Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, m.m., jämte motioner

Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17 år 1971 SfU 1971:17

Nr 17

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring, m. m., jämte motioner.

Genom en den 19 februari 1971 dagtecknad proposition, 1971: 22 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till 1) lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring, 2) lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1972-1974 till yrkesskadeförsäkringen m. m., 3) lag om arbetarskyddsavgift, 4) lag om ändring i lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjö­ män m. fl., 5) lag om ändring i lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m., 6) lag om ändring i lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa ersätt­ ningar i anledning av yrkesskada m. m., 7) lag om ändring i lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m., 8) lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., 9) lag om ändring i reglementet (1961: 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande motio­ ner, nämligen

A . vid riksdagens början väckta motioner

1) 1971:357 av herr Henningsson m. fl. angående utbildningen av skyddsombud, 2) 1971: 750 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. om åtgärder till förbättring av arbetarskyddet, såvitt angår yrkandet om anslag u r arbetarskyddsfonden till ett fackligt institut i arbetsmiljöfrågor, 3) 1971: 796 av herr Åkerlind m. fl. om ett anslag till arbetarskyddsfonden. M otionerna under 1)—3) har av kam m aren remitterats till socialutskot­ tet, som den 23 mars 1971 med socialförsäkringsutskottets medgivande

1 Riksdagen 1971.11 sami. Nr 17

beslutat överflytta motionerna i berörda delar till socialförsäkringsut­ skottet.

B. i anledning av propositionen väckta motioner

4) 1971: 1226 av herr Engström m. fl., 5) 1971:1227 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl., 6) 1971: 1228 av herr Ringaby m. fl.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att nya regler införs om yrkesskadeförsäk­ ringens finansiering och att arbetarskyddet tillförs ökade resurser ge­ nom en särskild arbetarskyddsavgift, som tas ut av arbetsgivarna i an­ slutning till yrkesskadeförsäkringsavgiften.

De nya grunderna för yrkesskadeförsäkringens finansiering innebär att den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen - i likhet med vad som gäl­ ler för A TP - skall finansieras enligt fördelningsmetod. Avgifterna för ett visst år skall alltså i princip gälla de löpande utgifterna för försäk­ ringen för samma år. Den nuvarande riskgraderingen av premierna er­ sätts av en för alla arbetsgivare enhetlig procentsats. Försäkringsavgiften avses bli omprövad i regel vart femte år.

Den särskilda arbetarskyddsavgiften skall bidra till vidgade insatser för en förbättrad arbetsmiljö. En arbetarskyddsfond tillskapas för nya insatser i fråga om forskning, utbildning och upplysning på arbetsmiljö­ området. Fonden kommer att tillföras drygt 20 milj. kr. om året. Arbe­ tarskyddsavgiften innefattar dessutom ett visst bidrag till kostnaderna för den verksamhet som bedrivs av arbetarskyddsverket och arbetsmedicinska institutet.

Såväl det nya finansieringssystemet för yrkesskadeförsäkringen som arbetarskyddsavgiften föreslås införda den 1 januari 1972.

L

Av propositionen återges endast författningsförslagen. De har följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, att 3, 25, 38-41 och 48 §§ lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

3 §

Varje arbetstagare i allmän eller enskild tjänst är, såvida ej annat föranledes av vad i 4 eller 5 § sägs, försäkrad för yrkesskada.

I den mån Konungen så förordnar skall den, som åtnjuter undervis­ ning vid anstalt för yrkesutbildning eller som eljest undergår yrkesut­ bildning eller förberedande sådan utbildning eller deltager i praktisk yr­ kesorientering, vid tillämpningen av denna lag anses som arbetstagare, ändå att han ej är i tjänst hos annan.

25 §»

Nuvarande lydelse

der vilken ersättningen utgår. Så­ må dock endast ske, om kostna­ dant avdrag må dock endast äga den för understödet till minst en rum, om arbetsgivaren, på grund tredjedel bestritts av arbetsgivaren, av understödet, enligt 38 § andra och ej ske med större belopp än stycket erhållit lindring i försäk­ som skäligen kan anses svara mot ringsavgiften, samt, i fråga om un­ dennes bidrag. F ör understöd vid derstöd från kassa eller pensions- begravning, vilket utgives av ar­ inrättning eller på grund av för­ betsgivaren, må avdrag göras med säkring, endast ske, om kostna­ högst trehundra kronor. Arbetsgi­ den för understödet till minst en varen äger utfå vad som på grund tredjedel bestritts av arbetsgivaren, av understöd vid sjukdom och be­ och ej ske med större belopp än gravning, vilket utgivits av arbets­ som skäligen kan anses svara mot givaren, avdragits från ersättning­ dennes bidrag. F ör understöd vid en enligt denna lag. sjukdom och begravning, vilket utgives av arbetsgivaren, må, ändå

att motsvarande lindring i försäk­

ringsavgiften ej skett, avdrag gö­ ras, i fråga om understöd vid be­ gravning dock med högst trehund­ ra kronor; och äger arbetsgivaren utfå vad som på grund av sålun­ da utgivet understöd avdragits från ersättningen enligt denna lag.

Såsom understöd, varom sägs i första stycket, skall ej anses pension, som tillförsäkrats den skadade på grund av viss levnadsålder och an­ ställningstid eller eljest av annan anledning än skadan. Pension, som ut­ går vid arbetsoförmåga till följd av skadan eller till efterlevande, må ej anses såsom sådant understöd till högre belopp än som motsvarar tre fjärdedelar av den livränta, som, vårdbidrag till den skadade oräk­ nat, tillkommer den skadade eller efterlevande. Till sådan fram tida höj­ ning av pensionen, som tillförsäkrats ersättningstagaren vid ökning i lev­ nadskostnaderna, skall hänsyn icke tagas vid avdrags bestämmande.

Avdrag må icke göras för folkpension och ej heller för under­ stöd från sjömanshus eller annat dylikt, allenast för behövande av­ sett understöd.

Innehar eller erhåller den skadade anställning med lön, bestämd i författning eller eljest fastställd av statlig myndighet utan att därvid an­ givits, att å lönen avdrag må göras för livränta i anledning av yrkes­ skada, skall vid tillämpningen av första stycket lönen, till den del den­ samma motsvarar den skadade tillerkänd dylik livränta, anses utgöra understöd på grund av skadan; dock må livräntan utgå om och i den mån särskilda förhållanden föranleda därtill.

Understöd i form av naturaförm åner uppskattas efter de regler, som tillämpas vid taxering till kommunal inkomstskatt.

Finnas i denna paragraf givna bestämmelser i särskilt fall icke till­ lämpliga, prövar riksförsäkringsverket, huruvida och med vilket belopp avdrag å ersättningen enligt denna lag skäligen skall äga rum.

