Betänkande i anledning av propositionen 1972:82 om vissa pensionsfrågor, m. m. jämte motion
Inrikesutskottets betänkande nr 13 år 1972 InU 1972:13
Nr 13
Betänkande i anledning av propositionen 1972: 82 om vissa pensions frågor, m. m. jämte motion.
Propositionen
Kungl. M aj:t har i propositionen 1972: 82 (finansdepartementet) före slagit riksdagen att bemyndiga Kungl. M aj:t att
1. vidtaga ändringar i förordnandepensionskungörelsen (1959: 288) enligt vad som förordats under I,
2. besluta om den slutliga regleringen av vissa äldre pensioner och år liga understöd, som förordats under II,
3. upphäva vissa föreskrifter om inskränkningar i rätten att uppbära pension enligt vad som förordats under III,
4. besluta om rätt till pension åt övertalig ordinarie tjänsteman enligt vad som förordats under IV,
5. reglera pensionsförhållandena för arbetstagare vid husgerådskamm aren samt pastorerna vid dessa diakonianstalter i enlighet med vad som förordats under V,
6. besluta om förbättrad pensionsrätt för viss personal inom utrikes förvaltningen enligt vad som förordats under VI,
7. besluta om förbättrade pensionsförmåner för f. d. lärare vid folkskoleseminarier m. m. och för f. d. förvaltaren Eric Brinkhagen enligt vad som förordats under VII,
8. besluta om pension åt professorn John Nihlén enligt vad som fö r ordats under VIII C,
9. besluta om särskild ersättning åt f. d. överlotsen Arne Mengwall en ligt vad som förordats under IX,
10. besluta om skadelivränta åt svarvaren Lars Blom och ingenjören Sven Sjögren enligt vad som förordats under X.
Vidare delges riksdagen vad föredraganden anfört om pension åt vissa f. d. städerskor vid folkskoleseminariet i Strängnäs och f. d. arkivarbetaren Helena Kostulowska under V III A och B.
I avsnitt I i propositionen tas upp frågor om samordning, utbetalning och pensionsbelopp när det gäller förordnandepension. Avsnitt II gäller slutlig reglering av vissa äldre pensioner och årliga understöd till ett fem tiotal förutvarande vägarbetare. I avsnitt III föreslås upphävande av i äldre pensionsbestämmelser föreskrivna inskränkningar i rätten att upp bära pension för pensionärer som undergår frihetsstraff eller är föremål för liknande tvångsingripande. I avsnitt IV begärs bemyndigande för 1 Riksdagen 1972.18 sami. N r 13
Kungl. M aj:t att medge pension åt ordinarie tjänsteman som förlorat sina arbetsuppgifter genom omorganisation och inte kan beredas annat läm p ligt arbete. D et förutsätts att de fall där bemyndigandet utnyttjats bringas till riksdagens kännedom i efterhand. Avsnitt V gäller pensionsfrågor för arbetstagare vid husgerådskammaren och pastorer vid vissa diakonian stalter.
Avsnitt VI avser förbättrad pensionsrätt för viss personal inom utrikes förvaltningen. Föredraganden anför att på grund av speciella anställ ningsförhållanden tvingas ofta vissa tjänstemän i utrikesdepartementet att acceptera ett sämre pensionsskydd när de förflyttas till utlandsmyn dighet inom utrikesförvaltningen. D etta får i händelse av dödsfall följder för de efterlevande som föredraganden inte finner godtagbara. H an kan därför biträda ett av arbetsutskott II inom utrikesförvaltningens lönenämnd utarbetat förslag som innebär att familjepensionen i sådant fall beräknas efter lönegraden för den tjänst som tjänstemannen innehade i utrikesdepartementet vid tidpunkten för förflyttningen eller den högre lönegrad som han under vissa betingelser skulle ha kunnat påräkna vid fortsatt anställning där.
Vidare förordas att riksdagens bemyndigande inhämtas för att Kungl. M aj:t efter skälighetsprövning i varje särskilt fall skall kunna bevilja sjukpension åt tjänstem an inom utrikesförvaltningen enligt de regler som angetts i fråga om familjepension.
I avsnitt V II föreslås förbättrade pensionsförmåner för f. d. lärare vid folkskoleseminarier och övningsskolor som avvecklats eller är under av veckling på grund av omläggningen av lärarutbildningen. I samma och följande avsnitt föreslås förbättrade pensionsförmåner, pensioner, sär skild ersättning resp. skadelivräntor åt vissa personer.
Slutligen delges riksdagen vad föredraganden anfört om pension åt vissa f. d. städerskor och en f. d. arkivarbetare.
