Socialutskottets betänkande i anledning av motion om arbetstidsförkortning för arbetande i kontinuerlig skiftgång

Socialutskottets betänkande nr 18 år 1971 SoU 1971:18

Nr 18

Socialutskottets betänkande i anledning av motion om arbetstidsförkortning för arbetande i kontinuerlig skiftgång.

I m otionen 1971:354 av h err H agberg m. fl. (vpk) hem ställs ”att riksdagen u tta la r sig fö r att fö r arbete i kontinuerlig skiftgång sam t i därm ed jäm fö rb ara arbetstidsform er inom servicenäringarna den m axi­ m ala arbetstiden uppgår till 36 tim m ar i veckan; a tt fö r de i k ontinuer­ lig drift som arbetar u nder storhelger den m axim ala arbetstiden skall uppgå till 34 tim m ar i veckan; sam t att riksdagen hem ställer till rege­ ringen att utarb eta och fram lägga förslag till erforderlig lagtext” .

Gällande bestämmelser m. m.

V id årsskiftet trädde den allm änna arbetstidslagen i kraft. D en o rd i­ narie arbetstiden få r enligt lagen uppgå till högst 40 tim m ar i veckan, raster ej inräknade. U n d e r åren 1971 och 1972 utgör dock arbetstiden 41 tim m ar 15 m inuter. Regeln om 40-tim m arsarbetsveckan är liksom m otsvarande regel i den tidigare lagstiftningen k onstruerad som en m axim iföreskrift. K ortare arbetstid än 40 tim m ar i veckan kan tillläm pas u ta n att p arte rn a behöver v idta någon särskild åtgärd i an­ ledning av lagen. N ä r det behövs m ed hänsyn till arbetets n a tu r eller arbetsförhållandena i övrigt få r arbetstiden uppgå till 40 tim m ar i veckan i genom snitt för en tid av högst fyra veckor.

K om pletterande bestäm m elser om arbetstiden läm nas bl. a. i kol­ lektivavtal, an d ra överenskom m elser, tjänstereglem enten m. m. Sedan lång tid tillbaka h a r fö r olika avtalsom råden eller arbetstagargrupper avtal träffats om kortare ordinarie arbetstid än som m axim alt medges. I d etta sam m anhang finns skäl att särskilt näm na att i början av 1950talet — då m axim iarbetstiden v ar 48 tim m ar i veckan — skiftarbetare i kontinuerlig drift tillerkändes 42 tim m ars arbetsvecka.

A rbetstidslagstiftningen m edger i och fö r sig att arbetsgivaren ta r ut 40 tim m ar p er vecka av sina anställda året om (fr. o. m . 1973). D en om ständigheten att en helgdag infaller u n d er veckan föranleder inte något u n dantag från den n a regel. Skulle en helgdag in trä ffa p å en veckodag, som norm alt u tg ö r arbetsdag, h a r arbetsgivaren enligt gäl­ lande bestäm m elser m öjlighet att — fö r det fall inte arbete p ågår på helgdagen — kom pensera sig fö r arbetstidsbortfallet genom a tt fö r­ länga arbetstiden de övriga arbetsdagarna i veckan. D enna ordning för uttag av arbetstid b ru k ar m an sam m anfatta under begreppet hård arbets-

R iksdagen 1971. 12 sami. N r 18

vecka. A v avtal eller sedvänja följer em ellertid o fta att helgdagar lik­ som söndagar i princip skall vara arbetsfria u ta n a tt arbetstiden övriga dagar i veckan förlängs, m ju k arbetsvecka. H å rd arbetsvecka ä r relativt ovanlig bland det stora flertalet arbets­ tagare. D en m juka arbetsveckan ä r helt dom inerande och förekom m er även till övervägande del i arbete som p ågår kontinuerligt (utan söndagsuppehåll). A rbetstagare tillerkänns i senare fall kom pensation i form av fritid fö r helgdagar u nder vilka de arbetat. D e elva helgdagar som firas h ä r i landet och som kan infalla på en vardag anses m otsvara i stort sett 1 tim m e 30 m inuter p er vecka i genom snitt under e tt år.

Uttalanden vid den allmänna arbetstidslagens tillkomst m. m.

