Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om förstatligande av den obligatoriska trafikförsäkringen

Nr 41

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om förstatligan­ de av den obligatoriska trafikförsäkringen.

Ärendet

I motionen 1971: 1091 av fru Ryding m. fl. (vpk) hemställs att riks­ dagen skall besluta a tt ge vederbörande myndighet i uppdrag a tt skynd­ sam t låta undersöka frågan om att den obligatoriska trafikförsäkringen också blir en statlig angelägenhet i likhet med bilskatt och körkort.

Remissyttranden i ärendet h ar inhäm tats från statens trafiksäkerhets­ verk, försäkringsinspektionen, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam.

Motionen

M otionärerna anser att den obligatoriska trafikförsäkringen, som nu omhänderhas av privata eller folkrörelseägda försäkringsbolag, bör över­ föras i statlig regi. E tt förstatligande av trafikförsäkringen skulle enligt m otionärernas mening öka möjligheterna till kontroll av a tt alla m otor­ fordon h ar åtminstone den obligatoriska trafikförsäkringen. Vidare skulle avgiften för denna trafikförsäkring kunna bli lägre för den en­ skilde bilägaren.

Uppgifter i anslutning till motionen

Gällande bestämmelser om trafikförsäkringen

Den nuvarande trafikförsäkringen bygger på lagen (1929: 77) om tra­ fikförsäkring å m otorfordon. Enligt denna skall varje fordon som är registrerat i Sverige eller som utan registrering brukas h är i trafik vara trafikförsäkrat. Försäkringsplikten åvilar fordonets ägare.

Vid sidan av trafikförsäkring förekommer frivillig ansvarighetsförsäk­ ring för motorfordon. Kaskoförsäkring är en sam m anfattande benäm­ ning på försäkringsmoment som avser skador på försäkrat motorfordon, nämligen vagnskade-, brand-, glasrute- och stöldförsäkring. Villkoren för denna försäkring ansluter sig till villkoren för trafikförsäkring.

Den obligatoriska trafikförsäkringen om händerhas av det enskilda försäkringsväsendet. Enligt lagen får sådan försäkring meddelas av för­ säkringsanstalt som erhållit Kungl. M aj:ts tillstånd eller anstalt som in-

1 Riksdagen 1971. 17 sami. N r 41

rättats av staten. Redan före obligatoriets införande 1929 meddelades ansvarighetsförsäkring, då i frivillig form, av enskilda bolag. D et torde h a bedömts som praktiskt a tt den individuellt tecknade frivilliga kaskoförsäkringen kunde utfärdas i samma försäkringshandling som trafik­ försäkringen.

Enligt särskilda bestämmelser i koncessionsvillkoren erhåller bolagen — förutsatt a tt rörelsegrenens intäkter läm nar täckning för det — dels ersättning för sina medgivna omkostnader, vilka fastställs i särskild ordning, dels en vinst av f. n. högst 3 procent av prem iem a. Eventuella överskott på rörelsen överförs till den s. k. regleringsfonden, som får disponeras endast för förluster inom trafikförsäkringen.

Försäkringsinspektionen h ar till uppgift a tt regelbundet övervaka hela trafikförsäkringsrörelsen från såväl soliditets- som skälighetssynpunkt. Så skall uppgifter om de premiesatser som försäkringsanstalt vid varje tidpunkt tilläm par inges till inspektionen med indelning i riskklasser enligt form ulär som fastställs av inspektionen. Bestämmelser rörande denna övervakning ges i försäkringsinspektionens trafikförsäkringscirkulär nr 75 och 76, 1970. Om så befinns nödvändigt kan försäkringspre­ miernas övre gräns fastställas av Kungl. M aj:t.

Utredningar m. m.

Frågan om trafikförsäkringsverksamhetens organisation och eventuella förstatligande behandlades i det betänkande som 1945 års försäkringsutredning avgav år 1949 (SOU 1949: 26). D är föreslogs a tt trafikförsäk­ ringen skulle drivas av e tt enda bolag med försäkringstagarna som del­ ägare men med starkt statligt inflytande över bolagets ledning. Förslaget var dock inte enhälligt. Betänkandet m ötte kritik vid remissbehandlingen och föranledde inte något förslag från Kungl. M aj:ts sida.

