Utrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående svenska bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA) jämte motion

Nr 15

Utrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående svenska bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA) jämte motion.

Propositionen

Kungl. M aj:t har i propositionen 1971: 128, dagtecknad den 15 ok­ tober 1971, under åberopande av statsrådsprotokoll över utrikesdepartementsärenden föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. M aj:t att till Internationella utvecklingsfonden inbetala ett belopp m otsvam ade 34 milj. dollar under vart och ett av budgetåren 1971/72— 1973/74 utan hinder av att den överenskommelse, inom vars ram inbetalningen skulle ske, ännu ej trätt i kraft.

IDA, som bildades 1960, är för sin kapitalförsörjning beroende av direkta bidrag från de industrialiserade medlemsländerna, de s. k. Part I-ländem a. IDA har vid två tillfällen under 1960-talet tillförts nya re­ surser. A r 1970 avslutades förhandlingarna om en tredje påfyllnad av IDA:s resurser avseende perioden 1971/72— 1973/74. P art I-ländem a överenskom sålunda öka bidragen till ca 800 milj. dollar årligen, vilket innebär en fördubbling jäm fört med föregående period. Riksdagen har godkänt (UU 1971: 2, rskr 1971: 73) Sveriges anslutning till överens­ kommelsen med ett sammanlagt belopp motsvarande 102 milj. dollar att fördelas lika under tre år. Överenskommelsen träder i kraft först när den godkänts av minst tolv P art I-länder, vilkas bidrag uppgår till minst 1 900 milj. dollar av bidragsvolymen. USA svarar fö r 40 °/o av bidra­ gen, vilket innebär att villkoret om lägsta bidragsvolym inte kan upp­ nås utan detta lands godkännande. Genom försening av USA:s ratifika­ tion har överenskommelsen ännu ej kommit att gälla. D et är för när­ varande osäkert när USA kan förväntas ratificera densamma.

Dröjsmålet med inbetalningarna skulle innebära en uppbromsning av organisationens kreditgivning. Uppbromsningen skulle drabba länder som svårligen kan kompensera ett kreditbortfall genom resursöverfö­ ringar från annat håll. Behov på områden som är centrala för u-ländernas utveckling skulle komma att eftersättas.

De fattiga ländernas oro inför denna eventualitet uttrycktes klart vid Världsbankens/IDA:s årsmöte i september 1971. Önskemål framfördes om att USA snarast skulle godkänna den senaste påfyllnadsöverenskommelsen. Erbjudanden från andra industrialiserade medlemsländer att inbetala utfästa bidrag oaktat överenskommelsen ännu ej trätt i kraft välkomnades allmänt i u-landskretsar. 1 Riksdagen 1971. 9 sa m i N r 15

U U 1 9 7 1 :1 5 2

Efter en vädjan från IDA:s ledning till P a rt I-länderna h ar flera av dessa — Australien, Canada, Danm ark, Finland, Japan, Norge, Stor­ britannien, Västtyskland och Jugoslavien — inbetalat det första bidraget inom ram en för den tredje påfyllnaden eller förklarat sig beredda att göra detta under hösten 1971 trots att påfyllnadsöverenskommelsen inte trätt i kraft. Dessa förhandsinbetalningar torde, tillsammans med övriga disponibla medel, säkerställa att ID A :s verksamhet kan fortsätta i nor­ mal omfattning i varje fall till 1971 års utgång.

Med hänsyn till att en frivillig förhandsinbetalning av Sveriges bidrag skulle kunna medverka till att förhindra en tem porär begränsning av IDA:s verksamhet — under förutsättning att USA inom kort godkänner överenskommelsen — och eftersom en sådan åtgärd kan påverka andra länders ställningstaganden föreslås i propositionen att de svenska bidra­ gen skall utbetalas i enlighet med överenskommelsen, trots att denna ännu ej satts i kraft. Riksdagen gav Kungl. M ajit ett motsvarande be­ myndigande hösten 1968, när ID A befann sig i en liknande situation på grund av försening med Förenta staternas ratifikation.