P ropositionen 1970:5 med förslag till allm än arbetstidslag, m m . behandlades av an d ra lagutskottet i utlåtande 1970:1. U tlåtandet god­ kändes av riksdagen. A n d ra lagutskottet anförde i ett avsnitt betecknat A llm änna syn­ p u n kter på en n y allm än arbetstidslag bl. a. följande. D et förslag till allm än arbetstidslag som läggs fram i propositionen innebär en radikal om gestaltning av lagstiftningen. D ärvid h a r m an sökt att så långt m öjligt anpassa densam m a till det m oderna arbetslivets krav. D en nya arbetstidslagen ges tilläm pning p å i princip alla arbets­ tagare i landet. Speciallagstiftning skall i fortsättningen förekom m a en­ dast fö r skeppstjänst. F ö r husligt anställda skall slutlig ställning till frå­ gan om särskild lagstiftning tas senare i år. F ö r a tt m öjliggöra en u t­ vidgning av arbetstidslagstiftningens tilläm pningsom råde till bl. a. statligt arbete och arbete inom sjukvård och socialvård h a r de m ateriella reglerna om den ordinarie arbetstidens begränsning per dygn och vecka fått m jukas upp. E n sam ordning av bestäm m elserna i de nu gällande arbetstidslagarna h a r också blivit nödvändig. D en föreslagna liberali­ seringen av regelsystem et h ar ku n n at ske p å grund av den förskjutning i m otivkretsen bakom lagstiftningen som successivt ägt rum . F rå n början var skyddssynpunkter utslagsgivande n ä r det gällde utform ningen av lagstiftningens m ateriella innehåll. Ekonom iska, tekniska och sociala fram steg h a r lett till en avsevärd förbättring av de förhållanden under vilka yrkesarbete utförs. Inte m inst h a r genom förda arbetstidsförkort­ ningar och sem esterreform er haft betydelse härvidlag. A rbetstagarna har också i ökad om fattning kunnat häv d a sina intressen m ot arbetsgivarna med stöd av stark a fackliga organisationer. D essa om ständigheter har m edverkat till att arbetstidslagstiftningen num era inte i främ sta rum m et behöver utform as utifrån skyddsaspekter. Sådana få r i stället tillgodoses genom en m oderniserad arbetarskyddslagstiftning och genom ökade insatser fö r arbetarskyddet. D en grundläggande uppgiften fö r arbets­ tidslagen blir i stället a tt ange vilka n o rm er som b ör gälla i fråga om den tid u nder vilken arbetstagare få r användas till arbete. U tskottet h ar inte något att erinra m ot de allm änna synpunkter som departem entschefen enligt det anförda tagit fasta p å vid u tform andet av den nya arbetstidslagen. U tskottet n o te ra r därvid a tt departem entsche­ fen i sam m anhanget uttalat att den översyn av arbetarskyddslagen som

ä r n ära förestående k om m er a tt o m fatta de särskilda bestäm m elserna i arbetarskyddslagen om arbetstiden och dess förläggning och att skydds­ synpunkter därvid bör ägnas stor uppm ärksam het.

I sam band m ed propositionen behandlade an d ra lagutskottet ett fler­ tal m otioner rörande längden av den ordinarie arbetstiden. I några m otioner yrkades sålunda att i lagen skulle skrivas in en k o rtare arbetstid för vissa arbetstagargrupper, näm ligen gruvarbetare och andra arbetare under jord sam t skiftarbetare i kontinuerlig drift. E n m otion syftade till en specialbestäm m else i arbetstidslagen av innebörd att skiftarbetare i kontinuerlig drift skulle tillerkännas ledighet fö r helg­ dagar eller kom pensation i form av fritid fö r arbetade helgdagar, s. k. m juk arbetsvecka. Till stöd fö r m otionsyrkandena åberopas i främ sta rum m et skyddsskäl. D en fysiska och psykiska press som angivna arbets­ g rupper utsätts för, anfördes det, m ed fö r en hastigare förslitning och m otiverar ett ökat utrym m e fö r vila och rekreation. A n d ra lagutskottet avstyrkte m otionerna m ed i huvudsak följande motivering.

F rågan om en förm ånligare reglering av den ordinarie arbetstidens längd fö r arbetstagare som h a r särskilt påfrestande eller hälsofarligt arbete h a r behandlats såväl i arbetstidskom m itténs betänkande som i propositionen. Både kom m ittén och departem entschefen avvisar tanken på en specialreglering. K om m ittén an fö r att det skulle te sig m otsägel­ sefullt att i den norm lag, som nu föreslås och som inte längre är av direkt skyddskaraktär, ta med speciella skyddsregler som lagstiftaren ansett sig kunna avvara i den äldre, k la rt socialt inriktade arbetstidslagstiftningen. D en an fö r vidare a tt undantagsregler fö r sm ärre grupper arbetstagare står i strid m ot principen att utfo rm a den nya lagen så enhetligt som möjligt. M an ställs desutom inför ett kom plicerat gränsdragningsproblem beträffande om fattningen av den differentierade reg­ leringen. Tveksam het m åste anm äla sig om m an över huvud taget kan finna någon objektivt sett rättvis skiljelinje. M ånga arbetstagargrupper to rd e m ed fog k unna hävda att deras arbete ä r m inst lika påfrestande eller hälsofarligt som underjordsarbete eller skiftarbete.

