnet, även n är det blivit vuxet, kan godtaga. I sådana fall to rd e den be döm ning frå n utom ståendes sida, som dom sto lsfö rfaran d et m edför, fylla en nyttig funktion i barnets intresse och även i viss m ån främ ja nam n stabiliteten. D et m å i d etta sam m anhang erinras om a tt de föreslagna reglerna om fö rfa ra n d e t in fö r dom stol inbegriper m öjlighet a tt h ö ra barn et i nam n fråg an , om det fyllt tolv år. B arnets därv id u ttalade öns
k an bör tillm ätas ökande betydelse allt efter som barnet n å r större m og nad och närm ar sig ad e rtonårsåldern, vid vilken barnet enligt förslaget själv få r avgöra om det önskar byta nam n. M otsvarande m öjlighet a tt i en efter åldern och övriga om ständigheter läm pad utsträckning beakta barnets m ening to rd e ej u ta n vanskligheter kunna infogas i anm älningsfö rfa ra n d e t hos pastor.
U n d er hänvisning till det a n fö rd a hem ställde utskottet a tt riksdagen m å tte - m ed avslag på m otionsyrkandena - a n ta den i propositionen föreslagna lydelsen av 1 §. I en till u tlå ta n d et fogad reservation i den n a del anfördes bl. a. följande.
Enligt utskottets u ppfattning kan det fö rutsättas a tt i de fall då barnets m oder behållit sitt flicknam n och d å fö räld rarn a gem ensam t h a r vård n a den om b arnet och ä r ense om a tt barnet bö r ha m oderns nam n som ogift, fö räld rarn as bedöm ning av nam nfrågan ej strider m ot barnets bäs ta och ej heller m ot fam iljens verkliga intressen. 1 allm änhet trä ffa r fö r ä ld ra r avgöranden i fråg o r som ingår i utövandet av vårdnaden om bar n et u ta n a tt deras ståndpunktstaganden underkastas m yndighets prövning o ch d etta o ak tat av görandena k an vara av synnerlig vikt fö r barnet. I d etta hänseende m å allenast näm nas a tt det tillkom m er fö rä ld ra r att självständigt bestäm m a om barnets uppfostran och utbildning. Jäm väl läm nande av sam tycke till gifterm ål tillkom m er i vissa fall vårdnads havare. Enligt utskottets fö rm enande synes det sålunda, såväl m ed hän syn till sakens beskaffenhet i och fö r sig som m ed beaktande av vad i övrigt gäller om utövandet av vårdnaden om barn, op åk allat a tt i så d a n a fall som o van sagts kräva rättens prövning. Ej heller synes ett av stående från sådan prövning i förhållande till det fram lagda förslaget in n eb ära något eftersättan d e av nam nstabiliteten. G enom e tt rent a n m älningsförfarande i fall som nu åsyftas skulle den enskilde besparas besvär och kostnader och även dom stolarnas sysslande m ed ärenden av fö rev aran d e a rt icke oväsentligt nedbringas.
R eservanterna tillstyrkte u n d er hänvisning till det an fö rd a m otions yrkandena. R iksdagen biföll dock utskottsm ajoritetens hem ställan.
1967 års riksdag
V id 1967 års riksdag väcktes två m otioner (I: 612 och II: 776) vari hem ställdes a tt riksdagen fö r sin del skulle besluta om sådan ändring i nam nlagen a tt m a k ar som önskade an ta hustruns n am n som ogift gavs större m öjlighet härtill. I rem issyttrande över m otio n ern a u ttalade patent- och registrerings verket a tt nam nm yndigheten, m ed beaktande av de synpunkter som 1963 anförts av fö rsta lagutskottet, i något stö rre om fattning än tidiga re g odkänt hustruns n am n som ogift fö r m akar. Såsom nam nm yndig h eten tilläm pade nam nlagen fanns enligt y ttra n d et visst utrym m e för m a k ar a tt övergå till m er särskiljande hustrunam n, om skälen ansågs
tillräckligt sta rk a och an n an s n am n rä tt inte led intrång eller m annens skäl v ar så sta rk a a tt intrån g et fick tålas. I y ttra n d et fram hölls också a tt verket u n d er de tre å r som fö rflu tit sedan nam nlagen trädde i k ra ft v un n it vissa erfarenheter av lagens verkningar, som tydde på a tt en all m än översyn av lagen så sm åningom kunde behövas. V id läm pligt till fälle, sedan ytterligare erfaren h e ter sam lats, avsåg verket a tt ta initia tiv härtill. F ö rsta lagutskottet hem ställde i sitt av riksdagen godkända u tlåtande (1L U 1967: 29), a tt m otionerna - m ed hänsyn till av patent- och re gistreringsverket an fö rd a förhållanden och till den k o rta tid som för flu tit sedan frå g an senast prövades av riksdagen - inte m åtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Remissyttrandena
