Näringsutskottets betänkande i anledning av motion angående detaljhandelns kapitalförsörjning

Nr 12

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion angående detaljhandelns kapitalförsörjning.

Ärendet

I motionen 1971:429 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp) hem­ ställs att riksdagen skall hos Kungl. M aj:t begära att frågan om detalj­ handelns kapitalförsörjning blir föremål för utredning.

Motionen

Den starka strukturförändring som kännetecknar det svenska närings­ livet gör sig inte minst gällande inom varudistributionen, fram håller m o­ tionärerna. Efter självbetjäningsidéns genombrott på 1950-talet har un­ der 1960-talet främst förekommit strukturförändringar avseende storlek och volym. Ett problem som sammanhänger med den nödvändiga fort­ satta rationaliseringen inom handeln ä r kapitalförsörjningen. E rforder­ liga nyinvesteringar uppgår, anförs det, inom dagligvaruhandeln till 100 — 125 milj. kr. per år och för hela varuhandeln till 450—500 milj. kr. per år. M otionärerna berör olika möjligheter fö r samhället att medverka till handelns rationalisering. De förordar att bestämmelserna om återlån från allmänna pensionsfonden skall omprövas och att företagareför­ eningarnas låneverksamhet skall utsträckas till att om fatta även varu­ handeln. De nyligen överenskomna lättnaderna i kreditrestriktionerna kan, framhålls det, inte väntas komma företag inom varuhandeln till godo. Avslutningsvis fäster motionärerna uppmärksamheten på den en­ skilda detaljhandelns tilltagande beroende av vissa grossistföretag.

Uppgifter i anslutning till motionen

1970 års långtidsutrednings prognos rörande varuhandeln

Inom ramen för 1970 års långtidsutredning har inom Handelns utred­ ningsinstitut utförts beräkningar och bedömningar rörande varuhandelns utveckling under första hälften av 1970-talet. Resultaten framläggs i be­ tänkandet »Varuhandeln fram till 1975» (1970 års långtidsutredning, bi­ laga 3; SOU 1971: 14). Syftet har varit att kartlägga de sannolika utveck­ lingstendenserna inom handeln med särskilt intresse inriktat på dess

resursanspråk vad gäller bl. a. kapital. M ot bakgrund av en redogörelse för strukturförändringarna under 1960-talet redovisas en strukturprognos för varuhandeln till 1975. Innebörden av prognosen, som om fattar tre olika alternativ, är väsentligen att varuhusens marknadsandel ökas från 18 % 1968 till 27—29 % 1975 och att denna ökning i första hand går ut över de allra minsta enheterna, >familjebutikerna>, vilkas andel kraf­ tigt reduceras. Resultaten av en enkät 1969 bland företag inom detaljhandeln rörande beräknat investeringsbehov fram till 1975 för genomförande av detalj­ handelns strukturutvecklingsprogram sammanfattas i följande tabell.

Beräknade totala investeringar i genomsnitt per år, milj. kr. 1969 1970 1971— 1972 1973— 1975 Egentlig detaljhandel'

övrig detaljhandel Detaljhandel med bilar, bensin, vin och sprit 94 140 87 80 Total detaljhandel 743 968 882 633

1 Endast företag med anställda.

I anslutning till tabellen anförs att siffrorna för perioden 1973— 1975 troligen ligger i underkant, eftersom många detaljhandelsföretag inte torde kunna överblicka vilka investeringsåtgärder som då blir aktuella. Det framhålls också att inom den egentliga detaljhandeln varuhusen svarar för mer än hälften av de planerade investeringarna, trots att deras andel av omsättningen utgör endast 20—25 %. Av detaljhandelns investeringar gäller nästan hälften anskaffning av inventarier och annan utrustning. Ca 40 % kommer på köp och uppförande av nya byggna­ der, medan resten faller på upprustning av befintliga byggnader samt anskaffning av transportmedel.

Vissa kreditinstitut

A B I n d u s t r i k r e d i t och A B F ö r e t a g s k r e d i t , vilka ägs till hälften av staten och till hälften av vissa affärsbanker, har båda

till uppgift att medverka till finansiering av företrädesvis mindre och medelstora företag — även inom handeln — genom att lämna huvud­ sakligen långfristiga lån. Långivningen från AB Industrikredit avser pri­ m ärkrediter m ot betryggande säkerhet i form av pant eller borgen av staten, kommun eller bank. AB Företagskredit tillhandahåller sekundär­ krediter mot säkerhet som bolaget finner betryggande. Bolagens upplå­ ning sker nästan helt i form av reverslån hos allmänna pensionsfonden. Deras upplåningskapacitet förstärktes 1970 med 1 440 milj. kr. respek­ tive 192 milj. kr.