38 §*

Nuvarande lydelse

förvaltningen av den i 41 § omför- 2. kostnader som föranledas av mälda fonden gäller dock vad där­ bestämmelserna i lagen (1955:469)

om är särskilt stadgat. angående omreglering av vissa er­ sättningar enligt lagen den 17 ju­ ni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m., lagen (1962:303) om förhöjning av vis­ sa ersättningar i anledning av yr­

kesskada m. m. och lagen (1967:

919) om värdesäkring av yrkes-

skadelivräntor m. m.,

3. förvaltningskostnader, samt

4. erforderlig fondering.

M ed förvaltningskostnader av­ ses enbart omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkrings­ verkets verksamhet beträffande

obligatorisk yrkesskadeförsäkring.

Konungen fastställer m ed riksda­ gen hur stor del av försäkrings­ avgifterna som skall anses svara

mot förvaltningskostnader.

Beslut om den procentsats, som skall tillämpas för visst år, samt om förvaltningskostnadsandelen för samma år skall fattas senast ett år dessförinnan. Riksförsäk­ ringsverket skall vart fem te år framlägga förslag till procentsats och förvaltningskostnadsandel för nästföljande sju år, i den mån be­

slut härom icke redan fattats.

40 §*

Envar är skyldig att på begä­ ran lämna försäkringsrådet eller riksförsäkringsverket uppgift, som erfordras för att bedöma huruvi­ da han är pliktig att erlägga för­

säkringsavgift. Arbetsgivare skall på begäran Arbetsgivare skall på begäran till försäkringsrådet och riksför­ till försäkringsrådet och riksför­ säkringsverket läm na sådan upp­ säkringsverket lämna sådan upp­ gift om arbetet och de förhållan­ gift om arbetet och de förhållan­ den, under vilka det bedrives, samt den, under vilka det bedrives, som om arbetstagarnas antal, arbetstid erfordras för att bestämma ersätt­ och avlöningsförhållanden, som ningsbelopp. erfordras för att bestämma försäk­ ringsavgift eller ersättningsbelopp.

I den utsträckning försäkrings-

Nuvarande lydelse

rådet eller riksförsäkringsverket prövar nödigt fö r ändamål, som

avses i första eller andra stycket,

åligger det uppgiftsskyldig att på begäran fö r granskning tillhanda­ hålla försäkringsrådet eller riks­ försäkringsverket förda avlönings­ listor, handelsböcker eller motsva­ rande anteckningar jämte därtill hörande handlingar. Granskningen skall såvitt möjligt ske så, att den icke m edför hinder i den uppgifts-

skyldiges verksamhet, samt skall,

om han så begär och det lämpli­ gen kan ske, verkställas hos ho­ nom. Handelsböcker och andra handlingar, som överlämnats för granskning, skola återställas utan dröjsmål. Meddelande om resul­ tatet av granskningen skall läm­

nas snarast.

Försäkringsrådet och riksförsäk­ Försäkringsrådet och riksförsäk­ ringsverket äga, i den mån så fin­ ringsverket äga, i den mån så fin­ nes erforderligt för ändamål, som nes erforderligt för ändamål, som avses i andra stycket, att hos myn­ avses i första stycket, att hos myn­ dighet, som enligt gällande före­ dighet, som enligt gällande före­ skrifter utövar tillsyn å arbetsgi­ skrifter utövar tillsyn å arbetsgi­ varens verksamhet, påfordra un­ varens verksamhet, påfordra un­ dersökning av de förhållanden, un­ dersökning av de förhållanden, un­ der vilka arbetet bedrives, eller att, der vilka arbetet bedrives, eller där så påkallas av särskilda om­ att, där så påkallas av särskilda ständigheter, själva företaga sådan omständigheter, själva företaga så­ undersökning. dan undersökning.

41 §5

Grunderna fö r beräkning av för­ säkringsavgifter och premiereserv fö r försäkringar i riksförsäkrings­

verket bestämmas av Konungen.

Riksförsäkringsverkets beslut om försäkrings- eller tilläggsavgifts be­ lopp skall, även där beloppet be­ stämts provisoriskt, utan hinder av fö rd klagan tills vidare lända till efterrättelse. Vinnes nedsättning i eller befrielse från avgift, återbe­

talas vad för m ycket blivit erlagt.

Angående debitering och uppbörd av avgifter för försäkringar i riks­ försäkringsverket samt om utbetalning till verket av dylika avgifter be­ stämmer Konungen med riksdagen. Försäkringsavgifterna skola in­ Försäkringsavgifterna skola in­ gå till en fond, som förvaltas en­ gå till en fond, benämnd yrkesskaligt grunder vilka bestämmas av deförsäkringsfonden, som förvaltas Konungen med riksdagen. enligt grunder vilka bestämmas av Konungen med riksdagen.

48 §8

■Avgift fö r frivillig försäkring skall bestämmas till belopp, som efter försäkringstekniska grunder prövas erforderligt för täckande av den risk försäkringen avser

samt förvaltningskostnader.

Grunderna för beräkning av för­ säkringsavgifter och premiereserv fö r försäkringen fastställas av K o­

nungen.

Försäkringsavgifterna skola in­ gå till en fond, benämnd fonden

för frivillig yrkesskadeförsäkring,

som förvaltas enligt grunder vilka bestämmas av Konungen med

riksdagen. I övrigt skall vad i 3-41 samt I övrigt skall vad i 3 -3 7 samt 44 §§ är stadgat om obligatorisk 40, 41 och 44 §§ är stadgat om försäkring i tillämpliga delar län­ obligatorisk försäkring i tillämp­ da till efterrättelse beträffande den liga delar lända till efterrättelse frivilliga försäkringen; och skall beträffande den frivilliga försäk­ därvid vad som sagts om arbets­ ringen; och skall därvid vad som givaren i stället avse försäkrings­ sagts om arbetsgivaren i stället av­ tagaren. se försäkringstagaren.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Den äger, utom i av­ seende som nämns under 2. här nedan, ej tillämpning i fråga om skada som inträffat dessförinnan. 2. Vid prövning enligt 39 § skall beaktas att försäkringsavgifterna skall täcka även kostnader för omreglering, förhöjning och värdesäkring av ersättningar, som är att hänföra till skada som inträffat före lagens ikraftträdande, samt förvaltningskostnader avseende sådan skada. 3. Med Konungens medgivande äger riksförsäkringsverket i fall som avses i 38 § andra stycket i sin äldre lydelse övertaga arbetsgivares

skyldighet att utge ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom, om arbetsgivaren begär det.

4. Av Konungen enligt 41 § i sin äldre lydelse fastställda försäkringstekniska grunder skall, i den mån Konungen ej förordnar annat, allt­ jäm t tillämpas i förekommande fall.

5. Procentsatsen för uttag av försäkringsavgift för år 1972 samt förvaltningskostnadsandelen för samma år skall, utan hinder av be­ stämmelserna i 39 § tredje stycket, fastställas år 1971. Förslag som sägs i näm nda lagrum skall framläggas första gången före utgången av år 1972.

