Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående avdrag för ökade levnadskostnader vid bosättning på annan ort och för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats
Skatteutskottets betänkande nr 26 år 1971 SkU 1971:26
Nr 26
Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående avdrag
för ökade levnadskostnader vid bosättning på annan ort och för kost nader för resor mellan bostad och arbetsplats.
Motionerna
I detta betänkande behandlas följande motioner: motionen 1971: 238 av herr Winberg m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen antar följande
Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom förordnas, att punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommu nalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.
Anvisningar
till 33 §. 4. Även f ö r ------------ särskilt fortskaffningsmedel. Riksskatteverket fastställer------------milbundna kostnaderna. För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil fastställer riksskatteverket särskilda grunder för avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen. Detsamma gäller skattskyldig som har en årlig körsträcka till och från arbetsplatsen om sammanlagt minst 2 000 m il och skattskyldig som är tvungen att an vända större bil på grund av skrymmande last.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser äger dock alltjäm t tillämpning vid 1971 års taxering samt eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.
motionen 1971: 317 av herrar Larsson i Umeå (fp) och Petersson i Röstånga (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. M aj:t begär utredning och förslag till ändrade regler i fråga om avdrag vid in- 1 Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 26
komstbeskattningen för ökade levnadskostnader, då skattskyldig har arbete på annan ort än där han är bosatt; motionen 1971: 585 av herr Boo m. fl. (c) vari hemställs att riks dagen i skrivelse till Kungl. M aj:t begär utredning och förslag beträf fande avdrag vid beskattningen för fördyrade levnadskostnader på an nan ort i enlighet med vad i motionen anförts;
motionen 1971: 595 av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Jonsson i M ora (fp) vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t begär förslag till liberalare regler i fråga om avdrag vid inkomstbe skattningen för ökade levnadskostnader i fall då skattskyldig har tjänst eller anställning på annan ort än där han är bosatt;
motionen 1971: 636 av herrar Åkerlind (m) och Komstedt (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att avdraget för användande av egen bil vid resa till och från arbetet måtte höjas till att motsvara den stat liga bilersättningen vid användande av egen bil och att rikssskatteverket får i uppdrag att utarbeta erforderliga tillämpningsföreskrifter.
ö k a d e levnadskostnader utom bostadsorten
Gällande bestämmelser m. m.
Skattskyldig, som i sin tjänst verkställer resor utom den vanliga verksamhetsorten, har rätt till avdrag inte bara för kostnaden för själva resan utan också för den ökning av levnadskostnaden som han får vidkännas för att han vistas utom sin vanliga verksamhetsort, såsom för hotellrum, ökad kostnad för föda osv. Avdrag för ökade levnadskostnader medges inte enbart på den grund att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den där han har sin bostad. Om han bosätter sig annorstädes än där han har tjänst eller an ställning eller tar arbete som skall utföras på annan ort än där han är bosatt, medges avdrag endast om anställningen avser en kortare tid eller skall bedrivas på flera olika platser eller det av annan anledning inte kan ifrågasättas att den skattskyldige skall flytta till arbetsorten. Skattskyldig, som på grund av sitt arbete bosätter sig på annan ort än den där hans familj är bosatt, är dock berättigad till avdrag för den ök ning av levnadskostnaderna som föranleds av den skilda bosättningen om det med avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad eller annan jämförlig omständighet inte skäligen kan ifrå gasättas att familjen skall flytta till den skattskyldiges bostadsort. Riksskattenämnden har i anslutning till dessa bestämmelser i medde lande n r 2/1967 p. 1 gjort följande uttalande till ledning för taxerings myndigheterna:
Med resa, som berättigar till avdrag fö r ökade levnadskostnader (tjänsteresa), bör förstås sådan resa, som är föranledd av förättning utom den vanliga verksamhetsorten och som är beordrad av arbetsgi varen. Begreppet den vanliga verksamhetsorten har en i viss mån obestämd innebörd. V ad som bör omfattas av den vanliga verksamhetsorten fram går inte heller av lagtexten eller av uttalanden under förarbetena. Föl jande allm änna riktlinjer torde emellertid få tjäna till ledning för be dömningen. I första hand bör avgöras huruvida den skattskyldige kan anses ha ett särskilt tjänsteställe eller inte. Finns särskilt tjänsteställe, bör den vanliga verksamhetsorten bestämmas med utgångspunkt från tjänstestället. I all mänhet torde av omständigheterna fram gå var detta är beläget. F ö r an ställda p å kontor och verkstäder, i butiker o. dyl. är sålunda tjänstestäl let den byggnad, där vederbörande i regel har sin arbetsplats. Vissa an ställda såsom serviceingenjörer, inspektörer, chaufförer m. fl., vilkas tjänstgöring är mera rörlig, har inte alltid fast arbetslokal. F ör dessa bör som tjänsteställe betraktas den lokal, där vederbörande häm tar och in läm nar arbetsmaterial, m ottager arbetsorder och redovisar för deras u t förande etc. — F ö r en del anställda saknas dock särskilt tjänsteställe. Så torde exempelvis vara fallet för flertalet anställda inom byggnadsoch anläggningsbranscherna. I dylika fall bör den vanliga verksamhets orten bestämmas med utgångspunkt från den anställdes bostad. Därest skattskyldig i enlighet med vad nyss sagts kan anses ha särskilt tjänsteställe, bör den vanliga verksamhetsorten anses om fatta ett område, vars yttre gräns är belägen på ett vägavstånd av 10 kilometer från tjäns testället. Ä r tjänstestället beläget inom en tätort, bör dock den vanliga verksamhetsorten i förekommande fall anses om fatta även den del av tätorten, som är belägen utanför nyssnämnda område. Med tätort förstås därvid varje samlad bebyggelse — stad, köping eller annat samhälle — oavsett om tätorten om fattar en kommun eller del därav eller flera kom m uner eller delar därav. I respektive länsanvisningar bör lämpligen an givas, vilka samhällen som i enlighet härm ed är att anse som tätorter. Ä r den skattskyldiges tjänsteställe och bostad belägna på olika orter och ligger bostaden inom en tätort, bör som vanlig verksamhetsort även räknas denna tätort. Saknar skattskyldig särskilt tjänsteställe bör som vanlig verksamhets ort räknas ett område, vars yttre gräns är belägen på ett vägavstånd av 10 kilometer från bostaden. Ä r bostaden belägen inom en tätort, bör dock den vanliga verksamhetsorten i förekommande fall anses om fatta även den del av tätorten, som är belägen utanför nyssnämnda område.
Inom exempelvis byggnads- och anläggningsbranscherna är det ofta svårt att avgöra om en resa skall anses som tjänsteresa eller som resa till och från arbetsplatsen. U tgår traktamentsersättning enligt gällande kollektivavtal bör i allmänhet antagas att fråga är om tjänsteresa. I dy lika fall bör — såvida i kollektivavtalet angivna ersättningsgrunder följts — avdrag medgivas med belopp motsvarande den uppburna ersätt ningen, dock högst normalbeloppet eller vederbörlig kvotdel därav. Som förutsättning härför bör emellertid gälla, att resan företagits utom den vanliga verksamhetsorten. I t Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 26
Avdrag såsom fö r tjänsteresa utom den vanliga verksamhetsorten bör i regel inte medgivas skattskyldig, som haft fortlöpande anställning på en och samma ort under längre tid än två år.
Frågans tidigare behandling
Bevillningsutskottet har tidigare vid flera tillfällen — senast förra året — avstyrkt bifall till motionsyrkanden om utredning av frågan om avdrag för ökade levnadskostnader till följd av tjänstgöring utom den vanliga verksamhetsorten. I sitt av riksdagen godkända betänkande BeU 1970: 19 framhöll utskottet bl. a. att det var svårt att avgöra n är ett fall av dubbel bosättning skulle anses ha det samband med en skatt skyldigs förvärvsverksamhet att ökade levnadskostnader till följd av sådan bosättning kunde medföra avdragsrätt. Mycket ofta saknades så dant samband. I författningstexten lämnades exempel på fall då av drag kunde vara motiverat. Dessa exempel var enligt utskottets me ning så utform ade att beskattningsmyndigheter och skattedomstolar hade tämligen stora möjligheter att bedöma avdragsfrågan generöst.
