Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av pensionsreglerna för handikappade, m. m.
Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 35 år 1971 SfU 1971:35
Nr 35
Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av pensionsreglerna för handikappade, m. m.
1 m otionen 1971: 127 av h e rr H am rin m. fl. (fp) h a r yrkats a tt riks dagen m åtte hem ställa hos K ungl. M aj:t om översyn av pensionsreg lerna fö r handikappade i syfte a) a tt skapa b ättre ekonom iska förhållanden fö r handikappade som står u ta n fö r A T P eller h a r m ycket liten A T P, b) att alla pensionsförm åner görs oberoende av civilstånd och kön, c) a tt pensionsreglerna angående invaliditetstillägg ändras så, a tt tilllägg till ålderspension u tgår även om behov in trä ffat efte r 63 års ålder, d) a tt invaliditetsersättning kan utgå tillsam m ans m ed änkepension, e) a tt personer m ed partiell förtidspension kan tillgodoräkna sig ATPpoäng fö r inkom st av förvärvsarbete fö r att höja dels ålderspensionen, dels den utgående förtidspensionen, f) a tt personer, som h ar förtidspension ej beräknad på antagandepoäng under del av år, kan tillgodoräknas pensionspoäng fö r inkom st under den återstående delen av året. Y rkandet under b) h a r utskottet behandlat i sitt betänkande 1971: 24. E tt an n at i m otionen fram ställt yrkande om handikappades speciella problem vid utform ningen av en tandvårdsförsäkring h a r utskottet be handlat i betänkandet 1971:16. B eträffande de skäl m otionärerna an fö rt till stöd fö r sina yrkanden få r utskottet, i den m ån redogörelse d ärfö r inte läm nas i det följande, hänvisa till m otionen 1971: 133.
Förbättring av pensionsförmånerna för handikappade utan ATP eller med mycket liten A TP
Gällande bestämmelser m. m.
R ä tt till förtidspension inom folkpensioneringen tillkom m er försäkrad, som fyllt 16 år, om hans arbetsförm åga p å grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförm ågan ä r nedsatt m ed m inst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Förtidspensio nens storlek graderas efter arbetsförm ågans nedsättning. F örsäkrad, vars arbetsförm åga är nedsatt i sådan grad a tt intet eller endast en ringa del
R iksdagen 1971. 11 sam i. N r 35
därav återstår, erhåller således hel förtidspension. Ä r arbetsförm ågan nedsatt i m indre grad m en likväl m ed avsevärt m er än hälften, u tgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall u tg å r halv fö rtid s pension. H el förtidspension m otsvarar fö r å r räk n a t 90 procent av b as beloppet ( = 6 900 okt. 1971). F örtidspension kan kom pletteras med barntillägg, hustrutillägg, k o m m unalt bostadstillägg och invaliditetstillägg. Till folkpension i fo rm av förtidspension u tgår sedan den 1 juli 1969 pensionstillskott. Dessa utgjorde det första året 3 procent av basbeloppet. D e h a r d äre fte r stigit och stiger alltjäm t med 3 procent årligen så att penstionstillskottet från och m ed den 1 juli 1978 kom m er a tt uppgå till 30 procent av basbeloppet. F rå n pensionstillskottet skall avdrag i p rin cip göras fö r eventuellt utgående A TP-pension. F ö r rä tt till förtidspension inom tilläggspensioneringen krävs a tt den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det å r under vilket pensionsfallet inträffat. F ö r a tt pensionspoäng skall kunna tillgodo räknas fo rd ras i sin tu r a tt den försäkrade h a ft viss m insta inkom st av anställning eller an n at förvärvsarbete. Pensionspoäng beräknas inte fö r år, före det då den försäkrade uppnår 16 års ålder. Försäkrade, som är handikappade n är de fyller 16 å r och på grund av handikappet inte kan förvärvsarbeta, saknar således möjlighet att erhålla förtidspension inom tilläggspensioneringen.
Motionen
Enligt m otionärerna fö rsätter nuvarande pensionsbestäm m elser m ånga m indre grupper försäkrade i en svår ekonom isk situation. D etta gäller bl. a. unga och m edelålders handikappade, som inte kan gå u t i arb e ts livet och följaktligen inte heller kan tjäna in A TP-poäng. S ådana h a n d i kappade blir därigenom hänvisade a tt leva sitt liv på grundpensionsnivå, n ågot som fra m stå r särskilt svårt fö r unga personer som har större kostnader än an d ra pensionärer fö r bosättning, nöjen m. m. En m öjlig het a tt fö rb ä ttra dessa handikappades situation skulle vara att höja grundpensionen och därm ed frångå den skenbart rättvisa principen att grundpensionen skall vara lika fö r alla.
