Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående förläggningen av LKAB:s huvudkontor
Näringsutskottets betänkande nr 20 år 1971 NU 1971: 20
Nr 20
Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående förläggningen av LKAB:s huvudkontor.
Ärendet
I detta betänkande behandlas dels motionen 1971: 82 av herr Öhvall m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen skall uttala sig för flyttning av LKAB:s huvudkontor från Stockholm till Norrbotten, dels motionen 1971: 104 av herr Stridsman m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen skall uttala sig för att LKAB:s huvudkontor flyttas från Stockholm till Norrbotten, dels motionen 1971: 280 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen skall uttala sig för en flyttning av LKAB:s hu vudkontor till Norrbottens län.
Remissyttrande över motionerna har avgivits av Statsföretag AB.
Motionerna
I motionen 1971: 82 uttalas att de skäl som i motioner väckta vid före gående års riksdagar angivits för en förflyttning av LKAB:s huvudkontor alltjämt är giltiga och att de fått ökad tyngd genom att på senare år be hovet av mer omfattande lokaliseringspolitiska insatser vunnit ökad förståelse. Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen i Norrbotten motiverar, anförs i motionen 1971: 104, att frågan om förflyttning av LKAB:s hu vudkontor aktualiseras. M otionärerna hävdar att företagets högsta led ning naturligen bör lokaliseras till den del av landet där företagets pro duktion är förlagd. Ytterligare skäl som enligt motionärerna talar för en förflyttning är att möjligheter härigenom skapas för den tekniska expertisen vid LKAB:s huvudkontor att medverka i den högre tekniska utbildning som förlagts till länet och att en omlokalisering skulle med föra en förstärkning av skatteunderlaget i berörda kommuner. Med i huvudsak liknande skäl som i de båda föregående motionerna motiveras även i motionen 1971: 280 en förflyttning av LKAB:s huvud kontor. Enligt vad motionärerna uttalar är tillkomsten av det statliga förvaltningsbolaget ytterligare ett argument för en förflyttning, då i för-
1 Riksdagen 1971. 17 sami. N r 20
valtningsbolagets uppgifter bl. a. ingår att fastställa mer preciserade mål för de i bolaget ingående företagen och då de statliga företagen angivits böra ta särskilt ansvar för samhällsintresset vid val mellan olika lokaliseringsalternativ.
Frågans tidigare behandling
Frågan om förläggningen av Luossavaara-Kiirunavaara AB:s (LKAB:s) huvudkontor var föremål för riksdagens prövning år 1956 i samband med proposition om det fortsatta samarbetet i LKAB mellan staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund (TGO). Statsutskottet ut talade då (SU 1956: 155) att åtskilliga synpunkter, bl. a. rent lokaliseringspolitiska, kunde anses tala till förmån för en förläggning av huvud kontoret till Norrbotten. Utskottet sade sig likväl inte kunna bortse från de betydande olägenheter i förvaltningsekonomiskt och företagsmässigt hänseende som otvivelaktigt skulle bli förenade med en förläggning av huvudkontoret till annan ort än den där försäljningskontoret är beläget; om det senares förläggning till Stockholm rådde inga delade meningar. Motionsyrkanden om en förflyttning av huvudkontoret till Norrbotten avstyrktes av utskottet med det tillägget att frågan borde upptas till förnyad prövning om erfarenheten skulle visa att en förflyttning kunde verkställas utan nackdelar för bolaget. Ifrågavarande motionsyrkanden avslogs av riksdagen vid detta tillfälle liksom när frågan senare ånyo var föremål för riksdagens prövning åren 1964, 1965, 1966 och 1970. Vid frågans behandling 1970 avgavs remissyttranden över motionerna av styrelsen för LKAB, styrelsen för Statsföretag AB, länsstyrelsen i Norrbottens län och