2 Förslag till

Lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1 9 7 2 -1 9 7 4 till yrkesskadeförsäkringen m. in.

Härigenom förordnas, att den i 39 § lagen (1954: 243) om yrkesskade­ försäkring nämnda procentsatsen för uttag av försäkringsavgift skall för åren 1972-1974 vara 0,30 och att av försäkringsavgifterna en tjugon­ dedel skall anses svara mot förvaltningskostnader.

3 Förslag till

Lag om arbetarskyddsavgift

Härigenom förordnas som följer.

1 § Arbetsgivaravgift som bidrag till arbetarskydd (arbetarskyddsav­ gift) erläggs enligt denna lag.

2 § Med arbetsgivare avses i denna lag den, som enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring skall erlägga avgift till obligatorisk yr­ kesskadeförsäkring, dock ej staten.

3 § Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp som motsvarar fem hundradels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller naturaförm åner i form av kost eller bo­ stad.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän för­ säkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året un­ derstigit trehundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare som av­ ses i 1 § första stycket förordningen (1958: 295) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring.

4 § Av arbetarskyddsavgiften skall två femtedelar utgöra bidrag till statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens, yrkesinspektionens och arbetsmedicinska institutets verksamhet och tre femtedelar bidrag till kostnader i övrigt för forskning, utbildning och upplysning beträf­ fande arbetarskydd. Den sistnämnda delen skall föras till en fond, be­ nämnd arbetarskyddsfonden, som förvaltas enligt grunder som Konung­ en fastställer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

Härigenom förordnas, att 6 § lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. skall ha nedan angivna lydelse.

6 § ‘

Arbetsgivare är pliktig att till riksförsäkringsverket erlägga det tillägg till tidigare bestämd försäkringsavgift, som må föranledas av tillämp­ ningen av denna lag.

Å tillägg till försäkringsavgift,

varom i första stycket sägs, skall tilläggsavgift enligt 39 § lagen om

yrkesskadeförsäkring icke erläggas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om tillägg som avser tid före ikraftträdandet.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 19 1 6 (nr 2 3 5 ) om försäkring för olycksfall i arbete m. m.

Härigenom förordnas, att 14 § lagen (1955: 469) angående omregle­ ring av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om för­ säkring för olycksfall i arbete m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

14 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om proportionellt tillägg som avser tid före ikraftträdandet.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa er­ sättningar i anledning av yrkesskada m. m.

Härigenom förordnas, att 6 § lagen (1962: 303) om förhöjning av vis­ sa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om proportionellt tillägg som avser tid före ikraftträdandet.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m.

Härigenom förordnas, att 6 § lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

6 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om proportionellt tillägg som avser tid före ikraftträdandet.

8 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ förordningen (1959: 552) an­ gående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m .1 skall ha nedan angivna lydelse.

4 §»

Vid bestämmande av avgiftsunderlag skall utöver vad som framgår av de i 1 § angivna författningarna samt förordningen angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring gälla följande.

Jämväl såvitt gäller avgiftsun­ derlag för avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring skall, där frå­ ga ej är om arbetstagare som av­ ses i 1 § första stycket förord­

1 Förordningen omtryckt 1962: 396. Senaste lydelse av rubriken 1962: 396. 1 Senaste lydelse 1970: 744. 8 Senaste lydelse 1962: 396.

ningen om sjömansskatt, bortses från arbetstagare, vars lön hos ar­ betsgivaren under året icke upp­ gått till trehundra kronor, så ock från annan naturaförmån än kost

eller bostad.

Värdet av naturaförm ån i form av kost eller bostad skall uppskattas efter regler, som fastställas av riksförsäkringsverket. Vad angår dylika förm åner åt arbetstagare, som avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt, skall dock värdet beräknas efter de grunder, enligt vilka motsvarande naturaförm åner till ombordanställt manskap som er­ lagt sjömansskatt värderas vid bestämmande av pensionsgrundande in­ komst.

Avdrag för kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön bestrida i anställningen, må göras i den mån riksförsäkringsverket så medgiver. Sådant medgivande må lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till minst en tiondel av lönen samt må avse arbetstagare i viss verksam­ het eller, efter framställning av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäl­ ler fortfarande beträffande avgift som avser tid före ikraftträdandet.

Vid debitering enligt 20 § första stycket av arbetsgivares preliminära avgift för åren 1972 och 1973 skall hänsyn tagas även till de genom lagen (1971:00) om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäk­ ring vidtagna förändringarna i avgiftsuttaget för obligatorisk yrkesskade­ försäkring samt till avgiftsuttaget enligt lagen (1971:00) om arbetar­ skyddsavgift.

2 Riksdagen 1971. 11 sami. Nr 17

9 Förslag till Lag om ändring i reglementet (1961: 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder

Härigenom förordnas i fråga om reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder,

dels att 11 § skall upphöra att gälla, dels att 1 och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

1 §

2 §

Yrkesskadeförsäkringsfondens inkomster utgöras av

lagen om försäkring för olycksfall 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäki arbete, lagen om krigsförsäk- ring samt tillägg som föranledas ring för ombord å fartyg tjänst- av tillämpningen av lagen om görande personer, lagen om yrkes- krigsförsäkring för sjömän m. fl.; skadeförsäkring samt lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl.;

återbetalda belopp enligt 12 § andra stycket lagen om försäkring för olycksfall i arbete och 51 § andra stycket lagen om yrkesskadeförsäk­ ring;

bötesmedel enligt 34 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete;

kapitalbelopp, som inflyta vid inköp i riksförsäkringsverket av livrän­ tor enligt 10 § lagen angående ersättning för skada till följd av olycks­ fall i arbete eller på grund av verkets övertagande jämlikt 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt 54 och 55 §§ lagen om yrkes­ skadeförsäkring av annan åvilande skyldighet att utgiva ersättning i an­ ledning av olycksfall eller sjukdom; samt

räntor och annan avkastning.