Pcnsionsförsäkringskommittén och pensionsålderskonunittén
l sam band m ed antagandet av lagen om allm än försäkring 1962 fann statsm akterna a tt ett slutligt ställningstagande på vissa punkter borde föregås av ytterligare utredning. En av dessa punkter var frågan om förtidspension å t unga invalider. I direktiven fö r den i decem ber 1962 tillkallade pensionsförsäkringsko m m ittén angavs a tt kom m ittén skulle söka finna regler som kom pen
serade invaliden fö r de särskilt ogynnsam m a effekter av invaliditeten, som hade sam band m ed a tt denna in trä tt i ett tidigt skede av livet. P ensionsförsäkringskom m ittén h a r b erört denna del av sitt utrednings uppdrag i det i m aj 1968 avläm nade b etän k an d et Pensionstillskott m. m. (SOU 1968:21). 1 b etänkandet an fö r kom m ittén bland annat följande:
I anledning av n äm n d a uppdrag h ar inom kom m ittén diskuterats ett flertal olika förslag till lösning av frågan. D et h a r em ellertid visat sig v ara fö ren at m ed ytterligt stora svårigheter a tt åstadkom m a en godtag bar avgränsning av den grupp som skulle bli berättigad till förm ånen. V arje försök till en speciell lösning fö r denna grupp h a r visat sig m ed fö ra socialt svårm otiverade olikheter och orättv iso r gentem ot andra pensionärsgrupper. Såsom kom m ittén u n d erstru k it i sin allm änna m oti vering i kapitel 7 h a r det fö r kom m ittén fra m stå tt som särskilt viktigt a tt åstadkom m a en generell lösning som o m fattar alla pensionärer, alltså även den nu aktuella gruppen. K om m ittén h a r åstadkom m it en sådan lösning genom sitt förslag om pensionstillskotten. D et h a r också fra m stå tt som angeläget a tt koncen trera de tillgängliga ekonom iska resurserna på en refo rm som kom m er alla pensionärer tillgodo och som inte bryter enhetligheten i det n uva rande pensionssystemet. M ed hänsyn till det an fö rd a ä r kom m ittén icke beredd a tt nu föreslå pensionsförbättringar u töver pensionstillskotten fö r dem som invalidiserats i unga år. K om m ittén h a r i ett senare be tänk an d e a tt enligt nyligen erhållna tilläggsdirektiv göra en översyn av betydelsefulla fam iljepensionsfrågor. H ärvid m åste bland an n at prövas pensionsförm ånerna till kvinnor som invalidiserats m edan de avhållit sig frå n förvärvsarbete fö r a tt vård a barn. 1 sam band härm ed kan det bli aktuellt a tt även göra en slutbedöm ning av de speciella pensionsproblem en fö r alla dem som invalidiseras i unga år.
K om m itténs förslag om ökning av folkpensionerna upp till en viss garantinivå genom pensionstillskott godtogs av statsm akterna och trädde i k raft den 1 juli 1969 (se prop. 1969:38 och 2L U 1969:41). E fte r bem yndigande av Kungl. M aj:t den 27 m aj 1970 tillkallade socialm inistern en utredning om pensionsåldern i d et allm änna pensions systemet, pensionsålderskom m ittén. Enligt direktiven skall utredningen även p röva frågan om standardsäkring av pensionsförm ånerna. I detta avsnitt av direktiven uttalas a tt utredningen skall ägna särskild u p p m ärksam het å t de problem som u ppstår fö r dem som pensioneras i unga år. M ed hänvisning till det uppdrag, som sålunda läm nats pensionsålders kom m ittén, förklarade pensionsförsäkringskom m ittén i sitt i m ars i år avläm nade slutbetänkande F am iljepensionsfrågor m. m. (SO U 1971: 19) a tt frågan om speciella fö rm ån er å t unga invalider inte borde y tte r ligare prövas av pensionsförsäkringskom m ittén.
Tidigare riksdagsbehandling
I m otioner till 1969 års riksdag hem ställdes a tt frå g an om kom plette ring av socialförsäkringssystem et m ed en speciell form av förtidspension m åtte utredas. H uvudsyftet m ed en sådan förtidspension skulle vara att tillförsäkra unga handikappade sam t handikappade och sjuka, som inte kunnat tjäna in tillräckligt höga pensionspoäng inom A TP-system et, m öjlighet a tt leva på en standardm ässigt sett genom snittlig nivå. A ndra lagutskottet u ttalad e i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1969: 75 a tt utredningsuppdrag av det slag som m otio n ärern a efterlyste redan var an fö rtro tt å t pensionsförsäkringskom m ittén. E ftersom k o m m ittén enligt vad u tsk o ttet inhäm tat hyste en förhoppning att kunna slutföra sitt arbete i slutet av år 1970, påkallade m otionerna enligt u t skottets bedöm ning inte något initiativ frå n riksdagens sida. M otioner vid 1970 års riksdag m ed sam m a syfte avvisades på sam m a sätt med hänvisning till pågående utredningsarbete. F ö ru to m pensions försäkringskom m ittén pekades på pensionsålderskom m ittén och visst u t redningsarbete inom riksförsäkringsverket angående invaliditetstillägg (2 LU 1970: 59).
