lagen.nu
Bet. 1972:CU32

Civilutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:124 med förslag angående åtgärder för ökad bostadsförbättringsverksamhet m. m. jämte motioner

Typ
Betänkande
Datum
1972-11-28
Källa
data.riksdagen.se

Civilutskottets betänkande nr 32 år 1972

CU 1972: 32

Nr 32

Civilutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:124 med förslag angående åtgärder för ökad bostadsförbättringsverksamhet m. m. jämte motioner.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1972: 124 under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden föreslagit riksdagen att

1. godkänna i statsrådsprotokollet förordade ändringar i grunderna för förbättringslån,

2. godkänna i statsrådsprotokollet förordade grunder för statliga lån avseende kostnader för outhyrda lägenheter,

3. medge att de statliga bostadslån som har beviljats AB Stadsfastigheter utökas till 25 % av låneunderlaget och att som säkerhet för dessa lån godtas inteckningar inom 95 % av pantvärdet.

1 propositionen sammanfattas dess huvudsakliga innehåll sålunda.

På grundval av förslag från saneringsutredningen föreslås i propositionen att förbättringslån — vilka innefattar viss kapital- och räntesubvention — skall få utgå för upprustning av lägenheterna i omoderna flerfamiljshus som ägs av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag. Som förutsättning för lån skall gälla att huset berörs av stadsplan eller annan plan som medför att husets återstående användningstid är begränsad. Vidare föreslås att den inkomstgräns som gäller för förbättringslån till enskild person höjs och anpassas till ändrade skatteregler. Saneringsutredningens övriga förslag i fråga om modernisering av bostäder avses bli behandlade i proposition till 1973 års riksdag.

I propositionen behandlas också frågan om statliga lån till täckande av onormal hyresförlust på grund av att lägenheter inte har kunnat hyras ut eller upplåtas med bostadsrätt. Långivningen föreslås få karaktär av en engångsinsats, avseende hyresförluster under åren 1971—1973. Som huvudregel föreslås att lånen skall vara amorteringsfria under två år, varefter de skall betalas tillbaka under en tid av 10—20 år.

Slutligen föreslås viss ökning av bostadslån som har utgått till AB Stadsfastigheter.

Motionerna m. ni.

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels den vid höstsessionens början väckta motionen 1972:

1721 av herr Bohman m. fl. (m) vari — såvitt motionen behandlas av

1 Riksdagen 1972.19 sami. Nr 32

CU 1972: 32

civilutskottet — hemställs att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen förslag om åtgärder för att stimulera förbättrings- och renoveringsarbeten på äldre fastigheter och att åstadkomma en ökning av småhusbyggandet och glesbebyggelsen,

dels de i anledning av propositionen väckta motionerna 1972:

1838 av herr Lindkvist (s) vari hemställs att riksdagen avslår propositionen 1972: 124 i vad den avser bostadslån till AB Stadsfastigheter,

1865 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972: 124 beslutar

1. att förbättringslån ges på lika villkor till skilda kategorier låntagare på sätt som angivits i motionen,

2. att maximibeloppet för räntefria amorteringslån höjs till 15 000 kr. i normalfallet och till 17 000 kr. för samer i de fyra nordligaste länen,

3. att vid täckande av studentbostadsstiftelsernas hyresförluster ett ytterligare stöd utgår genom jämkning av ränte- och amorteringsvillkoren, men att bostadsfinansieringsutredningen ges i uppdrag att utreda den långsiktiga finansieringen av studentbostäderna,

1866 av herr Claeson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen

A. i anledning av propositionen 1972: 124 måtte uttala

1. att i grunderna för förbättringslån skall angivas

a. att amorteringstiden för förbättringslån till flerfamiljshus bestämmes till 15 år,

b. att maximibeloppet för räntefria förbättringslån till enskild person höjes till 15 000 kronor respektive 17 000 kronor,

2. att i grunderna för statliga lån avsedda att täcka förlusterna för outhyrda lägenheter skall angivas

a. att amorteringstiden för sådana lån fastställes till lägst 20 år,

b. att lån till allmännyttiga bostadsföretag blir ränte- och amorteringsfria under de första fem åren,

B. avslår förslaget om höjning av bostadslånen till AB Stadsfastigheter,

1867 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att förbättringslån kan utgå till alla ägarkategorier enligt de grunder som i övrigt anges i propositionen,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att vad i motionen anförs om erforderlig omläggning av bostadsbyggandet vinner beaktande,

1868 av herr Lidgård m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beträffande propositionen 1972: 124

1. med godkännande av ändringar av förbättringslånen som förordats som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att enskilt ägda fastigheter snarast genom proposition till riksdagen mätte ges likvärdiga villkor för

förbättringslån,

CU 1972: 32

2. avslår Kungl. Maj:ts förslag om statliga lån avseende kostnader för outhyrda lägenheter,

3. med godkännande av Kungl. Maj:ts förslag medger utökade bostadslån till AB Stadsfastigheter,