Propositionens förslag innebär att det svenska IDA-bidraget för bud­ getåret 1971/72, uppgående till 34 milj. dollar, kan inbetalas snarast utan att andra länders ställningstaganden avvaktas. Med anledning av den osäkerhet om ID A is fram tida verksamhet som råder är det natur­ ligt att Kungl. M ajit inte redan nu binder sig för att inbetala bidragen för budgetåren 1972/73— 1973/74.

Motionen

I motionen 1971: 1519 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) hemställes att riksdagen måtte avslå förslaget i propositionen 128 år 1971 om att Kungl. M ajit skall bemyndigas inbetala bidrag till IDA samt att riksdagen av regeringen begär utredning och granskning av den verksamhet som bedrivs av Världsbanken, IDA och IFC.

I motionen görs gällande att Världsbanksgruppen är underordnad imperialistiska målsättningar och att den i främ sta rummet stött mycket reaktionära regimer.

Utskottet

Världsbanken grundades vid Bretton Woods-konferensen 1944. E tt av bankens huvudsakliga syften var att bidra till återuppbyggnaden av Västeuropa efter andra världskriget, genom att bevilja eller garantera lån för produktiva återuppbyggnads- och utvecklingsprojekt. F r. o. m. 1950-talets början inriktade sig Världsbanken alltmera på u-länderna.

Bankens verksamhet finanseras huvudsakligen genom medel som upp­ bringats genom försäljning av obligationer på kapitalmarknaden såväl till centralbanker och kreditinstitutioner som till privata investerare.

Banken lånar ut kapital till lägre ränta än den som låntagarna själva skulle kunna få direkt på marknaden. Banken beviljar lån till regeringar i medlemsstaterna eller till offentliga eller privata institutioner under förutsättning att en medlemsregering ger sin garanti. Bankens vinst fon­ deras eller överföres till IDA. Någon utdelning p å det av medlemslän­ derna satsade kapitalet lämnas inte. Under perioden 1964— 1970 har drygt hälften av bankens vinst, eller 485 milj. dollar, slussats över till IDA. D et årliga genomsnittet fö r bankens utlåning under 1966— 1970 var 1 128 milj. dollar. U nder verksamhetsåret 1970/71 uppgick den totala utlåningen till 1 900 milj. dollar. Bankens ledning förutser att kreditgivningen skall kunna öka till 2 100 milj. dollar verksamhetsåret 1975. Internationella utvecklingsfonden (ID A ) grundades 1960 i syfte att främ ja u-ländernas utveckling genom kapitalöverföring p å mjukare villkor än bankens lån. IDA:s krediter är räntefria och har en löptid på 50 år. En förvaltningsavgift på 3/4 %> debiteras årligen för att täcka ID A :s administrativa kostnader. ID A :s syfte är att främ ja en högre lev­ nadsstandard samt ekonomiska och sociala framsteg i utvecklingsländer­ na. ID A :s verksamhet baseras på frivilliga bidrag från de rika länderna. Dessutom tillföres IDA, som ovan nämnts, vinstmedel från banken. IDA beviljar krediter till fattiga länder — i allmänhet länder m ed en per capita-inkomst som inte överstiger 300 dollar per år. IDA kan enligt sin stadga ge krediter till regeringar och statliga organ eller privata företag men har i praktiken endast beviljat krediter till regeringar. U t­ låningen under budgetåret 1969/70 uppgick till 606 milj. dollar. Svenska biståndsmedel kanaliseras uteslutande genom IDA. Internationella finansieringsbolaget (IFC) upprättades 1956 för att främ ja ekonomisk utveckling genom stöd till privata företag i medlems­ länderna, främst u-länderna. Verksamheten om fattar såväl kreditgivning som aktieteckning. Även kooperativa företag och sådana i vilka det finns ett statligt minoritetsintresse har fått bistånd. IFC stöder dessutom u-ländernas egna institut för utvecklingsfinansiering. IF C :s åtagande under 1970 uppgick till 112 milj. dollar. IF C :s eget kapital uppgår för närvarande till 107 milj. dollar, vartill kom m er drygt 60 milj. dollar i fonderade räntemedel. Den svenska kapitalinsatsen, drygt 1 milj. dol­ lar, har utbetalats under budgetåret 1956/57. IF C har även erhållit lån från Världsbanken. I övrigt finansieras verksamheten genom överlåtan­ de av krediter och försäljning av aktieinnehav.