Rätt till invaliditetstillägg då hjälpbehov uppstått efter 63 års ålder
Gällande bestämmelser
Ålderspension eller förtidspension inom folkpensioneringen kan k o m pletteras m ed invaliditetstillägg. Sådant tillägg u tg å r om den försäkrade ä r u r stånd a tt red a sig själv och på grund härav vid upprepade till fällen är i behov av hjälp av annan sam t hjälpbehovet uppkom m it in nan den försäkrade fyllt 63 år. Tillägget skall alltid utgå om den fö r säkrade är blind och blindheten inträtt före näm nda ålder. Invaliditetstillägg u tgår också till försäkrad som u p p b är partiell fö r tidspension, om den försäkrade u tfö r förvärvsarbete m en på grund av höggradig nedsättning i kroppsorganens funktion behöver avsevärd fo rt löpande hjälp av annan person eller få r vidkännas betydande m erutgifter för färdm edel eller an d ra hjälpm edel fö r a tt kunna u tfö ra arbetet. M ed försäkrad som u tfö r förvärvsarbete jäm ställes försäkrad som bedriver studier om han är berättigad till studiehjälp eller studiem edel eller bara på grund av behovsprövning är utesluten frå n sådan förm ån. I nu n äm n d a fall u tgår invaliditetstillägg även om funktionsnedsättningen inträffat först efter 63 års ålder. R ätten till tillägget upp h ö r därem ot om pensionstagaren slutar m ed förvärvsarbetet eller studierna eller om hans partiella förtidspension ersätts av hel förtidspension eller ålderspension. Invaliditetstillägg u tg ö r fö r å r räk n at 30 % av basbeloppet. Tillägget utgår m ed fullt belopp även vid partiell förtidspension.
Motionen
I m otionen kritiseras föreskriften att rätten till invaliditetstillägg i huvudfallen är begränsad till sådan försäkrad som drabbats av fu n k tionsnedsättning fö re 63 års ålder. F örsörjningsbördan fö r den enskilde individen och hans ekonom iska situation m åste enligt m otionärerna rim ligtvis vara densam m a oberoende av om nedsättningen in trä ffa t före eller efter en viss ålder.
Tidigare riksdagsbehandling ni. m.
N är lagen om allm än försäkring antogs 1962 höjdes åldersgränsen för erhållande av invaliditetstillägg frå n 60 till 63 år. I m otioner yrkades a tt gränsen skulle höjas till 67 år. D etta yrkande avslogs m ed följande m otivering (2LU 1962: 27): E tt av skälen fö r åldersgränsen beträffande ifrågavarande tillägg är uppenbarligen, a tt ett lyte av den a rt som tillägget ä r avsett a tt k o m pensera d rab b ar betydligt hårdare, om det uppkom m er m edan veder börande är i verksam ålder, än om det u ppstår senare. V idare ä r m ånga m änniskor vid hög åld er i fysiskt avseende nedbrutna, och det kan inte anses påkallat a tt i sam tliga dessa fall utge särskilda ersättningar från pensioneringen. M ed hänsyn till dessa förhållanden synes en åldersgräns m otiverad. V ar den n a skall ligga kan givetvis v ara förem ål fö r delade meningar. D e a n fö rd a synpunkterna ta lar enligt utskottets m ening även fö r a tt gränsen inte sättes alltfö r högt, och u tsk o ttet anser d ä rfö r att den höjning m ed tre å r som föreslås i propositionen in n efattar en rim lig avvägning. V id 1965 års riksdag u ttalade an d ra lagutskottet i anledning av väckta m otioner (2LU 1965:25) a tt utskottet alltjäm t ansåg a tt en åldersgräns fö r utgivande av invaliditetstillägg borde finnas. D et kunde knappast vara en angelägenhet fö r den allm änna pensioneringen a tt i invaliditetstilläggets form ersä tta de k ostnader fö r hjälp, som m ånga gam la till fö ljd av åld ran d et otvivelaktigt kunde bli i behov av. P roblem et med v årdkostnader av den arten b o rd e ses i sam band m ed åldringsvården i stort. E ftersom pensionsförsäkringskom m ittén behandlade frå g o r som berörde invaliditetstillägg ansåg u tsk o ttet att m otionerna kunde överläm nas till denna kom m itté. Pensionsförsäkringskom m ittén behandlade frågan i sitt i oktober 1965 avläm nade betänkande Vissa pensionsfrågor (SO U 1965: 62). K om m ittén anslöt sig till ståndpunkten a tt invaliditetstillägget inte borde ersätta kostnader som följer av åldrandet som en m er eller m indre n orm al fö re teelse. Enligt kom m itténs uppfattning borde åldersgränsen fö r rä tt till tillägget inte sättas a lltfö r n ä ra den allm änna pensionsåldern. F ö r denna uppfattning talade, m enade kom m ittén, a tt den om ständigheten h u ru vida hjälpbehovet in trä tt k o rt fö re eller k o rt e fte r pensionsålderns in träd e inte borde avgöra om tilläggsförm ån skulle u tg å u n d e r återstoden
