Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m.m., jämte motioner

Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 30 år 1971 SfU 1971: 30

Nr 30

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring, m. m., jämte motioner.

Genom en den 19 m ars 1971 dagtecknad proposition, 1971: 94, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av stats­ rådsprotokollet över socialärenden, föreslagit riksdagen dels att antaga följande förslag till 1) lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring, 2) lag om ändring i förordningen (1962: 385) angående ersättning för sjukresor enligt lagen om allmän försäkring (sjukreseförordningen), 3) lag om ändring i lagen (1969: 205) om pensionstillskott, dels att besluta om den reglering av allmänna sjukförsäkringsfonden som anges i propositionen.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande motio­ ner, nämligen 1) 1971: 1410 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c), 2) 1971: 1444 av herr Petersson i Röstånga m. fl. (fp), 3) 1971: 1445 av fru Skantz m. fl. (s), 4) 1971: 1446 av herr Åkerlind m. fl. (m).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändrade bestämmelser om ersättning från den allmänna försäkringen för resekostnader i samband med sjukvård. Rätt till ersättning föreslås införd för resekostnader i samband med konvalescentvård, sjukgymnastiska och andra sjukvårdande behandlingar samt sjukvård som meddelas av distriktssköterska och distriktsbarnmorska. I propositionen läggs vidare fram en rad förslag som syftar till för­ enklingar och till ytterligare kompletteringar av försäkringsskyddet vid sjukresor. Dessa förslag innebär bl. a. att ersättning för resekostnaden skall utgå utan något krav på remiss när någon söker läkarvård vid närmaste allmänna sjukhus. Vidare införs rätt till ersättning för de mer­ kostnader för resan som kan drabba den som insjuknat eller skadats utanför hemorten och till följd av sitt tillstånd måste välja dyrare färd­ sätt för hemresan efter vården än han annars kunde ha använt.

Riksdagen 1971. 11 sami. Nr 30

Ett självriskbelopp om 4 eller, vid läkarvårdsresor i vissa större stä­ der, 5 kr. har alltsedan sjukförsäkringen infördes 1955 gällt för den för­ säkrade i fråga om resekostnader. En höjning av detta belopp till 6 kr. föreslås i propositionen. Propositionen innehåller vidare förslag i vissa andra frågor som rör den allmänna försäkringen. Frågorna gäller jämkningar i vissa regler om avgiftsplikten till sjukförsäkringen, överföring till och från allmänna sjukförsäkringsfonden samt följdändringar till den vidgade förtidspensio­ neringen. De föreslagna reformerna genomförs inom nuvarande kostnadsram. De nya bestämmelserna avses träda i kraft den 1 juli 1971.

De vid propositionen fogade författningsförslagen har följande ly­ delse.

1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 2 kap. 6 §, 14 kap. 3 § och 19 kap. 6 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

2 kap.

6 §

14 kap.

3 §

19 kap.

6 5*

Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den all­ männa försäkringskassans hörande. Sådan avgift utgår för varje avgifts- 1 Senaste lydelse 1970: 141.

pliktig med visst belopp i hela kronor, varvid öretal bortfaller. Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning beräknas för hela året, avgift avseende utgifter för grundsjukpenning för varje månad under vilken den försäkrade varit placerad i sjukpenningklass och avgift avseende utgifter för tilläggssjukpenning för varje månad under vilken den försäkrade varit placerad i sjukpenningklass nr 3 eller högre sjuk­ penningklass. Avgifterna avseende utgifter för sjukvårdsersättning, grundsjukpenning och tilläggssjukpenning skola var för sig vara avvägda så, att de i för­ ening med andra medel som äro tillgängliga för motsvarande del av försäkringen förslå till bestridande av den allmänna försäkringskassans utgifter för den delen samt till förvaltningskostnader och erforderlig fondering. Avgifterna avseende utgifter för sjukvårdsersättning och grundsjuk­ penning skola var för sig vara lika stora för samtliga avgiftspliktiga försäkrade i den allmänna försäkringskassan. Försäkrads avgifter för dessa ändamål må för år räknat tillsammans icke överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst vid taxering året närmast efter det år sjukförsäkringsavgiften avser. I första hand nedsättes avgiften avseende utgifter för sjukvårds­ ersättning.

Avgifterna avseende utgifter för Avgifterna avseende utgifter för tilläggssjukpenning skola, till den tilläggssjukpenning skola, till den del sådan sjukpenning svarar mot del sådan sjukpenning svarar mot inkomst av anställning, vara lika inkomst av anställning, vara lika stora för alla försäkrade i den all­ stora för alla försäkrade i den all­ männa försäkringskassan, som med männa försäkringskassan, som med avseende på sådan inkomst till­ avseende på sådan inkomst tillhöra höra samma sjukpenningklass. Till samma sjukpenningklass. Till den den del tilläggssjukpenning svarar del tilläggssjukpenning svarar mot mot inkomst av annat förvärvsar­ inkomst av annat förvärvsarbete bete skola avgifterna vara lika sto­ skola avgifterna vara lika stora för ra för samtliga försäkrade i kas­ samtliga försäkrade i kassan, för san, för vilka den nämnda delen vilka den nämnda delen av sjuk­ av sjukpenningen är lika stor och penningen är lika stor och för vilka för vilka försäkringen är lika i försäkringen är lika i fråga om fråga om karenstid. Om undanta­ karenstid. gande, som avses i 3 kap. 2 § första stycket sista punkten, upp­ hört att äga giltighet eller över­ gång till försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid skett efter ingången av den månad var­ under den försäkrade fyllt fyrtio är, må dock med hänsyn till skill­ nad mellan de försäkrade i fråga om deras ålder göras avvikelse från vad nu stadgats. Ä r försäkrad på grund av vad Är försäkrad på grund av vad i i 4 kap. 3 § stadgas vid ingången 4 kap. 3 § stadgas vid ingången av

Den som fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst må, om han senast två m ånader efter tjänstgöringens slut gjort framställning därom hos den allmänna försäkringskassan, befrias från avgift avseende utgifter för grundsjukpenning eller tilläggssjukpenning för varje hel må­ nad av tjänstgöringstiden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971. 19 kap. 6 § i dess äldre lydelse tillämpas vid fastställande av sjukförsäkringsavgift på grundval av 1971 och tidigare års taxering samt vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år. 19 kap. 6 § sjätte stycket tredje punkten tillämpas dock redan vid 1971 års taxering. Därvid skall avgiftsbefrielse äga rum för försäkrad, vilken taxeras enligt bestämmelserna för gift skattskyldig, därest till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst icke beräknats för någon av de samtaxerade.

