Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner rörande mervärdeskatten
Skatteutskottets betänkande nr 59 år 1971 SkU 1971: 59
Nr 59
Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner rörande mervärde skatten.
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionen 1971: 118 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Petersson i Röstånga (fp), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M ajit hemställer om utredning och förslag till ändring av förordningen om mervärdeskatt, så att dentaltekniska arbeten som proteser o. d. undantas från skatteplikt; motionen 1971: 233 av herr Bohman m. fl. (m), vari bl. a. hemställs att riksdagen beslutar, att förstagångsförsäljning av konst skall befrias från mervärdeskatt fr. o. m. den 1 januari 1972; motionen 1971: 321 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hem ställs att riksdagen antar följande förslag till ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 2 § förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt:
Anvisningar
till 2 § 1. Verksamhet anses------------enligt kommunalskattelagen. Verksamhet som staten eller kommun bedriver räknas som yrkesmäs sig när den drives i bolagsform eller liknande och när den drives i kon kurrens med enskild verksamhet; motionen 1971: 324 av fru Ryding m. f.l (vpk), vari hemställs att riksdagen beslutar att mervärdeskatt ej skall uttas vid förstagångsför säljning av konstverk, oavsett om försäljningen sker direkt av upphovs m annen eller genom kommissionär samt att vederbörande utskott u t arbetar nödvändig lagtext; motionen 1971: 465 av herr Rydén m. fl. (fp), vari hemställs att riks dagen i skrivelse till Kungl. M ajit begär förslag om ersättningsregler till handeln för det extraarbete som inkassering och redovisning av mervär deskatt medför; 1 Riksdagen 1971. 6 sami. N r 59
motionen 1971: 602 av herr Hovham m ar m. fl. (m, c, fp), vari hem ställs att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. M aj:t hemställa att vid tillämpning av mervärdeskatteförordningen medge rätt för de skatt skyldiga att för perioden maj och juni uppskjuta redovisning och inbe talning av mervärdeskatt till påföljande redovisningsperiod;
motionen 1971:605 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c, fp, m), vari hemställs att riksdagen beslutar att tredje stycket i anvisningarna till 7 § förordningen om mervärdeskatt skall erhålla följande lydelse:
Anvisningar
till 7 § Fastighet e n lig t------------ exempelvis hyresgäst. Fast m askin----------- eller godsbefordran. Handling eller annat föremål som utgör bevis om andel, fordran eller annan rättighet anses icke som vara, då fråga uppenbarligen är om själva rättigheten. Frim ärke anses ej som vara.
motionen 1971: 612 av herr Kronm ark m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t begär sådan ändring i mervärdeskatteförordningen att vattenregleringsföretag och andra jäm förbara samfälligheter m å efter särskild ansökan kunna förklaras skattskyldiga enligt mervärdeskatteförordningen; motionen 1971:613 av herr Källstad m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar att förstagångsförsäljning av konst vid utställning av en konstnärs verk, direkt från denne eller via kommissionär enligt kon trakt, skall vara befriad från mervärdeskatt samt att skatteutskottet u t form ar den erforderliga lagtexten;
motionen 1971: 614 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c, s, fp, m), vari hemställs att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. M aj:t an hålla om en översyn av gällande anvisningar för uppbörden av mer värdeskatt i syfte att uppnå en förenkling i uppbörden från skattskyl diga med liten omsättning, i enlighet med vad som anförts i motionen;
m otionen 1971: 621 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp), vari hemställs att riksdagen beslutar att mervärdeskatt på tandproteser samt på indi viduellt avpassade apparater för ortodontiska, käkortopediska och käkkirurgiska behandlingar under inga omständigheter skall utgå;
motionen 1971: 633 av herr Sundman (c) och Eriksson i Ulfsbyn (c), vari hemställs att riksdagen beslutar att från skatteplikt enligt förord ningen om mervärdeskatt även undantaga all den förstagångsför säljning av konstverk som förekommer i samband med utställningsverksamhet;
motionen 1971: 1365 av fru Ryding m. fl. (vpk), vari under punkten 3 hemställs om förslag om befrielse från erläggandet av mervärdeskatt för vissa icke kommersiella tidskrifter.