delegationen för lokalisering av statlig verksamhet. LKAB:s styrelse erinrade i sitt yttrande om att av bolagets totalt ca 1 500 tjänstemän endast ca 80 är placerade vid huvudkontoret i Stock holm och framhöll att övervägande praktiska skäl talade för nuvarande lokalisering av huvudkontoret. En förflyttning skulle, anförde styrelsen, visserligen innebära att ett mindre antal personer flyttade till N orrbot ten, men då en sådan förändring skulle medföra försämrad effektivitet inom en verksamhet som väsentligen är förlagd till Norrbotten skulle den totala effekten likväl från lokaliserings- och sysselsättningssynpunkt in nebära en nackdel för länet. Vad beträffar de skattepolitiska skäl som i motionerna anfördes för en förflyttning ansåg LKAB:s styrelse att en ändrad förläggning av huvudkontoret sannolikt icke skulle medföra nå gon minskning av bolagets beskattning i Stockholm, sedan andelen nu mera nedgått till 5 % av bolagets beskattningsbara inkomst. Avslutningsvis anförde LKAB:s styrelse att »den ändamålsenliga orga nisationen av företaget med hänsyn till dess effektivitet och utveckling endast kan bedömas utifrån ingående kännedom om företaget och dess
verksamhet samt att det är företagsledningen själv som har att bedöma frågan om huvudkontorets förläggning med hänsyn till verksamhetens bedrivande på det ur olika synpunkter effektivaste och mest ändamåls enliga sättet». Även Statsföretag AB underströk i sitt yttrande att avgörande för frågan om lokaliseringen av ett företags huvudkontor bör vara vad som är rationellt och effektivt för företagets funktioner. Statsföretag anförde vidare att statsmakterna sannolikt skulle komma att närm are penetrera möjligheterna och sättet att bättre sammanhålla statens totala malm- och gruvintressen och att frågan om lokaliseringen av LKAB:s huvudkontor därvid torde komma i delvis ny belysning med hänsyn till sannolika or ganisationsförändringar. Länsstyrelsen i Norrbottens län underströk att lokaliseringen av LKAB:s huvudkontor prim ärt är en fråga om totaloptimering av verk samheten inom företaget. Skulle omlokaliseringen kunna ske utan effek tivitetsförluster vore det enligt länsstyrelsens mening uppenbart att andra positiva effekter av sådan storleksordning skulle erhållas att länsstyrelsen mycket starkt skulle argumentera för en flyttning av huvudkontoret till Norrbottens län. Sammanfattningsvis anfördes att länsstyrelsen, då den saknade möjlighet att genomföra den nödvändiga totaloptimeringen, f. n. inte kunde ta definitiv ställning i sakfrågan. Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet upplyste om att den i ett senare skede avsåg att ta upp frågan om möjligheten att omlokalisera ytterligare statlig verksamhet och att därvid även de statliga bolagens lokalisering skulle komma att beröras. Frågor om omlokalise ring bör, anförde delegationen, naturligtvis prövas i samråd med Stats företag AB, som representerar statens ägaransvar gentemot dessa. Statsutskottet framhöll i sitt utlåtande (SU 1970: 123) att det såvitt utskottet kunnat finna inte framkommit några omständigheter som bor de föranleda ändring av den av riksdagen tidigare hävdade uppfattningen att det är företagsledningen själv som med hänsyn till verksamhetens bedrivande på det från olika synpunkter effektivaste och mest ändamåls enliga sättet har att bedöma och därmed att fatta de avgörande besluten i frågan om huvudkontorets förläggning. Vidare framhöll utskottet att det tagit fasta på att det inte nu syntes vara rätta tidpunkten för riks dagen att uttrycka önskemål - i ena eller andra riktningen - i lokaliseringsfrågan, då Statsföretag AB menade att de allmänna utgångspunkter na för en prövning av frågan inom en nära fram tid skulle komma att vara andra än för dagen.