av den försäkrades levnad. D enna ståndpunkt förde enligt kom m ittén till slutsatsen a tt utrym m e saknades fö r en höjning av åldersgränsen. V id behandling av propositionen 1966: 59, som g rundade sig på k o m m itténs betänkande, hade riksdagen a tt ta ställning till m otionsyrkanden om höjning av åldersgränsen till 67 år. A n d ra lagutskottet som behand lade frågan i sitt av riksdagen godkända utlåtan d e 2L U 1966: 41 anslöt sig till kom m itténs ståndpunkt. F ö r åldersgränsen 63 å r talade enligt utskottet också den om ständigheten a tt gränsen ä r tilläm plig i andra sam m anhang inom den allm änna pensioneringen. R ätten till förtida u t tag av ålderspension b ö rjar således då den försäkrade up p n ått 63 års ålder. M ed sam m a m otivering avvisade riksdagen liknande m otioner år 1968 (2LU 1968: 12). N ä r frågan om höjd åldersgräns på n y tt aktualiserades i m otioner vid 1969 års riksdag hänvisade riksdagen till pågående utredningsarbete inom riksförsäkringsverket (2LU 1969:57). I enlighet m ed en hem ställan i an d ra lagutskottets utlåtan d e 1968: 8 hade riksdagen begärt a tt Kungl. M a j:t i läm pligt sam m anhang skulle låta undersöka vissa fråg o r a n gående invaliditetsersättning. D en 28 februari 1969 överläm nade Kungl. M a j:t utlåtandet till riksförsäkringsverket och uppdrog å t verket a tt undersöka tilläm pningen av gällande regler om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning sam t inkom m a m ed förslag som kunde föranledas av utredningen. 1969 års riksdag förutsatte a tt frågan om åldersgränsen fö r rä tt till invaliditetstillägg skulle behandlas u nder verkets utrednings arbete och ansåg a tt resultatet härav b orde avvaktas innan m an tog något initiativ i frågan från riksdagens sida. E nligt vad socialförsäkringsutskottet in h ä m ta t kom m er riksförsäk ringsverket a tt p röva n u gällande bestäm m elser om åldersgränsen.
Rätt till invaliditetsersättning samtidigt med änkepension
Gällande bestämmelser
Invaliditetsersättning u tg å r — fö ru to m i form av vårdbidrag till handikappade b arn u n d er 16 å r — till blinda sam t till handikappade som ä r yrkesverksam m a eller studerar, u n d er förutsättning att de inte åtn ju ter någon form av allm än pension. Som villkor uppställs b e trä f fande blinda a tt blindheten in trä tt innan den försäkrade up p n ått 63 års ålder, och b eträffande förvärvsarbetande och studerande att det fö re ligger sam m a nedsättning i kroppsfunktion, hjälpbehov och m erutgifter som gäller fö r r ä tt till invaliditetstillägg till partiell förtidspension. O m den försäkrade åtn ju ter änkepension är d etta e tt hinder m o t att kom m a i åtnjutande av invaliditetsersättning. Skulle den försäkrade av
stå från änkepensionen, kan dock invaliditetsersättning utgå. Invaliditetsersättningen fö r försäkrade i arb etsfö r åld er ä r som fra m g år av det an fö rd a avsedd fö r sådana fö rsäk rad e som — trots sam m a m edicinska handikapp som u tg ö r förutsättning fö r invaliditetstillägg — kan förskaffa sig så stor inkom st av förvärvsarbete, a tt rä tt till fö rtid s pension eller sjukbidrag inte föreligger. Invaliditetsersättning (med bortseende från vårdbidrag) u tgår tidigast fr. o. m. den m ånad då sökanden fyller 16 å r och längst t. o. m. m ånaden före den d å han fyller 67 år. E rsättningen u tg ö r p er å r 60 eller 30 % av basbeloppet beroende på hjälpbehovets o m fattning eller m erutgifternas storlek. F ö r blinda är ersättningen per å r i princip 60 % av bas beloppet. Om man bortser från vårdbidraget och frå n invaliditetsersättning till blinda, h ar invaliditetsersättningen få tt sin största användning som hjälp å t sådana handikappade som m åste h a invalidbil eller a n n a t tran sp o rt medel för färd till och från arbetsplats eller studieplats. I d etta sam m an hang m å erinras om de m öjligheter som finns a tt få inkom stprövat bidrag till m o to rfo rd o n fö r handikappade enligt bestäm m elser i arbetsm arknadskungörelsen.
Motionen
I m otionen kritiseras bestäm m elsen a tt invaliditetsersättning u tgår en dast u nder förutsättning a tt den försäkrade inte erhåller någon annan form av allm än pension. D etta m edför a tt en försäkringstagare med änkepension inte kan erhålla invaliditetsersättning. K vin n o r m ed låg änkepension drabbas h å rt av denna bestäm melse. F örlusten av invalidi tetsersättning i sam band m ed m annens bortgång kan innebära en väsent ligt försäm rad ekonom isk situation fö r den efterlevande hustrun.