M otionen 1971: 233 i vad den avser upphävande av försäljningsskat ten behandlade utskottet i sitt betänkande 1971: 34.
Motionen 1971: 1365 väcktes i anledning av prop. 1971: 47 angående statligt tidskriftsstöd och hänvisades till kulturutskottet, som överläm nade motionen till skatteutskottet i vad den avser befrielse från mer värdeskatt för vissa tidskrifter.
1 anslutning till motionen 1971: 612 har till utskottet inkommit en skrivelse från Lantbrukets skattedelegation, som förordar en viss teknisk lösning på m ervärdeskattefrågorna för vattenregleringsföretag och lik nande samfälligheter.
K ulturutskottet har för kännedom till skatteutskottet överlämnat av skrift av en skrivelse från Konstnärernas riksorganisation rörande bl. a. mervärdeskatten på konst.
Gällande bestämmelser m. m.
De i detta betänkande behandlade motionerna berör alla spörsmål avseende mervärdeskatten. Författningsbestämmelserna i dessa frågor är alltså meddelade i förordningen 1968: 430 om mervärdeskatt (MF). I det följande återges endast de regler som särskilt aktualiserats genom de här behandlade motionsyrkandena.
Skattskyldigheten
Stat och kommun (motion 1971: 321)
I fråga om skattskyldighet för stat och kommun stadgas i anvis ningarna till 2 § M F i det andra och följande styckena sålunda. Verksamhet som staten eller kommun bedriver för att uteslutande tillgodose eget behov räknas som yrkesmässig endast n är den drives i bolagsform eller liknande. D etta gäller även vid ekonomiskt sam gående mellan staten och kommun eller mellan kom m uner för verk samhet som avser visst gemensamt ändamål. Med kommun förstås även landstingskommun. Bedriver staten, kom m un eller kommuner var för sig eller gemensamt verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verk samheten, när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkes mässig till den del den avser annat än egna behov. Som yrkesmässig verksamhet anses alltid statens järnvägars befordran av varor, postver
kets befordran av varor i diligensrörelsen samt postverkets befordran av postpaket och gruppkorsband. Om särskilda skäl föreligger kan Konungen förordna att statlig verk samhet, som avser eget behov och som ej enligt andra eller tredje stycket är att anse som yrkesmässig, tills vidare skall anses utgöra yrkes mässig verksamhet. Då denna fråga senast behandlades av riksdagen anförde bevillnings utskottet (BeU 1970: 39) följande: E tt av riksdagen tidigare flera gånger behandlat yrkande om skatt skyldighet för den offentliga sektorn återkommer i ett utredningsyrkande i motionerna I: 789 och II: 566. Beträffande motiveringen hänvisar m otionärerna till motionen II: 558, som emellertid synes bygga på vissa missuppfattningar av gällande bestämmelser. Sålunda görs gällande att affärsdrivande verk inte är skattskyldiga samt att skattskyldighet inte föreligger vid försäljning från statliga leverantörer till enskilda. U tskottet vill med anledning härav erinra om att undantaget i prin cip är begränsat till verksamhet som uteslutande avser den offentliga sektorns egna behov under förutsättning att verksamheten inte bedrivs i bolagsform. Alla skattepliktiga varor och tjänster som tillhandahålls en skilda beskattas således på samma sätt oavsett om de kommer från offentliga eller från enskilda företag. Av de invändningar som åberopas i motionerna är utskottet bara berett att vitsorda vad som anförs i fråga om den kommunala upphandlingen. Härvid kan kommunala och i vissa undantagsfall statliga leverantörer få ett skattemässigt försteg som emel lertid enligt vad som är känt inte lett till några m ärkbara konkurrens rubbningar i praktiken. Utskottet finner alltså inte anledning biträda utredningsyrkandet i motionerna I: 789 och II: 566, men anser att frågan om beskattningsreglernas verkningar vid den kommunala upphandlingen bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Riksdagen avslog motionerna på utskottets hemställan.
