Utrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda förslag rörande det statliga utvecklingsbiståndet jämte motioner

Nr 2

Utrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i stats­ verkspropositionen framlagda förslag rörande det statliga utvecklings­ biståndet jämte motioner.

Kungl. M aj:t h a r i proposition n r 1, bilaga 5 (litt. C i utdrag av stats­ rådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för den 4 januari 1971) fram lagt förslag angående det statliga utvecklingsbiståndet.

Allm änt

I förevarande avsnitt i statsverkspropositionen (bilaga 5, s. 13— 21) lämnas inledningsvis en översikt över utvecklingen i u-länderna, det in­ ternationella utvecklingssamarbetet och Sveriges biståndspolitik i inter­ nationellt perspektiv. Departementschefen redogör i stora drag för situationen i u-ländem a efter ”F N :s första utvecklingsårtionde”, dvs. 1960-talet. D en för utvecklingsårtiondet överenskomna målsättningen, en ökning av u-ländernas bruttonationalprodukt m ed minst 5 %>, h ar av allt att döma upp­ nåtts. D å befolkningstillväxten i u-ländem a under hela perioden legat över 2,5 «/o, har den årliga per capita-tillväxten av BNP inte överstigit 3 #/«• I vissa u-länder h ar per capita-inkomsten troligen sjunkit, och en­ dast ett begränsat antal u-länder h ar uppnått en ekonomisk tillväxt som medgivit en betydande förbättring av människom as livsvillkor. Den rå­ dande sociala och ekonomiska strukturen h ar m edfört att den ekono­ miska tillväxten ofta endast kommit begränsade befolkningsgrupper till del. Nettoresursflödet från i-länder till u-länder h ar ökat endast i begrän­ sad omfattning, vilket inneburit att avståndet till det för det första utvecklingsårtiondet fastställda målet för biståndsflödet, 1 °/o av national­ inkomsten, successivt h ar vuxit. Vid utvecklingsårtiondets början upp­ gick flödet av offentligt bistånd samt kommersiella krediter och privata investeringar från i-ländem a, m ätt som en andel av OECD-ländemas samlade bruttonationalprodukt, till 0,96 %• D ärefter har procentande­ len sjunkit till 0,72 % år 1969. Vid beräkningen h ar hänsyn inte tagits till u-ländem as räntebetalningar och utflödet av utlandsägda företags investeringsinkomster. Behovet av att finansiera dessa utflöden har tvingat flertalet u-länder till betydande återhållsamhet på importsidan. E tt enprocentmål, i vilket ingår kommersiella krediter och privata in­ vesteringar, garanterar sålunda inte ett ökande reellt nettoresursflöde till u-ländema. 1 Riksdagen 1971. 9 sami. Nr 2

E tt mera realistiskt m ått på i-ländernas egentliga bistånd till u-ländem a får m an genom att se på flödet av de offentliga krediter och gå­ vor som lämnas i syfte att bistå u-ländernas utvecklingsansträngningar. F ö r OECD-ländernas del ökade detta flöde relativt snabbt under 1960talets första år m en har sedan 1967 stagnerat. D et motsvarade 1969 cirka 0,36 °/o av OECD-ländernas samlade BNP. U-ländem as av Sverige stödda krav på ett särskilt mål för biståndsflödet som endast om fattar offentliga resurser har fått gehör vid u t­ arbetandet av den s. k. strategin fö r F N :s andra utvecklingsårtionde. Texten till FN-strategin, som fastställdes av FN :s generalförsamling i oktober 1970, har bifogats statsverkspropositionen. I strategin förklaras bl. a. att utvecklingens yttersta mål måste vara att åstadkomma en fortgående förbättring av individens levnadsförhål­ landen och att låta framstegen komma alla till godo. D et prim ära an­ svaret för u-ländernas utveckling åvilar dem själva. De egna insatserna kommer emellertid inte att räcka till för att nå uppställda utvecklings­ mål i tillräckligt snabb takt, såvida de inte kompletteras med ett ökat flöde av finansiella resurser och av gynnsammare politik från i-länder­ nas sida i vad avser ekonomi och handel. Medlemsstaterna utfäster sig, var för sig och gemensamt, att föra en politik avsedd att skapa en rätt­ visare och mer rationell ekonomisk och social ordning i världen, där lika möjligheter skall vara en rättighet såväl för nationer som för en­ skilda individer. Utvecklingen globalt och i de enskilda länderna skall vartannat år granskas av FN :s generalförsamling på basis av rapporter från det eko­ nomiska och sociala rådet (ECOSOC) samt rapporter från andra under­ lydande FN-organ. E tt antal delmål av såväl ekonomisk som social karaktär anges. M å­ let för den ekonomiska tillväxten förutsätter en ökning av produktio­ nen inom jordbruket med 4 % och inom industrin m ed 8 °/o årligen. Produktionstillväxten per invånare skall uppgå till minst 3,5 % per år. I detta mål ligger ett antagande om en befolkningstillväxt om cirka 2,5 o/0 per år. D å befolkningstillväxten för närvarande torde överstiga 3 % kan målet uppnås endast genom ökade insatser på familjeplane­ ringens område. D et är nödvändigt att få till stånd en rättvisare fördel­ ning av inkomster och förmögenheter i syfte att främ ja såväl social rättvisa som effektiv produktion, att avsevärt höja sysselsättningen, att nå ett större m ått av inkomsttrygghet samt att vidga och förbättra möj­ ligheterna till utbildning, hälsovård, näringstillförsel, bostäder och so­ cial välfärd, liksom att skydda miljön. Kvalitativa och strukturella sam­ hällsförändringar måste således gå hand i hand med snabb ekonomisk tillväxt. Existerande skillnader — regionala, sektorala och sociala — bör minskas avsevärt. Dessa mål är på samma gång avgörande förut­ sättningar för utveckling och dennas slutresultat. De bör därför ses som

integrerade delar i samma dynamiska process och kräva ett enhetligt synsätt. En jäm nare inkomstfördelning bör åstadkommas genom skatte­ reformer, ökad skattekontroll och jordreform er. Förhandlingar förutsättes om marknadsregleringar, buffertlager och diversifieringsfonder för ett antal råvaror, liksom förhandlingar om av­ skaffande av andra handelshinder än tullar fö r industrivaruexporten från u-ländem a. I-länderna bör eftersträva att från och med 1972 göra finansiella nettoresursöverföringar i form av faktiska utbetalningar till ett minsta belopp motsvarande 1 °/o av bruttonationalprodukten. E tt mål bör fast­ ställas fö r offentligt utvecklingsbistånd. D etta bör vid mitten av utvecklingsårtiondet uppgå till 0,7 °/o av BNP. I-länderna bör i enlighet med tidigare antagna norm er uppmjuka och harmonisera villkoren för sitt bistånd. Finansiellt bistånd skall i princip vara obundet. D en del av re­ sursflödet för finansiellt och tekniskt bistånd som kanaliseras genom m ultilaterala institutioner skall öka så mycket som möjligt och m etoder utvecklas så att dessa institutioner kan fullfölja sin uppgift på effekti­ vast möjliga sätt. Åtgärder skall vidtagas för att stimulera flödet av pri­ vat kapital från i-länder till u-länder. U tländska privata investeringar bör göras i överensstämmelse med de utvecklingsmål och prioriteringar som fastställts i nationella utvecklingsplaner. Världsbanken anmodas fortsätta ansträngningarna att utarbeta ett system fö r supplementär fi­ nansiering. U-ländem as inkomster av tjänster bör främjas. N ettoutflödet av u t­ ländsk valuta från u-länderna i anledning av s. k. osynliga transaktio­ ner inklusive sjöfart bör reduceras till ett minimum. Särskilda ansträngningar bör göras fö r att de minst utvecklade län­ derna skall kunna övervinna sina speciella svårigheter. Särskild upp­ märksamhet skall ägnas åt u-länder utan egen kust. Gemensamma ansträngningar skall göras fö r att utnyttja vetenskap och teknologi i utvecklingssyfte. De u-länder som anser att takten i de­ ras befolkningsökning utgör ett hinder för utveckling skall vidtaga er­ forderliga åtgärder i överensstämmelse med varje lands utvecklingssyn. Industriländerna skall på framställning ge stöd till dessa ansträng­ ningar. Utvecklingsländerna skall vidtaga särskilda åtgärder för att öka pro ­ duktionen och förbättra produktiviteten. Beroende av de enskilda län­ dernas ekonomiska och sociala struktur och speciella förhållanden skall övervägas vilken roll den offentliga sektorn och kooperativa organisa­ tioner skall spela när det gäller att öka produktionen. Produktionspolitiken skall ses i ett globalt sammanhang för att möjliggöra ett optimalt utnyttjande av världens resurser till fördel fö r både industriländer och u-länder. En väsentlig del av arbetet under utvecklingsårtiondet skall bestå i

att mobilisera den allmänna opinionen i både utvecklingsländer och industriländer till stöd för utvecklingsårtiondets målsättningar och åt­ gärder. I statsverkspropositionen framhålles att FN :s utvecklingsstrategi i många fall utgör kompromisser mellan skilda intressen. D etta medför a tt rekommendationerna ofta måst göras vaga och stundom kommit att rym m a sinsemellan svårförenliga element. Aktionsplaner för verksamheten under 70-talet förutses bli utarbe­ tade inom FN :s fackorgan. U tarbetandet av dessa delstrategier bör på­ skyndas och i möjligaste utsträckning samordnas. De internationella strävandena att utarbeta en utvecklingsstrategi har i vissa avseenden lett fram till principer som länge varit vägledande för de svenska insatserna. I stället för den enkla tillväxtmålsättning som gällde för det första utvecklingsårtiondet anger FN-strategin sålunda nu att målet för utvecklingssamarbetet under det andra utvecklingsår­ tiondet är förbättrade levnadsvillkor för människorna i u-ländem a och medlet är ett program som sam ordnar ekonomiska och sociala åtgär­ der. Sverige har länge förordat att i-länderna skall acceptera ett särskilt mål fö r det offentliga biståndet, vilket nu skett. Sverige har också följt den princip som nu börjat få internationell sanktion, att biståndet bör vara obundet. Den svenska biståndsplaneringen överensstämmer med den s. k. Jackson-utredningens huvudtanke, enligt vilken m ottagarlan­ dets långtidsplan skall vara styrande för FN-organens och olika givarländers bistånd. De direkta svenska biståndsinsatserna har inriktats på ett begränsat antal huvudsektorer. I viss mån h ar ändamålskoncentrationen bestämts av vår kapacitet att läm na bistånd till olika områden. I första hand är dock den av m ottagarländerna valda kursinriktningen avgörande. D är­ för kan en fortsatt kraftig satsning på utbildning, landsbygdens utveck­ ling och livsmedelsförsörjningen förutses. Även den omständigheten att en del ämnesområden tidigare inte uppmärksammats av andra bistånds­ givare har påverkat den svenska biståndsinriktningen. Detta gäller t. ex. beträffande familjeplaneringen. Inledningen till förevarande avsnitt i statsverkspropositionen behand­ lar under rubriken ”Svensk biståndspolitik i internationellt perspektiv” även vissa frågor rörande ländervalet i den bilaterala svenska bistånds­ verksamheten samt de svenska insatserna på industrialiseringens, fa­ miljeplaneringens och forskningens område. En redogörelse för statsverkspropositionens innehåll på dessa punkter lämnas i samband med behandlingen av motionerna.

Riktlinjer för Sveriges insatser inom ramen för det internationella utvecklingssamarbetet

1. Planeringsramar, anslagsutvecklingen och vägen till 1 '/»-målet

Propositionen Sverige har sedan länge verkat fö r att i-länderna skall acceptera ett särskilt m ål fö r det offentliga biståndet. F N h ar nu antagit ett sådant mål om fattande 0,7 % av bruttonationalprodukten med en tidsgräns satt år 1975. Även om vissa länder, i första hand de stora i-ländema, anförde invändningar m ot beslutet, måste det betraktas som ett väsent­ ligt framsteg i riktning m ot en m er rättvisande redovisning av biståndsflödet. D et bör noteras att det näm nda 0,7 % -m ålet hänför sig till fak­ tiska utbetalningar, m edan målet fö r den svenska biståndsplanen är att budgetanslag m. m. fö r biståndsändamål skall n å upp till 1 °/o av brutto­ nationalprodukten vid mitten av detta årtionde. Som ett led i förverk­ ligandet av 1968 års biståndsplan h ar de totala biståndsanslagen ökats med omkring 25 % per budgetår. F ö r budgetåret 1971/72 förordas en total ökning av biståndsanslagen m ed cirka 200 milj. kr. från drygt 800 milj. kr. till 1 m iljard kr. Planeringen, främ st avseende det direkta u t­ vecklingssamarbetet, kräver att vissa minim iram ar fastlägges. I enlighet med 1968 års riksdagsbeslut utform as planeringsram arna så att den fortsatta årliga anslagsökningen i absoluta tal blir minst lika stor som under det löpande budgetåret.

Planeringsramar för budgetåren 1971/72—1973/74

Budgetår, milj. kr. 1971/72— 1973/74 1970/71 1971/72 1972/73 1973/74 Anslag Förslag Planeringsramar Summa

Bidrag till internationella biståndsprogram 296 396 476 555 1427 Bilateralt utvecklingssam­ arbete 476 572 685 800 2 057 Förvaltning, utbildning, rekrytering och informa­ tion samt utredningsverk­ samhet m. m 28 32 39 45 116 Totalt 800 1000 1200 1400 3 600

Anslagsförslaget fö r budgetåret 1971/72 liksom planeringsramarna för följande år innebär att den m ultilaterala andelen skulle uppgå til! omkring 40 % , dvs. en viss ökning jäm fört med innevarande budgetår. Planeringsram arna är att betrakta som indikativa.

Motionsyrkandena U tskottet har under förevarande punkt behandlat dels motionen 1971: 472 av herrar Helén (fp) och H edlund (c) i vad avser hemställan att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t begär att Kungl. M aj:t även i sin fortsatta planering av det svenska biståndet utgår från att det s. k. 1 % -m ålet skall vara uppnått senast 1974/75 sam t att anslagstilldelningen för vart och ett av budgetåren fram till denna tidpunkt måtte avpassas till den jäm nare stegringstakt som för­ ordas i motionen (punkt 1), dels m otionen 1971: 685 av herr Åkerlind (m), vari hemställes att riksdagen beslutar att till det svenska u-hjälpsbiståndet föreslå för bud­ getåret 1971/72 900 milj. kr. samt att planeringsram arna för budget­ åren 1972/73 och 1973/74 skall utgå från oförändrat bistånd.

Utskottet Enligt det av riksdagen år 1968 fattade principbeslutet om utbygg­ naden av det statliga utvecklingsbiståndet skulle statsmedel tillhanda­ hållna genom budgetanslag m. m. för internationellt utvecklingssam­ arbete budgetåret 1974/75 uppgå till ett sammanlagt belopp som m ot­ svarade 1 o/o av bruttonationalprodukten (BNP). M ålet skulle nås ge­ nom successiv anslagsökning. D et beräknades att en ökningstakt m ot­ svarande i genomsnitt 25 %> per år skulle behövas. Utbyggnadsplanen innefattade emellertid inget definitivt ställningstagande till storleken av den årliga anslagsökningen. Den exakta anslagsökningen under de en­ skilda budgetåren skulle bli beroende på den ekonomiska utvecklingen. F ör att möjliggöra rationell och långsiktig planering beslutades emel­ lertid en minimiram för biståndsvolymens upptrappning. Sålunda skulle höjningen varje enskilt år under planperioden i kronor räknat bli minst lika stor som höjningen under det närm ast föregående budgetåret. I motionen 1971: 472 hemställes beträffande 1 0lo-målets uppnående att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t begär att Kungl. M aj:t även i planering av det fortsatta biståndet utgår från att detta mål skall vara uppnått senast 1974/75. U tskottet vill i detta sammanhang erinra om uttalandet i finansut­ skottets av riksdagen godkända betänkande 1971: 1, där det beträffande utvecklingsbiståndet sägs följande: Riksdagen har här antagit en plan enligt vilken detta bistånd budget­ året 1974/75 skall uppgå till 1 °/o av bruttonationalprodukten. Utskottet noterar m ed tillfredsställelse att i linje m ed denna plan i årets statsverksproposition har föreslagits en ökning av anslagen fö r internationellt utvecklingsbistånd med 200 milj. kr. eller 25 %>. Enligt utskottets m e­ ning är detta förenligt med strävandena att förbättra den svenska be­ talningsbalansen.

Förslagen i statsverkspropositionen ligger sålunda i linje m ed den av statsm akterna antagna utbyggnadsplanen som skall leda fram till 1 o/o­ målets uppnående senast 1974/75. U tskottet finner därför inte motive­ rat att ta upp denna fråga i en skrivelse till Kungl. M aj:t. M otionen 1971: 472 avstyrkes såvitt nu är i fråga. I motionen 1971: 472 hävdas beträffande stegringstakten i den årliga anslagsökningen att hittills tillämpade riktlinjer avseende årliga ökningar om 25 »/o bör omprövas, eftersom m an annars tvingas till en kraftig engångshöjning m ed 48 °/o under budgetåret 1974/75 för att den totala anslagsvolymen då skall nå 1 % av BNP. M otionärerna fram håller att en jäm n ökning skulle komma att med utgångspunkt i långtidsutred­ ningens beräkningar kräva en årlig anslagsökning på omkring 35 °/o från och med budgetåret 1972/73. M otionen utm ynnar, såvitt nu är i fråga, i förslaget att anslagstilldelningen skall avpassas till den jäm nare stegringstakt som förordas i motionen. U tskottet anser att en ökning av biståndsanslagen i den takt som hittills h ar följts med all sannolikhet kom m er att nödvändiggöra en kraftig anslagshöjning budgetåret 1974/75. I statsutskottets utlåtande 1969: 82 förklarades att det vore olyckligt om det slutliga genomfö­ randet av 1 o/o-planen skulle sättas i fara inför en dylik kraftig höjning i slutskedet. U tskottet fann det emellertid inte möjligt att fastställa vil­ ken form av upptrappning av biståndsanslagen som vore bäst ägnad att förhindra en sådan kraftig höjning under planperiodens sista år. Olika antaganden kunde göras om tillväxttakten och om prisförändringar i den svenska ekonomin. Den lämpligaste fördelningen av anslagshöj­ ningen på olika budgetår betingades i viss utsträckning av vilka anta­ ganden som fram stod som mest realistiska. Emellertid underströks vik­ ten av att den fortsatta budgetplaneringen tog hänsyn till önskemålet om en någorlunda jäm n höjning av biståndsanslagen. I SIDA:s anslagsframställning påpekas att det, fö r att m an inte skall tvingas sänka kraven på planering och kvalitet, skulle vara ändamåls­ enligt att genomföra höjningen av biståndsanslagen i jäm nare takt. E n ­ ligt vad utskottet erfarit finns det emellertid ingenting som säger att en kraftig höjning mot planperiodens slut skulle sätta det organisato­ riska genomförandet av 1 % -planen i fara, under förutsättning att fö r­ beredelserna för biståndsinsatser av ifrågavarande omfattning kan börja redan nu. Utskottet anser emellertid önskvärt att Kungl. M ajit eftersträvar en jäm nare stegringstakt i anslagstilldelningen i den m ån det allmänna budgetläget så tillåter. Avvägningen mellan anslagstilldelning för det expanderande utvecklingsbiståndet och fö r andra ändam ål bör ske på ett sådant sätt att en fast ekonomisk grund skapas för en hög biståndsvolym som svarar m ot Sveriges internationella åtaganden i samband med strategin för FN :s andra utvecklingsårtionde.

D et ankom m er på Kungl. M ajit att framlägga förslag om den an­ slagshöjning som behövs fö r att uppnå 1 % -m ålet budgetåret 1974/75 i enlighet m ed de riktlinjer statsmakterna fastställde 1968. Utskottet anser att dessa riktlinjer förenar kravet på planmässig expansion med ett rimligt m ått av flexibilitet. De lägger inga hinder i vägen för en an­ slagstilldelning i jäm nare stegringstakt. U tskottet finner därför inte motiverat a tt föreslå en ändring av dessa riktlinjer. V ad utskottet sålunda anfört torde böra ges Kungl. M ajit till känna. M otionen 1971: 685 förordar att anslagen för utvecklingsbistånd skall budgetåret 1971/72 höjas med 100 milj. kr. mindre än vad som föreslås i statsverkspropositionen och att planeringsramen för budgetåren 1972/ 73— 1973/74 skall utgå från oförändrat bistånd. U tskottet konstaterar att yrkandena i motionen 1971: 685 är oför­ enliga med de av riksdagen år 1968 antagna principerna för de svenska biståndsinsatsernas ökning, varför motionen avstyrkes. U tskottet hemställer 1. att riksdagen beträffande frågan om en skrivelse till Kungl. M ajit om tidpunkten för 1 °/o-målets uppnående avslår motionen 1971: 472, såvitt nu ä r i fråga, 2. att riksdagen beträffande stegringstakten i det svenska utveck­ lingsbiståndet fram till 1 °/o-målets uppnående 1974/75 med av­ slag på motionen 1971: 472, såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. M ajit till känna vad utskottet anfört, 3. att riksdagen beträffande planeringsramarna för utvecklingsbi­ ståndet fram till 1973/74 avslår m otionen 1971: 685.

2. Biståndspolitikens långsiktiga inriktning och utformning

M otionsyrkandena I detta sammanhang h ar utskottet behandlat dels m otionen 1971:175 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser hemställan att riksdagen m åtte i skrivelse till Kungl. M ajit hemställa att en parlam entarisk beredning tillsättes med uppdrag att utarbeta riktlinjer för den långsiktiga utvecklingen av det svenska biståndet på grundval av de erfarenheter som hittills vunnits (punkt 1), dels m otionen 1971: 472 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) i vad avser hemställan att en parlam entarisk beredning tillsättes m ed upp­ gift att göra en översyn av det svenska biståndsarbetets inriktning, var­ vid beaktas såväl utformningen av det tekniska och finansiella stödet som riktlinjerna för den svenska handelspolitiken visavi u-ländem a och förutsättningarna för den svenska näringslivets och frivilligorganisatio­ nernas medverkan i svensk biståndspolitik (punkt 3), dels motionen 1971: 665 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c) i vad

avser hemställan att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t begär att parlam entariskt sammansatta kommittéer ges i uppdrag att göra en översyn av det svenska biståndets mål och inriktning (punkt 1).

Utskottet M otionen 175 pläderar för en helhetssyn på den svenska bistånds­ verksamheten. Denna måste, utöver det direkta statliga stödet över budgeten, om fatta åtgärder på det handelspolitiska området, närings­ livets investeringar, missionens och de hum anitära organisationernas verksamhet samt inte minst samordning av dessa insatser. FN-strategins mål bör omsättas i praktisk handling. M otionen diskuterar pla­ nen för det svenska utvecklingsbiståndets ökning och fäster uppm ärk­ samheten vid de administrativa svårigheter som storleken av det erfor­ derliga anslaget m ot periodens slut kan medföra. Förberedelser bör i en nära fram tid inledas fö r att få en ram för biståndsverksamhetens omfattning och inriktning under åren närm ast efter 1974/75. I motionen 472 framhålles att m ittenpartierna två år i rad fram fört krav på en allmän översyn av den svenska biståndspolitiken. Avsikten med en sådan översyn skulle inte vara att starta en stor förutsättnings­ lös utredning med den förlam ande effekt på arbetet inom SIDA som en sådan kunde få. De allm änna riktlinjerna för den svenska bistånds­ politiken ifrågasätts ej. D ärem ot krävs en omfattande inventering av aktuella problemställningar kring biståndspolitikens utformning, inte minst för att få ökad kunskap om i vilken utsträckning den allmänna målsättningen för vår biståndspolitik realiseras. N ågra av de områden som m otionärerna anser särskilt bör granskas är resultatvärderingens organisation och omfattning, information om svensk biståndspolitik och om situationen i u-länderna, handelspolitiken gentemot u-länderna, det svenska näringslivets och frivilligorganisationernas medverkan i utveck­ lingssamarbetet. M otionen 665 uppställer inför 1970-talet ett antal prioriteringar för Sveriges bidrag till utvecklingssamarbetet. Vi skall inrikta oss på en fortsatt betydande satsning på utvecklingsbistånd. Underutvecklingen är ett globalt problem, och något motsatsförhållande mellan inrikespolitik och en aktiv biståndspolitik bör därför inte finnas. Forskningen beträf­ fande underutvecklade regioner bör ökas. Bistånd bör lämnas på sådant sätt att det ej kan missbrukas. Biståndet bör avse hälsovård kombinerat med familjeplanering, utbildning, väl integrerad småindustri, lands­ bygdsutveckling i kooperativa form er etc. Förutsättningar bör skapas fö r att fler skall kunna delta i biståndsarbetet. Inform ationen bör för­ stärkas bl. a. för att motivera den allmänna opinionen för ökade bi­ ståndsinsatser. U tskottet erinrar om att riksdagen under senare år h ar avslagit m o­ tioner m ed krav på utredningar om biståndspolitikens inriktning och

utformning. I statsutskottets utlåtande 1970: 84 över motionsyrkanden motsvarande dem som i år fram förts i motionerna 1971: 175 och 1971: 472 sades bl. a.:

Av 1968 års riksdag fattades på grundval av propositionen 1968: 101 ett praktiskt taget enhälligt beslut rörande de stora linjerna för den svenska biståndspolitikens inriktning och utformning under de när­ maste åren. M era m arkerade meningsskiljaktigheter rådde vid detta till­ fälle endast beträffande tidpunkten för det s. k. 1 % -m ålets uppnående. En höggradig enighet kunde sålunda inregistreras beträffande bistånds­ programmets motiv och mål, om valet mellan olika biståndsvägar och om nödvändigheten av samordning och integration, om utvecklings­ samarbetets medel och metoder, om biståndets ämnes- och länderinriktning etc. De beslut som i enighetens tecken då fattades i dessa princip­ frågor innebar vidare att de riktlinjer för svensk biståndspolitik, som angetts av statsm akterna sex år tidigare på basis av prop. 1962: 100, vilken hade föregåtts av ett brett och inträngande utredningsarbete, på det hela taget bekräftades och fullföljdes. M an kan därför konstatera att den svenska biståndspolitiken till sin allmänna utformning och in­ riktning sedan sin begynnelse präglats av stor kontinuitet och stadga. Beständigheten i de stora dragen h ar likväl inte hindrat att bistånds­ politiken med ledning av de praktiska erfarenheter som successivt vun­ nits och i anslutning till den internationella utvecklingsdebatten på vis­ sa punkter fortlöpande kunnat modifieras, preciseras och vidareutveck­ las. E tt flertal utredningar rörande speciella biståndsområden och -for­ mer har genomförts. Statsmakternas inställning till de biståndspolitiska frågorna har varit pragmatisk och öppen för nya idéer. Regering och riksdag h ar aktivt sökt att befrämja den offentliga debatten och infor­ mationen kring dessa spörsmål och h ar därför välkomnat den breddning och fördjupning som biståndsdiskussionen kunnat uppvisa under senare år. Också de politiska partierna och de stora folkrörelserna har genom egna utredningar, analyser och förslag berikat denna debatt. Av särskilt värde från denna synpunkt är även att SIDA:s styrelse genom sin sam­ mansättning är förankrad i såväl folkrörelser som näringsliv och politiska partier och att värdefulla impulser och sakkunskap från dessa olika håll, som är av stor betydelse för biståndsverksamhetens utformning, på så sätt kommer verket direkt till godo.