E nligt utskottets m ening kan de skäl som kom m ittén, i allt väsentligt med instäm m ande av departem entschefen, anfört m ot en specialregle­ ring fö r vissa grupper av den ord in arie arbetstiden inte frånkännas be­ tydelse. U tskottet h a r i det föregående anslutit sig till en principiell inriktning av arbetstidslagen, som innebär att m an åstadkom m er en m axim ireglering av arbetstiden tilläm plig på alla arbetstagare och grundad p å enhetliga regler. E tt bifall till m otionsyrkandena skulle inne­ b ära a tt m an alltjäm t — av skäl som inte i frä m sta rum m et b ö r vara avgörande fö r lagens utform ning — bibehåller en kategoriklyvning av olika personalgrupper fö r vilka olika regler skall gälla. E n sådan ord­ ning lå ter sig inte väl fö ren a m ed näm nda inriktning av den nya lagen. U tskottet avstyrker d ärfö r bifall till m otionsyrkandena.

Å an d ra sidan ä r d et u ppenbart att olika arbeten ä r olika krävande och d etta förhållande m åste återspegla sig i differentierade förm åner i form av lön, särskilda ersättningar och fritid. Åtskilliga avtal har ingåtts om kortare arbetstid och förm ånligare ekonom iska villkor för

arbetstagare med påfrestande eller hälsofarligt arbete. Ö verenskom ­ m elser om sådan särskild kom pensation h a r hittills träffats av parterna själva. E nligt utskottets m ening kan en allm än förkortning av arbets­ tiden till 40 tim m ar i veckan knappast åberopas som skäl fö r att frångå denna princip. D ärem ot kan en sådan reform aktualisera be­ hovet av nya förhandlingar m ellan arbetsm arknadens parter fö r en om prövning av de kom pensationsförm åner som utgår fö r närvarande.

I direktiven till den fö rra året tillsatta arbetsm iljöutredningen som skall företa en allm än översyn av arbetarskyddslagstiftningen uttalar de­ partem entschefen bl. a. att spörsm ål som gäller arbetstidens förläggning fo rd rar en grundlig genom gång och att skyddsaspekter bör ägnas stor uppm ärksam het vid översynen av gällande regler om dygnsvila, veckovila, raster och arbctspauser (Riksdagsberättelsen 1971 S:29).

Utskottet

Enligt den allm änna arbetstidslagen, som trädde i k raft vid årsskif­ tet, få r den ordinarie arbetstiden uppgå till högst 40 tim m ar i veckan, raster ej inräknade. U n d er åren 1971 och 1972 utgör dock arbetstiden 41 tim m ar 15 m inuter. K o rtare arbetstid än 40 tim m ar i veckan kan tilläm pas utan att p arte rn a behöver vidtaga någon särskild åtgärd i anledning av lagen.

I m otionen 1971:354 vill m otionärerna att den m axim ala arbetsti­ den skall sänkas till 36 tim m ar i veckan fö r arbetstagare i kontinuerlig skiftgång sam t i d ärm ed jäm förbara arbetstidsform er inom service­ näringarna. F ö r personer i kontinuerlig drift som arbetar u nder stor­ helger vill m otionärerna att den m axim ala arbetstiden skall sänkas med ytterligare två tim m ar eller således till 34 tim m ar i veckan.

M otionärerna åbero p ar i främ sta rum m et skyddsskäl till stöd för m otionsyrkandena. D en fysiska och psykiska press som personer med kontinuerligt skiftarbete utsätts för m edför en hastigare förslitning, som m otiverar en ko rtare arbetstid än fö r andra arbetstagare.

V id allm änna arbetstidslagens tillkom st fö rra året fram hölls av före­ dragande departem entschefen m ed instäm m ande av andra lagutskottet att skyddssynpunkter frå n början varit utslagsgivande n är det gällde utform ningen av arbetstidslagstiftningens m ateriella innehåll m en att olika om ständigheter — bl. a. genom förda arbetstidsförkortningar — m edverkat till att lagstiftningen num era inte i främ sta rum et behövde utform as utifrån skyddsaspekter. I sam m anhanget pekades också bl. a. på att arbetstagarna i ökad om fattning hade k u n n at hävda sina intres­ sen m ot arbetsgivarna med stöd av sta rk a fackliga organisationer.

