Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om annonsskatt jämte motioner

Skatteutskottets betänkande nr 30 år 1971 SkU 1971: 30

Nr 30

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om annonsskatt jämte motioner.

Propositionen

I proposition 1971: 28 har Kungl. M aj:t under åberopande av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för den 19 februari 1971 föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till förordning om annonsskatt.

I propositionen föreslås, att skatt fr. o. m. den 1 juli 1971 skall utgå på annonser i dagstidningar och andra periodiska publikationer. Enligt förslaget skall skatten utgå på priset fö r införandet av annons exklusive skatt och utgöra 6 °/o för annons i dagstidning och 10 °/o för annons i annan periodisk publikation. Skatten skall uppbäras och redovisas av ägaren av publikation i vilken annonser införs. Vidare föreslås, att vid redovisningen för skatten avdrag får göras från de skattepliktiga annons­ intäkterna med 3 milj. kr. för år. Skatt behöver alltså inte redovisas för en publikation där annonsintäkterna ej överstiger 3 milj. kr. Skatten be­ räknas tillföra staten ca 48 milj. kr. under budgetåret 1971/72.

Författningsförslaget har följande lydelse.

Förslag till

Förordning om annonsskatt

H ärigenom förordnas som följer.

1 § Annonsskatt erlägges enligt denna förordning till staten fö r upplå­ telse m ot vederlag av utrymme för återgivning av text eller bild (an­ nons) i allmän nyhetstidning eller annan periodisk publikation som ges ut inom landet eller i bilaga till sådan publikation. M ed allmän nyhetstidning avses i denna förordning publikation av dagspresskaraktär som normalt kommer ut med minst ett nummer varje vecka och med annan periodisk publikation, sådan publikation som en­ ligt utgivningsplan kom m er ut med norm alt minst fyra nummer om året.

2 § Riksskatteverket är beskattningsmyndighet för annonsskatt. 1 Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 30

3 § Skattskyldig är ägaren till yrkesmässigt utgiven publikation som avses i 1 §. Skattskyldighet föreligger icke för den som ger ut sådan periodisk publikation som är undantagen från skatteplikt enligt 8 § 6 eller 7 för­ ordningen (1968: 430) om m ervärdeskatt eller som ges ut på främmande språk fö r spridning enbart utomlands.

4 § Skattskyldighet inträder när vederlag inflyter kontant eller på an­ nat sätt kommer den skattskyldige till godo. Riksskatteverket kan efter ansökan besluta att skattskyldigheten skall inträda redan när fordran uppkommer.

5 § Annonsskatt utgår för annons i allmän nyhetstidning med 6 pro­ cent av beskattningsvärdet och för annan annons med 10 procent av be­ skattningsvärdet.

6 § Beskattningsvärdet utgöres av vederlaget med undantag av annons­ skatt och annan statlig skatt eller avgift. M ed vederlag avses, n är skattskyldighet inträder enligt 4 § första styc­ ket, den likvid som erhålles kontant eller som i annan form kommer den skattskyldige till godo och, när skattskyldighet inträder enligt 4 § andra stycket, det avtalade priset, däri inräknat avtalade pristillägg, en­ ligt faktura eller annan handling. F rån vederlaget får icke avräknas s. k. villkorlig rabatt som utgår vid betalning i efterhand inom viss tid. Utställes växel eller annat skuldebrev för betalningen, utgöres beskatt­ ningsvärdet av belopp enligt sådan handling med tillägg av vederlag som därutöver kommit den skattskyldige till godo. Avdrag får ej göras för diskonto vid diskontering av sådant skuldebrev. U tgår gemensamt vederlag för införande av annons och annan presta­ tion, bestämmes beskattningsvärdet genom uppdelning av vederlaget ef­ ter vad som är skäligt.

7 § Redovisning för annonsskatt sker för bestämda redovisningsperio­ der. Särskild redovisning skall ske fö r varje publikation. Riksskattever­ ket kan besluta att den som äger två eller flera publikationer får lämna gemensam redovisning för dem. Redovisningsskyldighet föreligger icke i fråga om publikation vars an­ nonser h ar ett sammanlagt beskattningsvärde som ej överstiger 3 miljo­ ner kronor för kalenderår eller, i fråga om publikation som ej kommit ut under helt kalenderår, motsvarande belopp för den tid publikationen kommit ut under kalenderåret.

8 § Vederlag hänföres till den redovisningsperiod då vederlaget erhål­ lits eller, i fall då beslut enligt 4 § andra stycket meddelats, fordran upp­ kommit.

9 § Lämnas återbäring, bonus eller annan förmån, som icke utgör s. k. villkorlig rabatt, i efterhand och avser förmånen annons för vilken skatt­ skyldighet inträtt, får avdrag för den del av den tidigare redovisade skatten som belöpt på förm ånen göras i den ordning som gäller för den skattskyldiges redovisning för annonsskatt. Avser förm ånen annons för vilken skattskyldighet inträtt under tidigare kalenderår, får avdraget dock ej överstiga beloppet av den skatt som den skattskyldige erlagt el­ ler haft att erlägga för det tidigare året.

Uppkom m er förlust på fordran fö r vilken annonsskatt redovisats, äger bestämmelserna i första stycket motsvarande tillämpning. H ar av­ drag fö r skatt på sådan fordran gjorts och inflyter betalning därefter, skall redovisning åter lämnas för den skatt som belöper på betalningen.

10 § Skattskyldig, som ej är undantagen från redovisningsskyldighet enligt 7 § andra stycket, skall anm äla sig för registrering hos riksskatteverket senast två veckor innan verksamhet som m edför skattskyldighet börjar eller övertages. Anm älan göres på blankett enligt fastställt for­ mulär. Vid ändring i förhållande som upptagits i anmälningshandling skall riksskatteverket underrättas inom två veckor. Om verkställd registrering utfärdar riksskatteverket särskilt bevis som sändes till den skattskyldige. F ör att avgöra om skattskyldighet föreligger kan riksskatteverket in­ fordra uppgift från ägare av publikation som icke anm ält sig för regist­ rering.

11 § U nderlåter någon att i behörig ordning göra anmälan eller lämna underrättelse eller uppgift enligt 10 §, kan riksskatteverket förelägga ho­ nom att vid vite fullgöra sin skyldighet.

12 § Skattskyldig, som ej är undantagen från redovisningsskyldighet enligt 7 § andra stycket, skall utan anmaning läm na deklaration rörande det sammanlagda beskattningsvärdet av annonser (den skattepliktiga om­ sättningen) för varje redovisningsperiod under vilken publikation utgivits. Varje redovisningsperiod om fattar två kalendermånader. Redovisnings­ perioderna är januari och februari, mars och april, maj och juni, juli och augusti, september och oktober samt november och december. N är särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket för viss skattskyldig be­ sluta att redovisningsperiod tills vidare skall vara helt kalenderår.

13 § I deklaration enligt 12 § får skattskyldig göra avdrag från den skattepliktiga omsättningen för varje självständig publikation med 3 mil­ joner kronor för kalenderår eller, när redovisningsperiod om fattar två kalendermånader, med 500 000 kronor för varje redovisningsperiod. F ör publikation som ej kommit ut under helt kalenderår, får avdrag göras med så stor del av beloppet för helt år som motsvarar den tid publika­ tionen kommit ut under året. K an skattskyldig i deklaration för redovisningsperiod om två m åna­ der ej tillgodogöra sig fullt avdrag enligt första stycket, får det återstå­ ende beloppet dragas av i deklaration som lämnas för senare redovis­ ningsperiod under samma kalenderår.

14 § H ar skattskyldig för ett kalenderår erlagt annonsskatt m ed högre belopp än som belöper på skillnaden mellan den skattepliktiga omsätt­ ningen under kalenderåret och avdrag enligt 13 §, återbetalar riksskatte­ verket det överskjutande skattebeloppet.

15 § Deklaration enligt 12 § skall lämnas till riksskatteverket senast den 5 i andra m ånaden efter utgången av den redovisningsperiod som deklarationen avser. Om synnerliga skäl föreligger, kan riksskatteverket medge att skattskyldig får lämna deklaration senare än som nämnts nyss.

16 § Förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning äger motsvarande tillämpning på annonsskatt. Bestämmelserna i näm nda förordning om kontroll hos skattskyldig äger därvid tillämp­ ning även på annonsör och förmedlare av annonser.

17 § N ärm are föreskrifter för redovisningen meddelas av riksskatteverket.

1. D enna förordning träder i kraft den 1 juli 1971 och gäller annon­ ser för vilka skattskyldighet enligt 4 § inträder den 1 juli 1971 eller se­ nare. Förordningen gäller dock icke annons som införts i publikation som utgivits före den 1 juli 1971. 2. D en som kan antagas vara skattskyldig enligt denna förordning från och m ed den 1 juli 1971 skall senast den 1 juni 1971 anmäla sig för registrering hos riksskatteverket. F ör att avgöra om anmälningsskyldighet föreligger kan riksskattever­ ket före den 1 juli 1971 infordra uppgift från den som kan antagas bli skattskyldig men som ej anmält sig för registrering. I fråga om anmälan enligt första stycket och uppgift enligt andra stycket gäller 11 §. 3. Ytterligare föreskrifter som behövs för denna förordnings ikraft­ trädande meddelas av Konungen.

Motionerna m. m.

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner:

motionen 1971: 1235 av herr Levin (fp) vari hemställs att riksdagen avslår proposition 1971: 28;

motionen 1971: 1238 av herr Sjöholm (fp) vari hemställs att riksda­ gen avslår proposition 1971: 28;

motionen 1971: 1239 av herr Åsling (c) vari hemställs att riksdagen beslutar komplettera förslaget till förordning om annonsskatt så att en möjlighet till prövningsrätt om befrielse från erläggande av annonsskatt för vissa tidningar erhålls samt att vederbörande utskott utarbetar er­ forderlig författningstext;

motionen 1971: 1242 av herr N ordstrandh m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar undanta den annonsering, som i studieutbudssyfte bedrivs av olika utbildningsanstalter, främ st de erkända studieförbunden, från den föreslagna annonsskatten samt att vederbörande utskott utarbe­ ta r härför erforderlig författningstext;

motionen 1971: 1283 (jfr 1971: 1281) av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen avslår proposition 1971: 28;

motionen 1971: 1284 (jfr 1971: 1282) av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen 1. avslår proposition 1971: 28 samt 2. för finansiering av presstödet m. m. beslutar höja tobaksskatten med 0,5 öre per cigarrett oavsett skatteklass;

motionen 1971: 1285 av herr förste vice talmannen Bengtson (c) och herr Börjesson i Falköping (c) vari hemställs att riksdagen vid sin be­ handling av proposition 1971: 27 (det får förutsättas att motionärerna avser proposition 1971: 28) beslutar att skatt skall utgå m ed 1 0 0 % på annonser för tobak, spritdrycker, vin och öl;

motionen 1971: 1287 av herr Carlström (fp) vari hemställs att riksda­ gen avslår proposition 1971: 28;

motionen 1971: 1288 av herr N ordstrandh m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar undanta den gudstjänstannonsering som bedrivs av landets trossamfund från den föreslagna annonsskatten samt att ve­ derbörande utskott utarbetar härför erforderlig författningstext.