Utskottet fann m ot denna bakgrund inte motiverat att tillstyrka före­ liggande motionsyrkanden om tillsättande av en parlamentarisk bered­ ning för översyn av det svenska biståndsarbetets inriktning. Målet för den långtidsplan som statsmakterna antog 1968 är att an­ slagen till biståndsändamål på statens budget skall motsvara 1 % av BNP budgetåret 1974/75. E tt väsentligt element i långtidsplanen är systemet m ed planeringsramar för det samlade biståndsprogrammet under tre budgetår. Planeringsramarna kommer i 1972 års statsverksproposition att avse budgetåren 1972/73— 1974/75, dvs. långtidsplanens sista treårsperiod, överväganden rörande utvecklingsbiståndets långsik­ tiga utform ning och inriktning kom m er därför att aktualiseras 1972. Vissa viktiga frågor är för närvarande föremål för utredning eller kom ­

mer att utredas inom en nära fram tid. En utredning om m eritvärdet av anställning inom biståndsverksamheten i u-länder m. m. pågår för när­ varande inom finansdepartementet. Utredningen rörande SIDA:s orga­ nisation och arbetsformer väntas resultera i att ett ramförslag till ny SID A-organisation kan framläggas under hösten 1971. Den fyraårsplan för informationsverksamhetens fram tida omfattning och innehåll, som nu utarbetas inom SIDA, väntas kunna framläggas i SIDA:s anslags­ framställning hösten 1971. Sakkunniga kommer att under den närm as­ te tiden tillkallas fö r att studera frågor som rö r inriktningen och orga­ nisationen av forskning med anknytning till de fattiga ländernas ut­ veckling. Utrikesdepartementets kapacitet för utredningar beträffande u-landsproblematiken h ar avsevärt ökats genom den under 1970 ge­ nom förda förstärkningen av departementets avdelning för internatio­ nellt utvecklingssamarbete. F N :s utvecklingsprogram (U NDP) h ar nyligen varit förem ål för granskning i Jackson-utredningen. A rbetet inriktas nu på genomföran­ det av de reform er som beslutats av FN-systemets biståndsverksamhet. Även inom internationella utvecklingsfonden (IDA) diskuteras vissa reformförslag. U tskottet förutsätter att de utredningar som sålunda pågår beträf­ fande vissa frågor rörande det svenska utvecklingsbiståndet slutföres snarast möjligt. Dessa utredningar liksom reform arbetet inom de in­ ternationella biståndsorganisationerna kan väntas ge material av bety­ delse för riksdagens bedömning av hithörande frågor. P å grundval därav bör riksdagen nästa år kunna ta ställning till frågan om tillsättan­ det av en utredning av det svenska utvecklingsbiståndets inriktning och utformning efter budgetåret 1974/75. U tskottet kan m ot denna bakgrund inte finna motiverat att tillstyrka yrkandena i motionerna 1971:175, 1971: 472 och 1971: 665 om att riksdagen i år skall begära en utredning med parlam entarisk samman­ sättning om biståndspolitikens inriktning och utformning. Utskottet hemställer att riksdagen avslår m otionerna 1971: 175, 1971:472 och 1971: 665 i vad avser översyn av riktlinjerna för det svenska biståndsarbetet.

3. Biståndets länderinriktning

Propositionen D et måste anses väsentligt att samarbetet mellan givare och mottagare på utvecklingsområdet kan baseras på en grundläggande samstämmighet i fråga om värderingar och målsättning. Rena effektivitetsskäl talar för detta. N ä r givarlandets m ål för utvecklingssamarbetet står i samklang med de resultat m ottagarlandet eftersträvar i sin praktiska politik ökar

förutsättningarna för att de enskilda biståndsinsatserna skall bli menings­ fulla delar av en sammanhållen utveckling. Strategin innebär ett framsteg genom att den bekräftar nödvändigheten av detta samspel mellan i- och u-ländernas åtgärder. M ot denna bakgrund kan man se frågan om de svenska utvecklingsin­ satsernas inriktning på såväl ämnesområden som länder. För att pröva i vilken utsträckning våra insatser stimulerar mottagarländernas egna utvecklingsansträngningar och bidrar till ekonomisk och social utjäm ­ ning fordras en bedömning av dessa länders utvecklingspolitik. Den pre­ cisering av principerna för ländervalet i den bilaterala svenska bistånds­ verksamheten som gjordes i föregående års statsverksproposition och som vann anslutning i riksdagens beslut är således en konsekvens av våra allmänna mål för utvecklingssamarbetet med de fattiga länderna. Vid samma tillfälle betonades, och detta underströks ytterligare av riksdagen (SU 1970: 84, rskr. 191), att den förskjutning i det direkta bi­ ståndets inriktning, som följer av att nya insatser görs i första hand i länder som i sin egen politik eftersträvar ekonomisk och social utjäm ­ ning, bör ske gradvis och att principen om en långsiktig planering av bi­ ståndet ligger fast. D etta följer f. ö. redan av den planeringsteknik med fastställda flerårsplaner som tillämpas. Den inriktning av biståndsverk­ samheten som följer av de redovisade riktlinjerna kommer således att först om några år ge m er bestämda utslag i siffrorna för resursöverfö­ ringar till olika länder.

M otionsyrkandena I detta sammanhang h ar utskottet behandlat dels motionen 1971: 175 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser hem ­ ställan att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. M aj:t uttala att svenskt biståndsarbete fram för allt bör inrikta sig på de särskilt fattiga u-ländem a och att följaktligen ökat bistånd till Cuba icke bör komma i frå­ ga (punkt 2) samt uttala att den föreslagna hjälpen till Vietnam skall omfatta såväl Nord- som Sydvietnam (punkt 3), dels motionen 1971: 472 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) i vad avser att vad som anförts i motionen beträffande ländervalet, bl. a. inne­ bärande att Sverige inte bör avbryta biståndssamarbetet med de nuvaran­ de m ottagarländerna ges Kungl. M aj:t till känna (punkt 2) samt att SIDA får i uppdrag att på sätt som anges i motionen lägga fram förslag till ökade svenska biståndsinsatser i Zambia och Botswana (punkt 9), dels m otionen 1971: 473 av herr Regnéll m. fl. (m, s, c), vari hemstäl­ les att riksdagen vid behandlingen av de föreslagna riktlinjerna för bila­ teralt utvecklingssamarbete ger Kungl. M aj:t till känna vad i motionen anförts, dels motionen 1971: 664 av herr Ahlm ark m. fl. (fp), vari yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t hemställer att SIDA får i uppdrag

att göra upp en plan för väsentligt ökat bistånd till Zam bia och Bots­ wana, utöver de planeringsram ar som angivits i SIDA:s petita, dels motionen 1971: 670 av herr Hellström m. fl. (s), vari hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t ger till känna vad i motionen anförts beträffande hum anitärt bistånd till de av den provisoriska revo­ lutionära regeringen i Sydvietnam administrerade områdena, dels motionen 1971: 672 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen med bifall till förslaget i propositionen 1 om anslag under 3:e huvudtiteln (bil. 5, s. 42) på sammanlagt 75 milj. kr. för bidrag till Demokratiska republiken Vietnam m åtte besluta att detta i sin helhet skall kunna utgå under budgetåret 1971/72 samt att ingen ränta eller återbetalningsskyldighet skall förekomma, att riksdagen på samma villkor såsom förslagsanslag anvisar 75 milj. kr. till republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering, dels motionen 1971: 675 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen såsom förslagsanslag anvisar sammanlagt 20 milj. kr. till Cuba.

Utskottet Principerna för länderinriktningen togs upp i 1970 års statsverksproposition och behandlades i statsutskottets utlåtande 1970: 84 som riksda­ gen enhälligt godkänt. U r detta utlåtande m å följande citeras: I propositionen uttalas att den ledande principen, då tillfälle ges till en utvidgning eller förnyelse av den länderkrets till vilken det direkta bi­ ståndet koncentreras, och vid fördelningen av biståndet mellan dessa länder bör vara att främ ja uppnåendet av det dubbla mål som uppställts för vårt utvecklingssamarbete med u-länderna. D et är därför naturligt att Sverige i första hand söker samarbeta med länder, vilkas regeringar i sin ekonomiska och sociala politik strävar efter att genomföra sådana strukturförändringar som skapar förutsättningar för en utveckling präg­ lad av ekonomisk och social utjämning. Vid utbyggandet av vårt direkta bistånd bör vi därför enligt propositionen gradvis åstadkomma en försKjutning, så att nya insatser i första hand kom m er i fråga i sådana länder. Utskottet är medvetet om att såväl ländervalet som utformningen av de enskilda biståndsinsatserna h ar betydelse för möjligheterna att för­ verkliga de uppställda målen för svensk biståndspolitik och att erhålla största möjliga effekt av de enskilda insatserna. En långsiktig planering av biståndsinsatserna är under alla förhållanden nödvändig. Vad som i propositionen särskilt anförs om ländervalet innebär inte heller ett övergivande av principen om en långsiktig planering av det bilaterala biståndet. Som konsekvens härav kan det i praktiken endast bli fråga om en gradvis förskjutning av biståndsinsatsernas fördelning mellan m ot­ tagarländerna. Propositionen aktualiserar inte heller ett avbrytande av biståndssamarbetet med något av de nuvarande m ottagarländerna. U t­ skottet utgår från att den svenska biståndspolitikens målsättningar är möjliga att uppnå i länder med olika politiska och ekonomiska system. Utskottet kan m ot bakgrund härav och med beaktande av de synpunkter

som utskottet anfört ge sin anslutning till propositionens uttalande vad avser länderval och förskjutning vid utbyggandet av Sveriges direkta bistånd. U tskottet kan i detta sammanhang även ansluta sig till SIDA:s be­ dömning av hur bistånd från Sverige skall komma de breda befolk­ ningslagren i de fattiga länderna till godo och medverka till social och ekonomisk utjämning i mottagarländerna. Biståndsinsatser inom jord­ bruk, vattenförsörjning, hälsovård och familjeplanering, skolbyggande och yrkesutbildning bör, såsom styrelsen fram håller i sin senaste an­ slagsframställning, utformas så att de direkt når gemene m an i samhället. V arje överföring av finansiella resurser förutsätter insyn i medlens an­ vändning i enlighet med de avtal som överenskommits mellan parterna. G enom en sådan utformning bör även den kulturella och politiska u t­ vecklingen i de fattiga länderna på sikt påverkas på det sätt som är önskvärt. Den samhällsutveckling i demokratisk riktning, som de svenska insatserna inom utvecklingssamarbetet enligt statsmakternas uttalanden skall medverka till, befordras genom att möjligheter skapas till utveck­ ling och arbete och genom att befolkningstillväxten hålls tillbaka så att en snabbare standardhöjning möjliggörs. Utskottets ställningstagande överensstämmer med uttalandet i m otio­ nerna I: 450 och II: 497 att våra projekt naturligtvis måste få en inrikt­ ning, som gör att insatsen bidrar till en bred ekonomisk och social u t­ veckling till gagn för den stora massan av folket. Som framhålls i de näm nda motionerna varierar möjligheterna att bedöma resultatet be­ roende på vilken typ av projekt det gäller. D et är också klart att utsik­ terna till goda resultat kan vara beroende av i vilket land insatsen görs. D et finns länder vilkas regimer inte i första hand är inriktade på att utnyttja biståndssamarbetet för att höja folkets sociala och ekonomiska standard. I andra fall kan en bristfällig förvaltning göra att mottagar­ landet inte uppfyller sin del av ett ingånget avtal och att insatsen av det skälet inte når avsett resultat. Återigen i andra fall kan regimen ha en klart uttalad vilja att åstadkomma sociala effekter, m en svårigheter av annan art gör att resultaten ändå blir dåliga. Exempel på länder där det råder i alla avseenden ideala förhållanden finns knappast. Utskottet kan på samtliga ovan angivna punkter instämma i motionernas uttalan­ den. Till dessa i m otionerna I: 450 och II: 497 anförda synpunkter vill u t­ skottet lägga, att omfattningen och varaktigheten av svenskt bilateralt u t­ vecklingsbistånd givetvis måste betingas av i vilken m ån biståndet kan väntas bidra till de uppställda målsättningarnas förverkligande. D et stäl­ ler sig ofta svårt att på ett tidigt stadium förutsäga att så blir fallet. U-landsregimer som betecknar sig själva som progressiva och inleder ambitiösa utvecklingsprogram kan drivas att revidera sin politik eller störtas av grupper med mindre tilltalande målsättningar. Eftersom bi­ ståndspolitiken måste arbeta på lång sikt, kan ett projekt inte lämpli­ gen avbrytas på grund av sådana förändringar. Omvänt kan regimer, som fram står som föga framstegsvänliga, genom kontakt med olika bi­ ståndsgivare förmås att inleda program som på lång sikt kan ha posi­ tiva effekter. En schematisk uppdelning av u-länderna under olika etiket­ ter är sålunda vansklig. Även om m an beaktar ovan anförda reservationer och nyanseringar, synes det dock möjligt att uppställa vissa principer fö r ett lämpligt länderval, då en utvidgning av mottagarkretsen blir aktuell. I de fall då

ett u-Jand sedan länge har behärskats av en regim som h ar visat sig oin­ tresserad av en både ekonomisk och social utveckling finns det skäl att visa återhållsamhet i fråga om nya svenska biståndsinsatser. I de fall då starka indicier talar fö r att en u-landsregim allvarligt strävar till ekono­ misk och social utjämning och har realistiska förutsättningar att sam ti­ digt öka den allm änna utvecklingstakten, om den får bistånd utifrån, kan det vara särskilt befogat fö r vårt land att underlätta dess strävanden. Sammanfattningsvis vill utskottet betona riskerna med att döma u-ländernas interna politik efter dagslägets växlingar. D et svenska u t­ vecklingssamarbetet skall syfta till reform er på lång sikt i en riktning, som är förenlig m ed våra ideal om social och ekonomisk rättvisa och om allas delaktighet i kulturen och i samhällets styrelse. N är statsmak­ terna h ar att ta ställning till en utvidgning av mottagarkretsen för bila­ teralt bistånd, bör de främ st välja länder som förenar fattigdomens och underutvecklingens behov med framstegsvilja och utvecklingskraft. Från allmän utjämningssynpunkt ställer det sig naturligt att utvälja särskilt fattiga länder som m ottagare av svenskt bistånd, m en detta innebär inte att sådant bistånd endast skall vara förbehållet de allra fattigaste länder­ na. En liknande tankegång synes SIDA:s styrelse i sin anslagsframställ­ ning ha velat ge uttryck åt. Den syn p å utvecklingssamarbetet som ligger till grund för de av riks­ dagen 1970 fastställda principerna för länderinriktningen synes stå i samklang m ed FN-strategin för det andra utvecklingsårtiondet, vilken antogs av FN :s generalförsamling vid dess senaste möte. I strategin un­ derstryks att utvecklingens yttersta mål måste vara att åstadkomma en fortgående förbättring av individens levnadsförhållanden och att låta framstegen kom m a alla till godo. D ärför är det nödvändigt att få till stånd en rättvisare fördelning av inkomster och förmögenheter i syfte att främ ja såväl social rättvisa som effektiv produktion, att avsevärt höja sysselsättningen, att nå ett större m ått av inkomsttrygghet samt att vidga och förbättra möjligheterna till utbildning, hälsovård, näringstillförsel, bostäder och social välfärd, liksom att skydda miljön. Kvalitativa och strukturella samhällsförändringar måste således gå hand i hand med snabb ekonomisk tillväxt och existerande skillnader — regionala, sektorala och sociala — bör minskas avsevärt. Dessa mål är på samma gång avgörande förutsättningar för utvecklingen och dennas slutresultat. De bör därför ses som integrerade delar i samma dynamiska process och kräver ett enhetligt synsätt. Strategin betonar vidare nödvändigheten av att utvecklingssamarbetet genomförs i en anda av konstruktivt sam för­ stånd och samarbete mellan regeringarna, baserad på ömsesidigt beroen­ de av varandras intressen och ägnad att främ ja ett rationellt system för internationell arbetsfördelning samt återspeglande deras politiska vilja och gemensamma föresats att uppnå dessa syften och målsättningar. De motionsyrkanden som tidigare näm nts avser dels principerna för länderinriktningen, dels biståndsinsatser i enskilda länder bl. a. nya m ot­ tagarländer, dvs. sådana som inte hittills mottagit svenskt bistånd annat än i relativt ringa omfattning.

I m otionen 472 framhåiles beträffande principerna fö r länderinriktningen att motiv inte finns för någon systematisk nedtrappning av de svenska biståndsinsatserna i nuvarande mottagarländer. E n sådan av­ veckling skulle inte bara utgöra ett svek mot de människor som genom de svenska insatserna börjar uppnå drägligare levnadsbetingelser utan också m ot de framstegsvänliga krafter för vilka de svenska insatserna in­ neburit stöd och inspiration. M otionen utmynnar, såvitt nu är i fråga, i en hemställan att vad som anförts i motionen beträffande ländervalet bl. a. innebärande att Sverige icke bör avbryta biståndssamarbetet med de nuvarande mottagarländerna ges Kungl. M aj:t till känna. U tskottet erinrar om att de principer för biståndets länderinriktning som riksdagen fastställt 1970 enligt ovan citerade utskottsutlåtande ger grund för fortsatt biståndssamarbete med nuvarande mottagarländer. N ågot förslag av annan innebörd h ar ej förelagts riksdagen. Utskottet finner att det sålunda ej föreligger anledning att ge Kungl. M ajit till känna vad som i m otionen 472 anförts beträffande ländervalet, varför motionen avstyrkes. I motionen 473 anföres bl. a. att de speciellt gynnsamma förutsättning­ ar för goda resultat som föreligger i fråga om länder där Sverige hos myndigheter och befolkning blivit ett välkänt begrepp bör beaktas vid överväganden kring utvecklingshjälpens länderinriktning. M otionen hem­ ställer att riksdagen vid behandling av de föreslagna riktlinjerna fö r bi­ lateralt utvecklingssamarbete ger Kungl. M ajit till känna vad i motio­ nen anförts. Utskottet finner det självklart att biståndsinsatser underlättas av att nära och vänskapliga förbindelser råder mellan Sverige och m ottagar­ landet. D et är emellertid inte förenligt med de av riksdagen fastställda kriterierna för valet av m ottagarländer att fästa avgörande vikt vid existensen av bilaterala vänskapsband, de må sammanhänga m ed tra­ ditionella handelsförbindelser, turism eller andra gemensamma intres­ sen. Inte heller skulle en sådan praxis ligga i linje med FN is strategi för det andra utvecklingsårtiondet, vilken betonar utvecklingssamar­ betets globala aspekter och syftar till att nå fram till ett rationellt system för internationell arbetsfördelning. D et får dessutom förutsät­ tas, att biståndsinsatser i många fall är särskilt ägnade att främ ja vän­ skapliga förbindelser mellan givare och mottagare samt att åstadkomma ett närm ande dem emellan i fråga om värderingar och målsättning. Med hänvisning härtill avstyrkes motionen 1971: 473. Ovan refererade yrkanden i m otionerna 175, 670, 672 och 675 berör planeringen av biståndsinsatser i nya mottagarländer. Den långtidsplan som statsm akterna antog 1968 bygger på principen om koncentration i det svenska biståndets länderinriktning. Enligt lång­ tidsplanen kan emellertid, när ökningen av biståndsresurser efter hand

blir mera betydande, en försiktig utvidgning av kretsen av sådana länder bli möjlig utan att effektiviteten fördenskull eftersatts. U tan att huvudprincipen om biståndets koncentration åsidosätts, kan de växande planeringsram arna för det svenska utvecklingsbiståndet re­ dan nu aktualisera frågan om biståndsinsatser i nya mottagarländer. Riksdagen har tidigare förordat (SU 1969:82) att en pragmatisk handlingslinje därvid bör följas, så att biståndsmyndigheten till en bör­ jan försöksvis engagerar sig i nya länder i samarbete med FN -organ som redan är verksamma där. Biståndsmyndigheten kan därigenom suc­ cessivt vinna erfarenheter av lämpligheten av direkta svenska insatser i större skala, utan att man fördenskull hos vederbörande regering väcker förväntningar om att Sverige skall binda sig för ett omfattande långsiktigt bistånd. E tt sådant engagemang måste nödvändigtvis föregås av grundliga utredningar och analyser som i praktiken endast kan u t­ föras av statliga myndigheter. D et är emellertid angeläget att riksdagen i lämpliga form er delges en helhetsbild av den planering som pågår för att, med tillämpning av de tidigare fastställda principerna, utvidga kretsen av länder som m ottar svenskt bistånd. P å grundval av en sådan redovisning av planeringen kommer riksdagen att kunna ta ställning till konkreta förslag om u t­ vidgning av mottagarkretsen. Vad utskottet sålunda anfört bör ges Kungl. M aj:t till känna. M otionerna 175, 472, 664, 670, 672 och 675 berör biståndsinsatser i enskilda länder. I motion 175 hemställes, under åberopande av principen att svenskt bistånd fram för allt bör inrikta sig på de särskilt fattiga länderna, att ökat bistånd till Cuba inte bör kom m a i fråga. Riksdagen har 1970 uttalat, såsom fram går av ovan citerade utskotts­ utlåtande, att det från allmän utjämningssynpunkt ställer sig naturligt att utvälja särskilt fattiga länder som mottagare av svenskt bistånd men att detta inte innebär att biståndet skall vara förbehållet endast dessa länder. U tskottet finner att inte heller FN-strategin har en så snäv syftning. Med hänvisning till vad som nu anförts och av de prin­ cipiella skäl som tidigare nämnts avstyrkes motionen 175, i vad den avser biståndet till Cuba. I motionen 675 föreslås att riksdagen såsom förslagsanslag anvisar sammanlagt 20 milj. kr. till Cuba. 1970 uttalade statsutskottet (SU: 84) 1 sitt av riksdagen godkända utlåtande, att utskottet ingalunda uteslutit att ett väsentligt större utvecklingssamarbete m ed Cuba under kom m an­ de år kunde bli möjligt och motiverat. U tskottet förutsatte dock att frågan i första hand bedömdes av SIDA och Kungl. M aj:t. Av statsverkspropositionen fram går att det svenska stödet till Cuba bl. a. innefattar ett projekt i samverkan med UNESCO, för vilket det 2 Riksdagen 1971. 9 sami. Nr 2

svenska stödet beräknas till drygt 10 milj. kr. under en femårsperiod. Biståndsmyndigheten planerar för närvarande vissa ytterligare bistånds­ insatser i landet. M ot denna bakgrund och av de principiella skäl som tidigare nämnts avstyrker utskottet motionen 675. I motionen 175 hemställes att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. M aj:t uttala att den föreslagna hjälpen till Vietnam skall om fatta så­ väl Nord- som Sydvietnam. I motionen 670 pläderas för större hum anitära insatser i de områden i Sydvietnam, som kontrolleras av den provisoriska revolutionära re­ geringen. I motionen 672 föreslås att riksdagen under budgetåret 1971/72 an­ visar 75 milj. kr. för bidrag till Demokratiska republiken Vietnam på i motionen angivna villkor samt 75 milj. kr. till Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering på samma villkor. I statsverkspropositionen meddelas beträffande bistånd till D em okra­ tiska republiken Vietnam att för budgetåret 1971/72 beräknas motsva­ rande belopp som för föregående budgetår, då 25 milj. kr. anvisades för hum anitärt bistånd att utgå under budgetåret och 50 milj. kr. att utnyttjas för återuppbyggnadsarbete efter krigets slut. Dessa anslagsbe­ räkningar utgör en tillämpning av riksdagens beslut om hjälpen till Vietnam. Beträffande biståndsverksamheten i Sydvietnam meddelas i stats­ verkspropositionen bl. a. att möjligheterna att förmedla hum anitärt bi­ stånd begränsas av det rådande stridsläget. Några belopp har ej an­ givits för insatser i Sydvietnam. Utskottet, som erinrar om riksdagens beslut år 1969 att biståndet skall avse både Nord- och Sydvietnam, har erfarit att utrymme för nya hum anitära hjälpinsatser i Sydvietnam av­ seende både de av Republiken Vietnams regering och de av den pro­ visoriska revolutionära regeringen kontrollerade om rådena finns inom vederbörande anslag och att frågan om nya och ökade insatser aktua­ liserats i biståndsmyndighetens planering. Vid fördelningen av insatser mellan olika områden bör beaktas såväl det akuta biståndsbehovet som de insatser vilka andra länder gör i ifrågavarande områden. M ed hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motionen 175, såvitt nu är i fråga, samt motionerna 670 och 672. I motionen 472 hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. M ajit begär att SIDA får i uppdrag att på sätt som anges i motionen lägga fram förslag till ökade svenska biståndsinsatser i Zambia och Botswana. I motionen 664 yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. M ajit hem­ ställer att SIDA får i uppdrag att göra upp en plan för väsentligt ökat bistånd till Zambia och Botswana. I motiveringarna åberopas bl. a. po­ litiska skäl för de föreslagna insatserna, nämligen följdverkningarna av Rhodesia-konflikten, närheten till apartheid-regimerna i södra Afrika och Botswanas beroende av Sydafrika.