Riksdagens revisorer behandlade i sin berättelse för år 1966 trafikför­ säkring och trafiksäkerhet. De berörde dock inte frågan om ett förstat­ ligande av den obligatoriska trafikförsäkringen.

Sedan statsm akterna 1969 beslutat om riktlinjer för en ny utformning av bilregisterorganisationen har bilregisterutredningen i sitt slutbetänkan­ de E tt nytt bilregister (SOU 1971: 11) lagt fram förslag om detaljutform ­ ningen av det nya registreringssystemet. Beträffande kontroll av att för­ säkringsplikt fullgörs föreslår utredningen a tt det, om försäkringsanstalt anmäler a tt försäkringsavtalet upphört, skall kontrolleras i registret om ny försäkring finns antecknad för fordonet eller om försäkringsplikten upphört. Om undersökningen ger negativt resultat skall fordonsägaren skriftligen från registret påminnas om sin skyldighet att hålla fordonet försäkrat och att förete bevis härom. R apport om det inträffade skall lämnas till polismyndighet.

D et nya system för erläggande av fordonsskatt som utredningen före­

slår innebär i princip att kontrollbesiktning skall ske för huvuddelen av de registrerade fordonen. Vidare skall trafikförsäkringspremie och fordonsskatt betalas vid ungefär samma tid och kontrollm ärke lämnas u t först sedan det konstaterats att besiktnings-, försäkrings- och skatte­ plikten har fullgjorts.

Remissyttrandena

Försäkringsinspektionen erinrar inledningsvis om gällande bestämmel­ ser rörande den obligatoriska trafikförsäkringens konstruktion. I den ständigt aktuella debatten om trafikförsäkringens samband med frågor om trafikskador och trafiksäkerhet har, påpekar inspektionen, också förslaget om trafikförsäkring i statlig regi då och då aktualiserats. I en promemoria, »Synpunkter på trafikförsäkringens struktur», som hösten 1966 överlämnades till chefen fö r finansdepartementet, lade inspektio­ nen fram förslag som närm ast tog sikte på att åstadkom m a en så rättvis kostnadsfördelning som möjligt inom försäkringstagarkollektivet. Vissa av dessa förslag, anför inspektionen, förutsatte att försäkringen skulle drivas i samhällets regi, så t. ex. ett förslag om att försäkringspremien skulle tas u t genom en särskild avgift på bensin. I promemorian framhölls också att skaderegleringen utan tvivel erbjuder det största problemet vid e tt statligt övertagande av trafikförsäkringen. Med nuvarande skadeersättningsregler fordras en om fattande skaderegleringsapparat. I sam­ band med den översyn av skadeståndsrätten som f. n. pågår inom skadeståndskommittén torde m an enligt inspektionen kunna förvänta att även reglerna om trafikskadeansvaret blir föremål för överväganden. Med hänvisning härtill avstyrker försäkringsinspektionen motionärernas yrkande.

Statens trafiksäkerhetsverk fram håller a tt trafikförsäkringen har en kombinerad funktion och reglerar förhållandet försäkringshavare-skadelidande. Den ä r avsedd a tt vara ett skydd för försäkringshavaren mot den skadeståndsskyldighet som han kan kom m a a tt ådraga sig vid fram ­ förandet av motorfordon. Försäkringen ger samtidigt den skadelidande en garanti för a tt han verkligen skall få u t det skadestånd som han kan bli berättigad till. Försäkringen h a r sålunda, anför trafiksäkerhetsverket, en något annan k araktär än de båda andra obligatorierna, körkortskravet och skatte­ plikten. Båda dessa funktioner måste rimligen handhas av samhället. D ärem ot h ar den obligatoriska försäkringen, anser verket, på ett i stort sett tillfredsställande sätt kunnat ombesörjas av privata och folkrörelseägda försäkringsföretag. Trafiksäkerhetsverket anför vidare a tt det med hänsyn till att staten lagstadgat om skyldighet a tt ha sådan försäkring kan ligga nära till hands att staten också handhar försäkringen. E tt

överförande av den obligatoriska trafikförsäkringen i statlig regi skulle kunna erbjuda vissa fördelar i fråga om bl. a. insamlande av statistik av värde för trafiksäkerhetsarbetet samt ökade möjligheter att i för­ säkringssystemet införa olika moment som kan stimulera ett varsamt körsätt, öka användningen av bilbälten m. m. De kontakter som verket h aft med representanter för trafikförsäkringsföretagen h ar emellertid visat att man är beredd att medverka på olika sätt i dessa avseenden. Även bortsett från de statsfinansiella svårigheter som torde föreligga för ett realiserande av m otionärernas tanke anser sig verket därför icke för närvarande vilja tillstyrka motionen.

