Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:57 angående Sveriges försöijning med kärnbränsle jämte motioner
Näringsutskottets betänkande nr 39 år 1972
NU 1972:39
Nr 39
Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:57 angående Sveriges försöijning med kärnbränsle jämte motioner.
Ärendet
I propositionen 1972:57 (industridepartementet) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att
1. godkänna de i propositionen förordade allmänna riktlinjerna för verksamheten på kärnbränsleförsörjningens område,
2. bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna dels konsortialavtal mellan statens vattenfallsverk, Sydsvenska kraftaktiebolaget och Oskarshamnsverkets kraftgrupp aktiebolag om bildande av ett aktiebolag med uppgift att främja landets försörjning med kärnbränsle, dels överenskommelser om smärre ändringar i och tillägg till avtalet,
3. medge att medel får tas i anspråk från investeringsanslaget Kraftstationer m. m. för teckning av aktier i det under 2 avsedda aktiebolaget,
4. bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad som förordats i propositionen godkänna avtal mellan Aktiebolaget Atomenergi, statens vattenfallsverk och eventuella ytterligare intressenter om utvecklingsarbete rörande utvinning av uran,
5. till Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran för budgetåret 1972/73 under trettonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 6 000 000 kr.
I anledning av propositionen har väckts tre motioner, som redovisas nedan (s. 2).
Propositionen
I propositionen lämnas en allmän redogörelse för Sveriges försörjning med kärnbränsle och anges mot denna bakgrund vissa riktlinjer för den framtida verksamheten på området.
Kungl. Majit föreslås få bemyndigande att godkänna ett konsortialavtal mellan statens vattenfallsverk, Sydsvenska kraft AB och Oskarshamnsverkets kraftgrupp AB om samarbete i syfte att främja landets försörjning med kärnbränsle. Samarbetet avses ske i ett särskilt bolag med uppgift bl. a. att främja en samordnad upphandling och att ta initiativ till projekt inom kärnbränsleområdet.
Vidare begärs bemyndigande för Kungl. Majit att godkänna avtal mellan AB Atomenergi, statens vattenfallsverk och eventuella ytterligare intressenter om utvecklingsarbete rörande utvinning av uran i syfte att
1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 39
NU 1972:39
skapa underlag för ett beslut om eventuell utbyggnad av uranverket i Ranstad. Till grund för förslaget ligger ett program för arbeten vid Ranstad sverket under budgetåren 1972/73 — 1974/75. Av kostnaderna för programmet föreslås 10 milj. kr. bestridas över statsbudgeten. För budgetåret 1972/73 föreslås ett anslag av 6 milj. kr.
Motionerna
Yrkanden
Motionerna är följande:
1972:1684 av herr Signell m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t hemställa att ersättningsindustri skall lokaliseras till Ranstad som ersättning för de minskade arbetstillfällena vid Ranstadsverken,
1972:1686 av herr Magnusson i Borås m. fl (m), vari hemställs att riksdagen skall ge Kungl. Maj :t till känna vad i motionen anförts,
1972:1687 av herr Pettersson i Kvänum m. fl. (c, fp, m), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av proposition 1972:57 skall besluta
1. att utvecklingsarbetet rörande utvinning av uran i Ranstad skall ha den av AB Atomenergi föreslagna omfattningen och inriktningen i enlighet med vad som har anförts i motionen,
2. att till Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran för budgetåret 1972/73 anvisa ett med 1 500 000 kr. i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag förhöjt reservationsanslag av 7 500 000 kr.
Motivering
I motionen 1972:1684 understryks att det är önskvärt att åtgärder vidtas för att begränsa verkningarna av den minskning av personalstyrkan vid AB Atomenergis anläggning i Ranstad som propositionens förslag innebär. Motionärerna påpekar att det för många kollektivanställda som är hårt knutna till sin hembygd kommer att bli svårt att få nya anställningar om inte förutsättningar för lokalisering till Ranstad av en ersättningsindustri skapas.
I förhållande till det av AB Atomenergi föreslagna programmet för fortsatt utvecklingsarbete under treårsperioden 1972-1975 innebär propositionens förslag en inskränkning av verksamheten vid Ranstad, konstateras i motionen 1972:1687. Motionärerna beklagar detta och anser att nedskärningen kommer att inverka mycket menligt på det fortsatta utvecklingsarbetet. Enligt deras åsikt bör man vid bedömningen av anslagsfrågan ta stor hänsyn till arbetsmarknadsläget i området. Ett genomförande av den i propositionen föreslagna minskningen av personalstyrkan medför enligt motionärerna att särskilda regionalpolitiska insatser måste göras. Om en något mer omfattande verksamhet kunde vidmakthållas under de närmaste åren borde arbetsmarknadsproblemen
NU 1972:39
lättare kunna lösas. Vid beräkningen av de totala kostnaderna för utvecklingsprogrammet bör enligt motionärerna också beaktas de extra kostnader som personalinskränkningen kan komma att medföra.