Vattenavledningsföretag (motion 1971: 612)
De allmänna skattskyldighetsreglerna är meddelade i 2 § M F och lyder: Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet om sätter 1) skattepliktig vara, byggnad eller tjänst, 2) vara som anges i 8 § 1— 5, tjänst som avser vara som nu nämnts eller tjänst som anges i 11 § 1, 3, 4 eller 5 i vad sistnämnda punkt av ser annonsering eller annan reklam för skattepliktig vara eller tjänst för utländsk uppdragsgivares räkning. Skattskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhet omsätter vara eller tjänst genom utförsel. Konungen kan efter ansökan förordna om skattskyldighet tills vidare för omsättning av annan tjänst än sådan som anges i 10 och 11 §§. N är särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen besluta att den som påbörjat verksamhet tills vidare skall vara skattskyldig redan innan skattskyldighet enligt första eller andra stycket föreligger. Om skatt vid införsel föreskrives i 58— 60 §§.
Vid överläggningar den 17.10.1963 träffades avtal med representan ter för kommunerna inom Teljeåns nederbördsområde om de principer och förutsättningar som skall gälla betr. kom m unalt deltagande i kost nader förenade med utförandet av de åtgärder till vilka, enligt det före stående, i princip skall kunna utgå statligt stöd. Det kommunala stödet skulle uppgå till belopp motsvarande halva statsbidraget. Resterande 25 % av kostnaderna för h är ifrågasatta åt gärder skall tagas av m arkägarna och fördelas mellan dem efter de där för fram tagna andelstalen.
Upplysningsvis kan meddelas: 1. Kvismaredalens vattenavledningsföretag år 1967 utgör en samfäl lighet tillkommen i samband med laga syneförrättning enl. 10 kap. vattenlagen och avslutad den 1.3.1968.
6. Betr. företagets finansiering: a) Företagets styrelse är bemyndigad att i företagets namn upptaga ett lån intill ett belopp om 00: — kronor. Återbetalningsansvaret åvilar i princip deltagarna i företaget. b) I nära anslutning till tidpunkten för arbetenas igångsättande kan beräknas utbetalning av ca 1/3 av det aktuella statsbidraget. c) Enligt överenskommelse med kommunerna skall det kommunala stödet utbetalas i takt med statsbidraget och under enahanda bestäm melser. 7. Sedan företaget fullbordats och verkliga kostnaden blivit fast ställd skall genom företagsstyrelsens försorg upprättas debiteringslängd å slutlig uttaxering. Denna uttaxering brukar regelmässigt inträffa året efter det arbetena med företagets utförande blivit godkända. Riksskattenämnden meddelade den 10 februari 1970 följande för handsbesked: Riksskattenämnden finner att företaget är självständig juridisk person och att företaget utför tjänster åt delägarna. Tjänsterna är skatteplik tiga enligt 10 § 4 förordningen om mervärdeskatt. Riksskattenämnden förklarar att företaget är skattskyldigt enligt för ordningen om m ervärdeskatt för sin verksamhet samt att den utgående mervärdeskatten skall beräknas med utgångspunkt från de belopp som uttaxeras på delägarna. Riksskattenämnden förklarar vidare att företaget äger rätt till avdrag för ingående skatt enligt bestämmelserna i 17 § förordningen om m er värdeskatt utan inskränkning på grund av uppburna bidrag av allmänna medel. Till den del ansökningen inte härigenom besvarats finner riksskatte nämnden förhandsbesked inte böra meddelas och avvisar ansökningen i dessa delar. Sedan allmänna ombudet hos länsstyrelsen i Örebro län anfört besvär över förhandsbeskedet meddelade regeringsrätten den 24 juni 1970 följande utslag: Kvismaredalens vattenavledningsföretag av år 1967 är bildat för vattenavledning enligt vattenlagen. Ett genomförande av den uppgift, för vilken tvångssamfälligheten tillkommit, kan icke anses innebära att företaget därigenom i yrkesmässig verksamhet omsätter vara, byggnad eller tjänst.
På grund härav förklarar Kungl. M aj:t, med ändring av överklagade förhandsbeskedet, att företaget icke är skattskyldigt enligt förordningen om mervärdeskatt. De av företaget i ansökningen med 2. och 3. betecknade frågorna avser delägarnas skattskyldighet. Förhandsbesked i dessa frågor kan icke meddelas på ansökan av företaget.