Nuvarande lydelse

Yrkesskadeförsäkringsfondens utgifter utgöras av

ersättningar och andra kostna­ ersättningar och andra kostna­ der, som i anledning av inträffade der, som i anledning av inträffade skadefall skola utbetalas av riks­ skadefall skola utbetalas av riks­ försäkringsverket enligt förenämn- försäkringsverket på grund av obli­ da lagar och enligt lagen om för­ gatorisk försäkring enligt lagen om säkring för vissa yrkessjukdomar; försäkring fö r olycksfall i arbete,

lagen om försäkring för vissa yr­

kessjukdomar, lagen om krigsför­

säkring för ombord å fartyg tjänst­ görande personer, lagen om yrkes­ skadeförsäkring och lagen om

krigsförsäkring fö r sjömän m. fl.,

ävensom kostnader för omregle­ ring, förhöjning och värdesäkring

av ersättningar enligt dessa lagar;

ersättningar, som skola utbetalas av riksförsäkringsverket på grund av övertagande jämlikt 10 § lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande ersättningsskyldighet;

belopp, som av riksförsäkrings­ belopp, som av riksförsäkrings­ verket eller eljest återbetalas på verket eller eljest återbetalas på grund av att för mycket influtit till grund av att för mycket influtit till verket i avgifter för försäkringar verket i försäkringsavgift eller tillenligt de i första stycket omför- lägg som i första stycket sägs;

mälda lagarna; samt belopp, som skola utbetalas för bestridande av förvaltningskostna­ der enligt 39 § andra stycket la­ gen om yrkesskadeförsäkring; samt

belopp, som utbetalas till följd belopp, som utbetalas till följd av vad nedan i 3 eller 11 % stad­ av vad nedan i 3 § stadgas. gas.

D enna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Dock får överföring av tillgångar från yrkesskadeförsäkringsfonden till särskilda yrkesskadefonden och fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring ske vid senare tid­ punkt som Konungen bestämmer.

Motionsyrkandena

1) I motionen 1971: 357 av herr Henningsson m. fl. anförs att skydds­ ombudens auktoritet måste förstärkas. En väg att nå detta mål skulle vara att yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen gemensamt gavs möjligheter att anordna kurser i arbetarskydd till vilka de fackliga skyddsombuden kallades. U nder åberopande av det anförda föreslås »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om beaktande av de i motionen fram förda synpunkterna beträffande skyddsombudens utbildning».

2) I motionen 1971: 750 av herr Hermansson m. fl. föreslås, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte uttala »att den i statsverkspropositionen aviserade arbetarskyddsfonden utformas till en arbetsmiljöfond - enligt i motionen angivna riktlinjer - med uppgift att utge anslag för att inrätta och stödja ett fackligt institut i arbctsmiljöfrågor».

3) I motionen 1971: 796 av herr Åkerlind m. fl. hemställs »att riks­ dagen vid behandlingen av punkt L i statsverkspropositionens bilaga 7 i avvaktan p å den av Kungl. M aj:t aviserade propositionen om inrättande av en arbetarskyddsfond måtte besluta reservera 25 miljoner kronor i enlighet med vad i motionen anförts».

4) I motionen 1971: 1226 av herr Engström m. fl. föreslås

»1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 22 måtte besluta

a. att med bifall till syftet i propositionen 1971: 22 om inrättandet av en arbetarskyddsfond besluta dels att denna benämnes arbetsmiljö­ fond samt att i propositionen föreslagen avgift skall benämnas arbets­ miljöavgift, dels att huvudman för fonden skall vara arbetarskyddssty­ relsen, som äger att enligt i motionen anförda riktlinjer avseende sam­ mansättning tillsätta styrelse för fonden, dels att avgiftens storlek fast­ ställes till en tiondels procent enligt i 3 § Förslag till Lag om arbetar­ skyddsavgift angivna regler;

b. att fem hundradels procent av avgiften avsättes till ett i motion 1971: 750 föreslaget fackligt institut i arbetsmiljöfrågor; samt

2. att vederbörande utskott utarbetar på grund härav erforderliga förslag till lagtext».

5) I motionen 1971: 1227 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl. hemställs »att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 22 beslutar att i skrivelse till Kungl. M aj:t anhålla om parlamentarisk utredning för att utarbeta och framlägga förslag till stimulansåtgärder för företag för att möjliggöra en kraftfull satsning på en förbättring av arbetsmiljön och ett omsättande i praktiken av de forskningsresultat som kan förväntas genom inrättandet av arbetarskyddsfonden».

6) I motionen 1971: 1228 av herr Ringaby m. fl. hemställs »att riks­ dagen måtte I. hos Kungl. Maj:t hemställa a) att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana åtgärder att beteckningen 'arbetarskydd’ utbytes mot 'arbetstagarskydd’ eller annan lämplig be­ teckning, b) att Kungl. Maj:t måtte tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att utreda frågan om ett successivt infogande av yrkesskadeför­ säkringen i den allmänna försäkringen; II. antaga det vid propositionen 1971: 22 fogade a) förslaget till lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskade­ försäkring, med den ändringen att 38 § tredje stycket i förslaget erhål­ ler följande lydelse: 'Vid b eräkningen basbeloppet. Hänsyn skall ej heller tagas till arbetstagare, vars lön under året understigit 10 % av det ovan angivna basbeloppet, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958: 295) om sjömansskatt.’ b) förslaget till lag om arbetarskyddsavgift, med den ändringen att 3 § andra stycket erhåller följande lydelse: 'Vid beräkningen allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit 10 % av det ovan angivna basbeloppet, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958: 295) om sjömansskatt. Vidare b o rtse s------yrkesskadeförsäkring.’ III. ge Kungl. M aj:t till känna vad i övrigt i motionen anförts». Yrkandet under I. b) behandlar utskottet i sitt betänkande 1971: 18. Yrkandet under III. gäller sammansättningen av arbetarskyddsfondens styrelse. Enligt motionärerna bör styrelsen bli större än vad som före­ slås i propositionen och om fatta representanter jämväl fö r tjänstemän och för skogs- och jordbruket. Det bör också prövas om fondstyrelsen kan integreras med styrelsen fö r arbetsmedicinska institutet. Yrkandet under III. bör också ses mot bakgrund av följande uttalanden i motionsmotiveringen: Medlen i den föreslagna fonden föreslås bli fördelade på forskning, utbädning och upplysning. D å det föreligger olika behov av förebyg­ gande insatser alltefter arbetsplatsernas karaktär, borde det vara rimligt att de mest utsatta branscherna inledningsvis ägnas ett speciellt intresse. En del av medlen skulle t. ex. med fördel kunna användas till förebyg­ gande insatser inom stenindustrin. Dessa åtgärder bör ingalunda in­ skränka sig till forskning, utbildning och upplysning - eftersom man sannolikt redan i viss mån tillgodosett de behoven - utan också omfatta stöd till direkta skyddsinsatser.

En värdefull insats för arbetsmiljön skulle sannolikt en »modell­ fabrik» kunna utgöra. En sådan skulle kunna tjäna som experiment­ verkstad för arbetsmiljö på bred basis och förses med flexibel utrustning

alltefter de nya rönen på arbetslokalernas och den maskinella utrust­ ningens områden. Såväl arbetsmedicinska institutet som arbetarskyddsverket skulle h är kunna bedriva försöksverksamhet samt utbildning och forskning. En sådan inrättning skulle kunna vara referensplats inom arbetsmiljöområdet - även då det gäller de internationella kontakterna. De i propositionen 1971: 22 på s. 35 uttryckta syftena, att »forskningen bör vara praktiskt inriktad och om fatta även uppföljande av forsknings­ resultat i industrin och andra delar av näringslivet, särskilt så att resultat som utarbetats i laboratorier prövas i praktisk verksamhet och eventuellt modifieras för praktisk tillämpning», skulle därigenom kunna uppnås under betryggande former.