Världsbanksgruppen svarade under verksamhetsåret 1970/71 för en utlåning av sammanlagt 13,3 m iljarder kronor. Gruppen är därmed den största källan för obunden internationell kreditgivning till u-länderna. Medlemskapet i Världsbanksgruppen är öppet för alla länder, som är beredda att ställa kapital till förfogande. E n förutsättning är att län­ derna också är medlemmar i Valutafonden. F ö r närvarande är 117 sta­

ter medlemmar i Världsbanken. Bland dem återfinnes alla stormakter utom Sovjetunionen. Så gott som samtliga u-länder som är medlemmar i FN ingår även i Världsbanken och IDA. En rad av bankens m ed­ lemmar för en politik av socialistisk prägel, t. ex. Jugoslavien, Tanzania, Chile, Folkrepubliken Kongo och Folkrepubliken Yemen.

Endast ett fåtal stater står sålunda utanför gruppen. Tjeckoslovakien, Polen och Jugoslavien tillhörde för övrigt Världsbankens första m ed­ lemsländer. Cuba anslöt sig 1945. Polen och Cuba utträdde sedermera u r banken. Tjeckoslovakien uteslöts på grund av obetalda avgifter. A tt vissa socialistiska länder inte är medlemmar i Världsbanksgruppen torde bl. a. sammanhänga med att de inte anser sig kunna acceptera V aluta­ fondens regler om internationellt finansiellt samarbete och om insyn i medlemsstaternas ekonomiska politik. Ytterligare en bidragande orsak torde vara deras ogillande av Världsbanksgruppens röstningregler.

Världsbanksgruppen har dels en stämma (Board of Govemors), be­ stående av en ”guvernör” från varje medlemsland, dels en styrelse (Board of Directors), som för närvarande består av 21 s. k. exekutiv­ direktörer. Stämman skall avhålla ett årligt möte. Styrelsen, som är stän­ digt samlad, ansvarar fö r den allmänna verksamheten. I styrelsen utser för närvarande Förenta staterna, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Japan och Indien egna medlemmar. Övriga 15 medlemmar utses av olika ländergrupper. De 5 nordiska länderna utgör en sådan grupp. Bankens chef utses av styrelsen och leder under den­ samma den löpande verksamheten. Enligt stadgarna skall bankens led­ ning och tjänstem än visa lojalitet uteslutande mot banken. Varje med­ lemsland skall respektera denna lojalitet och avstå från försök att in­ fluera tjänstemännen i deras tjänsteutövning. Personalen skall rekryte­ ras på så vid geografisk bas som möjligt.

Förslagen till kreditprojekt framlägges av bankledningen på grundval av riktlinjer fastställda av styrelsen. Styrelsen granskar varje enskilt pro­ jekt och uttalar sig för eller emot dess godkännande. Viktigare princi­ piella frågor förelägges vid behov guvernörerna för omröstning.

Röstfördelningen inom Världsbanken och ID A baseras på det insatta kapitalet. De större länderna erhåller därigenom ett dominerande in­ flytande. USA har ensamt ca 24 procent av de totala rösterna inom Världsbanken. Inget enskilt land kan dock förhindra att beslut fattas av styrelsen.

Bankens och IDA:s stadgar innehåller en allmän bestämmelse om att banken och dess tjänstem än ej skall inblanda sig i något medlemslands politiska angelägenheter. Ej heller skall de i sina beslut påverkas av ifrågavarande medlemslands eller medlemsländers politiska karaktär. Endast ekonomiska överväganden skall ligga till grund för deras beslut, och dessa överväganden skall göras opartiskt för att uppnå verksam­ hetens syften.