A ndra lagutskottet behandlade i anslutning till propositionen i äm net m otionsyrkanden som gick u t p å en förm ånligare reglering av den ordinarie arbetstidens längd fö r arbetstagare som h a r särskilt påfrestan­ de eller hälsofarligt arbete. Bland dessa yrkanden kan näm nas y rk an ­

den om att den ordinarie arbetstiden fö r skiftarbetare i kontinuerlig d rift skulle begränsas till 36 tim m ar i veckan. U tsk o ttet erinrade bl. a. om att både arbetstidskom m ittén och departem entschefen avvisat tan­ ken på en specialreglering. D e t skulle enligt kom m ittén te sig m ot­ sägelsefullt att i den norm lag som föreslagits av kom m ittén och som inte längre var av direkt skyddskaraktär, ta m ed speciella skyddsregler som lagstiftaren ansett sig k unna avvara i en äldre, k la rt socialt inrik­ tad arbetstidslagstiftning. U ndantagsregler fö r sm ärre grupper arbets­ tagare skulle stå i strid m ot principen att utfo rm a lagen så enhetligt som möjligt. A ndra lagutskottet avstyrkte m otionsyrkandena och anförde därvid att utskottet anslutit sig till en principiell inriktning av arbets­ tidslagen, som innebar att m an åstadkom en m axim ireglering av arbets­ tiden tilläm plig p å alla arbetstagare och grundad p å enhetliga regler. U tskottet fram höll vidare att ett bifall till m otionsyrkandena skulle innebära att m an alltjäm t bibehöll en kategoriklyvning av olika perso­ nalgrupper för vilka olika regler skulle gälla och a tt en sådan ordning inte lät sig väl förena m ed n äm nda inriktning av den nya lagen. R iks­ dagen biföll utskottsförslaget.

Socialutskottet delar uppfattningen att i arbetstidslagen, som innefattar cn m axim ireglering av arbetstiden fö r alla arbetstagare och som inte i främ sta rum m et ä r avsedd a tt tillgodose skyddssynpunkter, undantags­ regler inte bör införas i sådant syfte. De skyddsaspekter som finns på arbetstidsom rådet bö r i enlighet med det ställningstagande statsm ak­ terna intog vid arbetstidslagens tillkom st fö rra året beaktas inom ram en fö r arbetarskyddslagstiftningen. D enna lagstiftning ä r förem ål fö r över­ syn av arbetsm iljöutredningen. U tskottet avstyrker i enlighet m ed det an fö rd a m otionen.

U tsk o ttet hem ställer

a tt m otionen 1971:354 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 m aj 1971 P å socialutskottets vägnar R U N E G U STA V SSO N

Närvarande: h e rra r G ustavsson i Alvesta (c), H am rin (fp), D ahlberg (s), fru Skantz (s), h e rr H yltander (fp), fru Sigurdsen (s), h e rra r Å kerlind (m), Johnsson i Blentarp (s)*, fru M arklund (vpk), h e rra r Bengtsson i G öteborg (c), W ijkm an (m)* och N ilsson i V äxjö (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av fru M a rklund (vpk) sorn anser dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 5 som börjar med "So­ cialutskottet delar uppfattningen” och slutar med ” det anförda m otio­ nen” bort h a följande lydelse:

”O aktat tidigare ställningstaganden från riksdagens sida rörande u ndan­ tagsregler i arbetstidslagstiftningcn om m axim ering av arbetstiden i k o n ­ tinuerlig skiftgång vill utskottet fästa uppm ärksam heten vid under senare tid gjorda iakttagelser och rön om verkningarna av kontinuerlig skift­ gång. I ett flertal artik lar i fackförbundspressen och an d ra sam m anhang h ar d etta problem blivit belyst. A ckordshets med åtföljande stegrat a r­ betstem po v erkar allm änt sett alltm er pressande. K om m er därtill n att­ arbete, helgarbete och ständiga om ställningar i dygnsrytm en förvärras än m er dessa verkningar. N ågot verkningsfullt m otm edel annat än en ytterligare arbetstidsförkortning fö r dessa grupper av anställda, som eli­ m inerar den kontinuerliga skiftgångens ogynnsam m a följder, kan näppe­ ligen tänkas. U tskottet tillstyrker d ärfö r bifall till y rkandet i m otionen 1971:354.” dels att utskottet b o rt hem ställa

” att riksdagen m ed bifall till m otionen 1971:354 hos Kungl. M aj:t

hem ställer om förslag till ändring av allm änna arbetstidslagen av

innehåll dels att den m axim ala arbetstiden vid arbete i kontinuerlig

skiftgång sam t i d ärm ed jäm förbara arbetstidsform er inom service­

närin g arn a bestäm s till 36 tim m ar i veckan, dels a tt den m axim ala

arbetstiden fö r arbetstagare i kontinuerlig drift som arb etar u nder

storhelger bestäm s till 34 tim m ar i veckan.”

AB E gnellska B oktryckeriet, Stockholm 1971

■ ’y :

B fiH E l