Socialutskottets betänkande i anledning av motion om föreskrifter för gifttransporter
Socialutskottets betänkande nr 27 år 1971 SoU 1971: 27
Nr 27
Socialutskottets betänkande i anledning av motion om föreskrifter för gifttransporter.
I motionen 1971: 734 av herr Annerås m. fl. (fp) har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. M ajit anhåller om att lämpliga före skrifter utfärdas beträffande transport av gifter.
Gällande bestämmelser samt tillsynsorganisation
I detta avsnitt lämnas en kortfattad redogörelse för bestämmelser, som är av betydelse då det gäller inhemska vägtransporter av gifter och annat farligt gods. Vidare redogörs för tillsynsorganisationen.
P å det internationella planet har träffats ett flertal överenskommelser som avser internationella transporter av sådana ämnen. Vissa av dessa överenskommelser berörs i avsnittet ”Utredningsarbete” nedan.
Enligt giftförordningen {1962: 702) skall hälsofarlig vara — varmed i förordningen förstås varje ämne eller beredning som med hänsyn till varans egenskaper och användning kan befaras förorsaka död, sjukdom eller kroppsskada hos människor — handhas och förvaras så att de med varan förenade riskerna i möjligaste m ån begränsas. Transport av hälso farlig vara skall ske under förhållanden som med hänsyn till varans beskaffenhet kan anses fullt betryggande. Emballage i vilket hälsofarlig vara varit innesluten och redskap som använts till sådan vara skall handhas så att kvarvarande rester av varan inte kan förorsaka skada. — Kom pletterande föreskrifter ges i kungörelsen (1963: 441) om tillämp ningen av giftförordningen. Dessa gäller bl. a. frågor om förpackning och märkning vid överlåtelse samt om hantering av hälsofarlig vara. Särskilda föreskrifter om transport ges inte, men vissa hanteringsföreskrifter har betydelse också vid transport. Sålunda skall iakttas att på förpackning anbringad märkning inte skadas eller utplånas samt att meddelade vamingsföreskrifter följs.
Motsvarande bestämmelser i fråga om bekämpningsmedel finns i bekämpningsmedelsförordningen {1962: 703) och tillämpningskungörelsen (1963: 442) till denna författning.
Högsta tillsynen över efterlevnaden av giftförordningen och bekämp ningsmedelsförordningen ävensom i anslutning därtill meddelade före skrifter utövas av giftnämnden (instruktion 1965: 779). D et ankommer 1 Riksdagen 1971.12 sami. Nr 27
på denna näm nd att utfärda rekommendationer till ledning för för fattningarnas tillämpning. I enlighet härm ed har giftnämnden i skrivelse i juni 1967 till rikspolisstyrelsen riktat uppmärksamheten på riskerna vid transport av hälsofarliga varor i samband med trafikolyckor. Sam m a dag har giftnämnden i cirkulär till tillverkare av bekämpningsme del m. fl. läm nat vissa anvisningar beträffande emballaget och åtgärder vid läckage m. m. (se följande avsnitt).
Liknande bestämmelser som i giftförordningen finns beträffande läkemedel i läkeniedelsförordningen (1962: 701). Tillsynen över efter levnaden av denna författning och i anslutning därtill meddelade före skrifter utövas av socialstyrelsen.
Enligt förordningen (1949: 341) om explosiva varor skall sådan vara vid transport vara förpackad och m ärkt på sätt kommerskollegium före skrivit. Den skall behandlas med nödig försiktighet. I vissa fall krävs polismyndighets tillstånd till transport av explosiv vara, i andra fall skall transporten ske under tillsyn av särskild behörig person.
Den allm änna tillsynen över efterlevnaden av gällande bestämmelser om explosiva varor utövas av länsstyrelserna med biträde av under lydande polismyndigheter. Statligt tillsynsorgan i tekniska frågor, sär skilt vad gäller tillverkningssidan, är sprängämnesinspektionen (instruk tion 1965: 646). Chefsmyndighet för inspektionen är kommerskollegium, som utfärdar tillämpningsföreskrifter till förordningen.
I förordningen (1961: 568) om brandfarliga varor föreskrivs bl. a. att brandfarlig vara som transporteras såsom styckegods skall hållas tätt innesluten i behållare som erbjuder erforderligt skydd mot skada under transporten. Tankbil, som skall vara för ändam ålet inrättad enligt före skrifter som kommerskollegium utfärdar, får ej användas utan att vara godkänd för sitt ändamål efter särskild besiktning. Vissa bestämmelser finns också om märkning av behållare och fordon.