Motion
I motionen 1972: 1655 av herr Börjesson i Falköping (c) hemställs att riksdagen vid behandlingen av Kungl. M aj:ts proposition 1972: 82, punkt VI, beslutar att den föreslagna förbättringen av pensionsrätten för viss personal inom utrikesförvaltningen skall avse såväl egenpension som familjepension i enlighet med vad som har anförts i motionen.
M otionären anför bl. a. att samma regler bör gälla för egenpension och för familjepension. Eftersom tjänstepensionen är att betrakta som en rä t tighet, bör inte förekomma någon skälighetsprövning. M otionären anser vidare att garantier bör skapas för bibehållna pensionslöneförmåner även vid förflyttning mellan orter utom landet. H an åsyftar därvid att det torde ha inträffat att utrikeskanslister fått sämre lönegradsplacering vid förflyttning mellan olika stationeringsorter utom Sverige.
Utskottet
I förevarande proposition läggs under åtta avsnitt fram förslag rörande vissa pensionsfrågor m. m.
De pensionsförmåner som utgår enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente är dels egenpension, dels familjepension till efterlevande. Egenpensionsförmåner utgörs av ålderspension och sjukpension eller, om tjänstemannen läm nar anställningen av annat skäl än uppnådd pensions ålder eller sjukdom, egenlivränta eller förtidspension.
Pension räknas norm alt på grundval av den lönegrad i vilken tjänste mannen är placerad. Denna grundregel h ar visat sig leda till vissa kom plikationer för personal inom utrikesförvaltningen. Bakgrunden härtill är den inom utrikesförvaltningen norm alt förekommande växeltjänstgö ringen mellan departem entet och utrikesrepresentationen och det egen artade lönesystemet för utlandstjänstgörande personal. I systemet ingår a tt tjänstemän i departem entet vid förflyttning till post i utlandet i åtskil liga fall kan nödgas acceptera tjänst i lägre lönegrad än den som han innehar i departementet. De erhåller vid utlandstjänstgöring utöver lönegradslönen annan ekonomisk gottgörelse i form av olika tillägg, men des sa är inte pensionsgrundande.
I propositionen föreslås (avsnitt VI) att pensionsskyddet för berörd personal förbättras på så sätt att efterlevande till tjänstem an som avlidit efter förflyttning från departementet till lägre tjänst hos utlandsmyndig het skall få familjepension beräknad efter lönegraden för tjänst som tjänstemannen innehade i departem entet vid förflyttningen eller den högre lönegrad han skulle h a kunnat påräkna vid fortsatt tjänstgöring där. I fråga om egenpension föreslås att Kungl. M aj:t skall efter skälighetsprövning kunna besluta om högre sjukpension än som följer av den vid pensioneringstillfället aktuella lönegraden. Förslaget innebär i denna del att andra egenpensionsförmåner än sjukpension skall följa huvud regeln. I motionen 1972: 1655 begärs att denna begränsning slopas.
Förhållandena inom utrikesförvaltningen motiverar att avsteg görs från den vanliga principen som gäller fö r statstjänstemäns pensionering. Utskottet biträder Kungl. M aj:ts förslag, som innebär ett förstärkt pen sionsskydd vid dödsfall och invaliditet. N är det gäller motionsyrkandet att samma reglering skall gälla för egenpensions- och familjepensionsförmåner anser utskottet att vissa skäl talar härför. Som fram gått av vad utskottet ovan anfört sammanhänger emellertid frågan ytterst med det inom utrikesförvaltningen tillämpade avlöningssystemet. Enligt beslut av Kungl. M aj:t är detta system f. n. under översyn. Förändringar i systemet får direkta konsekvenser för pensionerna. Till detta kommer att pensionerna ingår bland de frågor varom parterna äger träffa avtal. Arbetet på ett pensionsavtal pågår inom en av statens avtalsverk och personalens huvudorganisationer gemensamt tillsatt arbetsgrupp med
inriktning på att ett sådant avtal — som skulle ersätta allmänna tjänstepensionsreglementet — skall åstadkommas snarast möjligt.
M ot bakgrunden av det anförda är utskottet inte berett att tillstyrka motionen.
Beträffande övriga avsnitt i propositionen h ar utskottet inte funnit anledning till erinran eller särskilt uttalande. Propositionen tillstyrks alltså i sin helhet.
U tskottet hemställer
att riksdagen med avslag på motionen 1972: 1655 bifaller propo
sitionen 1972: 82. Stockholm den 16 maj 1972
P å inrikesutskottets vägnar K A RL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s), N ordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Fridolfsson (s), Stridsman (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalm ar (s), Frans son (c), Nygren (s) och Ekinge (fp).
MARCUS BOKTR. STHLM 1 9 7 2 7 2 0 0 5 8