Remissyttrandet
Statsföretag A B framhåller att frågan om lokalisering av ett företags huvudkontor ytterst är ett företagsekonomiskt avgörande. E tt beslut om
1* Riksdagen 1971. 17 sami. Nr 20
var LKAB:s huvudkontor i framtiden skall vara lokaliserat bör fattas av företagets styrelse, varvid ägaren - Statsföretag AB - kan begära att vissa speciella synpunkter bör beaktas. I övrigt anför Statsföretag AB följande:
LKAB:s järnmalmsbrytning som är koncentrerad till övre Norrland har expanderat kraftigt under senare år. Leveransvolymen var 1967 20 milj. ton, 1969 28,5 milj. ton och beräknas 1975 bli ca 35 milj. ton. Detta har inneburit stora investeringar, vilka dock successivt kommer att minska mot mitten av 70-talet. Vidare utbyggnad av kapaciteten måste från denna tidpunkt så vitt nu kan bedömas få mindre omfattning än under det senaste decenniet. Även om den tid kan synas avlägsen då en nedtrappning av produk tionen i gruvorna eller en avveckling av produktionsenheter kan bli aktuell, är konsekvenserna av en stagnation och en tillbakagång i verk samheten av sådan omfattning och komplexitet såväl ur företagets som ur Norrbottens synpunkt, att LKAB nödgas anlägga mycket långsiktiga aspekter på dessa frågor och även kartlägga och diskutera vissa sam hällsaspekter. En förutsättning för företagets livskraft och förmåga att långsiktigt klara de påfrestningar framtiden kan medföra torde vara en diversifiering av verksamheten. Utredningen pågår beträffande fortsatt diversifiering, hur denna på lång sikt i olika avseenden kan utnyttjas till fördel för LKAB:s verk samhet i N orrbotten samt om de organisatoriska konsekvenserna. Betydelsefullt för LKAB:s organisation är den diversifiering av verk samheten som inträffat under senare år och som sannolikt kommer att fortsätta. Utvecklingen kan exemplifieras med LKAB:s förvaltning av AB Statsgruvor, driften av AB Yxsjö G ruvor samt förvärvet av AB Forshammars Bruk. Dessa verksamheter, som i och för sig är ekonomiskt tillfredsställande, innebär en vidgning av LKAB:s forskning och kun nande inom mineraltekniken samt ökat marknadskunnande. Detta måste ses i samband med det ökande intresset för mineralprospektering och eventuell exploatering av hittills obearbetade fyndigheter i Norrbotten. De näm nda företagen bearbetar bl. a. sulfidmalmer, kvarsit, fältspat och flusspat. En utveckling till andra områden av mineraltekniken kan tänkas, varvid de vunna erfarenheterna torde komma att finna tillämp ningar. I den pågående diversifieringen ingår slutligen inte minst LKAB:s engagemang i Oljeprospektering AB, som utöver programmet i Sverige överväger verksamhet utom landet. LKAB:s uppgifter på de näm nda områdena nödvändiggör kontakter med andra företag, forskningsinstitutioner och centrala myndigheter så väl i Sverige som utomlands. Det kan erinras om att LKAB:s bolags ordning 1968 ändrades för att möjliggöra engagemanget på oljeområdet och att denna ändring av bolagsordningen godkändes av riksdagen. Det är även naturligt att observera, att den sakkunskap inom olika mineral områden som LKAB besitter och genom diversifieringen ytterligare kom mer att förvärva, bör tillföras den organisation som framdeles kommer att förvalta statens m ineralintressen. Statsföretag förutsätter att sedan geologiutredningen slutfört sitt uppdrag det kommer att finnas anledning att återkomma till denna fråga. Det har tidigare i samband med att LKAB:s organisation diskuterats framhållits, att LKAB under alla förhållanden bör ha en organisatorisk
enhet i Stockholm. D enna synpunkt har genom den ovan skildrade utvecklingen fått ökad tyngd. U nder senare år har inom LKAB vissa organisatoriska förändringar övervägts. Dessa förändringar måste med hänsyn till det föregående ses i samband med de mineralintressen som LKAB förvaltar för Stats företag AB:s räkning och med pågående utredningar om förvaltningen av statens samtliga mineralintressen. LKAB utreder för närvarande överföring av vissa funktioner från Stockholmskontoret till en central organisatorisk enhet i Norrbotten. Av nuvarande till huvudkontorets centrala funktioner hörande personal på ca 200 personer är f. n. ca 2/3 stationerade i Norrbotten. Tjänste mannapersonalen vid LKAB:s lokala förvaltningar uppgår därutöver till ca 1 350 personer. På viss sikt kan det vara lämpligt att vid Stock holmskontoret kvarhålla endast funktioner av koncem karaktär samt försäljnings- och marknadsföringsfunktionema. De