D et ankommer på kommerskollegium att utfärda närm are före skrifter och allm änna anvisningar för tillämpning av förordningen, bl. a. om vad som skall iakttas till skydd mot skada vid transport av brandfarlig vara. Kommerskollegium uppställer tekniska norm er för bil transport av brandfarliga varor och godkänner särskilda besiktningsmän för tankbilar tillverkade för sådana transporter. Statens trafiksäkerhets verk medverkar i detta sammanhang genom sin regionala organisation, vilken är behörig att besiktiga tankbil. — Statligt tillsynsorgan är för hithörande frågor främst sprängämnesinspektionen.
M er eller mindre direkt kontakt i sin myndighetsutövning med frågor rörande vägtransport av farligt gods får — utöver kommerskollegium, socialstyrelsen, giftnämnden, sprängämnesinspektionen, länsstyrelserna, polismyndigheterna och trafiksäkerhetsverket, vilka redan är nämnda i det föregående — arbetarskyddsstyrelsen, delegationen för atomenergi
frågor (instruktion 1961: 490), vilken delegation handlägger frågor om atomenergins utnyttjande och är tillsynsmyndighet enligt atomenergila gen (1956: 306), försvarets materielverk, statens brandinspektion, statens institut för folkhälsan, statens naturvårdsverk, statens strålskyddsinstitut, statens veterinärmedicinska anstalt, statens vägverk, tullverket och yrkesinspektionen. Även postverket har viss befattning med transport av farligt gods.
D et bör emellertid fram hållas att av de senast uppräknade myndig heterna de flesta för närvarande endast i ringa omfattning handlägger frågor rörande farligt gods i anslutning till transportverksamhet. Några av dem bör dock särskilt nämnas.
Arbetarskyddsstyrelsen skall enligt sin instruktion (1965:776) bl. a. allmänt främ ja arbetarskyddet och vidta de åtgärder som är påkallade i skyddstekniskt, yrkeshygieniskt, yrkesmedicinskt och socialt hänseen de för att utveckla och förbättra detta skydd. Härigenom faller inom styrelsens verksamhetsområde alla frågor som rör farliga ämnen och föremål, vare sig det gäller tillverkning, transport eller lagring m. m.
Strålskyddsinstitutet (instruktion 1965:785) är såsom strålskyddsmyndighet enligt strålskyddslagen (1958: 110) central förvaltningsmyn dighet för ärenden om skydd mot joniserande strålning. Bl. a. skall institutet bedriva forskning och fungera som samordningsorgan för olika strålskyddsintressen i landet. D et ankommer vidare på institutet att meddela närm are föreskrifter och anvisningar rörande tillämpningen av strålskyddslagen. Institutet kan till följd härav på begäran meddela säkerhetsföreskrifter också för individuella transporter av radioaktiva ämnen. Det torde därvid regelmässigt följa de internationella bestäm melserna vilka bygger på rekommendationer av Internationella atom energiorganet (IAEA).
Anvisningar av giftnämnden
Såsom ovan angivits har giftnämnden i juni 1967 i skrivelse till riks polisstyrelsen riktat styrelsens uppmärksamhet på riskerna vid transport av hälsofarliga varor i samband m ed trafikolyckor. I skrivelsen anförde giftnämnden.
Enligt föreskrifterna i 19 § giftförordningen den 14 december 1962 (nr 702) samt 16 § bekämpningsmedelsförordningen samma dag (nr 703) skall transport av hälsofarlig vara respektive bekämpningsmedel ske under förhållanden, som med hänsyn till varans beskaffenhet kan anses fullt betryggande. Även om olika åtgärder vidtagits i syfte att öka säkerheten vid transporter av näm nda varuslag, visar erfarenheten att det bl. a. vid trafikolyckor kan uppkomma nya risker. Vid fall av läckage av hälsofarliga varor är det sålunda angeläget att adekvata åt gärder snabbt vidtages för att motverka förgiftningsrisk för människor och djur och förorening av m ark och vatten.
Giftnämnden har härigenom velat fästa polisens speciella uppm ärk
samhet p å riskerna vid transport av vissa varor i samband med olika tillbud i trafiken, emedan polisen som regel vid dylika händelser torde tillkallas på ett tidigt stadium. Inte minst med hänsyn till den risk, som kan föreligga för kontamination av vatten, synes det vara angeläget att vederbörande hälsovårdsnämnd snarast underrättas för det fall kemiskt ämne eller preparat, som har eller kan antas ha hälsofarliga egenskaper, genom trafikolycka eller på annat sätt spillts ut.