Resor med egen bil till och från arbetet
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL har skattskyldig rätt att dra av skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, när denna varit belägen på sådant avstånd från hans bostad att han behövt an lita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel. Riksskattenämnden har tid efter annan meddelat anvisningar för tilllämpning av KL:s bestämmelser om avdrag när det gäller resor med bil mellan bostad och arbetsplats. I nämndens första anvisning i ämnet, som tillämpades fr. o. m. 1958 års taxering, rekommenderades ett avdrag om 1: 70 kr. för körd mil. M ed tillämpning fr. o. m. 1962 års taxering rekommenderades en höjning av avdraget till 1: 80 kr. för mil. Vidare rekommenderade riksskattenämnden att, om avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen var osedvanligt stort och avdraget därför skulle bli oproportionerligt högt, särskilt i förhållande till inkomstens storlek, av drag borde medges endast med ett i skälig mån reducerat belopp. Med tillämpning fr. o. m. 1964 års taxering ändrades anvisningarna så att för körsträckor intill 1 000 mil per år avdrag rekommenderades med 1: 80 kr. per mil och för körsträckor däröver med 1: 00 kr. per mil. Vid 1966 års taxering företogs en höjning av avdragsbeloppen till 2: 00 kr. resp. 1 :2 0 kr., vid 1968 års taxering ytterligare en höjning till 2 :2 5 resp. 1: 50 kr. samt vid 1969 års taxering en höjning till 2 : 50 kr. resp. 1: 75 kr.
1967 års riksdag, som hade att pröva motionsyrkanden om generösare avdrag för resor med bil mellan bostad och arbetsplats, begärde på för slag av bevillningsutskottet (BeU 1967: 58) en utredning i syfte att åstad komma bestämmelser av innehåll, att ”skäligt avdrag” för sådana resor i högre grad än enligt då gällande riksskattenämndsanvisningar i ämnet skulle motsvara de faktiska kostnaderna för resorna. P å grundval av en sådan utredning förelädes 1969 års riksdag i prop. 1969: 29 förslag till ändrade regler för beräkning av avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats. Propositionen antogs utan ändring av riksdagen. De nya bestämmelserna innebär att avdraget — liksom hittills — be stäms av riksskattenämnden. Vissa grunder för beräkningen fastställs dock i kommunalskattelagen. Dessa innebär att avdraget bestäms enligt schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till både de kostnader som är direkt beroende av körd väg sträcka (milbundna kostnader) och övriga kostnader för bilen (årsbundna kostnader). M ilbundna kostnader får dras av i sin helhet, oberoende av vilken färdsträcka den skattskyldige har till och från arbetsplatsen, medan de årsbundna kostnaderna fördelas mellan körning som avser resor till och från arbetsplatsen och annan körning på grundval av en beräkning av genomsnittliga årliga körsträckor för de båda slagen av körning. Den genomsnittliga årliga färdsträckan mellan bostad och arbetsplats bör, enligt vad som uttalats i propositionen, beräknas till 1 000 mil och privatkömingen till i medeltal 1 300 mil per år. I enlig het härm ed bör avdraget för de årsbundna kostnaderna för resor mel
lan bostad och arbetsplats beräknas till * av årsbeloppet fö r sådana 2 300 kostnader för varje körd mil intill 1 000 mil. En skattskyldig erhåller således — under förutsättning att den privata körsträckan uppgår till 1 300 mil — skattemässig täckning för alla årsbundna kostnader för sådana resor, i den mån färdsträckan till och från arbetet inte över stiger 1 000 mil. De nya reglerna skiljer mellan milbundna och årsbundna kostnader. Den traditionella uppdelningen i fasta och rörliga kostnader har alltså övergivits. Innebörden härav — vilken för övrigt torde vara det bety delsefullaste inslaget i de nya bestämmelserna — är att avskrivningskostnaderna, vilka tidigare i sin helhet betraktats som en fast kostnad, skall delas upp i en årsbunden del m otsvarande modellkostnaden, dvs. den värdeminskning bilen är underkastad genom att bara stå oanvänd, och en milbunden del motsvarande det slitage bilen är underkastad då den körs. En skattskyldig som kör bil till arbetsplatsen är alltså — oav sett hur långt han bor därifrån — berättigad till avdrag för slitaget på bilen. Den avdragsgilla bilkostnaden bör enligt meddelande av riksskatte näm nden (RN ser. I nr 7/1969 p. 4) med avseende på 1970 års taxe
ring och i fråga om resor under kalenderåret 1970 beräknas till 3 kr. för mil intill 1 000 mil och till 2 kr. för mil för körsträckor däröver.
Frågans tidigare behandling
Bevillningsutskottet avstyrkte år 1970 ett motionsyrkande av inne börd att avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats skulle medges med högre belopp i N orrlandslänen än annorstädes i ri ket. Utskottet framhöll därvid bl. a. att en schablon givetvis inte kunde konstrueras så att den gav ett i alla lägen rättvisande resultat. Genom att låta schablonen bygga på en genomsnittlig årlig körsträcka till och från arbetet på 1 000 mil och genom att göra kostnaderna för slitage obegränsat avdragsgilla inom ramen för schablonen hade man enligt ut skottets uppfattning tagit vederbörlig hänsyn till sådana skattskyldiga som hade långa årliga körsträckor till och från arbetet. Riksdagen bi föll utskottets hemställan.