Inom ett flertal branscher tillgodoses vissa kreditbehov genom d e n e n s k i l d a d e t a l j h a n d e l n s e g n a k r e d i t i n s t i t u t . Bland dessa märks särskilt AB Handelskredit (för företag inom livs­ medelshandeln, färghandeln och den kemisk-tekniska handeln), AB Järnhandelskredit och AB Textilkredit, vilka lämnar amorteringslån på högst 10 år för etablerings- och rationaliseringsändamål.

Pågående utredningar

Bland uppgifterna för den av chefen för finansdepartementet till­ kallade 1 9 6 8 å r s k a p i t a l m a r k n a d s u t r e d n i n g (ord­ förande: riksbankschefen Per Åsbrink) ä r a tt pröva om nuvarande fo r­ mer för kanalisering av allmänna pensionsfondens medel till näringslivet kan anses tillräckliga. I detta sammanhang skall bl. a. övervägas om en utbyggnad av de särskilda mellanhandsinstituten bör ske. Utredningen ä r enligt sina direktiv oförhindrad att överväga reform er av den nu­ varande organisationen på kreditmarknaden.

D i s t r i b u t i o n s u t r e d n i n g e n (ordförande: riksdagsledamo­ ten Anna Lisa Lewén-Eliasson), som tillkallades 1970 av chefen för han­ delsdepartementet, har till uppgift att göra en utredning om varudistributionen. Tyngdpunkten i utredningsarbetet skall läggas på de konsu­ mentekonomiska och samhällsekonomiska följderna av koncentrationen inom detaljhandeln, i första hand dagligvaruhandeln. En samlad pro­ gnos rörande de faktorer som styr varuhandelns strukturutveckling bör, anförs det i direktiven, vara av värde bl. a. för bedömning av frågan hu­ ruvida aktuella planer på investeringar för fortsatt koncentration på varuhandelns område är samhällsekonomiskt motiverade på längre sikt.

Frågan orri kreditstöd till handeln via företagareföreningarna

Genom företagareföreningarnas förmedling lämnas sedan länge kre­ ditstöd i form av statsgarantier och direkta lån till hemslöjd, hantverk och småindustri (SFS 1960: 372, omtryckt 1968: 354, ändrad 1970: 18). I samband med en översyn av kreditstödet slogs år 1960 fast att sådant

stöd icke skulle ifrågakomma för att tillgodose kreditbehov inom distri­ butionsledet, såsom detaljhandeln (prop. 1960: 1, bil. 12 s. 159, SU 1960: 10 s. 52). På grundval av en ny utredning om företagareföreningar­ nas verksamhet (SOU 1967: 40) diskuterades avgränsningsfrågorna ånyo år 1968. Chefen för inrikesdepartementet redovisade då (prop. 1968: 61 s. 91) att vid remissbehandlingen av utredningsbetänkandet från olika håll yrkats att den krets av näringsfång som omfattades av kreditstödet skulle utvidgas. Vissa intresseorganisationer hade sålunda uttalat sig för att kreditstöd skulle få lämnas inom handel, transportväsen och service­ näringar. Departementschefen anförde att generella utvidgningar av denna art enligt hans mening skulle gå utöver företagareföreningarnas allmänna syfte att främja produktion och vara ägnad att i alltför hög grad splittra föreningarnas verksamhet. Kreditstödet borde därför även fortsättningsvis inriktas på hantverk och småindustri. Denna ståndpunkt godtogs av riksdagen (SU 1968: 102); de enda motioner vari en utvidg­ ning av stödverksamheten påyrkats avsåg lastbilstrafikbranschen.

