Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående besvärsrätten i mål om utmätning
Nr 4
Lagutskottets betänkande i anledning av m otion angående besvärsrätten i mål om utmätning.
I m otionen 1972:20 av herr Sjöholm (fp) hem ställs a tt riksdagen m å tte besluta a tt klagan över verkställd u tm ätning skall upptagas till prövning oavsett av vem besvär anföres.
Gällande rätt
Enligt 200 § utsökningslagen (1877:31 s. 1) — i d e t följande benäm nd UL - föres klagan m o t utm ätningsm ans förfarande i mål varom utsökningslagen handlar hos överexekutor. Tiden fö r klagan över utm ätningsm ans förfarande är i regel inte begränsad. Vill gäldenär eller borgenär klaga hos överexekutor över beslut om u tm ätning skall han dock enligt 201 § UL göra det inom tre veckor från den dag då han fick del av beslutet. F örsittes denna tid och visas inte inom sam m a tid laga förfall u p p tas enligt 204 § klagan in te till prövning såvitt den åsy ftar a tt vinna ändring i utm ätningsm annens åtgärd. Vid u tm ätningsförrättningen skall utm ätningsm annen m eddela underrättelse om vad som bö r iakttagas för ändrings sökande sam t äventyret om det försum m as.
Om part ej nöjes åt överexekutors beslut i utsökningsm ål äger han besvära sig däröver i hovrätten (211 §). Mot hov rätts utslag eller beslut i utsökningsm ål fullföljes talan genom besvär till högsta dom stolen (219 §).
UL reglerar inte frågan om vem som är behörig a tt föra talan m ot beslut i exekutivt ärende. Bestäm m elsen i 201 § UL a tt gäldenär eller borgenär som vill klaga över beslut om u tm ätn in g skall göra d etta inom tre veckor från den dag han fick del av beslutet innebär således inte a tt part h ar en obetingad rä tt a tt föra talan m o t beslut i utm ätningsärende. I gällande rä tt har part inte fu nnits behörig a tt föra talan m ot beslut som ej kan anses angå hans rätt. Sålunda upptas i praxis inte gäldenärs klagan över u tm ätning till prövning om överklagningen grundas på a tt annan tillhörig egendom tagits i m ät (NJA 1903: 378, Sv JT 1926 s. 9 och 23 och 1951 s. 269, Åke Hassler, U tsökningsrätt, Lund 1960, s. 421). D ärem ot tillerkännes tredje m an klagorätt i större utsträckning än vad
Riksdagen 1972. 8 sami. N r 4
sorn är fallet i civilprocessen. Man har antagit, an fö r Hassler, a tt var och en som finner sin rä tt kränkt genom beslut eller åtgärd i utsöknings mål äger klaga däröver. Sålunda får i gällande rä tt utm ätning överklagas av den som påstår sig vara ägare till egendom som u tm ä tts (jfr 69 § UL). F ör tredje m an gäller in te någon bestäm d klagotid (jfr Sv JT 1953 s. 46).
Motionen
M otionären anför inledningsvis a tt tilläm pningen av de bestäm m elser som reglerar klagan över utm ätningsm ans förfarande har le tt fram till helt orim liga konsekvenser i vissa fall. F ö r a tt belysa sitt påstående anför m otionären födande exem pel. Sedan för en gäldbulden gift m an egendom u tm ä tts i m akarnas hem visar d e t sig sederm era a tt egendom en tillhör h u strun. Mannen avlåter därför en klagoskrift till överexekutor. Besvären avslås av denne enär m annen icke äger anföra besvär eftersom han inte lidit någon skada. Därpå klagar h u stru n hos h ovrätten över överexekutors utslag. H ovrätten förklarar då — form ellt otadligt — a tt h u stru n in te äger anföra besvär över e tt utslag som avser annan person. V arken överexeku to r eller h o v rätten ägnar något som helst intresse åt hu r det verkligen förhåller sig i själva rättssaken. Den form ella rättvisan har triu m ferat över den m ateriella, b yråkratin h ar besegrat det sunda fö rn u fte t, anför m otionären.
D et borde enligt m otionären vara en självklar regel att sy ftet m ed alla bestäm m elser som avser a tt göra det möjligt a tt påtala felaktigheter i m yndigheternas handlande skall vara a tt skapa rättvisa. Det sy fte t bör inte få urholkas av den överdim ensionerade respekten för rena form alia. I d et aktuella fallet b ör sålunda en felaktig u tm ätningsförrättning förklaras hävd, oavsett vem som har fäst den överordnade instansens uppm ärksam h et på det oriktiga fö rfarandet, fram håller m otionären. Han föreslår a tt lagtexten utform as så a tt de döm ande instanserna bereds full frihet a tt i ordens egentliga mening skipa rättvisa och tillägger avslutningsvis att det to rd e få ankom m a på vederbörande u tsk o tt a tt u ta rb e ta erforderlig lagtext.
