Betänkande i anledning av motion om slopande av ortsgrupperingen av statsanställdas löner
Inrikesutskottets betänkande nr 1 år 1972
MJ 1972:1
Nr 1
Betänkande i anledning av motion om slopande av ortsgrupperingen av statsanställdas löner.
Motionen
I motionen 1972:592 av herr Fälldin m. fl. (C) hemställs att riksdagen uttalar' sig för att ortsgrupperingen av de statsanställdas löner avvedklas i enlighet med vad i motionen anförts samt att därvid de särskilda förhållandena beträffande övre Norrland beåktas.
I motionen anförs bl. a.
Även om frågan om ortsgrupperingen hör till de frågor som de statsanställda kan förhandla om, bör det stå riksdagen fritt att uttala sin mening angående ett system som en gång införts genom riksdagsbeslut. Intresse för en lösning av frågan torde finnas hos organisationerna, och riksdagen bör som sin mening uttala att ortsgrupperingen bör avvecklas. Avvecklingen bör ske så snart som möjligt i samband med avtalsförhandlingar.
Nuvarande ordning m. m.
Lönerna enligt det allmänna avlöningsavtalet för statliga och vissa andra anställda är graderade med hänsyn till tjänstemännens stationeringsorter. Löneplanen A räknar med två ortsgrupper, 4 och 5, medan däremot lönerna enligt löneplanerna B och C, vilka omfattar högre tjänstemän, inte är ortsgrupperade.
Till ortsgrupp 5 hänförs Stockholm och dess grannkommuner, Norrbottens län, större delen av Jämtlands län, de inre delarna av Västerbottens län samt en kommun i Västernorrlands län. Löneskillnaden mellan ortsgrupp 4 och 5 är 62 kr. i löneklass A l, 107 kr. i löneklass A 14 och 36 kr. i löneklass A 33.
Tjänstgöring i större delen av Norrland är förenad med särskilda kallortstillägg som varierar mellan ca 1 och 8 % av lönen beroende på ortens läge.
Den första enhetliga ortsgrupperingen av statstjänstemännens löner
infördes genom beslut av 1919 års riksdag och avsåg då endast kommunikationsverkens personal. Från och med år 1922 vidgades gruppindelningen att omfatta samtliga tjänstemän inom civilförvaltningen, indelade i sju ortsgrupper A—G. Under första hälften av 1930-talet tillkom ytterligare provisoriskt två grupper. På basis av en år 1935 verkställd
Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 1
InU 1972:1
dyrortsundersökning fastställdes vid 1939 års lönegruppering systemet med nio ortsgrupper, A—I.
Syftet med att differentiera lönerna var från början att kompensera statstjänstemän på orter med högt prisläge (och skatteuttag). Sedan en viss utjämning beträffande allmänna levnadskostnader successivt skett minskades antalet ortsgrupper under slutet av 1940-talet från nio till fem, med beteckningarna 1—5. Ar 1954 respektive 1962 minskades de ytterligare då ortsgrupperna 1—2 avvecklades. Efter 1968 års förhandlingar minskades ortsgruppsspännvidden (skillnaden mellan lönerna för lägsta och högsta ortsgrupp i procent av sistnämnda lön) med 25 % och vid 1971 års förhandlingar införlivades ortsgrupp 3 helt med ortsgrupp 4. I den nuvarande grupperingen är antalet ortsgrupper således endast två, 4—5.
Metoden med ortsgruppering har även använts inom skattesystemet. Mellan år 1919 och 1961 tillämpades skattefria ortsavdrag som bestämdes med hänsyn till skilda orters dyrhet. Ortsgrupperingen var fr. o. m. år 1948 densamma som inom det statliga lönesystemet.
Statens tjänstemän tillerkändes år 1965 förhandlingsrätt beträffande bl. a. löneförmåner. Lönens storlek på olika orter blev således en av de frågor som man kunde träffa avtal om. För att möjliggöra för riksdagen att få ett reellt inflytande på lönekostnaderna i statsbudgeten tillskapades år 1965 riksdagens lönedelegation med uppgift att på ett tidigt stadium medverka i förhandlingarna och på riksdagens vägnar godkänna träffade överenskommelser.