1869 av herrar Ullsten (fp) och Tobé (fp) vari hemställs

1. att riksdagen i anledning av proposition nr 124 måtte besluta att lån för att täcka hyresförluster skall kunna utgå även till studentbostadsstiftelser, varvid dessa bör hänföras till den förvaltarkategori för vilka viss jämkning av ränte- och amorteringsvillkoren kan göras,

2. att studentbostadsföretagens finansieringsfrågor tas upp till en samlad bedömning i bostadsfinansieringsutredningen och att förräntningen av de uppsagda ränte- och amorteringsfria statslånen uppskjuts i avvaktan härpå,

1870 av herr Wijkman (m) vari hemställs

A. att riksdagen som sin mening uttalar att statliga stödlån enligt bestämmelserna i proposition 124 även kan utgå till studentbostadsstiftelserna,

B. att riksdagen måtte besluta

1. att stödlån till studentbostadsstiftelser måtte vara ränte- och amorteringsfria,

2. att avskriva tidigare till studentbostadsstiftelsema beviljade ränteoch amorteringsfria lån,

3. att stödlån måtte utgå oberoende av om förlusten härrör från egen eller förhyrd lägenhet inom studentbostadsbeståndet,

4. att stödlån till studentbostadsstiftelse kan beviljas om hyresbortfallet överstiger det normala med 10 000 kronor,

5. att stödlån till studentbostadsstiftelsema bör kunna utgå även i de fall då fullständiga säkerheter saknas.

Utskottet har vidare mottagit skrivelser angående grunderna för lån avseende kostnader för outhyrda lägenheter m. m. från Stiftelsen Hem för ungdom och Sveriges förenade studentkårer.

Utskottets yttrande

Begäran om ytterligare förslag

I den vid höstriksdagens början väckta motionen 1972:1721 hemställs såvitt här är i fråga att riksdagen begär förslag om åtgärder för att stimulera förbättrings- och renoveringsarbeten på äldre fastigheter och att åstadkomma en ökning av småhusbyggandet och glesbebyggelsen. Motionens syfte är att initiera ytterligare sysselsättningsstimulerande åtgärder.

Motionärernas huvudsyfte i denna del torde vara tillgodosett genom lf Riksdagen 1972.19 sami. Nr 32

CU 1972: 32

förslagen i prop. 1972: 124 och aviserandet av ytterligare förslag på grund av saneringsutredningens betänkanden. Motionsförslaget i övrigt fordrar inte heller någon riksdagens åtgärd i detta sammanhang.

Åtgärder för ökad upprustning och förbättring av bostäder

Utskottet biträder förslaget att förbättringslån, innehållande såväl kapitalsubvention som räntesubvention, i vidgad omfattning skall kunna användas för att främja upprustning och förbättring av lägenheter i flerfamiljshus och därmed bidra till att möta minskningen av antalet arbetstillfällen för byggarbetskraften.

Den förordade lånemöjligheten skall enligt propositionen avse endast hus som ägs av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag och sålunda inte hus som ägs av enskild fastighetsägare. Departementschefen upplyser att en undersökning pågår inom departementet om bl. a. möjligheten att hindra att kommun vid inlösen får betala även för den höjning av fastighetsvärdet som kan åstadkommas med subventionsmedel. Han räknar med att kunna återkomma i frågan vid 1973 års riksdag. I motionen 1972: 1868 har föreslagits bl. a. att riksdagen redan i detta sammanhang skall utala sig för att långivningen utvidgas även till enskilda fastighetsägare och begära förslag därom snarast från Kungl. Maj:t. I motionerna 1972: 1865 och 1867 hemställs att riksdagen nu fattar beslut om en sådan utvidgning av långivningen.

De svårigheter som är förknippade med ett subventionsinslag vid lån till enskild fastighetsägare har uppmärksammats också i de sistnämnda motionerna. Någon lösning anvisas dock inte i vidare mån än ett förordat villkor att staten genom panträtt i fastigheterna skaffar sig säkerhet för att fastigheterna skall kunna disponeras enligt planerna. I motionen 1972: 1865 tas dessutom upp frågan om hur subventionerna skall komma de boende till godo varvid tanken väcks på att senare ersätta subventioner till låntagare med ett direkt bidrag till hyran.

Enligt utskottets mening är frågan om en eventuell utvidgning av långivningen till enskilda fastighetsägare ännu inte så utredd att beslut kan fattas enligt något av motionsförslagen. Frågan bör därför anstå i avbidan på de ytterligare förslag som ställts i utsikt.

Vad angår föreslagna regler om återbetalning av ifrågavarande lån finner utskottet syftet bakom motionen 1972:1866 vara i allt väsentligt tillgodosett redan enligt propositionen.

Utskottet har emellertid inte funnit skäl att för aktiverad räntefri stående del förorda annan ränta eller annat betalningssätt än för lånet i övrigt under en 10-årig amorteringstid. Denna mening bör riksdagen ge Kungl. Maj:t till känna.