Yrkanden om avslag på förslaget om annonsskatt har också fram förts till utskottet i skrivelser från organisationer som företräder annonsörernas, tidningarnas eller de tidningsanställdas intressen.

Utskottets yttrande

D et i propositionen fram lagda förslaget till förordning om annons­ skatt innebär i huvudsak, att dagspressen skall betala 6 % och vecko­ pressen 10 °/o i skatt på annonsintäkter exklusive skatter samt att avdrag motsvarande skatten på en årlig annonsomsättning på 3 milj. kr. får göras. En tidning som ej kommer över denna omsättning blir således in­ te redovisningsskyldig. Vidare görs undantag för annonser i de publi­ kationer som är undantagna från skatteplikt i mervärdeskatteförord­ ningen. I motionerna 1971: 1238, 1971: 1283, 1971: 1284 och 1971: 1287 ifrå­ gasätts om den föreslagna utformningen av presstödet och annonsskat­ ten är förenlig med tryckfrihetsförordningens (TF) bestämmelser. F ör att få de tryckfrihetsrättsliga aspekterna på förslagen om press­ stöd och annonsskatt närm are belysta har skatteutskottet inhäm tat ytt­ rande i frågan från konstitutionsutskottet, vilket yttrande fogas som bilaga till betänkandet. Konstitutionsutskottet anför att utskottet inte kunnat finna att för­ slaget om presstöd skulle strida mot T F:s bestämmelser. I fråga om för­ slaget om annonsskatt gör konstitutionsutskottet inte något bestämt u t­ talande utan hänvisar till att riksdagen tidigare i fråga om den generel­

la indirekta beskattningen godtagit skillnader i beskattningen mellan olika kategorier av publikationer. Till ledning för skatteutskottets be­ dömning av de tryckfrihetsrättsliga aspekterna har till yttrandet som bilaga fogats olika expertuttalanden rörande tolkningen av T F i sådana sammanhang som kan vara av intresse för bedömningen av förevarande fråga. Skatteutskottet anser inte att de återgivna expertuttalandena ger stöd för en entydig tolkning av det tryckfrihetsrättsliga spörsmålet. Utskottet vill vid sin bedömning härav framhålla, att anslaget till presstöd och till offentlig annonsering liksom annonsskatten, som är avsedd att täcka kostnaderna för stödåtgärderna, bör ses som olika samverkande åtgär­ der för att lösa de aktuella tidningsproblemen. Farhågorna för de nega­ tiva följderna av annonsskatten för dagspressens del förefaller utskot­ tet överdrivna. D et bör observeras att skatten skall bäras av annonsörerna och att den blir avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Detta innebär att kostnadsökningen för annonsörerna blir ca 3 % och att denna ökning får bäras av tidningsföretagen endast i den m ån den leder till en där­ emot svarande minskning av annonseringen. Även om man utgår från att dagstidningarna får vidkännas en minskning av annonsinkomsterna, som motsvarar hela skattebeloppet, kan följderna härav — om hänsyn tas till stödåtgärderna — inte bli på långt när så allvarliga som pressens företrädare befarat. De föreslagna skillnaderna i beskattningen mellan dagstidningar och veckotidningar, undantagen från beskattningen eller lättnaderna däri kan enligt utskottets uppfattning lika litet anses strida mot T F:s regler och intentioner som de tidigare av riksdagen beslutade skattedifferentieringarna i fråga om tidningar. Vid en bedömning av förslaget från tryckfrihetsrättslig synpunkt kan m an enligt utskottets mening inte bort­ se från annonsskattens provisoriska karaktär och från att denna skatt ef­ ter förhållandevis kort tid kan komma att avlösas av en allmän reklam­ skatt. T F avser att garantera en fri opinionsbildning. Det kan knappast göras gällande att en beskattning som under begränsad tid endast indirekt kan tänkas få vissa negativa effekter för de ekonomiskt mest bärkraftiga tidningarna skulle kunna utgöra något hot mot den fria åsiktsbildningen. U nder de angivna förutsättningarna anser utskottet inte att de tryckfri­ hetsrättsliga invändningar som i motionerna riktats mot förslaget om annonsskatt kan tillmätas någon avgörande betydelse. Däremot anser ut­ skottet att man med visst fog kan rikta sådana invändningar m ot yrkan­ det i motionen 1971: 1239 till den del det innebär att vissa veckotid­ ningar, med hänsyn till att de företräder särskilda intressen, skall undantas från beskattningen. Utskottet avstyrker därför yrkandet i motionen.

D et är knappast ägnat att förvåna att förslaget om annonsskatt blivit föremål för en livlig pressdebatt, som redovisar en mängd invändningar

mot en sådan beskattning. I huvudsak samma argument som dagspressen anfört återkommer i de motioner, vari yrkas avslag på propositionen. Förutom de ovan behandlade invändningarna mot annonsskatten och presstödet från tryckfrihetssynpunkt berör m otionärerna också de ekono­ miska följderna, som de antar kommer att bli besvärande och som en­ ligt vissa bedömare inte kan uppväga de positiva effekterna av stödet. M otionärerna anser också att reklamutredningens överväganden rörande en allmän reklamskatt hade bort avvaktas innan förslag om annonsskatt framlades. De erinringar som riktats m ot annonsskattens ekonomiska verkningar har främ st gällt det förhållandet att skatten införs i en situation, då en klar minskning av annonseringen kunnat konstateras. D et vikande annonsunderlaget kan ha ett direkt samband med de ändrade konjunk­ turerna p å arbetsmarknaden vilket bl. a. tagit sig uttryck i minskad plats­ annonsering. Det torde också kunna antas att osäkerheten beträffande resultatet av de pågående avtalsförhandlingarna bidrar till en allmän ekonomisk återhållsamhet. Enligt utskottets mening kan en sådan kon­ junktursvängning på annonsmarknaden inte tillmätas avgörande be­ tydelse för bedömningen av frågan om annonsskattens införande. De sjunkande annonsinkomsterna kan i lika hög grad åberopas till stöd för skyndsamma åtgärder för att hjälpa den ekonomiskt svagare delen av dagstidningarna. Som redan anförts h ar det även gjorts gällande att de s. k. andratidningarna skulle i högre grad än förstatidningarna komma att drabbas av den annonsminskning som väntas bli följden av annons­ skatten och att denna minskning inte skulle kompenseras av presstödet. Utskottet betraktar dessa antaganden som mycket hypotetiska men anser likväl att sådana konsekvenser inte helt kan uteslutas. M ed hänsyn härtill finns det anledning fram hålla att presstödet på sätt konstitutionsutskottet avsett i sitt betänkande 1971: 32 inte är definitivt bundet till de nu före­ slagna reglerna och beloppen. Statsmakterna bör därför ha möjlighet att ompröva stödåtgärderna om det skulle visa sig erforderligt. Den föreslagna annonsskatten bör som ovan nämnts betraktas som ett provisorium med förhållandevis kort giltighetstid, eftersom redan nästa års riksdag kan väntas få ta ställning till förslag om en allmän reklam ­ skatt. M edvetandet härom torde avhålla annonsörerna från att vidta några m er radikala förändringar till tidningarnas nackdel med anled­ ning av att annonsskatten införs. Utskottet har genom detta uttalande inte tagit ställning till frågan om införande av en reklamskatt. Denna fråga får självfallet prövas i vanlig ordning, när förslag härom fram ­ läggs. Utskottet vill emellertid förutskicka att om förslag om reklam­ skatt inte framläggs eller om ett sådant förslag inte kan godtas, frågan om annonsskatten bör omprövas. Med hänsyn till de sålunda redovisade synpunkterna anser utskottet sig i princip kunna tillstyrka att de pressfrämjande åtgärder, som före­

slagits, finansieras genom en annonsskatt. U tskottet finner en sådan åt­ gärd m era motiverad än att — som föreslås i motionen 1971: 1284 — låta cigarrettrökarna betala presstödet. I enlighet med det anförda kan utskottet inte biträda avslagsyrkan­ dena i motionerna 1971: 1235, 1971: 1238, 1971: 1283, 1971: 1284 och 1971: 1287.

I fråga om principerna för beskattningens utformning anser utskottet att den nära anknytning till mervärdeskattens regler som föreslås i propo­ sitionen erbjuder betydande redovisningstekniska fördelar. Från praktis­ ka synpunkter måste det anses vara av vikt att beskattningen avser all annonsering oavsett innehållet. Den vinst som denna utformning erbju­ der skulle till stor del gå förlorad om man införde vissa undantag med hänsyn till annonsernas syfte eller innehåll. U tskottet avstyrker därför de i motionerna 1971: 1242 och 1971: 1288 fram förda yrkandena om undantag för annonser för viss undervisnings- och studieverksamhet och för gudstjänster. Inte heller finner utskottet anledning att i detta sam­ manhang förorda en sådan skärpt beskattning av annonser för tobaksvaror och alkoholhaltiga drycker som begärs i motionen 1971: 1285. M ot utformningen av skatteförslaget kan riktas den invändningen att konstruktionen med ett skattefritt årligt bottenavdrag för en annonsom­ sättning på 3 milj. kr. kan få till följd att vissa tidningar får möjlighet att antingen debitera annonsörerna en skatt, som aldrig behöver inlevere­ ras till statsverket, eller att bedriva en priskonkurrens med de tidningar som får betala in huvuddelen av den debiterade skatten. F ör att i möj­ ligaste m ån undvika sådana verkningar förordar utskottet, att gränsen för redovisningsskyldighet sätts vid en årlig annonsomsättning på 60 000 kr. och att alla skattskyldiga som ligger över denna gräns skall leverera in skatt för tvåmånadersperioder på sätt i propositionen föreslås för fler­ talet skattskyldiga. Till den del skatten avser en annonsomsättning av högst 3 milj. kr. per år bör skatten restitueras halvårsvis till samtliga redovisningsskyldiga, varvid outnyttjad restitutionsrätt under första halv­ året skall kunna överföras till det andra halvåret inom tremiljonersgränsen. Om en veckotidning under första halvåret har en annonsom­ sättning på 1,4 milj. kr., återbetalas snarast efter utgången av första halv­ året 140 000 kr. eller hela det inbetalda skattebeloppet, ö k a r annonsom­ sättningen under andra halvåret till 1,9 milj. kr., återbetalas efter årets utgång av den inbetalade skatten på 190 000 kr. endast 160 000 kr. Skulle det omvända förhållandet föreligga mellan de två halvåren bör den första utbetalningen maximeras till 150 000 kr. och samma belopp utbetalas efter årets utgång. Om en tidning nedläggs eller startar under loppet av ett kalendår bör återbetalningen på motsvarande sätt propor­ tioneras. Som huvudregel skall gälla att återbetalningen aldrig får över­ stiga den erlagda skatten. Om synnerliga skäl föreligger — exempelvis

