Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om obligatorisk begravningsförsäkring
Nr 20
Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om obligatorisk begravningsförsäkring.
I motionen 1971:17 av herrar Sjöholm och Taube (båda fp) har hemställts ”att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. M aj:t begära utredning och förslag avseende allmän försäkring för begravningskost nad”.
Gällande bestämmelser m. m.
Av redogörelsen under detta avsnitt har uppgifterna nedan angående begravningskassor och socialhjälp till begravning hämtats u r pensionsförsäkringskommitténs nyligen avlämnade slutbetänkande ”Familjepensionsfrågor m. m .” (SOU 1971: 19).
Y rkesskadeförsäkringslagen
Lagen om allmän försäkring om fattar inte rätt till ersättning för be gravningskostnader. Bestämmelser om obligatorisk begravningshjälp finns därem ot i yrkesskadeförsäkringslagen med avseende å dödsfall vid yrkesskada. Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen om fattar i princip varje arbetstagare i allmän eller enskild tjänst här i landet. Begravningshjälpen vid dödsfall på grund av yrkesskada utgöres av ett belopp motsvarande 20 procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring vid ingången av det år då dödsfallet inträffade. För när varande uppgår således ersättningen till 1 280 kr. En ytterligare fö r mån inom den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen är livränta till efterlevande. Livränta kan utgå inte endast till efterlevande make och barn utan även till den avlidnes fader, m oder eller adoptant som till följd av dödsfallet kommer att sakna erforderligt underhåll.
Grupplivförsäkring
U nder 1960-talet har på en mycket stor del av såväl den enskilda som den offentliga arbetsmarknaden i Sverige tecknats tjänstegrupp livförsäkring för arbetstagare. Försäkringsavgifterna erläggs av arbets givarna. I allmänhet berättigar försäkringen till följande förmåner. Då 1 Riksdagen 1971. 11 sami. Nr 20
en arbetstagare, som fyllt 21 men ej 55 år, avlider utgår i regel ett grundbelopp om 31 500 kr. Om arbetstagaren är 55 år eller äldre redu ceras beloppet. Tilläggsbelopp m ed högst 9 000 kr. utgår fö r omyndigt barn, som den avlidne efterlämnar. N um era utgår med vissa undantag samma förm ån även för arbetstagare som är yngre än 21 år. För ar betstagare som saknar närstående utgår begravningshjälp med 2 000 kr. F ö r arbetstagare som är äldre än 67 år men som kvarstår i arbetet även efter denna tidpunkt kan begravningshjälp med samma belopp u t gå efter särskild prövning. Försäkringsbelopp utfaller med vissa un dantag även vid arbetstagarens makes frånfälle under förutsättning att m akarna har gemensamt, hemmaboende barn under 17 år. D ärvid gäl ler, att begravningshjälp utgår med 2 000 kr. samt halvt tilläggsbelopp m ed 4 500 kr. för varje barn. Även arbetsgivare och dennes make eller maka har i vissa fall möjlighet att ansluta sig till den försäkring som gäller för de anställda i företaget. — Tjänstegrupplivförsäkringar om fattar i dag ca 3 milj. anställda och 680 000 medförsäkrade m akar.
Vid sidan om tjänstegrupplivförsäkringar h ar utvecklats en vidsträckt verksamhet med frivilliga grupplivförsäkringar omfattande olika kate gorier människor. Försäkringarna byggs upp m ed de mest olikartade kollektiv som bas. De kan om fatta medlemmar i en facklig organisation eller annan förening, mödrar med barn under 16 år, fastighetsägare som belånar sina hus i ett visst kreditinstitut etc. Dessa form er av grupplivförsäkringar lämnar regelmässigt utrymme för medinträde för den försäkrades maka eller make. Till vissa försäkringar ansluts m a kar automatiskt, i andra fall fordras särskild anmälan. I sistnämnda fall uppställs krav på att en dominerande del av m akarna skall vara anslutna för att försäkringen i den delen skall träda i kraft. De frivil liga grupplivförsäkringarnas skydd vid makes frånfälle är i allmänhet fullständigare än tjänstegrupplivförsäkringarnas på det sättet att före komsten av barn inte är villkor för ersättning. — De frivilliga grupp livförsäkringarna om fattar ca 3 milj. direkt försäkrade och ca 900 000 medförsäkrade makar.