Utskottet
Av den inledningsvis lämnade redogörelsen fram går att avdrag vid inkomstbeskattningen fö r ökade levnadskostnader i de fall då skattskyl dig tar anställning på annan ort än där han är bosatt eller bosätter sig på annan ort än där han har arbete medges endast i vissa särskilt upp räknade fall. Enligt en bestämmelse, gällande alla skattskyldiga, skall av drag medges under förutsättning att anställningen avser en kortare tid eller arbetet skall bedrivas på flera olika platser eller det av annan anled ning inte skäligen kan ifrågasättas att den skattskyldige skall flytta till arbetsorten. Enligt en annan regel, avseende skattskyldiga med familj, kan avdrag för ökade levnadskostnader till följd av dubbel bosättning medges, om det på grund av den andre makens förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad eller annan därm ed jämförlig om ständighet inte skäligen kan ifrågasättas att den skattskyldiges familj skall flytta till den ort där arbetet skall utföras. M otionerna 1971: 317, 1971: 585 och 1971: 595 syftar alla till en u t vidgning av rätten till avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning. Som motivering åberopar motionärerna bl. a. att den till följd av strukturrationaliseringen inom näringslivet allt intensivare om flyttningen av arbetskraft m edför avsevärda problem för såväl ut- som inflyttningskommuner och att det, inte minst av samhällsekonomiska skäl, är angeläget att beskattningsreglerna utformas så, att en skattskyl dig vid byte av anställning har möjlighet att, med rätt till avdrag för ökade levnadskostnader på den nya arbetsorten, bo kvar på en tidigare bostadsort.
En grundläggande princip vid beskattningen är att avdrag medges en dast för kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande. Per sonliga levnadskostnader är således i princip inte avdragsgilla. I den mån en skattskyldig för förvärvande av en intäkt i förvärvskälla åsamkas en ökning av sina norm ala levnadskostnader är han emellertid i princip berättigad till avdrag för ett belopp som motsvarar denna ökning av levnadskostnaderna. Reglerna om avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning innebär inte något avsteg härifrån, eftersom m er kostnaderna i de fall då avdrag kan ifrågakomma direkt eller indirekt är en följd av den skattskyldiges förvärvsverksamhet. Skatteutskottet ansluter sig till den av bevillningsutskottet tidigare (BeU 1969: 9 och 1970: 19) uttalade uppfattningen att bestämmelserna om avdrag för ökade levnadskostnader, rätt tillämpade, tillgodoser de fall då sådant avdrag kan vara berättigat och att ett bifall till föreva rande motionsyrkanden skulle innebära att det egentliga innehållet i be greppet ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning gick helt förlorat. Skatteutskottet avstyrker därför bifall till motionerna 1971:317, 1971: 585 och 1971: 595.
De bestämmelser om avdrag fö r kostnader fö r bilresor mellan bostad och arbetsplats, vilka antogs av 1969 års riksdag och första gången tilllämpats vid 1970 års taxering, bygger på en schablon så konstruerad, att en skattskyldig, som årligen kör 1 300 mil privat, för en körsträcka till och från arbetet av högst 1 000 mil får avdrag för alla sina bilkostnader och — oavsett hur långt från arbetsplatsen han bor — får fullt avdrag för driftkostnader och slitage. I motionen 1971: 238 yrkas att bilkostnadsavdraget skall beräknas en ligt särskilda grunder för sådana skattskyldiga som har årliga körsträc kor till och från arbetet om 2 000 mil och däröver. Genom den nuvarande utformningen av schablonen h ar m an enligt utskottets mening tagit vederbörlig hänsyn till sådana skattskyldiga som har långa årliga körsträckor till och från arbetet. U tskottet avstyrker därför bifall till yrkandet i motionen. Vad slutligen angår yrkandet i motionen 1971: 636 att avdraget för bilresor mellan bostad och arbetsplats bör bestämmas till belopp m ot svarande den statliga ersättningen vid användandet av egen bil vill u t skottet erinra om att denna ersättning uteslutande avser resor m ed egen bil i tjänsten. E n schablon av förevarande art bör enligt utskottets m e ning vara så utformad, att den i största möjliga utsträckning ger skälig kompensation för kostnader för resor till och från arbetet utan att otill börligt missgynna sådana skattskyldiga, som inte har möjlighet att er hålla bilkostnadsavdrag för sådana resor. Från dessa synpunkter finner utskottet schablonen väl avvägd och ut skottet avstyrker därför också bifall till motionen 1971: 636.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet A. beträffande avdrag fö r ökade levnadskostnader vid dubbel bo sättning att riksdagen avslår 1. motionen 1971: 317 2. motionen 1971: 585 3. m otionen 1971: 595 B. beträffande avdrag fö r bilresor till och från arbetet att riksdagen avslår 1. m otionen 1971: 238 2. m otionen 1971: 636.