1* Riksdagen 1971.11 sami. Nr 30

2 Förslag till Lag om ändring i förordningen (1962: 385) angående ersättning för sjukresor enligt lagen om allmän försäkring (sjukreseförordningen)

Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ förordningen (1962:385) an­ gående ersättning för sjukresor enligt lagen om allmän försäkring (sjuk­ reseförordningen) skall ha nedan angivna lydelse.

2 §

a) om den försäkrade efter hän­ a) om den försäkrade efter hän­ visning av läkare sökt läkarvård visning av läkare eller annan per­ vid sjukhus eller för enbart öppen son, som av sjukvårdshuvudman­ vård avsedd sjukvårdsinrättning, nen bemyndigats att meddela så-

vilken tillhör staten eller till vars dan hänvisning, sökt läkarvård vid drift statsbidrag utgår eller som sjukhus eller för enbart öppen vård drives av landstingskommun eller avsedd sjukvårdsinrättning, vilken stad, som ej tillhör sådan kommun; tillhör staten eller till vars drift statsbidrag utgår eller som drives av landstingskommun eller kom­ mun, som ej tillhör landstingskom­ mun; b) om den försäkrade utan att b) om den försäkrade utan att hänvisning av läkare skett sökt hänvisning skett sökt läkarvård vid läkarvård vid sjukhus för skada, sjukhus för skada, som drabbat som drabbat honom genom olycks­ honom genom olycksfall, och det fall, och det skäligen kunnat anta­ skäligen kunnat antagas att han till gas att han till följd av skadan var följd av skadan var i trängande i trängande behov av sådan vård; behov av sådan vård; c) om den försäkrade på grund c) om den försäkrade på grund av sjukdom varit i trängande behov av sjukdom varit i trängande behov av läkarvård men icke kunnat an­ av läkarvård men icke kunnat an­ träffa den provinsialläkare eller träffa den provinsialläkare eller stadsläkare, inom vars distrikt han stadsdistriktsläkare, inom vars di­ vistas, och därför sökt vård hos strikt han vistas, och därför sökt annan läkare. vård hos annan läkare. Ersättning i anledning av åter­ Ersättning i anledning av åter­ resa må utgivas högst för resa till resa må utgivas högst för resa till den plats, varifrån resan till läka­ den plats, varifrån resan till läka­ ren företogs. Om resan till läkaren ren företogs. Om resan till läkaren anträtts från den försäkrades ar­ anträtts från den försäkrades ar­ betsplats och den försäkrade före­ betsplats och den försäkrade före­ tager dagliga resor mellan bosta­ tager dagliga resor mellan bosta­ den och arbetsplatsen, må dock den och arbetsplatsen, må dock ersättning i anledning av återresa ersättning i anledning av återresa utgivas för resa till den försäkra­ utgivas för resa till den försäkra­ des bostad. des bostad. N är den försäkrade företagit återresa till sin bostad må, till den del kostnaden fö r den­ na resa icke blir gottgjord enligt vad nyss sagts, ersättning vidare utgå för den merkostnad fö r åter­ resan, som den försäkrade kan ha åsamkats till följd av att hans till­ stånd krävt användning av dyrare färdsätt än eljest kunde ha bru­ kats. Angående beräkningen i övrigt Angåande beräkningen i övrigt av ersättning enligt denna paragraf av ersättning enligt denna paragraf förordnar Konungen. Konungen förordnar Konungen. Konungen äger därvid beträffande resor inom äger därvid beträffande resor inom viss försäkringskassas verksamhets­ viss försäkringskassas verksamhets­ område föreskriva, att ersättning område föreskriva, att vad i andra skall utgå endast i den mån utgif­ stycket stadgas icke skall äga tillterna för varje besök hos läkaren lämpning. Konungen äger vidare

Nuvarande lydelse överstiga fem kronor samt att vad meddela särskilda bestämmelser i andra stycket stadgas icke skall om ersättning fö r utgifter i anled­ äga tillämpning. ning av resor till och från viss sjuk­ vårdsinrättning.