Frågan om biståndsinsatser i Zambia behandlades i statsutskottets ut­ låtanden 1969 och 1970, som riksdagen godkänt. 1970 uttalade statsut­ skottet bl. a. följande: U tskottet är väl medvetet om Zambias utsatta position i södra Afrika liksom om de svårigheter av ekonomisk och annan natur som m otionä­ rerna riktat uppmärksamheten på. Zam bia har snabbt kommit att inta en plats bland de länder till vilka Sverige koncentrerar sina bilaterala biståndsinsatser. D et svenska biståndet dit har t. v. så gott som helt utgått i form av förvaltnings- och annan expertis och av fredskårspersonal, och en avsevärd utvidgning av sådant personellt bistånd h ar för­ utsetts för de närmaste åren. Enligt vad utskottet erfarit har Zambia vid diskussioner och förfrågningar om bistånd från Sverige klart prioriterat personalbistånd fram för andra biståndsformer. Indirekt har den svenska biståndskrediten i samfinansiering med Världsbanken/IDA till Tanza­ nia för iståndsättning av den s. k. Tan-Zam-vägen givetvis även kommit Zam bia till godo. Zambia är med avseende på bruttonationalprodukt, naturresurser, ex­ portintäkter, skuldsättning och tillflöde av utländskt offentligt kapital bättre ställt än angränsande länder i exempelvis östra Afrika. Med hänsyn till vad utskottet tidigare fram hållit beträffande Zambias utsatta läge utgår utskottet ändå från att ev. ansökningar om svenskt kredit­ bistånd fö r infrastrukturella ändamål kommer att prövas i positiv anda. Av SIDA:s anslagsframställning fram går att en väsentlig ökning av biståndet till Zambia planeras. Enligt vad utskottet erfarit har SIDA byggt ut sitt biståndskontor i Zambia. U tskottet anser att planeringen för ökade insatser därigenom underlättas. Även för biståndet till Bots­ wana beräknas en betydande ökning. Med hänvisning till vad som nu anförts och av de principiella skäl som tidigare nämnts avstyrker u t­ skottet motionen 472, såvitt nu är i fråga, och motionen 664. U tskottet återkom m er i samband med medelsanvisningen under punkten 13 (Bilateralt utvecklingssamarbete) till hemställan angående motionen 175, såvitt den avser bistånd till Cuba, samt motionerna 672 och 675. U tskottet hemställer 1. att riksdagen beträffande planeringen av biståndsinsatser i nya m ottagarländer som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört, 2. att riksdagen avslår motionen 1971: 472 i vad avser principerna för biståndets länderinriktning, 3. att riksdagen avslår motionen 1971: 175 i vad avser biståndet till Vietnam, 4. att riksdagen avslår m otionen 1971:472, i vad avser biståndet till Zambia och Botswana, samt m otionen 1971: 664, 5. att riksdagen avslår motionen 1971: 473, 6. att riksdagen avslår motionen 1971: 670.

4. U-landsinvesteringar, u-ländernas industrialisering, kapitalbildning i u-länderna m. m.

Propositionen Riksdagen har uttalat sig för ökat bistånd på industrialiseringens om­ råde. En väsentlig ökning av åtagandena inom detta område äger också rum bl. a. genom nationella utvecklingsbanker. Återuppbyggnadsbiståndet till Demokratiska republiken Vietnam efter kriget kommer att främ st avse det industriella området. SIDA prövar även andra möjligheter att stödja u-ländernas industriutveckling, t. ex. genom att kombinera personella och finansiella re­ surser vid uppbyggande av småindustri. H ärvid kan exempelvis s. k. industrial estates, dvs. industriområden som utnyttjas gemensamt av ett antal mindre företag, komma att ägnas uppmärksamhet. Styrelsen planerar vidare att i samverkan med olika myndigheter och organisa­ tioner närm are undersöka hur man skall kunna tillgodogöra sig till­ gänglig expertis i fråga om industriutveckling.

Motionerna I detta sammanhang har utskottet behandlat dels motionen 1971: 41 av herr Björk i Göteborg (s) vari hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t m åtte anhålla om översyn av systemet med statliga investeringsgarantier för u-länder samt att riks­ dagen måtte uttala att statliga åtgärder syftande till att främ ja enskilda svenska företags intressen på u-landsm arknader bör övervägas endast inom ram en för av staten finansierade åtgärder för främ jandet av svensk export, dels motionen 1971: 175 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser hem­ ställan att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. M aj:t hemställa att riktlinjer utarbetas för hur samarbetet mellan näringslivet och de bi­ ståndsgivande myndigheterna skall kunna utvecklas i enlighet med vad som anförts i motionen (punkt 8), att ett särskilt utvecklingsbolag för u-landsinvesteringar bildas enligt i motionen uppdragna riktlinjer (punkt 9), att investeringsgarantisystemet utsträckes och tillämpas på sätt som i motionen anföres (punkt 10), dels motionen 1971: 472 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) i vad avser hemställan att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t begär att reglerna för investeringsgarantierna bör ändras så att dessa i princip skall kunna gälla för investeringar i alla länder som definitionsmässigt hänförs till u-länder (punkt 4), att en offentlig parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att på sätt som i motionen anges utreda förutsätt­ ningarna för a) en särskild fond för för-investeringsstudier i u-länderna, b) ett statligt svenskt investeringsbolag för u-landsinvesteringar, och

c) en fond att användas fö r att m öta kreditkonkurrens från företag, vars hemlands regeringar läm nar räntesubventioner (punkt 5), att vad som i övrigt anföres i motionen beträffande form erna för svenska privata u-landsinvesteringar m. m. m åtte ges Kungl. M aj:t till känna (punkt 6), att SIDA får i uppdrag att på sätt som anges i m o­ tionen undersöka möjligheterna till svenska insatser för att främ ja sparandet i u-länderna (punkt 8). M otionen 41 behandlar investeringsgarantisystemet. I motionen hän­ visas till det socialdemokratiska partiets u-hjälpsprogram, vari uttryckes önskemål om visst samarbete mellan staten och svensk före­ tagsamhet — privat, kooperativ eller offentlig — i syfte att främ ja uländernas utveckling. E tt sådant samarbete har också kommit till stånd på en del områden. D et uppstår emellertid besvärande gränsdragningsproblem n är det gäller att utveckla detta samarbete. E tt skäl därtill är den allt klarare markeringen att endast offentligt bistånd bör beteck­ nas som u-landsbistånd som bl. a. sagts i uttalanden av 1970 års riks­ dag. M otionären anser att orsaken till att det statliga garantisystemet för privata investeringar i u-länderna inte hittills haft någon stimulans­ effekt torde vara att systemet uppställer vissa villkor avseende före­ tagens sociala förpliktelser i u-ländem a. Sverige bör i enlighet med riksdagens tidigare uttalanden verka för tillkomsten av ett internatio­ nellt investeringsgarantisystem. Främ jande av det privata näringsli­ vets medverkan till u-ländernas utveckling torde kunna ske i samband med de övriga exportfrämjande åtgärder som staten finansierar. Genom en sådan handläggning skapas möjligheter att diskutera en prioritering av åtgärder inriktade på u-landsm arknader i relation till andra m ark­ nader. Motionen utm ynnar i förslag om översyn av det statliga garanti­ systemet och om ett uttalande av riksdagen att statliga åtgärder syf­ tande till att främ ja enskilda svenska företags intressen på u-landsm arknader bör övervägas endast inom ram en för av staten finansierade åtgärder för främjande av svensk export. I motionen 175 hävdas att det svenska investeringsgarantisystemet försetts med sådana begränsningar och villkor att det faktiskt ännu inte kommit till användning. Bl. a. finns det inte sakligt skäl till att systemet endast skall gälla de s. k. huvudm ottagarländem a för svenskt bistånd. Prövningen får inte vara för restriktiv. Grundläggande för be­ dömningen bör vara u-landets egen mening, att investeringen är önsk­ värd och passar in i u-landets utvecklingsplan. M otionen utm ynnar i en hemställan att investeringsgarantisystemet utsträckes och tillämpas på sätt som i motionen anförs. I motionen 472 framhålles beträffande investeringsgarantisystemet att orsaken till att systemet inte kommit till praktisk användning är att det begränsas till att enbart gälla de länder som den bilaterala svenska u-hjälpen hittills koncentrerats till. Dessa är i regel små m arknader för

svensk företagsamhet. M otionärerna hemställer att reglerna ändras så att garantier i princip skall kunna gälla investeringar i alla länder som definitionsmässigt hänföres till u-länder. M otionen 175 innehåller förslag om bildandet av ett utvecklingsbo­ lag fö r investeringar i u-länderna, ägt av staten och näringslivet ge­ mensamt. Investeringsbenägenheten skulle kunna öka genom att kre­ ditförsörjningen liksom kapitalanskaffningen blir enklare och att en jäm nare riskfördelning skulle kunna erhållas. Inom ramen för ett ut­ vecklingsbolag borde också en samverkan mellan SIDA och de ulandsinvesterande företagen kunna förenklas och effektiviseras. Genom ett sådant utvecklingsbolag skulle vi i vårt land få ökad förståelse för och kunskap om den betydelse som näringslivets investeringar har för uländerna. M otionärerna hemställer att ett utvecklingsbolag bildas en­ ligt i motionen uppdragna riktlinjer. I motionen 472 framhålles att ett svenskt statligt utvecklingsbolag för u-landsinvesteringar skulle kunna bli ett verksamt medel att styra industrialiseringsinsatser till branscher och regioner, där de är särskilt angelägna u r utvecklingssynpunkt. E n del av aktiekapitalet borde till­ skjutas över statsbudgeten; i övrigt finge bolaget uppta lån för sin verksamhet. Bolaget borde arbeta i nära samverkan med SIDA och kunna stimulera privata svenska företag att delta med kapital och personal i projekt som helt eller delvis finansieras genom kreditstöd för bolaget. Särskilt kunde detta intressera sig för att investera i små och medelstora företag som beräknas få en från sysselsättningssynpunkt po­ sitiv effekt. I motionen hemställes att förslaget om ett statligt utveck­ lingsbolag utreds av en parlamentarisk utredning. Liknande m otioner om ett utvecklingsbolag avslogs av 1970 års riksdag. Statsutskottet framhöll i sitt utlåtande 1970: 84 att det råd­ de viss oklarhet om den närmare konstruktionen av och om uppgifterna för ett dylikt utvecklingsbolag. M otionen 472 pläderar för inrättande av en särskild statlig förinves­ teringsfond för förundersökningar av tänkbara industriprojekt i u-län­ derna. En större satsning skulle därigenom kunna ske inom den svenska biståndsverksamheten på förinvesteringsstudier, vilka är av stor bety­ delse fö r u-länderna n är det gäller att kartlägga naturresurser och ge­ nomförbarheten av olika investeringsprojekt. Även om fondens inrät­ tande och den större satsningen p å förinvesteringsstudier kan väntas medföra att allt fler svenska företag erbjuder sina tjänster och därmed också får u-landserfarenhet, bör fondens medel ej vara knutna till svenska konsulttjänster. Principen om fri anbudsgivning bör sålunda kunna upprätthållas. M otionen utm ynnar i en hemställan att försla­ get om förutsättningarna för en särskild fond för förinvesteringsstudier i u-ländem a utreds av en parlam entarisk utredning. Motsvarande mo­

tionsyrkande har avslagits av tre tidigare riksdagar. I statsutskottets u t­ låtande 1970: 84 erinrades om att behovet av stöd till förinvesteringsstudier redan delvis synes tillgodosett genom att en del av anslagsbeloppet för utvecklingskrediter regelmässigt beräknas för sådana ända­ mål, då uppdrag ges till främ st svenska konsultföretag i samband med projektförberedelser och projektkontroll i direkt anslutning till svensk biståndskreditgivning.

Utskottet I årets statsverksproposition beräknas 10 milj. kr. för projektförbere­ delser och projektkontroll. Beträffande motionsyrkandena om investeringsgarantisystemet samt om bildandet av ett utvecklingsbolag och en förinvesteringsfond vill utskottet anlägga följande allmänna synpunkter. Gemensamt för dessa yrkanden är att de främ st avser statliga åtgärder för främ jande av pri­ vata industriinvesteringar i u-länderna. D et framhålls i propositionen att den utbyggnad av u-ländernas in­ dustri som ägt rum inte har spelat den avgörande roll för den ekono­ miska utvecklingen och för sysselsättningen som förutsetts. Industriali­ seringen har främst kommit städerna till del och varit en angelägenhet för utländska företag, vilkas teknik varit anpassad i första hand till m arknadsförhållandena i de rika länderna. Häri, och i produktionens inriktning, ligger en väsentlig orsak till att industrisektorn endast i be­ gränsad utsträckning bidragit till en lösning av u-ländernas sysselsätt­ ningsproblem. Många u-länder utgår nu i sin planering från att utvecklingsansträngningarnas tyngdpunkt måste ligga på landsbygden, där m a­ joriteten av befolkningen under lång tid fram åt måste få sin försörj­ ning. En ökning av jordbruksproduktionen är delvis beroende av existen­ sen av en viss kapitalvaruindustri. Samtidigt är utvecklingen av vissa industrigrenar avhängig av en efterfrågan som måste komma via höjda och jäm nare fördelade inkomster i jordbrukssektorn. D et bör då också vara möjligt för industrin att skapa fler arbetstillfällen genom arbets­ intensiva produktionsmetoder. Utskottet vill för sin del instämma i dessa synpunkter i propositionen, vilka bör utgöra en av utgångspunkterna för det svenska industrialiseringsbiståndet. I motionsyrkanden vid 1970 års riksdag framhölls i detta samman­ hang bl. a. önskvärdheten av en successiv tyngdpunktsförskjutning inom biståndspolitiken, varvid bistånd till industriell verksamhet skulle ges samma vikt som övriga prioriterade ändamål. Bl. a. föreslog m otionä­ rerna att en lämplig samarbetsform för statliga, fackliga och koopera­ tiva organisationer borde undersökas för att på bästa sätt tillvarata relevanta erfarenheter. M an borde enligt m otionärerna överväga inrätta

en statlig konsultorganisation för studier och rådgivning liksom förm ed­ ling av tjänster och projektupphandling. Statsutskottet framhöll i sitt utlåtande 1970: 84 beträffande näm nda motioner bl. a. följande:

N är det sedan gäller Sveriges bilaterala verksamhet på detta område och motionärernas förord för en successiv tyngdpunktsförskjutning så att bistånd till industriell verksamhet ges samma vikt som övriga priori­ terade ändamål, så kan utskottet i huvudsak ansluta sig till yrkandets allmänna innebörd. Industrialiseringsbistånd bör enligt utskottets upp­ fattning få en växande betydelse inom den bilaterala svenska bistånds­ verksamheten. D et bör emellertid noteras att industriinriktat bistånd inte i obetydlig utsträckning redan förekommer. M an finner sålunda beträf­ fande ämnesfördelningen av de svenska utvecklingskrediterna under perioden 1962/63— 1958/69 att ca 25 °/o av samtliga bruttoåtaganden avsett industriom rådet (att jämföras med 24 °/o för vägar och transpor­ ter, 19 »/o för vattenförsörjning på landsbygden, 14 °/o för jordbruk osv.). En än mer prononcerad relativ betoning av industrisektorn finner man vid studium av de utvecklingskrediter som är under aktuell planering t. o. m. budgetåret 1971/72. SIDA har i sin senaste anslagsframställning sagt sig avse att utvidga sitt stöd i olika form er till u-ländernas industria­ lisering, under förutsättning att nödiga personalresurser görs tillgängliga. Utgångspunkten på detta liksom på andra om råden är dock — och måste vara — m ottagarländernas egna behov och den prioritering de själva fastställt. Såsom redan framhållits och som erfarenheten bl. a. inom FN :s industriorganisation lärt, h ar det ofta visat sig svårt att utan omfattande förstudier och expertrådgivning utform a och få fram pro­ jekt som ägnar sig för direkt kapitalbistånd utifrån. De nationella u t­ vecklingsbankerna eller -bolagen torde framgent komma att spela en alltmer betydande roll både som förmedlare av biståndsmedel och för att mobilisera inhemskt och utländskt privatkapital. Behovet av expert­ bistånd på industriom rådet är emellertid mycket stort och kommer av allt att döma att göra sig alltmer gällande framöver. U tskottet vill ansluta sig till m otionärernas uttalande att svensk erfarenhet av statlig och kooperativ företagsamhet bör delges våra mottagarländer i den utsträckning dessa har intresse därav. D et är där­ vid även naturligt att m an söker sig fram till en lämplig samarbetsform för statliga, fackliga och kooperativa organisationer för att på bästa sätt tillvarata relevanta erfarenheter, såsom motionärerna även framhållit. U tskottet saknar emellertid möjlighet att ange den institutio­ nella form en sådan samverkan mellan olika intressenter lämpligen bör ta. Den ledningsgrupp för biståndsverksamhetens organisation som nyli­ gen tillsatts bör kunna ägna uppmärksamhet även åt denna fråga.

De frågeställningar som sålunda berördes i statsutskottets utlåtande 1970: 84 h ar behandlats och blivit föremål för åtgärder inom Kungl. M aj:ts kansli och SIDA. SIDA främ jar u-ländernas industrialisering och stöder deras export­ ansträngningar bl. a. genom omfattande utvecklingskrediter för industri­ ella ändamål. Av SIDA:s petita fram går dessutom att ökade insatser förbereds för industrialiseringsbistånd. Bl. a. planerar SIDA att i sam­ verkan med svenska myndigheter och organisationer, som har speciellt

intresse för u-ländernas industriutveckling till sig knyta en grupp in­ dustriexperter. En sådan grupps första uppgift skulle bli att samla in material från internationella organisationer, svenska universitet och han­ delsföretag, industriföretag med omfattande internationella kontakter, konsulter m. fl. och därigenom klargöra vilken kapacitet och vilka er­ farenheter som skulle kunna utnyttjas för ett utbyggt svenskt industri­ bistånd. SIDA förm edlar vidare, i viss utsträckning, tekniskt kunnande och företagsledande tjänster på industriområdet. D et är emellertid uppen­ bart att SIDA som statligt verk endast indirekt kan tillhandahålla vissa typer av tjänster, såsom ansvar för företagsledning (s. k. management­ kontrakt), anskaffning av delägarkapital m. m. E n fortsatt och utvidgad verksamhet av detta slag aktualiserar frågan om vilka handlingsmöjligheter som finns inom SIDA:s nuvarande orga­ nisatoriska form. Vid en utveckling av sådan verksamhet bör vidare beaktas den principiella frågan om i vilken utsträckning verksamheten har en biståndspolitisk — snarare än kommersiell — syftning och ef­ fekt. Som riksdagen tidigare uttalat bör en klar distinktion göras mellan offentligt bistånd och andra transaktioner m ed u-länderna. D etta gränsdragningsproblem bör enligt utskottets mening uppmärksammas. En översyn av svenska bilaterala åtgärder för att främ ja u-länders industria­ lisering ter sig från dessa utgångspunkter önskvärd. D ärvid kan även behandlas åtgärder av det slag som avses i motionsyrkandena om ett svenskt utvecklingsbolag. Vid en översyn av dessa problem bör m an även beakta frågan huru­ vida effekterna av svenska insatser för industrialisering i vissa avseen­ den blir större om de sker i form av ökat stöd till u-ländernas egna n a­ tionella utvecklingsbolag snarare än genom förmedling av kapital från Sverige via ett svenskt utvecklingsbolag. Frågan om stöd åt u-ländernas industrialisering har även tagits upp i FN-strategin. Den bärande idén i strategin är att relationerna mellan de rika och de fattiga länderna skall utform as p å ett sätt som gynnar det gemensamma målet att ”nå fram till ett bättre och effektivare system för internationellt samarbete, varigenom rådande skillnader i världen kan avskaffas och välståndet kan tillförsäkras alla”. Särskilda verkställighetsåtgärder i detta syfte har angivits, bl. a. att främ ja investeringar i enlighet med de utvecklingsmål och den prioritering som fastställts i u-ländernas nationella utvecklingsplaner. I- och u-länderna uppmanas överväga ytterligare åtgärder i detta syfte. D et kan således även i ljuset av FN-strategins mål finnas anledning att göra en översyn av Sveriges möjligheter att vidtaga ytterligare åtgärder för att främ ja u-ländernas industrialisering. Beträffande motionsyrkanden om tillsättande av en utredning av åt­

gärder för att stimulera svenska u-landsinvesteringar framhölls i statsut­ skottets utlåtande 1970: 84 bl. a.: Den biståndspolitiska målsättningen synes principiellt böra hållas åtskild från frågan om stöd till olika grenar av svenskt näringsliv, vare sig det rör industri, jordbruk eller fiske. U tskottet ansluter sig i detta sammanhang till departementschefens uttalande i propositionen att många skäl talar för att en klar distinktion görs mellan offentligt bi­ stånd och andra transaktioner med u-länderna. Kommersiella trans­ aktioner kan inte betraktas som bistånd endast för att den ena parten är ett u-land. Den av motionärerna aktualiserade frågeställningen torde därför snarare höra hemma i den näringspolitiska debatten. Utskottet delar uppfattningen att det biståndspolitiska m ålet prin­ cipiellt bör hållas åtskilt från frågan om stöd till olika grenar av svenskt näringsliv. I detta sammanhang har utskottet haft att behandla motion 41, där det hemställes att investeringsgarantisystemet m åtte bli föremål för översyn. I anslutning därtill yrkas att statliga åtgärder syftande till att främ ja enskilda svenska företags intressen på u-landsmarknader bör övervägas endast inom ram en för av staten finansierade åtgärder för främ jande av svensk export. I motionerna 175 och 472 yrkas att in­ vesteringsgarantisystemet skall liberaliseras på olika sätt. Utskottet har erfarit att det statliga garantisystemet för investeringar i u-länder som infördes 1968 inte hittills tillämpats, eftersom inga an­ sökningar har inkommit. U tskottet anser det inte möjligt att med ledning av föreliggande information ge svar på frågan vilken av flera tänkbara faktorer som är huvudorsak till att systemet inte hittills kommit till praktisk användning. Den översyn som ovan nämnts bör även om fatta investeringsgaranti­ systemet och de uppslag som framförts i motionen 41. Riktmärket är även på detta område ett system som ökar näringslivets möjligheter att göra insatser i enlighet med u-ländernas nationella mål och prioritering och med beaktande av de sociala syftena. D et är viktigt att vid översy­ nen ta del av de utredningar och den debatt som pågår inom interna­ tionella organ om möjligheten att inrätta ett m ultilateralt system för dylika garantier. En redovisning av resultatet av översynen beträffande frågan om investeringsgarantier bör lämnas riksdagen så snart som möjligt. Översynen av industrialiseringsbiståndet och investeringsgarantisyste­ m et synes kunna utföras av Kungl. Maj :t med begagnande av den utredningskapacitet som finns inom Kungl. M aj:ts kansli och SIDA samt annan expertis. Vad utskottet sålunda anfört beträffande åtgärder för att främ ja u-ländernas industrialisering torde ges Kungl. M aj:t till känna. M otionen 41 samt motionerna 175 och 472, båda såvitt nu är i fråga, avstyrkes. I motion 472 föreslås inrättandet av en särskild statlig förinveste­ ringsfond för förundersökningar av tänkbara industriprojekt i u-län-