I cirkulär samma dag till tillverkare av bekämpningsmedel m. fl. an gående transport av sådana medel anförde nämnden.
Enligt föreskrift i 16 § bekämpningsmedelsförordningen skall trans port av bekämpningsmedel ske under förhållanden, som med hänsyn till varans beskaffenhet kan anses fullt betryggande. Det åligger således envar som låter transportera bekämpningsmedel att vidta de åtgärder, som i sammanhanget bedöms erforderliga för en säker transport av varan. H ärvid spelar valet av emballage en betydande roll. Sålunda måste alltid göras en bedömning huruvida emballaget är tillräckligt hållfast med hänsyn till transportsätt, vägsträcka, årstid, bekämpnings medlets art etc. Förutsättningarna för en från säkerhetssynpunkt be tryggande transport ökas vidare exempelvis genom att lastningen sker på sådant sätt, att emballaget utsätts för minsta möjliga påkänning un der transporten. Även om olika åtgärder vidtagits i syfte att transporten av visst bekämpningsmedel inte skall innebära några risker, visar er farenheten att nya sådana kan uppstå bl. a. vid trafikolyckor.
Vid fall av läckage av bekämpningsmedel i samband med transport är det ofta nödvändigt att åtgärder snabbt sätts in för att motverka förgiftningsrisk för människor och djur samt förorening av mark och vat ten. Giftnäm nden får därför härigenom understryka vikten av att den som svarar för transporten är underrättad om att densamma avser be kämpningsmedel. Om bekämpningsmedlets art inte framgår av ytteremballaget, är det angeläget att vederbörande chaufför erhållit uppgift härom, så att farligt dröjsmål inte behöver uppstå beträffande lämpliga åtgärder mot förgiftning etc. i händelse av skada på emballaget under transporten.
Utredningsarbete
Frågan om säkerheten under transport av gifter och andra farliga varor har blivit föremål för stor uppmärksamhet på det internationella planet. Delvis föreligger mellanfolkliga överenskommelser på området. Sverige har anslutit sig till två konventioner som gäller järnvägstrans porter (CIM och CIV). I fråga om landsvägstransporter har ett antal europeiska stater, dock inte Sverige, den 30 september 1957 underteck nat en europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg (ADR). I denna överenskommelse — med dess bilagor — förtecknas och klassificeras ämnen och föremål som på grund av ex plosionsrisk, brandfara, radioaktivitet samt giftiga eller frätande egen skaper o. d. bör uteslutas från befordran eller bör mottas till beford ran endast på särskilda villkor. Dessa villkor kan avse t. ex. godsets förpackning och etikettering, dess samlastning med annat gods samt
konstruktionen, utrustningen och handhavandet av transportmedlen. Inklusive bilagor om fattar ADR:s originaltext över 400 sidor.
Efter bemyndigande av Kungl. M aj:t den 29 juni 1964 tillkallade dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet särskilda sakkun niga för att verkställa utredning angående befordran av farligt gods på väg m. m. De sakkunniga skulle utreda frågan om Sveriges tillträde till ADR och därav direkt föranledda organisatoriska spörsmål och legislativa åtgärder på det nationella planet. I samband därm ed skulle de sak kunniga se över och kom plettera de författningsföreskrifter som gällde för landsvägstransport av farligt gods i inrikes trafik. En fråga som särskilt borde beaktas var behovet och lämpligheten av att, med av seende på alla trafikgrenar, sam m anföra frågor rörande transport av farligt gods till handläggning inom ett centralt statligt organ.
Utredningen har redovisat en del av sitt uppdrag i ett den 15 mars 1971 dagtecknat betänkande jäm te tre i separata volymer tryckta bi lagor till detta (SOU 1971: 20— 23). I betänkandet redovisas — utöver översättningen av ADR — utredningens överväganden och förslag i fråga om Sveriges anslutning till överenskommelsen och därav direkt föranledda organisatoriska och andra spörsmål på det nationella planet. Med hänsyn till vikten av att i största möjliga utsträckning enhetliga säkerhetsföreskrifter gäller fö r transport av farligt gods vare sig denna sker i internationell eller i inrikes trafik — något som särskilt fram hålls i utredningens direktiv — h ar utredningen däremot ansett att dess översyn av bestämmelserna rörande inrikes vägtransporter i huvudsak borde anstå till dess att A DR förelåg i svensk översättning. Bl. a. skulle möjligheten och lämpligheten av att tillämpa ADR:s föreskrifter på inrikes transporter då lättare kunna tas upp till diskussion med berörda myndigheter och organisationer.