4 §

H ar försäkrad åtnjutit s j u k h u s v å r d som avses i 2 kap. 4 § lagen om allmän försäkring skall ersättning utgå för utgifter i anledning av resor till och från sjukvårdsinrättningen. Såsom sådan utgift skall, i den mån Konungen så förordnar, anses förutom resekostnad utgift för övernattning och för anlitande av följeslagare eller vårdare under resan. Ersättning må ej utgivas med högre belopp än som skulle hava utgått, om vården åtnjutits vid närmaste allmänna sjukhus, där erforderlig vård kunnat beredas, eller, om den sjuke intagits å hemortssjukhus och be­ hovet av sjukhusvård uppkommit vid vistelse inom sjukvårdsområdet eller därtill gränsande kommun, vid närmaste hemortssjukhus, där er­ forderlig vård kunnat beredas. Utgifter i anledning av återresa Utgifter i anledning av återresa från sjukvårdsinrättning ersättas från sjukvårdsinrättning ersättas endast i den mån de överstiga fyra endast i den mån de överstiga sex kronor. Kostnad för återresa må kronor. Kostnad för återresa må ej beräknas högre än för resa till ej beräknas högre än för resa till den försäkrades bostad. H ar beho­ den försäkrades bostad. H ar be­ vet av sjukhusvård uppkommit un­ hovet av sjukhusvård uppkommit der det att den försäkrade vistats under det att den försäkrade vis­ utom det län, där han är bosatt, tats utom det län, där han är bo­ och har han i anledning därav in­ satt, och har han i anledning därav tagits å sjukvårdsinrättning, som intagits å sjukvårdsinrättning, som är belägen utom näm nda län, må är belägen utom nämnda län, må kostnad för återresan ej beräknas kostnad för återresan ej beräknas högre än för resa till den plats, högre än för resa till den plats, varifrån resan till sjukvårdsinrätt­ varifrån resan till sjukvårdsinrätt­ ningen företagits. Om behovet av ningen företagits. Om behovet av sjukhusvård uppkommit vid vistel­ sjukhusvård uppkommit vid vistelse se inom en till det egna sjukvårds­ inom en till det egna sjukvårdsom­ området gränsande kommun och rådet gränsande kommun och vår­ vården beretts vid sjukvårdsinrätt­ den beretts vid sjukvårdsinrättning ning belägen utom det län där den belägen utom det län där den för­ försäkrade är bosatt, må dock er­ säkrade är bosatt, må dock ersätt­ sättning för återresa till bostaden ning för återresa till bostaden utgå utgå i den mån nämnda ersättning i den mån nämnda ersättning icke icke överstiger det belopp som överstiger det belopp som skulle skulle hava utgått för återresa till hava utgått för återresa till bosta­ bostaden från närmaste hemorts­ den från närmaste hemortssjukhus, sjukhus, där vården kunnat bere­ där vården kunnat beredas. När das. den försäkrade företagit återresa till sin bostad må, till den del kost­ naden för denna resa icke blir gottgjord enligt vad nyss sagts, er­ sättning vidare utgå för den mer­ kostnad för återresan, som den

försäkrade kan ha åsamkats till följd av att hans tillstånd krävt användning av dyrare färdsätt än eljest kunde ha brukats. Angående beräkningen i övrigt av ersättning enligt denna paragraf förordnar Konungen. Konungen äger därvid föreskriva, att viss sjuk­ vårdsinrättning, som ej är allmänt sjukhus, skall vara likställd med så­ dant sjukhus.

D enna lag träder i kraft den 1 juli 1971. Äldre bestämmelser tillämpas beträffande sjukresa som ägt rum före ikraftträdandet

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1969: 205) om pensionstillskott

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1969: 205) om pensionstillskott skall ha nedan angivna lydelse.

3 §i

Pensionstillskott utgår ej i den mån det tillsammans med vad den försäkrade har rätt att uppbära i tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och änkepension överstiger vid ålderspension, som börjat utgå ålderspension, som börjat utgå från och med den månad varunder från och med den månad varunder den försäkrade fyller sextiosju år, den försäkrade fyller sextiosju år, hel förtidspension samt änkepen­ trettio procent av basbeloppet, sion, som utgår enligt 8 kap. 4 § första stycket lagen om allmän för­ säkring, trettio procent av basbe­ loppet, ålderspension, som börjat utgå ålderspension, som börjat utgå tidigare eller senare än från och tidigare eller senare än från och med den månad varunder den för­ med den månad varunder den för­ säkrade fyller sextiosju år, det be­ säkrade fyller sextiosju år, det be­ lopp som framkommer om trettio lopp som framkommer om trettio procent av basbeloppet minskas procent av basbeloppet minskas el­ eller ökas i motsvarande mån som ler ökas i motsvarande mån som pensionen minskas eller ökas enligt pensionen minskas eller ökas enligt 6 kap. 2 § andra stycket lagen om 6 kap. 2 § andra eller tredje styc­ allmän försäkring, ket lagen om allmän försäkring, förtidspension, som enligt 7 kap. förtidspension trettio procent av 2 § andra eller tredje stycket lagen basbeloppet eller, om den enligt 7 om allmän försäkring utgår med kap. 2 § andra eller tredje stycket två tredjedelar eller hälften av hel lagen om allmän försäkring utgår förtidspension, motsvarande andel med två tredjedelar eller hälften av trettio procent av basbeloppet, av hel förtidspension eller enligt 7 kap. 4 § andra stycket samma lag eljest utgår m ed minskat be­ lopp, det belopp som fram kom m er om trettio procent av basbeloppet minskas i motsvarande mån. änkepension, som enligt 8 kap. änkepension trettio procent av 4 § andra eller tredje stycket lagen basbeloppet eller, om den enligt 8 om allmän försäkring utgår med kap. 4 § andra eller tredje stycket minskat belopp, det belopp som lagen om allmän försäkring utgår fram kom m er om trettio procent av med minskat belopp, det belopp basbeloppet minskas i motsvarande som framkommer om trettio pro­ mån. cent av basbeloppet minskas i m ot­ svarande mån. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971. Senaste lydelse 1970:187.