Tidigare riksdagsbehandling
F rågan om rä tt a tt sam tidigt erhålla änkepension och invaliditets ersättning togs upp i en interpellation av h e rr W iklund i Stockholm den 14 februari 1969. I e tt svar p å interpellationen den 25 m ars 1969 redovisade chefen fö r socialdepartem entet, statsrådet Aspling, inled ningsvis gällande bestäm m elser. H an anm ärkte a tt änkepension och fö r tidspension frå n folkpensioneringen inte heller kan utgå sam tidigt — lika litet som förtidspension och ålderspension — eftersom pensionsform erna v ar fö r sig skall ge sam m a grundtrygghet fö r den enskilde. D epartem entschefen fortsatte: O m en kvinna m ed invaliditetsersättning b lir änka innebär d etta inte, som h err W iklund synes anta, a tt hon autom atiskt fö rlo ra r rätten till fo rtsatt sådan ersättning. I d etta läge kan ho n näm ligen välja det som blir förm ånligast fö r henne, invaliditetsersättning eller änkepension. En
m otsvarande valm öjlighet finns fö r kvinna som b ö rjat u p p b ära änke pension m en som i övrigt uppfyller villkoren fö r invaliditetsersättning. Invaliditetsersättningen ä r inte konstruerad som en tilläggsförm ån utan ä r en fristående stödform m ed syfte främ st a tt u p p m u n tra dem till arbete som trots höggradigt handikapp h a r m öjligheter a tt bereda sig en förvärvsinkom st som utesluter dem frå n förtidspension. Ersättningen är till sin storlek och utform ning i övrigt avpassad med hänsyn till dessa förhållanden. D e överväganden som ligger till grund f ö r förm ånen är således inte u ta n vidare tilläm pliga på kvinnor m ed änkepension.
I fortsättningen av svaret uppgav socialm inistern a tt reglerna för invaliditetstillägg och invaliditetsersättning var förem ål fö r översyn. H an åsyftade därvid det i föregående avsnitt redovisade uppdraget den 28 februari 1969 till riksförsäkringsverket a tt undersöka tilläm pningen av bestäm m elserna om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning och kom m a in m ed de förslag vartill undersökningen kunde föranleda. I anledning av en enkel frå g a av herr W iklund i Stockholm redovisade chefen fö r socialdepartem entet den 19 m ars 1970 h u r arb e tet fram skred i riksförsäkringsverket m ed d e t näm nda utredningsuppdraget.
R ätt för förtidspensionär att tillgodoräkna sig ATP-poäng
Gällande bestämmelser
R ä tt till tilläggspension grundas enligt 11 kap. 1 § lagen om allm än försäkring på inkom st av förvärvsarbete. F ö r varje år, som försäkrad h a ft sådan inkom st överstigande basbeloppet, skall pensionsgrundande inkom st beräknas fö r honom . D enna inkom st läggs sedan till grund för fastställandet av pensionspoäng. M edeltalet av de fem ton högsta poäng talen bestäm m er ålderspensionens storlek. F örtidspension inom tilläggs pensioneringen beräknas e fte r två skilda m etoder beroende på om inva liditeten in trä ffa t i n ä ra anslutning till tid d å den fö rsäk rad e varit v erk sam i förvärvslivet eller in trä ffa t senare. D en förstnäm nda m etoden bygger på ett system m ed antagandepoäng, som innebär a tt pensionen beräknas som om den fö rsäk rad e tillförts pensionspoäng fr. o. m. det år d å pensionen b ö rjad e utg å t. o. m. det år d å den försäkrade fyller 65 år. Poängen skall som regel ge uttryck fö r den försäkrades förvärvsför m åga som fullt arbetsför. F öreligger inte fö ru tsättn in g ar för en b eräk ning m ed antagandepoäng, skall pensionen beräknas på grundval enbart av de poäng och poängår som tillgodoräknats den försäkrade fö r år före pensionsfallet. F ö r r ä tt till pension krävs m inst tre pensionsår och för r ä tt till full pension m inst 30 poänggivande år. A ll inkom st av förvärvsarbete är inte pensionsgrundande. Undantag görs t. ex. fö r inkom ster förvärvade före det å r den försäkrade fyller 16 å r och efter det å r h an u p p n år 65 års ålder. In te heller — och det
ä r den bestäm m elsen som m o tionärerna vänder sig m ot — beräknas pensionsgrundande inkom st fö r å r u nder vilket den försäkrade helt eller delvis åtn ju te r förtidspension från den allm änna försäkringen. D enna regel innebär a tt arbetsinsatser som en fö rsäkrad m ed partiell förtids pension u tfö r sak n ar betydelse fö r vilka pensionspoäng som skall tillgodoföras honom . Om den försäkrade å tn ju te r förtidspension från t i l läggspensioneringen m ed antagandepoängberäkning, ä r han således h ä n visad till a tt b ehålla antagen pensionspoäng, oavsett om h an arb etar m era eller m indre än som m otsvaras av den antagna invaliditeten. Å t njuter han förtidspension enbart från folkpensioneringen eller uppbär han förtidspension från tilläggspensioneringen utan antagandepoängbe räkning, kan h an inte tillgodoföras några pensionspoäng. D etsam m a g äl ler fö r en försäkrad som lyfter hel förtidspension u n d er del av å r men arb etar under resten av året. F ö r d etta arbete kan han inte förvärva pensionspoäng. Arbetsgivare, som i sin tjänst har arbetstagare som åtn ju ter fö rtid s pension frå n den allm änna försäkringen, b etala r arbetsgivaravgift fö r lönen till denne enligt sam m a regler som gäller fö r arbetstagare i all m änhet. M an h a r m ed hänsyn till avgiftens kollektiva k arak tär inte funnit skäl a tt u p p rätth ålla strikt sam band m ellan erläggande av av gifter och förvärv av pensionsrätt. S am band u p prätthålls d ärem ot i de fall förtidspensionären h a r inkom st av an n at förvärvsarbete än anställ ning. H an skall då inte erlägga tilläggspensionsavgift fö r denna inkomst.
