Civilutskottets betänkande i anledning av motioner angående bostadsbyggandets inriktning m. m.
CU 1972:14
5 Nr 14
Civilutskottets betänkande i anledning av motioner angående bostadsbyggandets inriktning m. m.
Motionerna
Utskottet har behandlat motionerna 1972:
387 av herr Hörberg m. fl. (fp) vari — såvitt nu är i fråga - hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att begreppet markkontaktbostäder blir definierat och vedertaget för den nya typ av bostäder som samhället vill bygga,
606 av herr Bohman m. fl. (m) vari — såvitt nu är i fråga — med hänvisning till motiveringen i motionen 1972:294 hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller
1. att småhusbyggandets andel av den totala bostadsproduktionen i snabb takt ökas,
2. att Kungl. Majit låter kartlägga vilka åtgärder som erfordras för att i enlighet med de riktlinjer som angivits i motion 1972:294 underlätta bebyggelse för fritid och fast bosättning i glesbygder och i anslutning till befintliga jordbruk,
609 av herr Fälldin m. fl. (c) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om åtgärder för att stimulera till en sådan ökning av småhusbyggandet att småhusandelen blir i överensstämmelse med konsumenternas krav,
778 av herr Hedin m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen måtte uppdraga åt Kungl. Majit att låta utreda olika former av bebyggelse på landsbygden i syfte att främja en levande landsbygd,
1430 av herr Helén m. fl. (fp) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs att riksdagen ger Kungl. Majit till känna
1. att en väsentligt större andel av flerfamiljshusen bör byggas som låghus för lägenheter med god markkontakt,
2. att andelen småhus successivt ökas så att den 1975 kommer att utgöra minst 40 procent av den totala bostadsproduktionen.
Utskottet
Hittillsvarande debatt om bostadsbyggandets inriktning på hustyper har i mycket knutits till fördelningen mellan småhus och flerfamiljshus enligt bostadslånekungörelsens definitioner. Denna debatt har ofta kommit att innefatta ställningstaganden till förmån för ett ökat byggande av småhus, där mer eller mindre uttalat motiven kan ha varit att påverka
CU 1972:14
den regionala fördelningen av bostadslångivningen mot traditionella glesbebyggelseområden eller att främja enskilt bostadsägande. Ställningstagandena har konkretiserats i frågor som rör hur en önskad utveckling skall främjas: småhusbyggande utanför låneramarna, högre belåning m. m. I diskussionerna om produktions- och boendekostnaderna har frågor uppkommit om respektive hustyps företräden med hänsyn till samhällsekonomiska bedömningar och - med hänsyn till de vanliga upplåtelseformerna — olika beskattningsfrågor. Övervägandena har ofta knutits till hustypen som sådan och bortsett från dess komplement.
Riksdagen har tidigare år tagit ställning till förslag om uttalanden i fråga om bostadsbyggandets inriktning i fråga om hustyper genom att hänvisa till att frågan faller under kommunernas bedömande — ytterst i regel manifesterat i en detaljplan.
Förslag i syfte att öka småhusbyggandet — uttryckt antingen som en andel av den totala bostadsproduktionen eller i absoluta tal — förs nu fram i de borgerliga partiernas partimotioner 1972:606, 609 och 1430. I fråga om tänkbara upplåtelseformer anges i moderata samlingspartiets partimotion 1972:606 eget ägande och bostadsrätt med tomträtt som markalternativ. I centerpartiets partimotion 1972:609 förs in tanken på marknära lägenheter i flerfamiljshus som ett realistiskt alternativ. Folkpartiets partimotion 1972:1430 innehåller ett direkt uttalande till förmån för markkontaktbostäder oberoende av hustyp och för valfrihet bland upplåtelseformerna.
Förslag om stimulans av utvecklingen mot ökat antal lägenheter med markkontakt ingår i vad som i statsverkspropositionen förordats och utskottet (CU 1972:9) godkänt i fråga om experimentverksamhet inom småhusbyggandet.
I flera sammanhang återförs kraven på ett ökat byggande av småhus till konsumenternas efterfrågan som kan ligga i skillnader i boendekostnaderna för lägenheter med samma produktionskostnad men skilda upplåtelseformer.
Generella uttalanden från riksdagens sida av i motionerna föreslagen typ bör med hänsyn till det anförda undvikas. Enligt utskottets mening torde det inte föreligga några sakliga motsättningar i fråga om det grundläggande syftet att med tillvaratagande av produktionsresurserna på bästa sätt söka skapa den bostadsmiljö som dess nyttjare önskar. Som hittills faller ansvaret ytterst på de kommunala bedömanden som alltid måste ske med hänsyn till skiftande lokala förutsättningar och målsättningar som inte låter sig inpassas i allmängiltiga normer. Återföring och analys av såväl goda som dåliga erfarenheter samt integrerad forskning och experimentverksamhet som i adekvata termer kan ange konsekvenser av olika beslut får som hittills vara grundläggande faktorer i utvecklingen.
Det anförda gäller i väsentlig omfattning även de förslag i motionerna 1972:387 och 1430 som tar sikte på ett ökat byggande av lägenheter med markkontakt. Även generella uttalanden i sådan riktning kan emellertid bli innehållslösa då de framförs utan samband med övriga önskade planegenskaper. En totalbild av en önskvärd samhällsbyggnadsstruktur
CU 1972:14
kan inte uttryckas endast i dimensioner. Enighet kan däremot råda om att alternativ bör finnas och att valet mellan dessa alternativ inte bör styras av skillnader i de boendes kapitaltillgång eller av ovidkommande privatekonomiska överväganden.