Departementschefen

Av departementschefens anförande återges endast vad han anfört an­ gående reglering av allmänna sjukförsäkringsfonden, nämligen följande. »Slutligen vill jag ta upp frågan om reglering av allmänna sjukförsäk­ ringsfonden. Enligt 19 kap. 1 § A FL skall arbetsgivare erlägga avgift till bl. a. sjukförsäkringen. En viss del av avgiften används till bestridande av försäkringskassornas utgifter för tilläggssjukpenning i vad den sva­ ra r mot inkomst av anställning. Storleken av den totala avgiften och fördelningen av denna anges i 19 kap. 4 § och h ar under de gångna åren varierat. F ö r åren 1967-1969 gällde att den totala avgiften var 2,6 % av lönesumman (med viss begränsning), och att därav 1,9 pro­ centenheter skulle användas till bekostande av de nyss näm nda utgif­ terna för tilläggssjukpenning. M otsvarande siffror för 1970 och 1971 är för den totala avgiften 2,9 och 3,1 % resp. för sjukpenningdelen 1,9 och 2,1 % . D et belopp som inflyter i arbetsgivaravgifter och avser försäkringen fö r tilläggssjukpenning fördelas mellan försäkringskassorna i förhållan­ de till deras utgifter för det avsedda ändamålet. Kungl. M aj:t kan dock med riksdagen bestämma att viss del av beloppet i stället skall ingå till en fond, allmänna sjukförsäkringsfonden, vilken förvaltas enligt grun­ der som fastställs i samma ordning. N är arbetsgivarnas bidrag till kostnaderna för löntagarnas tilläggs­ sjukpenning ursprungligen fastställdes, beräknades det att dessa bidrag skulle komma att svara för ungefär 60 % av kostnaderna för ända­ målet. D etta antagande låg till grund för finansieringsreglema t. o. m. år 1966. F. n. är riktmärket satt till 75 % av utgifterna. I den mån de verkligen influtna arbetsgivaravgifterna till försäkring­ en för tilläggssjukpenning har avvikit från vad avgifterna borde ha in­ bringat för att svara för den nyss angivna andelen av försäkringens utgifter, har en reglering skett genom överföring till resp. uttag från all­ m änna sjukförsäkringsfonden enligt beslut som statsmakterna fattat för varje år. Sådan reglering skedde senast år 1969 avseende avgiftsutfallet år 1967, varefter fondens behållning den 30 juni 1970 uppgick till 410,7 milj. kr. inberäknat räntor. Riksförsäkringsverket h ar tagit upp frågan om reglering av fonden med hänsyn till avgiftsutfallet för åren 1968-1970. Verket upplyser att, med fortsatt tillämpning av regeln att arbetsgivaravgifterna skall täcka 75 % av utgifterna för tilläggssjukpenning i vad de svarar mot inkomst av anställning, fonden för år 1968 bör tillföras ett överskottsbelopp på 37,1 milj. kr. och för åren 1969 och 1970 belastas med avgiftsunderskott som för år 1969 uppgår till 144,0 milj. kr. och för år 1970 kan be­ räknas till ca 185 milj. kr. Allmänna sjukförsäkringsfonden h ar som fram går av den förut lärn-

nade redogörelsen till syfte att utgöra en reserv vid tillfälliga påfrest­ ningar på försäkringens finanser. Efter en reglering av fonden med hänsyn till avgiftsutfallet för åren 1968-1970 kan dess behållning beräk­ nas nedgå till ca 120 milj. kr. Om höjning av avgifterna inte kommit till stånd, skulle fonden kunnat bli otillräcklig för täckning av ytterligare uppkommande underskott. Med åberopande härav underställdes 1970 års riksdag i prop. 1970: 156 förslag om höjning av arbetsgivaravgifter­ na för att förebygga uppkomsten av ytterligare underskott för åren 1971 och 1972. Riksdagen godtog förslaget, som innebar den förut näm nda höjningen av avgiftssatsen fr. o. m. år 1971. Som förutskickats i prop. 1970: 156 bör en fondreglering med häi. syn till avgiftsutfallet för åren 1968-1970 komma till stånd. Jag för­ ordar att dels till fonden överförs det belopp varmed arbetsgivaravgif­ terna för år 1968 till tilläggssjukpenning överstiger 75 % av under året utbetald tilläggssjukpenning för anställda, dels från fonden återförs de belopp varmed 75 % av utbetald tilläggssjukpenning för anställda åren 1969 och 1970 överstiger arbetsgivaravgifterna för sådan sjuk­ penning.»

Motionsyrkandena

1) I motionen 1971: 1410 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) hem­ ställs >att riksdagen vid sin behandling av proposition nr 94 beslutar 1. att rätt till resekostnadsersättning vid mödratandvård införes; 2. att rätt till resekostnadsersättning införes för föräldrar som kallas till samtal med läkare vid barnpsykiatriska kliniker utan att barnet behöver vara med; samt att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författnings­ text». 2) I motionen 1971: 1444 av herr Petersson i Röstånga m. fl. (fp) hemställs »att riksdagen i vad beträffar resekostnader i samband med sjukvårdande behandlingar bifaller proposition n r 94 samt hemställer hos Kungl. M aj:t om skyndsamt förslag fö r att minska sjukresekostnadem a för sådana grupper som omtalas i motionen».

3) I motionen 1971: 1445 av fru Skantz m. fl. (s) hemställs »att riks­ dagen ger Kungl. M aj:t till känna vad i motionen anförts om ersättning för resekostnader i samband med mödratandvård».

4) I motionen 1971: 1446 av herr Akerlind m. fl. (m) hemställs »att riksdagen vid behandlingen av proposition 94 m åtte besluta att det även vid vård meddelad av privatpraktiserande läkare skall utgå reseersätt­ ning enligt de regler som sjukförsäkringsutredningen föreslår samt att riksdagen som sin mening måtte ge Kungl. M aj:t till känna vad i motio­ nen anförs angående självriskbeloppet och reseersättning för medföljande vårdare».

Utskottet

I propositionen föreslås på grundval av ett betänkande av 1961 års sjukförsäkringsutredning ändrade bestämmelser om ersättning från den allmänna försäkringen för resekostnader i samband m ed sjukvård. F ö r­ slag läggs också fram i frågor som gäller avgiftsplikten till sjukförsäk­ ringen i visst fall, överföring till och från allmänna sjukförsäkrings­ fonden samt följdändringar till den vidgade förtidspensioneringen.