Som förutsättning för lån har angetts bl. a. att fastigheten skall ligga inom planområde för vilket det finns en bestämd tidsplan för genomförandet av ombyggnader. Utskottet har förutsatt att kraven på inne -

CU 1972:32

hållet i ett kommunalt beslut om tidsplan övergångsvis inte ställs alltför högt.

I fråga om maximibeloppet för räntefria och stående förbättringslån har i motionerna 1972: 1865 och 1866 föreslagits en höjning från nuvarande 12 000 kr. i normalfallet och 14 000 kr. för samer i de fyra nordligaste länen till 15 000 kr. resp. 17 000 kr.

Utskottet erinrar liksom departementschefen om att beloppsgränsema höjdes så sent som år 1970 och avstyrker motionerna i denna del.

Mot vad Kungl. Maj:t i övrigt föreslagit i detta sammanhang har utskottet ingen erinran.

Lån för att täcka vissa hyresförluster, m. m.

Kungl. Maj:ts förslag att med särskilda statliga lån motverka de negativa konsekvenserna av hyresförluster på grund av outhyrda lägenheter anges uttryckligt vara en engångsåtgärd från statens sida. Departementschefen anför att ansvaret för bostadsförsörjningen åvilar kommunerna och stryker under det ansvar som varje bostadsföretag har i fråga om att anpassa byggandet till behovet av och efterfrågan på bostäder. Liknande svårigheter i framtiden måste enligt departementschefen mötas med åtgärder på det lokala planet. De föreslagna statliga åtgärderna får ses bl. a. mot bakgrund av svårigheterna att omedelbart anpassa bostadsbyggandet till den ändrade situationen.

I motionen 1972: 1868 hemställs att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts förslag. Motionärerna anser att statsmakterna har ansvaret för den uppkomna situationen och att de därför genom en ändrad bostadspolitik måste förhindra att läget permanentas. Ett ansvarstagande genom föreslagen långivning avvisas dock eftersom det skulle försvåra den nödvändiga anpassningen till efterfrågan, t. ex. genom att med sänkta hyror söka öka avsättningen. Det konstateras vidare att finansieringsproblematiken åvilar bostadsföretagen.

Enligt utskottets mening har staten ett ansvar bl. a. för fullföljandet av de långsiktiga målen i bostadspolitiken samt för att överbrygga de temporära svårigheter som följer av en konjunkturbetingad arbetsmarknads- och invandringsutveckling. Detta ansvar kan självfallet inte motivera åtgärder som motverkar övergripande intressen. En långivning av nu föreslagen typ kan emellertid inte ha sådana effekter och medför inte någon risk för att vare sig kommunerna eller bostadsföretagen skulle på grund därav brista i sitt ansvar. Utskottet delar därför meningen att möjlighet till särskilda statliga lån bör tillskapas. Motionen avstyrks sålunda i denna del.

I motionen 1972: 1867 hemställs bl. a. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att vissa i motionen anförda riktlinjer för bostadspolitiken beaktas så att nya behov av särskilda lån till täckande av hyresförluster inte uppkommer. De sålunda anförda riktlinjerna hänför sig till av folk -

CU 1972: 32

partiet tidigare hävdade åsikter om ökat småhusbyggande och byggande av marklägenheter samt till önskemålet att förslag om anbudskonkurrens framläggs för riksdagen.

Utskottet har inte funnit skäl till ett föreslaget uttalande. De berörda frågorna utreds eller har utretts. Riksdagen får i annnat sammanhang tillfälle att ta ställning till dem.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall amorteringstiden för lånen vara lägst 10 år och högst 20 år. Normalt bör tiden bestämmas till 10 år. Lånet bör vara amorteringsfritt i två år. Möjlighet öppnas att i vissa fall föreskriva att lånet eller del därav skall vara ränte- och amorteringsfritt under viss tid.

Enligt förslaget i motionen 1972: 1866 bör amorteringstiden vara lägst 20 år. Vidare föreslås lån till allmännyttigt bostadsföretag bli såväl räntesom amorteringsfritt i fem år.

Kungl. Maj:ts förslag i denna del är enligt utskottets mening en godtagbar avvägning mellan intressena att i princip utan subventionsinslag överbrygga likviditetssvårighetema och att inte få alltför koncentrerade återbetalningar. Möjlighet finns att fördela återbetalningen på 20 år när det behövs med hänsyn till lånets storlek och hyreseffekten. Motionärernas intresse i denna del får anses i väsentliga delar tillgodosett enligt Kungl. Maj:ts förslag.

I motionerna 1972: 1869 och 1870 har föreslagits att de särskilda lånen skall kunna utgå även till studentbostadsstif feiser.

Dessa förslag är tillgodosedda redan enligt propositionen.

I motionerna 1972: 1865 och 1869 föreslås att de möjligheter som förordats att för viss tid föreskriva ränte- och amorteringsfrihet skall gälla även studentbostadsstiftelser. Enligt förslag i motionen 1972: 1870 bör riksdagen besluta att sådana lån skall vara ränte- och amorteringsfria.