Kartläggning av rådande förhållanden ävensom annat förberedande utredningsarbete h ar utförts såväl vad gäller regleringen av inrikes transporter som beträffande den del av utredningsuppdraget som avser möjligheten att till en organisatorisk enhet förlägga handläggningen av alla frågor rörande transport av farligt gods oavsett transportmedel.
Utredningen anför i fråga om föreskrifter för inrikes transporter — med vissa redaktionella jäm kningar — följande.
Flertalet ADR-stater avser att låta ADR:s bestämmelser bilda un derlag också för vederbörande stats interna reglering av landsvägs transporter av farligt gods. I något fall har så redan skett. Vid utred ningens preliminära diskussioner om de blivande svenska bestämmel serna i ämnet har enighet rått om ett liknande tillvägagångssätt för Sveriges del. Fråga har emellertid uppkommit om lämpligheten av att bygga den slutliga författningsmässiga regleringen av de inrikes trans porterna på ADR:s säkerhetsföreskrifter i nuvarande utformning.
För närvarande pågår ett omfattande arbete med en revision av ADR:s tekniska föreskrifter. Arbetet har till syfte bl. a. att så långt
möjligt anpassa dessa föreskrifter till rekom m endationer som utarbetats av FN :s ekonomiska och sociala råd och som är avsedda att läggas till grund för en världsomfattande reglering av säkerhetsfrågorna och en harmonisering av hithörande föreskrifter vad beträffar samtliga transportmedel. Enligt planerna skall revisionsarbetet resultera i att nya utgåvor av ADR:s bilagor och RID ( = säkerhetsföreskrifter till det in ternationella fördraget angående godsbefordran sjövägen, CIM) skall föreligga färdiga år 1974. Dessa utgåvor kommer av allt att döm a att avvika från de nuvarande i vad gäller bl. a. bestämmelserna om klass indelning, märkning och emballage.
V årt land har förklarat sig stödja det inom skilda internationella organ pågående unifierings- och harmoniseringsarbetet på förevarande område. D etta syftar till att avskaffa eller minska existerande olikheter inte bara mellan de internationella transportreglementena utan även mellan internationella och nationella regleringar. M ed hänsyn härtill och till de uppenbara praktiska olägenheterna av att skilda föreskrifter om klassindelning, märkning etc. gäller inom svenskt territorium för internationella resp. inrikes vägtransporter av farligt gods skulle en svensk författningsreglering som bygger på ADR:s nuvarande säker hetsföreskrifter relativt snart behöva ändras i väsentliga hänseenden. Å andra sidan förefaller det mindre lämpligt att lägga ECOSOC-rekommendationerna till grund för interna svenska bestämmelser innan det står klart att rekom m endationerna i sin nuvarande utformning verk ligen blir normgivande för de internationella reglerna på transportom rådet.
Såvitt nu kan bedömas synes det därför ändamålsenligt att arbetet på en översyn av bestämmelserna för inrikes landsvägstransporter sker i nära anslutning till ADR/RID-organens revisionsarbete och bedrivs på sådant sätt att den slutliga svenska författningsmässiga regleringen kan träda i tillämpning samtidigt med den nya utgåvan av ADR:s bi lagor.
I avvaktan på en definitiv reglering är det emellertid angeläget — såsom under det senaste året bl. a. framhållits i ett par riksdagsmo tioner — att de nuvarande ofullständiga transportbestämmelserna sna rast möjligt kompletteras, också i fråga om inrikes transporter, med föreskrifter bättre ägnade att förebygga haverier under transport och att minska skadeverkningarna av ett haveri, om ett sådant ändå in träffar. Utredningen h ar därför tagit förberedande kontakt med när mast berörda centrala myndigheter (kommerskollegium, giftnämnden m. fl.) rörande möjligheten att i lämplig utsträckning göra ADR:s sä kerhetsföreskrifter i dessas nuvarande utform ning tills vidare tillämp liga på svenska transporter, eventuellt i form av föreskrifter utfärdade av vederbörande myndighet med stöd av gällande instruktion. Det i ut redningens direktiv förutsedda behovet att på vissa punkter göra be stämmelserna för interna transporter mindre stränga än motsvarande bestämmelser i ADR skulle då kunna tillgodoses. Förslag till erfor derliga undantag borde i så fall utarbetas av utredningen och berörda fackmyndigheter gemensamt.