Skattepliktsfrågor
Dentaltekniska arbeten (motionerna 1971:118 och 1971: 621)
Dentaltekniska arbeten är inte undantagna från skatteplikt. D å frågan om beskattningen av tandproteser behandlades vid 1969 års vårriksdag anförde bevillningsutskottet (BeU 1969: 25) bl. a. föl jande: Beträffande beskattningen av tandproteser konstaterade utskottet när frågan behandlades vid 1968 års vårriksdag, att införandet av m ervärde skatten innebar en viss utjämning av den konkurrenssnedvridning som påtalats i olika m otioner under den tid allmän varuskatt utgick. N är nu kravet på skattefrihet för tandproteser åter framförs i m o tionerna ----------- vill utskottet främst hänvisa till att erfarenheter ännu inte kan åberopas i fråga om mervärdeskattens inverkan på konkurrens förhållandena mellan fristående laboratorier och tandtekniker som är anställda av tandläkare. En omständighet som kan förklara att några olägenheter för dentallaboratorierna hittills inte kunnat påvisas är att det torde vara förenat med väsentliga svårigheter för tandläkarna att förena korrekta anställningsförhållanden för teknikerna med ett rationellt u t nyttjande av deras prestationer. Utskottet är samtidigt medvetet om att frågan kan bli mera besvärande om beskattningen skärps, men anser att m an i nuvarande läge bör avvakta erfarenheterna från mervärde skatten och avstyrker således m o tio n e rn a ----------- .
I prop. 1970: 123 uttalade departementschefen att han inte funnit att det i fråga om de tandtekniska arbetena anförts några nya omständig heter som borde föranleda ändrad inställning till denna fråga. Bevill ningsutskottet (BeU 1970: 39) anslöt sig till detta uttalande.
Frimärken (motion 1971: 605)
Enligt anvisningarna till 7 § M F anses frimärke, sedel och mynt som vara när fråga uppenbarligen är om samlarobjekt. Frågan om undantag från skatteplikt för frim ärken togs motions vägen upp vid 1969 års riksdag. Bevillningsutskottet (BeU 1969: 25) avstyrkte detta yrkande med följande motivering. Till yrkandena om undantag från skatteplikt hör också det i motio nerna -----------framlagda lagstiftningsförslaget om sådant undantag för frimärken. M otionärerna hänvisar bl. a. till kontrollsvårigheterna i sam band med im port av frimärken och de tullproblem som uppkommer vid privat import av urvalskollektioner.
Den omständigheten att kontrollproblem förekommer synes inte u t göra tillräcklig motivering för ett undantag. De av m otionärerna åbe ropade svårigheterna i fråga om urvalskollektionerna torde inte vara olösliga i praktiken. U tskottet förutsätter att frågan kommer att när mare granskas av tullagstiftningskommittén. Med hänvisning till det an förda avstyrker utskottet alltså detta yrkande.
D å frågan återkom avvisades undantagsyrkandena såväl av Kungl. M aj:t — prop. 1970: 127 — som av riksdagen, som godkände följande uttalande av bevillningsutskottet (BeU 1970: 39).
I propositionen redovisas olika yrkanden om undantag från skatte plikt, bl. a. beträffande frimärken och tandtekniska arbeten. Departe mentschefen uttalar med anledning härav att han inte funnit att det i nu näm nda fall anförts nya omständigheter som bör föranleda ändrad in ställning till frågorna. Han förklarar sig vara medveten om att bestäm melserna i dessa delar kan ha vissa verkningar i konkurrenshänseende men anser inte att de är av sådan betydelse att ändringar av bestäm melserna är påkallade. Utskottet kan i princip ansluta sig till detta uttalande och avstyrker i enlighet härmed m o tio n e rn a ----------- beträffande undantag för fri m ärken ----------- . I de nyssnämnda m o tio n ern a----------- åberopas till stöd för yrkandet om undantag för frimärken bl. a. att en utländsk frimärkshandlare i sina annonser i svenska facktidskrifter öppet redovisar hur importbe skattningen kan kringgås. Såvitt utskottet kan bedöma måste denna annonsering rubriceras som uppmaning till brott. Annonser av dessa slag är givetvis synnerligen olämpliga och torde, såvitt utskottet kan bedöma, också strida mot gällande bestämmelser i tryckfrihetsförord ningen.