Resekostnader i samband m ed sjukvårdande behandlingar m. m. Enligt gällande bestämmelser ersätts i princip utgifter för resor till och från läkare, tandläkare och sjukvårdsinrättning i samband med ersättningsberättigad läkarvård, specialtandvård och sjukvård. Ersättning utgår därem ot inte för resekostnader i samband med annan sjukvårdande behandling för vilken ersättning utgår från försäkringskassa. I proposi­ tionen föreslås att tillämpningsområdet för sjukresebestämmelserna skall utvidgas att om fatta även sådana resekostnader, vilket innebär att resor i samband m ed konvalescentvård, sjukgymnastisk behandling, övrig fysikalisk terapi och foniatrisk behandling blir ersättningsberättigade. Dessutom föreslås att ersättning skall kunna utgå fö r resekostnad i samband m ed sjukvård hos distriktssköterska och distriktsbammorska. Utskottet tillstyrker förslagen. I ett par motioner aktualiseras frågor om ytterligare utvidgning av ersättningsbestämmelserna. R ätt till resekostnadsersättning vid mödratandvård efterlyses i motionerna 1971: 1410 och 1971:1445. I den förstnäm nda motionen hemställs att riksdagen redan i förevarande sam­ manhang beslutar om införande av sådan rätt. Y rkandet i den andra motionen går ut på att 1970 års utredning om tandvårdsförsäkring skall få i uppdrag att beakta frågan. I motionen 1971: 1410 yrkas också att riksdagen beslutar om rätt till resekostnadsersättning för föräldrar som kallas till samtal med läkare vid barnpsykiatriska kliniker utan att barnet behöver vara med. I likhet med m otionärerna anser utskottet att frågan om resekostnads­ ersättning vid m ödratandvård är angelägen. Utnyttjandet av den viktiga förm ånen av fri tandvård för blivande och nyblivna m ödrar bör inte försvåras av ekonomiska skäl. Så kan bli fallet för m ödrar som har långa avstånd till tandläkare och vid besök åsamkas dryga resekostna­ der. E n snar lösning av problemet bör enligt utskottets mening efter­ strävas. Frågan om den närm are utformningen av en tandvårdsförsäkring prövas sedan förra året av en särskild utredningsman, 1970 års utred­ ning om tandvårdsförsäkring. D et åligger utredningsmannen att klar­ lägga om en sådan försäkring skall göras allmängiltig eller om den skall förses m ed vissa avgränsningar. Utredningsmannen skall också göra en

i

►

[

översyn av den allmänna försäkringens nuvarande ersättningsregler för viss specialtandvård och mödratandvården med sikte på att åstadkomma en samordning med de nya regler som föreslås fö r tandvård i övrigt. Med hänsyn till det utredningsuppdrag som föreligger anser utskottet det mindre lämpligt att i enlighet med motionen 1971: 1410 redan nu besluta om införande av reseförmåner i samband med mödratandvård. E tt sådant beslut bör vägas in i det större sammanhanget beträffande rätt till ersättning för annan tandvård och i samband därmed företagna resor. A andra sidan anser utskottet det väsentligt att frågan om reseersättning vid mödratandvård blir uppmärksammad under utredningsarbetet all­ deles oavsett vilka resultat utredningsmannen kom m er till i frågan om en utvidgning av ersättningsbestämmelserna för tandvård i övrigt. Då direktiven för utredningsmannen inte är fullt tydliga i detta avseende bör, som föreslås i motionen 1971: 1445, utredningsmannen få i upp­ drag att särskilt beakta denna fråga. Vad utskottet nu uttalat bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom. Beträffande yrkandet i motionen 1971:1410 om rätt till resekostnadsersättning för föräldrar, som kallas till samtal med läkare vid barnpsykiatrisk klinik utan att barnet behöver vara med, vill utskottet erinra om att nuvarande resekostnadsbestämmelser bygger på principen att ersättning utgår endast i samband med ersättningsgill sjukvård. E tt bifall till motionsyrkandet skulle kunna uppfattas som ett avsteg från denna princip och få konsekvenser för ersättningssystemet i andra samman­ hang. U tskottet kan därför inte tillstyrka motionsyrkandet. Som riksför­ säkringsverket fram håller i remissyttrande över utredningsbetänkandet är samtal mellan föräldrar och läkare ofta ett led i behandlingen av barnet. D et är av vikt att sådana samtal kan kom m a till stånd utan att hinder av ekonomisk natur förorsakade av kostnader för resor mellan hem och läkare skall föreligga. U nder förutsättning att undersökning, rådgivning och behandling inom den psykiska bam a- och ungdomsvården lämnas avgiftsfritt utgår enligt bestämmelser i en kungörelse av år 1960 statsbidrag till sjukvårdshuvudmannen. Om m an vill åstadkomma en lösning på problemet i linje med motionärernas önskemål, är det tänk­ bart att denna kan sökas inom ramen för dessa bestämmelser.

Remissreglerna vid läkarvårdsresor Rätten till ersättning för resor i samband med läkarvård är i princip begränsad till att motsvara kostnaden för resa till tjänsteläkare inom det distrikt, där den försäkrade vistas. Ersättning för resa till allmänt sjukhus kan, förutom i vissa fall av trängande vårdbehov, utgå bara om besöket sker efter remiss. Remissen måste i sådant fall vara utfärdad av läkare utanför sjukhuset. Om resan i sin helhet sker inom Stockholm,