E n sådan »modellfabrik» som här berörts skulle kunna finansieras dels av statliga medel, dels av arbetarskyddsfondsmedel och dels av medel från arbetsmarknadsorganisationerna. Den inbördes fördelningen borde då vara sådan att staten får huvudansvaret.

Utskottet

I propositionen föreslås nya regler om yrkesskadeförsäkringens finan­ siering samt införande av en arbetsgivaravgift för arbetarskyddsändamål.

Yrkesskadeförsäkringens finansiering

De föreslagna reglerna innebär att den obligatoriska yrkesskadeför­ säkringen, som hittills finansierats enligt traditionell kapitaltäckningsmetod, i fortsättningen skall finansieras enligt fördelningsmetod. Försäk­ ringsavgifterna för ett visst år skall alltså - i likhet med vad som redan gäller för finansieringen av den allmänna tilläggspensioneringen - i prin­ cip förslå till årets löpande utgifter för försäkringen och fördelas mellan de arbetsgivare som är verksamma under året. D et nuvarande differen­ tierade premiesystemet, enligt vilket avgifterna gjorts beroende av nä­ ringsgren och de särskilda förhållanden i det enskilda fallet under vilka arbetet bedrivs, ersätts av ett enhetligt premiesystem där avgifterna ut­ går för alla arbetsgivare efter samma procentsats på avgiftsunderlaget, som utgörs av arbetsgivarens kostnad för löner o. d. Procentsatsen före­ slås utgöra 0,30 under åren 1972-1974, varav en tjugondedel skall anses svara mot riksförsäkringsverkets och försäkringsrådets förvaltnings­ kostnader såvitt avser obligatorisk försäkring av annan arbetstagare än sådan som är i statens tjänst. Avsikten är att beslutet om procentsatsen som regel skall avse en period av fem år och att således omprövning skall ske med jäm na mellanrum.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot propositionen i förevarande del och tillstyrker bifall till den föreslagna omläggningen av yrkesskadeförsäkringens finansiering.

Arbetsgivaravgift för arbetarskyddet

Den föreslagna arbetsgivaravgiften för arbetarskyddsändamål är av­ sedd att tillgodose behov av utökad forskning och utbildning samt för­ bättrad information i arbetsmiljöfrågor. Syftet med reformen är att mot­

verka uppkomsten av yrkesskador och annan av arbetsmiljön betingad ohälsa samt att få till stånd en förbättrad arbetsmiljö genom vilken ar­ betstagarnas hälsa, säkerhet, arbetsanpassning och arbetstillfredsställelse kommer att främjas. Arbetsgivaravgiften föreslås även täcka en del av kostnaderna för arbetarskyddsverkets och arbetsmedicinska institutets verksamhet. D et totala avgiftsuttaget föreslås uppgå till 0,05 % av sam­ ma avgiftsunderlag som ligger till grund för beräkning av yrkesskadeförsäkringsavgiften. Av avgiften skall tre femtedelar utgöra bidrag till kost­ nader för forskning, utbildning och upplysning beträffande arbetarskydd och två femtedelar bidrag till statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens, yrkesinspektionens och arbetsmedicinska institutets verksam­ het.

I motionen 1971: 796 riktas kritik m ot förslaget att de förstärkta re­ surserna till arbetarskyddet skall finansieras genom arbetsgivaravgifter. Eftersom sådana avgifter minskar utrymmet för löneökningar och ett bättre arbetarskydd är ett intresse för alla och inte bara fö r arbetsgivare och anställda, anser motionärerna det rimligt att kostnaderna för ett ut­ ökat arbetarskydd betalas över statsbudgeten. Yrkandet i motionen an­ sluter till dessa synpunkter.

De kostnader som föranleds av strävan att göra arbetsmiljön så risk­ fri som möjligt och förebygga olika form er av ohälsa i arbetet är såsom framhålles i propositionen närmast att betrakta som ett slags produk­ tionskostnader. Det är därför enligt utskottets mening rimligt att det samlade arbetsgivarkollektivet bidrar till ökade insatser på arbetarskyd­ dets område. Utskottet tillstyrker - med avstyrkande av motionen 1971: 796 - att en särskild arbetsgivaravgift tas ut i syfte att förstärka insatserna för arbetarskyddet.

De medel som flyter in genom arbetarskyddsavgiften och som inte avses att utgöra bidrag till kostnaderna för arbetarskyddsverkets och arbetsmedicinska institutets verksamhet skall enligt förslaget förås över till en nybildad särskild arbetarskyddsfond. Denna kommer att tillföras drygt 20 milj. kr. om året. F rån fonden skall anvisas medel för forsk­ ning, utbildning och upplysning beträffande arbetarskydd. Vissa rikt­ linjer för medelstilldelningen redovisas i propositionen.

Sålunda anges att forskningen bör vara praktiskt inriktad och omfatta även uppföljande av forskningsresultat i industrin och andra delar av nä­ ringslivet, särskilt så att resultat som utarbetats i laboratorier prövas i praktisk verksamhet och eventuellt modifieras för praktisk tillämpning. Forskningen bör vidare vara inriktad på uppgifter, som kräver snabba och kraftiga insatser, samt på stora och långsiktiga projekt. Genom dessa anvisningar - till vilka utskottet är berett att ansluta sig - öppnar man bl. a. möjligheter såsom föreslås i motionen 1971: 1228 att inrätta en experimentverkstad för arbetsmiljö på bred basis. D et får ankomma på den föreslagna fondstyrelsen att närm are pröva om viss forskning lämp­

ligen bör bedrivas i denna form. Med det anförda får motionen anses besvarad i denna del.

I fråga om utbildningen uttalas att medel bör kunna ställas till för­ fogande för kompletterande fortbildning av olika yrkeskategorier inom företagshälsovården och arbetarskyddet i övrigt. Särskilt viktig anses utbildningen av skyddsombud vara. H är krävs, framhålls det i proposi­ tionen, stora insatser för att få till stånd en så bred utbildningsbas som möjligt när det gäller såväl grundutbildning som kontinuerlig vidareut­ bildning. F ö r egen del vill utskottet stryka under vikten av utbildning på arbetarskyddsområdet. Den förändrade risksituation som mekanise­ ring och strukturförändring fört med sig i förening med ökad arbetstakt, ökat skiftarbete och nya former för arbetstidsförläggning har förstärkt behovet härav. Inte minst är det som påpekas i motionen 1971: 357 an­ geläget att skyddsombuden erbjudes kurser i arbetarskydd, ökade kun­ skaper skulle förstärka ombudens ställning på arbetsplatserna och ge dem bättre möjligheter att i enlighet med arbetarskyddslagen verka för sundhet och säkerhet i arbetet. U tskottet noterar därför med särskild tillfredsställelse att departementschefen så klart framhållit att arbetarskyddsfondens medel skall utnyttjas för en ordentlig satsning på utbild­ ning av skyddsombud. Härigenom kommer de önskemål som redovisats i motionen 1971: 357 att bli tillgodosedda. Någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av denna motion är därför inte påkallad.