Enligt utskottets mening får motionerna 1972: 1865 och 1869 anses tillgodosedda. Prövning av sådana yrkanden får göras efter i övrigt föreslagna grunder. Med hänsyn därtill finner utskottet inte heller anledning tillstyrka förslaget i motionen 1972: 1870 i denna del.

Vidare har i motionen 1972: 1870 föreslagits att särskilda lån för hyresförluster måtte utgå även för s. k. insprängda lägenheter, som förhyrs av studentbostadsföretag.

Utskottet har ingen erinran mot en sådan utvidgning av lånemöjliglighetema och föreslår att Kungl. Maj:t bemyndigas lämna erforderliga ytterligare föreskrifter i ämnet.

I vad gäller lägsta lånebelopp har Kungl. Maj:t förordat att lån av administrativa skäl skall utgå endast om det uppgår till minst 0,75 procent av intäkterna, dock lägst till 10 000 kr. I motionen 1972: 1870 föreslås lån till studentbostadsstiftelse kunna utgå oavsett beloppets relation till intäkterna.

CU 1972:32

7 Även om enbart administrativa skäl inte kan åberopas för en anknytning av minsta lånebelopp till intäktssumman relateras dock enligt Kungl. Maj:ts förslag minsta lånebelopp till behovet av särskilt stöd på ett sådant sätt att utskottet inte funnit skäl att frångå propositionen på denna punkt.

För här avsedda lån skall enligt Kungl. Maj:ts förslag säkerhet ställas genom kommunal borgen för lån till allmännyttigt bostadsföretag. För annat lån skall ställas säkerhet i form av panträtt i fastigheter eller tomträtter eller annan säkerhet som skäligen bör godtas. Avsikten torde ha varit att närmare regler härom skulle ges av bostadsstyrelsen.

I motionen 1972: 1870 föreslås att stödlån till studentbostadsstiftelserna bör kunna utgå även i de fall då fullständiga säkerheter saknas.

Vad Kungl. Majit förordat ger utrymme för en vid tolkning av kraven på säkerhet. Enligt utskottets mening bör för lån som inte lämnas mot kommunal eller annan fullvärdig borgen godtas säkerhet genom panträtt i fastighet och tomträtt inom den högsta gräns som tillämpas vid skuldökning å bostadslån. Står sådan säkerhet undantagsvis inte till förfogande bör — efter yttrande av förmedlingsorganet — även annan säkerhet kunna godtas om särskilda skäl talar därför.

Med denna utgångspunkt har utskottet inte funnit anledning att tillstyrka särbestämmelser i denna del för studentbostadsföretagen.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag i övrigt i denna del har utskottet inte funnit anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Vad som föreslagits i motionerna 1972: 1865 och 1869 om en bedömning av även studentbostadsföretagens finansieringsfrågor i bostadsfinansieringsutredningen torde kunna tillgodoses enligt lämnade direktiv utan någon riksdagens åtgärd.

Förslagen i motionen 1972: 1870 om avskrivning av studentbostadsstiftelserna tidigare beviljade lån samt i motionen 1972: 1869 om uppskov med återbetalningen av dessa lån bör riksdagen enligt utskottets mening inte pröva i detta sammanhang.

Höjning av bostadslån till AB Stadsfastigheter

Kungl. Maj:ts förslag att riksdagen medger utökning av de statliga bostadslån som beviljats AB Stadsfastigheter stöds i motionen 1972: 1868. I nämnda motion hemställs att riksdagen med godkännande av förslaget medger utökade bostadslån till AB Stadsfastigheter. I motionerna 1972:1838 och 1866 hemställs att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Utskottet utgår från att bostadsfinansieringsutredningen kommer att ytterligare belysa avkastningen på egen insats i byggnadsföretagen och därmed sammanhängande likviditetsfrågor. Detta arbete bör inte föregripas.

Mot bakgrund av denna även tidigare (CU 1972: 26) uttalade inställ -

CU 1972:32

ning anser utskottet att vad i propositionen anförts och i övrigt upplysts angående bolagets särställning m. m. inte bör föranleda några uttalanden från riksdagens sida.

Utskottet har emellertid — med hänsyn till omständigheterna i övrigt — funnit sig i stället böra förorda att riksdagen bemyndigar Kungl. Majit att, om synnerliga skäl anses föreligga, bevilja bolaget ytterligare bostadslån med högst 18 000 000 kr. i huvudsaklig överensstämmelse med de villkor som angetts i propositionen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande begäran om förslag till vissa åtgärder på bostadsområdet att riksdagen avslår motionen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga,

2. beträffande förbättringslån till enskild ägare av flerfamiljshus att riksdagen med bifall till Kungl. Majits förslag samt med avslag å motionerna 1972: 1865, 1867 och 1868, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