Begravningskassor
D et är av intresse i sammanhanget att med några siffror belysa om fattningen av den rörelse som bedrivs av begravningskassor samt av sjuk- och begravningskassor. Båda slagen är föreningar som faller un der 1938 års lag om understödsföreningar. M ed en understödsförening förstås en sådan förening för inbördes bistånd som avser att, utan af färsmässigt drivande av försäkringsrörelse, idka verksamhet som faller inom personförsäkringens område.
M edlemsantalet i de båda typerna av kassor har under de senaste 15 åren gått ned betydligt. Å r 1955 utgjorde medlemsantalet i begrav-
ningskassorna ca 828 000 och i sjuk- och begravningskassorna ca 153 000 medan motsvarande siffror för år 1968 uppgick till ca 575 000 resp. 96 000. D et långt övervägande antalet personer är försäkrade i föreningar, som utger kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kr. Medelförsäkringssumman i detta slag av föreningar uppgick år 1968 till 563 kr.
Socialhjälp till begravning
I de fall då medel saknas till begravningskostnader kan ekonomisk hjälp till dessa utgå i form av socialhjälp. Enligt uppgift i pensionsförsäkringskommitténs ovannämnda betänkande har några siffror avseende omfattningen av denna hjälp för hela landet inte stått att uppbringa. Av upplysningar som införskaffats beträffande förhållandena i Stock holms stad fram går emellertid att begravningshjälpen utgör en relativt obetydlig andel av socialhjälpsverksamheten, räknat såväl i antal hjälptillfällen som i belopp. Under år 1965 utgick sålunda hjälp till begrav ning genom rekvisition från socialbyrå i 78 fall till en sammanlagd kostnad av 19 620 kr. Härtill kom m er av polisen rekvirerade begrav ningar, vars antal inte kan exakt anges men som enligt uppgift i betän kandet torde understiga den nyss angivna siffran.
I fråga om kostnaderna för begravningshjälpen kan nämnas att i Stockholms stad utgår socialhjälp för sådant ändamål med 400 kr. jämte i vissa fall ett tilläggsbelopp på 130 kr. Kostnadsnivån i Göteborg torde ligga på ca 300 kr. medan kostnaderna i Malmö, som h ar kontrakt med begravningsentreprenörer att utföra socialhjälpsbekostade begravningar, varierar mellan 275 och 350 kr.
Tidigare riksdagsbehandling
Vid 1956 års riksdag väcktes m otioner med förslag om utredning an gående införande av en obligatorisk dödsfallsförsäkring. I anledning av motionerna anhöll riksdagen — på hemställan av andra lagutskottet i utlåtande nr 57 — i skrivelse till Kungl. M aj:t den 13 december 1956 att Kungl. M aj:t ville föranstalta om en förutsättningslös utredning an gående införandet av en allmän dödsfallsförsäkring samt att Kungl. M aj:t ville för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning kunde föranleda. Riksdagen anförde därvid, att de förefintliga form erna av begravningshjälp var otillräckliga och att det därför var en angelägen uppgift att nå fram till en bättre ordning på detta område. Sedermera överlämnades riksdagens skrivelse till yrkesskadeutredningen att vara tillgänglig vid fullgörandet av dess uppdrag. I sitt år 1966 avgivna hu vudbetänkande (SOU 1966: 54) upptog utredningen inte frågan till när
mare prövning. I anledning av m otioner vid 1967 års riksdag hemställde riksdagen om ett fullföljande av den år 1956 begärda utredningen (2LU 1967: 44, rskr. 201). Den 13 december 1968 överlämnades skrivelsen till pensionsförsäkringskommittén.