Upplysning föreslås ske dels i form av en brett upplagd information om arbetarskydd med anlitande av olika massmedier dels i form av periodvis återkommande arbetarskyddskampanjer. En ytterligare upp­ rustning av den av Föreningen för arbetarskydd utgivna tidskriften A r­ betsmiljö kan också stödjas genom medel från fonden. Utskottet har inte något att erinra mot propositionen i denna del.

I några m otioner föreslås att arbetarskyddsfonden skall kunna tas i anspråk för ytterligare former av insatser på arbetsmiljöområdet. Det anförs i motionen 1971: 1228 att behovet av förebyggande åtgärder varierar efter arbetsplatsernas karaktär och att det är rimligt att de mest utsatta branscherna, bl. a. stenindustrin, ägnas särskilt intresse. I dessa fall bör enligt m otionärerna åtgärderna inte inskränka sig till forskning, utbildning och upplysning utan också om fatta direkta skyddsinsatser.

Utskottet utgår från att de medel som utdelas från arbetarskyddsfon­ den, i den m ån de inte utnyttjas för projekt som om fattar hela arbets­ livet eller större delar av detta, kommer att satsas på branscher med särskilda behov av förstärkta arbetarskyddsåtgärder. D et får ankomma på fondstyrelsen att närm are överväga prioriteringen mellan olika akti­ viteter inom arbetarskyddet Enligt utskottets mening bör riksdagen inte föregripa styrelsens behandling i detta avseende med något uttalande. Motionen 1971: 1228 avstyrkes därför i denna del. Inte heller anser ut­

skottet sig kunna tillstyrka förslaget att arbetarskyddsavgift^ skall kun­ na användas till direkta skyddsinsatser på enskilda arbetsplatser. Kost­ naderna för sådana bör enligt arbetarskyddslagens principer i första hand ankomma på den enskilde arbetsgivaren. I anslutning till det sist anförda vill utskottet betona betydelsen av att arbetsgivarna själva aktivt verkar för en förbättrad arbetsmiljö. Vid sidan om de betydande samhälleliga satsningar som under senare tid gjorts i syfte att begränsa hälsoriskerna i arbetslivet, bl. a. genom för­ stärkning av de statliga arbetarskyddsorganens resurser, måste arbets­ givarna själva förutom genom den föreslagna arbetsgivaravgiften akti­ vera sina insatser på arbetsmiljöområdet. I motionen 1971: 1227 föreslås att en parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppdrag att lägga fram förslag om lämpliga stimulansåtgärder för att förm å företag att satsa på förbättring av arbetsmiljön och i praktiken omsätta de forskningsresultat som arbetarskyddsfonden kommer att initiera. Utskottet kan med hän­ visning till vad ovan anförts i huvudsak instämma i motionens syfte. Den förra året tillkallade arbetsmiljöutredningen med uppdrag att företa en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen torde under sitt arbete knappast undgå att komma in på frågor av den typ som berörs i motio­ nen. Tillkallandet av ytterligare en utredning på detta område synes där­ för inte vara erforderligt. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen. I motionen 1971: 750 föreslås att arbetarskyddsfonden skall anslå me­ del för att inrätta och stödja ett institut i arbetsmiljöfrågor i fackför­ eningsrörelsens regi. Institutet föreslås få tre huvuduppgifter: att bedriva forskning på arbetsmiljöområdet, att organisera och leda utbildning av skyddsombud och att utbilda fackliga skyddsinspektörer med uppgift bl. a. att biträda skyddsombuden i deras arbete. I motionen 1971: 1226 föreslås i konsekvens härmed att arbetsgivaravgiften dubbleras och bestäms till 0,10 % av avgiftsunderlaget samt att hälften av avgiften skall avsättas för att finansiera det fackliga institutet. De huvuduppgifter som m otionärerna föreslår för det fackliga insti­ tutet sammanfaller i väsentliga delar med de uppgifter som åvilar det arbetsmedicinska institutet, i vars styrelse bl. a. ingår företrädare för arbetsmarknadsparternas organisationer. Inrättandet av ett fackligt in­ stitut vid sidan av det arbetsmedicinska institutet, båda finansierade ge­ nom arbetarskyddsavgiften och med i stort sett samma arbetsuppgifter, skulle innebära att tillgängliga resurser såväl ekonomiska som personella skulle splittras på ett orationellt sätt. Enligt utskottets mening är det inte heller lämpligt att riksdagen fattar beslut som innebär att den fack­ liga rörelsen åläggs att starta och driva ett institut i arbetsmiljöfrågor. Det torde få bli fackföreningsrörelsens egen sak att fatta beslut härom. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet berörda motioner i förevarande delar. I två motioner aktualiseras ett terminologiskt spörsmål i anslutning

till propositionens förslag att arbetsgivaravgiften skall benämnas arbetar­ skyddsavgift och fonden skall benämnas arbetarskyddsfonden. I motio­ nen 1971: 1226 föreslås benämningarna arbetsmiljöavgift och arbets­ miljöfond. I motionen 1971: 1228 förordas att ordledet »arbetarskydds-» byts ut mot »arbetstagarskydds-» eller annan lämplig beteckning.

Beteckningen arbetarskydd har gammal hävd i lagstiftningen. Den får anses ha givit ett adekvat uttryck för lagstiftningens ursprungliga inrikt­ ning på att förebygga rena yrkesskador. Allteftersom området för ar­ betarskyddet vidgats till att omfatta en mer total syn på samband mellan olika faktorer i arbetsmiljön och deras hälsofarliga konsekvenser och ar­ betstagarens hela hälsosituation därigenom kommit i centrum, kan med visst fog anföras att beteckningen arbetarskydd är alltför snäv. U tskot­ tet förutsätter att arbetsmiljöutredningen under sitt arbete kommer att beakta detta förhållande i samband med terminologiska ställningstagan­ den. I avvaktan på utredningens förslag till ny lagstiftning på området bör beteckningarna arbetarskyddsavgift och arbetarskyddsfond - i likhet med beteckningarna arbetarskyddslag och arbetarskyddsstyrelsen - kun­ na godtagas. Utskottet avstyrker således motionerna i förevarande delar.

Arbetarskyddsfonden skall enligt propositionen förvaltas av en sär­ skilt inrättad styrelse, som skall ha att bestämma om medlens använd­ ning och fördelning. Någon forsknings-, utbildnings eller upplysnings­ verksamhet är det inte tänkt att styrelsen skall bedriva i egen regi. Den skall endast anvisa medel för olika projekt. Beträffande styrelsens sam­ mansättning föreslås i propositionen att det får ankomma på Kungl. Maj:t att närmare besluta härom.