Tidskrifter (motion 1971:1365)
Enl. 8 § 6. M F undantas från skatteplikt medlemsblad, periodisk publikation som väsentligen fram står som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda vanföra eller arbetshindrade medlemmar samt utländsk periodisk pu blikation av annat slag, när prenumeration på sådan publikation för medlas mellan prenum erant och utländsk utgivare eller när sådan p u blikation inkommer direkt till prenumerant.
Konst (motionerna 1971: 233, 1971: 324, 1971: 615 och 1971: 633)
Enligt 8 § 8. M F undantas från skatteplikt konstverk, som är hänförligt till tulltaxenummer 99.01— 99.03, när konstverket säljes av upphovsmannen på annat sätt än butiksmässigt eller i samband med utställning och när det uttages eller införes till landet av honom eller för hans räkning.
I anvisningarna till denna punkt anges att butiksmässig försäljning en ligt 8 § föreligger, när upphovsmannen säljer egna konstverk i lokal som stadigvarande användes fö r försäljning och som är skild från hans bostad eller ateljé. Försäljning i samband med utställning enligt 8 är icke skattepliktig, när upphovsmannen själv anordnar uställningen och själv uppbär betalningen av köpare. I samband med att detta stadgande fick sin nuvarande lydelse utta lade bevillningsutskottet (BeU 1968: 62) bl. a. följande: Beskattningen av konstverk har erbjudit särskilda problem. I propo sitionen föreslås nu en utvidgning av undantagsbestämmelserna för konst verk. Förslaget torde i praktiken leda till att flertalet konstnärer und går beskattning när de själva svarar för försäljningen på en utställning eller i sin ateljé, medan kravet på beskattning bibehålls när försäljning en sker under form er som är att jämställa med reguljär konsthandel. Utskottet anser att den i propositionen föreslagna lösningen i huvudsak eliminerar de problem som utskottet redovisade i våras, samtidigt som den på ett bättre sätt än för närvarande drar gränsen mellan den butiksmässiga eller därmed jämförliga försäljningen och konstnärens egen försäljning. I m o tio n ern a------------- yrkas att ett konstverk inte skall vara skatte pliktigt när det säljs av upphovsmannen. Såvitt utskottet kan finna skulle m otionärernas förslag inte ge konstnärerna några skatteförm åner jäm fört med förslaget i propositio nen. Det bör nämligen observeras att enligt reglerna för kommissionsförsäljning kommissionär, som på en utställning säljer konstnärens verk för dennes räkning, blir skattskyldig för försäljningen utan att ha någon avdragsrätt för ingående skatt, eftersom konstnären inte är skattskyldig. D å det inte finns anledning tro att m otionärerna avser att från beskatt ning undanta ersättningen för kommissionärens tjänster blir skillnaden i praktiken mycket obetydlig mellan de båda förslagen. Det finns i stället skäl anta att motionärernas förslag inte skulle medföra några påtagliga fördelar. Utskottet tillstyrker därför förslaget i propositionen i denna del och avstyrker alltså motionerna.
Skatteredovisningen (motionerna 1971: 465, 1971: 602 och 1971: 614)
Varje skattskyldig, som inte är undantagen från redovisningsskyldig het, skall utan anmaning deklarera mervärdeskatt för varje verksamhet för vilken han har blivit särskilt registrerad. Deklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod, under vilken verksamheten drivs. Huvudregeln är att redovisningsperiod om fattar två kalendermånader. Perioderna är: januari och februari, mars och april, maj och juni, juli och augusti, september och oktober samt no vember och december. N är särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen i fråga om viss skatt skyldig besluta, att redovisningsperioderna tills vidare skall om fatta fyra kalenderm ånader (januari— april, m aj— augusti och september— december), halvt kalenderår (januari—juni och juli— december) eller helt kalenderår.