Göteborg, Malmö eller Norrköping, ersätts resekostnaden oberoende av vilken läkare som besökts. I propositionen föreslås att remisskravet skall slopas i de fall någon söker vård vid närmaste allmänna sjukhus eller vid vårdcentral eller motsvarande för öppen vård avsedd sjukvårdsin­ rättning, inom vars upptagningsområde den försäkrade vistas. Vid besök på annat sjukhus skall remiss alltjämt vara förutsättning för rätt till reseersättning men remiss utfärdad av läkare vid det sjukhus där vården meddelas skall godtas. Likaså skall en remiss som är utfärdad av annan vårdgivare än läkare godtas, om sjukvårdshuvudmannens bemyndigande att utfärda remissen föreligger. Utskottet hälsar med tillfredsställelse att nuvarande stränga remissregler mjukas upp. K ravet på att remissen måste vara utfärdad av läkare utanför den inrättning där vården lämnas h ar komplicerat ersätt­ ningssystemet och i vissa fall - särskilt vid återbesök - tvingat fram dubbla läkarbesök för att den försäkrade inte skall gå miste om resekostnadsersättning. Utskottet tillstyrker förslagen. Sjukförsäkringsutredningens betänkande innehöll även det förslaget att reseersättning vid besök hos privatpraktiserande läkare alltid skulle kunna beräknas på belopp som högst motsvarade resekostnaden vid besök på närmaste sjukhus. Vidare föreslogs att försäkrad som hänvisats till privatpraktiserande läkare med specialistkompetens skulle få rese­ ersättning beräknad på ett belopp som högst motsvarade kostnaden för resa till närmaste offentliga vårdenhet där specialiteten är företrädd. Dessa förslag har avvisats i propositionen. Anledningen är att ersätt­ ningssystemet vid vård meddelad av privatpraktiserande läkare är före­ mål för utredning och att det inte kan anses lämpligt att under sådana förhållanden införa ändrade regler för resekostnadsersättning i samband med vård meddelad av privatpraktiserande läkare. Utskottet ansluter sig till denna bedömning och avstyrker därför yrkandet i motionen 1971: 1446 att sjukförsäkringsutredningens förslag skall genomföras redan i förevarande sammanhang. Tills vidare får reseersättningen vid besök hos privatpraktiserande läkare i princip begränsas till det belopp som skulle ha utgått om den försäkrade sökt tjänsteläkare. Utskottet vill emellertid erinra om att de särskilda ersättningsreglerna för Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping, till vilka städer mer än 60 % av privatpraktikerna h ar sin verksamhet förlagd, skall gälla oförändrade, vilket innebär att resekostnad vid besök hos dessa privatpraktiker ersätts utan någon jämförelse med resekostnaden vid besök hos tjänsteläkare.

Konstruktionen av självrisken I propositionen föreslås att självriskbeloppet höjs från 4 kr. (5 kr. vid läkarvårdsresor i de fyra större städerna) till 6 kr. enhetligt för hela

landet. Höjningen är främ st påkallad av administrativa skäl och föran­ leder ingen erinran från utskottets sida. Frågan om ett högkostnadsskydd i resehänseende tas upp i några motioner. I motionen 1971: 1444 uttalas att höjningen av självrisken inte torde vara av större betydelse för flertalet försäkrade. Den minoritet, som för kontroll eller rutinmässig behandling regelbundet måste uppsöka sjukvårdsinrättningar vid upprepade tillfällen för samma sjukdom, kom ­ mer däremot i en sämre situation genom höjning av självrisken. U nder tid då intensiv behandling pågår kan den sammanlagda självrisken bli så betydande att patienten kan bli benägen att avbryta behandlingen. Motio­ närerna menar att m an snarast bör söka minska eller undanröja rese­ kostnaderna för sådana kategorier av sjuka. Liknande synpunkter fram ­ förs i motionen 1971: 1446, i vilken betonas att problemet inte minst berör handikappade. I båda motionerna förordas att Kungl. Maj:t skall förelägga riksdagen förslag till lösning av problemet. Utskottet vill fram hålla att frågan om ett högkostnadsskydd i rese­ hänseende inte är ny. D en har funnits lika länge som systemet med självrisk. Höjningen av självriskbeloppet accentuerar frågan något, men man bör ha i minnet att självrisken gäller den sammanlagda ersättningen för resa till och från läkaren och att det alltså blir fråga om höjningar på högst 2 kr. (1 kr. i de större städerna) vid varje besök. Det är klart att denna höjning jäm te den tidigare självrisken i vissa situationer där mycket täta sjukresor förekommer kan vålla ekonomiska bekymmer för den sjuke. U tskottet hade därför haft förståelse för ett förslag som gav de av m otionärerna åsyftade grupperna förbättrade reseförmåner, om ett sådant förslag på ett tillfredsställande sätt kunnat avgränsa just de grupper försäkrade m an avser att stödja. Såvitt utskottet kan bedöma ä r en sådan avgränsning dessvärre mycket svår att göra. Sjukförsäkringsutredningen h ar pekat på att avsevärda administrativa komplikationer är förknippade med ett system där man ger den försäkrade särskild kom ­ pensation fö r utgifter fö r sådan sjukresa som företas med visst kort tidsintervall efter den närm ast föregående. Utredningens förslag att genom en villkorad självrisk särskilt skydda dem som har långa reseav­ stånd har visat sig behäftat med andra nackdelar som gör förslaget mindre lämpligt. Såvitt utskottet kunnat finna föreligger det för dagen inga realistiska förutsättningar för att inom sjukförsäkringssystemets ram åstadkomma ett på nöjaktigt sätt avgränsat högkostnadsskydd av det slag m otionärerna efterlyser. Situationen är i viss m ån densamma när det gäller särskilda högkostnadsförmåner för läkarvårdsutgifter och utgif­ ter för läkemedel. Skulle det fortsatta rationaliseringsarbetet på den administrativa sidan av försäkringskassornas verksamhet öppna möjlig­ heter för en annan lösning av högkostnadsskyddet än sjukförsäkringsutredningen föreslagit och föreligger finansiella förutsättningar, utgår

utskottet från att frågan tas upp på nytt. I dagens läge bör emellertid motionerna i berörda delar inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

