Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om delägarsparande m. m.

Näringsutskottets betänkande nr 18 år 1972

NU 1972:18

Nr 18

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om delägarsparande m. m.

Ärendet

I detta betänkande behandlas följande motioner:

1972:152 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj.t begära att tillkomsten av löntagarägda företag stimuleras,

1972:753 av herr Hörberg m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen skall hos KungL Maj:t begära en parlamentarisk utredning med representanter för arbetsmarknadens parter och erforderlig ekonomisk expertis med uppdrag att utreda möjligheterna till ekonomisk demokratisering genom aktier till de anställda såsom andel i företagens kapitaltillväxt,

1972:1319 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära att en parlamentarisk utredning tillsätts under medverkan av arbetsmarknadens parter och erforderlig expertis med uppgift att avge förslag om hur allmänna riktlinjer bör uppdragas för att ge löntagarna andel i långsiktigt företagssparande och hur metoder att från statsmakternas sida gynna en sådan utveckling bör utformas,

1972:1354 av herr Schött m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära utredning och förslag om ett system för delägarsparande,

1972:1355 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj.'t anhålla om utredning beträffande ett system för lönsparande i företagen som grundar sig på köp av konvertibla obligationer i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motiveringen till yrkandet i motionen 1972:152 finns i motionen 1972:157 angående arbetsdemokratin. Motiveringen till yrkandet i motionen 1972:1354 finns i motionen 1972:819 om sparstimulerande åtgärder.

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har avgivit remissyttranden över motionerna.

1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 18

Kartong: S. 7, Reservationer. Mellan första och andra stycket insättes:

”Att stimulera deltagande (= utskottet) motiv åberopas

också.

NU 1972:18

2 Motionerna

I motionen 1972:157, som innehåller motiveringen för yrkandet i motionen 1972:152, anförs att gällande lagstiftning inte förhindrar bildandet av löntagarägda företag men att de möjligheter som står till buds har tillämpats i mycket ringa utsträckning. S. k. förvaltarskapsföretag är, säger motionärerna, en företagsform som helt förenar beslutanderätt med ägaransvaret för företagets ekonomiska resultat, och erfarenheterna härav skulle ge en värdefull belysning av arbetsdemokratiska problem.

Den fortlöpande kapitaltillväxten inom företagen tillfaller kapitalägarna ensamma, sägs i motionen 1972:753. Från jämlikhetssynpunkt borde emellertid de som tillför produktionsfaktorerna kapital och arbete göra detta på lika villkor. Motionärerna förordar att ett system för de anställdas andel i kapitaltillväxten skall skapas, baserat på värdet av deras arbetsinsatser. Den praktiska utformningen föreslås bli den att aktier emitteras till värdet av den återinvesterade delen av vinsten och fördelas mellan kapitalägare och anställda exempelvis i en viss proportion till insatserna, definierade som aktiekapitalets värde respektive summan av de anställdas löner. Motionärerna åberopar några olika uttalanden från fackligt och politiskt håll som belägg för att intresset för kapitaltillväxtens fördelning har vuxit på senare år. En viss lagstiftning torde, säger de till sist, vara nödvändig för att en tillfredsställande lösning skall kunna nås.