3. beträffande återbetalningstid för förbättringslån att riksdagen med bifall till Kungl. Majits förslag och med avslag å motionen 1972: 1866 såvitt nu är i fråga godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

4. beträffande återbetalning av aktiverad del av förbättringslån att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande högsta belopp för räntefritt och stående förbättringslån att riksdagen med bifall till Kungl. Majits förslag samt med avslag å motionerna 1972: 1865 och 1866, båda såvitt nu är i fråga, godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

6. beträffande ändringar i grunderna för förbättringslån i vad de ej behandlats under 2—5 ovan att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

7. beträffande lån för vissa hyresförluster att riksdagen avslår motionen 1972: 1868 såvitt nu är i fråga,

8. beträffande uttalande om riktlinjer för bostadspolitiken att riksdagen avslår motionen 1972: 1867 såvitt nu är i fråga,

9. beträffande amorteringstid samt särskilda villkor för allmännyttiga bostadsföretag i fråga om lån för vissa hyresförluster att riksdagen med bifall till Kungl. Majits förslag och med avslag å motionen 1972: 1866 såvitt nu är i fråga godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

CU 1972:32

10. beträffande lån till studentbostadsstiftelser för vissa hyresförluster att motionerna 1972: 1869 och 1870, båda såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens vidare åtgärd,

11. beträffande särskilda villkor för studentbostadsstiftelser i fråga om lån för vissa hyresförluster

a. att motionerna 1972: 1865 och 1869, båda såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens vidare åtgärd,

b. att riksdagen avslår motionen 1972: 1870 såvitt nu är i fråga,

12. beträffande lån till studentbostadsföretag för vissa hyresförluster i fråga om i andra hand uthyrda lägenheter att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1870 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande lägsta belopp för lån för vissa hyresförluster att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1972: 1870 såvitt nu är i fråga godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

14. beträffande säkerhet för lån för vissa hyresförluster att riksdagen a.

som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b. avslår motionen 1972: 1870 såvitt nu är i fråga,

15. beträffande grunder för lån för vissa hyresförluster i vad de inte behandlats under 7—14 att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts,

16. beträffande tilläggsdirektiv till bostadsfinansieringsutredningen att motionerna 1972: 1865 och 1869, båda såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens vidare åtgärd,

17. beträffande vissa tidigare lån till studentbostadsföretag att riksdagen avslår motionerna 1972: 1869 och 1870, båda såvitt nu är i fråga,

18. beträffande höjning av bostadslån till AB Stadsfastigheter att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1972: 1838, 1866 och 1868, de båda sistnämnda såvitt nu är i fråga, bemyndigar Kungl. Maj:t att bevilja bolaget ytterligare bostadslån med högst 18 000 000 kr. i enlighet med vad utskottet anfört.

Stockholm den 28 november 1972

På civilutskottets vägnar

ERIK GREBÄCK

CU 1972: 32

10 Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Tobé (fp), Kristiansson i Örkelljunga (s), Petersson i Nybro (s), Andersson i Knäred (c), Lindkvist (s), Ullsten (fp)1, Henrikson (s), fru Olsson i Hölö (c), herrar Högström (s), Wennerfors (m), Claeson (vpk) och Adolfsson (m).

1 Endast betr. hemställan under 12—18.

Reservationer

1. beträffande begäran om förslag till vissa åtgärder på bostadsområdet av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Motionärernas huvudsyfte” och på s. 4 slutar med ”detta sammanhang” bort ersättas med text av följande lydelse:

Sedan motionen väckts har Kungl. Maj:t i prop. 1972: 124 föreslagit bl. a. ett stöd till förbättring av vissa flerfamiljshus i kommuns eller allmännyttigt bostadsföretags ägo. Vidare har öppnats vissa möjligheter att använda arbetsmarknadsmedel för viss upprustning. Åtgärderna är emellertid inte tillräckliga för att tillgodose det allmänt accepterade syftet att skapa nya arbetstillfällen och samtidigt höja bostadsstandarden på ett eftersatt område.

Fråga om vidgning av förbättringslånestödet att avse även enskilda fastighetsägare tas upp av utskottet här nedan. Angelägenheten att uppnå snabba resultat motiverar emellertid ytterligare omedelbara åtgärder för att främja upprustning och förbättring av äldre bostäder i allmänhet. Provisoriska lösningar är möjliga i den mån saneringsutredningens förslag behöver ytterligare beredas före ett slutligt ställningstagande.

Det är också viktigt att åtgärder för förbättring av byggarbetskraftens sysselsättning kanaliseras mot uppgifter som står i samklang med en omprövad inriktning av bostadspolitiken i allmänhet. Sålunda bör, förutom omedelbara ändringar i konkurrenshämmande och företagsdiskriminerande regler, särskilda åtgärder vidtas som syftar till att ytterligare öka småhusproduktionen, där efterfrågan ännu är stor, och till att främja glesbebyggelse.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande begäran om förslag till vissa åtgärder på bostadsområdet att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande förbättringslån till enskild ägare av flerfamiljshus av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Andersson i Knäred (c), fru Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

CU 1972: 32

dels det stycket i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”i utsikt” bort ersättas med text av följande lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag syftar som angetts till att bereda sysselsättning för byggarbetskraften genom upprustning av vissa bostäder som eljest inte skulle vara godtagbara. Syftet överensstämmer helt med vad som inom riksdagen tidigare förordats och torde, såvitt avser formerna, i viss mån ha karaktär av försöksverksamhet.