N är det gäller översynen av regleringen av inrikes vägtransporter av farligt gods ser utredningen således som sin närmaste arbetsuppgift att undersöka möjligheten till en provisorisk lösning av säkerhetsfrågor na enligt dessa linjer. D enna del av utredningsarbetet torde kunna av slutas inom ett år.
I svar på en enkel fråga den 18 maj i år uttalade chefen för kom m unikationsdepartementet att, enligt vad han erfarit, utredningen avsåg att före utgången av innevarande år lägga fram förslag till provisoriska bestämmelser i avvaktan på en mera definitiv författningsmässig reg lering i ämnet.
Motioner till 1970 års riksdag
I motioner till 1970 års riksdag hemställdes bl. a. om utförliga skyddsoch säkerhetsföreskrifter i fråga om landsvägstransport av hälso- och miljöfarliga vätskor. I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1970: 81 anförde andra lag utskottet i denna del bl. a. följande. Enligt utskottets mening är det otillfredsställande att frågan om kom pletterande författningsföreskrifter för landsvägstransport av farligt gods ännu åtta år efter gift- och bekämpningsmedelsförordningarnas antagande inte fått någon lösning. Med hänsyn till det behov av utför ligare skydds- och säkerhetsbestämmelser som — inte minst på grund av den starkt intensifierade trafiken på våra vägar — onekligen före ligger anser utskottet att Kungl. M aj:t bör vidta sådana åtgärder att förslag i frågan utan ytterligare dröjsmål kan redovisas fö r riksdagen. Denna uppfattning bör bringas till Kungl. M aj:ts kännedom. Härige nom får motionernas syfte i denna del anses bli tillgodosett.
Utskottet
I motionen 1971: 734 yrkas att riksdagen skall anhålla att lämpliga föreskrifter utfärdas om transport av gifter. Bestämmelser som rör transport av gifter och annat farligt gods finns i ett flertal författningar. Beträffande explosiva och brandfarliga varor är bestämmelserna relativt ingående. I övrigt finns i stort sett endast all m änt hållna ram föreskrifter på området. Den i motionen upptagna frågan har varit aktuell under mycket lång tid. Efter bemyndigande av Kungl. M aj:t tillkallades år 1964 — då giftförordningen och bekämpningsmedelsförordningen trädde i kraft — särskilda sakkunniga för att utreda frågan om Sveriges tillträde till en år 1957 i Geneve undertecknad överenskommelse mellan ett antal europeiska stater rörande internationell befordran av farligt gods på väg samt därav direkt föranledda organisatoriska spörsmål och legislativa åtgärder på det nationella planet. I samband därm ed skall de sakkunniga också se över och komplettera de författningsföreskrifter som gäller för landsvägstransporter av farligt gods i inrikes trafik. Riksdagen uttalade för ett år sedan, att det var otillfredsställande att frågan om kompletterande författningsföreskrifter för landsvägstransport av farligt gods ännu åtta år efter gift- och bekämpningsmedelsförordningarnas antagande inte fått någon lösning. Kungl. M aj:t borde enligt
riksdagens mening vidta sådana åtgärder att förslag i frågan utan ytter ligare dröjsmål kunde redovisas för riksdagen. De sakkunniga har där efter — i mars i år — redovisat en del av sitt uppdrag, nämligen dels en översättning av den mycket omfattande internationella överenskom melsen, dels sina överväganden och förslag i fråga om Sveriges anslut ning till överenskommelsen och därav direkt föranledda organisatoriska och andra spörsmål på det nationella planet. De sakkunniga har vidare slutfört ett förberedande arbete beträffande bl. a. regleringen av inrikes transporter. D et finns anledning räkna med att de sakkunniga inom kort kom m er att lägga fram förslag till bestämmelser på området. Social utskottet, som vill understryka vikten av att frågan löses utan tidsutdräkt, anser sig därför kunna avstå från att föreslå riksdagen att ånyo göra framställning i frågan hos Kungl. M aj:t. U tskottet utgår således från att motionens syfte kommer att bli tillgodosett inom en nära framtid. Med hänsyn härtill avstyrks motionsyrkandet.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1971: 734.
Stockholm den 26 oktober 1971 På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s), Ham rin (fp), Dahlberg (s), fru Skantz (s), herrar Larsson i Öskevik (c)*, Persson i Stockholm (s), Akerlind (m), Johnsson i Blentarp (s), Andreas son (c)*, fru M arklund (vpk), herrar Bengtsson i Göteborg (c), Nisser (m), Romanus (fp) och Nilsson i Växjö (s)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
M A RC US B O K T R . STH LM H 7I 7 1 0 0 3 2