för gruvorna och ham narna gemensamma funktionerna som har direkt samband med produktion och transporter av järnmalm, dvs. LKAB:s nuvarande verk samhet i N orrbotten och Nordnorge, skulle gemensamt med nu till N orrbotten förlagda centrala funktioner kunna sammanföras till en cen tral organisatorisk enhet i Norrbotten, som således skulle ha ansvaret för Malmfälten och utskeppningshamnarna. Icke minst är i detta sam manhang den personaladministrativa funktionen av intresse. Fortsatta utredningar i samråd med berörd personal rörande en sådan organisation kan relativt snabbt slutföras. Tempot i verkställandet blir beroende av praktiska frågor avseende bl. a. lokalbehov och nödvän digheten att bevara kontinuiteten i verksamheten, vilket är av största betydelse i nuvarande intensiva investeringsskede (investeringar på när mare 1,5 miljard kronor på fem år) och med hänsyn till personalpolitiska frågor. Sammanfattningsvis uttalar Statsföretag AB: Med anledning av att LKAB:s fram tida organisation och i samband därmed vissa lokaliseringsfrågor är under utredning i samband med över väganden inom Statsföretag och LKAB angående LKAB:s fram tida verk samhetsinriktning anser vi att frågan om utformning och lokalisering av LKAB:s huvudkontor bör överlåtas till LKAB och Statsföretag. Vid bedömande av denna fråga bör dessutom frågan om hu r den framtida förvaltningen av statens mineralintressen kommer att organiseras, beak tas. E tt slutligt ställningstagande till frågan om lokaliseringen av LKAB:s huvudkontor kan därför ej göras, förrän klarhet vunnits i hur denna förvaltning kommer att organiseras.
Statsföretag AB har till yttrandet fogat en inom Statsföretag utarbetad promemoria angående statens mineralintressen. I denna framhålls att bilden av statens engagemang i mineral- och gruvfrågor är splittrad. Kommerskollegium är chefmyndighet för gruvstaten och samtidigt till synsmyndighet för gruvverksamheten i landet. Sveriges geologiska under sökning (SGU) har ansvaret för att söka efter nya mineraltillgångar samt att bestämma dessas omfattning. Statlig ekonomisk gruvverksamhet be drivs f. n. huvudsakligen inom LKAB och AB Statsgruvor. Den samman blandning av myndighetsfunktionen med förvaltningsuppdrag som f. n.
finns inom kommerskollegium är enligt promemorian uppenbarligen inte lämplig. Dessutom saknar detta verk tillräckliga resurser att bedöma tekniska och ekonomiska exploaterings- och marknadsfrågor. De statliga gruvföretagen har otvivelaktigt sådana resurser, men med hänsyn till att dessa bör konkurrera med övriga gruvföretag om rätten att utnyttja den statliga gruvegendomen är det inte lämpligt att låta LKAB eller AB Statsgruvor svara för den ekonomiska förvaltningen. I promemorian uttalas att det synes vara nödvändigt att tillskapa ett företag med uppgift att ekonomiskt förvalta den statliga gruvegendomen. E tt sådant företag bör ha en självständig ställning gentemot både den statliga tillsynsmyndigheten och de statliga gruvföretagen. Verksamheten bör bedrivas på ett sådant sätt att företagets kostnader bestrids av dess inkomster samt att dessutom skälig avkastning på rörelsen erhålls. Det bör dessutom åläggas detta företag att genom kommersiellt inriktad prospekteringsverksamhet utöka statens innehav av teknisk-ekonomiskt exploaterbara mineraltillgångar. Vidare framhålls att den vetenskapliga sakkunskapen inom detta om råde lämpligen bör koncentreras till SGU och någon universitetsinstitu tion. Det förvaltande företaget bör i största möjliga utsträckning köpa de tjänster som erfordras för det ekonomisk-tekniska prospekteringsarbete som företaget skall svara för. Förvaltningsföretaget bör organiseras som ett bolag och ha i uppdrag att ekonomiskt förvalta den statliga gruvegendomen samt svara för den ekonomiska prospekteringen. Företaget kan antagligen inte äga gruv egendom utan bör disponera den i enlighet med någon form av nyttjanderättsupplåtelse. D å det är nödvändigt att företaget kontinuerligt har kontakt med exploaterande verksamhet bör förutsättningar skapas för en lämplig kontakt mellan de statliga exploaterande gruvföretagen. Dessa bör biträda med teknisk-ekonomisk sakkunskap. Avslutningsvis uttalas att en viss personidentitet mellan LKAB:s och företagens styrelse kan visa sig lämplig samt att de i promemorian behandlade frågorna bör lösas i samband med den utredning av LKAB som berör LKABrs framtida diversifiering och organisation.