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam avvisar motionsyrkandet med motiveringen a tt ingenting talar för att trafikförsäkringen genom ett förstatligande skulle komma a tt bedrivas på ett effektivare sätt. I sina yttranden ta r riksförbundet och Folksam upp några centrala problem och diskuterar olika effekter av ett förstatligande.

Beträffande behovet av förbättrad k o n t r o l l ö v e r a t t f ö r ­ s ä k r i n g s p l i k t e n u p p f y l l s anför riksförbundet a tt en förbätt­ rad kontroll är angelägen men att en sådan enligt förbundets mening är på väg att uppnås även med trafikförsäkringens nuvarande organisation. Vid planeringen av det nya bilregistersystemet och det fram tida samar­ betet inom detta system mellan bilregister och trafikförsäkringsbolag läggs stor vikt vid a tt åstadkom m a sådana anordningar a tt kontrollen över trafikförsäkringspliktens fullgörande kan bli effektiv och snabbt verkande. Det nya bilregistret skall bl. a. arbeta med hjälp av avancerad datateknik, och det finns anledning räkna med att förhållandena på detta område skall bli avsevärt bättre än de nu rådande.

Folksam anför a tt det nuvarande systemet för kontroll av att fordonsägarna fullgör skyldigheten att trafikförsäkra sina fordon är något tung­ ro tt och läm nar vissa möjligheter att underlåta att betala premien. M öj­ ligheten till förenklad kontroll kan, anser Folksam, knappast vara ett motiv för ett förstatligande utan utgör snarare en önskvärd bieffekt vid ett eventuellt förstatligande.

I vad avser k o s t n a d e r n a för trafikförsäkringen och möjlig­ heterna att en statlig trafikförsäkring skulle ställa sig billigare för kon­ sumenterna än den nuvarande enskilda anser såväl riksförbundet som Folksam att så ej skulle bli fallet, bl. a. eftersom sambandet mellan trafik- och annan motorförsäkring (hel- och halvförsäkring) härigenom skulle komma att brytas. Förbundet uttalar om detta samband:

Möjligheterna att samadministrera dessa försäkringar bidrar i dag till att hålla de totala kostnaderna nere. Även om andelen vagnskadeförsäkringar i samband med trafikförsäkringar successivt sjunkit på senare tid på grund av de s. k. vagnskadegarantierna från fabrikanterna är sambandet mellan de båda grenarna fortfarande starkt. Den s. k. del-

kaskoförsäkringen (omfattande brand-, glasrute-, stöld-, maskin-, rädd­ nings- och rättsskyddsförsäkringar) liksom förarplatsförsäkringen ligger utanför vagnskadegarantierna. Delkaskoförsäkringen utgör ett komple­ ment till mer än nittio procent av trafikförsäkringarna. En uppdelning på en del som skulle administreras av en statlig myndighet och en del som skulle administreras av försäkringsbolagen skulle — förutom att kostnaderna totalt sett rimligen måste komma att öka — medföra olä­ genheter för försäkringstagarna vid regleringen av inträffade skador. Eftersom de flesta kollisionsskador berör både trafik- och motorfordonsförsäkringen, skulle försäkringstagarna tvingas ha kontakter med två olika försäkringsgivare vilket i regel ej är fallet med nuvarande system.

Folksam fram för i huvudsak samma synpunkter. Beträffande försäk­ ringsbolagens kostnader påpekar Folksam a tt 70—80 procent av försäk­ ringsföretagens premieintäkter återgår till försäkringstagarna i form av skadeersättningar. Med oförändrade försäkringsvillkor och skaderegleringsprinciper ligger alltså möjligheterna till besparingar vid ett förstat­ ligande inom resterande 20— 30 procent — förvaltningskostnadsdelen. Genom att trafikförsäkringen bedrivs i nära samband med fram för allt motorfordonsförsäkring är dock många av kostnadsposterna av karak­ tären fasta eller halvfasta samkostnader. Vissa av dessa skulle enligt Folksam kom m a att bli dubblerade om enbart trafikförsäkringen över­ fördes till ett statligt försäkringsbolag.