Stockholm den 20 april 1971
P å skatteutskottets vägnar
E R IK BRANDT
Närvarande: herrar Brandt (s), Engkvist (s), Eriksson i Bäckmora (c), fru Holmqvist (s), herrar W ärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Nilsson i Trobro (m), W ikner (s), Westberg i Hofors (s), Olof Johans son i Stockholm (c), Hörberg* (fp), Söderström (m), Björk i Gävle (c) och fru N orm ark (s). * Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservationer
beträffande avdrag fö r ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning 1. av herrar Eriksson i Bäckmora (c), Larsson i Umeå (fp), Nilsson i Trobro (m), Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp) Söderström (m) och Björk i Gävle (c), vilka
dels anfört följande: ”Den pågående strukturrationaliseringen inom näringslivet har på kort tid helt förändrat förutsättningarna för boende och sysselsättning i vårt land. M ånga arbetstagare tvingas till följd av rationaliseringar, företagsnedläggelser eller liknande att bli yrkesverksamma på annan ort än där de tidigare varit verksamma. Därvid drabbas utflyttningskommunen av alla de negativa effekter som blir följden av en avfolkning, medan inflyttningskommunen åsamkas stora och ofta onödiga investeringskost nader.
Bevillningsutskottet har tidigare i olika sammanhang som sin mening uttalat att den nya rörligheten på arbetsmarknaden måste anses vara förenad med avsevärda fördelar. I syfte bl. a. att främ ja en sådan rö r lighet och för att underlätta för arbetstagare, som tvingades byta arbete, a tt bo kvar på en tidigare anställningsort begärde riksdagen år 1967 på förslag av bevillningsutskottet (BeU 1967: 58) en utredning i syfte att åstadkomma ett mer rättvisande avdrag för bilresor till och från arbets platsen. D enna begäran har som bekant num era lett till att riksdagen antagit ändrade regler för beräkning av sådant avdrag. Med hänsyn till utvecklingen på arbetsmarknaden anser vi det otill fredsställande att avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel bosätt ning kan erhållas endast i undantagsfall. Bestämmelserna i kom m unal skattelagen utgör uppenbarligen ett hinder för den anpassning till struk turutvecklingen inom näringslivet som enligt bevillningsutskottets och riksdagens tidigare uttalanden måste anses så angelägen från såväl den enskildes som samhällets synpunkt. I motsats till majoriteten anser vi således att skattedomstolar och beskattningsmyndigheter — med den utformning bestämmelserna om avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning f. n. har — inte har någon möjlighet att medge avdrag för sådana kostnader i ens till närmelsevis alla de fall, då kostnaderna uppkommit till följd av den skattskyldiges förvärvsverksamhet och därför rimligen bör vara avdrags gilla vid taxeringen. På grund av det anförda anser vi att frågan om avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning bör bli föremål för översyn.”
dels ansett att utskottet under punkterna A 1, 2 och 3 bort hemställa att riksdagen med bifall till motionerna 1971: 317 och 1971: 585 samt med anledning av m otionen 1971: 595 i skrivelse till Kungl. M aj:t begär utredning och förslag till ändrade regler i fråga om avdrag för ökade levnadskostnader i sådana fall, då skattskyldig har arbete på annan ort än där han är bosatt.