Förslag rörande organisationen av statens mineralintressen
1964 års geologiutredning har i betänkandet M alm -Jord-V atten (SOU 1971:17) lagt fram förslag rörande bl. a. organisationen av statens samlade mineralintressen. Utredningen anför att den f. n. splittrade organisationen på området bidrar till svårigheter att enhetligt bedöma resultaten av verksamheten med avseende på bl. a. ekonomisk målsättning och drift. De åtgärder som utredningen föreslår syftar främst till att de ekonomiska aspekterna skall kunna beaktas på ett annat sätt än vad nu är förhållandet och att en effektiv organisation skall åstadkommas för att tillvarata statens in tressen.
F ö r att en önskvärd koncentration av statens uppgifter beträffande gruvnäringen skall komma till stånd föreslår utredningen att kommers kollegiets myndighetsfunktioner inom bergsbruket inklusive bergsstaten överförs till Sveriges geologiska undersökning (SGU). Ansvaret för den malmprospektering som lämpligen bör bedömas utifrån mera renodlat företagsekonomiska synpunkter bör enligt utredningens mening ligga på ett statligt bolag under Statsföretag AB. Bolaget anses även böra överta förvaltningen av statens gruvegendom från kommerskollegium. H är igenom skulle myndighetsfunktionerna och de ekonomiska förvaltningsfunktionem a komma att åtskiljas, vilket skulle upphäva den samman blandning av dessa funktioner som kritiserats i olika sammanhang. Det torde, anser utredningen, få ankomma på Statsföretag AB att avgöra om ett nytt statligt bolag behöver bildas eller om t. ex. AB Statsgruvor bör ombildas för denna verksamhet. Exploateringen av statens mineraltillgångar behöver enligt utredning ens mening inte föranleda särskilda överväganden från ansvars- och organisationssynpunkt. M ed hänsyn till exploateringens nära samband med prospektering och förvaltning av statens gruvegendom bör dessa frågor lösas i ett sammanhang så att en effektiv organisation kan byggas upp. Utredningen anför att det därvid kan övervägas om det föreslagna bolaget bör göras till moderbolag för statens samtliga mineralintressen.