derna. Utskottet har erfarit att det inom SIDA:s projektförberedelseanslag redan finns tillräckligt utrymme för marknadsundersökningar och förinvesteringsstudier. Inga projekt som önskats av ett m ottagar­ land har behövt avslås till följd av medelsbrist för dylika studier. M o­ tionen 472 avstyrks i denna del. I motionen 175 förordas vissa form er för samarbete mellan staten och näringslivet med sikte på industriella investeringar i u-länderna. Möjligheten av gemensamma s. k. paketprojekt, syftande till en allsidig utveckling av samhällsfunktioner och näringsliv i en hel region, bör prövas. Särskilt bör den arbetskraftsintensiva mindre och medelstora industrins betydelse för u-ländernas sysselsättning uppmärksammas. Motionen hemställer att riktlinjer utarbetas fö r samarbetet mellan nä­ ringslivet och de biståndsgivande myndigheterna i enlighet med vad som anförts i motionen. M otion 472 har motsvarande yrkande. Utskottet erinrar om att liknande förslag om samarbete mellan stat och näringsliv behandlats vid tidigare riksdagar. Statsutskottet ansåg i sitt utlåtande 1970: 84 att det i praktiken sällan är vare sig möjligt eller önskvärt att ha en så nära koppling som s. k. paketprojekt skulle kunna innebära. D et framhölls att mellan de biståndsgivande myndigheterna och näringslivet redan upprätthålles ett nära samråd och erfarenhets­ utbyte på många områden. Vägledande för dispositionen av de statliga biståndsmedlen är den prioritering som görs av respektive m ottagar­ land. En m era vidsträckt tillämpning av paketprojektidén kan från biståndssynpunkt även innebära en viss risk för en sådan bindning till leverantörer och investerare att mottagarlandets rörelsefrihet och val­ möjligheter blir beskurna. Som motionärerna påpekat planerar SIDA ökad verksamhet på indu­ strialiseringens område. Utskottet finner, med hänsyn till den verksamhet som sålunda redan pågår och planeras, att något behov av specifika riktlinjer i enlighet med yrkandena i motionerna 175 och 472 icke synes föreligga. Ifrågava­ rande motioner avstyrkes därför, såvitt nu är i fråga. Motionen 472 tar upp frågan om inrättandet av en särskild fo n d fö r att möta snedvridande kredit konkurrens. Vid internationell anbudsgivning avseende projekt till u-länder händer det ofta att svenska företag läm nar den fördelaktigaste offerten i fråga om pris, kvalitet etc. men att beställningen går till en annan leverantör som får stöd från sin rege­ ring i form av förmånliga kreditvillkor. I sådana situationer skulle spe­ ciella kreditförm åner kunna utgå till det svenska företaget. Därigenom skulle m an slå vakt om den obundna hjälpens princip och om u-landets rätt att köpa utan snedvridande kreditkonkurrens. I motionen föreslås att frågan utreds av en parlamentarisk utredning. Utskottet erinrar om att motionsyrkanden om en dylik fond har av­ slagits av 1970 års riksdag. I statsutskottets utlåtande 1970: 84 fram ­

hölls att m otionärerna syntes vara inne på tanken på någon form av speciell statlig räntesubventionering i samband med exportkrediter till u-länder. E tt dylikt stöd till exportindustrin syntes lämpligen böra dis­ kuteras i annat sammanhang än i samband m ed den biståndspolitiska inriktningen och utnyttjandet av de statliga anslagen till utvecklingsbi­ stånd. Utskottet anser att Sverige, som tillsammans med u-länderna i inter­ nationella organisationer kritiserat det av vissa i-länder tillämpade syste­ m et som beskrives i motionen 472, inte bör tillämpa samma system. M o­ tionen 472 avstyrkes därför, såvitt nu är i fråga. Frågan om främjande av sparandet i u-länderna tas upp i motionen 472. D et understrykes att kraftiga insatser kommer att erfordras när det gäller att öka sparandet i u-länderna. I SIDA:s petita uttalas att man avser att vidga Sveriges medverkan i biståndsarbetet med inriktning på att skapa finansiella resurser i u-länderna bl. a. genom att främ ja det offentliga och privata sparandet. M otionärerna anser att SIDA bör ta kontakt med den expertis i olika spar- och kreditinstitutioner i Sverige, vilken skulle bättre än hittills kunna utnyttjas inom svensk biståndsverk­ samhet. Möjligheterna till samarbete med svenska spar- och kreditinstitu­ tioner bör undersökas. M otionen utm ynnar i hemställan att SIDA får i uppdrag att undersöka möjligheterna till svenska insatser för att främ ja sparandet i u-länderna. U tskottet delar motionärernas åsikt om vikten av åtgärder för att främ ja sparandet i u-länderna. Svenska biståndsinsatser har redan nu i vissa avseenden en sådan inriktning bl. a. genom att ställa teknisk ex­ pertis till förfogande, och det är att räkna med att den ytterligare kom­ m er att betonas i de avväganden som framgent göres rörande svenska biståndsinsatser. Härvid bör liksom tidigare beaktas de kooperativa or­ ganisationsformernas roll. Vid sidan av åtgärder för att stimulera per­ sonligt sparande är det vidare väsentligt att betona skattereformers roll för att mobilisera finansiella resurser för utveckling såsom bl. a. sägs i FN-strategin. Motionens syfte i vad avser sparandet i u-länderna får anses vara i huvudsak tillgodosett, varför motionen avstyrkes. U tskottet hemställer 1. att riksdagen avslår motionerna 1971: 41, 1971: 175 och 1971: 472 såvitt de avser det statliga garantisystemet för investeringar i u-länder, 2. att riksdagen avslår motionen 1971: 175 såvitt den avser bildan­ det av ett utvecklingsbolag för u-landsinvesteringar, 3. att riksdagen avslår motionen 1971: 472 såvitt den avser utred­ ning av förutsättningarna för en särskild fond för förinvesteringsstudier, ett statligt svenskt utvecklingsbolag för u-landsinvesteringar och en fond för att m öta kreditkonkurrens,

4. att riksdagen avslår motionerna 1971: 175 och 1971:472 i vad avser riktlinjer för samarbetet mellan näringslivet och de bi­ ståndsgivande myndigheterna, 5. att riksdagen avslår motionen 1971: 472 i vad avser insatser för att främ ja sparandet i u-länderna, 6. att riksdagen som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört beträffande en översyn av åtgärder för att främ ­ ja u-ländernas industrialisering.

5. Humanitärt bistånd och utbildningsstöd till befrielserörelser

Motionsyrkandena I detta sammanhang h ar utskottet behandlat dels m otionen 1971: 93 av herr Björk i Göteborg (s), vari hemstäl­ les att riksdagen m åtte anhålla att SIDA inom ram en för sitt informationsanslag sprider sakkunnig och korrekt inform ation om svenskt hum anitärt bistånd och utbildningsbistånd till befrielserörelser, jämte därmed sammanhängande problem, dels m otionen 1971: 124 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari hemställes att riksdagen anvisar 10 milj. kr. till PAIGC, 10 milj. kr. till M PLA och 10 milj. kr. till FRELIM O, dels motionen 1971: 472 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) i vad avser hemställan att vad som anförts i motionen beträffande dels bilateralt svenskt stöd till m otståndsrörelserna i södra Afrika, dels svenska initiativ till förm ån för FN-insatser i samma syfte ges Kungl. M aj:t till känna (punkt 7), dels m otionen 1971:667 av fru D ahl m. fl. (s), vari hemställes att Sverige bör lämna stöd i form av leveranser av varor, utrustning för skolor och sjukvård samt transportfordon till befrielserörelsen M PLA i Angola, dels motionen 1971: 671 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari hemställes att riksdagen anvisar 10 milj. kr. till Laos’ patriotiska front och 10 milj. kr. till den nationella befrielserörelsen F U N K i K am ­ bodja, dels motionen 1971: 683 av herrar W irmark (fp) och Ahlmark (fp), vari hemställes att riksdagen måtte uttala sig för att ge ett vidgat stöd till motståndsrörelser i södra A frika i enlighet m ed vad som i m o­ tionen angives, att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t hemställer om att en plan för ett sådant vidgat stöd till motståndsrörelserna i södra Afrika framlägges till nästa års riksdag samt att riksdagen m åt­ te uttala sin anslutning till de i m otionen angivna riktlinjerna för svensk stöd till motståndsrörelser i den s. k. tredje världen. Utskottet I motionen 1971: 683 föreslås att riksdagen uttalar sin anslutning till de i motionen angivna riktlinjerna fö r svenskt stöd till motståndsrörelser

i den s. k. tredje världen. I motionen räknas upp principer som skall vara vägledande för valet av motståndsrörelser som skall få svenskt stöd, fö r arten av och genomförande av detta stöd, för den svenska asylpolitikens tillämpning på motståndspolitiker, för diplomatiskt ageran­ de i syfte att stödja motståndsrörelser och för den praxis som bör följas av svenska företag i berörda länder. U tskottet erinrar om att ett liknande motionsyrkande avstyrktes vid 1970 års riksdag. I utrikesutskottets utlåtande 1970: 9 hänvisades till de principer som riksdagen anslutit sig till 1969 som tillräckliga för att motivera det fram tida stödet. Enligt dessa principer, som återfinnes i statsutskottets utlåtande 1969: 62, tillstyrkes hum anitärt stöd och utvecklingsstöd till afrikanska befrielserörelser med beaktande av att utformningen av svenskt statligt stöd ej kan tillåtas komma i konflikt med den folkrättsliga regeln att ej ingripa i en annan stats inre angelägenheter. En sådan konflikt be­ höver inte uppstå, sägs i utlåtandet, i de fall då F N entydigt tagit ställ­ ning mot förtryck av folk som eftersträvar nationell frihet. D etta kan anses vara fallet beträffande Sydvästafrika, Rhodesia och de under Portugals överhöghet stående om rådena i Afrika. Vad avser hjälp till apartheidpolitikens offer kan sådan hjälp motiveras bl. a. med FN :s uttryckliga fördömande av den sydafrikanska apartheidpolitiken. I samma utlåtande påpekas att de speciella förutsättningarna för stöd åt vissa befrielserörelser i Afrika inte ger underlag fö r generella krav på statliga stödåtgärder till rörelser och organisationer vilka betecknas som nationella eller sociala befrielserörelser. I utlåtandet framhålles även att statligt hum anitärt bistånd som ge­ nom Röda korset och därmed jämförliga hjälporganisationer förmed­ las till olika befolkningsgrupper i länder, vilka befinner sig i inbördes­ krig, inte synes möta betänkligheter från folkrättslig synpunkt. Med tanke på de principer som sålunda fastställts av riksdagen kan utskottet inte se något skäl för att uppställa nya riktlinjer för bistånd till befrielserörelser i den s. k. tredje världen enligt förslaget i motionen 1971: 683, som därför avstyrkes i förevarande del. I motionen 1971: 472 föreslås bl. a. att den av Kungl. M aj:t tillsatta flyktingberedningen, som bl. a. behandlar frågor om stöd till motstånds­ rörelser, bör utvidgas till att även inkludera representation av de demo­ kratiska politiska partierna. E tt liknande motionsyrkande avslogs av 1970 års riksdag. U trikesut­ skottet framhöll i sitt utlåtande 1970: 9 att beredningen för studiestöd och hum anitärt bistånd till afrikanska flyktingar och nationella befri­ elserörelser fungerar på ett tillfredsställande sätt. Beredningen, som för­ ordnats enligt Kungl. M aj:ts beslut den 27 juni 1969, åligger att till SIDA ge förslag till användningen och fördelningen av statsmedel un­ der utrikesdepartementets huvudtitel som ställts till förfogande för hu­

m anitärt bistånd i form av studiestöd eller hum anitär hjälp för ifråga­ varande ändamål. U tskottet kan inte finna att några nya argument tillkommit som m o­ tiverar en utvidgning av flyktingberedningen och avstyrker därför m o­ tionen 1971: 472 såvitt nu är i fråga. M otionen 1971: 472 tar även upp möjligheterna för Sverige att ta initiativ i F N till ett utvidgat internationellt program för stöd åt m ot­ ståndsrörelserna i främst södra Afrika. U tskottet erinrar om att Sverige i F N har röstat för uppmaningar till stater att ge moraliskt och materiellt stöd åt befrielserörelser, var­ vid från svensk sida klargjorts att med begreppet materiellt stöd avses bistånd som ges i överensstämmelse med FN-stadgans och folkrättens principer. Sverige har även 1970 röstat för en resolution i vilken FN :s generalsekreterare uppmanas att i samarbete med OAU vidta alla läm p­ liga åtgärder för att främ ja bistånd på de ekonomiska, sociala och hu­ m anitära om rådena från regeringar, organisationer och individer till det förtryckta sydafrikanska folkets nationella rörelse i dess legitima kamp mot apartheid. Sverige har 1970 i debatten i F N fram fört olika förslag i detta sammanhang, däribland tanken på en kartläggning dels av behovet av materiellt stöd till offren för de vita minoritetsregimernas politik, dels av de kanaler som är tillgängliga för dem som önskar lämna sådant stöd i enlighet med FN-organens relevanta resolutioner. Sverige är redan nu en av de allra största bidragsgivarna till FN :s båda hjälpprogram avseende södra Afrika, nämligen förvaltningsfonden för apartheidpolitikens offer och utbildningsprogrammet för södra Afrika. Utskottet delar bedömningen att det vore önskvärt att ökat stöd ges i FN :s regi åt ifrågavarande hjälpbehövande befolkningsgrupper och åt befrielserörelserna. Sverige bör även framdeles aktivt stödja förslag härom och därest så befinnes lämpligt ta egna initiativ. Denna fråga synes också vara föremål för kontinuerligt samråd inom den afrikanska enhetsorganisationen (OAU). M ed hänvisning till de ställningstaganden och de initiativ som Sverige sålunda i olika sammanhang ta r i F N i de berörda frågorna finner utskottet inte anledning att bifalla hemställan i motionen 1971:472 avseende svenska initiativ i F N som därför avstyrkes. M otionen 1971: 93 behandlar behovet av information om det svenska humanitära biståndet och utvecklingsstödet till vissa befrielserörelser. D et framhålles att i den offentliga debatten synes förekomma betydande oklarhet om innebörden av det svenska biståndet. P å sina håll hyser m an verklighetsfrämmande föreställningar om möjligheterna att kana­ lisera en mera avsevärd del av det totala svenska u-landsbiståndet till dessa speciella ändamål. Själva begreppet ”befrielserörelse” ges ibland en otydlig och missvisande innebörd. De folkrättsliga problem som kan

uppstå i samband med bistånd av denna art ägnas ofta ringa uppm ärk­ samhet. M otionären påpekar att det även förekommer insinuanta fram ­ ställningar om den reella innebörden av det svenska biståndet. M otio­ nen utm ynnar i en hemställan att SIDA sprider sakkunnig och korrekt information om detta bistånd och därm ed sammanhängande problem. U tskottet har erfarit att det nu pågår arbete inom SIDA för att inom ram en för informationsverksamheten läm na m era ingående upplysning­ ar om ifrågavarande biståndsverksamhet och om problem och utveck­ lingslinjer som är förknippade härmed. Motionens syfte torde därmed vara tillgodosett varför den avstyrkes. I flera m otioner framföres förslag om ökning av det svenska huma­ nitära biståndet och utbildningsstödet till befrielserörelser. Motionen 1971:472 pläderar sålunda för en kraftig ökning av stödet till m ot­ ståndsrörelserna i det kolonialt administrerade Afrika. I motionen 1971: 683 föreslås vidgat bistånd till motståndsrörelserna i södra A frika samt att en plan för ett sådant vidgat stöd framlägges vid nästa års riksdag. I motionen 1971: 124 hemställes att riksdagen anvisar 10 milj. kr. till PAIGC, 10 milj. kr. till M PLA och 10 milj. kr. till FRELIM O. I m o­ tionen 1971: 667 pläderas för stöd i form av leveranser av varor, u t­ rustning för skolor och sjukhus samt transportfordon till befrielserörel­ sen MPLA. I m otionen 1971: 671 hemställes att riksdagen anvisar 10 milj. kr. till Laos’ patriotiska front och 10 milj. kr. till den nationella befrielserörelsen F U N K i Kambodja. 1970 års riksdag uttalade (UU 1970: 9) i anledning av motioner om vidgat stöd till motståndsrörelser att det bör vara möjligt att inom ra­ men för det svenska utvecklingsbiståndet ägna stor uppmärksamhet åt bistånd till nationella befrielserörelser i enlighet med de av riksdagen 1968 fastslagna principerna. U tskottet anser att det bör vara möjligt att på samma sätt öka det bistånd som förmedlas genom Röda korset och därmed jämförliga hjälporganisationer till befolkningsgrupper i krigsdrabbade områden. I fråga om hum anitär hjälp till de krigsdrabbade folken i olika delar av Indokina förutsätter utskottet att Kungl. M aj:t följer utvecklingen med största uppmärksamhet och är beredd att pröva möjligheten att ytterli­ gare bistå dessa folk. Av statsverkspropositionen fram går att en väsentlig ökning beräknats för stödet åt flyktingar från södra Afrika, till befrielserörelser och till offer för rasdiskrimineringspolitiken. Enligt vad utskottet erfarit h ar till rörelsen för Guineas och Cap Verdeöam as självständighet (PAIGC) utgått hum anitärt stöd till ett värde av 1 milj. kr., bestående av sjukvårdsutrustning, undervisnings­ materiel och vissa civila konsumtionsvaror såsom livsmedel och textilier m. m. samt två transportbilar. Ytterligare leveranser till ett värde av 1 750 000 kr. förbereds. Sedan flera år har svenska bidrag lämnats till

Mogambique Institute som är den civila grenen av Mogambiques be­ frielsefront (FRELIM O). 1971 beräknas FRELIM O få hum anitärt stöd till ett värde av 750 000 kr. och folkrörelsen fö r Angolas befrielse (MPLA) till ett värde av 500 000 kr. Stödet kommer att utgå i form av leveranser i första hand av sjukvårdsmateriel, undervisningsmateriel och vissa civila konsumtionsvaror. F rån nationalfronten för Angolas befrielse (FNLA) föreligger inte någon formell framställning, men behovslistor har överlämnats till SIDA. Kungl. M aj:t och biståndsmyndigheten bedömer inkomna ansökning­ ar i enlighet med de av riksdagen uppdragna riktlinjerna fö r denna form av hum anitärt bistånd och under hänsynstagande till de huvud­ principer som vägleder den svenska utrikespolitiken. F ö r genom föran­ det av de projekt som Sverige sålunda kan stödja kommer, liksom hit­ tills, medel att kunna påräknas inom anslagen till utvecklingsbistånd. Det väsentliga syftet med motionerna 1971: 472 och 1971: 683 i vad avser stöd till vissa befrielserörelser i A frika samt motionerna 1971: 124, 1971:667 och 1971:671 synes tillgodosett, varför de avstyrkes, motio­ nerna 1971: 472 och 1971: 683 såvitt nu är i fråga. Utskottet återkommer i samband med medelsanvisningen under punk­ ten 13 (Bilateralt utvecklingssamarbete) till hemställan angående m otio­ nerna 124 och 671. Utskottet hemställer 1. att riksdagen avslår m otionen 1971: 93, 2. att riksdagen beträffande stöd till motståndsrörelser i tredje värl­ den avslår motionen 1971: 472 såvitt nu är i fråga samt motio­ nerna 1971: 667 och 1971: 683.

6 . Övriga frågor rörande de svenska biståndsinsatsernas ämnesinriktning

Motionsyrkandena I detta sammanhang har utskottet behandlat dels motionen 1971: 175 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser hem ­ ställan att den aviserade utredningen om u-landsforskningen m åtte till­ sättas samt att i direktiven därvid beaktas vad som i denna motion anföres (punkt 4), dels motionen 1971: 472 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) i vad avser hemställan att vad som i motionen anföres beträffande hänsynen till miljövårdsaspekter när det gäller utvecklingsarbete i u-länderna ges Kungl. M aj:t till känna (punkt 10) samt att vad som i motionen anfö­ res beträffande de fram tida insatserna på familjeplaneringens område ges Kungl. M aj:t till känna (punkt 11), dels motionen 1971: 666 av fröken Andersson i Stockholm (c), vari 3 Riksdagen 1971. 9 sami. Nr 2

hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t anhåller att SIDA ges i uppdrag att i sin fortsatta biståndsverksamhet beakta den bety­ delse det uppenbarligen har för ett lands utveckling att kvinnor och m än gemensamt tar ansvaret för produktion och samhällsutveckling och att med hänsyn härtill se till att kvinnoutbildning ingår som en integre­ rad del i de svenska biståndsprojekten, dels motionen 1971: 669 av herr Hedin m. fl. (m, s, c, fp), vari hem ­ ställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t m åtte hem ställa att Kungl. M aj:t uppdrager åt SIDA att snarast vidtaga åtgärder avseende forskning och försök i syfte att inom ramen för den statliga bistånds­ verksamheten väsentligt öka Sveriges livsmedelshjälp till u-länderna i form av fiskprodukter, dels motionen 1971: 677 av herr Lothigius m. fl. (m, c, fp), vari hem­ ställes att riksdagen hos Kungl. M aj:t m åtte hemställa om utredning och förslag åsyftande hjälp till utvecklingsländer och katastrof drab­ bade områden i form av svensktillverkade monteringsfärdiga element­ hus, dels motionen 1971: 681 av herrar Ullsten (fp) och Möller i G öte­ borg (fp), vari föreslås att riksdagen hos Kungl. M aj:t hemställer att SIDA får i uppdrag att planera för vidgade insatser på nutritionens om råde i u-ländema.

Utskottet I motionen 472 yrkas att familjeplanering under lång tid fram över bör vara ett huvudelement i den svenska biståndspolitiken. I internatio­ nella organisationer bör Sverige i ökad utsträckning plädera för ökad familjeplanering även i länder som inte är tätbefolkade och på allt sätt opinionsmässigt stödja sådana insatser. M otionärerna fram håller också att inte minst i Latinamerika med dess ovanligt snabba befolk­ ningsökning och med de problem i familj eplaneringshänseende som den katolska kyrkan ibland skapar är insatser angelägna. Det finns anled­ ning för SIDA att särskilt observera och vara beredd att stödja familjeplaneringsinsatser där. I motionen föreslås också en ökad satsning på forskning. I statsverkspropositionen framhålles att den ökade kapaciteten för insatser på familjeplaneringens område inom de internationella orga­ nisationerna — både de mellanstatliga och de privata — gör det m öj­ ligt såväl att öka de svenska bidragen till dessa som att koncentrera de direkta svenska insatserna till ett m er begränsat antal länder. Stats­ verkspropositionen understryker den särskilda betydelse som forskning­ en har för fortsatta framsteg på detta område. D et fram går att Sverige deltar aktivt i forskningen bl. a. genom den verksamhet som bedrivs vid det av Världshälsoorganisationen (WHO) i samverkan med svenska myndigheter inrättade centrum vid Karolinska

institutet i Stockholm för forskning och utbildning inom den mänskliga fortplantningen. Sverige finansierar även en av W HO utförd kartlägg­ ning av den internationella forskningen på familjeplaneringsområdet. Enligt 1968 års långtidsplan för det svenska utvecklingsbiståndet gäl­ ler principen om biståndets länderkoncentration inte för insatser på familjeplaneringens område. Statsutskottet uttalade i sitt utlåtande 1968: 128 att det är av särskild betydelse att biståndet på detta område inte är begränsat till vissa länder, i varje fall så länge något effektivt koordinerat och välrastat internationellt biståndsprogram inte förverk­ ligats. I statsutskottets utlåtande 1969: 82 anfördes bl. a. att riksdagen vid flera tillfällen uttalat sig för den starka satsning på familjeplanering­ en som sker inom den svenska biståndsverksamheten. Den utvidgning av program m et som nu skedde till flera länder i Latinamerika fann ut­ skottet tillfredsställande. Riksdagen godkände ifrågavarande utlåtanden. Ingen ändring har föreslagits av de principer som riksdagen sålunda fastställt. U tskottet noterar m ed tillfredsställelse att det pågår och planeras en betydande svensk satsning på familjeplanering. D et har på senare år skett en internationell förändring i positiv riktning med avseende på inställningen till familjeplanering, m arkerad bl. a. genom tillkomsten av FN :s fond för befolkningsfrågor (UNFPA). Sverige h ar ett fortlöpande nära samarbete med detta organ liksom med den icke-statliga, inter­ nationella familjeplaneringsorganisationen International Planned Parenthood Federation (IPPF) på grundval av Sveriges ställning som en av verksamhetens huvudfinansiärer. Även inom Världsbanksgruppen bör­ jar intresset nu inriktas på familjeplaneringens område. Ökade insatser genom dessa internationella organisationer kan, som Kungl. M aj:t fram ­ håller, föranleda en viss koncentration av de direkta svenska insatserna. De direkta utgifterna för bistånd på familjeplaneringens område be­ räknas stiga från cirka 26 milj. kr. budgetåret 1969/70 till omkring 60 milj. kr. budgetåret 1971/72. Syftet med yrkandet i motionen 472 torde sålunda vara tillgodosett, varför motionen avstyrkes. I motionen 175 hävdas att om Sverige gjort en vägledande insats inom delar av utvecklingsbiståndet, så finns det också fält där vi släpar efter. D it hör utvecklingsforskningen. Antalet forskare som arbetar med utvecklingsprogram är otillräckligt. Utvecklingsforskningen bör målinriktas på huvudområden: livsmedelsproduktion, utbildningsmetodik, sysselsättning, miljövårdande åtgärder m. m. samt m etoder för resultat­ värdering. 1970 års riksdag underströk betydelsen av u-landsforskning. Den av riksdagen begärda utredningen bör arbeta skyndsamt och kom­ ma m ed förslag om hu r vårt u-landsbistånd i större utsträckning skall kunna inriktas på forskning och högre utbildning i u-landsproblemen. Därvid bör tanken på ett internationellt universitet för u-landsforskning