Svea hovrä tt och Fredrika-B rem er-förbundet tillstyrker a tt nam nla gen blir förem ål för en översyn m edan patent- och registreringsverket a n ser a tt en översyn bör an stå till dess ytterligare erfarenheter erhållits. Svea hovrä tt fram h åller a tt det inom fam iljerättens om råde u nder de senaste åren tillkom m it nya lagar. Y tterligare lagstiftningsåtgärder inom d etta om råde k an beräknas kom m a a tt vidtagas inom en icke alltfö r avlägsen fram tid . D et synes hovrätten läm pligt a tt i anslutning till dessa åtg ärd er utredning verkställs i av m otionären begärda hänseenden, even tuellt i sam band m ed en allm än översyn av nam nlagen. Patent- och registreringsverket a n fö r a tt erfaren h etern a från tilläm p ning av lagen ger vid handen a tt de som skall ingå äktenskap stundom önskar som gem ensam t släktnam n få b ära hustruns nam n som ogift, om d etta ä r m e r särskiljande än m annens nam n. A tt sådana önske m ål tillgodoses i den m ån nam nskyddsintressen icke lägger hinder i vägen ä r i överensstäm m else m ed ett av nam nlagens syften, näm ligen a tt u n d erlä tta u tb y tet av allm änt förekom m ande nam n, särskilt vissa sonnam n, m ot m e r särskiljande släktnam n. F rå g an bö r em ellertid även bedöm as m ed hänsyn till den ensam rätt till särskiljande släktnam n, som m an velat åstad k o m m a genom nam nlagen, och m ed hänsyn till det all m änna intresset av nam nstabilitet som nam nlagen också åsy fta r a tt till godose. T ill m otionärens önskem ål kan d ä rfö r enligt patentverket inte tas ställning fö rrä n efter en allsidig utredning. I sam band m ed en sådan utredning kan också de övriga förslag som m otionären fö rt fram över vägas. P atentverket h a r u n d er den k o rta tid lagen varit i tilläm pning sam lat vissa erfarenheter, som tyder på a tt en översyn av nam nlagstift ningen kan behöva företagas. V erket anser dock a tt erfarenheterna ä n n u icke ä r tillräckliga fö r a tt tiden skall v ara inne a tt n u p åbörja en sådan översyn. F redrika-B rem er-förbundet stöder m otionsyrkandet a tt m annen skall
k u n n a a n ta hustruns släktnam n. B eträffande fråg an om ä n d ra t fö rfa ran d e vid antagande av hustruns resp. m annens släktnam n fram håller fö rb u n d e t följande. O m den n u pågående utredningen av fam iljelagstift ningen resulterar i a tt den fra m tid a lagstiftningen, såsom förespeglats, kom m er a tt bygga på principen om likställighet m ellan äktenskap och an d ra form er av sam levnad, bör, enligt förbundets uppfattning, huvud regeln ej längre vara a tt båda p arter i ett äktenskap autom atiskt skall få gem ensam t nam n. P artern a bö r i stället vid äktenskapets ingående ge m ensam t göra an m älan om a tt enderas efternam n skall bli bådas gem en sam m a. Ö nskar de em ellertid behålla var och en sitt efternam n, skall även om detta gem ensam anm älan göras. V ad an g år förslaget a tt inomäktenskapligt barn bör äga rä tt a tt utan särskild prövning förvärva m o derns flicknam n hänvisar förb u n d et till att fö rb u n d et i sitt rem issutlåande över nam nrättskom m itténs förslag tillstyrkte kom m itténs förslag h äru tin n an , dock m ed den begränsningen a tt barnets rä tt till nam nbyte skulle vara beroende av om m odern själv bibehållit sitt släktnam n vid äktenskapets ingående. F ö rb u n d e t in ta r fo rtfa ra n d e sam m a principiella stån d p u n k t i fö revarande fråga. F ö rb u n d e t fram h åller avslutningsvis a tt de än d rin g a r som föreslås i föreliggande m otion enligt förbundets åsikt ä r i hög grad i överensstäm melse m ed den syn på äktenskapet som en form av frivillig sam levnad m ellan självständiga personer, som kom m er till uttryck i direktiven till fam iljelagssakkunniga, vilka direktiv förbundet h älsat m ed största till fredsställelse. Ä ven om n am n rättsfråg an m åh än d a ej tillhör de om råden d ä r könsdiskrim ineringen får de allvarligaste verkningarna, ä r den emel lertid av så stor psykologisk och principiell betydelse fö r genom förandet av jäm ställdhet m ellan könen a tt den inte få r negligeras. F ö rb u n d e t vill d ä rfö r livligt tillstyrka a tt en revision av nam nlagen sker enligt de rikt linjer som dragits up p i m otionen.
