Civilutskottets betänkande i anledning av motioner angående samhällets markpolitik m. m.
Civilutskottets betänkanden nr 10—12 år 1972
CU 1972
10-12
Nr 10
Civilutskottets betänkande i anledning av motioner angående samhällets markpolitik m. m.
Motionerna
Utskottet har behandlat motionerna 1972:
387 av herr Hörberg m. fl. (fp) vari — såvitt nu är i fråga — hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att målet för innehavet av bostad i byar med markkontaktbostäder skall vara att så många sådana bostäder som möjligt skall vara familjeägda,
615 av herr Sjöholm (fp) vari hemställs att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Majit begära utredning och förslag till sådan ändring i byggnadslagen att stadsplan skall omprövas i samband med prövning av byggnadslov och att någon rätt grundad på intill denna tidpunkt gällande stadsplan inte skall föreligga,
1416 av herr Adolfsson (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär förslag till lagstiftning syftande till att ge kommunerna skyldighet att sälja mark till enskilda för bebyggelse,
1418 av herr Adolfsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär att motionen överlämnas till boendeutredningen för beaktande,
1433 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari — såvitt nu är i fråga — föreslås att riksdagen uttalar sig för ett successivt överförande av flerfamiljshyreshus i kommunal och bostadskooperativ ägo samt hos regeringen hemställer om utarbetande av en plan för förverkligandet av denna målsättning,
1434 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås
1. att riksdagen beslutar att till byggnadslagen foga en bestämmelse om att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas,
2. att riksdagen uttalar sig för en utredning och framläggandet av förslag
a. dels om ändring av förköpslagen, så att kommunerna ges rätt till prövning vid expropriationsdomstol av markpriset vid övertagna köp,
b. dels om sådan lagstiftning som stadgar att endast allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag godkänns som byggherrar och förvaltare av flerfamiljshus.
Frågan om anslag till Lånefonden för kommunala markförvärv behandlas i utskottets betänkande CU 1972:9.
1 Riksdagen 1972. 19 sami. Nr 10-12
CU 1972:10
2 Utskottet
Motionerna 1972:387, 1416 och 1418 förordar i skilda former och med skild omfattning ett vidgat enskilt ägande av bostäderna. Motionerna 1972:1433 och 1434 förordar ett ökat kommunalt och kooperativt ägande av mark och bostäder. I motionen 1972:615 förordas slutligen åtgärder med det i motionen angivna syftet att rida spärr mot nu florerande jobberi med tomtmark och fastigheter.
I anslutning till motionen 1972:387 med dess krav på familjeägda markkontaktbostäder vill utskottet framhålla att ett ökat byggande av bostäder med markkontakt inte bör främjas genom en styrning mot enskilt ägande. Snarare blir målet realistiskt om, som bl. a. anförs i folkpartiets partimotion 1972:1430, en ökad produktion sker av marklägenheter som upplåts med sedvanligt hyreskontrakt eller med varierande insats. Motionen avstyrks i här behandlad del.
Motionen 1972:1416 angående skyldighet för kommun att sälja mark avstyrks med hänvisning till utskottets tidigare bedömande (CU 1971:11) att kommunerna själva bör mot bakgrund av statsmakternas rekommendationer bedöma upplåtelseformerna och att förslaget innebär bl. a. ett ingrepp i de kommunala befogenheterna.
Innehållet i motionen 1972:1418, vilken föreslås överlämnad till boendeutredningen för beaktande, utgör ett förordande bl. a. av att de fördelar som nu är förbundna med enskilt ägande — trygghet i besittningen, avdragsrätt för skuldräntor m. m. — skulle spridas genom vidgning av detta enskilda ägande i förening med nya låneformer som främjar ett sådant syfte. Utskottet har dock funnit att de godtagbara motiv som kan finnas i förslaget bör främjas i andra former som inte motverkar valfrihet. Besittningstrygghet och likvärdiga bostadskostnader kan uppnås efter andra linjer. Motionen avstyrks.
Syftet bakom förslagen i motionerna 1972:1433 och 1434 att överföra privatägda flerfamiljshus i kommunal och bostadskooperativ ägo respektive främja ett fortsatt sådant byggande genom restriktioner i fråga om detaljplanering och byggnadsrätt har delvis tillgodosetts genom utvecklingen av andelen bostäder i kommunal, allmännyttigt företags eller bostadskooperativt företags ägo samt genom de ändringar i expropriationslagstiftningen som beslutats vid 1971 års riksdag. Bygglagutredningens pågående arbete liksom saneringsutredningen berör också centrala delar i motionsyrkandena. De kommunalekonomiska förhållandena nödvändiggör en prioritering av resurserna. Föreslagna åtgärder från riksdagens sida kan därför inte tillstyrkas.
Vad angår förslaget i motionen 1972:1434 i vad det berör förköpslagen får motionärernas syfte anses helt tillgodosett. Sedan förutsättningarna för expropriation nu bringats i överensstämmelse med grunderna för förköp har varje kommun efter eget val antingen att godta ett i köpehandling överenskommet pris och påkalla förköp eller att påkalla prisprövning genom expropriation. De förslag i fråga om expropriationsförfarandet som aviserats till årets höstriksdag torde ytterligare förenkla formerna därför.
CU 1972:10
3 Det i motionen 1972:615 framförda förordandet av att en i stadsplan medgiven byggnadsrätt skall kunna omprövas i samband med ansökan om byggnadslov har förts fram i ett syfte som väl anknyter till markpolitikens mål. Med förslaget förknippas emellertid också avsevärda nackdelar. Bygglagutredningens arbete torde emellertid beröra även byggnadsrättens omfattning m. m. Med hänsyn därtill synes en föreslagen särskild utredning inte nu påkallad.