och u-landsutbildning i vårt land prövas. I motionen hemställes, såvitt nu är i fråga, att den aviserade utredningen om u-landsforskningen måtte tillsättas samt att i direktiven därvid beaktas vad som i motionen anföres. Utskottet har erfarit att den av riksdagen begärda utredningen kom­ mer att tillsättas inom kort. Redan nu stöder Sverige u-landsorienterad forskning på olika områden, bl. a. familjeplanering, jordbruk, skogsbruk och nutrition. Forskningen sker delvis i anslutning till svenska bistånds­ projekt i olika länder. Sverige har nyligen givit sitt stöd till planerna på att i samarbete med Världsbanken, U N D P och FAO upprätta en konsultativ grupp för fortsatt forskning beträffande användningen av nya utsäden. SIDA har sedan hösten 1970 utlyst stipendier för forskning om social utveckling i u-länder. F ör detta ändamål har innevarande budgetår anslagits 100 000 kr. Stöd ges även till FN :s forskningsinsti­ tut för social utveckling. F ö r att diskutera olika problem inom u-lands­ forskningen h ar upprättats en samrådsgrupp med företrädare för SIDA, styrelsen för teknisk utveckling, de naturvetenskapliga och medicinska forskningsråden samt Riksbanksfonden och forskningsberedningen. Förslag om ett internationellt universitet utreds för närvarande av expertgrupper som tillsatts av FN och UNESCO. Syftet med motionen 1971: 175 i vad avser utredningen om u-lands­ forskningen torde vara i huvudsak tillgodosett, varför motionen avstyrkes. I motionen 681 framhålles betydelsen av åtgärder m ot under- och felnäring som stora delar av jordens befolkning lider av. Sverige har redan genomfört insatser på detta område. Tillgången på svensk ex­ pertis är god och en ytterligare ökning av nutritionsverksamheten ter sig angelägen. Åtgärder fö r att främ ja deltagande av svensk livsmedels­ industri, särskilt i vad avser produktion av billiga, proteinrika barnmatsprodukter, bör också övervägas. M otionen utm ynnar i en hemställan att SIDA får i uppdrag att planera fö r vidgade insatser på nutritionens område. Utskottet erinrar om att de svenska biståndsinsatserna redan nu är inriktade på det område som motionen behandlar. Detta gäller såväl den m ultilaterala som den bilaterala hjälpverksamheten. Nutritionsinsatser stöds inom ram en för Sveriges bidrag till U N IC E F och världs­ livsmedelsprogrammet samt genom Sveriges medverkan i en av FAO, UNESCO och WHO uppsatt rådgivande grupp för proteinfrågor. Sve­ rige har engagerat sig i direkta nutritionsinsatser i Etiopien och Tuni­ sien. Insatser planeras i Tanzania och på Cuba. Svenskt bistånd för att förbättra kreatursstammen bidrar på längre sikt till att höja kött- och mjölkproduktionen och därm ed till att öka tillgången på proteinrika livs­ medel. Möjligheterna att rekrytera personal för biståndsinsatser på nutritio-

nens område kommer att öka som följd av tillkomsten av den nya av­ delningen för näringslära vid Uppsala universitet. Utskottet förutsätter att insatserna på detta område också fortsätt­ ningsvis successivt byggs ut. Syftet med motionen 1971: 681 får anses vara tillgodosett, varför motionen avstyrkes. I motionen 669 framhålles att det torde vara angeläget att skapa u t­ rymme för en väsentligt ökad livsmedelshjälp i fo n n av fiskprodukter, vilka är en källa till prisbilligt och högvärdigt protein. En sådan hjälp skulle också vara till nytta för den hårt trängda svenska fiskerinäringen. M otionärerna föreslår att SIDA snarast bör vidtaga åtgärder avseende forskning och försök i syfte att öka livsmedelshjälpen till u-länderna i form av fiskprodukter. Utskottet h ar erfarit att en stor del av de svenska bidragen till världs­ livsmedelsprogrammet under budgetåret 1971/72 — totalt ca 21 milj. kr. — sannolikt torde komma att utnyttjas för inköp av fiskkonserver i Sverige. Den slutliga fördelningen mellan fiskkonserver och andra livsmedelsprodukter kommer att bero på världslivsmedelsprogrammets önskemål och på tillgången av fisk. Syftet med motionen 669 synes i huvudsak vara tillgodosett, varför den avstyrkes. I motionen 666 hemställes att SIDA ges i uppdrag att i biståndsverk­ samheten beakta betydelsen fö r ett lands utveckling av att kvinnor och m än gemensamt tar ansvar för produktion och samhällsutveckling. SIDA bör se till att kvinnoutbildning ingår som en integrerad del i de svenska biståndsprojekten. Utskottet finner att motionen behandlar ett angeläget ämne och att dess förslag ligger i linje med det svenska utvecklingsbiståndets inrikt­ ning. De utbildningsprojekt som Sverige stöder är öppna fö r kvinnor. Sverige har sedan 1960-talets början tagit initiativ till och aktivt stött olika kvinnoutbildningsprojekt i Afrika i samarbete med FAO, ILO och UNESCO. Sverige är största bidragsgivare till det internationella insti­ tutet i H aifa fö r utbildning av kvinnor i ”community development”frågor. Tillsammans med UNESCO stöder Sverige sekundärskolor i Tunisien, som i stor utsträckning tar sikte på undervisning av kvinnor. Samarbete övervägs med FN :s ekonomiska kommission för Afrika (ECA) i kvinnoutbildningsfrågor. Bland de bilaterala projekten kan nämnas sekreterarskolan i Tanzania och utbildningen i kooperativa frågor för kvinnor i Östafrika. D et kan sålunda hävdas att Sverige spe­ lar en aktiv roll i vad avser bistånd som ta r sikte på kvinnors roll i sam­ hällsutvecklingen. Syftet med motionen 666 torde därför vara tillgodosett, varför den avstyrkes. I motionen 472 framhålles betydelsen av att m an såväl i forskningen som i det pågående biståndsarbetet ägnar stort intresse åt de miljöpoli­

tiska aspekterna på omdaningsprocesserna inom både industri och jord­ bruk. Sveriges roll får inte inskränka sig till att påpeka risker och an­ visa lösningar — vi bör också vara beredda att öka våra ekonomiska insatser med de extra kostnader som hänsyn till m iljöfaktorer oftast kräver. M otionärerna hemställer att motionens synpunkter ges Kungl. M aj:t till känna. U tskottet erinrar om att Sverige sedan länge drivit uppfattningen att det internationella samarbetet på miljövårdsområdet inte får inskränka sig till i-ländernas problem utan i lika hög grad bör ta hänsyn till dessa frågors betydelse för u-länderna. SIDA förutskickar i sin anslagsfram­ ställning att svenska insatser med särskild inriktning på den mänskliga miljöns och naturresursutnyttjandets områden i u-länderna kan komma att bli angelägna. M iljövårdsaspekter beaktas num era i växande u t­ sträckning inom ram en för olika biståndsinsatser. Som exempel kan nämnas att SIDA i samarbete m ed Världsbanken nyligen föranstaltat om en särskild ekologisk studie i anslutning till ett kraftverksprojekt i Tanzania. SIDA h ar också bekostat en miljömonografi över Zambia. Sverige har inför miljövårdskonferenscn i Stockholm 1972 i likhet m ed ett antal andra i-länder förklarat sig berett att positivt överväga framställningar från u-länderna om bistånd för upprättandet av rappor­ ter om deras nationella miljöproblem. U tskottet noterar att miljövårdsaspekterna noga beaktas i de svenska biståndsprojekten och vill särskilt betona forskningens betydelse i detta sammanhang. Syftet med m otionen 472, såvitt nu är i fråga, torde vara i huvudsak tillgodosett, varför den avstyrkes. I motionen 1971: 677 hemställes om utredning och förslag åsyftande hjälp till u-länder och katastrof drabbade områden i form av svensk­ tillverkade monteringsfärdiga elementhus. F ö r svenskt varubistånd gäller, som riksdagen tidigare framhållit, den för all svensk biståndsverksamhet grundläggande regeln att det är mottagarlandets prioritering som måste vara avgörande vid valet av insatser. Vidare måste principen om det svenska biståndets obundenhet beaktas. Därest bistånd i form av svenska elementhus befinnes ange­ läget av mottagaren — det må vara ett u-land eller en biståndsorganisa­ tion — bör möjligheten av sådana leveranser prövas med ledning av gällande biståndspolitiska principer. Motionen 677 avstyrkes av dessa skäl. Utskottet hemställer 1. att riksdagen avslår motionen 1971: 175 i vad avser utredning om u-landsforskning, 2. att riksdagen avslår motionen 1971: 472 i vad avser hänsynen till miljövårdsaspekter i utvecklingssamarbetet, 3. att riksdagen avslår m otionen 1971: 472 i vad avser fram tida in­ satser på familjeplaneringsområdet,

4. att riksdagen avslår motionen 1971: 666, 5. att riksdagen avslår motionen 1971: 669, 6. att riksdagen avslår motionen 1971: 677, 7. att riksdagen avslår motionen 1971: 681.

7. Bidrag till enskilda organisationers hjälpverksamhet

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1971: 175 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser hemställan att de av SIDA nu tilllämpade reglerna för u-landsbistånd genom missionen och frivilliga organisationer m åtte omarbetas så att sådant stöd väsentligt ökas (punkt 5), att inom ram en fö r beviljade anslag ett belopp om lägst 20 milj. kr. skall utgå till missionen och övrigt enskilt hum anitärt hjälparbete (punkt 6) samt att anslaget till missionen och de övriga enskilda hum anitära organisationernas hjälparbete m åtte årligen öka med minst 25 °/o (punkt 7).

Utskottet I motionen framhålles att missionen och övrigt enskilt hum anitärt hjälparbete i dag hotas av medelsbrist. M otionärerna yrkar på väsent­ ligt ökat statligt stöd. Ifrågavarande organisationer svarar själva för per­ sonella insatser. SIDA:s biståndsregler bör vidgas t. ex. i vad avser an­ slag till byggnader och inventarier samt startbidrag och resebidrag. Även möjligheterna att införa driftbidrag bör prövas. Med hänsyn till de låga bidrag som hittills utgått till enskilda organisationers bistånds­ verksamhet bör en extra höjning nu genomföras. En större del av SIDA:s informationsanslag bör fördelas mellan de hum anitära organi­ sationer som effektivt kan sprida inform ation till svenska folket, anser motionärerna. Vid 1970 års riksdag avslogs m otioner m ed liknande innehåll. I stats­ utskottets utlåtande 1970: 84 framhölls att bidragsgivningen till missio­ nen och övriga enskilda organisationers biståndsverksamhet m ångfal­ digats under senare år. Inga bidragsansökningar som uppfyllt de all­ männa bidragsvillkoren hade dittills avvisats av brist på medel. Utskot­ tet hade anledning tro att bidragsvolymen skulle visa en fortsatt sti­ gande kurva till följd av ansökningarnas egen bärkraft och kvalitet, utan att vare sig bidragsvillkoren som sådana behövde ytterligare upp­ luckras eller minimibelopp för bidragsgivningen anges. Utskottet noterar att SIDA i sin anslagsframställning beräknar 10 milj. kr. för bidrag till enskilda organisationer, vilket innebär en ökning med omkring 2 milj. kr. i förhållande till innevarande budgetår. Sammanlagt utbetalades till enskilda organisationer under 1969/70 8,2 milj. kr., vilket innebär en ökning med 3,5 milj. kr. jäm fört med

föregående år. Utbetalningarna avsåg dels tidigare gjorda åtaganden, dels delbetalningar på under året ingångna åtaganden, vilka uppgick to­ talt till 4,95 milj. kr. m ot 6 milj. kr. föregående år. U nder innevarande budgetår beräknas utbetalningarna komma att uppgå till 8 milj. kr. SIDA:s nuvarande åtaganden kan väntas leda till utbetalningar av totalt ca 10 milj. kr. under 1971/72. De principer som legat till grund för beslutade statliga bidrag till en­ skilda organisationer har liksom tidigare i huvudsak varit desamma som gäller för direkta statliga biståndsinsatser. Den bidragssökande organisa­ tionens framställning bör avse en insats så utform ad att den kan för­ väntas bidra till ekonomisk tillväxt och social utveckling i m ottagar­ landet. Vid prövning av inkomna ansökningar om bidrag undersöks regelmässigt om en insats harm onierar med de allmänna utvecklingssträvandena och med sektorplaneringen i respektive mottagarländer. SIDA stöder främst verksamhet i länder, där Sverige är engagerat ge­ nom större biståndsinsatser eller i övrigt har goda möjligheter att följa de enskilda organisationernas utvecklingsarbete. I likhet med vad som gäller för det statliga biståndet ges prioritet till insatser inom om rådena undervisning, landsbygdsutveckling och livsme­ delsförsörjning, familjeplanering samt sjuk- och hälsovård. Den bidrags­ sökande organisationen förutsätts själv påtagligt bidra till kostnaderna för insatsen. Bidrag ges i första hand till byggkostnader och utrustning. D riftbidrag kan enligt num era tillämpade regler utgå under en begrän­ sad tid för att täcka organisationens ökade omkostnader i samband med utvidgning av en insats eller igångsättandet av en ny. Sedan 1968/69 h ar SIDA även läm nat bidrag till enskilda organisa­ tioners volontärverksamhet i u-länderna. En avsevärd ökning av bidra­ gen till sådan verksamhet noterades under 1969/70. Antalet av SIDA delvis finansierade volontärer uppgick den 1 juli 1970 till ca 35. SIDA har under de senaste två åren totalt fördelat drygt 850 000 kr. till enskilda organisationers u-landsinformation. Bidrag har lämnats för genomförande av ett hundratal informationsprojekt. En fråga som torde vara av intresse inte minst för den enskilda bi­ ståndsverksamheten är vilka åtgärder som kan vidtas för att underlätta rekryteringen för tjänstgöringen på fältet. H är må erinras om att merit­ värdet av sådan tjänstgöring och möjligheterna att tillgodoräkna den i löne- och pensionshänseende efter hemkomsten nu utreds av särskilt tillkallade sakkunniga. Utskottet, som är väl medvetet om de värdefulla insatser i bistånds­ arbetet som utförs av missionen och andra enskilda samt kooperativa or­ ganisationer, utgår ifrån att det inom ramen för det växande svenska ut­ vecklingsbiståndet kommer att finnas utrymme för ökad bidragsgivning till näm nda organisationer. Fortsatta positiva resultat för biståndsinsatser i samverkan mellan SIDA och näm nda organisationer torde öka möjlig­

heten att ytterligare tillmötesgå organisationernas bidragsansökningar med beaktande av de grundläggande kriterier som gäller för det statliga stödet. Syftet med motionen 175, såvitt nu är i fråga, synes i huvudsak tillgodosett, varför motionen avstyrkes. M otionen 175 tar även upp frågan om en minimiram fö r det statliga stödet till missionens och övrigt enskilt hjälparbete. I motionen hemställes att ett belopp om lägst 20 milj. kr. skall, inom ram en för beviljade anslag, utgå till detta ändamål liksom att anslagen m åtte årligen öka med minst 25 %• Som utskottet ovan anfört bör det vara möjligt att gradvis öka det statliga stödet till de enskilda organisationernas biståndsverksamhet. To­ talbeloppet för det statliga stödet är beroende av de ansökningar som inkommer och som biståndsmyndigheten kan bifalla i enlighet med gäl­ lande riktlinjer. U tskottet finner det inte ändamålsenligt att riksdagen fastställer en minimiram för de statliga bidragen. Yrkandet i m otionen 1971: 175, såvitt nu är i fråga, avstyrkes därför. U tskottet återkommer i samband med medelsanvisningen under punktten 13 (Bilateralt utvecklingssamarbete) till hemställan angående motio­ nen 175 i vad den avser beräkning av medelsbehovet för missionen och övrigt enskilt hjälparbete. U tskottet hemställer 1. att riksdagen avslår motionen 1971: 175 i vad avser årlig ökning av anslagen till missionen och övrigt enskilt hjälparbete, 2. att riksdagen avslår motionen 1971: 175 i vad avser omarbetning av reglerna för u-landsbistånd genom missionen och frivilliga or­ ganisationer.

8. Sveriges deltagande i de internationella biståndsorganisationernas verksamhet

Motionsyrkandena I detta sammanhang har utskottet behandlat dels motionen 1971: 472 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) i vad avser hemställan att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t begär att Kungl. M aj:t senast under nästa års riksdag lägger fram förslag ägnade att öka Sveriges insyn i de internationella biståndsorganen (punkt 12), dels motionen 1971:674 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari hemställes att riksdagen av regeringen begär utredning och granskning av den verksamhet som bedrivs av Världsbanken, IDA och IFC samt att riksdagen avslår förslaget i prop. 1971: 1 Bilaga 5 om bi­ drag till Internationella utvecklingsfonden IDA med 175,9 milj. kr.

Utskottet I motionen 1971: 472 ställes bl. a. frågan huruvida Sveriges insyn i de internationella biståndsorganen är tillräcklig. M otionärerna anser att vi inte har möjlighet att fortlöpande följa arbetets gång i dessa organisa­ tioner och att vara med i diskussioner om hur de svenska bidragen skall användas. D etta är otillfredsställande, inte minst för riksdagen som anslagsbeviljande myndighet. M otionärerna föreslår att riksdagen erhåller en redovisning av hittills gjorda erfarenheter i detta avseende samt att regeringen framlägger förslag ägnade att avhjälpa eventuella brister i fråga om Sveriges insyn i de internationella biståndsorganen. Utskottet erinrar om att Sverige har varit i tillfälle att nära följa Jackson-utredningen som har resulterat i förslag till reform er av FN :s biståndsorganisationer, avsedda att öka deras effektivitet och kapacitet. Sverige utnyttjar aktivt möjligheterna att följa arbetets gång i viktigare biståndsorganisationer genom medlemskap i deras styrelser eller andra representativa organ, genom fortlöpande underhandskontakter, genom förhandlingar inför bidragskonferenser och i samband med genomfö­ randet av multi-biprojekt m. m. I Världsbanksgruppen har Sverige till­ sammans m ed övriga nordiska länder en exekutivdirektör, vars uppgift är att fortlöpande följa verksamheten. Detsamma gäller Asiatiska u t­ vecklingsbanken. Vederbörande svenska utlandsmyndigheter har genom sina perm anenta kontakter med de internationella organisationerna möj­ ligheter att bevaka verksamheten mellan styrelsemötena. Bevakningen av FAO:s och världslivsmedelsprogrammets verksamhet kommer att kunna förbättras genom inrättandet av en särskild tjänst som förste ambassadsekreterare vid ambassaden i Rom. Den förstärkning av utri­ kesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingsbistånd som beslöts 1970 (SU 1970: 85) har bl. a. möjliggjort en effektivare svensk medverkan i ledningen och samordningen av de internationella bistånds­ program till vilka Sverige läm nar växande bidrag. Bl. a. har också u t­ rikesdepartementet därigenom fått ökade möjligheter att studera och analysera den rikhaltiga dokumentationen på utvecklingssamarbetets om ­ råde. Sverige får därför anses ha goda möjligheter till insyn i internatio­ nella biståndsorganisationer, som erhåller svenska bidrag. U tskottet an­ ser det självklart att Sverige inte kan ställa villkor i fråga om de svenska bidragens användning. D et multilaterala systemets bärande princip är att nationell styrning av medlemsstaternas bidrag inte skall förekomma. Den redogörelse som Kungl. M aj:t årligen avger till riksdagen beträf­ fande FN :s generalförsamlings möten innehåller bl. a. sammandrag av debatter och resolutioner i biståndsfrågor samt referat av grundläggande rapporter och dokument. Ytterligare upplysningar rörande den interna­ tionella biståndsverksamheten kan hämtas ur det informationsmaterial som SIDA utger. Riksdagens möjligheter till insyn ökas genom att riks­

dagsledamöter regelbundet ingår i den svenska delegationen till FN :s generalförsamling och i vissa andra delegationer. D et är av största betydelse, inte minst mot bakgrund av de växande svenska bidragen till den m ultilaterala biståndsverksamheten, att riksda­ gen får ingående redogörelser för de internationella organens arbete. U tskottet utgår ifrån att utrikesdepartementet och SIDA även fortsätt­ ningsvis beaktar dessa synpunkter i sin verksamhet. Syftet med motio­ nen 1971: 472, såvitt nu är i fråga, synes vara i huvudsak tillgodosett, varför motionen avstyrkes. M otionen 1971:644 behandlar bl. a. Världsbanksgruppens verksam­ het. Det hävdas att de i gruppen ingående institutionerna h ar den be­ stäm da målsättningen att främ ja privat, dvs. kapitalistisk, företagsamhet samt att de arbetar inom ram en för det imperialistiska systemet och full­ följer dess syften och intressen. Utvecklade kapitalistiska stater har det avgörande inflytandet i representantskapet och styrelsen. M otionärerna gör gällande att Världsbanksgruppens långivning visar att den i främ sta rummet stött mycket reaktionära regimer och sådana som varit villiga att öppna respektive länder för imperialistisk profitjakt. Riksdagen bör begära utredning och granskning av Världsbanksgruppens verksamhet samt icke bifalla statsverkspropositionens förslag om bidrag till IDA. I statsverkspropositionen framhålles att Världsbanksgruppen, vari in­ går Världsbanken (IBRD), Internationella utvecklingsfonden (IDA) och Internationella finansieringsbolaget (IFC), under verksamhetsåret 1969/ 70 svarade för en utlåning av sammanlagt ca 12 miljarder kr. Dessa or­ ganisationer är därmed den största källan fö r obunden internationell kreditgivning till u-länderna. I förhållande till Världsbanksgruppen kanaliseras svenska biståndsmedel uteslutande genom IDA. ID A :s medel tillhandahålls genom frivilliga direkta tillskott från de industrialiserade medlemsländerna, de s. k. Part I-länderna. ID A :s långivning är koncentrerad till de fattigaste länderna och avser i första hand infrastrukturella investeringar. En växande del av utlåningen avser socialt betydelsefulla projekt inom t. ex. utbildning, landsbygdsutveckling och urbanisering. D etta reflekterar en grundligare och m er om fattande analys av utvecklingens karaktär och orsakssam­ manhang. ID A :s utlåning sker på synnerligen mjuka villkor — lånen har en löptid p å 50 år, varav 10 år är amorteringsfria, och löper utan ränta bortsett från en administrationsavgift på 3 /4 % . De nya kredit­ åtagandena under år 1970 uppgick till drygt 3 miljarder kr. I statsverkspropositionen meddelas vidare att frågan om röstfördel­ ningen inom ID A :s styrelse nyligen aktualiserats. På grund av bidragsläget riskerade u-ländernas sammanlagda röstetal att minska. Enighet nåddes om en ordning enligt vilken deras relativa röststyrka — 37,6 % av alla röster — ej kommer att förändras. IDA:s styrelse fick i upp­ drag att studera frågan om röstfördelningen i ett längre perspektiv och

avge förslag. Specifikt angavs, på svensk begäran, att en stadgeändring syftande till bättre balans mellan i-ländernas och u-ländernas röstetal i ID A :s styrelse vore en möjlig utväg. U tskottet anser att det finns anledning att i Världsbanksgruppen lik­ som i andra m ultilaterala organ även framdeles noggrant följa verksam­ heten och arbeta för en inriktning som främ jar u-ländernas strävan mot ekonomisk och social utveckling. Världsbanken har tidigare ställt sig av­ visande till medverkan i statsägd företagsamhet i u-ländem a och visat en snäv hållning till vissa sociala utvecklingsmål. Emellertid synes Världsbanksgruppen numera successivt inrikta sig på utvecklingsorienterad aktivitet inom ett vidare fält än tidigare. Finansiering sker på nya områden såsom utbildning, forskning, familjeplanering m. m. Riktlin­ jerna för IDA:s verksamhet och principerna för svensk biståndspolitik överensstämmer allt bättre med varandra. ID A :s biståndskrediter ges på mjuka villkor, de har stark inriktning på de fattigaste länderna och avser i ej obetydlig utsträckning socialt betonade ändamål. Sveriges möj­ ligheter att i ID A :s styrelse få gehör för sina uppfattningar påverkas i viss utsträckning av att Sverige även fortsättningsvis har ett väsentligt finansiellt engagemang i IDA. Enligt svensk uppfattning är det viktigt att IDA får en klar prägel av samarbetsorgan mellan fattiga och rika länder. Utskottet kan sålunda konstatera att Sverige aktivt söker arbeta för att Världsbanksgruppens verksamhet i största möjliga utsträckning till­ godoser u-ländem as intressen. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1971: 674. U tskottet återkom m er i samband med medelsanvisningen under punkten 12 (Bidrag till internationella bistånds­ program) till hemställan angående motionen 674, i vad avser bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA) under budgetåret 1971/72. U tskottet hemställer 1. att riksdagen avslår motionen 1971: 472 i vad avser Sveriges in­ syn i de internationella biståndsorganen, 2. att riksdagen avslår motionen 1971: 674 i vad avser utredning och granskning av Världsbanksgruppens verksamhet.