Möjligheten att utnyttja det nya bilregistret och bilskatteuppbörden vid administrationen av trafikförsäkringen skulle enligt Folksam knap­ past medföra en kostnadsbesparing. Visserligen skulle ett statligt före­ tag ej behöva belastas med kostnader för försäljningspersonal och fält­ kontor men försäkringsföretagen måste i stort sett bibehålla sin organi­ sation. Resultatet skulle bli en ökad kostnadsbelastning på dessa. En förstatligad trafikförsäkring måste, anför Folksam, baseras på i stort sett samma premieberäkningssystem som det nuvarande. Detta innebär att bilregistret måste kompletteras med en stor mängd uppgifter för pre­ mieberäkningen. Det är tveksamt om detta kommer att kunna admini­ streras till en lägre kostnad än försäkringsbolagen i dag har möjlighet till.

En enligt båda de nu åberopade remissinstanserna mycket betydelse­ full fråga vid diskussionen om trafikförsäkringens organisation rör s k a d e r e g l e r i n g e n . Riksförbundet fram håller a tt trafikförsäk­ ringen anknyter till skadeståndsrätten och a tt skaderegleringen där­ för kräver helt andra resurser än den av försäkringskassorna hand­ lagda allmänna försäkringen. En mycket stor del av de skador som an­ mäls till trafikförsäkringsbolagen innefattar personskador — 40— 50 procent av de årligen utbetalda ersättningarna avser personskador — vilkas reglering kräver att en personlig kontakt kan hållas med den skadelidande ofta under lång tid. De enskilda bolagen har en väl u t­ byggd organisation med erforderliga personella resurser, något som i dag saknas hos de statliga organ som enligt motionärernas förslag skulle

överta trafikförsäkringen. Vidare framhåller förbundet att för insam­ lande av de uppgifter som erfordras för premieberäkningen enligt bo­ nus- och självrisksystemen en omfattande organisation skulle behöva byggas upp vid det statliga organ som skulle anförtros uppgiften att handha trafikförsäkringen.

Folksam anför att en statlig premieuppbörd förutsätter att även skade­ regleringen sköts av ett statligt organ. De enda fördelarna med ett så­ dant system, anser Folksam, skulle vara möjligheter till större enhet­ lighet i regleringen och de fördelar som det större underlaget för denna apparat kunde erbjuda, t. ex. i form av möjlighet till representation på flera orter. Med hänsyn till de genomarbetade normer som försäkrings­ företagen redan har på skaderegleringsområdet liksom till den geogra­ fiskt väl utbyggda representationen skulle dock dessa effekter troligen bli marginella.

Även Folksam framhåller att en skaderegleringsapparat skött av ett statligt organ skulle orsaka avsevärt ökat besvär för de flesta skadeli­ dande genom att dessa alltid skulle tvingas till kontakter med två för­ säkringsgivare.

D en k o n k u r r e n s mellan ett fåtal stora försäkringskoncerner som råder inom försäkringsbranschen medför enligt branschens tales­ m än ett flertal fördelar från konsumenternas synpunkt.

Folksam anför härom:

D etta konkurrensförhållande är en garanti för att premierna hålls ne­ re p å den lägsta nivå som är möjlig inom ram en för en balanserad affär. M en premien är inte det enda konkurrensmedlet. Till dessa hör även så­ dana faktorer som t. ex. service till allmänheten. De företag som skö­ ter sådana frågor bäst kommer även att kunna hävda sig bäst i konkur­ rensen. En garanti för att dessa för försäkringstagarna så väsentliga för­ hållanden sköts på effektivaste sätt kan således sägas finnas inbyggd i nuvarande system. E tt »monopolföretag» måste arbeta utan den stimu­ lansfaktor som konkurrensen innebär.