I vissa fall kan Världsbanksgruppens allm änna utlåningspraxis leda till att länder som fö r en aktiv nationaliseringspolitik missgynnas. Banken förutsätter nämligen att en låntagande regering, när nationa­ lisering av utländsk egendom skett, skall visa en rimlig strävan att förhandla om ersättning. I övrigt följer av stadgarna, på samma sätt som beträffande övriga multilaterala biståndsprogram, att stöd kan utgå till alla medlemsländer i enlighet med stadgarna. De största låntagarna i banken har varit Indien, Mexico, Japan, Brasilien och Colombia. Banken har kritiserats för att lån bl. a. u t­ gått till Sydafrika, Rhodesia och Portugal. Lånen ligger långt tillbaka i tiden. Rhodesia är inte medlem av banken. Emellertid har lån utgått till projekt i Sydrhodesia, innan detta om råde unilateralt förklarade sig självständigt tander nam net ”Rhodesia”. Lånet utgick år 1960 och garanterades av Storbritannien. De senaste lånen till Portugal och Syd­ afrika gavs 1966. Av lD A :s krediter h ar den största delen gått till Asien, huvudsak­ ligen till Indien och Pakistan. Afrikas andel av ID A :s insatser har emellertid ökat. Latinamerika har hittills fått en mindre del. I Europa har endast Turkiet fått ID A-krediter. En granskning av Världsbanksgruppens länderval visar att en geogra­ fisk breddning av insatserna har skett. N är det gäller ID A motverkas den geografiska spridningen av att utlåningen i princip är begränsad till de fattigaste länderna. Indien, Pakistan och Indonesien, som tillhör världens befolkningsmässigt största länder, h ar hittills fått nära två tred­ jedelar av ID A :s bidrag. M ed Pakistan har inte ingåtts några nya kredit­ avtal sedan oroligheter i Östpakistan utbrutit.

Enligt gällande direktiv och praxis ställer Världsbanksgruppen i vissa fall villkor beträffande projektens utform ning och genomförande. En av bankgruppens viktigaste uppgifter är att vid förberedelsen av kredit­ projekt lämna låntagaren råd och anvisningar som garanterar tek­ niskt väl genomarbetade projekt samt att bidra till att projekten på lämpligt sätt infogas i det låntagande landets utvecklingsplan. Denna verksamhet torde i viss mening kunna betraktas som tekniskt bistånd. Emellertid finns det exempel som visar att villkor i samband med u t­ formningen av bank- eller IDA-finansierade projekt h ar kommit i kon­ flikt med den nationella politiken i det låntagande landet. Fram för allt är det bankgruppens räntabilitetsinriktade avgifts- och prispolitik, syn på arbetskraftens behov etc., som stundtals kommit att bryta sig emot centrala fördelningspolitiska prioriteringar i låntagarlandet. Vid sidan av de projektanknutna villkoren ställer bankgruppen mer eller mindre långtgående krav på den allm änna ekonomiska politiken i mottagarlandet. De villkor som ställs avser åtgärder som på längre sikt syftar till att garantera låntagarens solvens och kreditvärdighet.

Sådana villkor motiveras av Världsbanksgruppens mål, vilket är att ge hjälp till självhjälp, så att medlemsländerna småningom skall uppnå nationellt oberoende och en självgenererande tillväxt.

Emellertid har denna typ av villkor ibland uppfattats som påtryck­ ningar. I vissa fall synes dessutom bankens långivning i praktiken ha styrts av andra kriterier än de ovan angivna.

D et bör understrykas att banken och IDA delvis spelar olika roller i enlighet med dessa organs stadgar. Bankens stadgar näm ner sålunda i sin uppräkning av verksamhetens syften bl. a. omsorgen om det all­ m änna investeringsklimatet, främ jandet av privata utländska investe­ ringar samt ekonomisk tillväxt. D etta förhållande liksom bankens be­ roende av kontinuerlig tillgång till de internationella kapitalm arknaderna gör att banken vid sin långivning fäster vikt vid allmänna kreditvärdighetsvillkor och räntabilitetskrav.