övriga förslag i propositionen, m. m. Övriga förslag i propositionen föranleder ingen erinran eller särskilt uttalande från utskottets sida. I motionen 1971: 1446 aktualiseras en fråga som gäller reseersättning för medföljande vårdare. Enligt gällande bestämmelser ersätts även följeslagares resekostnader, om försäkrads ålder eller tillstånd påkallar att anhörig eller annan följer honom vid besök hos läkare eller intagning på sjukvårdsinrättning eller återresa därifrån. Ersättning i anledning av återresa får utges med belopp motsvarande högst kostnaden för resa till den plats varifrån resan till läkaren påbörjades. Motsvarande gäller vid återresa efter sluten vård inom främmande sjukvårdsområde då vård­ behovet uppkommit utom hemlänet. Sistnämnda bestämmelse medför enligt motionärerna komplikationer vid återresa i sådana fall då följe­ slagaren är bosatt i det sjukvårdsområde varifrån patienten kommer. F ö r sin inställelse vid sjukvårdsinrättningen och återresa till patientens hem erhåller följeslagaren inte någon reseersättning. Motionärerna anför att resekostnaderna kan hållas nere om patienten transporteras till sjuk­ hus inom det egna sjukvårdsområdet, för vilken transport vederbörande sjukvårdshuvudman får svara. Så sker emellertid inte alltid. Motionä­ rerna vill att dessa och angränsande problem utredes av Kungl. Maj:t. Sjukförsäkringens ersättningsregler för sjukresor måste av naturliga skäl begränsas till vissa typfall. D et saknas enligt utskottets bedömning möjligheter att inom ramen för en obligatorisk försäkring tillgodose alla m er eller mindre frekventa anspråk på ersättning för resekostnader i sam­ band med läkarvård och sjukhusvård. De särskilda resekostnadsfall som motionärerna åsyftar torde inte vara av den omfattningen och betydelse att de motiverar en specialreglering inom sjukförsäkringen. Motionärerna h ar själva anvisat en lösning som i viss utsträckning tillgodoser önske­ målet att hålla resekostnaderna i berörda fall nere för den sjuke och hans följeslagare. Enligt utskottets mening torde man få gå vidare på den vägen. Någon anledning för riksdagen att ta något initiativ i frågan föreligger inte. Utskottet avstyrker därför bifall till motionsyrkandet. Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa 1. att riksdagen bifaller propositionen 1971: 94; 2. att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1445 och med avslag på motionen 1971: 1410, i motsvarande del, som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört om ersättning för resekostnader i samband med mödratandvård; 3. att motionen 1971: 1410, såvitt gäller ersättning för resekost­ nader vid besök på barnpsykiatrisk klinik, inte föranleder någon

riksdagens åtgärd; 4. att motionen 1971: 1446, såvitt gäller ersättning för resekost­ nader vid besök hos privatpraktiserande läkare, inte föranleder någon riksdagens åtgärd; 5. att motionen 1971: 1444 samt motionen 1971: 1446, såvitt gäl­ ler frågan om högkostnadsskydd, inte föranleder någon riksda­ gens åtgärd; 6. att motionen 1971: 1446, såvitt gäller reseersättning för med­ följande vårdare, inte föranleder någon riksdagens åtgärd. Stockholm den 13 maj 1971 P å socialförsäkringsutskottets vägnar ERIC CARLSSON

Närvarande: herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg (s), Fred­ riksson (s), Ringaby (m), fröken Sandell (s), herrar Magnusson i Nennesholm (c)*, Karlsson i Ronneby (s), Mundebo (fp)*, Björck i Nässjö (m), fröken Pehrsson (c), herr Marcusson (s), fröken Bergström (fp), herrar G add (s) och Signell (s).

• Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1) vid utskottets hemställan under 2. av herrar Carlsson i Vikmans­ hyttan, Magnusson i Nennesholm och fröken Pehrsson (alla c), som ansett dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med orden »I likhet» och slutar på s. 14 med orden »Kungl. Maj:ts känne­ dom» bort ersättas med text av följande lydelse: »I likhet med m otionärerna anser utskottet att frågan om resekostnadsersättning vid mödratandvård är angelägen. Utnyttjandet av den viktiga förmånen av fri tandvård för blivade och nyblivna mödrar bör inte försvåras av ekonomiska skäl. Så kan bli fallet för m ödrar som har långa avstånd till tandläkare och vid besök åsamkas dryga resekost­ nader. D å rätt till m ödratandvård infördes år 1962 diskuterades även frå­ gan om rätt till ersättning för resekostnader. Klokheten ansågs bjuda att ställningstagandet i fråga om reseersättning fick anstå i avbidan på nå­ gon tids erfarenhet av den nya mödratandvården. Enligt utskottets upp­ fattning är tiden nu inne för en förnyad prövning av frågan. En bärande princip inom den allmänna försäkringen är att rätt till

ersättning för behandling hos läkare och tandläkare regelmässigt för­ knippas med rätt till ersättning för resor i anledning av sådan behand­ ling. Några bärande skäl för att alltjämt göra undantag från denna prin­ cip i fråga om resor i samband med mödratandvård föreligger inte. U t­ skottet tillstyrker därför förslaget i motionen 1971: 1410 att i samband med den i propositionen föreslagna utvidgningen av resebestämmelsemas tillämpningsområde även införa rätt till reseersättning vid m ödratand­ vård från den 1 juli 1971. E tt beslut härom föranleder vissa ändringar av 2 kap. 5 § lagen om allmän försäkring och 3 § sjukreseförordningen. Genom beslutet tillgodoses syftet med motionen 1971: 1445.»

dels ock att utskottet under 2. bort hemställa »att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1410, i förevarande del, och i anledning av motionen 1971: 1445, för sin del beslutar att 2 kap. 5 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring samt 3 § förordningen (1962: 385) angående ersättning för sjukresor enligt lagen om allmän försäkring (sjukreseförordningen) från den 1 juli 1971 skall ha nedan som utskottets förslag betecknade lydelse:

a) lagen om allmän försäkring

Nuvarande lydelse Utskottets förslag 2 kap.