Motionen
M otionärerna anser a tt nuvarande bestäm m elser m issgynnar fö rsäk rade m ed partiell förtidspension eller förtidspension u nder del av året. T ro ts goda inkom ster u n d er året kan dessa försäkrade inte bli tillgodo räknade någ ra pensionspoäng. Bestäm m elserna d rab b a r särskilt sådana handikappade h å rt som aldrig kom m it in i A T P-system et eller få tt sin pension g rundad på antagandepoäng k o rt tid efter u tträ d e t i förvärvs livet. Bestäm m elserna b ör ändras så a tt personer m ed partiell fö rtid s pension skall k unna tjäna in A T P-poäng fö r inkom st av förvärvs arbete för a tt m öjliggöra en höjning dels av ålderspensionen dels, m ed vissa tidsintervaller, av utgående förtidspension. Likaså bör m öjligheter införas a tt tillgodoräknas pensionspoäng fö r förvärvsinkom ster under sådant år, då förtidspension u tg å tt u n d er del av året.
Tidigare riksdagsbehandling
F råg an huru v id a den som åtnjuter förtidspension skall kunna f ö r värva ytterligare pensionsrätt genom sina förvärvsinkom ster berördes redan av pensionsutredningen i dess å r 1955 avläm nade slutbetänkande.
B eträffande innehållet i d etta sam t frågans behandling vid tillkomsten av lagen om försäkring fö r allm än tilläggspension 1959 och lagen om all m än försäkring 1962 få r u tsk o ttet hänvisa till redogörelsen h ärfö r i an d ra lagutskottets utlåtande 2L U 1970:61. Som en följd av den diskussion som bl. a. denna fråga vållat till kallade Kungl. M a j:t i decem ber 1962 pensionsförsäkringskom m ittén. Enligt direktiven fö r denna skulle kom m ittén bl. a. pröva fråg an om de partiellt arbetsföra pensionärernas m öjlighet a tt tjäna in pensionspoäng. K om m ittén behandlade denna del av sitt utredningsuppdrag i det i maj 1968 avläm nade betänkandet Pensionstillskott m. m. (SO U 1968:21). E n utförligare redogörelse fö r betänkandets innehåll i denna del finns i an d ra lagutskottets förenäm nda utlåtande 1970:61. K om m ittén sam m anfattade sin inställning till frågan på följande sätt. O m det föreliggande problem et kan sam m anfattningsvis sägas, att det kvantitativt sett h a r en liten betydelse. V idare är a tt m ärk a a tt n uva rande ordning o fta ä r gynnsam fö r dem som åtn ju ter förtidspension m ed antagandepoängberäkning m en m ånga gånger är ogynnsam för an d ra förtidspensionärer. En lösning, som en b art berör sistnäm nda pen sionärer, h ar den nackdelen m ed sig a tt den kom m er a tt gynna dessa i förhållande till d en som h a r låg pension m ed an tagandepoängberäk ning. E tt tröskelförhållande uppstår alltså. E n ordning, som berör alla förtidspensionärer, skapar o rättvisor melian olika kategorier av dem som u p p b är förtidspension m ed antagandepoängberäkning. Även h ä r blir det alltså fråga om tröskelproblem . V arje lösning kom m er dessutom att m edföra problem såväl i fråga om h u r de nyförvärvade poängen skall få användas som i fråg a om avgiftsbetalningen.