beträffande avdrag för bilresor till och från arbetet 2. av herrar Larsson i Umeå (fp) och Hörberg (fp), vilka
dels anfört följande: ”1 motsats till m ajoriteten anser vi den schablon för beräkning av av drag för bilresor till och från arbetet som antogs av 1969 års riksdag inte ge ett skäligt avdrag för sådana resor i de fall den skattskyldige h ar långa dagliga resor till och från arbetsplatsen. Schablonen täcker kostnaderna för resor till och från arbetet endast i det fall privatkör
ningen uppgår till eller överstiger 1 300 mil; i andra fall blir kostna derna underkompenserade. I det betänkande vari bevillningsutskottet begärde utredning av frå gan om avdrag för bilresor till och från arbetet (BeU 1967: 58) uppgav utskottet bl. a. att den reduktion av bilkostnadsavdraget som enligt riks skattenämndens dåvarande anvisningar borde ske i fråga om körsträckor överstigande 1 000 mil ofta ledde till alltför kraftiga begränsningar av avdragsbeloppen. M ed hänsyn härtill anser vi det anmärkningsvärt att i prop. 1969: 29 med förslag till de nya bestämmelserna om avdrag för bilresor till och från arbetet schablonen ansetts böra tills vidare begrän sas till en årlig körsträcka till och från arbetet av endast 1 000 mil. Vi är medvetna om svårigheten att utform a en schablon så att den ger ett i alla lägen tillfredsställande resultat. M ed hänsyn till att rese avstånden under senare år i många fall ökat mycket kraftigt — numera torde det inte vara ovanligt med dagliga bilresor till och från arbetet på 8 mil eller m era — bör enligt vår mening riksskatteverket i de fall en skattskyldig har särskilt långa sådana resor, förslagsvis minst 8 mil om dagen eller 2 000 mil per år, kunna fastställa andra och generösare grun der för avdragsberäkningen.”
dels ansett att utskottet under punkten B 1 bort hemställa att riksdagen med bifall till motionen 1971: 238 antar följande
Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom förordnas att punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommu nalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Reservanternas förslag)
Anvisningar
till 33 §. 4. Även f ö r ----------- särskilt fortskaffningsmedel. Riksskatteverket fastställer----------- m ilbundna kostnaderna. F ö r skattskyldig som på grund F ör skattskyldig som p å grund av ålder, sjukdom eller handikapp av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil fast- är nödsakad att använda bil fast ställer riksskatteverket särskilda ställer riksskatteverket särskilda grunder för avdrag för bilresor grunder för avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen. Det- till och från arbetsplatsen. D et samma gäller skattskyldig som är samma gäller skattskyldig som har
(Nuvarande lydelse) (Reservanternas förslag) tvungen att använda större bil på en årlig körsträcka till och från grund av skrymmande last. arbetsplatsen om sammanlagt minst 2 000 m il och skattskyldig som är tvungen att använda stör re bil på grund av skrymmande last. 3. av herrar Nilsson i Trobro (m) och Söderström (m), vilka — un der åberopande av innehållet i motionen 1971: 636 — ansett att ut skottet under punkten B 2 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionen 1971: 636 antar följande
Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom förordnas, att punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommu nalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Reservanternas förslag)
Anvisningar
till 33 §. Även f ö r -------------------------särskilt fortskaffningsmedel. Riksskatteverket fastställer för Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår grunder för be varje kalenderår grunder för be räkningen av de avdrag som får räkningen av de avdrag som får göras när den skattskyldige använ göras när den skattskyldige använ der egen bil för resor till och från der egen bil för resor till och från arbetsplatsen. Avdraget skall av arbetsplatsen. M ed skälig kostnad verket bestämmas enligt schablon skall därvid förstås belopp m ot på grundval av genomsnittliga svarande av staten anvisad ersätt kostnader fö r mindre bil och med ning för resor m ed egen bil. hänsyn till både de kostnader, som äro direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader), och övriga kostnader fö r bilen (årsbundna kostnader). De årsbundna kostnaderna skola av ver ket fördelas mellan körning, som avser resor till och från arbets platsen, och annan körning på grundval av en beräkning av ge nomsnittliga årliga körsträckor fö r de båda slagen av körning.
(Nuvarande lydelse) (Reservanternas förslag)
Den andel av de årsbundna kost naderna sorn belöper på resor till och från arbetsplatsen skall för mil räknat motsvara det belopp, som behövs fö r att den skattskyl dige skall erhålla fullt avdrag för nämnda andel av kostnaderna, när den sammanlagda årliga körsträc kan för resor till och från arbets platsen motsvarar den schablon mässigt beräknade genomsnittliga körsträckan fö r sådana resor. För körsträcka därutöver skall avdra get avse endast de milbundna kostnaderna. För skattskyldig--------------------- skrymmande last.
M A R C U S t O K T R . STH LM 1971 7 1 0 0 2 4