9. Informationen i Sverige om u-landsproblemen

Propositionen SIDA erinrar i sin anslagsframställning om att i 1970 års statsverksproposition förutskickades att SIDA med ledning av de allmänna rikt­ linjer som tidigare angivits skulle utarbeta en fyraårsplan för inform a­ tionsverksamhetens fram tida omfattning och innehåll. SIDA:s informationsverksamhet har genomgått en kraftiga expan­ sion under de båda senaste åren. Mellan budgetåret 1967/68 och 1969/ 70 sjudubblades medelsanvisningen. Nya slag av informationsåtgärder

har kunnat prövas. P å grund av att erfarenheterna av dessa nya åtgär­ der är begränsade anser SIDA att underlaget för en utvidgad långtids­ planering av informationsverksamheten ännu är bräckligt. SIDA har därför i sin anslagsframställning begränsat sig till att beräkna medel för inform ation under budgetåret 1971/72 och avser att senare presentera en fyraårsplan för informationsverksamheten. F ör detta ändamål beräknas budgetåret 1971/72 ett medelsbehov av 4 milj. kr., vilket innebär en ökning med 1,5 milj. kr. i jämförelse med budgetåret 1970/71. Departementschefen beräknar, i avvaktan på att den fyraårsplan som är under utarbetande inom SIDA skall färdigställas, tills vidare ett me­ delsbehov för informationsverksamheten om 2 750 000 kr. för budget­ året 1971/72. D etta innebär en uppräkning med 250 000 kr. i förhål­ lande till innevarande budgetår. Anslagsökningens storlek bör ses i re­ lation till det förhållande, som SIDA påtalar i sin framställning, att an­ slagen fö r informationsverksamheten ökats mycket kraftigt under se­ nare budgetår. Departementschefen understryker vikten av att SIDA fortsätter och intensifierar sina ansträngningar att via löntagarorganisa­ tionerna och andra folkrörelser få så stor spridning som möjligt av in­ formationen.

Motionsyrkandena I detta sammanhang h ar utskottet behandlat dels motionen 1971: 176 av herr M öller i Göteborg m. fl. (fp), vari föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. M ajit hemställer att SIDA får i uppdrag att organisera en om fattande specialkampanj om u-hjälpen, vari bl. a. bör ingå en broschyr att utdelas till alla hushåll, dels motionen 1971: 472 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) i vad avser hemställan att riksdagen vid sin behandling av Kungl. M aj:ts pro­ position n r 1, bil. 5, punkt C 3 Rekrytering och utbildning av fältper­ sonal samt informationsverksamhet m åtte bevilja ett med 800 000 kr. förhöjt förslagsanslag på 10 821 000 kr., varav 3 550 000 kr. skall av­ sättas för SIDA:s informationsverksamhet (punkt 13), dels motionen 1971: 665 av herr Andersson i N ybro m. fl. (c) i vad avser hemställan att riksdagen i skrivelse till Kungl. M ajit begär att en parlamentariskt sammansatt kommitté ges i uppdrag att utreda vilka åtgärder som bör vidtas för att en internationalisering av under­ visningen snabbt skall kunna ske (punkt 3), dels motionen 1971: 678 av herr Nilsson i Agnäs (m) m. fl. (c, fp) vari hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. M ajit begär att SIDA låter utföra forskning i enlighet m ed vad som i m otionen anförts.

Utskottet I motionen 1971:472 anföres att fortsatta ökade anslagstilldelningar till SID A :s informationsverksamhet är motiverade. D en av Kungl. M aj:t föreslagna anslagshöjningen kommer ej, anser motionärerna, att tillåta någon volymökning utan innebär endast viss kompensation för auto­ matiska kostnadsfördyringar. Flera ansökningar från olika frivilliga or­ ganisationer om bidrag till informationsverksamheten skulle behöva avstyrkas av SIDA om inte anslaget höjs ytterligare. Även i motionen 1971: 175 framhålles önskvärdheten av att en större del av SIDA:s informationsanslag fördelas mellan de hum anitära organisationerna. U tskottet noterar att medelsanvisningen till SIDA:s informationsverk­ samhet har sjudubblats mellan budgetåren 1967/68— 1969/70 samt att Kungl. M aj:t föreslår en uppräkning till 2 750 000 kr., dvs. med 10 %>, för budgetåret 1971/72. Utskottet h ar erfarit att den av SIDA avise­ rade fyraårsplanen kan väntas bli fram lagd tillsammans med SIDA:s petita i höst. Underlag kom m er då att finnas för en långsiktig bedömning av hithörande problem. D en i m otionen 1971: 472 berörda frågan om bidragen till frivilliga organisationer har uppmärksammats i statsverks­ propositionen genom att departementschefen i sitt uttalande understru­ kit vikten av att dessa organisationer begagnas för spridning av inform a­ tion. Utskottet finner m ot denna bakgrund inte anledning att tillstyrka den i motionen 1971: 472 föreslagna ändrade beräkningen av medels­ behovet fö r informationsverksamheten. M otionen 1971: 176 berör uppläggningen av informationsverksamhe­ ten om u-landsproblemen. M otionärerna påpekar att förutsättningarna för en fortsatt positiv inställning hos den svenska opinionen till de allt större behoven av u-hjälp är att realistisk inform ation lämnas som fö r­ djupar kunskaperna och upplyser om de med hjälpverksamheten fö r­ enade svårigheterna. Beträffande informationens uppläggning nämnes möjligheten av en intensivkampanj som bl. a. kunde omfatta utdelning av broschyrer till alla hushåll, ett intensivt pådrag i massmedia samt anordnande av utställningar, konferenser och diskussioner på olika orter. Utskottet erinrar om att planering av informationsverksamheten för närvarande pågår inom SIDA, varvid olika möjligheter till uppläggning av denna verksamhet övervägs. Enligt vad utskottet erfarit kommer i detta sammanhang uppslag av den art som presenterats i motionen 1971: 176 att diskuteras. Syftet med motionen 1971: 176 torde därmed i huvudsak vara tillgodosett, varför den avstyrkes. M otionen 1971: 678 behandlar angelägenheten av att underlätta stu­ dier av det rikhaltiga materialet om u-landsproblemen. Motionärerna anser att SIDA bör utdela forskningsstipendier bl. a. för att katalogisera och registrera detta material. Utskottet finner att SIDA:s informationsverksamhet i hög grad är

inriktad på att tillgodose de önskemål som tas upp i m otionen 1971: 678. SIDA utger en månatlig förteckning över nyutkommen u-landslitteratur och en löpande serie faktablad med detaljerade uppgifter om olika biståndsfrågor. SIDA:s u-katalog innehåller en översiktlig sammanställ­ ning av material om u-länder och u-landsproblem, uppdelat både efter länder och problemområden. Vidare har SIDA utgivit länderbeskrivningar och skrifter rörande skilda frågor. SIDA:s tidskrift ”Rapport”, som behandlar u-ländernas problem, utkom m er med tio nummer per år. Dessutom ger SIDA:s bibliotek sedvanlig service som möjliggör källstudier. Syftet m ed motionen 1971: 678 synes sålunda vara tillgodosett, varför den avstyrkes. M otionen 1971: 665 berör åtgärder fö r internationalisering av under­ visningen. H äri ingår bl. a. undervisning om u-landsproblematiken. U t­ skottet noterar att frågan tagits upp i planeringsrådet för utbildnings­ frågor. Statsministern framhöll i öppningsanförandet vid skolveckan den 2.1.1970 att internationalisering av utbildningen skall gälla all un­ dervisning och alla ämnen. Frågan beröres i statsverkspropositionens bilaga 10, där hänvisning bl. a. sker till skolöverstyrelsens aktiviteter för att utveckla, förbättra och förstärka undervisningen på detta området inom skolväsendet i dess helhet. Förutom utbildningsdepartementet och skolöverstyrelsen har även bl. a. universitetskanslersämbetet, Sveriges Radio, SIDA, Svenska FN -förbundet och Svenska UNESCO-rådet äg­ nat sig åt frågan. Gällande läroplaner anger klart att undervisningen skall ha en inter­ nationell inriktning. Skolöverstyrelsen har utgivit handledningar och annat material rörande undervisningen om internationellt samförstånd och samarbete. Frågan om undervisningens internationalisering har även börjat behandlas vid lärarfortbildningen. Den första yrkesinriktade kur­ sen i ämnet ”u-landsfrågor m ed biståndsteknik” startade vid Uppsala universitet våren 1970. Kurser av detta slag kom m er även att bedrivas vid andra universitet och universitetsfilialer. Av SIDA:s petita fram går att SIDA bedriver en till skolväsendet riktad information med klar kon­ centration till fortbildning av lärare. Bl. a. h ar anordnats två u-landskurser i Kenya respektive Tanzania i samarbete mellan skolöverstyrel­ sen och fortbildningsavdelningen vid lärarhögskolan i Umeå. En tredje kurs av detta slag anordnas nu i Etiopien. Framställningen av lämpliga läromedel har också kommit i centrum för SIDA:s insatser på u-landsundervisningens område. Utskottet finner att insatser syftande till intem ationaliserad undervis­ ning sålunda nu genomförs eller planeras på en rad skilda områden. Önskemålet att uppnå klarare mål- och metodangivelser fö r dessa in­ satser har nu kommit i förgrunden. Utskottet noterar att försök pågår för att uppnå större samordning av insatserna. Resultatet härav synes böra avvaktas innan behovet av

ytterligare samordningsåtgärder kan bedömas. Syftet m ed motionen 1971: 665, såvitt nu är i fråga, synes vara i huvudsak tillgodosett, var­ för den avstyrkes. Utskottet återkom m er i samband med medelsanvisningen under punkten 14 (Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt inform a­ tionsverksamhet) till hemställan angående motionen 472 i vad den avser anslag till SIDA:s informationsverksamhet under budgetåret 1971/72. Utskottet hemställer 1. att riksdagen avslår motionen 1971: 176, 2. att riksdagen avslår motionen 1971: 665 i vad avser åtgärder för internationalisering av undervisningen, 3. att riksdagen avslår motionen 1971: 678.

10. Organisations- och personalfrågor

Motionsyrkandena I detta sammanhang har utskottet behandlat dels motionen 1971: 175 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser hemställan att beträffande i u-ländem a tjänstgörande personal ett sy­ stem med längre tjänstgöringstider måtte övervägas liksom möjlighet för hemvändande personal att under sex m ånader ägna sig åt forskning eller fortbildning (punkt 11), dels motionen 1971: 665 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c) i vad avser hemställan att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t begär att en parlam entariskt sammansatt kommitté ges i uppdrag att utreda möj­ ligheter till åtgärder som underlättar rekrytering till tjänster inom bi­ ståndsverksamheten (punkt 2).

Utskottet Motionerna 175 och 665 förordar åtgärder fö r att underlätta rekry­ tering till biståndsarbete. M otionen 1971: 175 utm ynnar emellertid inte i något särskilt yrkande på denna punkt. I båda motionerna framhålles önskvärdheten av att tjänstledighet beviljas för biståndsarbete samt att en generös meritvärdering tillämpas för sådant arbete. U tskottet noterar att detta ämne är föremål för granskning av sak­ kunniga som tillkallats inom finansdepartementet med uppgift att u t­ reda frågan om meritvärdet av anställning inom biståndsverksamheten i u-länder. Syftet med yrkandet i motionen 1971: 665 i vad avser underlättande av rekrytering till biståndsarbete synes vara tillgodosett, varför motio­ nen avstyrkes, såvitt nu är i fråga. I motionen 175 föreslås vissa åtgärder fö r att höja effektiviteten i biståndsarbetet nämligen dels förlängd tjänstgöring för biståndsexper-

ter, dels möjlighet till forskning eller fortbildning under sex m ånader efter hemkomsten. SIDA tilläm par vanligen tjänstgöringsperioder på två år, vilka, där så är lämpligt och möjligt, kan förlängas till tre eller fyra år. E rfaren­ heten synes visa att denna ordning är tillfredsställande. Om tjänstgö­ ringen på fältet utsträckes till längre perioder bedömes risk uppstå för att biståndspersonalen förlorar kontakten med den ordinarie yrkesut­ övningen i hemlandet och att personalens effektivitet minskas. D et an­ ses inte heller önskvärt att göra biståndsarbetet till en separat karriär. Ingenting hindrar dock att vederbörande efter någon tids tjänstgöring hemma rekryteras för en ny period på fältet. Utskottet h ar erfarit att SIDA, där så befinnes önskvärt, kan bereda personal som återvänt från tjänstgöring i biståndsarbete på fältet möj­ lighet att ägna sig åt vidareutbildning eller forskning. Hittills har det ej funnits behov av att sätta en sådan uppföljning av fälttjänstgöringen i system. Syftet med yrkandet i motionen 175 i vad avser längre tjänstgörings­ tider för biståndspersonalen på fältet och fortbildning eller forskning efter hemkomsten synes vara tillgodosett, varför motionen avstyrkes, såvitt nu är i fråga. U tskottet hemställer att riksdagen 1. avslår motionen 1971: 175 i vad avser införande av längre tjänst­ göringstider för biståndspersonal och möjlighet till forskning el­ ler vidareutbildning för hemvändande personal, 2. avslår motionen 1971: 665 i vad avser utredning rörande åtgär­ der för att underlätta rekrytering till tjänster inom biståndsverk­ samheten.

11. Handelspolitiska förbindelser med u-Iänderna

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1971: 1186 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen uttalar sig för att Sverige förändrar sin handelspolitik i enlighet med u-ländernas krav, sådana de uttryckts bl. a. i Alger-stadgan, och av re­ geringen begär undersökning och förslag om konkreta åtgärder i detta syfte.

Utskottet I statsverkspropositionen framhålles att vissa framsteg har kunnat noteras i förhandlingarna inom ram en för FN :s världshandelskonferens (UNCTAD). E tt principbeslut har sålunda fattats om ett generellt system för preferenser, varigenom färdigvaruexporten från u-länderna skulle ges en gynnsammare behandling i tullhänseende än motsvarande 4 Riksdagen 1971. 9 sami. Nr 2

export från i-länder. U-ländem as export av sådana varor skulle i fort­ sättningen komma att i stor utsträckning kunna importeras till i-län­ derna helt tullfritt. I statsverkspropositionens bilaga 12 meddelas beträffande sam arbe­ tet inom U N CTAD att proposition beträffande tullpreferenser för uländerna avses föreläggas 1971 års riksdag. U NCTAD:s arbete på han­ dels- och utvecklingsområdet ingår som ett led i strategin för det andra utvecklingsårtiondet. Vidare meddelas att inom råvaruom rådet har nåtts överenskommelse mellan i-länder och u-länder om syften och principer i fråga om bl. a. prispolitik samt om riktlinjer för det fortsatta arbetet med diversifieringsfrågan. De sista kvarstående resolutionsförslagen från andra världshandelskonferensen har under året slutbehandlats. Strävan­ dena att stabilisera priserna på u-ländem as råvaror h ar i olika samman­ hang stötts från svensk sida. Ansträngningarna att få till stånd ytterli­ gare råvaruavtal för bl. a. kakao fortsätter. Beträffande samarbetet i andra internationella organisationer framhålles i statsverkspropositio­ nens bilaga 12 att strävandena inom GATT att ytterligare frigöra världshandeln fortsätter. Särskild uppmärksamhet ägnas handeln med u-länderna, icke-tariffära handelshinder och handeln med jordbruksva­ ror. Sverige har genom unilaterala bidrag fortsatt att öka stödet till G ATT:s och UNCTADrs gemensamma handelsinformationscentrum (ITC). En av ITC:s huvuduppgifter är att främ ja u-ländernas export. U tskottet finner att den svenska handelspolitiken i hög grad är in­ riktad på att tillgodose u-ländem as krav, sådana de bl. a. uttryckts i Alger-stadgan. Syftet med motionen 1186 synes sålunda vara i huvudsak tillgodosett, varför motionen avstyrkes. U tskottet hemställer att riksdagen avslår motionen 1971: 1186.

Medelsanvisningen

I statsverkspropositionen (s. 21— 22) framhålles att budgeten för 1970/71 följer den anslagsuppdelning som varit motiverad av att biståndsfrågom a tidigare handlades inom två olika departement. Det bör vara möjligt att i år genomföra en m er ändamålsenlig anslagsuppdel­ ning. I propositionen föreslås sålunda ett gemensamt anslag för de mul­ tilaterala posterna med beteckningen C 1. Bidrag till internationella bi­ ståndsprogram. De bilaterala insatserna redovisas på ett gemensamt an­ slag med beteckningen C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete. Detta m o­ tiveras inte minst av att biståndsplaneringen num era tar sikte på en samordning av biståndsinsatserna i varje mottagarland. I samband med den ändrade anslagsuppdelningen kommer vissa in­ satser av multilateral karaktär som innevarande budgetår helt eller del­

vis redovisas tillsammans med bilateralt gåvobistånd på anslaget C 2. Fältverksamhet att flyttas över och i fortsättningen redovisas på an­ slaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram.

12. Bidrag till internationella biståndsprogram

Propositionen Kungl. M aj:t har (punkt C 1. s. 23— 31) föreslagit riksdagen att till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1971/72 an­ visa ett reservationsanslag av 395 920 000 kr., att medge att Kungl. M aj:t gör långtidsutfästelser för budgetåren 1972/73 och 1973/74 i enlighet med angivna riktlinjer samt att godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete. Motsvarande anslag är i gällande riksstat uppförda med sammanlagt 295 947 000 kr. På ifrågavarande anslag redovisas följande. F N :s utvecklingsprogram (UNDP). Ländernas bidrag till U N D P är frivilliga och uppgår f. n. till drygt 1 miljard kronor årligen. Härav svarar Sverige för ca 10 %• 1970 års riksdag medgav att Kungl. M aj:t gjorde vissa fasta förhandsutfästelser om svenska bidrag avseende budgetåret 1971/72 och 1972/73 till bl. a. UNDP. Riksdagen medgav vidare att utfästelser inom angivna planeringsramar gjordes därutöver med de belopp som befanns lämpliga efter närm are överväganden. Sedan principbeslut fattats om reform er av U N D P:s verksamhet på grundval av Jackson-utredningen, vilka torde förbättra U N D P:s förmåga att utnyttja större resurser, höjde även Sverige i likhet med flera andra länder vid detta tillfälle sin bidragsutfästelse. Det utfästa bidraget höjdes sålunda från 114,4 milj. kr. till 119,6 milj. kr. för vart och ett av budgetåren 1971/72 och 1972/73. I propositionen begärs bemyndigande att, om beslut om reform er av U N D P:s verksamhet visar sig bli genomförda snabbt och effektivt, höja den gjorda utfästelsen för budgetåret 1972/73 (UNDP:s verksamhetsår 1972) till motvärdet av 24 milj. dollar, dvs. 124,8 milj. kr. Även för budgetåret 1973/74 bör en utfästelse kunna göras med samma belopp.

Internationella utvecklingsfonden (ID A ) Världsbanksgruppen, vari ID A ingår, svarade under verksamhetsåret 1969/70 för en utlåning av sammanlagt cirka 12 miljarder kr. Denna grupp är därmed den största källan för obunden internationell kreditgivning till u-länderna. Svenska biståndsmedel till Världsbanksgruppen kanaliseras uteslutande genom IDA. Internationella förhandlingar har ägt rum om påfyllnad av IDA:s resurser, då gällande överenskommelse nu utlöper vid budgetårsskiftet. Förhandlingsresultatet innebär att re­ surserna fördubblas i jämförelse med den föregående påfyllnadsperio-

4 | Riksdagen 1971. 9 sami. N r 2

den, genom att i-ländernas bidrag ökas från 400 till drygt 800 milj. dollar årligen. M ot denna bakgrund har den svenska regeringen med reservation för riksdagens godkännande utfäst sig att årligen bidra till den tredje påfyllnaden med 34 milj. dollar, motsvarande omkring 176 milj. kr. per år under en treårsperiod. D et svenska bidraget uppgick under den andra påfyllnadsperioden till i genomsnitt cirka 88 milj. kr. per år. Förhandlingar har även ägt rum om röstfördelningen inom IDA:s styrelse. Risker förelåg för att u-ländernas sammanlagda röstetal (f. n. 37,6 o/o) skulle sjunka på grund av bidragsläget. Enighet nåddes om en ordning enligt vilken u-ländem as röststyrka ej kommer att förändras. Metoden för röstfördelning på längre sikt är nu föremål för utredning inom IDA:s styrelse. Riksdagens godkännande sökes för bidrag till IDA med ett samman­ lagt belopp motsvarande 102 milj. dollar att fördelas lika över tre år. F ö r budgetåret 1971/72 skulle i enlighet härmed bidraget komma att uppgå till 175 950 000 kr.

FN :s barnfond (UNICEF) U N IC EF:s ökade satsning på familjeplanering liksom kapaciteten att utnyttja ökade bidrag h ar motiverat en snabb anpassning av de svenska bidragen till det av organisationen fastställda nya bidragsmålet om 100 milj. dollar att uppnås 1975. I enlighet med riksdagens beslut har utfästelser gjorts att de svenska bidragen under budgetåren 1971/72 och 1972/73 skall uppgå till 30 resp. 40 milj. kr. I statsverkspropositio­ nen begäres riksdagens bemyndigande att lämna fast utfästelse om bi­ drag uppgående till 45 milj. kr. för budgetåret 1973/74.

Internationella livsmedelsprogrammet (W FP) samt 1967 års konven­ tion om livsmedelshjälp (FAC) W FP läm nar bistånd i form av livsmedel till utvecklingsprojekt och till katastrofdrabbade områden. Sveriges bidragsutfästelser för perioden 1971— 1972 uppgår för vart och ett av åren till 4 milj. dollar dvs. nära 21 milj. kr. Inom ram en för F A C skall de deltagande länderna årligen under en treårsperiod (1968/69— 1970/71) leverera 4,5 milj. ton spannmål eller motvärdet i kontanter till behövande u-länder. Den för Sverige fast­ ställda kvoten uppgår till 54 000 ton, vilket motsvarar ett värde av ca 18 milj. kr. Sverige har därutöver åtagit sig att lämna bidrag för frakt- och administrationskostnader m ed sammanlagt ca 4 milj. kr. per budgetår. I enlighet med riksdagens bemyndigande har Sverige överenskommit med W FP om att denna organisation skall ta hand om administrationen av de svenska veteleveranserna under FAC, vilka därigenom har integrerats med W FP:s norm ala verksamhet.

Konventionen upphör att gälla i och med innevarande budgetårs utgång. Beslut har fattats att formella förhandlingar om en förlängning av konventionen skall äga rum. Om FAC skulle upphöra eller svenska bidrag av annan anledning ej skulle aktualiseras, skulle det totala svenska bistånd som förmedlas genom W FP komma att minska kraftigt under innevarande och kommande budgetår. I statsverkspropositionen beräknas det sammanlagda medelsbehovet till internationellt livsmedels­ bistånd för budgetåret 1971/72 till oförändrat 42 880 000 kr. Därest en förnyelse av livsmedelskonventionen ej kommer till stånd eller svenskt bistånd av andra skäl ej kom m er i fråga, bör en väsentlig del av det för FAC beräknade beloppet kunna utnyttjas för ökade bidrag till W FP.

Regionala utvecklingsbanker Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB), interamerikanska utvecklings­ banken (IDB) och afrikanska utvecklingsbanken (ADB) svarar för en ökande del av de resurser som ställs till u-ländernas förfogande för ekonomisk och social utveckling. Bankernas verksamhet finansieras genom medlemsländernas betalningsinsatser, men även via upplåning på den internationella kapitalm arknaden och genom särskilda bidrag från de rika länderna. Innevarande budgetår har anslagits 2,6 milj. kr. till AsDB, som utgör den sista av fem årliga inbetalningar av den svens­ ka kapitalinsatsen. Den svenska utvecklingsfonden för Latinamerika, knuten till IDB, har helt utnyttjats. IDB.s verksamhet är föremål för omprövning. Medel för svenskt bidrag till ADB:s utvecklingsfond, upp­ skattat till 15,6 milj. kr. under budgetåret 1971/72, har tidigare anvisats. Inga nya medel till de regionala utvecklingsbankerna beräknas för det kommande budgetåret.

Övriga multilaterala bidrag F N :s flyktingkommissariat (U N H C R). D et samlade svenska bidraget till UN H CR för 1970 uppgick till 5,2 milj. kr. Bidragen utgick från två olika anslag enligt den tidigare anslagsuppdelningen, nämligen C 1. Vissa FN-organs biståndsprogram och C 2. Fältverksamhet. I enlighet med riksdagens bemyndigande h ar utfästelse gjorts under det tidigare anslaget C 1 till U N H CR med 3,1 milj. kr. för vart och ett av åren 1971, 1972 och 1973. H ärutöver har, med förbehåll för riks­ dagens godkännande, uttalats att ytterligare medel skulle komma att stäl­ las till förfogande, så att det samlade svenska bidraget skulle uppgå till motvärdet av 1,0, 1,1 resp. 1,2 milj. dollar under kalenderåren 1971, 1972 och 1973. Medelsbehovet för budgetåret 1971/72 beräknas därför till 5,2 milj. kr. Riksdagens medgivande söks för utfästelse för budget­ året 1973/74 (verksamhetsåret 1974) med motvärdet till 1,3 milj. dollar eller 6,7 milj. kr. I propositionen beräknas oförändrat svenskt bidrag — 11,5 milj kr.

— till FN :s hjälpprogram för Palestinaflyktingar (U N R W A ) för bud­ getåret 1971/72. Med hänsyn till situationen i det berörda området utesluter departementschefen emellertid inte att det svenska stödet kan behöva ökas. Till FN :s forskningsinstitut fö r social utveckling (UNRISD), FN :s ut­ bildnings- och forskningsinstitut (UNITAR) och FN :s forskningsinstitut för socialskydd (UNSDRI) har för budgetåret 1970/71 utgått bidrag med sammanlagt 860 000 kr. F ör budgetåret 1971/72 beräknas ett bidrag av sammanlagt 1 milj. kr. Utfästelser om fortsatta bidrag fö r de båda följande budgetåren inom ramen för motsvarande årliga totalsumma bör även göras. Uppföljningen av strategin fö r FN :s andra utvecklingsårtionde kom ­ mer i betydande utsträckning att bli beroende av de sekretariatsresurser som FN kan ställa till förfogande. Detta kan leda till behov av sär­ skilda bidrag från svensk sida. Även för vissa andra grenar av FN :s verksamhet kan det i framtiden visa sig önskvärt att lämna bidrag för att göra särskilda insatser av brådskande natur. Totalt beräknas 9 790 000 kr. för sådana extra insatser.