I en motion vid 1969 års riksdag framställdes liknande yrkande som det nu förevarande. Motionen avslogs av riksdagen med hänvisning till att frågan om allmän försäkring för begravningshjälp redan var föremål för utredning inom pensionsförsäkringskommittén (2LU 1969: 16).
För en utförligare redogörelse för frågans tidigare behandling hän visas till nyssnämnda utlåtande.
Pensionsförsäkringskommittén
I sitt slutbetänkande (SOU 1971: 19) behandlar pensionsförsäkrings kommittén bl. a. frågan om allmän försäkring för begravningshjälp (s. 89 — 97). Kommittén lägger inte fram förslag om någon sådan försäkring.
Efter att ha redogjort bl. a. för omfattningen av befintliga gruppliv försäkringar uttalar kommittén:
D et är ingen överdrift att påstå att ett fullgott försäkringsskydd såvitt gäller begravningskostnader finns i det övervägande antalet fall då per soner avlider i aktiv ålder. På goda grunder kan m an antaga att utveck lingen på grupplivförsäkringens område ännu inte är avslutad. Med hän syn till det sagda är behovet av en särskild begravningsförsäkring för dessa grupper enligt kommitténs uppfattning litet.
Kommittén anför viss statistik över antalet avlidna personer. Härav fram går bl. a. att omkring 80 000 personer årligen avlider i Sverige. Å r 1969 var siffran 83 352. Av dessa var drygt 65 000 folkpensionärer (59 000 ålderspensionärer samt 6 000 änke- och förtidspensionärer). Cir ka 2 000 av de avlidna var barn under 15 år. I anslutning till dessa siff ror uttalar kommittén med hänvisning till tjänstegrupplivförsäkringarnas nuvarande utformning att frågan om behovet av en särskild försäkring för begravningshjälp kan i stort sett begränsas till gruppen ålderspensio närer samt till barn och ungdomar, som ännu inte inträtt i förvärvslivet och fått det skydd som grupplivförsäkringarna erbjuder.
Kommittén hänvisar härefter till de siffror som redovisats rörande omfattningen av den socialhjälp som utgår för begravningsändamål och fram håller att någon exakt kartläggning av denna verksamhet inte varit möjlig. Kommittén fortsätter:
Emellertid ger materialet vid handen att det är i förvånansvärt få fall som socialhjälp anlitas för begravningskostnader. Även om man inte får dra den slutsatsen att hjälpbehov inte förelegat när socialhjälp inte anlitas har de inhämtade upplysningarna gett kommittén den upp fattningen, att behovet av en särskild försäkring inte är alltför fram trädande. Det finns all anledning antaga att det behov av hjälp som
nu kan finnas blir mindre allteftersom fler och fler pensionärer får större belopp från den allm änna pensioneringen genom tilläggspensio neringens ökade betydelse. Anmärkas må, att allmän pension utgår även för den månad då dödsfallet inträffat.
I betänkandet framhålls vidare att det begränsade hjälpbehov, som nu finns på förevarande område, m ed all sannolikhet kommer att bli mindre i framtiden. D et påpekas att en dödsfallsförsäkring i alla de fall då den avlidne efterläm nar någon behållning bidrar till att öka denna och därmed arvslotterna efter den avlidne. Vidare anges att av de cirka 80 000 bouppteckningar, som inregistrerades under 1967, var det mindre än 10 000 som inte utvisade någon behållning medan om kring 50 000 upptog en behållning på mer än 10 000 kr. Kommittén uttalar vidare:
Även dessa siffror tyder på att behovet av en hela folket omfattande försäkring avsedd att täcka begravningskostnader inte är fram trä dande. Vissa påpekanden bör emellertid göras när det gäller att dra slutsatser av siffrorna. I de fall då ingen nära anhörig lever efter den avlidne kan det inte riktas någon bärande invändning m ot att behåll ningen eller åtminstone en del därav i första hand tas i anspråk för att täcka begravningskostnaderna. I viss mån andra synpunkter träder i förgrunden när make eller annan anhörig, som delat bostad m ed den avlidne och även i övrigt levt i ekonomisk gemenskap med denne, lever efter. I sådana fall kan begravningskostnaderna när behållningen i boet är liten fram stå som en börda.