tillfälliga likviditetssvårigheter, som kan äventyra en tidnings utgivande, eller utgivningen av tidningen upphör — bör riksskatteverket kunna i förtid restituera skatt inom de angivna gränserna. Ränta bör inte utgå på restituerad skatt. Den föreslagna ordningen kommer att innebära den ändringen i för­ hållande till förslaget i propositionen att de redovisningsskyldiga inte omgående får disponera den skatt som belöper på en avdragsgill del av omsättningen utan i stället får restitution i efterhand. Utskottet anser emellertid att detta uppvägs av det förhållandet att de icke önskvärda konkurrenseffekter som eljest skulle uppkomma kan elimineras genom att alla tidningar med nämnvärd annonsomsättning blir skyldiga att ta ut och inbetala skatt. De föreslagna ändringarna innebär dock inte nå­ got krav på att skatten skall debiteras öppet, utan de skattskyldiga får själva välja om de önskar tillämpa öppen eller dold skattedebitering. De ovan angivna åtgärderna och utskottets granskning av författnings­ texten föranleder ändringar av 7, 9, 12 och följande §§ i det i proposi­ tionen framlagda författningsförslaget. På grund av att riksdagsbehandlingen av ärendet tagit längre tid än beräknat föreslår utskottet också den ändringen av ikraftträdandebe­ stämmelserna att sista dagen för skattskyldigs anmälan för registrering hos beskattningsmyndigheten framflyttas från den 1 till den 15 juni 1971.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet A. att riksdagen avslår följande motioner, avseende avslag på pro­ position 1971: 28, nämligen 1. 1971: 1235, 2. 1971: 1238, 3. 1971: 1283, 4. 1971: 1284, 5. 1971: 1287; B. att riksdagen med anledning av proposition 1971: 28 och med avslag på följande motioner, avseende ändringar i propositionen, nämligen 1971: 1239, 1971: 1242, 1971: 1285 och 1971: 1288, antar följande

Förslag till Förordning om annonsskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 § Annonsskatt erlägges enligt denna förordning till staten för upplå­ telse mot vederlag av utrymme för återgivning av text eller bild (an­ t i Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 18

nons) i allmän nyhetstidning eller annan periodisk publikation som ges ut inom landet eller i bilaga till sådan publikation. Med allmän nyhetstidning avses i denna förordning publikation av dagspresskaraktär som norm alt kommer ut med minst ett nummer varje vecka och med annan periodisk publikation sådan publikation som en­ ligt utgivningsplan kommer ut med norm alt minst fyra nummer om året.

2 § Riksskatteverket är beskattningsmyndighet för annonsskatt.

3 § Skattskyldig är ägaren till yrkesmässigt utgiven publikation som avses i 1 §. Skattskyldighet föreligger icke för den som ger ut sådan periodisk publikation som är undantagen från skatteplikt enligt 8 § 6 eller 7 fö r­ ordningen (1968: 430) om mervärdeskatt eller som ges ut på främmande språk för spridning enbart utomlands.

4 § Skattskyldighet inträder när vederlag inflyter kontant eller på an­ nat sätt kommer den skattskyldige till godo. Riksskatteverket kan efter ansökan besluta att skattskyldigheten skall inträda redan när fordran uppkommer.

5 § Annonsskatt utgår för annons i allmän nyhetstidning med 6 pro­ cent av beskattningsvärdet och för annan annons med 10 procent av be­ skattningsvärdet.

6 § Beskattningsvärdet utgöres av vederlaget med undantag av annons­ skatt och annan statlig skatt eller avgift. Med vederlag avses, när skattskyldighet inträder enligt 4 § första styc­ ket, den likvid som erhålles kontant eller som i annan form kommer den skattskyldige till godo och, när skattskyldighet inträder enligt 4 § andra stycket, det avtalade priset, däri inräknat avtalade pristillägg, en­ ligt faktura eller annan handling. Från vederlaget får icke avräknas s. k. villkorlig rabatt som utgår vid betalning i efterhand inom viss tid. Utställes växel eller annat skuldebrev för betalningen, utgöres beskatt­ ningsvärdet av belopp enligt sådan handling med tillägg av vederlag som därutöver kommit den skattskyldige till godo. Avdrag får ej göras för diskonto vid diskontering av sådant skuldebrev. Utgår gemensamt vederlag för införande av annons och annan presta­ tion, bestämmes beskattningsvärdet genom uppdelning av vederlaget ef­ ter vad som är skäligt.

7 § Redovisning för annonsskatt sker för bestämda redovisningsperio­ der. Särskild redovisning skall ske för varje publikation. Riksskattever­ ket kan besluta att den som äger två eller flera publikationer får lämna gemensam redovisning för dem. Redovisningsskyldighet föreligger icke i fråga om publikation vars an­

nonser har ett sammanlagt beskattningsvärde som ej överstiger 60 000 kronor för kalenderår eller, i fråga om publikation som ej kommit ut under helt kalenderår, motsvarande belopp för den tid publikationen kommit ut under kalenderåret.

8 § Vederlag hänföres till den redovisningsperiod då vederlaget erhål­ lits eller, i fall då beslut enligt 4 § andra stycket meddelats, fordran upp­ kommit.

9 § Lämnas återbäring, bonus eller annan förmån, som icke utgör s. k. villkorlig rabatt, i efterhand och avser förm ånen annons för vilken skatt­ skyldighet inträtt, får avdrag för den del av den tidigare redovisade skatten som belöpt på förm ånen göras i den ordning som gäller för den skattskyldiges redovisning för annonsskatt. Avser förm ånen annons för vilken skattskyldighet inträtt under tidigare kalenderår, får avdraget dock ej överstiga den skatt som den skattskyldige erlagt eller haft att erlägga för det tidigare året minskad med belopp som återbetalas en­ ligt 14 §. Uppkommer förlust på fordran för vilken annonsskatt redovisats, äger bestämmelserna i första stycket motsvarande tillämpning. H ar av­ drag för skatt på sådan fordran gjorts och inflyter betalning därefter, skall redovisning åter lämnas för den skatt som belöper på betalningen.

10 § Skattskyldig, som ej är undantagen från redovisningsskyldighet enligt 7 § andra stycket, skall anmäla sig för registrering hos riksskatteverket senast två veckor innan verksamhet som medför skattskyldighet börjar eller övertages. Anm älan göres på blankett enligt fastställt for­ mulär. Vid ändring i förhållande som upptagits i anmälningshandling skall riksskatteverket underrättas inom två veckor. Om verkställd registrering utfärdar riksskatteverket särskilt bevis som sändes till den skattskyldige. F ör att avgöra om skattskyldighet föreligger kan riksskatteverket in­ fordra uppgift från ägare av publikation som icke anmält sig för regi­ strering.

11 § U nderlåter någon att i behörig ordning göra anmälan eller lämna underrättelse eller uppgift enligt 10 §, kan riksskatteverket förelägga ho­ nom att vid vite fullgöra sin skyldighet.

12 § Skattskyldig, som ej är undantagen från redovisningsskyldighet enligt 7 § andra stycket, skall utan anmaning läm na deklaration rörande det sammanlagda beskattningsvärdet av annonser (den skattepliktiga om' sättningen) för varje redovisningsperiod under vilken publikation utgivits. Varje redovisningsperiod om fattar två kalendermånader. Redovisnings­ perioderna är januari och februari, mars och april, maj och juni, juli och augusti, september och oktober samt november och december.

13 § Deklaration enligt 12 § skall lämnas till riksskatteverket senast den 5 i andra m ånaden efter utgången av den redovisningsperiod som deklarationen avser. Om synnerliga skäl föreligger, kan riksskatteverket medge att skattskyldig får läm na deklaration senare än som nämnts nyss.

14 § I fråga om varje självständig publikation, för vilken annonsskatt redovisats, återbetalar riksskatteverket till den skattskyldige så stor del av erlagd skatt för ett kalenderår som svarar mot en skattepliktig om­ sättning om högst 3 miljoner kronor för helt år. Återbetalningen sker ef­ ter utgången av varje halvt kalenderår. För första halvåret av ett kalen­ derår får återbetalat belopp ej överstiga skatten på en omsättning om 1 500 000 kronor. Om synnerliga skäl föreligger, kan riksskatteverket återbetala skatt tidigare än som anges i första stycket.

15 § Förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning äger motsvarande tillämpning på annonsskatt. Bestämmelserna i näm nda förordning om kontroll hos annan än skattskyldig äger därvid tillämpning även på annonsör och förmedlare av annonser.

16 § N ärm are föreskrifter för redovisningen och för återbetalning en­ ligt 14 § meddelas av riksskatteverket.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1971 och gäller annon­ ser för vilka skattskyldighet enligt 4 § inträder den 1 juli 1971 eller se­ nare. Förordningen gäller dock icke annons som införts i publikation som utgivits före den 1 juli 1971. 2. Den som kan antagas vara skattskyldig enligt denna förordning från och med den 1 juli 1971 skall senast den 15 juni 1971 anmäla sig för registrering hos riksskatteverket. F ör att avgöra om anmälningsskyldighet föreligger kan riksskattever­ ket före den 1 juli 1971 infordra uppgift från den som kan antagas bli skattskyldig men som ej anmält sig för registrering. I fråga om anmälan enligt första stycket och uppgift enligt andra stycket gäller 11 §. 3. Ytterligare föreskrifter som behövs för denna förordnings ikraft­ trädande meddelas av Konungen.