Utskottet
I d etta utlåtande behandlas nam nlagens regler om förvärv av släkt n am n vid ingående av äktenskap och inom äktenskapliga barns rä tt att an ta m oderns släktnam n. H u stru förvärvar enligt 6 § vid vigseln autom atiskt m annens släkt nam n. ö n s k a r hon i stället behålla e tt tidigare släktnam n skall hon före vigseln göra anm älan därom till p astor i lysningsförsam lingen eller till vigselförrättare. N ågon rä tt fö r m annen att vid vigseln erhålla hustruns släktnam n finns inte. ö n s k a r m annen anta hustruns släktnam får han i stället ansöka däro m hos nam nm yndigheten som enligt 12 § kan bi falla ansökningen u n d er förutsättning att synnerliga skäl finns därtill. B arn i äktenskap fö rv ärv ar enligt 1 § vid födseln faderns släktnam n. F ö rä ld ra rn a kan d ärefter, om barn et ej fyllt 18 år, genom anm älan hos
pastor lå ta barn et an ta d et släktnam n som m odern h ad e som ogift. E n förutsättning h ärfö r ä r dock att dom stol fö rst funnit n am nbytet v ara fö r enligt m ed barnets bästa. I m otionen fram hålls a tt sedan nam nlagen å r 1963 antogs av riksda gen h a r den allm änna inställningen till frågan om lika rättigheter för m an och kvinna förändrats. Enligt m otionären ä r tiden n u m ogen för att i nam nlagen införa som huvudprincip en likställighet i nam nhänseen de p a rte r som ingår äktenskap. M a k ar b ö r således få m öjlighet a tt an ta hustruns släktnam n såsom m akarnas gem ensam m a nam n. I sam band m ed en sådan lagändring bör enligt m otionären själva nam nbytesfö rfaran d e t ändras så a tt vardera p arte n vid vigseln behåller sitt släkt nam n om inte gem ensam anm älan görs a tt endera av parternas släkt nam n skall bli deras gem ensam m a nam n. M otionären anser vidare a tt den ovan beskrivna skyldigheten att inhäm ta dom stols förklaring att inomäktenskapligt barns nam nbyte är förenligt m ed barnets bästa bö r slopas. M otionären y rk ar m ed hänsyn till det an fö rd a att riksdagen skall hos K ungl. M aj:t begära en utredning eller om edelbart förslag till lagändring rörande de av honom påtalade spörsm ålen. R edan n ä r nam nlagen antogs år 1963 fanns inom riksdagen en opinion fö r vidgade m öjligheter fö r m annen a tt an ta hustruns släktnam n. Så som fram g år av den föregående redogörelsen fö rordade sålunda första lagutskottets m ajoritet en utredning av förutsättn in g arn a för sådan änd ring i nam nlagen att m a k ar genom anm älningsförfarande kunde såsom gem ensam t släktnam n an ta hustruns nam n som ogift. U tskottets hem ställan h ärom vann dock inte riksdagens bifall. I anslutning till den spe ciella undantagsregeln i 12 § förklarade sig första lagutskottet dela de partem entschefens uppfattning att bestäm m elsen borde tilläm pas m ycket restriktivt. U tskottet förusatte dock att restriktiviteten inte fick innebära att nam nm yndigheten i tilläm pningen intog en allm änt negativ hållning till nam nbyten med stöd av undantagsregeln utan endast att kraven på m otivering fö r sådana nam nbyten skulle ställas relativt högt. V ad an går det fall a tt m ak ar gem ensam t önskade bära hustruns nam n fra m höll utskottet, att det syntes u ppenbart att den på fam iljesam hörigheten grundade anknytning till hustrunam net, som m annen kunde åberopa, m åste tillerkännas den största betydelse. Om i övrigt beaktansvärda skäl fö r m annens nam nbyte kunde anföras och bytet ej kunde antas lända till m ä rk b a rt förfång fö r annan, torde det enligt utskottet k unna fö ru t sättas att ansökan enligt 12 § skulle kom m a a tt bifallas. U tskottets u t låtande i denna del godkändes av riksdagen. F rågan om m annens rä tt att an ta hustruns släktnam n blev ånyo före m ål fö r riksdagens behandling år 1967 i anledning av m otioner m ed yr kanden a tt m akar som önskade anta hustruns nam n som ogift skulle ges större m öjlighet härtill. I rem issyttrande över m otionerna anförde patentoch registreringsverket a tt nam nm yndigheten, m ed beaktande av de syn