M otionsyrkandet Utskottet har under punkt 8 ovan behandlat motionen 1971: 674 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) i vad avser hemställan att riksdagen avslår förslaget i propositionen 1971: 1, bil. 5, om bidrag till den internationella utvecklingsfonden IDA med 175,9 milj. kr.,

Utskottet Utskottet har avstyrkt ovannämnda motionsyrkande. Utskottet har erfarit att förhandlingar nyligen har förts om en ny konvention om livsmedelsbistånd, vilka resulterat i ett nytt avtal be­ näm nt 1971 års konvention om livsmedelsbistånd. Samtidigt nåddes enighet om en ny vetekonvention innehållande i stort sett endast ad­ ministrativa bestämmelser. De båda konventionerna har försetts med en gemensam inledning och bildar tillsammans 1971 års internationella veteavtal. Danm ark, Norge och Storbritannien deltar inte i den nya livsmedelskonventionen. Den totala bidragsvolymen har minskats med drygt 12 °/o. Biståndsvillkoren har försämrats, vilket föranlett kritik från såväl u-länder som vissa givarländer. Bl. a. skall bidragen i viss utsträck­ ning kunna ges på kreditbasis. Sverige fram förde, med stöd av u-ländernas representanter, vissa önskemål om att biståndspolitiska hänsyn skulle beaktas i större utsträckning. Dessa önskemål kunde emellertid inte godtas av flertalet övriga bidragsgivande länder. Med hänsyn till de önskemål om fortsatta bidrag som fram förts av u-ländernas represen­ tanter beslöts att Sverige under förutsättning av riksdagens godkän­ nande likväl skulle biträda den nya konventionen. D å den totala bi-

dragsnivån minskats och viktiga biståndspolitiska hänsyn ej beaktats i den nya konventionen, fastställdes den svenska bidragsnivån till 35 000 ton vete. Meddelandet att Sverige avsåg biträda konventionen hälsades med tillfredsställelse av u-ländernas representanter. I likhet med tidigare praxis avses bidragen komma att förmedlas genom W FP. Sverige skul­ le likaledes åtaga sig att läm na bidrag till frakt- och administrations­ kostnader. Det sammanlagda medelsbehovet för Sveriges åtaganden i enlighet med 1971 års konvention om livsmedelsbistånd beräknas upp­ gå till högst 16,5 milj. kr. per år under treårsperioden 1971/72— 1973/74. Genom minskningen av de svenska åtagandena inom den nya livsmedelskonventionens ram ökas utrym m et i motsvarande mån för insat­ ser genom i första hand W FP. U tskottet anser att den svenska bidragsutfästelsen till W FP för år 1972 bör, i linje med vad som förutskickats i statsverkspropositionen, höjas m ed ett belopp motsvarande värdet av den förutsedda minskningen av livsmedelsbiståndet under FAC. Uländerna är företrädda i W FP:s styrelse och har därigenom inflytande på biståndets fördelning. W FP:s bistånd om fattar olika slags livsmedel. De svenska bidragen till W FP har det senaste året om fattat korn, vege­ tabilisk olja och fiskkonserver. Värdet för u-länderna av de svenska insatserna på livsmedelsområdet synes sålunda öka genom förskjut­ ningen mellan åtagandena i livsmedelshjälpskonventionen och W FP:s ordinarie verksamhet. Utskottet hemställer 1. att riksdagen godkänner de av Kungl. M aj:t föreslagna riktlin­ jerna för m ultilateralt utvecklingssamarbete, 2. att riksdagen medger att Kungl. M aj:t i enlighet med angivna riktlinjer gör långtidsutfästelser för budgetåret 1972/73 och 1973/74, 3. att riksdagen med bifall till Kungl. M aj:ts förslag och med av­ slag på motionen 1971: 674, i vad avser medelsanvisning, till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar ett reserva­ tionsanslag av 395 920 000 kr.

13. Bilateralt utvecklingssamarbete

Propositionen Kungl. M ajit har (punkt C 2. s. 31— 45) föreslagit riksdagen att till bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1971/72 anvisa ett reser­ vationsanslag av 572 222 000 kr. samt att godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna fö r bilateralt utvecklingssamarbete. Motsvarande anslag är i gällande riksstat uppförda med sammanlagt 476 340 000 kr. Inom anslaget beräknas för utvecklingskrediter 246 milj. kr. och för gåvobistånd ca 326 milj. kr. Inom posten för gåvobistånd torde i enlig­

het med SIDA:s förslag 25 milj. kr. beräknas för särskilda insatser i samband med t. ex. naturkatastrofer. Inom posten för utvecklingskredi­ ter beräknas 10 milj. kr. för projektförberedelser och projektkontroll. Antalet kreditavtal väntas den 30 juni 1971 uppgå till drygt 35. I propositionen framhålles vidare att den slutliga fördelningen av medel på skilda ändamål inom ramen för anslaget torde i sedvanlig ord­ ning ske genom Kungl. M aj:ts beslut. En redogörelse lämnas (prop. s. 34— 45) för vissa pågående eller pla­ nerade svenska insatser. Redogörelsen avser insatser i Tunisien, Sudan, Etiopien, Kenya, Uganda, Tanzania, östafrikanska gemenskapen, Zam ­ bia, Botswana, Lesotho och Swaziland, Södra A frika (flyktingar och frihetsrörelser), Indien, Pakistan, Vietnam, Ceylon, Afghanistan, T ur­ kiet, Cuba, Chile och Peru, ävensom SIDArs biståndskontors verksam­ het och organisation. Tablåer över utbetalningar av bilateralt gåvo- och kreditbistånd bud­ getåret 1969/70, fördelade på m ottagarländer resp. på ändamål, har in­ tagits i propositionen.

Motionsyrkandena Utskottet har tidigare behandlat dels under punkt 5 här ovan motionen 1971: 124 av herr Hermans­ son i Stockholm m. fl. (vpk), vari hemställes att riksdagen anvisar 10 milj. kr. till PAIGC, 10 milj. kr. till M PLA och 10 milj. kr. till FRELIM O, dels under punkt 3 här ovan motionen 1971: 175 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser hemställan att riksdagen m åtte i skrivelse till Kungl. M aj:t uttala att svenskt biståndsarbete fram för allt bör inrikta sig på de särskilt fattiga länderna och att följaktligen ökat bistånd till Cuba icke bör komma i fråga (punkt 2), dels under punkt 7 h är ovan motionen 1971: 175 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser hemställan att inom ramen för beviljade anslag ett belopp om lägst 20 milj. kr. skall utgå till missionen och övrigt en­ skilt hum anitärt hjälparbete (punkt 6), dels under punkt 5 här ovan motionen 1971: 671 av herr Hermans­ son i Stockholm m. fl. (vpk), vari hemställes att riksdagen anvisar 10 milj. kr. till Laos’ patriotiska front och 10 milj. kr. till den nationella befrielserörelsen F U N K i Kambodja, dels under punkt 3 h är ovan motionen 1971: 672 av herr Hermans­ son i Stockholm m. fl. (vpk), vari hemställes att riksdagen med bifall till förslaget i proposition nr 1 om anslag under tredje huvudtiteln (bilaga 5 s. 42) på sammanlagt 75 milj. kr. för bidrag till Demokratiska republiken Vietnam måtte besluta att detta i sin helhet skall kunna utgå under budgetåret 1971/72, att ingen ränta eller återbetalningsskyldighet skall förekomma samt att riksdagen på samma villkor så-

sorn förslagsanslag anvisar 75 milj. kr. till Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering, dels under punkt 3 här ovan motionen 1971: 675 av herr Herm ans­ son i Stockholm m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen såsom förslags­ anslag anvisar sammanlagt 20 milj. kr. till Cuba.

Utskottet Utskottet har avstyrkt ovannämnda motionsyrkanden. Utskottet hemställer 1. att riksdagen avslår motionen 1971: 175, i vad den avser beräk­ ning av medel för bistånd till Cuba, 2. att riksdagen avslår motionen 1971: 175, i vad den avser beräk­ ning av medelsbehovet för missionen och övrigt enskilt hjälp­ arbete, 3. att riksdagen godkänner de av Kungl. M aj:t föreslagna riktlin­ jerna för bilateralt utvecklingssamarbete, 4. att riksdagen med bifall till Kungl. M aj:ts förslag och med av­ slag på motionerna 1971: 124, 1971: 671, 1971: 672 och 1971: 675 till Bilateralt utvecklingssamarbete fö r budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar ett reserva­ tionsanslag av 572 222 000 kr.

14. Rekrytering och utbildning av fäitpersonal samt informationsverk­ samhet

Propositionen Kungl. M aj:t har (punkt C 3, s. 45— 48) föreslagit riksdagen att till Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverksam­ het för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 10 021 000 kr. Motsvarande anslag är i gällande riksstat uppfört med 8 725 000 kr. Från anslaget finansieras dels rekryteringen av personal till det svens­ ka utvecklingsbiståndet och till de internationella biståndsorganens verk­ samhet, dels förberedelser och utbildning av utresande personal, dels verksamhet för ökad upplysning om u-ländem as situation och om bi­ ståndsverksamhetens inriktning och innehåll.

Motionsyrkandet Utskottet har under punkt 9 ovan behandlat motionen 472 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) i vad avser hemställan att riksdagen vid sin behandling av Kungl. M aj:ts proposition, bil. 5, punkten C 3. Rekryte­ ring och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet måtte bevilja ett med 800 000 kr. förhöjt förslagsanslag på 10 821 000 kr., varav 3 550 000 kr. skall avsättas för SIDA:s informationsverksamhet (punkt 13).

Utskottet Utskottet har avstyrkt ovannämnda motionsyrkande. Utskottet hemställer att riksdagen med bifall till Kungl. M ajrts förslag och med avslag å motionen 1971: 472, i vad den avser medelsanvisning, till R e­ krytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverk­ samhet för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 10 021 000 kr.

15. Styrelsen för internationell utveckling (SID A ). U tskottet tillstyrker Kungl. M aj:ts förslag (punkt C 4, s. 48— 49) och hemställer att riksdagen till Styrelsen fö r internationell utveckling (SID A) för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 20 837 000 kr.

16. Utredningsverksamhet. U tskottet tillstyrker Kungl. M aj:ts förslag (punkt C 5, s. 50) och hemställer att riksdagen till Utredningsverksamhet för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar ett reservations­ anslag av 800 000 kr.

Stockholm den 23 mars 1971

På utrikesutskottets vägnar ARNE G EIJER

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit: herrar Geijer i Stockholm (s), Dahlén (fp), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Möller i Gävle (s), Bengtson i Jönköping (c), Johansson i Jönköping (s), Tures­ son (m), Göransson (s), Antonsson (c), Hellström (s), Virgin (m), H u­ gosson (s), W irmark (fp), Korpås (c) och Ericson i örebro (s).

Reservationer

1. Vid punkten 1 (Planeringsramar, anslagsutvecklingen och vägen till 1 % -m ålet) av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c), Turesson (m), Antonsson (c), Virgin (m), W irm ark (fp och Korpås (c) som anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Enligt det” och på s. 8 slutar med ”dessa riktlinjer” bort ha följande lydelse: ”Å r 1968 fattade riksdagen principbeslut om utbyggnaden av det stat­ liga utvecklingsbiståndet. D etta skulle budgetåret 1974/75 uppgå till ett belopp som motsvarade 1 °/o av bruttonationalprodukten (BNP). Målet

skulle nås genom successiva anslagsökningar. D et beräknades att en ök­ ningstakt motsvarande i genomsnitt 25 °/o per år skulle behövas. Det framhölls också, att planen utgjorde en minimimålsättning och att en snabbare ökningstakt borde eftersträvas om det allmänna budgetläget så tilläte. Frågan om de årliga anslagsökningarnas storlek har aktualiserats flera gånger i riksdagen. I m otioner har påpekats, att 25 °/o-iga anslagsök­ ningar kunde komma att visa sig otillräckliga för 1 °/o-målets uppnåen­ de, såvida m an inte accepterade en mycket kraftig höjning vid periodens slut. I ett av riksdagen godkänt utlåtande 1969 uttalades förståelse för denna farhåga. Statsutskottet förklarade, att det vore olyckligt, om det slutliga genomförandet av 1 % -planen skullle sättas i fara inför en dy­ lik kraftig höjning i slutskedet. Statsutskottet ansåg sig emellertid inte då kunna göra någon säker bedömning av vilka antaganden om prisutveckling och tillväxttakt som vore riktiga och fann ingen anledning att frångå principen om 25 %>-iga stegringar. Långtidsutredningen har som påpekats i motion 472 numera gjort be­ räkningar, som ganska klart tyder på att den hittillsvarande ökningstak­ ten är otillräcklig. Beräkningarna utvisar, att anslagshöjningen det sista året skulle behöva bli ca 800 milj. kr. eller motsvarande de totala bi­ ståndsanslagen för innevarande budgetår. M otionärerna rekommenderar för sin del en jäm nare anslagshöjning fr. o. m. budgetåret 1972/73. I sina petita har också SIDA, som framhålls såväl i förenämnda motion som i motion 175 ansett att riksdagen när den 1972 har att ta ställning till planeringsramar som även om fattar 1 °/o-planens slutår inte kan und­ gå att beakta detta förhållande. De uttalanden som gjorts både i motionerna och i SIDA:s petita tar sålunda fasta på vad statsutskottet tidigare anfört om behovet av att, då säkrare bedömningar kan föreligga, anpassa anslagstilldelningen till en jämnare stegringstakt om inte 1 % -planens genomförande skall äventy­ ras. Utskottet kan därför biträda yrkandet i motion 472 om att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t påtalar, att 1 °/o-planens genomförande krä­ ver en jämnare anslagsökning. Ett genomförande av denna plan nödvän­ diggör en sådan anpassning av anslagstilldelningarna under de närmaste åren att den mycket kraftiga höjningen vid periodens slut, som nuva­ rande ökningstakt leder till, kan undvikas. Risken för att ekonomiska skäl kommer att åberopas mot en sådan mycket kraftig engångshöjning under planens slutår är överhängande och därför också faran fö r att 1 °/o-målets uppnående måste skjutas på fram tiden.” dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse: ” 1. att riksdagen beträffande tidpunkten för 1 % -målets uppnående i anledning av motionen 1971: 472 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört,

2. att riksdagen beträffande stegringstakten i det svenska utveck­ lingsbiståndet fram till 1 o/o-målcts uppnående 1974/75 i anled­ ning av motionen 1971: 472 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört,”

2. Vid punkten 2 (Biståndspolitikens långsiktiga inriktning och ut­ formning) av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c), Turesson (m), Antonsson (c), Virgin (m), W irm ark (fp) och Korpås (c) som an­ ser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”U t­ skottet erinrar” och på s. 11 slutar med ”inriktning och utform ning” bort ha följande lydelse: ”1 motionerna 175 och 472 har begärts att en parlamentarisk utred­ ning tillsätts med uppgift att göra en översyn över riktlinjerna för bi­ ståndsarbetet på grundval av de erfarenheter som hittills vunnits. I m o­ tionen 665 begäres likaså på parlamentarisk väg en översyn av bistån­ dets mål och inriktning. I dessa motioner ifrågasätts inte den nu gällande huvudmålsättningen för biståndspolitiken. M otionärerna kräver i stället något precisare m ål­ angivelse och en omfattande inventering av aktuella problemställningar kring biståndspolitikens utformning. Utskottet vill för sin del ansluta sig till önskemålet om att en parla­ mentarisk utredning tillsätts. D etta är desto mera angeläget som planeringen av biståndsinsatserna måste ske på lång sikt och snart börjar beröra slutet av den period som täckes av den långtidsplan för utvecklingsbiståndet som statsmakterna antog 1968 och som sträcker sig fram t. o. m. budgetåret 1974/75. SIDA fram håller i sin anslagsframställning att de finansiella totalram arna för planering av de svenska insatserna under 1971— 1975 rör sig om sam­ manlagt ca 6 miljarder kronor och att anslagsvolymen därefter kan för­ väntas ligga över 2 miljarder kronor om året. N ågra av de områden som utredningen bör ta upp är resultatvärde­ ringens organisation och omfattning, åtgärder på handelspolitikens om ­ råde för att främja handelsutbytet med u-länderna, form erna för det svenska näringslivets medverkan i utvecklingssamarbetet med u-länderna, frivilligorganisationernas roll på u-hjälpsområdet och samordningen mellan dessa organisationers och SIDA:s arbete samt möjligheterna till ytterligare integrering av bilaterala och multilaterala insatser. Dess­ utom bör utredningen granska frågan om biståndsverksamhetens om­ fattning och inriktning efter 1974/75. Utredningen bör beakta de riktlinjer för det internationella utveck­ lingssamarbetet som dragits upp i FN :s strategi för det andra utvecklingsårtiondet. D et är önskvärt att de svenska biståndsinsatserna så långt som möjligt bidrar till att omsätta strategin i praktisk handling.

U tredningen bör i sitt arbete beakta de erfarenheter som vunnits i det svenska biståndsarbetet hittills liksom i de internationella organisationer­ nas verksamhet. Den skulle dels kunna göra egna studier av rapporter från svensk och internationell biståndsverksamhet, dels kunna tillkalla personer med särskilda biståndserfarenheter från SIDA, de internatio­ nella biståndsorganen, näringslivet, missionen och andra frivilliga orga­ nisationer etc. för att direkt få del av deras syn på aktuella frågeställ­ ningar inom biståndsverksamheten. Utskottet finner det speciellt angeläget att mera effektivt knyta sam­ m an de erfarenheter av arbetet i u-länder som finns samlade inom n ä­ ringslivet, missionen, folkrörelserna, de hum anitära frivilligorganisatio­ nerna etc. och som i möjligaste m ån bör tillgodogöras av den statliga biståndsverksamheten. Utredningen förutsättes resultera i rekommendationer till konkreta åt­ gärder och förslag till vidare utredningar på speciella punkter. Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionerna 175, 472 och 665, samtliga såvitt nu är i fråga, torde ges Kungl. M aj:t till känna.” dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse: ”att riksdagen i anledning av motionerna 1971: 175, 1971: 472 och 1971: 665 som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad u t­ skottet anfört om en översyn av riktlinjerna för det svenska bi­ ståndsarbetet.”

3. Vid punkten 3 (Biståndets länderinriktning) beträffande biståndet till Cuba av herrar Turesson (m) och Virgin (m) som anser att det styc­ ke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Riksdagen h ar” och slutar med ”biståndet till C uba” bort ersättas med text av följande ly­ delse: ”En allvarlig brist i ländervalsdiskussionen i årets utrikeshuvudtitel är att där helt saknas den princip som enligt vår mening bör vara ledmotiv för den svenska utvecklingsansträngningen: att hjälpa där hjälpbehovet är störst, att bistå de särskilt fattiga u-länderna. Avsaknaden av denna riktlinje är så mycket mer anmärkningsvärd som speciella åtgärder för de fattigaste u-länderna har diskuterats livligt inom F N under senare tid. Rapporterna från Pearson, Jackson och Tinbergen förordar alla kon­ centrerade biståndsansträngningar för dessa länder. F N förordar i sin strategi att i-länderna vidtar särskilda åtgärder till förmån för de fatti­ gaste u-länderna. Utskottet anser att principen att hjälpbehovet skall vara ledmotivet i svenskt biståndsarbete ånyo bör slås fast och att riks­ dagen bör uttala att svenskt biståndsarbete fram för allt bör inrikta sig på de fattigaste u-ländema. E n anslutning från svensk sida till FN :s rekommendation stämmer väl med vår önskan om internationell solida­ ritet och social rättvisa och vår strävan att göra en kvalitativt bety­ dande och värdefull insats i utvecklingsarbetet. 5 Riksdagen 1971. 9 sami. Nr 2

I enlighet med denna uppfattning och då Cuba enligt tillgängliga upp­ gifter redan erhåller ett betydande stöd från öststaterna kan utskottet inte finna det bistånd till Cuba som föreslås tillräckligt motiverat. M o­ tionen 1971: 175 tillstyrkes därför, såvitt nu är i fråga, och riksdagen bör i enlighet därm ed i skrivelse till Kungl. M aj:t ge sin mening till känna.”

4. Vid punkten 3 (Biståndets länderinriktning) beträffande bistånds­ insatser i Zambia och Botswana av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jön­ köping (c), Antonsson (c), W irm ark (fp) och Korpås (c) som anser dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”F rå­ gan om ” och slutar med ”motionen 664” bort ha följande lydelse: ”U nder en följd av år har kravet på ökad hjälp till Zambia — så­ väl förvaltningsbistånd och annat tekniskt bistånd som kreditbistånd — förts fram i riksdagen. Biståndsinsatserna i Zambia från svensk sida har också ökat, men ej i tillräcklig grad. D et bistånd som f. n. ges och som enligt angivna planeringsramar planeras för Zambia är fort­ farande sålunda begränsat. N ågot fullföljande av riksdagens uttalande om beredvillighet att lämna kreditbistånd till Zambia synes inte ha skett. Utskottet finner att Zambia väl motsvarar den beskrivning statsut­ skottet förra året gjorde av ett land där starka indicier talar för att en u-landsregim 'allvarligt strävar till ekonomisk och social utjämning och har realistiska förutsättningar att samtidigt öka den allmänna utveck­ lingstakten, om den får bistånd utifrån’. Starka politiska skäl — främst närheten till apartheidregimerna i södra A frika och de speciella följd­ verkningarna av Rhodesiakonflikten — talar jämväl för en väsentlig ut­ ökning av den svenska hjälpen utöver vad som hittills planerats. D är­ vid bör bl. a. vidgat förvaltningsbistånd, insatser beträffande jord- och skogsbruk och landsbygdens utveckling liksom i fråga om utbildning och stöd till förverkligande av infrastrukturella projekt kunna komma i fråga. Utskottet finner att liknande skäl kan anföras för en väsentlig ut­ vidgning av det svenska biståndet till Botswana, som är så gott som helt omgivet av apartheidregimerna. Regering och riksdag h ar vid flera tillfällen betonat sin vilja att aktivt stödja de små grannstaterna till de vita minoritetsregimerna i södra Afrika. Betydligt större bistånds­ insatser än de som rymmes inom de av SIDA angivna planeringsramar­ na bör därför kom m a till stånd i Botswana i enlighet med vad som anföres i motionerna 1971: 472 av herrar Helén och Hedlund och 1971: 664 av herr Ahlm ark m. fl. U tskottet vill speciellt understryka möj­ ligheten till vidgade insatser på undervisningens område, insatser för boskapsskötsel och landsbygdens utveckling, liksom möjligheten att bidra med infrastrukturella investeringar i fråga om kommunikationer med yttervärlden. Därvid bör undersökas om Sverige kan biträda vid

finansieringen av projekt som — i likhet med den planerade nya vä­ gen mellan Botswana och Zambia — för dessa båda länder närm are varandra. M ot bakgrund av vad ovan anförts tillstyrker utskottet motionerna 1971: 472, såvitt nu är i fråga, och 1971: 664 och förutsätter att SIDA får i uppdrag att lägga fram en plan för ett väsentligt ökat bistånd till Zambia och Botswana. Vad utskottet anfört i anledning av motionerna 1971: 472, såvitt nu är i fråga, och 1971: 664 torde ges Kungl. M aj:t till känna.” dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: ”4. att riksdagen i anledning av motionerna 1971: 472, såvitt nu är i fråga, och 1971: 664 som sin mening ger Kungl. M aj:t till kän­ na vad utskottet anfört beträffande väsentligt ökade svenska bi­ ståndsinsatser i Zam bia och Botswana,”

5. Vid punkten 4 (U-landsinvesteringar, u-ländem as industrialisering, kapitalbildning i u-länderna m. m.) av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c), Turesson (m), Antonsson (c), Virgin (m), W irmark (fp) och Korpås (c) som anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”D et fram hålls” och på s. 27 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse: ”Utskottet erinrar om att riksdagen h ar uttalat sig för att bistånd till u-ländernas industrialisering skall ges ökad vikt och noterar att statsverkspropositionen redogör för de begynnande insatserna på detta område. Av SIDA:s petita fram går dessutom att ökade insatser för­ bereds fö r industrialiseringsbistånd. Bl. a. planerar SIDA att i samver­ kan med svenska myndigheter och organisationer som har speciellt intresse för u-ländem as industriutveckling till sig knyta en grupp in­ dustriexperter. En sådan grupps första uppgift skulle bli att samla in material från internationella organisationer, svenska universitet och handelsföretag, industriföretag med omfattande internationella kon­ takter, konsulter m. fl. och därigenom klargöra vilken kapacitet och vilka erfarenheter som skulle kunna utnyttjas för ett utbyggt svenskt industribistånd. SIDA förm edlar vidare i viss utsträckning tekniskt kunnande och företagsledande tjänster på industriområdet. Frågan om stöd åt u-ländem as industrialisering och frågan om u t­ formningen av utländska privata investeringar i u-länderna h ar tagits upp i FN-strategin. Den bärande idén i strategin är att relationerna mellan de rika och de fattiga länderna skall utformas på ett sätt som gynnar det gemensamma m ålet att ’nå fram till ett bättre och effek­ tivare system för internationellt samarbete, varigenom rådande skillna­ der i världen kan avskaffas och välståndet kan tillförsäkras alla’.