Stockholm den 11 maj 1971

På skatteutskottets vägnar E R IK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson* (s), W ärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Söderström (m), Björk i Gävle (c) och fru N orm ark (s). *Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. av fru N ettelbrandt (fp) och herr Larsson i U m eå (fp) vilka

dels anfört följande: ”Den av utskottsmajoriteten tillstyrkta propositionen får enligt u t­ skottets förslag ses som ett provisorium m ed förhållandevis kort giltig­ hetstid. Reklamutredningen pågår, och som regel brukar man avvakta sittande utredningars förslag innan viktiga beslut fattas. I den av utskottet tillstyrkta propositionen har inte hänsyn tagits till om ett införande av annonsskatt, som med olika styrka drabbar olika delar av pressen, är förenligt med tryckfrihetsförordningen. Vi har be­ gärt, att de tryckfrihetsrättsliga aspekterna på den föreslagna annons­ skatten skulle bedömas av utomstående expertis, innan utskottet fattade sitt beslut. Denna vår begäran har tillbakavisats. D et yttrande, som skat­ teutskottet inhäm tat från konstitutionsutskottet, ger inget svar på den ställda frågan om förslaget är förenligt med tryckfrihetsförordningens bestämmelser. Vi anser att enbart denna osäkerhet om skatteförslagets förenlighet med gällande tryckfrihetsrätt är skäl nog för ett avslag på den framlagda propositionen. Det är också enligt vår mening nödvän­ digt att bedöma de tryckfrihetsrättsliga aspekterna med hänsyn tagen till de samlade effekterna av både annonsskatten och presstödet. Någon sådan samlad bedömning har inte skett. Propositionen har uppenbarligen tillkommit utan grundlig undersök­ ning om skattens verkningar. H ärför talar bl. a. det förhållandet, att u t­ skottet har fått om arbeta förordningen om annonsskatt, eftersom det inte givits några anvisningar om hur det s. k. bottenavdraget på 3 milj. kr. närm are skulle utformas och hanteras. Införandet av en annonsskatt kommer otvivelaktigt att drabba tid­ ningsorganen i en sådan utsträckning att ekonomiska svårigheter kom ­ mer att uppstå för flertalet. Någon bärande motivering har inte givits för att ett stöd till pressen skall finansieras med en pålaga på just pres­ sen. Redan införandet av den nya pålagan är betänkligt. Utformningen av densamma ökar betänkligheterna. Sålunda drabbar den föreslagna annonsskatten högst orättvist. Bl. a. behandlas de pressorgan som u t­ kommer som veckotidningar i skattehänseende högst olika. Då dags­ pressen f. n. utsätts för en stark nedgång av annonsintäkter, finner vi dessutom tidpunkten för att införa en ny pålaga särskilt illa vald. Det

stöd som i annan ordning föreslagits bör ej finansieras genom en skatt på viss del av pressen. Som närm are utvecklats i en utförlig motivering i motionen 1971: 1282 talar alla sakliga skäl mot annonsskatten. K ostnaderna för en finansiering av ett presstöd anser vi bör tas över budgeten, och för att erhålla nödvändiga inkomster för denna utgift har vi föreslagit att skatten på cigarretter skall öka med 0,5 öre per cigar­ rett. Vi har genom detta förslag inte försvagat budgeten.” dels ansett att utskottet under punkterna A och B bort hemställa att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1284 avslår proposi­ tion 1971: 28 med förslag till förordning om annonsskatt och i stället antar följande

Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1961: 394) om tobaksskatt

H ärigenom förordnas, att 2 § förordningen (1961: 394) om tobaksskatt skall ha nedan angivna lydelse.

2 §• För tobaksvara----------- belopp, nämligen

Varuslag Vikt fö r 1 st. gram Belopp fö r 1 st. öre 1 kg kr.

Cigarretter » I t. o. m. 0,85 12,4 » 11 över 0,85 t. o. m. 1,20 17,4 » lil » 1,20 » 1,55 21,9 » IV » 1,55 » 1,90 25,9 » V » 1,90 29,9

För cigarrettpapper------------ en cigarrett.

D enna förordning träder i kraft den 1 juli 1971.

2. av herrar Magnusson i Borås (m) och Söderström (m) vilka

dels ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse: ”1 m otionen 1971: 1283 görs gällande att den föreslagna utform ning­ en av presstödet och annonsskatten inte är förenlig med T F:s bestäm­ melser. F ör att få de tryckfrihetsrättsliga aspekterna på förslagen om press­ stöd och annonsskatt närm are belysta h ar skatteutskottet inhäm tat ytt­ rande i frågan från konstitutionsutskottet.

Konstitutionsutskottet har vid sin bedömning av presstödet utgått från dess angivna syfte att vidmakthålla och vidga möjligheterna till en fri debatt utan att pröva riktigheten därav. Från denna utgångspunkt har sedan utskottet inte funnit det föreslagna stödet oförenligt med TF:s bestämmelser. I fråga om förslaget om annonsskatt har konstitutionsut­ skottet inte kunnat göra något bestämt uttalande. Sålunda har konstitu­ tionsutskottet ej med bestämdhet avvisat påståendena om att annonsskat­ ten skulle vara grundlagsstridig. M an torde därför på goda grunder kunna ifrågasätta annonsskattens förenlighet med grundlagen. I ett yttrande den 3 mars 1965 till veckopressektionen inom Svenska Tidningsutgivareföreningen har hovrättspresidenten Björn Kjellin efter en längre redogörelse av problemet om skatt på tryckta skrifter gjort följande bedömning: U r dessa synpunkter kan det icke nog framhållas att man bör undvi­ ka alla åtgärder vilkas förenlighet m ed grundlagen ens kan ifrågasättas. (Kurs. här.) Varje avsteg från en strikt och odiskutabel grundlagstolkning utgör en fara för efterföljd. Varje uppmjukning av skyddet för tryckfriheten är ett farligt exempel, som kan åberopas i framtiden, då striden m åhända icke gäller statens skatteinkomster utan försvaret för en fri och demokratisk samhällsordning. D ärför är en skatteläggning som icke gör skillnader mellan olika ty­ per eller grupper av publikationer att förorda.

I motionen 1971: 1281 redovisas fördelningen av annonsskatt och presstöd på tidningar efter partitillhörighet i en tabell som återges nedan. Av denna fram går klart de föreslagna åtgärdernas starkt diskrimineran­ de karaktär.

A B C D E P arti­ Beräknad B i pro­ Bidrag D i procent tillhö­ annonsskatt cent av i 1 000- av totala righet i 1 000-tal kr. dagpressens tal kr. bidraget totala an­ nonsskatt

Beträffande grundlagsenligheten av en kombination av fördyrande åtgärder och en statlig subventionering har hovrätten över Skåne och Blekinge i yttrande över pressutredningens betänkande (SOU 1965: 22) anfört följande:

På samma sätt som en pappersransonering gäller att andra åtgärder av ekonomisk innebörd, t. ex. en skatt eller en höjning av posttaxorna, kan vara grundlagsstridig, om vid dess tillämpning skillnad göres mellan olika publikationer på grund av deras politiska inriktning eller eljest på grund av deras innehåll — förutsatt att den ekonomiska effekten av åtgärden är av sådan omfattning att åtgärden ur denna synpunkt kan an­ ses som ett hinder mot publikationens utgivning. Detsamma måste gälla om den vidtagna åtgärden väl formellt är av generell natur men vissa publikationer genom en subventionering, fördelad efter politiska grun­ der, undgår verkningarna, medan andra, som ej får sådana subventio­ ner, av åtgärden hindras att utkomma. Genom en sådan kombination av fördyrande åtgärder och en statlig subventionering av vissa skrifter kan m an tydligen nå just den effekt som bestämmelsen i tryckfrihetsförord­ ningen riktar sig mot. Med hänvisning till de ovan redovisade synpunkterna, av vilka tydligt fram går att den föreslagna annonsskattens grundlagsenlighet allvarligt kan ifrågasättas, och med stöd i övrigt av vad som anförts i motionen 1971: 1283 anser utskottet sig inte kunna ingå på en realbehandling av proposition 1971: 28.”

dels ansett att utskottet under punkterna A och B bort hemställa att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1283 avslår proposi­ tion 1971: 28 med förslag till förordning om annonsskatt.

Särskilt yttrande

av herrar Olof Johansson i Stockholm (c) och Björk i Gävle (c): ”Annonsskatten är avsedd att bäras av annonsörerna. Den enskilda publikationens konkurrenssituation kan dock innebära att så ej kommer att ske i samtliga fall eller i sin helhet. Redovisningssystemets utform ­ ning har enligt vår uppfattning ingen avgörande betydelse för i vilken ut­ sträckning annonsskatten blir ett inslag i priskonkurrensen. Utskottets förslag till ändrat redovisningssystem för annonsskatten i förhållande till propositionen innebär betydande merarbete från beskattningsmyndighetens sida och med stor sannolikhet också för tidningarna genom att avsevärt fler publikationer måste betala in skatt för att där­ efter få restitution till den del skatten avser annonsomsättning av högst 3 milj. kr. per år. För den tidning som av konkurrensskäl ej kan ta ut skatten utan reducering av annonstaxan innebär restitutionsförfarandet dessutom en likviditetsbelastning i förhållande till nuläget. Enligt vår uppfattning bör redovisningssystemet kunna omarbetas, så att nackdelarna med ett restitutionsförfarande kan elimineras i samband med en omprövning av annonsskatten, som enligt utskottet bör bli aktuell efter förhållandevis kort giltighetstid.”

Bilaga

Konstitutionsutskottets yttrande till skatteutskottet beträffande de tryckfrihetsrättsliga aspekterna på propositionerna 1971: 27 och 1971: 28.

Till Skatteutskottet

Skatteutskottet har den 15 april vid behandling av proposition 1971: 28 med förslag till förordning om annonsskatt på yrkande av herr W ärnberg enhälligt beslutat begära yttrande från konstitutionsutskot­ tet beträffande de tryckfrihetsrättsliga aspekterna på propositionerna 1971:27 och 28. Med anledning härav får konstitutionsutskottet anföra följande. Enligt förslaget i proposition 1971: 28 skall annonsskatt utgå med 6 "/o för annons i allmän nyhetstidning och 10 °/o för annan annons. M ed allmän nyhetstidning avses publikation av dagspresskaraktär som norm alt utkom m er med minst ett num m er varje vecka. U töver de olika skattesatserna för olika slag av tidningar innebär förslaget en ytterligare differentiering av olika tidningar, nämligen i fråga om omsättningens storlek. Enligt förslaget skall annonsskatt utgå för alla annonser, men redovisningsskyldighet inträder först när annon­ sernas sammanlagda beskattningsvärde överstiger 3 000 000 kronor för kalenderår. En dagstidning får sålunda från det influtna skattebeloppet draga av 180 000 kronor (6 % av 3 000 000 kronor) och en veckotid­ ning 300 000 kronor (10 °/o av 3 000 000 kronor) vid inbetalningen till riksskatteverket. Härigenom kommer vissa tidningar att ej behöva redo­ visa någon skatt. Förslaget i proposition 1971: 27 angående stöd till dagspressen inne­ bär att andratidningar, dvs. sådana dagstidningar som på sin utgivnings­ ort har mindre upplaga än annan dagstidning, får ett produktionsbidrag beräknat på grundval av pappersförbrukningen och uppgående till högst 3 500 000 kronor för storstadstidning och 1 000 000 kronor för annan tidning samt slutligen för dagstidning som utkom m er en gång i veckan 200 000 kronor. Dagstidning definieras på samma sätt i propo­ sitionen med förslag till presstöd som i annonsskatteförslaget. N är det gäller att belysa de två nu framlagda förslagen från tryck­ frihetsrättsliga synpunkter är bestämmelserna i 1 kap 2 § av 1949 års tryckfrihetsförordning (TF) främst av intresse. D är stadgas följande: Någon tryckningen föregående granskning av skrift eller något för­ bud mot tryckning därav må ej förekomma. Ej heller vare tillåtet för myndighet eller annat allmänt organ att på grund av skrifts innehåll, genom åtgärd som icke äger stöd i denna

förordning, hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten.