Motionen 1972:1319 anknyter till liknande motioner åren 1968-1971. Inledningsvis anförs att det för att möjliggöra tillräckligt höga industriinvesteringar erfordras att det totala sparandet är högt och sker i ändamålsenliga former. En genomsnittligt något högre lönsamhet för företagen skulle, menar motionärerna, dels stärka företagens eget sparande, dels ge företagen ökade möjligheter att bredda sitt ägarkapital genom nyemissioner. Tyngdpunkten i ett program för ökat företagssparande bör, anser de, ligga på åtgärder som innebär att förmögenhetstillväxten inte förbehålls en begränsad krets kapitalägare. Efter att ha hänvisat till ett par av de uttalanden som också återges i motionen 1972:753 anger motionärerna vissa allmänna principer för ett system som ger löntagarna del av kapitalbildningen inom företagen. De anställda bör genom andelar i företagssparandet få en personligt ägd tillgång i form av en för avsevärd tid uppskjuten andel i vinst, dock uttagbar under speciella omständigheter. Andel i sparandet inom ett visst företag skall kunna medföras vid flyttning till annat företag eller annan verksamhet. Olika former av tillgångsbevis anges vara tänkbara, såsom reverser, obligationer av särskilt slag och aktier i företaget. Risken för förlust av tidigare erhållna andelar till följd av konkurs etc. bör täckas genom ett försäkringssystem. Vissa förmåner i beskattningshänseende anses önskvärda. Sedan erforderlig utredning skett och statsmakterna dragit upp ramar för de insatser och regler som det allmänna skall svara för bör enligt motionärernas mening systemet i övrigt utformas av arbets -

NU 1972:18

marknadens parter.

Motionärerna tar upp invändningen att systemet skulle medföra orättvisa mellan olika grupper av löntagare, eftersom endast anställda i vinstdrivande verksamhet kan få del av ett sparande av angiven art. De anför att invändningen inte helt kan frånkännas tyngd men menar att systemet dock ur fördelningspolitisk synvinkel är lättare att acceptera än det som innebär att företagssparandet förbehålls de traditionella kapitalägarna. Vidare hänvisas i motionen till system för eller diskussioner om anställdas företagssparande i Västtyskland, Frankrike, Holland och Italien. Som ett ytterligare motiv för förslaget anges värdet för individerna av att ha ett eget sparkapital. Medbestämmande i företagen bör, betonar motionärerna, beredas de anställda utan att dessa behöver stödja sig på något aktieinnehav. Slutligen uttalas att det skulle vara värdefullt att få frågan om ett decentraliserat företagssparande belyst parallellt med den av LO aktualiserade frågan om rätt för allmänna pensionsfonden att förvärva aktier.

I motionen 1972:819, där motiveringen för yrkandet i motionen 1972:1354 återfinns, pläderas inledningsvis för en ökad privat kapitalbildning, som skulle ge marknadskrafterna ett större inflytande på kapitalmarknaden. Det system för delägarsparande som motionärerna förordar innebär att vid sidan av vanliga aktier skapas en ny form av delägarbevis som skall vara lättare åtkomliga och ge större trygghet. Börsnoterade företag föreslås få möjlighet att emittera konvertibla obligationer, dvs. obligationer som efter viss tid kan omvandlas till aktier. Obligationerna skall tecknas av en stiftelse med de anställda som delägare. Dessa satsar omedelbart 20 procent av aktiernas värde, medan övriga 80 procent får lånas av stiftelsen från allmänna pensionsfonden med en amorteringstid av fyra år. Amorteringarna sker genom inbetalning av de anställda, som medges avdragsrätt för dem vid taxeringen. Efter fem år skall andelsägarna ha rätt att konvertera andelarna till vanliga aktier i företaget.

Ett likartat system, dock utan anordningen med lånefinansiering av obligationsköp, föreslås i motionen 1972:1355. Skattelättnad skulle enligt detta förslag utgå i form av att inkomst av tjänst som placeras i konvertibla obligationer i viss utsträckning undantas från beskattning. Systemet skulle genom att skattelättnad medgavs oavsett vilket företag som gett ut obligationerna komma att omfatta även anställda i offentlig tjänst, organisationer etc. Som motiv åberopar motionärerna behovet av att öka företagssparandet och tillgången på riskvilligt kapital. Genom att låta en del av sina löneökningar stå kvar i företagen skulle de anställda indirekt kunna vinna ökad arbetstrygghet och snabbare ökning av anställningsförmånerna.