Enligt motionen 1971: 1226 talar starka skäl för att arbetarskydds­ styrelsen görs till huvudman för fonden med uppdrag bl. a. att utse fond­ styrelse, i vilken ett dominerande löntagarinflytande bör säkerställas. En­ ligt motionen 1971: 1228 bör fondstyrelsen få en allsidig sammansätt­ ning. Inte endast representanter för LO och SAF bör ingå utan även representanter för tjänstemännen genom TCO, SACO och SR samt före­ trädare för skogs- och jordbruket. I samma motion ifrågasätts också om inte fondstyrelsen i hög grad skulle kunna integreras med styrelsen för arbetsmedicinska institutet.

I propositionen uttalar föredragande departementschefen att han över­ vägt olika tänkbara lösningar beträffande fondmedlens förvaltning, främst möjligheten att låta arbetarskyddsstyrelsen handha förvaltningen, men att han av olika skäl stannat för en särskilt tillkallad fondstyrelse. Enligt utskottets mening bör i avvaktan på den översyn av organisato­ riska frågor på arbetarskyddsområdet, som arbetsmiljöutredningen en­ ligt sina direktiv och tilläggsdirektiv har att verkställa, departements­ chefens förslag kunna godtagas. Utskottet avstyrker därför motionen 1971: 1226 i denna del.

Utskottet förutsätter emellertid att fondstyrelsen får en tämligen bred

sammansättning och att därvid inte endast LO och SAF utan även andra arbetsmarknadsparter blir representerade. D et är också av vikt att styrel­ sen vid behov kan anlita särskilda experter och sakkunniga. Vad ut­ skottet anfört om fondstyrelsens sammansättning bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom. I övrigt bör motionen 1971: 1228 i förevarande del inte föranleda någon särskild åtgärd.

De framlagda författningsförslagen föranleder kommentarer från ut­ skottets sida utöver vad som följer av det föregående endast i följande avseende.

Enligt 38 § förslaget till lag om ändring i lagen om yrkesskadeförsäk­ ring och 3 § förslaget till lag om arbetarskyddsavgift utgörs avgiftsun­ derlaget av arbetsgivarens under året utgivna avlöningssumma. Hänsyn tas inte till arbetstagares lön i vad den överstiger sju och en halv gånger basbeloppet och inte heller till arbetstagare vars lön under året under­ stigit 300 kronor. I motionen 1971: 1228 yrkas att beloppet 300 kronor skall byta ut mot 10 % av basbeloppet. Som skäl åberopas att fasta beloppsgränscr påverkas av förändringar i penningvärdet.

De angivna reglerna om avgiftsunderlaget ansluter till liknande regler i lagen om allmän försäkring för uttag av arbetsgivaravgift till sjuk­ försäkringen och försäkringen för tilläggspension. Vid olika tillfällen har riksdagen haft att behandla motionsyrkanden som gällt en höjning av 300-kronorsgränsen. A r 1968 uttalade riksdagen att en justering av beloppsgränsen med hänsyn bl. a. till förändringar i penningvärdet borde övervägas och hemställde att Kungl. Maj:t tog upp frågan i lämpligt sammanhang. Kungl. M aj:t har därefter uppdragit åt riksförsäkrings­ verket att verkställa en översyn av olika fasta beloppsgränser i pensions­ systemet. I anledning av motionsyrkandet vill utskottet framhålla att det för samordning av debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter är av vikt att samma regler gäller över hela avgiftsfältet. Så länge 300-kronors­ gränsen är kvar i lagen om allmän försäkring får följaktligen lagstiftning­ en om yrkesskadeförsäkring och arbetarskyddsavgift innehålla samma beloppsgräns. Utskottet förutsätter emellertid att riksförsäkringsverket under sitt fortsatta utredningsarbete beaktar inte endast de beloppsgrän­ ser som riksdagen aktualiserade 1968 utan även de gränser som före­ skrivs i nu föreliggande lagstiftning. Med hänvisning härtill avstyrker ut­ skottet motionen 1971: 1228 i förevarande del.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionen framlagda förslagen inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa

A. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1228 i motsvaran­

de del antager 38 § i det vid propositionen 1971: 22 fogade för­

slaget till lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeför­ säkring;

B. att riksdagen antager förslaget till lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring i övriga delar samt förslaget till lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1972-1974 till yrkesskadeförsäkringen m. m.; C. att riksdagen med avslag på motionerna 1971: 1226 och 1971: 1228 i motsvarande delar godtager benämningarna arbetar­ skyddsavgift och arbetarskyddsfond; D. att riksdagen med avslag på motionen 1971:750 och 1971: 1226 i motsvarande delar antager 3 § första stycket och 4 § förslaget till lag om arbetarskyddsavgift; E. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1228 i motsvaran­ de del antager 3 § andra stycket förslaget till lag om arbetar­ skyddsavgift; F. att riksdagen antager förslaget till lag om arbetarskyddsavgift i övriga delar samt övriga vid propositionen fogade författningsförslag; G. att motionen 1971: 1226, såvitt avser huvudmannaskapet för arbetarskyddsfonden, inte föranleder någon riksdagens åtgärd; H. att riksdagen med anledning av motionen 1971: 1228 i mot­ svarande del ger Kungl. Maj:t som sin mening till känna vad utskottet anfört om sammansättningen av arbetarskyddsfondens styrelse; I. att motionen 1971: 1228, såvitt avser arbetarskyddsfondens ianspråktagande för ytterligare insatser på arbetsmiljöområdet, inte föranleder någon riksdagens åtgärd; J. att följande motioner, nämligen

1) motionen 1971: 357,

2) motionen 1971: 796,

3) motionen 1971: 1227, samt

4) motionen 1971: 1228 i övriga nu behandlade delar inte föranleder någon riksdagens åtgärd. Stockholm den 15 april 1971