I 1944 års tryckfrihetssakkunnigas förslag till tryckfrihetsförordning (SOU 1947: 60) uttalas beträffande denna §, som i utredningens för­ slag även riktade sig till enskilda, följande:

I andra stycket upptages, i enlighet med vad förut anförts, en be­ stämmelse, som i regel förbjuder någon att hindra tryckning eller u t­ givning av skriften eller dess spridning bland allmänheten; endast sådana åtgärder, som äga stöd i tryckfrihetsförordningen, äro tillåtna. Stadgan­ det riktar sig såväl till myndighet som till enskilda. Såsom exempel å lagrummets tillämplighet m å följande framhållas. Vad angår myndighets verksamhet följer av stadgandet att polismyn­ dighet icke äger avstänga den i ett boktryckeri anställda personalen från tillträde till tryckeriet i anledning av att därifrån utgives skrift med visst politiskt innehåll eller, i annat fall än som i tryckfrihetsförordning­ en angives, bereda sig tillträde till tryckeriet för att omhändertaga tryckalster. Vid en ransonering i anledning av pappersbrist må ej hän­ syn tagas till politiska synpunkter.----------- En begränsning av stadgandets räckvidd ligger däri att det endast avser sådana åtgärder som grunda sig på skriftens innehåll. Det hindrar således icke någon att exempelvis inställa pappersleverans till ett tid­ ningsföretag på grund av dess insolvens eller att nedlägga arbetet vid ett tryckeri i samband med förhandlingar om löneuppgörelser. Ej heller m edför stadgandet någon förpliktelse för den enskilde att medverka till tryckning, utgivning eller spridning av skrift. En boktryckare kan således fritt avvisa tryckning av skrift på grund av dess innehåll. Med hänsyn till det ansvar för tryckfrihetsbrott, som kan åvila boktryckaren, är det uppenbart att han måste kunna vägra sin medverkan i sådana fall då dylikt ansvar kan inträda. M en även eljest måste boktryckaren äga fri­ het att avgöra, vilket tryckningsarbete han vill åtaga sig. Likaså kan en försäljare av tidningar eller andra tryckta skrifter avvisa skrift, som han på grund av dess innehåll icke själv önskar saluföra. Såsom redan an­ förts innefattar stadgandet icke någon inskränkning i yttrandefriheten. E tt uttalande i pressen eller i en mötesresolution mot vissa skrifter på grund av deras innehåll beröres således icke av stadgandet. En annan begränsning i stadgandets tillämplighet innefattas däri att åtgärden måste menligt påverka skriftens tryckning, utgivning eller sprid­ ning. I lagtexten h ar denna menliga påverkan betecknats såsom hinder. F ö r att hinder skall anses föreligga bör ej fordras att det är av sådan absolut karaktär att det medför omöjlighet för tryckning, utgivning eller spridning över huvud taget. Även ett partiellt hinder, exempelvis omöjliggörande av försäljning på viss plats, faller under lagrummet. Vidare måste, även om åtgärden icke omöjliggör den verksamhet var­ om är fråga, de ekonomiska återverkningarna tilläggas betydelse. Äro dessa av den ingripande verkan att verksamhetens fortsättande icke kan anses ekonomiskt berättigad, bör hinder som avses i lagrummet anses föreligga.

Svenska tidningsutgivareföreningen ifrågasatte i sitt yttrande över tryckfrihetssakkunnigas förslag om då tillämpad ordning för pappers-

ransonering enligt vilken de periodiska publikationerna indelades i skilda kategorier m ed olika procentuell papperstilldelning i förhållande till en grundkvantitet, inte stred m ot det föreslagna stadgandet i 1 kap. 2 § andra stycket. Vidare fram höll föreningen bl. a. att statsmakterna kan ingripa m ed stridsåtgärder till förm ån för viss tidning eller grupp av tidningar och utform a dessa så att de indirekt bli hinderliga för tryck­ ning, utgivning eller spridning av annan tidning. D ärför ansåg fö r­ eningen det böra klart utsägas att stödåtgärder av dylikt slag icke bör få förekomma i fråga om opinionsbildande publikationer. Departementschefen framhöll i proposition 1948: 230 med förslag till tryckfrihetsförordningen — där 1 kap. 2 § andra stycket föreslogs avse endast myndighet eller annat allmänt organ — följande: I och för sig torde det icke kunna anses stridande m ot stadgandet att en ur försörjningssynpunkt påkallad pappersransonering sker enligt all­ männa behovsgrunder, dock utan åtskillnad mellan särskilda publikatio­ ner på grund av deras politiska inriktning eller ställningstaganden i andra frågor, samt att vid en sådan ransonering även publikationens egenskap av nyhetsorgan, förstörelselitteratur eller vetenskapligt arbete beaktas. Men otvivelaktigt erbjuder varje ransonering av papper eller andra lik­ nande åtgärder stora möjligheter till missbruk. D et är därför av syn­ nerlig vikt att stadgandets syfte att skapa ett skydd för yttrandefriheten noga beaktas. Med anledning av vad tidningsutgivareföreningen anfört om statliga stödåtgärder till förm ån för vissa opinionsbildande publikationer må framhållas att stadgandet icke åsyftar åtgärder av detta slag; det hindrar icke ett motarbetande av viss tryckt skrift genom framställning, utgiv­ ning och spridning av andra tryckta skrifter, även om sådana åtgärder från det allmännas sida eljest i vissa fall kunna fram stå som olämpliga.

Konstitutionsutskottet anförde i sitt utlåtande (KU 1948: 30) över förslaget ingenting i denna del. Riksdagen godkände propositionen i denna del. Stadgandet har belysts i kom m entarer till T F samt i vissa sakkun­ nigyttranden, vilka i aktuella delar bifogas till detta yttrande. Från tryckfrihetsrättsliga synpunkter kan ställas frågorna om en differentierad beskattning av tidningar i enlighet med annonsskatteförslaget är förenligt med T F:s bestämmelser, om skattens storlek kan vara förenlig med TF:s bestämmelser, om det föreslagna presstödet skulle kunna få en så stark negativ verkan att det skulle utgöra hinder i TF:s mening för tidning som inte får del av stödet och slutligen om genom kombinationen av de båda förslagen hinder skulle kunna uppkomma. U tskottet har vid sin bedömning av presstödet fäst avgörande vikt vid dess positiva syfte att vidmakthålla och vidga möjligheterna till en fri debatt och kan med denna utgångspunkt ej finna det föreslagna stödet oförenligt med TF:s bestämmelser. Vad gäller förslaget till annonsskatt vill utskottet anföra följande.

Differentierad beskattning av tryckta skrifter är inte någon nyhet inom skattelagstiftningen. I 1959 års förordning om allmän varuskatt (SFS 1959: 507) undantogs i 10 § 1 mom. från skatteplikt bl. a. ”All­ männa nyhetstidningar, så ock periodiskt utgivna medlemsblad, perso­ naltidningar och liknande publikationer, dock endast i den mån dessa publikationer tillhandahålles utan särskild avgift” . Enligt anvisningarna till 10 § 1 mom. gällde undantaget för allmänna nyhetstidningar sådana publikationer av dagspresskaraktär, som norm alt utkommer med minst ett num m er per vecka. Till grund för förslaget om allmän varuskatt låg betänkande (SOU 1957: 13) av 1952 års kommitté för indirekta skatter, vilken föreslog skattefrihet för tidningar och tidskrifter. U nder remissbehandlingen ifrågasattes om inte en allmän varuskatt borde om fatta även tidningar och tidskrifter. Departementschefen anförde i prop. 1959: 162 om förslag till allmän varuskatt i fråga om tidningar:

Såsom fram gått av det föregående är min principiella uppfattning att en allmän varuskatt bör göras så vidsträckt som möjligt. U r denna syn­ punkt finner jag det både angeläget och motiverat, att man utnyttjar det icke oväsentliga skatteunderlag, som konsumtionen av periodiska publi­ kationer erbjuder. H ärför talar även det förhållandet, att jag i likhet med kommittén icke finner anledning att undantaga böcker från be­ skattning. Jag är visserligen medveten om, att en beskattning av tid­ ningar och tidskrifter erbjuder vissa problem. Dessa synes dock kunna bemästras på ett tillfredsställande sätt, därest beskattningen på området utform as enligt följande riktlinjer. Till att börja med bör från beskattning undantagas allmänna nyhets­ tidningar eller vad som i dagligt tal brukar benämnas dagspressen. D är­ med bör förstås tidningar med nyhetsinnehåll, som utkommer med i regel minst tre num m er per vecka. D et torde inte erbjuda några särskilda svårigheter med en sådan avgränsning av beskattningsområdet.

I den av riksdagen godkända reservationen till bevillningsutskottets utlåtande (BeU 1959: 60) redovisas bl. a. motionsyrkanden med invänd­ ningar att det inte är förenligt med T F:s anda att i beskattningshänse­ ende behandla olika slag av skrifter skiljaktigt samt att den föreslagna gränsdragningen skulle leda till beskattning av en rad orts- och provins­ tidningar med utpräglad dagspresskaraktär. Reservanterna uttalade vidare:

Utskottet finner för sin del de i motionerna och skrivelserna anförda synpunkterna rörande beskattningen av vissa tidningar och tidskrifter värda beaktande. Beträffande allmänna nyhetstidningar torde det, enligt vad utskottet funnit, vara möjligt att utan större skattetekniska olägen­ heter ernå en sådan utvidgning av det skattefria området, som motionsvis förordats. Till sin karaktär skiljer sig nämligen de i allmänhet lokalt eller provinsiellt betonade nyhetsorgan, det här är fråga om, väsent­ ligen från den övriga veckopressen. På grund härav föreslår utskottet,

att undantaget för allmänna nyhetstidningar utsträckes till sådana pub­ likationer av dagspresskaraktär som utkommer med allenast ett eller två nummer i veckan. U tskottet har härvid utgått från att riksskattenämn­ den på grundval av nu antydda riktlinjer skall kunna meddela bindande förklaring om viss nyhetspublikation är skattepliktig eller ej.