Tidigare behandling av liknande förslag

Motioner med väsentligen samma innebörd som motionen 1972:1319 har tidigare från folkpartihåll väckts vid 1968-1971 års riksdagar (BaU

NU 1972:18

1968:33, 1969:42, 1970:44; NU 1971:38). De sistnämnda båda åren förelåg också partimotioner från moderata samlingspartiet om utredning och förslag rörande ett system innefattande delägarskap i företag. Dessutom fanns 1970 en motion om utredning i syfte att skapa möjligheter för företag att bygga upp personalfonder av vinstmedel och 1971 en motion av samma innebörd som motionen 1972:753. Vid remissbehandling avstyrktes samtliga motioner av arbetsmarknadens huvudorganisationer. De avstyrktes likaledes av bankoutskottet respektive näringsutskottet och avslogs av riksdagen. I sina yttranden anförde bankoutskottet att utskottet inte gjort någon bedömning av funktionsdugligheten hos de i motionerna skisserade systemen eller av deras effekt från samhällsekonomisk och fördelningspolitisk synpunkt; eftersom förslagen avsåg en ändrad konstruktion av de anställdas totala arbetsersättning borde det nämligen enligt utskottets uppfattning ankomma på arbetsmarknadens parter att avgöra om systemen skulle prövas och hur de i så fall skulle utformas i detalj. Samma ståndpunkt intog näringsutskottet 1971. Om arbetsmarknadsparterna skulle anse statliga åtgärder önskvärda kunde det, anförde utskottet, förutsättas att de själva påkallade statsmakternas medverkan. Reservationer till förmån för en utredning enligt folkpartiets förslag avgavs åren 1968—1970 av folkpartiets företrädare i bankoutskottet och 1968 därjämte av centerpartiets och högerpartiets företrädare. År 1971 avgav folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i näringsutskottet en reservation enligt vilken en utredning borde företas angående andel för de anställda i långsiktigt företagssparande.

I partimotioner på företagsdemokratins område från moderata samlingspartiet vid 1969 års riksdag framfördes tanken på ett vinstandelssystem som en möjlighet att ge de anställda inflytande och medbestämmanderätt i företagen. Bankoutskottet anförde i sitt yttrande (BaU 1969:41) att det borde kunna förutsättas att arbetsmarknadsparterna på egen hand kunde svara för utrednings- och försöksverksamhet på området om de fann en sådan påkallad. I en reservation mot utskottets beslut att avstyrka motionerna yrkade moderata samlingspartiets representanter på att riksdagen hos Kungl. Maj :t skulle hemställa om utredning av lämpliga former för vinstandelssystem. Riksdagen följde utskottet.

Näringsutskottet lämnade i sitt betänkande 1971:38 en redogörelse för det i Frankrike tillämpade systemet för delägarsparande för anställda i företag, grundat på delaktighet i företagens vinster (participation).

Remissyttrandena

SAF anför inledningsvis att den allmänna standardiseringen inom de närmaste decennierna kommer att göra det både möjligt och eftersträvansvärt för väsentligt större skikt av befolkningen att delta i kapitalbildningen. Föreningen anser en breddning av förmögenhetsbildningen angelägen och uttalar att en sådan på längre sikt leder till en utjämning av inkomstskillnaderna i samhället på ett sätt som inte hämmar arbetsviljan

NU 1972:18

och företagarandan. En lösning av näringslivets finansieringsproblem och en förbättring av den enskildes möjligheter att öka tryggheten och stabiliteten i sin ekonomi förutsätter stimulansåtgärder av skilda slag, säger SAF. Ett stöd till enskilt sparande bör emellertid vara baserat på grundprincipen att sparandet görs oberoende av företagets vinst. Ett vinstdelningssystem skulle, säger SAF, bryta mot principen lika lön för lika arbete och att döma av erfarenheter från bl. a. Frankrike inte heller verka i utjämnande riktning på förmögenhetsfördelningen.