Förslagen i moderata samlingspartiets partimotion 1972:606 och i motionen 1972:778 om ett ökat byggande på landsbygden har delvis regionalpolitiska utgångspunkter, delvis miljömässiga. I fråga om de regionalpolitiska aspekterna kan knappast målsättningar anges för bostadsbyggandet som inte tar hänsyn till arbetsmöjligheterna. I de i motionen 1972:294 intagna motiven görs gällande att en ur miljösynpunkt önskvärd utspridning av permanent- och fritidsboende över det svenska landskapet hindras av fastighetsbildningsregler och bestämmelser rörande användningen av jordbruksmark. Utskottet har tidigare (CU 1971:26) framhållit att kravet på planmässiga överväganden även i fråga om glesbebyggelse inte innebär att sådan bebyggelse skulle motverkas och att glesbebyggelse är och kommer att vara den enda lämpliga byggandeformen i stora delar av landet. Syftet att motverka olämplig bebyggelse som är till förfång för andra vitala intressen måste dock bibehållas. Enligt utskottets mening har inte framförts vägande skäl för vare sig föreslagen kartläggning eller utredning.
Utskottet hemställer
1. beträffande ökat småhusbyggande och markkontaktbostäder att riksdagen avslår motionerna 1972:387, 606, 609 och 1430, samtliga såvitt nu är i fråga,
2. beträffande bebyggelse på landsbygden m. m. att riksdagen avslår motionerna 1972:606 och 778, den förstnämnda såvitt nu är i fråga.
Stockholm den 6 april 1972 På civilutskottets vägnar ERIK GREBÄCK
Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Kristiansson i Örkelljunga (s), fröken Ljungberg (m), herrar Petersson i Nybro (s), Andersson i Knäred (c), Lindkvist (s), Ullsten (fp), Henrikson (s), Wennerfors (m), Jadestig (s), Strömberg (fp), Åkerfeldt (c) och Werner i Tyresö (vpk).
1 ** Riksdagen 1972. 19 sami. Nr 13-18
CU 1972:14
8 Reservationer
1. beträffande ökat småhusbyggande och markkontaktbostäder av herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred (c), Ullsten (fp), Strömberg (fp) och Åkerfeldt (c) som anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Förslag i” och på s. 7 slutar med ”privatekonomiska överväganden” bort ha följande lydelse:
”Utan tvivel finns hos de bostadssökande en efterfrågan på småhus som inte kunnat tillgodoses på många orter. Detta beror i första hand på att i fråga om såväl markanvändning och planering som allmän inriktning man inom kommunerna främst varit inställd på att minska bostadskön genom att producera lägenheter i stora bostadsområden med mastodontbetonade hus. För att sådana lägenheter skall accepteras fordras att efterfrågan på bostäder ständigt väsentligt överträffar tillgången. Redan i ett jämviktsläge och ännu mera i ett läge där, liksom på många andra områden, tillgången är så stor att en reell valfrihet kan föreligga kommer många bostadsområden med koncentrerad höghusbebyggelse att bli oacceptabla. Även om utvecklingen redan på många håll drivits så långt i fråga om storhusproduktion att svåra bakslag inte kan undvikas gäller det dock att i den fortsatta produktionen beakta utvecklingen. Framtiden på detta område hör konsumenterna till, det är deras önskemål som skall tillgodoses.
Det är kommunerna som har det direkta ansvaret härvidlag, men mera bestämda uttalanden och riktlinjer från riksdagens sida synes vara av stort värde. Byggande av småhus bör medges i den utsträckning som konsumenterna önskar och en höjning av andelen småhus från drygt 30 till 40 procent av den sammanlagda bostadsproduktionen fram till 1975 bör vara den närmaste målsättningen. Om styckebyggda småhus läggs utanför kvoteringen bör detta också kunna medge möjligheter till en inte obetydlig utökning av byggandet i glesbygd och små tätorter i en miljö som är alltmer uppskattad av de bostadssökande.
Då det gäller produktionen av flerfamiljshus bör framför allt produktionen av marknära bostäder främjas. Hus i 2—3 våningar av måttliga dimensioner och en yttre närmiljö, som framför allt tar hänsyn till de boendes trevnad, bör kunna ge bostadsområden som, även på sikt, är acceptabla.”
dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
”1. beträffande ökat småhusbyggande och markkontaktbostäder att riksdagen i anledning av motionerna 1972:387, 606, 609 och 1430, samtliga såvitt nu är i fråga, godkänner vad utskottet anfört,”
2. beträffande bebyggelse på landsbygden av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Förslagen i” och slutar med ”eller utredning” bort ha följande lydelse:
CU 1972:14
”Förslagen i moderata samlingspartiets partimotion 1972:606 och i motionen 1972:778 utgår från grundsatsen att bostadsproduktionen måste anpassas till de boendes önskemål i fråga om såväl hustyp som yttre miljö m. m. Det förhållandet att efterfrågan på egnahem i goda miljöer kraftigt understiger utbudet bör beaktas såväl i den fysiska detaljplaneringen och förmedlingsorganens låneprioritering som i statliga låneregler och andra föreskrifter. Möjligheterna att förverkliga miljömässiga m. fl. önskemål om bosättning på landsbygden får inte hindras av centraladministrativa eller dogmatiska planeringsföreskrifter som inte utgår från vitala samhällsintressen. Riktlinjer i sådant hänseende måste bli resultatet av en intresseavvägning där individuella önskemål ges större tyngd och inte offras endast för att vidga det statliga inflytandet och skapa en byråkratisk hierarki. En kartläggning enligt förslaget i motionen 1972:606 blir en primär åtgärd i sådant syfte och bör kombineras med den i motionen 1972:778 föreslagna utredningen.”
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
”2. beträffande bebyggelse på landsbygden m. m. att riksdagen med bifall till motionerna 1972:606 och 778, den förstnämnda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.”