Även enligt mervärdeskatteförordningen (SFS 1968: 430) undantas från skatteplikt bl. a. allmän nyhetstidning, som definieras på samma sätt som i varuskatteförordningen. Till grund för mervärdeskatteförordningen låg ett av särskild utred­ ningsman framlagt betänkande (Stencil Fi 1967: 10) i vilket beträffande skatt på dagstidningar anfördes följande (prop. 1968: 100): U tifrån rent skattetekniska bedömningar finner utredningen, att dags­ tidningarna bör omfattas av skatteplikten. D ärm ed ernås också en inte oväsentlig ökning av skatteunderlaget. Då emellertid andra synpunkter än sådana som utredningen haft att beakta kan anföras m ot att införa skatteplikt för dagstidningarna tillägger utredningen, att ett bestående undantag för dagspressen bör utform as som en fullständig skattefrihet. Tidningsföretagen liksom återförsäljarna av dagstidningarna bör således även i detta fall ha rätt till generell avdragsrätt för ingående skatt.

Departementschefen förordade att undantaget för dagstidningar över­ fördes till mervärdeskatten i avvaktan på resultatet av den pågående presstödsutredningen. I m otioner med anledning av mervärdeskatteförslaget anfördes bl. a. att från tryckfrihetssynpunkt måste ett generellt undantag för tryckta skrifter vara det rimligaste. Riksdagen godkände bevillningsutskottets utlåtande (BeU 1968: 45) i vilket motionerna avstyrktes med hänvis­ ning till vad utskottet anfört i fråga om beskattningens räckvidd, dvs. a tt skatten så långt möjligt borde vara generell. Riksdagen har alltså godkänt att vissa tidningar, dvs. veckotidningar utan dagspresskaraktär, beskattas, medan andra tidningar som utkom­ m er minst en gång i veckan och har dagspresskaraktär undantas från beskattning. Beskattningen av vissa tidningar h ar därmed inte betrak­ tats som ett hinder i T F:s mening för utgivning av dessa, ehuru andra tidningar inte skattebelagts. Stockholm den 23 april 1971

På konstitutionsutskottets vägnar: GEORG PETTERSSON

Närvarande: herrar Pettersson i Visby (s), Adamsson (s), N elander (fp), Henningsson (s), Hernelius (m), fru Thunvall (s), herrar Boo (c), Johans­ son i Trollhättan (s), Ahlmark (fp), Mossberg (s), Pettersson i Örebro (c), W erner i Malmö (m), Svensson i Eskilstuna (s), Bergqvist (s) och Olsson i Sundsvall (c).

Reservation

av herrar N elander (fp), Ahlmark (fp), Hernelius (m) och W erner (m), vilka anfört. Skatteutskottet har begärt ett yttrande från konstitutionsutskottet ”beträffande de tryckfrihetsrättsliga aspekterna på prop. 1971: 27 och 28”. Vi finner det naturligt och nödvändigt att en sådan granskning görs. D ärför har vi upprepade gånger föreslagit att konstitutionsutskot­ tet begär utlåtanden från experter på tryckfrihetsrätt för att inhämta de­ ras bedömningar. Varje gång vi hemställt om sådana expertutlåtanden i form av utfrågning och/eller skriftliga yttranden h ar majoriteten i u t­ skottet med 11 röster m ot 4 avvisat våra förslag. Denna handläggning av väsentliga frågor som berör en av grund­ lagarna är djupt olustig. De båda partier, som gjort en överenskommelse om annonsskatt och presstöd, vill hindra minoriteten i utskottet och all­ mänheten att få propositionerna granskade från tryckfrihetsrättslig syn­ punkt. F ör ett antal år sedan skrev konstitutionsutskottet (KU 1959: 8) att ”en minoritets legitima krav på sakupplysningar i praxis beaktats av majoriteten” vad gäller utskottsarbetet. Samma inställning har hävdats av författningsutredningen 1963 och grundlagberedningen 1969. Ändå har m ajoriteten i konstitutionsutskottet i den här frågan nu inte velat medge minoriteten att få de sakupplysningar och bedömningar som vi anser centrala för att värdera propositionerna 1971: 27 och 28. Resultatet h ar därför blivit att konstitutionsutskottet inte gjort en seriös bedömning av den fråga som skatteutskottet begärt vår uppfatt­ ning om. D etta fram går klart av majoritetens skrivelse, som vi finner ytlig och ofullständig. Genom denna handläggning av ärendet i utskot­ tet har inte heller vi kunnat göra den ingående analys som vi hade önskat. Vi finner det ändå uppenbart att den kombination av differen­ tierad annonsskatt och selektivt presstöd, som de båda propositionerna föreslår, reser allvarliga invändningar från tryckfrihetssynpunkt. Tryckfrihetsförordningen talar (1 kap. 2 §) om att ”ej heller vare tillåtet för myndighet eller annat allmänt organ att på grund av skrifts innehåll, genom åtgärd som icke äger stöd i denna förordning, hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmän­ heten”. I Malmgrens ”Sveriges grundlagar” 1969 görs följande kom ­ mentar till ordet ”hindra” : H indret behöver ej vara absolut; även åtgärd, som verkar väsentligt försvårande eller ekonomiskt förlustbringande är otillåten. En skatt, lagd å vissa publikationer på grund av deras innehåll, som klart försvårar utgivningen, kan exempelvis anses som ett hinder. På liknande sätt torde även positiva ingripanden till stöd för vissa publikationer på grund av deras innehåll kunna erhålla den faktiska karaktären av hinder för kon­ kurrerande publikationer, vilka icke kommit i åtnjutande av stödåtgär­ derna.

I ett yttrande den 3 mars 1965 till Vectu (Veckopressektionen inom Svenska Tidningsutgivareföreningen) har hovrättspresidenten Björn Kjel­ lin gjort följande bedömning av problemet om skatt på tryckta skrifter:

Även om m an alltså med tanke på detta motivuttalande icke bestämt kan påstå att utformningen av den nuvarande varuskatten på denna punkt strider m ot tryckfrihetsförordningen, är det uppenbart att redan en avsevärd höjning av varuskattens procenttal kan göra frågan mera tveksam. Om m an i förväg kan bedöma att denna höjning såsom en säker och mycket sannolik effekt, får till resultat att vissa publikationer måste nedläggas, kan det icke uteslutas att en uppfattning att detta resul­ tat är önskvärt inverkar på beslutet. Syftet med åtgärden kan vara sam­ mansatt. Ett huvudsyfte att få in mer pengar i statskassan kan vara för­ enat med ett sekundärt syfte att en del publikationer, som betraktas som icke önskvärda, skall förkvävas av den höjda skatten. D et är härvid icke möjligt att enbart beakta syftet hos någon bestämd person. Det räcker i detta hänseende icke med sinnets renhet hos t. ex. finansminis­ tern för att göra åtgärden oantastlig ur tryckfrihetssynpunkt. Redan möjligheten att i åtgärden kan inläggas ett sekundärt syfte att förkväva vissa publikationer gör åtgärden tvivelaktig. U r dessa synpunkter kan det icke nog framhållas att m an bör und­ vika alla åtgärder vilkas förenlighet med grundlagen ens kan ifråga­ sättas. Varje avsteg från en strikt och odiskutabel grundlagstolkning utgör en fara för efterföljd. Varje uppmjukning av skyddet för tryck­ friheten är ett farligt exempel, som kan åberopas i framtiden, då stri­ den m åhända icke gäller statens skatteinkomster utan försvaret för en fri och demokratisk samhällsordning.

I sin skrivelse till riksdagens skatteutskott den 31 m ars 1971 anförde Svenska Tidningsutgivareföreningen:

att enligt TU :s mening tryckfrihetsfrågorna — som icke till någon del analyseras i propositionen — genom utskottets försorg måste bli före­ mål för ingående prövning, eftersom de tryckfrihetsrättsliga/tryckfrihetspolitiska problem, som är förbundna med varje form av särbeskattning av tidningar och tidskrifter, får en alldeles särskild vikt när som i före­ varande fall ett diskriminatoriskt skatteförslag sammankopplas med ett förslag om stöd åt vissa tidningar och tidskrifter.

I en skrivelse till riksdagens konstitutionsutskott den 13 april 1971 förklarade vidare Svenska Tidningsutgivareföreningen:

N u framlägges ett förslag utan något som helst försök till redovis­ ning av de tryckfrihetsrättsliga/tryckfrihetspolitiska problemen. D etta är utomordentligt anmärkningsvärt. Den senaste pressutredningen fram ­ lade sina rekommendationer om särskilda samhällsinsatser först seda:, en grundlig tryckfrihetsrättslig analys visat att åtgärderna icke kunde sägas kollidera med gällande rättsregler och praxis.

Också andra uttalanden av framstående bedömare av svensk tryckfrihetsrätt och experter inom tidningsbranschen går i samma riktning. Det kan därför starkt ifrågasättas om de båda propositionerna 1971: 27 och 28 om annonsskatt och presstöd i förening, främst med hänsyn

till de däri förekommande diskriminatoriska inslagen, står i överens­ stämmelse med tryckfrihetsförordningen. D å det som ovan framhållits ä r väsentligt att man ”undviker alla åtgärder vilkas förenlighet med grundlagen ens kan ifrågasättas” (hovrättspresident Kjellin 1965) borde således förslaget om annonsskatt avslås.

Bilaga till bilaga beträffande konstitutionsutskottets yttrande till skatteutskottet.

Tryckfrihetsrättsliga uttalanden i frågor sorn aktualiseras genom propositionerna om annonsskatt och presstöd

I Malmgren — Sundberg— Petréus utgåva av Sveriges grundlagar sägs beträffande hinder i 1 kap. 2 § andra stycket TF: H indret behöver ej vara absolut; även åtgärd, som verkar väsentligt försvårande eller ekonomiskt förlustbringande är otillåten. En skatt, lagd å vissa publikationer på grund av deras innehåll, som klart för­ svårar utgivningen, kan exempelvis anses som ett hinder. På liknande sätt torde även positiva ingripanden till stöd för vissa publikationer på grund av deras innehåll kunna erhålla den faktiska karaktären av hinder för konkurrerande publikationer, vilka icke kommit i åtnjutande av stödåtgärderna.