Tidigare behandling av likartade motioner

Förslag av samma innebörd som det nu föreliggande har tidigare vid flera tillfällen prövats av riksdagen. Senast skedde detta 1965, då riks­ dagen på hemställan av bankoutskottet (BaU 1965: 25) avslog motioner vari hemställdes om skyndsam utredning av möjligheterna till en snabb förbättring av den enskilda handelns kreditförsörjning. U tskottet anförde att kreditmarknadens institutionella utformning enligt dess bedömande i huvudsak svarade mot de krav som kunde ställas från handelns sida. Bl. a. påpekades att handeln erhöll krediter från flera halvstatliga kre­ ditinstitut och att de särskilda kreditinstitut som bildats på initiativ av olika branscher inom handeln syntes verksamt bidraga till en smidig kreditförsörjning för detaljhandeln. Folkpartiets representanter i ut­ skottet reserverade sig till förmån för den begärda utredningen. Det kan också erinras om att 1966— 1970 årligen väckts motioner med yrkanden om utredning rörande näringslivets kapitalförsörjning, särskilt med sikte på mindre och medelstora företag. Bl. a. har häri fram förts önskemål om nya vägar för kanalisering av medel från all­ männa pensionsfonden till näringslivet. M otioner av detta slag — vilka alla avslagits av riksdagen — har behandlats av bankoutskottet i dess utlåtanden 1966: 32, 1967: 33 (rörande propositionen om inrättande av Sveriges investeringsbank AB), 1968: 24, 1969: 15 samt 1970: 19 och 1970: 31.

Utskottet

Den pågående strukturomvandlingen inom detaljhandeln förutsätter.

omfattande investeringar. Sedan den här förevarande motionen väcktes har detaljhandelns investeringsbehov ytterligare belysts genom under­ sökningsresultat som 1970 års långtidsutredning publicerat. Med hän­ visning till strukturförändringarna tar motionärerna upp frågan om hur den erforderliga kapitalförsörjningen till detaljhandeln skall kunna åstad­ kommas. Bland tänkbara samhälleliga åtgärder som skulle kunna medverka till en förbättring av detaljhandelns kapitalförsörjning näm ner m otionä­ rerna först en förändring av reglerna om återlån från allm änna pen­ sionsfonden till de mindre företagen. Återlånereglerna har utskottet be­ handlat i sitt betänkande 1971: 5, som i dagarna godkänts av riksdagen. Vidare framförs som ett huvudönskemål att en utvidgning av företagare­ föreningarnas låneverksamhet till att även om fatta varuhandeln skall övervägas. Frågan om avgränsningen av företagareföreningarnas aktivitetsområde har varit före vid de båda senaste tillfällen, 1960 och 1968, då det särskilda kreditstödet till hantverk och småindustri omprövats av statsmakterna. Det har därvid slagits fast att kreditstödet även fortsätt­ ningsvis skulle inriktas på de senast nämnda näringsgrenarna; en utvidg­ ning av det till att även gälla varuhandeln har ansetts kunna på ett olämpligt sätt splittra föreningarnas resurser. Utskottet är inte berett att så snart efter det att riksdagen enhälligt godtagit denna princip före­ slå en utredning om kreditgivning till detaljhandeln via företagareför­ eningarna. En central fråga vad gäller kapitalförsörjningen till detaljhandeln — liksom till näringslivet i dess helhet — är hur allmänna pensionsfondens resurser skall kunna kanaliseras till företagen. Detta spörsmål behand­ las av 1968 års kapitalmarknadsutredning, som enligt sina direktiv bl. a. skall överväga om en utbyggnad bör ske av de särskilda mellanhandsinstituten. Utskottet anser det inte påkallat att riksdagen medan detta utredningsarbete pågår tar initiativ till en speciell utredning rörande detaljhandelns kapitalförsörjning. I detta sammanhang vill utskottet ock­ så erinra om delegationen för de mindre och medelstora företagen (jäm­ för utskottets betänkande nr 9). Dess intresse är visserligen främst in­ riktat på industrins problem, men det sträcker sig också in på handelns område. D et av delegationen för kort tid sedan föreslagna nya finan­ sieringsinstitutets engagemang skulle t. ex. avse mindre företag även inom handels- och servicesektorerna. Detaljhandelns aktuella investeringsbehov sammanhänger som ovan sagts med näringsgrenens fortskridande koncentration till färre och större enheter. I direktiven för den sedan något å r pågående distributionsutredningen uppmärksammas frågan om i vilken m ån investeringar för en ytterligare sådan koncentration är samhällsekonomiskt motive­ rade på längre sikt. Även distributionsutredningen berör alltså problem med stark anknytning till motionens ämne.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 1971: 429. Stockholm den 30 mars 1971 På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjes­ son i Glömminge (c), Andersson i ö reb ro (fp), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s). Blomkvist (s), Wååg (s), Sjönell (c). Rydén (fp), Nordgren (m), fru Hansson (s) och herr Clarkson (m).

K t S acfcm m T rydnflvA I. S ta ck M a