Avslutningsvis tar riksförbundet och Folksam upp frågan om möj­ ligheterna till o f f e n t l i g i n s y n i och kontroll av försäkringsverksamheten och fram håller att trafikförsäkringen f. n. ingalunda ligger utanför statlig insyn. Riksförbundet anför a tt det med hänsyn till den expertis som står till försäkringsinspektionens förfogande och till den långtgående uppgiftsskyldighet som bolagen h a r gentemot inspektionen finns garantier för att allmänhetens krav på kontroll av verksamheten tillgodoses. Folksam påpekar a tt utvecklingen gått m ot en ökad offentlig insyn i och kontroll av försäkringsverksamheten. Denna kontroll bör en­ ligt Folksams mening byggas ut, och Folksam h ar i ett pär remissyttran­ den fram hållit att försäkringsinspektionen av statsm akterna bör ges så stora resurser a tt inspektionen skall kunna utöva sin tillsyn över försäk­ ringsföretagen med egna experter, sålunda utan a tt på något sätt vara be­ roende av den expertis som finns inom försäkringsföretagen.

Utskottet

Trafikförsäkring skall enligt trafikförsäkringslagen finnas för motorfor­ don som är registrerat i Sverige eller som utan registrering brukas i tra ­ fik i landet. Försäkring får meddelas av försäkringsanstalt som fått Kungl. Maj:ts tillstånd eller anstalt som inrättats av staten. Trafikför­ säkringen har en dubbel funktion. Den fungerar som en garanti för att den skadelidande får ut sitt skadestånd. Försäkringen gäller också för försäkringstagaren för den ansvarighet för skada som åvilar honom, dvs. som ansvarighetsförsäkring. Enligt trafikförsäkringslagen har försäkringsinspektionen till uppgift att övervaka försäkringsbolagens handhavande av trafikförsäkringen från såväl skälighets- som likviditetssynpunkt. Försäkringspremiernas övre gräns kan fastställas av Kungl. M aj.t om så befinns nödvändigt. M otionärerna anser att ett förstatligande av trafikförsäkringen skulle medföra fördelar i form av en effektivare kontroll av att försäkrings­ plikten verkligen fullgörs och en sänkning av försäkringskostnaderna. De hemställer därför om en skyndsam utredning med sikte på att den obligatoriska trafikförsäkringen skall bli en statlig angelägenhet i likhet med bilskatt och körkort. Utskottet vill understryka att samtliga remissinstanser anfört att det nuvarande trafikförsäkringssystemet fungerar tillfredsställande. G aran­ tier för statlig insyn och kontroll över försäkringsbolagens handhavan­ de av trafikförsäkringen finns genom försäkringsinspektionens verk­ samhet och den uppgiftsskyldighet som bolagen har gentemot inspektio­ nen. De fördelar som statens trafiksäkerhetsverk anser skulle kunna vin­ nas genom ett förstatligande kan enligt verkets uppfattning även åstad­ kommas genom ett samarbete inom det nuvarande systemet mellan verket och försäkringsbolagen. Försäkringsinspektionen samt Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam fram håller att skaderegleringen utgör ett stort problem vid ett statligt övertagande av trafikförsäkringen. Med nuvarande skadeersättningsregler fordras en omfattande skaderegleringsapparat. Enligt uttalande av chefen för justitiedepartementet i remiss till lagrådet av för­ slag till skadeståndslag ingår en översyn av skadeersättningsreglerna i det pågående reformarbetet på skadeståndsområdet. Med hänsyn till det som anförts finner utskottet inte anledning att föreslå riksdagen att hos Kungl. M aj:t anhålla om en sådan utredning som m otionärerna angivit. Utskottet hemställer därför att riksdagen avslår motionen 1971: 1091. Stockholms den 9 november 1971 På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Holmberg (m), Wååg (s), Hovhammar (m), fru Hansson (s), fru Hambraeus (c) och fru M ark­ lund (vpk).

Reservation

av fru Marklund (vpk), som anser att utskottets yttrande och hem­ ställan bort ha följande lydelse:

»Trafikförsäkring skall e n lig t-------------- ( = u tsk o tte t)---------------- bil­ skatt och körkort.

U tskottet delar m otionärernas uppfattning a tt det med hänsyn till att staten i lag stadgat om skyldighet a tt inneha trafikförsäkring ä r rimligt a tt staten även handhar försäkringen. Väsentliga fördelar kan också, som m otionärerna påpekar, vinnas vid ett förstatligande.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1091 hos Kungl.

Maj:t hemställer om utredning angående förstatligande av den

obligatoriska trafikförsäkringen.»

T R Y C K E R IB O L A G E T IVAR H /E G G S T R Ö M A B . S T O C K H O L M 1 0 7 1