Även i motionen 1972:1686 berörs de effekter på sysselsättningen som propositionens förslag kan komma att medföra. Motionärerna förutsätter att alla nödvändiga åtgärder sätts in för att den nödvändiga minskningen av antalet anställda skall kunna genomföras utan att detta onödigt hårt drabbar enskilda eller den berörda bygden. Det är, anför motionärerna vidare, osäkert om det är möjligt att uppnå en skälig lönsamhet på de investeringar som skulle erfordras om anläggningen skulle byggas ut för full produktion. Ovisshet råder dels om hur världsmarknadspriset på uran kommer att utvecklas, dels om hur höga produktionskostnaderna blir vid ett utbyggt Ranstadsverk. Motionärerna anser att det är mycket osannolikt att AB Atomenergi kommer att lyckas finna lämpliga intressenter, villiga att stå för samtliga kostnader för utbyggnaden vid en så snar tidpunkt som förutsatts i propositionen, dvs. senast den 1 januari 1973. Att uppskjuta ett nedläggningsbeslut till 1975 finner motionärerna inte rimligt. De anser därför att utvecklingsarbetet bör bedrivas så att beslut om en eventuell kommersiellt betingad exploatering kan tidigareläggas till budgetåret 1973/74.
Tidigare behandling av liknande förslag
Vid 1969 års riksdag behandlades i anslutning till propositionen 1969:49 angående utvecklingsarbetet rörande utvinning av uran två motionspar som tog upp frågor rörande friställning av personal och alternativ verksamhet i Ranstad. Statsutskottet (SU 1969:88) uttalade bl. a. följande:
”Vad först beträffar personalen vid Ranstadsverket instämmer utskottet i motionärernas synpunkter på en positiv personalpolitik. Statsverket har förpliktelser mot personalen. Erforderlig trygghet måste därför skapas för den berörda personalen. Eljest föreligger risk för att denna skingras. Utskottet ser alltså den positiva personalpolitiken som en förutsättning för ett genomförande av det utvecklingsprogram utskottet anslutit sig till.
Av ett interpellationssvar framgår att Atomenergi samrått med
de fackliga organisationerna och arbetsmarknadsmyndigheterna. Utskottet förutsätter att detta samråd och samarbete kommer att fortsätta under hela den nu aktuella utvecklingsperioden.”
Vad utskottet anfört om positiv personalpolitik vid Ranstadsverket gav riksdagen Kungl. Maj:t till känna som sin mening.
Utskottet
Statsmakterna beslöt år 1969 att anta ett på tre år löpande utvecklingsprogram för utvinning av uran ur inhemska skiffertillgångar. Verksamheten enligt detta program, vars syfte varit att klarlägga de
NU 1972:39
tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en ökad produktion i framtiden, har bedrivits vid uranverket i Ranstad. Inför treårsperiodens slut vid utgången av budgetåret 1971/72 tas i propositionen upp frågorna om Ranstadsverkets framtid och om behovet av fortsatta insatser på uranområdet. Vidare anges vissa allmänna riktlinjer för det fortsatta arbetet, grundade på en analys av kärnbränslefrågorna i stort, vilken lagts fram i en inom industridepartementet utarbetad promemoria. Departementschefen uttalar dock att det bl. a. på grund av frågornas långsiktiga natur inte är möjligt att nu utforma ett handlingsprogram på kärnbränsleområdet. I detta sammanhang vill utskottet nämna att vissa hithörande frågor berörs i ett antal motioner angående energipolitiken, vilka utskottet avser att behandla under höstsessionen av årets riksdag.