Om syftet skall kunna fullföljas med önskvärd snabbhet och effektivitet är det dock nödvändigt att stödet inte begränsas till kommuner och allmännyttiga bostadsföretag. Den av departementschefen antydda svårighet som kan ligga i att fastighetsvärdet ökar vid eventuell kommunal inlösen kan inte anses vara ett avgörande hinder för att göra stödet företagsneutralt och öka dess effektivitet. Avskrivning av stående lånedel föreslås endast ske helt vid rivning senast inom 15 år och delvis under ytterligare 10 år. Först då uppstår en kapitalsubvention. Det har inte visats att gällande ersättningsregler vid expropriation skulle behöva medföra befarade effekter. Även om så skulle ha varit fallet måste kapitalsubventioner oavsett ägarförhållandet även i dessa fall få ur statens synpunkt anses konsumerade genom de önskvärda effekter på arbetsoch bostadsmarknaden företaget redan gett. Under den fortsatta tilllämpningen kan andra lösningar självfallet övervägas.

Med hänsyn till det anförda bör lånemöjlighetema redan från början vidgas att avse även enskild fastighetsägare. Vad utskottet anfört härom bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna. dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande förbättringslån till enskild ägare av flerfamiljshus att riksdagen med avslag å Kungl. Maj:ts förslag, med bifall till motionerna 1972: 1865 och 1867 samt i anledning av motionen 1972: 1868, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande återbetalning av aktiverad del av förbättringslån av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

För aktiverad räntefri och stående del av förbättringslån kan övervägas om inte ränta och betalningssätt bör ansluta till lånet i övrigt med hänsyn till den schablonmässiga avgränsning som subventionsinslaget ändå har. Med beaktande av att en sådan föreskrift emellertid skulle kunna leda till svårigheter vid utvidgning av lånemöjlighetema till även enskilda företag bör dock i detta sammanhang endast förutsättas att återbetalningen skall ske genom jämkade annuiteter. Denna mening bör riksdagen ge Kungl. Maj:t till känna.

CU 1972: 32

4. beträffande maximibeloppet för räntefria och stående förbättringslån av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Andersson i Knäred (c), fru Olsson i Hölö (c) och herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet erinrar” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som bostadsstyrelsen anfört har byggnadskostnaderna stigit med 15 % sedan april 1970, då nuvarande maximibelopp fastställdes. Styrelsen beräknar att dessa kostnader stiger med ytterligare 5 % under tiden till den 1 juli 1973. Maximibeloppen bör därför i enlighet med styrelsens förslag samt motionerna 1972: 1865 och 1866 höjas till 15 000 kr. resp. 17 000 kr.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande högsta belopp för räntefritt och stående förbättringslån att riksdagen med avslag å Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall till motionerna 1972: 1865 och 1866, båda såvitt nu är i fråga, som i sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande lån för vissa hyresförluster av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att1

dels den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Enligt utskottets” och på s. 7 slutar med ”särskilt uttalande” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de farhågor som anförts i motionen 1972: 1868. Ett statligt ansvarstagande i föreslagen form för de finansieringssvårigheter som drabbar vissa byggnadsföretag, som inte anpassat sin nyproduktion till efterfrågan, kan — även om det anges som en engångsåtgärd — vara ägnat att minska företagens lyhördhet för tendenser inom efterfrågans styrka och inriktning. De nu diskuterade följderna av en reglerad bostadspolitik kan inte anses ha uppkommit överraskande. Det ansvar som staten åtagit sig genom lånesystemets konstruktion och brist på förutseende bör i stället grunda omedelbara överväganden om en företagsneutral och konkurrensfrämjande bostadspolitik. De aktuella svårigheterna kan i många fall förminskas genom en sänkning av hyrorna för att nå ökade totala intäkter och samtidigt bidra till lägre hyror för konsumenterna.

Kungl. Maj:ts förslag kan sålunda inte tillstyrkas. Härav följer även att de motioner vari föreslås modifieringar av Kungl. Maj:ts förslag avstyrks.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande lån för vissa hyresförluster att riksdagen med bifall till motionen 1972:1868 i denna del avslår Kungl. Maj:ts för 1

Vid bifall till denna reservation får utskottets hemställan under 8—15 anses ha förfallit.