Avslutningsvis an fö rd e kom m ittén att dess huvudförslag om pensions tillskott särskilt gynnade dem som h ar låg eller ingen tilläggspension, dvs. ju st dem fö r vilka nu v aran d e poängberäkningsbestäm m elser kan sägas vara till nackdel. D e invändningar som kan resas m o t nuvarande ordning förlorade alltså i styrka efter hand som pensionstillskotten växer. M ed hänsyn härtill och till de redovisade olägenheterna om bestäm m el sernas utform as p å an n at sätt ansåg kom m ittén a tt tillräckliga skäl sak nades fö r a tt än d ra reglerna om beräkning av pensionspoäng fö r den som åtnjuter partiell förtidspension. Pensionsförsäkringskom m itténs betänkande sändes u t på rem iss till ett 30-tal m yndigheter och organisationer. U ngefär en tredjedel av rem iss organen berörde direkt eller indirekt förevarande fråga. M eningarna om kom m itténs ställningstagande var delade. R iksförsäkringsverket, SAF, Svenska kom m unförbundet och SPP delade kom m itténs slutsats. F ö r en ändring av gällande regler eller fö r ytterligare utredning av problem et u ttalade sig arbetsm arknadsstyrelsen, LO, TC O , Försäkringskasseförbundet och D e handikappades riksförbund. I propositionen 1969: 3 m ed förslag till lag om pensionstillskott, som grundade sig på pensionsförsäkringskom m itténs betänkande, berördes
inte frågan om pensionspoäng till ilen som åtnjuter partiell förtidspen sion. Inte heller vid riksdagsbehandlingen togs frågan upp. I m otioner till 1970 års riksdag efterlystes förslag till sådana ändringar av gällande regler a tt personer m ed partiell förtidspension skall k unna tjäna in A T P-poäng fö r inkom st av förvärvsarbete. På hem ställan av an d ra lagutskottet avslog riksdagen m otionerna. I utlåtande 1970: 61 an fö rd e an d ra lagutskottet bl. a. följande. Som fra m g ått av det an fö rd a skall förtidspension inom A T P i vissa fall grundas p å antagandepoäng. D essa skall som regel ge uttryck för den försäkrades förvärvsförm åga som fu llt arbetsför. E tt förvärvsarbete vid sidan av en partiell förtidspension bö r d ä rfö r knappast i någon större utsträckning k u n n a grunda rä tt till b ä ttre pensionsförm åner än dem som redan utgår. D et kan förekom m a — som m o tionärerna p å pekar — då pensionsfallet inträffat i unga år, innan den försäkrade hunnit kom m a upp i vad som fö r h onom få r anses utgöra norm ala förvärvsinkom ster. D e unga invalidernas problem inrym m er em ellertid ett flertal kom plicerade pensionsfrågor, som f. n. ä r förem ål fö r ö ver väganden i pensionsförsäkringskom m ittén och den i som m ar tillkallade pensionsålderskom m ittén. Den sistnäm nda skall bl. a. särskilt undersöka de problem som u ppstår fö r unga pensionärer därigenom a tt deras pension inte följer den standardutveckling som deras löner skulle ha undergått om de kunnat fo rtsätta sitt förvärvsarbete. S törre olägenheter innebär de gällande bestäm m elserna fö r sådana förtidspensionärer som av olika anledningar aldrig kom m it in i A TPsystemet eller som h a r sin A TP-pension beräknad utan antagandepoäng. D et är em ellertid a tt m ärk a a tt endast förvärvsinkom ster som överstiger basbeloppet kan bli pensionsgrundande. E ftersom partiell pension n u m era alltid u tgår m ed m inst hälften av hel pension, kan inkom sterna i flertalet fall inte uppgå till särskilt m ån g a basbelopp u tan a tt frågan om om prövning av pensionsförm ånen aktualiseras. Skulle vid en sådan om prövning den partiella pensionen dras in, kom m er förvärvsinkom ster na att bli pensionsgrundande i vanlig ordning. V id förnyad invaliditet kom m er en sådan försäkrad a tt kunna erhålla förtidspension inom A TPsystem et p å grundval av de pensionspoäng han fö rv ärv at under tiden m ellan de båd a pensionsfallen. M ed hänsyn till det an fö rd a torde såsom pensionsförsäkringskom m ittén an fö rt problem et även fö r h är berörda grupper av förtidspensionärer ha begränsad räckvidd. Även om de påtalade bestäm m elserna sålunda berör endast en m indre del av de partiellt förtidspensionerade, få r den om ständigheten i och för sig inte ensam utesluta a tt m an ä n d ra r bestäm m elserna. Som p e n sionsförsäkringskom m ittén redovisat kom m er em ellertid en ändring av reglerna a tt m edföra a tt nuvarande tröskeleffekter ersätts av an d ra sam tidigt som kom plikationer kan in trä ffa såväl i frå g a om rätten a tt u t nyttja förvärvade pensionspoäng som i fråg a om beräkning och b etal ning av pensionsavgifter. U tskottet vill d ä rfö r i likhet med ett antal rem issinstanser — däribland riksförsäkringsverket — ansluta sig till k o m m itténs uppfattning a tt tillräckliga skäl inte föreligger att än d ra reglerna om beräkning av pensionspoäng fö r den som åtn ju ter partiell fö rtid s pension. M otionsyrkandet avstyrkes följaktligen.