Reformering av utsökningslagen
Lagberedningen arbetar sedan 1960 m ed en reform av utsökningslagen och därm ed sam m anhängande lagstiftning. Enligt vad u ts k o tte t under hand har in h äm tat har det förhållande som behandlas i m otionen uppm ärksam m ats av lagberedningen, som torde kom m a a tt föreslå att frågan regleras.
U tskottet
I m o tio n en anförs a tt tilläm pningen av de bestäm m elser som reglerar klagan över utm ätningsm ans förfarande har le tt fram till orimliga konsekvenser i vissa fall. M otionären hänvisar till e tt fall där utm ätning sk e tt i e tt hem fö r m annens gäld. Sedan det visat sig a tt det u tm ä tta godset tillhörde hu stru n klagade m annen hos överexekutor, som em eller tid inte tog u p p besvären till prövning u n d er m otivering a tt m annen inte ägde anföra besvär eftersom han inte lidit någon skada. När sedan h u stru n klagade över överexekutors beslut avvisades hennes besvär av h o v rätten som anförde a tt h u stru n inte ägde anföra besvär över e tt utslag i e tt ärende där hon inte var p art. Själva saken, frågan om u tm ätningen var felaktig, blev således aldrig rättsligt prövad. F ör a tt de döm ande instanserna skall beredas full frihet a tt i ordens egentliga m ening skipa rättvisa bö r lagtexten enligt m otionärens m ening ändras så a tt klagan över verkställd utm ätn in g skall u p p ta s till prövning oavsett av vem besvär anförs och han hem ställer a tt riksdagen skall fa tta beslut härom .
Såsom fram går av den i d e t föregående intagna redogörelsen över gällande rä tt saknar utsökningslagen bestäm m elser om vem som får föra talan m ot beslut i exekutivt ärende. I allm änhet har naturligtvis sökande och svarande i utsökningsm ål klagorätt. 1 gällande rä tt har m an em ellertid intagit i den stå n d p u n k te n a tt p art inte får överklaga beslut som inte kan anses angå hans egen rä tt. E tt sådant fall är a tt gäldenär överklagar en u tm ä tn in g på den grund a tt det u tm ä tta godset tillhör tredje m an. E tt fö rlopp såsom det m otio n ären beskrivit är alltså fullt m öjligt, vilket u ts k o tte t finner vara otillfredsställande. Visserligen ägde, som fram går av redogörelsen fö r gällande rä tt, h u stru n i det beskrivna fallet rä tt a tt själv överklaga u tm ätningen och d e t u ta n a tt iakttaga bestäm d klagotid. En fö ru tsättn in g för a tt tredje m an skall kunna klaga är dock a tt han får vetskap om a tt hans gods tagits i m ät, vilket inte alltid to rd e vara fallet, sam t a tt han blir upplyst om sin rä tt a tt klaga. Det anförda talar enligt u tsk o tte ts m ening fö r a tt en utm ätn in g sfö rrättn in g skall k unna överkla gas av part även om hans rä tt in te är om edelbart berörd.
Enligt vad u ts k o tte t erfarit h ar lagberedningen u nder pågående arbete m ed en reform ering av utsökningslagen uppm ärksam m at a tt gällande regler om klagorätt över utm ätningsm ans förfarande kan få konsekvenser som in te är tillfredsställande. Det torde därför kunna förväntas a tt lagberedningen i e tt kom m ande betänkande föreslår bestäm m elser,
varigenom den av m otionären aktualiserade frågan regleras. Något initiativ från riksdagens sida kan således inte anses erforderligt.
U tsk o tte t hem ställer
a tt m otionen 1972:20 avslås.
Stockholm den 22 februari 1972
På lag u tsk o ttets vägnar
DANIEL WIKLUND
Närvarande: h errar W iklund i Stockholm (fp), Svedberg (s), Sundelin (s), fröken A nderson i Lerum (s), herrar Lidgård (m ), Börjesson i Falköping (c), fru Å sbrink (s), herr Sjöholm (fp )* , fru Lundblad (s)*, fru Jonäng (c), herrar Andersson i Södertälje (s), Israelsson (vpk), fru Nilsson i Sunne (s) och herr S öderström (m ).
* Ej närvarande vid b etän k an d ets justering.
K L B e ck m an s T ry c k e r i e r AB, 1 9 7 2