CU 1972: 32

slag samt motionerna 1972: 1865, 1866, 1869 och 1870, samtliga såvitt nu är i fråga,

6. beträffande riktlinjer för bostadspolitiken av herr Tobé (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”till dem” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förts fram i motionen 1972: 1867 att ett riksdagens uttalande om den framtida bostadspolitiken bör göras även i detta sammanhang. Utskottet anser att riksdagen som sin mening bör ge Kungl. Maj:t till känna vad i denna del anförts i den nämnda motionen.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande uttalande om riktlinjer för bostadspolitiken att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1867 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts,

7. beträffande amorteringstid m. m. för lån för vissa hyresförluster av herr Claeson (vpk) som — under förutsättning av bifall till utskottets hemställan under 7 — anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Kungl. Maj:ts förslag” och slutar med ”Kungl. Maj:ts förslag” bort ha följande lydelse:

Ett kreditstöd som innebär att dagens och gårdagens hyresförluster skall täckas genom kraftiga ytterligare hyreshöjningar efter två år är inte en godtagbar åtgärd. Dessa hyreshöjningar kommer inte endast att i ett första skede drabba vissa lokalt avgränsade och redan nu mindre attraktiva bostadsområden utan även att i andra hand få allmänna hyreshöjande effekter. Så länge stödet endast är en omfördelning mellan hyresgästgenerationer måste krav ställas på att omfördelningar i vart fall skall drabba framtida hyresgäster så lindrigt som möjligt. Amorteringstiden för lånen måste därför utsträckas till minst 20 år. Den i propositionen föreslagna amorteringsfriheten under två år bör för allmännyttiga bostadsföretag ersättas med en generell ränte- och amorteringsfrihet under fem år med hänsyn till att självkostnadsprincipen i dessa företag inte medger fondering för extraordinära förluster.

dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande amorteringstid samt särskilda villkor för allmännyttiga bostadsföretag i fråga om lån för vissa hyresförluster att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1972: 1866 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

CU 1972: 32

8. beträffande vissa tidigare lån till studentbostadsföretag av herrar Tobé (fp) och Ullsten (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Förslagen i” och slutar med ”detta sammanhang” bort ha följande lydelse:

Förslagen i motionen 1972: 1870 om avskrivning av studentbostadsstiftelserna tidigare beviljade lån samt i motionen 1972: 1869 om uppskov med återbetalningen av dessa lån rör för dessa företag grundläggande frågor. Utskottet förutsätter att bostadsfinansieringsutredningen skyndsamt utreder härmed sammanhängande frågor så att förslag till en acceptabel lösning snarast kan föreläggas riksdagen. I avvaktan därpå bör kapitalkostnader tills vidare inte tas ut för dessa lån.

dels utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande vissa tidigare lån till studentbostadsföretag att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1869 och i anledning av motionen 1972: 1870, båda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande höjning av bostadslån till AB Stadsfastigheter

a. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Kungl. Maj:ts förslag” och på s. 8 slutar med ”i propositionen” bort ha följande lydelse:

Behovet av åtgärder för att fastighetsförvaltning i icke kommunal regi skall kunna bestå har varit känt sedan länge. Bristerna i paritetslånesystemet har påtalats redan före dess införande. Behovet av en översyn har erkänts av regeringen genom direktiven till bostadsfinansieringsutredningen.

Behovet av åtgärder är emellertid så omedelbart att beslut inte kan anstå till dess utredningen slutförts. Senast i motionen 1972: 1646, behandlad i civilutskottets betänkande CU 1972: 26, har begärts övergångsvisa åtgärder för att jämställa byggherrar av olika kategorier med avseende på statligt likviditetsengagemang.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen nu insett behovet av ett faktiskt handlande, låt vara endast i ett av de fall där de diskriminerande lånereglema träffat särskilt hårt. Ett ytterligare dröjsmål med dessa åtgärder skulle leda till att AB Stadsfastigheter nödgas träda i likvidation.

Utskottet tillstyrker därför, i enlighet med hemställan i motionen 1972: 1868, Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker motioner om avslag.

dels utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande höjning av bostadslån till AB Stadsfastigheter att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1972:1868 samt med avslag på motionerna 1972:1838 och 1866, den förstnämnda och den sistnämnda motionen såvitt

CU 1972: 32

nu är i fråga, medger att de statliga bostadslån som har beviljats bolaget utökas till 25 % av låneunderlaget och att som säkerhet för dessa lån godtas inteckningar inom 95 % av pantvärdet.

b. av herr Claeson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Kungl. Maj:ts förslag” och på s. 8 slutar med ”i propositionen” bort ha följande lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag att riksdagen medger utökning av de statliga bostadslån som har beviljats AB Stadsfastigheter stöds i motionen 1972: 1868, vari bl. a. hemställs att riksdagen med godkännande av förslaget medger utökade bostadslån till AB Stadsfastigheter. I motionerna 1972: 1838 och 1972: 1866 hemställs att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Som skäl för förslaget om utökning av bostadslån till bolaget har departementschefen anfört att den stora andelen upplånat kapital som måste förräntas och amorteras på marknadens villkor i förening med att huvudparten av bolagets fastigheter färdigställts under den period då räntan på bottenlån var som högst, otvivelaktigt skapat problem för bolaget. Vidare åberopas bolagets speciella karaktär i övrigt.