Vid samråd inför 1971 års avtalsrörelse mellan statsrådet Löfberg och lönedelegationen framställdes på ett tidigt stadium yrkande att delegationen skulle uttala sig för en snabb avveckling av ortsgrupperingen. Yrkandet avslogs. Företrädarna för de borgerliga partierna reserverade sig. I samband med att lönedelegationen godkände 1971 års avtal gjordes ingen reservation i den aktuella frågan.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om den statliga dyrortsgrupperingens avskaffande har genom motioner aktualiserats under en följd av år under 1950- och 1960-talen liksom åren 1970 och 1971. Statsutskottet, som fram till 1971 behandlade motionerna, avstyrkte dem genomgående. På senare tid hänvisades därvid till att frågan inte lämpligen borde behandlas i annan ordning än att riksdagen genom lönedelegationen ger sin mening till känna i samband med löneförhandlingar.
Vid 1971 års riksdag ankom det på inrikesutskottet att pröva frågan i anledning av den till utskottet remitterade motionen 1971:106. Utskottet avstyrkte motionen med samma motivering som statsutskottet anfört under senare år (InU 1971:32). Företrädare för centerpartiet
InU 1972:1
och moderata samlingspartiet reserverade sig för bifall till det aktuella motionsyrkandet.
(Jtskottet
Lönerna för det stora flertalet statsanställda bestäms i förhandlingar mellan statens avtalsverk, å ena sidan, samt Statsanställdas förbund, Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion, å andra sidan. I enlighet härmed tillhör frågan om lönenivån på olika orter — ortsgrupperingen — de ämnen varom avtal träffas. Systemet med ortsgruppering av lönerna för de statsanställda har tidigare varit mer utbyggt och differentierat än det är i dag. Parterna på arbetsmarknaden har genom överenskommelser successivt reducerat antalet ortsgrupper, och efter 1971 års löneuppgörelse återstår endast ortsgruppema 4 och 5.
I motionen yrkas att riksdagen skall uttala sig för att ortsgrupperingen avvecklas varvid särskild hänsyn skall tas till förhållandena i Norrland.
Riksdagen har vid åtskilliga tillfällen och senast i november 1971 avslagit motioner av samma innebörd.
Utskottet avstyrker liksom föregående år motionsyrkandet. Motiveringen för avslaget är av principiell natur. Ortsgrupperingen av lönerna är en avtalsfråga. I samband med att de offentligt anställda tjänstemännen tillerkändes förhandlingsrätt skapades riksdagens lönedelegation för att på riksdagens vägnar utöva inflytande på förhandlingar och godkänna träffade avtal. Med hänsyn härtill kan det inte vara riktigt att riksdagen på det sätt motionärerna begär gör för staten som arbetsgivare bindande uttalanden för kommande avtalsförhandlingar.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 1972:592.
Stockholm den 15 februari 1972
På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande
herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i östersund (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson (s), Johansson i Simrishamn (s), Stridsman (c), fru Ludvigsson (s), herrar Nilsson i Kalmar (s), Mattsson i Skee (c), Ekinge (fp), Winberg (m) och Hallgren (vpk).
InU 1972:1
4 Reservation
\,<s ■; vd ' ... i-u;';
av herrar Stridsman (c) och Mattsson i Skee (c) som anser dels att utskottets yttrande fr. o. m. det avsnitt på s. 3 som börjar med ”Riksdagen har” bort erhålla följande lydelse:
”Den omständigheten att ortsgrupperingen numera är en förhandlingsfråga bör inte hindra att riksdagen i den ordning som motionärerna föreslår ger till känna sin uppfattning om systemet. Enligt utskottets mening finns det inga bärande skäl för att behålla ortsgrupperingen.
I enlighet med motionärernas yrkande bör därför riksdagen uttala att statens avtalsverk i kommande förhandlingar verkar för en avveckling av ortsgrupperingen. Utskottet förutsätter att de speciella problem beträffande Norrland som kan vara förknippade med avvecklingen kommer att beaktas.”
dels att utskottet bort hemställa
”att riksdagen med bifall till motionen 1972:592 som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört”.
. .v i r. " ■ . . ' . ■
■:<: i; •; i. ; ;i . . ; ;-i. ; ■ i-"'- •
a ■ •: .. .i': • : i -
Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1972