I propositionen anmäls att enligt AB Atomenergis utvärdering av utvecklingsarbetet i Ranstad nu för första gången en uranproduktion från skiffer med företagsekonomiskt rimlig lönsamhet ligger inom räckhåll. Atomenergi har i samarbete med statens vattenfallsverk utarbetat förslag till ett nytt utvecklingsprogram som bl. a. syftar till att skaffa fram underlag för beslut om eventuell exploatering av Ranstadsfyndigheten i början av 1980-talet. Utvecklingsprogrammet avser perioden den 1 juli 1972 — den 30 juni 1975 och har beräknats till en sammanlagd kostnad av 24,5 milj. kr. Förslaget i propositionen innebär att detta utvecklingsprogram i stort sett godtagits, dock med något reducerad omfattning. Personalbehovet beräknas till ca 60 personer, dvs. 55 färre än det nuvarande antalet anställda. För finansieringen av programmet beräknas för treårsperioden ett belopp av 20 milj. kr., varav vattenfallsverket och Atomenergi skall svara för hälften var. Kostnaderna för Atomenergis andel skall täckas genom anslag över statsbudgeten.
Det förutsätts att utvecklingsarbetet skall bedrivas med sikte på att Atomenergi efter två år skall kunna lägga fram en redovisning av arbetet. Denna skall utformas så att potentiella avnämare kan ta ställning till Ranstad som försörjningsalternativ på lång sikt och skall därför även innefatta villkor för leveranser av uran från ett utbyggt Ranstadsverk.
Beslut om en kommersiellt betingad exploatering avses kunna fattas före 1974 års utgång. Om en sådan exploatering inte visar sig möjlig är det meningen att Atomenergi omedelbart skall inleda en avveckling av verksamheten i Ranstad. Möjligheten att senare återuppta verksamheten skall dock bevaras.
De sysselsättningspolitiska verkningarna av propositionens förslag beträffande Ranstadsverket tas upp i samtliga tre motioner som väckts i anledning av propositionen. Yrkandet i motionen 1972:1684 syftar till en framställning från riksdagen till Kungl. Maj:t om att en ersättningsindustri skall lokaliseras till Ranstad för att därigenom minskningen i antalet arbetstillfällen vid Ranstadsverket skall kompenseras. I motionen 1972:1686 hemställs att riksdagen skall ge till känna bl. a. att insatser bör göras för att inte inskränkningen i verksamheten onödigt hårt skall drabba enskilda personer eller den berörda bygden. Med hänvisning till sysselsättningsläget i regionen begärs i motionen 1972:1687 att utveck -
NU 1972:39
lingsprogrammet i Ranstad skall ges den inriktning och omfattning som Atomenergi har föreslagit och att medelsanvisningen för budgetåret 1972/73 i enlighet härmed skall ökas med 1,5 milj. kr. utöver Kungl. Maj:ts förslag.
De sysselsättningsproblem som behandlas i motionerna är enligt utskottets uppfattning synnerligen betydelsefulla. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att statsutskottet vid behandlingen av likartade motionsyrkanden vid 1969 års riksdag särskilt underströk att statsverket har förpliktelser mot personalen. En positiv personalpolitik angavs som en förutsättning för genomförande av det utvecklingsprogram som då föreslogs. Riksdagen anslöt sig till statsutskottets uttalande.
Enligt näringsutskottets mening bör det nu åberopade uttalandet även fortsättningsvis tjäna som riktlinje för myndigheternas handlande. Utskottet förutsätter att alla möjligheter att lösa de sysselsättningsproblem som kan uppkomma tillvaratas genom samråd och samarbete mellan berörda myndigheter. En särskild framställning i ämnet från riksdagen till Kungl. Maj:t anser sig utskottet emellertid inte böra föreslå.
Vad beträffar den ekonomiska ramen för utvecklingsprogrammet har utskottet inte funnit skäl att frångå vad som förordas i propositionen. Utskottet avstyrker alltså yrkandet i motionen 1972:1687 om en höjning av anslaget till utvecklingsarbete rörande utvinning av uran med 1,5 milj. kr. utöver Kungl. Maj :ts förslag.
I motionen 1972:1686 uttrycks vissa tvivelsmål om att Atomenergi skall redan till den 1 januari 1975 kunna finna lämpliga intressenter, villiga att stå för samtliga kostnader för utbyggnaden. Med hänvisning till att kostnaderna för utvecklingsarbetet i så fall inte skulle komma att ge något utbyte uttalas att det avsedda beslutet om en eventuell kommersiellt betingad exploatering bör tidigareläggas till budgetåret 1972/73. Motionärerna önskar ett tillkännagivande från riksdagen av denna innebörd.