Utskottet
Frågan om förläggningen av Luossavaara-Kiirunavaara AB:s (LKAB:s) huvudkontor prövades av riksdagen år 1956 i samband med proposition om fortsatt samarbete i LKAB mellan staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund (TGO). M ed anledning av motionsyrkanden om förläggning av huvudkontoret till Norrbottens län uttalade statsut skottet att åtskilliga synpunkter, främst lokaliseringspolitiska, talade för en sådan förläggning. Avgörande för utskottets ställningstagande var behovet av att huvudkontoret och försäljningskontoret förlädes till samma ort; om försäljningskontorets förläggning till Stockholm rådde enighet. Utskottet tilläde att frågan om en förflyttning av huvudkon toret borde upptas till förnyad prövning om erfarenheten visade att en sådan förflyttning kunde verkställas utan nackdelar för bolaget. Riks dagen avslog ifrågavarande motionsyrkanden. Riksdagen har vidare prövat frågan om förläggningen av LKAB:s huvudkontor åren 1964, 1965, 1966 och 1970 och vid samtliga tillfällen avslagit motionsyrkanden i ämnet. Vid frågans behandling år 1970 uttalade statsutskottet på grundval av ett omfattande remissförfarande att det enligt utskottets uppfattning inte framkommit några omständig heter som borde föranleda ändring i den av riksdagen tidigare hävdade uppfattningen att »det är företagsledningen själv som med hänsyn till verksamhetens bedrivande på det från olika synpunkter effektivaste och
mest ändamålsenliga sättet har att bedöma och därmed fatta de avgö rande besluten i frågan om huvudkontorets förläggning». Utskottet fram höll vidare att det tagit fasta på att det inte syntes vara rätta tidpunkten för riksdagen att uttrycka önskemål - i ena eller andra riktningen - i lokaliseringsfrågan »då Statsföretag AB menar att de allmänna utgångs punkterna för en prövning av frågan inom en nära framtid kommer att vara andra än i dag». I samtliga nu föreliggande motioner hemställs om uttalanden från riksdagen att LKAB:s huvudkontor bör flyttas från Stockholm till N orr botten. Utskottet har inhämtat remissyttrande över motionerna från Statsföretag AB, som sedan årsskiftet 1969-1970 har det omedelbara ägaransvaret för LKAB. Statsföretag upplyser i detta yttrande, som återgivits i det föregående, att inom LKAB vissa organisatoriska föränd ringar övervägs bl. a. med hänsyn till pågående utredningar om förvalt ningen av statens samtliga mineralintressen. På längre sikt anser Stats företag att det kan vara lämpligt att vid Stockholmskontoret kvarhålla endast funktioner av koncem karaktär samt försäljnings- och marknadsföringsfunktionema. Statsföretag anser dock inte att något ställnings tagande bör ske innan utredningsarbetet är avslutat och klarhet vunnits om hur förvaltningen av statens mineralintressen kommer att organi seras. Vid sin behandling av motionsyrkandena har utskottet inte funnit anledning att frångå den av riksdagen tidigare hävdade uppfattningen att beslut i fråga om lokaliseringen av ett statligt företags huvudkontor bör fattas av företagets styrelse med hänsyn till vad som är mest effek tivt och ändamålsenligt för företaget. Av Statsföretags yttrande framgår att LKAB:s fram tida organisation och i samband därmed vissa lokaliseringsfrågor är under utredning. Utskottet förutsätter att detta utrednings arbete bedrivs skyndsamt. I detta sammanhang vill utskottet erinra om att frågor rörande lokali sering av statlig verksamhet, som bedrivs inom Storstockholmsområdet, f. n. är föremål för överväganden inom delegationen för lokalisering av statlig verksamhet och att Kungl. M aj:t lagt fram förslag om utflytt ning av viss statlig verksamhet från Storstockholmsområdet (prop. 1971: 29). Enligt vad utskottet inhämtat kom m er delegationen i samråd med Statsföretag att pröva frågor rörande omlokalisering av statliga bolag. M ed hänsyn till bl. a. de organisatoriska förändringar som nu över vägs inom LKAB bör enligt utskottets mening frågan om förläggningen av LKAB:s ledningsorgan kunna lösas inom en nära framtid. Utskottet vill understryka betydelsen - inte minst i lokaliseringshänseende - av att den del av verksamheten vid LKAB:s huvudkontor som bedöms möjlig att överföra till en enhet i Norrbotten omlokaliseras och förutsätter att efter avslutat utredningsarbete en sådan förläggning kommer till stånd.
Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet här anfört. Utskottet hemställer alltså att riksdagen i anledning av motionerna 1971: 82, 1971: 104 och 1971:280 som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad ut skottet anfört beträffande omlokalisering av LKAB:s huvud kontor. Stockholm den 11 maj 1971
P å näringsutskottets vägnar
IN G V A R SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Blomkvist (s), Holmberg (m), Jonsson i Husum (s) och Bengtson i Jönköping (c).
ESSELTE TRYCK. STHLM 71 7 1 2 1 5 3