Utskottet hemställer
1. beträffande familjeägda markkontaktbostäder att riksdagen avslår motionen 1972:387 såvitt nu är i fråga,
2. beträffande skyldighet för kommun att sälja mark att riksdagen avslår motionen 1972:1416,
3. beträffande överlämnande av motion till boendeutredningen att riksdagen avslår motionen 1972:1418,
4. beträffande överförande av privatägda flerfamiljshus i kommunal och bostadskooperativ ägo m. m. att riksdagen avslår motionerna 1972:1433 och 1434, båda såvitt nu är i fråga,
5. beträffande förköpslagen att motionen 1972:1434 såvitt nu är i fråga inte föranleder någon riksdagens ytterligare åtgärd,
6. beträffande byggnadsrätt att riksdagen avslår motionen 1972:615.
Stockholm den 6 april 1972
På civilutskottets vägnar ERIK GREBÄCK
Närvarande: se under utskottets betänkande CU 1972:12.
Reservationer
1. beträffande överlämnande av motion till boendeutredningen av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 2 som böljar med ”Innehållet i” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:
”Motionen 1972:1418, vilken föreslås överlämnad till boendeutredningen, innehåller bearbetade förslag till principlösningar av flera centrala frågor inom bostadspolitiken. Till från ägardemokratins synpunkt dragna slutsatser fogas positiva förslag till bostadspolitiska riktlinjer, som sammantagna anvisar hittills inte närmare prövade möjligheter att uppnå grundläggande mål: trygghet i besittningen av bostaden, enhetligt beräknade boendekostnader, sparstimulans, anpassning till konsumentkrav, fördelning efter bostadssociala grunder, motverkande av bostadsspekulation och samhällsekonomiska vinster. Vad i motionen anförs är i
CU 1972:10
så hög grad konkretiserat att det väl lämpar sig för en direkt fortsatt beredning inom en parlamentarisk utredning — boendeutredningen eller den aviserade nya utredningen om en översyn av bostadsfinansieringen. Det får noteras att det föreslagna systemet tillgodoser väsentliga intressen inom bostadskooperationen och ger möjlighet att tillgodose krav på likformig beskattning. 1 förening med den bostadspolitiska grundsyn som utvecklats i motionen 1972:294 ger förslaget vidare uppenbara möjligheter att vidga den bostadspolitiska debatt som länge kretsat kring mer eller mindre komplicerade synpunkter på en utvecklings- och framstegshämmande centraldirigering.”
dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
”3. beträffande överlämnande av motion till boendeutredningen att riksdagen i anledning av motionen 1972:1418 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,”
2. beträffande överförande av privatägda flerfamiljshus i kommunal och bostadskooperativ ägo m. m. av herr Werner i Tyresö (vpk) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Syftet bakom” och slutar med ”inte tillstyrkas” bort ha följande lydelse:
”Verksamma medel i kampen mot markspekulationen och för en socialt inriktad bostadspolitik finner utskottet vara de i motionerna 1972:1433 och 1434 framförda förslagen om samhällsägande eller kooperativt ägande av alla flerfamiljshus samt lagbestämmelser om att endast allmännyttiga och kooperativa företag får vara byggherrar och förvaltare av flerfamiljshus. Motionerna anknyter till förslag som formulerades redan i arbetarrörelsens efterkrigsprogram. I detta hävdas såväl ståndpunkten om ett gradvis överförande av hyreshusen i samhällets ägo som kommunalisering av tomtmarken.
De av statsmakterna antagna riktlinjerna för kommunal markpolitik måste betecknas som klart otillräckliga. Utvecklingen har visserligen gått mot att de självkostnadsbärande företagen — allmännyttiga och bostadskooperativa företag — står som byggherrar för en ökad andel av nyproduktionen. Men jämsides med detta märks en klar tendens att privata byggkonsortier lierade med storbankerna köper upp stora markområden. De behärskar därigenom hela produktionskedjan: mark, byggande, byggnadsmaterialproduktion och finansiering.
I tätorternas kärnor — framför allt i storstadsregionerna — är huvudparten av marken och bostadshusen alltjämt privatägda, vilket i oerhörd grad försvårar en socialt inriktad sanering och modernisering. Ett överförande av privatägda flerfamiljshus i kommunal och bostadskooperativ ägo skulle även innebära möjligheter för kommunerna att stoppa kontoriseringen samt underlätta utformningen av en socialt inriktad hyreslag när det gäller hyresprissättningen. Den i motionen 1434 föreslagna lagbestämmelsen att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas skulle vara ett verksamt medel för att hindra privatbyggmästarna och andra privatintressen att lägga under sig ytterligare mark.
CU 1972:10
5 När det gäller de självkostnadsbestämda företagen är det nödvändigt att dra en klar gräns mellan förvaltningen av bostäder och produktion av dessa. Privata företag, och i ökad grad ett fåtal stora sådana företag, svarar för 90-95 procent av själva bostadsproduktionen. I många kommuner existerar över huvud taget ingen konkurrens med privatbyggmästarna när det gäller att bygga bostäder. Det ofta anförda argumentet ”konkurrens på lika villkor mellan olika företagsformer” tjänar endast att dölja bristen på konkurrens i själva byggandet. Kommunernas möjligheter att driva en aktiv markpolitik och tränga tillbaka privata intressens inflytande över marken måste öka väsentligt. Utskottet tillstyrker motionerna i här behandlad del.”
dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
”4. beträffande överförande av privatägda flerfamiljshus i kommunal och bostadskooperativ ägo m. m. att riksdagen med bifall till motionerna 1972:1433 och 1434, båda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj.t till känna vad utskottet anfört.”