SAF anser inte att det finns skäl som talar för att tillkomsten av förvaltarskapsbolag stimuleras, varför SAF avstyrker motionen 1972:152. Motionerna 1972:753 och 1972:1319 avstyrker SAF med hänvisning till sitt yttrande förra året över motioner med likartat innehåll. I anslutning till motionen 1972:1354 anförs att SAF inte ställer sig avvisande till tanken att nysparande under vissa förutsättningar blir avdragsgillt vid taxering till inkomstskatt men finner det i motionen föreslagna systemet vara tekniskt mer invecklat än det sparpremieringssystem som föreslagits i propositionen 1972:22. I anslutning till motionen 1972:1355 anför SAF att ett sparande bundet till det företag, där den anställde arbetar, missgynnar anställda i mindre lönsamma företag och verkar hämmande för en från samhällsekonomisk synpunkt gynnsam fördelning av kapitalet. SAF ställer sig positiv till motionärernas förslag att lönsparande i konvertibla obligationer skall, genom att skatteförmånen inte blir bunden till sparande enbart i företag där den anställde arbetar, kunna omfatta inte bara anställda i företag i egentlig mening.

LO, SACO och TCO hänvisar alla till sina tidigare remissyttranden över motioner med likartat syfte.

LO anför att dess tidigare framförda invändningar i princip fortfarande gäller och att LO därför inte finner sig föranlåten att närmare kommentera de olika motionerna. LO framhåller dock att den berörda problematiken behandlades på LO:s kongress 1971 och att kongressen då gav landssekretariatet i uppdrag att utreda frågan om branschfonder och annan fondbildning av vinster samt löntagarnas sparande för kapitalinsatser i företagen. LO nämner också ett uttalande av kongressen om allmänna pensionsfonden, vilket resulterat i en skrivelse till regeringen hösten 1971 med hemställan om förändring av fondens sammansättning och placeringsregler.

SACO, som tidigare ansett att föreslagna utredningar angående företagssparande och delägarskap i företag icke varit av behovet påkallade, uttalar nu att det inte framkommit några omständigheter som ger anledning till ändrad uppfattning i dessa frågor.

Även TCO står kvar vid sin tidigare uppfattning att det inte finns något behov av statlig utredning rörande dessa frågor. Samtidigt erinrar TCO om att organisationen i yttrande över motsvarande motioner 1971 uttryckte sitt intresse för frågorna och framhöll det angelägna i att dessa utreddes. TCO påpekar att organisationen tidigare framfört att den nuvarande lagstiftningen inte lägger några hinder i vågen för att parterna på arbetsmarknaden utformar förslag och tar initiativ i de ämnen som

NU 1972:18

motionärerna aktualiserat. TCO anger som sin mening att arbetsmarknadens parter i första hand bör pröva, diskutera och utforma förslag till system av det slag som berörts i motionerna, eftersom hithörande frågor har såväl lönepolitiska som företagsdemokratiska aspekter.

Utskottet

Att stimulera deltagande från de anställdas sida i kapitalbildningen inom företagen är syftet med alla de fem föreliggande motionerna. Önskvärdheten av att få till stånd ett ökat sparande som kan ligga till grund för en utvidgad investeringsverksamhet anges i de flesta fallen som huvudmotiv för vad som föreslås. Fördelningspolitiska och företagsdemokratiska motiv åberopas också.

En del tankegångar i motionerna är enligt utskottets mening beaktansvärda. Särskilt vill utskottet fästa uppmärksamheten på vad som sägs i motionen 1972:753 om de från jämlikhetssynpunkt negativa verkningarna av att kapitaltillväxten inom företagen i sin helhet tillfaller kapitalägarna. Noteras bör också det intresse för löntagarägda företag som kommer till uttryck i motionen 1972:152.

Vad nu anförts innebär emellertid inte att utskottet kan ansluta sig till yrkandena i motionerna.