p u n k te r som år 1963 anförts av första lagutskottet, i något stö rre om fattning än tidigare godkänt hustruns nam n som ogift för m akar. I ytt ran d e t fram hölls också a tt verket u nder de tre år som fö rflu tit sedan nam nlagen trädde i k ra ft vunnit vissa erfarenheter av lagens verkningar, som tydde på att en allm än översyn av lagen så sm åningom k unde be hövas. V id läm pligt tillfälle, sedan ytterligare erfarenheter sam lats, av såg verket a tt ta initiativ härtill. F ö rsta lagutskottet hem ställde i sitt av riksdagen godkända u tlåtande att m otionerna - m ed hänsyn till av p a tent- och registreringsverket an fö rd a förhållanden och till den k o rta tid som fö rflu tit sedan frågan senast prövades av riksdagen - inte m åtte fö ran led a någon riksdagens åtgärd. N am nlagen h a r nu varit i k raft i nästan sju år. U n d er denna tid h ar inom fam iljerättens o m råde tillkom m it flera nya lagar. Sam tidigt h ar inom sam hället utvecklingen gått m ot en ökad jäm likhet mellan m än och kvinnor. A r 1970 h a r vidare tillkallats sakkunniga fö r att fö reta en all m än översyn av den fam iljerättsliga lagstiftningen. I direktiven till fam iljelagssakkunniga anförs bl. a. att åtskilligt i gällande äktenskapslagstiftning redan nu te r sig föråldrat. D et finns på flera p u n k ter stora spän ningar m ellan de värderingar som lagstiftningen bygger på och den syn på rollfördelningen m ellan m ak arn a i ett äktenskap och p å fam iljeban den som om fattas av växande g rupper av vårt folk. Enligt direktiven finns det ingen anledning att avstå från att använda lagstiftningen om äktenskapet och fam iljen som ett av flera instrum ent i reform strävan dena m ot ett sam hälle d ä r varje vuxen individ kan ta ansvar fö r sig själv utan att vara ekonom iskt beroende av anhöriga och d är jäm likhet m el lan m än och kvinnor ä r en realitet. Riksdagens uttalanden å r 1963 (jfr s. 4), a tt d et ligger i sakens n a tu r att av praktiska skäl m era fo r m ella likställighetssynpunkter får tillm ätas begränsad vikt inom ett nam nskick som på traditionell grund låter m annens nam n n orm alt be stäm m a familjens, ter sig förlegade m ot bakgrund av vad som sålunda anförts i direktiven. U tvecklingen p å om rådet h a r således skett snabbt. E nligt utskottets m ening är frå n fam iljerättslig synpunkt reglerna om m annens rä tt att förvärva hustruns släktnam n nu i behov av en m oder nisering. I sam m anhanget bör också beaktas att släktnam net genom den ökade användningen av personnum m er har fått m inskad betydelse för sam hällets behov av att k unna identifiera m edborgarna. M ed hänsyn till det anförda anser utskottet att reglerna om m akars rä tt att an ta endera partens släktnam n bör överses. E n översyn av nam n lagens regler bör dock inte begränsas härtill u tan den bö r o m fatta hela nam nlagen. U tskottet finner d ärfö r inte erforderligt a tt nu göra något särskilt uttalande i de av m otionären påtalade spörsm ålen om än d rat fö rfaran d e vid m akars antagande av släktnam n sam t huruvida dom stols prövning av frågan om barns nam nbyte är förenligt m ed barnets bästa skall bibehållas. D en av utskottet föro rd ad e översynen bö r ske i läm p
ligt sam m anhang och påbörjas inom en n ä ra fram tid. U tskottet erin ra r om att patent- och registreringsverket å r 1967 förklarade sig skola ta initiativ till en översyn av lagen vid läm pligt tillfälle sedan ytterligare erfarenheter sam lats och till att verket i sina p etita fö r budgetåret 1971/72 an fö rt a tt nam nlagen b ör bli förem ål för översyn u nder verkets planeringsperiod 1 9 70/71-1975/76. V ad utskottet an fö rt b ör bringas till Kungl. M aj:ts kännedom . U tskottet hem ställer att riksdagen i anledning av m otionen 1971: 659 ger K ungl. M aj:t till k än n a vad utskottet an fö rt angående en översyn av n am n lagen.
Stockholm den 10 novem ber 1971 P å lagutskottets vägnar D A N IE L W IK L U N D
Närvarande: h e rra r W iklund i Stockholm (fp), Svedberg (s), fröken A n derson i L erum (s), h e rra r Lidgård (m)*, H am m arberg (s), fru Lundblad (s), h errar W inberg (m), A ndersson i Södertälje (s), fru Jonäng (c), her r a r Israelsson (vpk), Olsson i T im rå (s), E nlu n d (fp)*, fru N ilsson i Sunne (s) och h e rr Olsson i Sundsvall (c). * Ej närvarande vid betänkandets justering.