Beträffande repressiva åtgärder, dvs. åtgärder efter utgivningen, ut­ talar Hilding E ek i ”N ya tryckfrihetsförordningen” (1948) att sådana för att vara att betrakta som hinder i T F:s mening måste menligt på­ verka en skrifts tryckning, utgivning eller spridning. Vidare anför Eek (s. 51) ”att åtgärder som särskilt underlättar en skrifts utgivning, t. ex. ekonomiskt stöd från det allmänna, inte kan angripas såsom otillåtna hinder för utgivningen av andra skrifter är uppenbart”. Natanael Gärde avgav på begäran av tidningsutgivareföreningen i samband med föreningens yttrande över 1949 års skatteutrednings för­ slag om införande av en särskild skatt på tidskrifter av ”huvudsaklig förströelsekaraktär” ett utlåtande om förslagets överensstämmelse med tryckfrihetslagstiftningen. Utlåtandet trycktes (1950) med titeln ”Om särbeskattning av tryckta skrifter ur tryckfrihetsrättslig synpunkt”. Gärde uttalar om förslaget: Det kan icke råda någon tvekan om att en lagstiftning av detta slag fullföljer samma syfte som censuren. F ö r envar som kommit till insikt om tryckfrihetens betydelse torde det ock utan vidare stå klart till vilka ödesdigra konsekvenser det skulle leda om statsmakterna skulle äga befogenhet att — i annan ordning än tryckfrihetsförordningen före­ skriver — såsom grundval för repressiva åtgärder ingå i ett bedömande av tryckta skrifters innehåll.----------- M ot de åsikter som jag i detta utlåtande fram fört kommer kanske att invändas att den förutsättning, på vilken dessa åsikter byggts, icke skulle vara för handen. Motiven till beskattningen skulle enligt en så­ dan uppfattning vara av rent fiskal karaktär; den omständigheten att skatt lägges å vissa tidskrifter men ej å andra, skulle ej innebära någon diskrimination av de skattepliktiga tidskrifterna. Enligt min mening är en sådan invändning icke berättigad.

Även om statsmakterna vid sin behandling av denna skattefråga skulle förklara sig helt frånfalla det från dess tidigare behandling dock klart dokumenterade repressiva syftet med en sådan skatt, kvarstår dock alltjäm t i skattens egen uppbyggnad en sådan diskrimination.

Erik Fahlbeck anför i boken ”Tryckfrihetsrätt” (1951) beträffande 1 kap. 2 § andra stycket T F följande:

Härm ed avses t. ex. ingripande m ot tryckerier, vilka framställa ur moralisk eller allm änt kulturell synpunkt förkastliga tryckalster, för den härskande regimen politiskt misshagliga skrifter, eller liknande. H indret behöver ej vara absolut; även åtgärder, vilka försvåra tryckning osv., så att denna blir ekonomiskt förlustbringande (t. ex. genom skatt å vissa publikationer) måste anses förbjudna. De i I: 2, st. 1 och 2 avsed­ da, förbjudna åtgärderna utgöra sålunda ämbetsbrott. Av krisförhål­ landen framkallade ransoneringsåtgärder ifråga om t. ex. papper, tryck­ utensilier, osv. äro därem ot icke stridande m ot T F , försåvitt dessa åt­ gärder opartiskt drabba alla lika, alltså ej äro riktade mot vissa publika­ tioner på grund av dessas innehåll. A tt risk för m annam ån eller obehö­ rigt hänsynstagande till ovan berörda intressen kan ligga nära är dock tydligt.

Gustaf Petrén fram håller i boken ”Tryckfrihetslagstiftningen” (4:e uppl. 1968) följande:

Av betydelse är vidare, att den hindrande åtgärd, som avses med sistnämnda förbud, skall ha sin grund i skriftens innehåll. Om åtgärder vidtagas mot tryckningen av skrift t. ex. i syfte att förhindra brottsligt förfarande — skriften innehåller vilseledande uppgifter och skall nytt­ jas i bedrägligt syfte — blir förbudet icke tillämpligt. Även vid bedö­ mande av vilka åtgärder som skola betecknas som hindersamma för tryckning och utgivning måste hänsyn främst tagas till om åtgärden verkligen syftar till att angripa yttrandefriheten. En pappersransonering, som har sin grund allenast i försörjningshänsyn, har exempelvis av departementschefen vid T F:s antagande icke ansetts strida mot detta stadgande. Tidningsutgivareföreningen har å andra sidan ifrågasatt, om icke en ransonering, som genomföres på så vis att tidskrifterna upp­ delas i olika klasser med olika tilldelning av papper, vore en sådan otillåten åtgärd, som avses med förbudet. Olika behandling med hänsyn till skriftens innehåll har dock ansetts tillåtlig i skattehänseende.

Erik Holmberg anför i Frihet och ansvar i tryck och radio (1968) under rubriken frihet mot andra hinder:

Även ekonomiska bördor avses, om dessa är så tunga att ”verksam­ hetens fortsättande icke kan anses ekonomiskt berättigat”. T F hindrar inte en skatt som drabbar alla skrifter lika. Riksdagen har vidare god­ tagit att olika slag av tidningar behandlas olika då det gäller skyldig­ het att betala allmän varuskatt. ”Allmänna nyhetstidningar” har undantagits från sådan skatt (10 § 1 mom. 7 i förordningen 1/12 1959 om allmän varuskatt). Enligt anvisningarna gäller detta undantag ”sådana publikationer av dagspresskaraktär, som norm alt utkomma m ed minst ett nummer varje vecka”. H är görs alltså skillnad mellan sådana vecko­ tidningar som är av dagspresskaraktär och andra veckotidningar. Från

veckopressens sida har m an gjort gällande att statsmakterna h är har gjort ett avsteg från förbudet mot hinder ”på grund av skrifts inne­ håll”. Skillnaden finns kvar i det för 1968 års riksdag framlagda för­ slaget till förordning om m ervärdesskatt.------------- H ur skall man bedö­ ma det fallet att statsmakterna subventionerar tidningar eller andra tryckta skrifter och därigenom påverkar konkurrensförhållandena? D et kan fastslås att generella subventioner inte förbjuds av TF. Vissa selektiva subventioner faller också utanför T F:s förbud mot hinder därför att de delas ut oberoende av skrifternas innehåll. Så torde vara fallet med den subvention som kan ligga i att postverket, som det på­ stås, distribuerar dagstidningar för avgifter som inte täcker kostnaderna. Visserligen anlitas posten mest av tidningar av vissa slag. Men det är i varje fall inte fråga om någon innehållsmässig diskriminering. I motiven till stadgandet om hinder (1: 2: 2 TF) sade föredragande departementschefen att stadgandet inte åsyftade statliga stödåtgärder till förm ån för vissa opinionsbildande publikationer. (Prop. 1948: 230 s. l i l ) . I betänkandet ”Dagstidningarnas ekonomiska villkor” (SOU 1965: 22) föreslogs ett statligt stöd åt dagspressen vilket skulle utgå till de politiska partierna i proportion till dessas styrka och av partierna fördelas till tidningar. Anordningen kritiserades från juristhåll såsom tvivelaktig från tryckfrihetsrättslig synpunkt, men justitieministern av­ färdade i riksdagen dubierna såsom ”funderingar”.

Erik Holmberg granskade på begäran av 1967 års pressutredning dess förslag som framlades i betänkandet Dagspressens situation (SOU 1968: 48) från tryckfrihetsrättsliga utgångspunkter. H ans synpunkter be­ träffande förslaget om samdistributionsrabatt sammanfattas på följande sätt:

Det synes osannolikt att samdistributionsrabatten någon gång skulle få en så stark negativ verkan för ett tidningsföretag att den, kvantitativt sett, fyller de krav som måste ställas för att rabatten skulle vara ett hinder i T F:s mening för någon skrift som inte får del av rabatten. Förslaget är vidare så konstruerat att den tidning som skulle få sitt läge försäm rat av rabatten — regelmässigt den största tidningen på orten — antingen kan hindra att samdistribution ordnas eller kan få del av stödet. I båda fallen blir resultatet att något hinder inte kan anses ha blivit rest för denna tidning. I ett p ar hänseenden har jag angivit undantagsfall i vilka en tidning teoretiskt skulle kunna råka i svårigheter som följd av att andra tid­ ningar får distributionsrabatt. Jag h ar syftat dels på en tidning som är ensam på orten och därför inte kan ingå i någon samdistribution, dels på en- eller tvådagarstidningar som väl kan delta i samdistribution men som inte får del av någon rabatt. Härvidlag har jag uttalat den uppfattningen att det inte torde föreligga vad T F syftar på med för­ budet m ot hinder ”på grund av skrifts innehåll”. Emellertid har jag ifrågasatt om m an inte möjligen borde ställa strängare krav på en sam­ hällelig stödåtgärd än vad T F bjuder. Med en sådan tankegång, som inte kan stödjas på TF, har jag väckt tanken att rabatt borde utgå även i dessa undantagsfall.