H ar försäkrad åtnjutit läkarvård, H ar försäkrad åtnjutit läkarvård, tandläkarvård eller sjukhusvård tandläkarvård eller sjuhusvård som som avses i 2 §, 3 § första stycket avses i 2, 3 eller 4§§, utgår ersätt­ eller 4 §, utgår ersättning enligt ning enligt vad Konungen med vad Konungen m ed riksdagen för­ riksdagen förordnar för utgifter i ordnar för utgifter i anledning av anledning av resor till och från resor till och från läkaren, tand­ läkaren, tandläkaren eller sjuk­ läkaren eller sjukvårdsinrättningen, vårdsinrättningen, där ej med hän­ där ej med hänsyn till resans längd syn till resans längd samt den sju­ samt den sjukes tillstånd skäligen kes tillstånd skäligen kunnat for­ kunnat fordras att han gått eller dras att han gått eller färdats på färdats på annat sätt, som icke annat sätt, som icke krävt särskild krävt särskild kostnad. kostnad.

b) sjukreseförordningen Nuvarande lydelse Utskottets förslag 3 § Vid tandläkarvård som avses i Vid tandläkarvård som avses i 2 kap. 3 § första stycket lagen om 2 kap. 3 § lagen om allmän för­ allmän försäkring skall vad i 2 § säkring skall vad i 2 § denna för­ denna förordning sägs om läkar­ ordning sägs om läkarvård äga vård äga motsvarande tillämpning. motsvarande tillämpning.

2) vid utskottets hemställan under 3. av fröken Pehrsson (c) som ansett dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med orden »Beträffande yrkandet» och slutar med orden »dessa bestämmel­ ser» bort ersättas med text av följande lydelse: »Som framhålls i motionen 1971: 1410 kan resekostnadsersättning inte utgå till föräldrar, som kallas till samtal med läkare vid barnpsykiatrisk klinik utan att barnet behöver vara med. Detta förhållande är enligt utskottets mening otillfredsställande. I likhet med riksförsäkrings­ verket, som aktualiserat berörda fråga i sitt remissyttrande över utredningsbetänkandet, vill utskottet framhålla att samtal mellan föräldrar och läkare ofta är ett led i behandlingen av det sjuka barnet. Det är av vikt att sådana samtal kan komma till stånd utan att hinder av ekonomisk natur, förorsakade av kostnader fö r resor mellan hem och läkare, före­ ligger. Utskottet bedömer frågan som så angelägen att rätt till ersättning fö r resekostnader av detta slag bör införas i den allmänna försäkringen. D et får ankomma på Kungl. M aj:t att förelägga riksdagen förslag med erforderliga författningsändringar till innevarande års höstsession».

dels ock att utskottet under 3. bort hemställa »att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1410, i förevarande del, hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till innevarande års höstriksdag om utvidgad rätt till resekostnadsersättning vid besök på bampsykiatrisk klinik i enlighet med vad utskottet anfört.»

3) vid utskottets hemställan under 4. av herrar Ringaby och Björck i Nässjö (båda m) som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med orden »Sjukförsäkringsutredningens betänkande» och slutar med orden »hos tjänsteläkare» bort ersättas med text av följande lydelse: »Frågan om reseersättning vid besök hos privatpraktiserande läkare tas upp i motionen 1971: 1446. I likhet med sjukförsäkringsutredningen anser utskottet att reseersättning vid besök hos sådan läkare alltid skall kunna beräknas på belopp som högst motsvarar resekostnaden vid besök hos tjänsteläkare eller besök på närmaste sjukhus. Utskottet instämmer också i utredningens förslag att försäkrad som hänvisats till privatprak­ tiserande läkare med specialistkompetens skall få reseersättning beräknad på ett belopp som högst motsvarar kostnaden för resa till närmaste offentliga vårdenhet där specialiteten är företrädd. Utskottet ansluter sig därför till den i motionen 1971: 1446 fram förda uppfattningen att sjukförsäkringsutredningens förslag i berörda delar bör genomföras redan i förevarande sammanhang. Förslaget förutsätter ändring av 2 § sjukreseförordningen. Riksdagen bör hemställa att Kungl. Maj:t under hösten innevarande år lägger fram proposition med förslag till erforder­ liga författningsändringar.»

dels ock att utskottet under 4. bort hemställa »att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1446, i förevarande del, hos Kungl. M aj:t hemställer om förslag till innevarande års höstriksdag om resekostnadsersättning vid besök hos privatprakti­ serande läkare i enlighet med vad utskottet anfört.»

4) vid utskottets hemställan under 5. av herr Mundebo (fp), fröken Pehrsson (c) och fröken Bergström (fp) som ansett dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med orden »Utskottet vill» och slutar på s. 17 med orden »riksdagens åtgärd» bort ersättas med text av följande lydelse: »Utskottet vill fram hålla att frågan om ett högkostnadsskydd i resehänseende inte är ny. Den har funnits lika länge som systemet med självrisk. Höjningen av självrisken accentuerar emellertid frågan. D et är uppenbart att höjningen jämte den tidigare självrisken i vissa situationer, där mycket täta sjukresor förekommer, kan vålla ekonomiska bekym­ mer för den sjuke och aktualisera behovet av ett särskilt högkostnads­ skydd. Utskottet är medvetet om att det kan föreligga svårigheter att på ett adekvat sätt göra en tillfredsställande avgränsning av de grupper försäkrade som bör tillerkännas sådana särskilda reseförmåner. Behovet av ett högkostnadsskydd är emellertid som framhålls i motionerna 1971: 1444 och 1971: 1446 i vissa fall så fram trädande att alla möjligheter måste prövas innan man låter frågan om särskilda högkostnadsförmåner falla. Enligt utskottets mening bör Kungl. M aj:t fortsätta sina över­ väganden i frågan och i lämpligt sammanhang förelägga riksdagen för­ slag till lösning. Vad utskottet nu anfört bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.»

dels ock att utskottet under 5. bort hemställa »att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1444 och motionen 1971: 1446, i förevarande del, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om ett högkostnadsskydd i resehänseende.»