Även med beaktande av dessa synpunkter är det emellertid enligt kommitténs uppfattning med hänsyn till det tidigare anförda icke mo tiverat att införa en allmän hela folket omfattande dödsfallsförsäkring. D et bör tillfogas att kostnaden vid ett försäkringsbelopp om exempel vis 1 000 kr. skulle utgöra omkring 80 milj. kr. om året. Finansie ringen skulle få ske över budgeten, genom en speciell avgift eller ge nom en höjning av befintliga socialförsäkringsavgifter. Vid den värde ring av angelägenhetsgraden av olika förslag till reform er inom den allmänna försäkringen som måste ske är frågan om en allmän dödsfalls försäkring enligt kommitténs uppfattning åtminstone för närvarande inte så angelägen att den motiverar en kostnad av denna storlek.
Utskottet
I förevarande motion fram förs krav om utredning och förslag avseen de allmän försäkring för begravningskostnad.
Riksdagen har tidigare och senast år 1969 haft att ta ställning till lik nande motionsyrkanden. Sistnämnda år avslogs yrkandet med hänvis ning till att frågan var föremål för utredning inom pensionsförsäkringskommittén.
Kommittén har i sitt nyligen avlämnade slutbetänkande stannat för att inte lägga fram förslag om någon allmän försäkring för begravnings hjälp. Kommittén konstaterar inledningsvis — med hänvisning till att
det övervägande antalet personer i aktiv ålder har ett fullgott försäk ringsskydd genom nu befintliga former av grupplivförsäkringar — att frågan om behovet av en sådan försäkring i stort sett kan begränsas till ålderspensionärer samt till barn och till ungdom, som ännu ej inträtt i förvärvslivet. I fråga om pensionärerna fram håller kommittén att det behov av hjälp som nu kan finnas blir allt mindre genom de efter hand ökande förm ånerna från tilläggspensioneringen. I det sammanhanget an märker kommittén att allmän pension utgår även för den månad då dödsfallet inträffat. Av siffermaterial rörande omfattningen av den so cialhjälp, som nu utgår för begravningsändamål, samt av statistik beträf fande de efterlämnade förmögenheter, som redovisas i inregistrerade bo uppteckningar, drar kommittén slutsatsen att behovet av en speciell fö r säkring för begravningshjälp inte är särskilt fram trädande. Kommittén anger att kostnaden vid ett försäkringsbelopp om exempelvis 1 000 kr. skulle utgöra omkring 80 milj. kr. om året. Enligt kommitténs uppfatt ning är frågan om en allmän dödsfallsförsäkring inte f. n. så angelägen att den — med tanke på den prioritering av olika reform er inom den allmänna försäkringen som måste ske — motiverar en kostnad av denna storlek.
Utskottet kan för egen del i allt väsentligt ansluta sig till den bedöm ning av frågan, som pensionsförsäkringskommittén sålunda redovisat. Utskottet avstyrker följaktligen motionsyrkandet och hemställer
att motionen 1971: 17 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 april 1971
P å socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON
Närvarande: herrar Fredriksson (s), Ringaby (m)*, fröken Sandell (s), herrar Magnusson i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s), Mundebo (fp), fru Håvik (s), herrar Björck i Nässjö (m), N ordberg (s), fröken Pehrsson (c), herrar Hermansson i M almberget (vpk), Marcusson (s), Andersson i Nybro (c), fröken Bergström (fp) och herr Signell (s)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
M A R C U S B O K T R . STH LM 1971 7 1 0 0 3 1