Utskottet
I fö revarande m otion hem ställs — såvitt nu är i frå g a — om översyn av pensionsreglerna fö r hand ik ap p ad e i syfte a tt åstadkom m a liberalare regler i olika avseenden. M otio n ärern a vill a tt unga och m edelålders h andikappade, som inte kan gå u t eller fo rtsä tta i arbetslivet och d ärfö r sak n ar A T P eller h ar endast obetydlig A T P , skall erhålla ök at stöd frå n den allm änna pensioneringen. E n m öjlighet skulle vara a tt hö ja folkpensionen för den n a grupp h andikappade och d ärm ed från g å principen om lika folk pension för alla. M o tio n ärern a vill vidare a tt den nu v aran d e ålders gränsen för erhållande av invaliditetstillägg skall slopas. E nligt gällande bestäm m elser kan invaliditetstillägg till an d ra än fö rvärvsarbetande utgå endast om d et av invaliditeten förorsakade hjälpbehovet uppkom m it fö re 63 års ålder. M o tio n ärern a vill också a tt d e t nuvarande hindret a tt u p p b ära invaliditetsersättning sam tidigt m ed änkepension skall slopas. Som fram g år av den tidigare redogörelsen h a r sam tliga tre nu n äm n d a frågor varit förem ål fö r riksdagens up p m ärk sam h et vid u p p repade tillfällen. D et fram g år också a tt frå g o rn a fö r n ärv aran d e är förem ål fö r utredning i olika sam m anhang. D en fö rra åre t tillkallade pensionsålderskom m ittén h a r sålunda att u nder sitt utredningsarbete särskilt u p pm ärksam m a de problem som uppstår för fö rsäk rad e som pensioneras i unga år. R iksförsäkringsverket h a r enligt e tt år 1969 överläm nat uppdrag a tt undersöka tilläm pningen av bestäm m elserna om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning och kom m a in m ed de förslag vartill undersökningen kan föranleda. V erket kom m er enligt vad utsk o ttet in häm tat att u n d er sitt arbete bl. a. p röva de bestäm m elser om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning som m otionärerna aktualiserat. U tsk o ttet kan sålunda k o n statera att de i m otionen fra m fö rd a utredningsyrkandena angående de u nga invalidernas problem sam t bestäm m elserna om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning red a n är tillgodosedda. M otionen fo rd ra r d ä rfö r inte något initiativ från riks dagens sida i dessa avseenden. I m otionen begärs vidare u tredning syftande till såd an a än d rin g a r av gällande regler att p ersoner med partiell förtidspension skall k u n n a tjäna in A T P -poäng fö r inkom st av förvärvsarbete. M o tio n ärern a vill även in fö ra m öjlighet fö r p ersoner som h a r förtidspension, ej beräknad m ed antagandepoäng, u n d er del av å r att förvärva A T P -poäng fö r in kom st u n d er återstoden av året. F rå g a n om rä tt fö r fö rsäkrad som erhållit partiell förtidspension att fö rv ärv a rä tt till tilläggspension h a r prövats av riksdagen vid olika tillfällen. Senast så skedde v ar fö rra året då riksdagen i enlighet m ed an d ra lagutskottets hem ställan avslog m otioner i äm net. I d et föregående
h a r redovisats de skäl sorn an d ra lagutskottet fra m fö rd e fö r ett såd an t ställningstagande. E nligt socialförsäkringsutskottets m ening saknas a n ledning a tt i å r frå n g å dessa skäl och anlägga en an n a n bedöm ning i frågan. U tsk o ttet avstyrker d ärfö r bifall till m otionen i denna del. D e skäl som ta la r fö r avslag b eträffan d e partiellt förtidspensionerades m öjlighet a tt fö rv ärv a A T P -poäng k an också åberopas m ot förslaget a tt tillerk än n a personer, som u nder del av å r u p p b ä r förtidspension, rä tt a tt fö r förvärvsinkom ster u nder återstoden av åre t tjä n a in A T Ppoäng. D e t kan också tilläggas a tt d et fö r den tidigare gruppen förtidspensionärer åberopade skälet a tt problem et torde ha en k v an titativt sett liten betydelse gäller i än n u högre grad för den senare gruppen. M otionen b ö r alltså avslås även i den n a del. U n d er hänvisning till det anförda f å r utskottet hem ställa att m otionen 1971: 127 — såvitt nu ä r i fråga — inte fö ran led er någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 2 novem ber 1971
P å socialförsäkringsutskottets vägnar T O R S T E N F R E D R IK S S O N
Närvarande: h e rra r Fredriksson (s), C arlsson i V ikm anshyttan (c)*, L undberg (s), Jonsson i M ora (fp), fröken Sandell (s), h errar K arlsson i R onneby (s), M agnusson i N ennesholm (c), fru H åvik (s), h e rra r M undebo (fp), N ordberg (s), Björck i N ässjö (m), M arcusson (s), fröken Pehrsson (c), h e rra r H erm ansson i M alm berget (vpk) och Adolfsson (m)*.
* Ej n ärv aran d e vid betänkandets justering.
N . O. M auritzon» Boktryckeri AB, Stockholm 1971