ID A skiljer sig från banken genom att stadgan särskilt framhäver utveckling och höjd levnadsstandard som verksamhetens mål. Stadgan ger ej någon särställning åt privata kapitalflöden. Huvuddelen av IDA:s medel utgöres av frivilliga bidrag från de rika länderna. U-ländem a ställer också belopp till ID A :s förfogande. Dessutom tillföres IDA, som nämnts, vinstmedel från Världsbanken.

Tidigare har det räntabilitetstänkande som präglat Världsbanks­ gruppens utlåning ibland lett till en koncentration av lånen till länder och sektorer, där utvecklingseffekten, sedd som omedelbara förbättring­ ar för det stora flertalet människor, varit mycket begränsad.

Den utpräglat bankmässiga synen på verksamheten inom Världsbanks­ gruppen har emellertid under senare år börjat brytas. Detta gäller fram ­ för allt IDA. Den nuvarande världsbankschefen har i ett antal an­ föranden, senast inför FN :s ekonomiska och sociala råd i år, starkt betonat att ekonomisk tillväxt inte är tillräcklig. E n bredare utvecklingssyn som spänner över familjeplanering, sysselsättning, bättre in­ komstfördelning, näringstillförsel och spridning av utbildning måste ut­ göra grundval för utvecklingsarbetet. Världsbankschefen har också hän­ visat till den enorm a förlust av potentiellt produktiva resurser som ligger i u-ländernas arbetslöshet. D et stora gapet i levnadsstandard mellan stad och land motiverar vidare en utvecklingspolitik som m ed­ vetet syftar till att skapa sysselsättning och att fördela inkomsterna mer rättvist.

D en nya politiken börjar långsamt avspegla sig i förändringar i bankgruppens utlåning. N ya om råden görs till föremål för finansiering. Inom traditionella sektorer är m an nu villig ge krediter till projekt — t. ex. vuxenutbildning och utbildningsforskning — som inte hittills a n ­ setts räntabla.

I vissa avseenden företräder Världsbanksgruppen fortfarande en tra­ ditionell utvecklingssyn. Den förändring av gruppens politik som ägt

rum under senare år h ar emellertid inneburit att riktlinjerna fö r verk­ samheten — fram för allt inom ID A — och principerna för svensk bi­ ståndspolitik allt bättre överensstämmer med varandra.

Sverige deltar aktivt i utformningen av Världsbanksgruppens poli­ tik. I bankstyrelsen samarbetar Sverige nära m ed bl. a. u-ländernas representanter. Sverige har fram för allt sökt stödja u-ländernas strävan att bredda IDA:s insatser. Från svensk sida h ar i linje härm ed fram ­ förts förslag syftande till att ytterligare anpassa ID A :s politik till FN strategins målsättningar. Den svenska inställningen h ar bl. a. fram förts i årsmötesanförandena och har offentligt redovisats i propositioner till riksdagen.

Samarbete på fältet förekommer mellan Sverige och Världsbanks­ gruppen genom samfinansiering av en rad insatser. Sedan 1966 har Sverige och IDA sålunda gemensamt bidragit till finansieringen av projekt i m ottagarländerna till ett värde av cirka 2 750 milj. kr. D är­ vid har den svenska insatsen varit drygt 420 milj. kr. och ID A :s bidrag 570 milj. kr. Återstoden har finansierats av vederbörande m ottagarlän­ der. Genom samfinansieringarna har volymen av IDA:s verksamhet i de länder med vilka Sverige särskilt samarbetar kunnat vidgas. D et nära samarbete som äger rum på projektplanet innebär vidare att SIDA:s tekniker och konsulter får del av ID A :s samlade erfarenheter och resurser, vilket är av stort värde för det direkta svenska utveck­ lingssamarbetet. D et innebär också att det svenska synsättet p å bi­ ståndets mål och uppgifter får möjlighet att på ett tidigare stadium och mera påtagligt influera IDA:s arbete än som kan ske enbart inom IDA:s styrelse.