I mervärdeskattepropositionen uttalades, att skattskyldiga med en skattepliktig årsomsättning upp till 30 000 kr. borde kunna medges rätt till årsredovisning. Med utgångspunkt härifrån har riksskattenämnden uttalat att skatteredovisning halvårsvis bör medges skattskyldiga med en årsomsättning upp till ca 60 000 kr. och redovisning för perioder om fyra m ånader skattskyldiga med en skattepliktig omsättning upp till ca 100 000 kr. per år. Om det kan antas att ingående skatt för viss skattskyldig regelmäs sigt kommer att överstiga utgående skatt med minst 1 000 kr. varje m ånad kan länsstyrelsen besluta, att redovisningsperiod tills vidare skall vara en kalendermånad. Denna bestämmelse medger snabbare återbe talning av överskjutande ingående skatt för bl. a. exportföretagen. Deklarationen skall lämnas till länsstyrelsen i registreringslänet se nast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod, som deklarationen avser. Om synnerliga skäl föreligger kan Konungen medge, att skattskyldig eller grupp av skattskyldiga får läm na deklara tionen senare. Skatt för viss redovisningsperiod förfaller till betalning den dag då deklarationen senast skall lämnas, dvs. den 5 i andra månaden efter periodens utgång. Beträffande den i motionen 1971: 465 behandlade frågan om kost nadsersättning till de skattskyldiga för deras bestyr med uppbörd och redovisning har skatteutskottet (SkU 1971: 51) vid innevarande riks dag uttalat bl. a. följande:
. I fråga om mervärdeskatten är förhållandena något annor lunda med hänsyn bl. a. till att i denna skatteforms föregångare, den allmänna varuskatten, fanns ett särskilt system för kostnadsersättning till de skattskyldiga för deras bestyr med uppbörden. I prop. 1968: 100 med förslag till förordning om mervärdeskatt uttalade departementschefen bl. a. att redovisningskostnaderna enligt hans mening borde behandlas som kostnader i verksamheten och kom penseras på samma sätt som andra kostnader. H an fann vidare att, om man fördelade de tidigare kostnaderna för redovisning av allmän varu skatt på de mervärdeskatteskyldiga, ersättningen blev så ringa att den inte hade någon betydelse, medan en uppräkning av kostnaderna med hänsyn till det ökade antalet skattskyldiga skulle medföra en omoti verad utgiftsökning för statsverket. Bevillningsutskottet (BeU 1968: 45) delade uppfattningen att särskild kostnadsersättning inte borde utgå m ed hänsyn främst till de administrativa svårigheter som ett ersättningsförfarande skulle medföra. Utskottet ansåg emellertid skäl tala för att de skattskyldiga i någon form bereddes kompensation för bort tagandet av denna förmån. M ed hänsyn härtill och till vissa andra omständigheter av redovisningsteknisk art förordade utskottet att den av departementschefen föreslagna tidsfristen för inbetalning av skatten — inom 18 dagar efter redovisningsperiodens utgång — skulle för längas till 35 dagar. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets för slag.
Då mervärdeskatten således redan innehåller en form av kompensa tion för arbetet med redovisningen finner skatteutskottet inte skäl att förorda ytterligare åtgärder i sådant syfte.
Utredning
Kungl. M aj:t har genom beslut den 15 oktober 1971 bemyndigat che fen för finansdepartementet att tillkalla sakkunnig för att verkställa en teknisk översyn av mervärdeskatten.