Utskottet har i sitt betänkande CU 1972: 26 behandlat ett i motionen 1972: 1646 (m) väckt yrkande att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle hemställa om förslag till årets riksdag angående övergångsvisa åtgärder i syfte att jämställa byggherrar av olika kategorier med avseende på statligt likviditetsengagemang. Till grund för behandlingen hade utskottet bl. a. en av Svenska byggnadsentreprenörföreningen avgiven skrivelse i ämnet, till vilken fogats en promemoria om likviditetssituationen i AB Stadsfastigheter. Utskottet utgick från att då aviserad genomgripande översyn av bostadsfinansieringen skulle komma att ytterligare belysa avkastningen på egen insats i byggnadsföretagen och därmed sammanhängande likviditetsfrågor och ansåg att behovet av provisoriska lösningar därvid fick bedömas på vanligt sätt. Utskottets hemställan att motionsyrkandet skulle avslås — varemot utskottets ledamöter från moderata samlingspartiet reserverat sig — följdes av riksdagen.

Utskottet har i anledning av nu föreliggande yrkanden gjort följande bedömning.

Anledning finns inte att ifrågasätta uppgifterna om att bolaget, med ett aktiekapital om 1 milj. kr. och långfristiga skulder om ca 380 milj. kr. enligt utgående balansräkning per den 31 december 1971, behöver en ytterligare tillfällig likviditetsförstärkning utöver det belopp om 2 milj. kr. som ställts till förfogande av Svenska byggnadsindustriförbundet. Även om det likaledes är obestritt att sedan år 1968 gällande regler för bostadslån och hyressättningsprincipema tills vidare inverkar på

CU 1972: 32

bolagets och övriga enskilda fastighetsägares likviditet kan dock enligt utskottets mening inte enbart därav dras några slutsatser om lämpligheten av att staten skall vidta någon åtgärd för att förbättra denna likviditet i ett enskilt bolag med anmärkningsvärt lågt eget kapital.

Bolagets syfte är enligt bolagsordningen att främja bostadsförsörjningen i riket och/eller byggnadsforskning och/eller forskning rörande samhällsplanering. Utdelning på bolagets aktier är begränsad att motsvara den utdelning som kan medges för allmännyttiga bostadsföretag. Vid bolagets upplösning skall på visst sätt beräknat överskott anslås till ändamål enligt bolagets syfte. Så länge bolaget häftar i skuld för statliga bostadslån kan bolagsordningen inte ändras utan medgivande av bostadsstyrelsen.

Bolagets sålunda angivna speciella karaktär kan enligt utskottets mening inte tas till intäkt för att medge bolaget andra lånevillkor än som följer av redan gällande bestämmelser. Bolaget kan inte genom de temporära inskränkande bestämmelserna i bolagsordningen anses ha sådan likhet med allmännyttigt bostadsföretag att för dessa gällande lånevillkor bör tas in i en jämförelse. Det bör också noteras att någon av statsmakterna föreskriven begränsning av utdelningen från allmännyttiga bostadsföretag numera inte föreligger vare sig formellt eller reellt.

I detta sammanhang bör enligt utskottets mening vidare beaktas att ytterligare bostadslån till företaget skulle strida mot hittills tillämpad ordning att inte ta upp fråga om ändring av beviljade och utbetalade lån i vidare mån än som kan anses vara förutsatt i lånebeslutet.

Det anförda leder utskottet till den slutsatsen att uppgivna skäl inte ens i förening med varandra borde föranleda till annat ställningstagande än det som utskottet gjort vid årets vårriksdag och som godkänts av riksdagen. Propositionen avstyrks därför i denna del.

dels utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande höjning av bostadslån till AB Stadsfastigheter att riksdagen med avslag på Kungl. Maj ris förslag och motionen 1972: 1868 samt med bifall till motionerna 1972: 1838 och 1866, den förstnämnda och den sistnämnda motionen såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Majri till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

beträffande studentbostadsföretagen av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anfört:

Vår grundinställning är att statliga lån för täckande av hyresförluster inte bör införas. Skälen därtill har utvecklats i särskild reservation. Därav följer att denna lånemöjlighet inte heller skulle stå öppen för studentbostadsföretag.

CU 1972: 32

17 Vi har däremot anledning stryka under att ett sådant ställningstagande inte innebär att studentbostadsföretagens särskilda finansiella svårigheter underskattas. Utskottet har ansett att bostadsfinansieringsutredningen kan ta upp dessa frågor. Vi förutsätter att så sker snarast möjligt och att därvid arbetet riktas in på att genom ändrade återbetalningsregler för tidigare lån sätta studentbostadsföretagen i en sådan situation att de — oavsett förvaltningsförhållandena i övrigt — befrias från orealistiska pålagor.

MARCUS »OKTIL STHLM 1 »71 7100S»

)