Sveriges syn på Världsbanksgruppens politik kom senast till uttryck i det svenska anförandet vid bankens årsmöte i september 1971. Däri framhölls bl. a. att Världsbanksgruppen genom sin storlek, sin erfarenhet och sin effektivitet är den viktigaste internationella organisationen för förmedling av finansiellt bistånd till u-ländem a. H ärav följer en för­ pliktelse att särskilt ge akt på de sociala problemen i utvecklingen. De mycket m juka villkor som gäller fö r ID A :s krediter gör att detta organ är speciellt läm pat för att stödja projekt som medför sociala fördelar. Planeringen inom denna sektor bör enligt svensk uppfattning stärkas. ID A bör också sträva efter att planera sin verksamhet på sådant sätt att den i framtiden ligger ännu m er i linje med FN :s utvecklingsstrategis betoning av sociala förändringar och strukturella reformer. P å svensk sida uppskattas världsbankschefens uttalande att banken avser att fo rt­ sätta på vägen mot en bredare utvecklingssyn. E n större satsning på områden som jordbrukskrediter, utbildning och familjeplanering upp­ muntras. I det svenska anförandet välkomnades bankledningens planer på att ägna större uppmärksamhet åt projekt som ökar sysselsättningen och bidrar till en jäm nare inkomstfördelning.

U tskottet tillstyrker förslaget i propositionen 1971: 128 att Kungl. M ajit bör bemyndigas att till ID A inbetala de svenska bidragen enligt påfyllnadsöverenskommelsen för perioden 1971/72— 1973/74, trots att denna ännu ej trätt i kraft. Inga form ella hinder finns mot ett sådant förfaringssätt. Genom den föreslagna inbetalningen till IDA kommer Sverige att medverka till att förhindra en uppbromsning av ID A :s kreditgivning, som skulle medföra att behov på områden som är centra­ la för u-ländernas utveckling skulle komma att eftersättas. U-länderna har, som fram går av propositionen, utryckt oro för en sådan utveck­ ling. Enligt vad utskottet erfarit, h ar den s. k. 77-gruppen, vari så gott som samtliga u-länder ingår, vid ett ministermöte i Lima för kort tid sedan antagit en resolution, i vilken i-länderna uppmanas att bl. a. öka sina bidrag till ID A och att genomföra den tredje påfyllnaden av IDA utan dröjsmål.

F ör övrigt kan konstateras att u-länderna vid upprepade tillfällen krävt väsentligt ökade resurser till IDA. I olika sammanhang har uländerna gjort gemensamma uttalanden om det m ultilaterala utveck­ lingssamarbetet. Dessa ger en annan bild än den framställning av Världs­ banksgruppens verksamhet som m otionen 1519 innehåller.

M otionen 1519 bygger, som ovanstående redogörelse visar, p å ett flertal uppgifter som inte överensstämmer med verkligheten. M otionen avstyrkes därför. De citat som återges i motionen är för övrigt lös­ ryckta u r sina sammanhang och därför missvisande.

U tskottet hemställer

1 .a tt riksdagen med bifall till propositionen 1971: 128 och med

avslag på motionen 1971: 1519 bemyndigar Kungl. M aj:t att

till Internationella utvecklingsfonden inbetala ett belopp m ot­

svarande 34 milj. dollar under vart och ett av budgetåren

1971/72— 1973/74 utan hinder av att den överenskommelse

inom vars ram inbetalningen skulle ske ännu ej trätt i kraft;

2. att riksdagen avslår motionen 1971:1519, i vad avser utred­

ning och granskning av den verksamhet som bedrivs av Världs­

banken, IDA och IFC.

Stockholm den 24 november 1971 På utrikesutskottets vägnar OLLE DAHLÉN

Närvarande: herr Dahlén (fp), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Bengtson i Jönköping (c), Johansson i Jönköping (s), Palm (s), Turesson (m), Göransson (s), Hellström (s), fröken Bergegren (s), herrar Virgin (m), Hugosson (s), W irmark (fp), Korpås (c) och Ericson i Örebro (s).

M A R C U S B O K T R . STH LM 1971 710021