Utskottet
Beslutet att införa mervärdeskatten ligger numera tre och ett halvt år tillbaka i tiden. Det bör särskilt framhållas att ett av de främ sta m oti ven för reform en var att den ansågs vara en nödvändig förutsättning för Sveriges deltagande i en blivande Europam arknad. Skatteutskottet vill också erinra om att mervärdeskatten erbjuder betydande tekniska fördelar fram för den allmänna varuskatten, vilket emellertid inte får undanskymma att systemet kan förbättras allteftersom erfarenheter vinns beträffande dess brister. Det måste enligt utskottets mening be tecknas som anmärkningsvärt att det efter nära tre års tillämpning av ett så vittomfattande skattesystem endast föreligger ett begränsat antal förhållandevis perifera ändringsyrkanden och att vissa av de spörsmål dessa yrkanden berör var väl kända redan under den allmänna varu skattens tid. Det bör dock inte förnekas att vissa problem kan ha fått nya dimen sioner på grund av den från och med detta år höjda skattesatsen. Be villningsutskottet har tidigare förutskickat att mervärdeskatten borde bli föremål för särskild översyn när erfarenheter vunnits om de problem som inte kunde förutses vid beskattningens införande. Kungl. M aj:t har numera, som fram går av den inledningsvis lämnade redogörelsen, be myndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla en sakkunnig för att verkställa en sådan översyn. Denna utredning kommer enligt vad utskottet inhäm tat att bedrivas skyndsamt, och resultaten därav kan be räknas föreligga redan under loppet av nästa år. I och för sig ligger en begränsning av utredningsuppdraget i att utredningsmannen endast kan till behandling ta upp frågor av teknisk natur. En genomgång av de i detta betänkande behandlade motionerna visar att åtskilliga av de där berörda problemen torde komma att bli föremål för utredningsmannens uppmärksamhet, medan andra sannolikt inte kan väntas påkalla vidare överväganden. I vissa fall kan tidigare utskottsuttalanden ge utredningen anledning till prövning. Det hittills oftast upprepade yrkandet torde vara det som framförs i motionerna 1971: 118 och 1971: 621 att dentaltekniska arbeten skall undantas från skatteplikt. Motiveringen är nu liksom tidigare att det
uppstår konkurrens på olika villkor mellan fristående dentallaboratorier och tandläkare med egna tandtekniker på grund av att mervärdeskatt utgår på laboratoriernas arbeten men inte på den anställde tandtekni kerns prestation. M otionärerna kan här åberopa att bevillningsutskottet, då frågan senast avgjordes, i ett av riksdagen antaget betänkande uttala de att spörsmålet kunde komma i ett annat läge om beskattningen skärptes. En sådan skärpning har numera ägt rum. På samma sätt kan motionärerna i motionen 1971: 321, vilka begär en utvidgad skattskyldighet för stat och kommun, hänvisa till bevill ningsutskottets av riksdagen godkända uttalanden att problemen i fråga om mervärdeskattens verkningar vid kommunal upphandling kan vara förtjänta av fortsatt uppmärksamhet. Yrkandet i motionen 1971: 605 om undantag från mervärdeskatt för frimärkshandeln har motiverats med hänvisning till svårigheterna att upprätthålla beskattningen vid import av frimärken i brevförsändelser. Även detta yrkande bygger alltså på det enligt skatteutskottets mening i viss mån berättigade kravet på konkurrensneutralitet. I motionen 1971: 612 berörs ett mycket speciellt m ervärdeskattepro blem för delägare i tvångssamfälligheter. Frågan gäller hur delägaren, om han är skattskyldig till mervärdeskatt, skall kunna få rätt att av lyfta den skatt som belöper på samfälligheten. Genom ett regeringsrättsutslag, som redovisats tidigare i detta betänkande, har fastslagits att den uppgift, för vilken en tvångssamfällighet av den typ m otionärerna avser, tillkommit, inte anses medföra skattskyldighet enligt mervärdeskatteförordningen. Som motionärerna påpekar uppkommer den situa tionen att en enskild lantbrukare som gör investeringar för att verkställa vattenavledning har avdragsrätt för mervärdeskatten på investeringarna, medan han däremot inte får samma möjlighet om han är delägare i en tvångssamfällighet. N u angivna motionsyrkanden är visserligen sinsemellan helt artskilda men bör såvitt utskottet kan bedöma alla kunna tas upp till prövning vid den kommande översynen. Utskottet vill dock understryka att detta förhållande givetvis inte förutsätter att utredningen är