Utskottet finner det osannolikt att endast ett års utvecklingsarbete skall kunna ge tillräckligt underlag för bedömningar av de tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna för fyndighetens utnyttjande. Dessutom vill utskottet erinra om att utvecklingsarbetet syftar till att skapa underlag för beslut även om andra åtgärder i fråga om den långsiktiga försörjningen med naturligt uran. Av här angivna skäl anser utskottet att motionen 1972:1686 inte heller i denna del bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen godkänner de i propositionen 1972:57 förordade allmänna riktlinjerna för verksamheten på kärnbränsleförsörjningens område,
2. att riksdagen med bifall till propositionen 1972:57 i ifrågavarande del bemyndigar Kungl. Maj :t att godkänna dels konsortialavtal mellan statens vattenfallsverk, Sydsvenska kraftaktiebolaget och Oskarshamnsverkets kraftgrupp aktiebolag om
NU 1972:39
bildande av ett aktiebolag med uppgift att främja landets försörjning med kärnbränsle, dels överenskommelser om smärre ändringar i och tillägg till avtalet,
3. att riksdagen med bifall till propositionen 1972:57 i ifrågavarande del medger att medel får tas i anspråk från investeringsanslaget Kraftstationer m. m. för teckning av aktier i det under 2 avsedda aktiebolaget,
4. att riksdagen med avslag på motionen 1972:1687 punkten 1 bemyndigar Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad som förordats i propositionen 1972:57 godkänna avtal mellan Aktiebolaget Atomenergi, statens vattenfallsverk och eventuella ytterligare intressenter om utvecklingsarbete rörande utvinning av uran,
5. att riksdagen med bifall till propositionen 1972:57 i vad avser medelstilldelningen och med avslag på motionen 1972:1687 punkten 2 till Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran för budgetåret 1972/73 under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 6 000 000 kr.,
6. att riksdagen avslår motionen 1972:1684 angående lokalisering av ersättningsindustri till Ranstad,
7. att riksdagen avslår motionen 1972:1686 angående tidigareläggning av beslut rörande exploatering i Ranstad m. m.
Stockholm den 9 maj 1972
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Rask (s), Blomkvist (s), Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Gustafsson i Säffle (c), Rydén (fp), Häll (s) och fru Hambraeus (c).
Reservation
vid utskottets hemställan under 7 (tidigareläggning av beslut rörande exploatering i Ranstad) av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som anser
dels att det stycke på s. 5 i utskottets yttrande som böijar med ”Utskottet finner det” och slutar med ”någon riksdagens åtgärd” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
”Vad motionärerna anför är enligt utskottets mening tungt vägande. Det är angeläget att alla möjligheter tillvaratas att begränsa sådana kostnader som kan visa sig oräntabla. Utskottet tillstyrker därför motionärernas förslag att riksdagen skall uttala sig för en tidigareläggning av beslutet i exploateringsfrågan.”
NU 1972:39
dels att utskottet under 7 bort hemställa
”7. att riksdagen i anledning av motionen 1972:1686 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om tidigareläggning av beslut rörande exploatering i Ranstad.”
Särskilt yttrande
av herrar Börjesson i Glömminge och Gustafsson i Säffle samt fru Hambraeus (alla c):
Vi delar inte departementschefens på s. 32 i propositionen uttryckta åsikt att förvaringen av det högaktiva avfallet inte utgör något omedelbart problem för Sveriges del, eftersom avfallet tas om hand utomlands. AB Atomenergi framhåller i sitt remissyttrande att detta problem har underskattats.
Enligt en rapport från OECD i september 1971, Radioactive Waste Management Practices in Western Europé, utgör långtidsförvaringen ett olöst problem. Huvuddelen av det nu aktuella avfallet kommer fram vid upparbetningen. En reaktor beräknas fungera i ca 40 år. Därefter utgör själva anläggningen ett avfallsproblem (§ 240). En del av det radioaktiva avfallet måste för alltid förvaras åtskilt från organiskt liv (§ 214). Ingen människogjord konstruktion håller så länge. Saltgruvor anges som förvaringsplatser. AB Atomenergi påpekar att det kan bli svårt att i Sverige finna platser som från geologisk och hydrologisk synpunkt är lämpliga för nedgrävning av radioaktivt avfall. Nuvarande praxis, som innebär att man övervakar avfallet, är i längden en otillfredsställande lösning.
Med anledning av bl. a. motionen 1972:757 om en resurspolitisk utredning kommer riksdagen i höst att få tillfälle att debattera de övergripande frågorna kring energipolitiken. Vi vill markera att vi inte genom något ställningstagande i detta betänkande anser oss förhindrade att diskutera energipolitiken förutsättningslöst.
Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1398 S Stockholm 1972