I den nyss berörda motionen 1972:152 framhålls att gällande lagstiftning inte förhindrar att löntagarägda företag bildas. Åtgärder begärs för att stimulera tillkomsten av sådana företag, men någon specifikation av vilka åtgärder i detta syfte som skulle vara tänkbara ges inte. Att riksdagen på grundval av motionen skulle rikta en allmänt hållen framställning av angivet slag till Kungl. Maj :t finner utskottet inte meningsfullt.

I de övriga motionerna ställs krav på att utredningar med något olika ändamål skall företas. En närmare genomgång av motionärernas resonemang skulle föranleda utskottet att foga en del kritiska anmärkningar till de kommentarer av mera positiv innebörd som gjorts ovan. En detaljerad granskning av motionerna anser sig utskottet emellertid inte ha anledning till. Utskottets ställningstagande — överensstämmande med det som redovisades efter prövningen av förra årets motioner med likartat syfte — kan sammanfattas på följande sätt. Motionerna avser i huvudsak frågor rörande omfattningen och fördelningen av den totala ersättningen till de anställda. Enligt vedertagna och av arbetsmarknadens huvudorganisationer enhälligt förespråkade principer bör det lämnas åt arbetsmarknadsparterna att förhandla och träffa avtal därom. Det är naturligt att det också i första hand får ankomma på arbetsmarknadsparterna att påkalla statsmakternas medverkan om statliga åtgärder på lönsparandets område anses erforderliga. Något initiativ från riksdagens sida i de berörda frågorna vill utskottet inte förorda.

NU 1972:18

7 Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna 1972:152, 1972:753,

1972:1319, 1972:1354 och 1972:1355.

Stockholm den 20 april 1972 På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Blomkvist (s), Wååg (s), Gustafsson i Säffle (c), Pettersson i Lund (s), fru Hambraeus (c) och herr Nordgren (m).

Reservation

av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Gustafsson i Säffle (c), fru Hambraeus (c) och herr Nordgren (m), som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

”Att stimulera deltagande (= utskottet) motiv åberopas

också.

Motionerna innehåller en råd beaktansvärda synpunkter. Utskottet vill först kraftigt understryka betydelsen av ett ökat företagssparande. För att en tillfredsställande investeringsnivå skall uppnås krävs att självfinansieringsgraden inom företagen inte är alltför låg. Om det offentliga sparandet får dominera koncentreras makten över kapitaltillgångarna på ett icke önskvärt sätt till samhälleliga instanser.

En viktig väg till ett ökat företagssparande öppnas om man kan finna former för att i större utsträckning göra de anställda delaktiga i förmögenhetsbildningen inom företagen. Värdefulla bieffekter härav skulle bli en utvidgad intressegemenskap mellan företagens ägare och anställda och ökade förutsättningar för insyn och inflytande i företagen från de anställdas sida. Utskottet anser att en förutsättningslös utredning på det aktuella området är motiverad. Motionen 1972:1319 åsyftar en sådan, ett förslag som utskottet tillstyrker. Utredningen bör också omfatta förslagen i motionerna 1972:152, 1972:753, 1972:1354 och 1972:1355.

Utskottet förordar sålunda en i första hand teknisk utredning av möjligheterna att ge löntagarna andel i ett långsiktigt företagssparande. Att statsmakterna föranstaltar om en sådan utredning innebär enligt utskottets uppfattning inte något brott mot den självklara principen att

NU 1972:18

det skall ankomma på arbetsmarknadsparterna själva att förhandla och träffa avtal om sådana former för sparande och delägarskap som här är i fråga. Utredningens syfte skall blott vara att ge underlag för överväganden och diskussioner i ämnet.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen i anledning av motionerna 1972:152, 1972:753, 1972:1319, 1972:1354 och 1972:1355 hos Kungl. Maj.t anhåller om utredning angående andel för de anställda i långsiktigt företagssparande.”