I fråga om förslaget att inrätta en pressens lånefond blev Holmbergs slutsats att en lånefond utform ad enligt pressutredningens förslag måste anses godtagbar från tryckfrihetsrättslig synpunkt, i varje fall om det i reglementet för fonden föreskrivs att prövningen av låneansökningar inte får påverkas av sökandetidningens politiska inriktning eller ställ­ ningstaganden i särskilda frågor. I ett den 3 mars 1965 till Vectu (Veckopressektionen inom Svenska Tidningsutgivareföreningen) avgivet yttrande om ”Skatt på tidningar, tidskrifter och andra tryckalster” anför Björn Kjellin bl. a. följande:

Om m an mot bakgrunden av dessa uttalanden under förarbetena till tryckfrihetsförordningen frågar sig i vad mån en skatt kan utgöra ett hinder som enligt tryckfrihetsförordningen icke får uppställas för tryck­ ning, utgivning eller spridning, kan m an väl i de flesta fall anta att en skatt icke kan betecknas som ett sådant hinder. I varje fall synes man helt kunna utesluta en skatt som är ställd i relation till i vad m ån verk­ samheten är inkomstbringande och blott avser en procentuell andel av vinsten. Ä r skatten däremot av typen varuskatt beror svaret på skattens omfattning och verkningar. M an kan icke anta att en sådan skatt under alla förhållanden går fri från anmärkning ur tryckfrihetssynpunkt. I motiven till den nya tryckfrihetsförordningen (betänkande s. 211) har uttryckligen angivits att de ekonomiska verkningarna måste tilläggas be­ tydelse. Ä r dessa av så ingripande verkan att verksamhetens fortsättande icke kan anses ekonomiskt berättigat, bör hinder i den mening tryck­ frihetsförordningen anger anses föreligga. En förutsättning för att en skatt, som sålunda skapar ett hinder för tryckning, utgivning och spridning av skriften skall anses stridande mot tryckfrihetsförordningen är emellertid också att detta hinder uppställes på grund av skriftens innehåll. Om beskattningen — för att här angiva ett extremt exempel — införes i syfte att undertrycka misshagliga pub­ likationer, som en diktatorisk regim vill befria sig från, samtidigt som andra fö r regimen mera välbehagliga publikationer subventioneras, är åtgärden klart grundlagsstridig. D et är emellertid uppenbarligen mera vanskligt att i andra mindre extrema fall, som m an praktiskt sett kan ha att räkna med, klart angiva var gränsen går mellan ett lagligt och ett olagligt skattebeslut. Vissa uttalanden i propositionen angående tillåtlig­ heten av en u r försörjningssynpunkt påkallad pappersransonering, ger vid handen att departementschefen icke var främmande för tanken att en viss avvägning kunde göras mellan olika grupper av publikationer med hänsyn till deras egenskap av nyhetsorgan, förströelselitteratur eller vetenskapligt arbete, under förutsättning dock att det därvid icke gjordes någon åtskillnad mellan särskilda publikationer på grund av deras poli­ tiska inriktning eller ställningstagande i särskilda frågor. P å samma ställe betonade emellertid departementschefen att dylika åtgärder otvi­ velaktigt erbjuder stora möjligheter till missbruk och att det är av syn­ nerlig vikt att stadgandets syfte att skapa ett skydd för yttrandefriheten noga beaktas. Även om m an alltså med tanke på detta motivuttalande icke bestämt kan påstå att utformningen av den nuvarande varuskatten på denna punkt strider mot tryckfrihetsförordningen, är det uppenbart att redan

en avsevärd höjning av varuskattens procenttal kan göra frågan mera tveksam. Om man i förväg kan bedöma att denna höjning, såsom en säker och mycket sannolik effekt, får till resultat att vissa publikationer måste nedläggas, kan det icke uteslutas att en uppfattning att detta resul­ tat är önskvärt inverkar på beslutet. Syftet m ed åtgärden kan vara sam­ mansatt. E tt huvudsyfte att få in m er pengar i statskassan kan vara för­ enat med ett sekundärt syfte att en del publikationer, som betraktas som icke önskvärda, skall förkvävas av den höjda skatten. D et är härvid icke möjligt att enbart beakta syftet hos någon bestämd person. D et räcker i detta hänseende icke med sinnets renhet hos t. ex. finansministern för att göra åtgärden oantastlig ur tryckfrihetssynpunkt. Redan möjligheten att i åtgärden kan inläggas ett sekundärt syfte att förkväva vissa publika­ tioner gör åtgärden tvivelaktig. U r dessa synpunkter kan det icke nog framhållas att man bör undvika alla åtgärder vilkas förenlighet m ed grundlagen ens kan ifrågasättas. Varje avsteg från en strikt och odiskutabel grundlagstolkning utgör en fara för efterföljd. Varje uppmjukning av skyddet för tryckfriheten är ett farligt exempel, som kan åberopas i framtiden, då striden m åhända icke gäller statens skatteinkomster utan försvaret för en fri och demo­ kratisk samhällsordning. D ärför är en skatteläggning som icke gör skillnad mellan olika typer eller grupper av publikationer att förorda.

G ustaf Petrén uttalar i PM den 5 april 1965 till Vectu angående be­ skattning av tryckta skrifter ur tryckfrihetsrättslig synpunkt bl. a.:

O rdet ”fritt” i 1 kap. 1 § T F måste uppenbarligen tolkas m ot bak­ grund av v a d ------------- stadgas om hinder i 1 kap. 2 § TF. F ö r att den frihet, varom talas i förstnämnda paragraf, skall anses vara åsidosatt, måste beskattningen ha nått en hög intensitet. Varje form av beskatt­ ning, som drabbar en rörelse för tryckning och utgivning av skrifter, kan givetvis ej anses såsom ett sådant hinder. Beskattningens intensitet måste vara sådan, att denna vid en objektiv bedömning fram står som ett verkligt hinder av i det närm aste prohibitiv art för skriftens utkom­ mande, för att beskattningsreglerna skall vara att betrakta som ofören­ liga m ed nu ifrågavarande grundlagsstadgande. Denna gräns kan uppen­ barligen icke fastläggas vid ett visst skatteprocenttal. I varje särskilt fall får bedömas om beskattningsregelns effekt blir den att friheten att ytrra sig i tryckt skrift i realiteten eluderas. D är är därvidlag självfallet lik­ giltigt på vilket led beskattningen lägges, om på tryckningen, på utgiv­ ningen eller på spridningen. I praktiken har grundlagsenligheten av rela­ tivt lågprocentiga omsättningsskatter, uttagna i samband med spridning av böcker och andra tryckta publikationer, aldrig på allvar ifrågasatts.

Vad härefter gäller regeln i 1 kap. 2 § andra stycket T F ------------- är denna mera preciserad än öppningsstadgandet i TF. Den gäller emel­ lertid endast för det fall att åtgärd vidtages för att hindra skrifts tryck­ ning, utgivning eller spridning på grund av skriftens innehåll. Elinder, som h ar sin grund i andra hänsyn, beröres ej av bestämmelsen, t. ex. spridningshinder, föranledda av hänsyn till allmän ordning på viss plats. D et är här att märka att, därest hinder av sist angivna art får mera obe­ gränsad räckvidd, regler härom kan komma att strida mot det allmänna stadgandet i 1 kap. 1 § TF.

En beskattningsåtgärd, som riktar sig m ot viss tryckt skrift på grund av dess innehåll, blir att bedöma enligt förevarande bestämmelse i 1 kap. 2 § TF. Med hänsyn till stadgandets mera precisa natur synes mig rimligt att hävda, att beskattningsåtgärder, som anknyter till skriftens innehåll, redan vid en lägre hindersam effekt än då det gäller generella ingripanden, måste betecknas som enligt 1 kap. 2 § otillåtna hinder. Det för alltför långt att påstå, att varje skatt, som lägges på vissa slag av tryckta skrifter på grund av dessa skrifters innehåll, är att anse såsom grundlagsstridig. Men så snart skatten får i något avseende hindrande verkan, uppkom m er fråga om dess grundlagsenlighet. H ur ter sig läget, därest man går den omvända vägen rent tekniskt, dvs. om m an av fiskaliska skäl ålägger allt tryck en viss skatt, som icke kan anses utgöra ett tryckfrihetsrättsligt hinder enligt 1 kap. 1 § TF, och därefter undantager stora delar av detta skattelagda område allt­ efter skrifternas innehåll från skatt, så att i realiteten den generella skat­ ten kommer att drabba blott en mindre del av området, vilket sålunda diskrimineras på grund av skrifternas mindre önskvärda innehåll? Detta förfaringssätt måste betecknas såsom lika angripbart, som om skatten lagts direkt p å det med hänsyn till innehållet diskriminerade området. En skattemässig differentiering mellan olika slag av tryckta skrifter med hänsyn till skrifternas innehåll inbjuder under alla omständig­ heter till uppmärksam granskning av åtgärden. T F vilar nämligen på den principiella uppfattning, som kommit till uttryck i det grundläg­ gande stadgandet i 1 kap. 1 § TF, att tryckfriheten gäller ”vad ämne som helst” . Någon gradering mellan m er och mindre kvalificerade skrifter känner icke TF. Så länge tryckfrihetens gränser ej överskrides, bör alla skrifter enligt denna huvudtanke behandlas lika. Sammanfattningsvis kan sägas att reglerna i T F är neutrala till be­ skattning av det tryckta ordet, så länge denna ej uppnår sådan intensi­ tet, att det kan sägas i realiteten innebära att den grundlagsstadgade friheten att i tryckt skrift yttra sig sättes åsido. Beskattningsregler, som träffar endast vissa slag av tryckta skrifter på grund av deras innehåll, måste anses oförenliga med grundlagsbe­ stämmelserna i 1 kap. 2 § TF, så snart de kan sägas utgöra ett mera påtagligt hinder för tryckning, utgivning och spridning av skrifterna ifråga.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför i yttrande över press­ utredningens betänkande (SOU 1965: 22):

Departementschefens uttalande i anledning av tidningsutgivareföreningens påpekande bygger på den tankegången att vad som i sig själv kan betecknas som ett utnyttjande av tryckfriheten och alltså är ett i tryckfrihetsförordningen medgivet förfarande aldrig kan utgöra ett av tryckfrihetsförordningen förbjudet hinder mot tryckning, utgivning eller spridning. M an kan här jäm föra med det fallet att en skrift utgives av myndighet och helt bekostas av statliga medel. Det kan då icke göras gällande att denna utgivning genom att ta vinden ur seglen för en redan utgiven tryckt skrift skulle strida mot den angivna bestämmelsen i tryck­ frihetsförordningen. Icke heller kan det eljest i regel hävdas att bidrag som lämnas av allmänna medel till skrifts tryckning och utgivning utgör ett otillåtet hinder för tryckning, utgivning och spridning av annan skrift. Vid stadgandets tolkning måste emellertid samtidigt beaktas vad

departementschefen uttalade om att en u r försörjningssynpunkt påkal­ lad pappersransonering kan anses förenlig med tryckfrihetsförordningen endast om någon åtskillnad icke göres mellan särskilda publikationer på grund av deras politiska inriktning eller ställningstagande i andra frågor. P å samma sätt som en pappersransonering gäller att andra åtgärder av ekonomisk innebörd, t. ex. en skatt eller en höjning av posttaxom a, kan vara grundlagsstridig, om vid dess tillämpning skillnad göres mel­ lan olika publikationer på grund av deras politiska inriktning eller eljest på grund av deras innehåll — förutsatt att den ekonomiska effekten av åtgärden är av sådan omfattning att åtgärden u r denna synpunkt kan anses som ett hinder mot publikationens utgivning. Detsamma måste gälla om den vidtagna åtgärden väl formellt är av generell natur men vissa publikationer genom en subventionering, fördelad efter politiska grunder, undgår verkningarna, medan andra, som ej får sådana subven­ tioner, av åtgärden hindras att utkomma. Genom en sådan kombina­ tion av fördyrande åtgärder och en statlig subventionering av vissa skrif­ ter kan m an tydligen nå just den effekt som bestämmelsen i tryckfri­ hetsförordningen riktar sig mot.

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 7 1 0 0 2 4