På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Jonsson i M ora (fp), Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Björck i Nässjö (m), Nordberg (s), Marcusson (s), Andersson i N ybro (c), fröken Bergström (fp), herrar Signell (s), Björk i Gävle (c)* och Olsson i Stockholm (vpk). *Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1) vid utskottets hemställan under D. (inrättandet och finansierandet av ett fackligt institut i arbetsmiljöfrågor) av herr Olsson i Stockholm (vpk) som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med orden »De huvuduppgifter» och slutar med orden »förevarande delar» bort ersättas med text av följande lydelse: »Försämringen av arbetsmiljön och den snabba fysiska och psykiska förslitningen av arbetskraften beror till väsentlig del på att de anställda saknar maktbefogenheter och egna resurser. Forskning och utbildning är i hög grad präglade av arbetsgivarnas kortsiktiga lönsamhetstänkande. Fackföreningsrörelsen har i hög grad hämmats i sitt arbete i arbets­ miljöfrågor på grund av bristande vetenskapliga och tekniska resurser. Den självklara utgångspunkten för hur arbetsmiljöproblemen skall an­ gripas måste vara att alla åtgärder måste underordnas principen att lönearbetamas krav på en god arbetsmiljö måste ställas före kapital­ ägarnas krav på vinstmaximering. D et i motionen 1971: 750 ställda för­ slaget att u r arbetsmiljöfonden ge anslag för inrättande av ett fackligt institut i arbetsmiljöfrågor finner utskottet vara riktigt för att ge hela utvecklingen en ny inriktning. De huvuduppgifter som ställs för ett sådant institut finner utskottet vara ägnade att väsentligt stärka de an­ ställdas inflytande över arbetsmiljön. Regler och instruktioner för insti­ tutets verksamhet bör givetvis ankomma på den fackliga rörelsen att själv utforma, så som framhålles i motionen 1971: 1226. Finansieringen av institutet bör ske genom att avgiftsuttaget till arbetsmiljöfonden fast­ ställes till 0,10 procent av avgiftsunderlaget och att hälften av avgiften anvisas till det fackliga institutet. Utskottet finner det med hänsyn till det anförda angeläget att tillstyrka bifall till de i motionerna 1971: 750 och 1971: 1226 ställda förslagen att u r arbetsmiljöfonden utge anslag för att inrätta och stödja ett fackligt institut i arbetsmiljöfrågor. Bifall till motionerna i dessa delar medför behov av ändringar i propositio­ nens förslag till lydelse av 3 § första stycket och 4 § lagen om arbetar­ skyddsavgift. Förslag härom bör föreläggas riksdagen under höstses­ sionen innevarande år i sådan tid att ändringarna kan beslutas före la­ gens ikraftträdande den 1 januari 1972. I avvaktan härpå bör lagför­ slaget i näm nda delar tills vidare kunna antagas i nu föreslagen lydelse.»

dels ock att utskottet under D. bort hemställa, »D. att riksdagen med bifall till motionen 1971:750, såvitt den­ samma behandlats av utskottet, och med anledning av motionen 1971: 1226 i motsvarande del 1. beslutar att u r arbetarskyddsfonden skall utges medel för att inrätta och stödja ett fackligt institut i arbetsmiljöfrågor, att

arbetarskyddsavgiften på grund härav skall utgöra tio hundradels procent av avgiftsunderlaget och att hälften av avgiften skall avsättas till det fackliga institutet; samt 2. hos Kungl. M aj:t hemställer om förslag till höstriksdagen inne­ varande år om de under 1. i förhållande till propositionsförslaget föranledda ändringarna av 3 § första stycket och 4 § förslaget till lag om arbetarskyddsavgift ävensom i avvaktan härpå antager lagförslaget i näm nda delar;»

2) vid utskottets hemställan under G. (huvudmannaskapet för arbetarskyddsfonden) av herr Olsson i Stockholm (vpk) som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med orden »I propositionen» och slutar med orden »denna del» bort ersät­ tas med text av följande lydelse: »Enligt utskottets uppfattning bör arbetarskyddsstyrelsen med förstärkt löntagarrepresentation utvecklas till en samordnande instans, som styr utvecklingen mot en bättre arbetsmiljö. D et faller sig då naturligt att arbetarskyddsstyrelsen även är huvudman fö r den föreslagna fon­ den. Flera remissinstanser h ar också uttalat sig för en sådan lösning. Utskottet finner det angeläget tillstyrka bifall till motionen 1971: 1226 i denna del. D et får som framhålles i motionen ankomma på arbetar­ skyddsstyrelsen att utse fondstyrelse med beaktande av att en domine­ rande löntagarrepresentation säkerställes.» dels ock att utskottet under G. bort hemställa »G. att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1226 i motsvaran­ de del beslutar att arbetarskyddsstyrelsen skall vara huvudman för arbetarskyddsfonden med uppgift att efter de riktlinjer som utskottet angivit tillsätta styrelse för fonden;»

3) vid utskottets hemställan under I. (utvidgade riktlinjer fö r fond­ medlens användande) av herrar Ringaby (m) och Björck i Nässjö (m) som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 24 med orden »Utskottet utgår» och slutar med orden »enskilde arbetsgivaren» bort ersättas med text av följande lydelse: »Utskottet delar motionärernas uppfattning och anser att de medel som utdelas från arbetarskyddsfonden, i den mån de inte utnyttjas för projekt som om fattar hela arbetslivet eller större delar av detta, bör komma att satsas på branscher med särskilda behov av förstärkta ar-

betarskyddsåtgärder. D et får ankomma på fondstyrelsen att närmare överväga prioriteringen mellan olika aktiviteter inom arbetarskyddet. Vidare anser utskottet i likhet med motionärerna att fondmedlen i dessa fall skall kunna användas till direkta skyddsinsatser p å enskilda arbets­ platser. Vad utskottet anfört bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.»

dels ock att utskottet under I. bort hemställa

»I. att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1228 i motsvarande

del som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet

anfört om arbetarskyddsfondens ianspråktagande för ytterligare

insatser på arbetsmiljöområdet;»

Särskilt yttrande

i anslutning till utskottets hemställan under A. och E. (höjning av 300-kronorsgränsen vid beräkning av avgiftsunderlaget) av herrar Ringaby (m) och Björck i Nässjö (m) som anfört:

»I propositionen 1971: 22 föreslås att vid beräkning av avgift till yrkesskadeförsäkringen och till arbetarskyddet hänsyn ej skall tagas till arbetstagare, vars lön understiger 300 kr., såvida det inte är fråga om sådan arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958: 295) om sjömansskatt. D å penningvärdeförsämringen medför att avgiftsskyldigheten utökas om beloppet för den nedre gränsen fixeras i totala termer, vore det lämpligare med en indexanknuten regel. Belop­ pet 300 kr. måste därtill redan nu anses väl lågt. Som framgår av ut­ skottets betänkande finns det anledning för riksförsäkringsverket att ta upp frågan om en ändring av denna beloppsgräns och föreslå samma ändringar av den som av motsvarande, lika lågt satta gräns i lagen om allmän försäkring. Vi anser att det vore värdefullt, som föreslås i mo­ tionen 1971: 1228, om m an då prövade huruvida inte en procentsats relaterad till det för varje avgiftsår ingående basbeloppet - företrädesvis 10 % - vore den bästa lösningen. Dels skulle beloppet därigenom värdesäkras, dels skulle man i fortsättningen slippa onödigt admi­ nistrativt besvär med sådana bagatellbelopp, som orsakas av högst till­ fälliga arbetsinsatser.»

ESSELTE TRYCK. STHLM 71 7 1 * 1 1 7