Särskilda verkställighetsåtgärder i detta syfte har angivits, bl. a. att främ ja investeringar i enlighet med de utvecklingsmål och den priori­ tering som fastställts i u-ländem as nationella utvecklingsplaner. I- och u-länderna uppmanas överväga ytterligare åtgärder i detta syfte. Det kan, inte minst i ljuset av FN-strategins mål, finnas anledning att göra en översyn av Sveriges möjligheter att vidtaga ytterligare åtgärder för att främ ja industriella investeringar i u-länderna. Som riksdagen tidi­ gare fram hållit synes det biståndspolitiska målet principiellt böra hål­ las åtskilt från frågan om stöd till olika grenar av svenskt näringsliv. Emellertid bör de myndigheter som är ansvariga för utvecklingsbistån­ det kunna ge impulser till åtgärder för att öka det svenska näringslivets möjligheter att göra insatser som har utvecklingsfrämjande effekt i en­ lighet med u-ländemas nationella mål och prioritering. Härvid bör även beaktas de sociala mål som särskilt starkt understrukits av Sverige un­ der förberedelsearbetet för FN-strategin. U tskottet anser att den tidigare näm nda översynen bl. a. bör avse möjligheterna att bredda den verksamhet på industrialiseringsbiståndets område som sålunda redan inletts, översynen bör ske under beaktande av de erfarenheter som SIDA kunnat samla under sitt arbete med des­ sa frågor. Dessutom bör i detta sammanhang även åtgärder av det slag som avses i motionsyrkandena om utvecklingsbolag och förinvesterings­ fond kunna tas i beaktande. Utskottet förutsätter också att möjligheten att inrätta en fond m ot snedvridande kreditkonkurrens prövas i detta eller annat sammanhang. Resultatet av översynen torde redovisas till 1972 års riksdag. Vad gäller investeringsgarantisystemet anser utskottet inte möjligt att med ledning av föreliggande inform ation ge svar på frågan vilken av flera tänkbara faktorer som är huvudorsak till att systemet inte hittills kommit till praktisk användning. I motionerna 175 och 472 yrkas att systemet skall liberaliseras på olika sätt. I motionen 41 hemställes att systemet måtte bli förem ål för översyn och i anslutning därtill yrkas att statliga åtgärder syftande till att främ ja enskilda svenska företags intressen på u-landsm arknader bör övervägas endast inom ram en för av staten finansierade åtgärder för främ jande av svensk export. Den översyn som ovan nämnts bör även kunna omfatta investerings­ garantisystemet och eventuella alternativ till detta system. Riktmärket är även på detta om råde ett system som ökar näringslivets möjligheter att göra insatser i enlighet med u-ländernas nationella mål och prioritering. D et är viktigt att vid översynen beakta den utredning som pågår inom Världsbanken om möjligheten att inrätta ett m ultilateralt system för dylika garantier. En redovisning av resultatet av översynen beträffan­ de frågan om investeringsgarantier bör lämnas riksdagen så snart som möjligt. översynen av industrialiseringsbiståndet och investeringsgarantissy-

stemet synes kunna utföras av Kungl. M aj:t med begagnande av den utredningskapacitet som finns inom Kungl. M aj:ts kansli och SIDA samt med parlam entariskt inslag. Utskottet förutsätter att översynen sker i samråd med expertis från näringslivets och arbetsmarknadens organi­ sationer samt kooperationen. Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionen 1971: 41 samt motionerna 1971: 175 och 1971: 472, de båda sistnämnda såvitt nu är i fråga, torde ges Kungl. M aj:t till känna.” dels att den del av utskottets yttrande p å s. 27 som börjar med ” Utskottet erinrar om” och slutar med ”är i fråga” bort ha följande lydelse: ”Utskottet har ovan uttalat att möjligheten att inrätta en dylik fond bör prövas i lämpligt sammanhang. Motionens syfte, såvitt nu är i frå­ ga, synes därmed tillgodosett. Vad utskottet anfört i anledning av m o­ tionen 472, såvitt nu är i fråga, torde ges Kungl. M aj:t till känna.” dels att utskottets hemställan under 1, 2 och 3 bort ha följande ly­ delse: ” 1. att riksdagen som sin mening ger Kungl. M aj:ts till känna vad utskottet anfört i anledning av m otionerna 1971:41, 1971: 175 och 1971: 472 såvitt de avser det statliga garantisystemet för in­ vesteringar i u-länderna, 2. att riksdagen som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört i anledning av motionen 1971: 175 såvitt den avser bildandet av ett utvecklingsbolag för u-landsinvesteringar, 3. att riksdagen som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad u t­ skottet anfört i anledning av motionen 1971: 472 såvitt den avser utredning av förutsättningarna för en särskild fond för förinvesteringsstudier, ett statligt svenskt utvecklingsbolag för u-landsinvesteringar och en fond för att m öta kreditkonkurrens,”

6. Vid punkten 5 (H um anitärt bistånd och utbildningsstöd till be­ frielserörelser) av herrar D ahlén (fp), Antonsson (c), Bengtson i Jön­ köping (c), W irmark (fp) och Korpås (c) som anser dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Utskottet erinrar” och slutar med ”förevarande del” bort ha följande lydelse: ”Utskottet vill erinra om statsutskottets uttalande i utlåtande 1969: 82. I detta tillstyrktes hum anitärt stöd och utvecklingsstöd till afri­ kanska befrielserörelser med beaktande av att utformningen av svenskt statligt stöd ej kan tillåtas komma i konflikt med den folkrättsliga regeln att ingen stat har rätt att ingripa i en annan stats inre angelä­ genheter. En sådan konflikt behöver inte uppstå, säges i utlåtandet, i de fall då F N entydigt tagit ställning m ot förtryck av folk som eftersträvar nationell frihet. D etta kan anses vara fallet beträffande Sydvästafrika, Rhodesia och de under Portugals överhöghet stående

om rådena i Afrika. Vad avser hjälp till apartheidpolitikens offer kan sådan hjälp motiveras bl. a. med FN :s uttryckliga fördömande av den sydafrikanska apartheidpolitiken. I samma utlåtande påpekas att de speciella förutsättningarna för stöd åt vissa befrielserörelser i A frika inte ger underlag för generella krav på statliga stödåtgärder till rörelser och organisationer vilka be­ tecknas som nationella eller sociala befrielserörelser. I utlåtandet framhålles även att statligt hum anitärt bistånd som ge­ nom Röda korset och därm ed jämförliga hjälporganisationer förmed­ las till olika befolkningsgrupper i länder, vilka befinner sig i inbördes­ krig, inte synes m öta betänkligheter från folkrättslig synpunkt. Med tanke på den ökade betydelse som detta slag av bistånd kan väntas få i fram tiden kan, såsom föreslås i motion 1971: 683, det vara motiverat att kom plettera de riktlinjer riksdagen hittills fastställt. U t­ skottet vill därför med bifall i detta avseende till motion 683 förorda att, utöver de uttalanden som gjorts i statsutskottets utlåtande 1969: 82 och utrikesutskottets utlåtande 1970: 9, följande principer bör beaktas i det svenska stödet till motståndsrörelser i den s. k. tredje världen: 1. Vid bedömningen av vilka motståndsrörelser som skall stödjas måste hänsyn tas till rörelsens politiska målsättning lika väl som till omfånget av det stöd motståndsrörelsen har från landets egen befolk­ ning. 2. Sverige måste kraftfullt och långsiktigt verka fö r respekt för den folkrättsliga noninterventionsprincipen. Varje svenskt stöd till motståndsrörelser måste utform as under iakttagande av denna princip. 3. Stöd i form av vapenhjälp eller pengar till vapenhjälp till m ot­ ståndsrörelser får därför inte komma i fråga från statens sida och bör inte heller komma i fråga från frivilliga organisationers sida. Inte hel­ ler ospecificerade statliga anslag bör ges. 4. Stöd till motståndsrörelser bör inriktas på humanitärt-civila in­ satser. 5. Sverige bör på ett generöst sätt ge motståndspolitiker politisk asyl i vårt land. 6. P å ett aktivt och konsekvent sätt bör vårt land också utnyttja möjligheten till diplomatiska påtryckningar i olika internationella sammanhang för att ge politiskt och moraliskt stöd åt motståndsrö­ relser som vi sympatiserar med. Avbrytande av diplomatiska förbindelser skall däremot i regel inte betraktas som en lämplig metod för kritik av annat lands regering, eftersom sådana relationer inte i och för sig innebär en manifestation av vänskap utan i första hand utgör en prak­ tisk kommunikationskanal. 7. Svenska företag som verkar i länder av det slag som motionen handlar om, bör inom ram en för en normal företagsverksamhet, söka stimulera intern-demokratiska processer inom företaget och stödja

och uppm untra initiativ på det fackliga, kooperativa och sociala om ­ rådet. Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motion 1971: 683 i vad avser principer för stöd till motståndsrörelser i den tredje världen tor­ de ges Kungl. M aj:t till känna.” dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Ett liknande” och på s. 31 slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse: ”Utskottet finner det angeläget att de politiska partierna beredes ökade möjligheter att deltaga i utformningen av detta bistånd. För detta talar såväl det faktum att resurserna för det bistånd varom nu är fråga, kommer att öka som att denna biståndsverksamhet ofta in­ rymmer mycket ömtåliga politiska bedömningar. D et synes därför utskottet önskvärt att flyktingberedningen utvidgas till att även inklu­ dera representation för de demokratiska politiska partierna. Vad u t­ skottet sålunda anfört i anledning av motion 1971: 472 i vad avser flyktingberedningens sammansättning torde ges Kungl. M aj:t till kän­ na.” dels att utskottets yttrande på s. 31 fr. o. m. den mening i fjärde styc­ ket som börjar med ”Sverige har” t. o. m. det stycke som slutar med ”därför avstyrkes” bort ha följande lydelse: ”Utskottet vill med instämmande i de synpunkter som anförs i m o­ tion 1971: 472 understryka vikten av att Sverige i F N tillvaratar de möjligheter som finns till att ta egna initiativ i syfte att bygga upp ett FN-program för ett materiellt stöd till motståndsrörelser främst i södra Afrika. Ett sådant internationellt program skulle utgöra ett ytterst vär­ defullt komplement till de existerande hjälpprogrammen för södra Afrika, förvaltningsfonden för apartheidpolitikens offer och utbild­ ningsprogrammet för södra Afrika. D et föreslagna programmet borde inriktas på stöd till de moståndsrörelser som bedriver en betydande civil förvaltning och avse bl. a. bidrag till sjukhus, medicin, skolor och annan utbildning. E tt sådant stöd måste givetvis lämnas i form er som faller inom ram en för den typ av hjälp som enligt folkrättsliga prin­ ciper kan ges via FN . Beträffande den närm are utformningen och fördel­ ningen av hjälpen bör samarbete sökas dels med rörelsernas företrädare, dels med den afrikanska enhetsorganisationen OAU. I likhet med vad som skett i andra sammanhang bör Sverige förklara sig berett att lämna väsentliga bidrag till ett dylikt internationellt program inom F N med in­ riktning på att stödja motståndsrörelser i södra Afrika. Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motion 1971: 472 i vad avser svenska ini­ tiativ till förm ån för FN-insatser för stöd till motståndsrörelser i södra Afrika torde ges Kungl. M aj:t till känna.” dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Av statsverkspropositionen” och som på s. 33 slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

”D et bilaterala svenska stödet till afrikanska motståndsrörelser har hittills främst gått till PA IG C i Guinea-Bissau och FRELIM O i Mozam­ bique. D etta stöd, som är av humanitär-civil karaktär, har hittills upp­ gått till relativt blygsamma belopp — under budgetåret 1969/70 ca 2 milj. kr. Av statsverkspropositionen framgår att den anslagspost, under vilken detta bistånd utgår, kom m er att öka från 6 till 8 milj. kr. Detta anslag skall också täcka visst flyktingbistånd, vilket innevarande budget­ år uppgått till ca 4 milj. kr. Om flyktingbiståndet ej ökas, kom m er såle­ des stödet till motståndsrörelser att under 1971/72 kunna höjas till 4 milj. kr. Utskottet finner det angeläget att statsmakterna väsentligt vidgar sitt bistånd till ovan näm nda rörelser liksom till andra representativa m ot­ ståndsrörelser i södra Afrika i enlighet med vad som förordats i motio­ nerna 1971: 472 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c), 1971: 667 av fru D ahl m. fl. samt 1971: 683 av herrar W irmark (fp) och Ahlm ark (fp). Det kan ske genom hjälp i form av undervisningsmateriel och läroböc­ ker, stipendier av olika slag, medicin, utrustning för skolor och sjukvård, byggnadshjälp, civila konsumtionsvaror etc. E n sådan satsning bör med­ föra att stödet till motståndsrörelser i södra Afrika under de närmaste åren uppgår till belopp av helt annan storleksordning än f. n. Utskottet finner därvidlag lämpligt att i likhet med vad som förordats i motion 1971: 683 biståndsmyndigheten får i uppdrag att göra en samlad bedöm ­ ning av hur detta bör förverkligas. Denna bör redovisa de aktuella biståndsbehoven inom de olika rörelserna och bör grundas på ett samråd mellan biståndsmyndigheten och ifrågavarande motståndsrörelser. Syftet bör bl. a. vara att — inom ram en för den flexibilitet de politiska förhål­ landena kan motivera — möjliggöra en helhetsbedömning av den bilate­ rala biståndsverksamhet som här från svensk sida erfordras. Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionerna 1971:472, 1971: 667 och 1971: 683 i vad avser vidgat bilateralt stöd till motstånds­ rörelser i södra Afrika torde ges Kungl. M aj:t till känna.” dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: ”2. att riksdagen beträffande stöd till motståndsrörelser i tredje värl­ den i anledning av motionerna 1971:472 såvitt nu är i fråga, 1971: 667 och 1971: 683 som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet ovan anfört.”

7. Vid punkten 6 (Övriga frågor rörande de svenska biståndsinsatser­ nas ämnesinriktning) beträfande familjeplanering av herrar D ahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c), Turesson (m), Antonsson (c), Virgin (m), W irm ark (fp) och Korpås (c) som anser dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”En­ ligt 1968” och slutar med ”motionen avstyrkes” bort ha följande ly­ delse:

” Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla de principer som sålunda tidigare fastställts. Familjeplanering bör under lång tid fram över vara ett huvudelement i svensk biståndspolitik. Sverige bör i internationella organ i ökad utsträckning argum entera för behovet av familjeplanering även i länder som inte är tätbefolkade och p å allt sätt opinionsmässigt stödja sådana insatser. Över huvud taget bör Sverige m ot bakgrunden av sin erfarenhet p å familjeplaneringens om råde ytterligare öka sin akti­ vitet i berörda internationella organ för att därigenom både öka resur­ serna och aktiviteten. Utskottet anser att det finns anledning för SIDA att efter framställning från berörda länder och organisationer särskilt stödja familjeplaneringsinsatser i Latinamerika med dess snabba befolk­ ningsökning. Forskningen beträffande såväl kontraceptiv teknologi som motivation för familjeplanering behöver kraftigt ökas. W HO:s centrum för kontra­ ceptiv forskning m ed förläggning till Karolinska institutet och förgre­ ningar i u-länderna torde kunna effektivt använda betydligt större be­ lopp än som nu står till förfogande. En undersökning av biståndsbehovet för denna verksamhet under de närmaste åren bör företas. Utskottet noterar med tillfredsställelse att samarbete rörande familjeplanerings­ insatser kommit till stånd mellan SIDA och Kyrkornas världsråd. Så­ dana nya kanaler är viktiga att utnyttja när det gäller att nå nya skikt av människor. Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionen 1971: 472 bör ges Kungl. M aj:t till känna.” dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: ”3. att riksdagen i anledning av motionen 1971:472, såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört angående biståndsinsatser på familjeplaneringens om ­ råde,”

8. Vid punkten 7 (Bidrag till enskilda organisationers hjälpverksam­ het) beträffande frågan om en minimiram fö r det statliga stödet till missionen och övrigt enskilt hjälparbete av herrar Turesson (m) och Virgin (m) som anser dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Sorn utskottet” och slutar med ”avstyrkes därför” bort ha följande lydelse: ”U tskottet anser att missionen och övriga enskilda organisationers hjälparbete med knappa resurser har nått utomordentliga resultat i sin verksamhet i u-länderna. U tskottet anser dock att ramen för bidragen till missionen och övriga enskilda organisationers hjälparbete för bud­ getåret 1971/72 bör höjas till 20 milj. kr. Härvid förutsättes dock att endast sådana projekt som uppfyller kriterierna för offentligt bistånd skall erhålla bidrag. Utskottet förutsätter vidare att anslagen ej förses med sådana föreskrifter att organisationernas handlingsfrihet låses. För

bidragsverksamheten till de frivilliga organisationerna gäller nu att ovisshet om fram tida bidrag försvårar planeringen och är ett hinder för effektivaste arbete och bästa utvecklingseffekt i mottagarlandet. Enligt utskottets mening bör därför riksdagen även i detta sammanhang uttala att det är önskvärt med en årlig anslagsökning av minst 25 %>• Både effektiviteten i u-landsbiståndet och den svenska hemmaopinionen skulle positivt påverkas av ett sådant uttalande. Motionen 1971: 175 tillstyrkes därför, såvitt nu är i fråga, och riks­ dagen bör i enlighet därmed i skrivelse till Kungl. M aj:t ge sin me­ ning till känna.” dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: ” 1. att riksdagen i anledning av motionen 1971: 175 i vad avser år­ lig ökning av anslagen till missionen och övrigt enskilt hjälp­ arbete som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört,”

9. Vid punkten 7 (Bidrag till enskilda organisationers hjälpverksam­ het) beträffande ökat stöd till missionen och övrigt enskilt humanitärt hjälparbete av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c), Turesson (m), Antonsson (c), Virgin (m), W irmark (fp) och Korpås (c) som an­ ser dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ”U t­ skottet som” och på s. 41 slutar med ”motionen avstyrkes” bort ha föl­ jande lydelse: ”Utskottet, som är väl medvetet om de värdefulla insatser i bi­ ståndsarbetet som utförs av missionen och andra enskilda organisa­ tioner, anser att det inom ram en för det växande svenska utvecklings­ biståndet bör finnas utrymme för ökad bidragsgivning till näm nda or­ ganisationer. Fortsatta goda resultat för biståndsinsatser i samverkan mellan SIDA och de enskilda organisationerna torde öka möjligheten att ytterligare tillmötesgå organisationernas bidragsansökningar med beaktande av de grundläggande kriterier som gäller för det statliga stödet. U tskottet ifrågasätter därvid om inte som ett norm alt inslag i bidragssystemet skulle kunna ingå igångsättningsbidrag för nya projekt. Sådana bidrag skulle avvecklas på förslagsvis fem år. Bördan på de frivilliga organisationerna vid startande av projekt skulle därigenom bli lättare att bära. Utskottet vill understryka, att det bör vara möjligt att öka antalet länder där bidrag till frivilliga organisationer kan ges.” dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: ”2. att riksdagen i anledning av motionen 1971:175 i vad avser omarbetning av reglerna för u-landsbistånd genom missionen och andra frivilliga organisationer som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört.”

10. Vid punkten 8 (Sveriges deltagande i de internationella bistånds­ organisationernas verksamhet) beträffande Sveriges insyn i de inter­ nationella biståndsorganen av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c), Turesson (m), Antonsson (c), Virgin (m), W irmark (fp) och Korpås (c) som ansett dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ”Utskottet erinrar” och på s. 43 slutar med ”motionen avstyrkes” bort ha följande lydelse: ”U tskottet finner att frågan om insyn i de internationella bistånds­ programmen är ytterst väsentlig. Budgetåret 1971/72 anslås närm are 400 milj. kr. till dessa program och detta belopp förväntas snabbt stiga under de närmaste åren. D et måste vara angeläget att få en så god in­ syn som möjligt i dessa organs verksamhet och därm ed i hur de svenska bidragen kommer till användning. Utskottet konstaterar där­ vidlag, att Sverige inte kan och bör ställa villkor i fråga om de svenska bidragens användning men finner det också väsentligt att vi inte på grund av underlåtenhet avstår från att i andra form er göra vårt in­ flytande gällande. Utskottet konstaterar att både tillsättandet av en särskild tjänst som förste ambassadsekreterare vid ambassaden i Rom och den förstärkning som ägt rum av utrikesdepartementets avdelning för internationellt bistånd förbättrat möjligheterna till insyn. Utskottet finner emellertid att ytterligare åtgärder i denna riktning kan vara m o­ tiverade. Utskottet vill sålunda ifrågasätta om vi inte behöver en för­ stärkt representation i detta avseende, t. ex. vid FN , vid Världsbanken och vid UN D P. För att öka riksdagens insyn borde även möjligheten studeras att upprätta en starkare förbindelselänk med riksdagen genom utbyggd parlamentarisk representation i de organ som fortlöpande följer verksamheten. Av vikt är att riksdagens möjligheter till insyn ökas genom en utvidgad redovisning till riksdagen beträffande dessa organs verksamhet. U tskottet förutsätter därför, att Kungl. M aj:t senast i anslutning till anslagsbehandlingen vid 1972 års riksdag redovisar de hittills gjorda erfarenheterna i detta avseende samt lämnar förslag till de åtgärder som kan vara motiverade för att förbättra Sveriges insyn i de interna­ tionella biståndsprogrammen. Vad utskottet sålunda anfört i anled­ ning av motion 1971: 472 torde ges Kungl. M aj:t till känna.” dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: ” 1. att riksdagen i anledning av motionen 1971: 472 som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört beträffande insyn i de internationella biståndsorganen,”

11. Vid punkten 9 (Information i Sverige om u-landsproblemen) be­ träffande fortsatta ökade anslagstilldelningar till SID A :s informations­

verksamhet av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c), Antonsson (c), W irm ark (fp) och Korpås (c) som anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Utskottet noterar” och slutar med ”för informationsverksamheten” bort ersättas m ed text av följande ly­ delse: ”U tskottet noterar att SIDA i sina petita för nästa budgetår begärt en höjning av anslaget med ca 1,5 milj. kr. H ärav tillstyrker Kungl. M aj:t 250 000 kr. U tskottet kan instämma i SIDA:s uppfattning att er­ farenheten av informationsverksamheten i dess nuvarande om fatt­ ning och inriktning är alltför kort för att hittills ha gett ett tillräckligt underlag för en långsiktig bedömning. D et är därför naturligt att SIDA avvaktar till kommande petita att redovisa en långtidsplan. Utskottet finner det emellertid angeläget att informationsverksamhe­ ten, som är av avgörande betydelse för u-hjälpens förankring hos all­ mänheten, ges väsentligt ökade anslag redan budgetåret 1971/72. Den mindre ökning Kungl. M aj:t föreslagit medger inte någon volymök­ ning utan kommer av allt att döma endast att innebära viss kompen­ sation för inträdda kostnadsfördyringar. F ö r att undvika att väl mo­ tiverade ansökningar om bidrag till informationsverksamhet från fri­ villigorganisationer skall behöva lämnas utan åtgärd tillstyrker u t­ skottet att, i enlighet med vad i motionen 472 förordats, anslaget till informationsverksamheten för budgetåret 1971/72 uppräknas med 800 000 kr. i jämförelse med statsverkspropositionens förslag till 3 550 000 kr.”

12. Vid punkten 9 (Information i Sverige om u-landsproblemen) be­ träffande åtgärder fö r internationalisering av undervisningen av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c), Antonsson (c), W irmark (fp) och Korpås (c) som anser att dels den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med ”Utskot­ tet finner” och på s. 48 slutar med ”den avstyrkes” bort ha följande lydelse: ”Utskottet noterar att dessa åtgärder vidtagits resp. planerats men finner det också oroande, att undervisningen — som framgår av bl. a. docent Stig Lindholms i motion nr 665 refererade undersökningar — hittills inte lett till ett bredare intresse för internationella frågor och en djupare förståelse för u-ländernas problem. Utskottet finner det därför angeläget att de påbörjade och planerade insatserna syftande till en internationaliserad undervisning konsekvent fullföljes på de olika nivåerna, så att läroplanernas avsikter också helt kan genomföras i praktiken. U tskottet förutsätter därvidlag dels att ytterligare samordningsåtgärder eftersträvas och dels att redan nu orsa­ kerna till att hittillsvarande satsningar på en internationalisering av un­ dervisningen inte lett till åsyftat resultat undersökes.”

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: ’2. att riksdagen i anledning av motionen 1971: 665 som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört beträffande åtgärder för internationalisering av undervisningen,”

13. Vid punkten 13 (Bilateralt utvecklingssamarbete) av herrar Tures­ son (m) och Virgin (m) som — vid bifall till reservationerna 3 och 8 — anser att dels den mening i utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”U tskottet har” och slutar med ”ovannämnda motionsyrkande” bort ha följande lydelse: ”Utskottet har avstyrkt ovannämnda motionsyrkanden utom yrkan­ dena i motionen 1971: 175.” dels utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse: ” 1. att riksdagen i anledning av motionen 1971: 175 i vad den avser bistånd till Cuba som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört.” 2. att riksdagen bifaller motionen 1971: 175 i vad den avser be­ räkning av medelsbehovet för missionen och övrigt enskilt hjälparbete inom ramen för beviljade anslag,”

14. Vid punkten 14 (Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet) av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c), Antonsson (c), W irmark (fp) och Korpås (c) som — vid bifall till reservation 11 — anser att utskottets hemställan bort ha följande ly­ delse: ”att riksdagen i anledning av Kungl. M aj:ts förslag och med bifall till motionen 1971:472, i vad den avser medelsanvisning, till Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverk­ samhet för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 10 821 000 kr., varav 3 550 000 kr. skall avsättas för SIDA:s informationsverksamhet.”

M A R C U S B O K T R . S T H L M U 7 I 7 1 0 0 1 »