hänvisad endast till sådana lösningar som m otionärerna förordar. I fråga om andra av de här behandlade motionsyrkandena är det en ligt utskottets mening m era tveksamt om de kan komma att prövas av utredningen på de grunder som åberopas i motionerna. Detta gäller främst motionerna 1971: 233, 1971: 324, 1971: 613 och 1971: 633 om skattefrihet vid förstagångsförsäljning av konst och motionen 1971: 1365 om undantag för vissa icke kommersiella tidskrifter. Argumenteringen i dessa motioner är inte av skatteteknisk utan av kulturpolitisk natur. Utskottet har senast i våras i samband med behandlingen av motioner rörande den allmänna arbetsgivaravgiften uttalat sig m ot att det kultur politiska stödet ges i form av lättnader vid beskattningen för vissa kate
gorier skattskyldiga. Enligt utskottets mening kan samma skäl åberopas mot ett stöd genom undantag från en i princip generell beskattning. De i motionerna aktualiserade frågorna bör dock kunna prövas i samband med en översyn av gällande undantagsregler. I några av motionerna berörs problem som närm ast avser skatteredovisningen. M otionärerna i motionen 1971: 614 begär att de beloppsgränser i fråga om den årliga omsättningen som bestämmer redovis ningsperiodernas utsträckning i tiden skall höjas högst avsevärt. Denna fråga, som har vissa statsfinansiella aspekter, avser utskottet inte att beröra närm are i detta sammanhang. Å ena sidan finns anled ning att ta hänsyn till den penningvärdeförändring som ägt rum sedan des sa beloppsgränser fastställdes, medan å andra sidan kan åberopas att skattesatsen höjts sedan gränserna beräknades. Denna höjning innebär en utjämning av penningvärdeförändringen om man räknar i skatt i stället för i omsättning. Utskottet förutsätter att utredningen bör kunna ta upp också frågor av denna art, om de bedöms vara av betydelse för en förenkling av redovisningen. I två av motionerna rörande skatteredovisningen behandlas frågor som knappast kan förutsättas bli behandlade av utredningen. D etta gäl ler först yrkandet i motionen 1971: 602 att redovisning och inbetalning av m ervärdeskatt för redovisningsperioden maj— juni skall uppskjutas till närm ast följande uppbördstermin med hänsyn bl. a. till de mindre företagarnas svårigheter att kunna åtnjuta semester. En sådan åtgärd måste ske antingen genom ett urval av de företag som skulle vara be rättigade till uppskov, vilket förutom orättvisor måste medföra adm i nistrativa svårigheter i en omfattning som knappast skulle stå i rimlig proportion till de enskilda företagens fördelar, eller också genom att samtliga företag fick samma förm ån, vilket i sin tur skulle medföra att företagen fick en omotiverad räntevinst motsvarande ca 20 milj. kr. Utskottet kan därför inte tillstyrka bifall till detta yrkande. Inte heller yrkandet i motionen 1971: 465 om särskild kostnadsersätt ning för företagen för deras bestyr med uppbörd och redovisning av mervärdeskatten anser utskottet sig kunna biträda. I denna fråga hän visar utskottet främ st till de synpunkter som utskottet under höstriks dagen redovisat i sitt betänkande 1971: 51, som i de delar de avser mer värdeskatten återges i den inledningsvis lämnade redogörelsen. Härav fram går att de nuvarande redovisningsreglerna innebär att företagen fått en kompensation för den kostnadsersättning som utgick under den allmänna varuskattens tid.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen A. i skrivelse till Kungl. M aj:t begär att följande motioner, nämligen 1. motionen 1971: 118 2. motionen 1971: 233, i vad den behandlas i detta betän kande, 3. motionen 1971: 321 4. motionen 1971: 324 5. motionen 1971: 605 6. motionen 1971: 612 7. motionen 1971: 613 8. motionen 1971: 614 9. motionen 1971: 621 10. motionen 1971: 633 11. motionen 1971: 1365, i vad den behandlas i detta betän kande, överlämnas till utredningen angående teknisk översyn av mervärdeskatten för kännedom; B. avslår 1. motionen 1971:465 2. motionen 1971: 602.
Stockholm den 9 november 1971 På skatteutskottets vägnar ER IK BRANDT
Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäck m ora (c), Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), W ärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), W ikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), W est berg i Hofors (s), Söderström (m), Hörberg (fp) och fru N orm ark (s).
M A R C U S B O K T R . STH LM 1971 7 1 0 0 2 6