Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om ett program för civilt utnyttjande av krigsmaterielindustrin

Näringsutskottets betänkande nr 43 år 1972

NU 1972:43

Nr 43

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om ett program för civilt utnyttjande av krigsmaterielindustrin.

Ärendet

I motionen 1972:271 av herr Berndtson i Linköping m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen skall uttala sig för en skyndsam utredning angående utarbetandet av ett program för en omställning till civilt utnyttjande av de vid en nedskärning av krigsmaterielproduktionen frigjorda resurserna och hos regeringen hemställa om ett sådant utredningsinitiativ.

Motionen

Möjligheterna att utnyttja de vid en nedrustning frigjorda resurserna för civil produktion har enligt motionärerna inte undersökts tillräckligt. I motionen erinras om de problem som koncentrationen av industrier med militär produktion till vissa orter medför. Som exempel härpå anförs Viggenprojektets betydelse för sysselsättningen vid SAAB-Scania i Linköping. Motionärerna anser att ett program för civilt utnyttjande av resurser som frigörs genom nedrustning skulle motverka att sysselsättningsfrågorna kan åberopas för fortsatt upprustning. Ett sådant program bör, hävdar de, utarbetas på lång sikt bl. a. för att möjliggöra kommunal planering och för att ge de anställda trygghet.

Tidigare riksdagsbehandling av liknande förslag

I anledning av propositionen 1971:146 angående krigsmaterielexport väcktes en motion vari bl. a. hemställdes om åtgärder i syfte att överföra krigsmaterielproduktionen till civil produktion (NU 1971:54). Näringsutskottet hänvisade till att chefen för handelsdepartementet i propositionen uttalat att det knappast råder delade meningar om att den svenska försvarspolitiken förutsätter att vi inom landet vidmakthåller industriella resurser för militär produktion av hög teknisk kvalitet samt att det är angeläget att vi i fråga om väsentlig materiel är oberoende av utländska leverantörer. Utskottet anförde vidare att med hänsyn till möjliga förändringar i marknadsläget en beredskap för omställning till civil produktion torde för tillverkarna av krigsmateriel vara ett naturligt inslag i företagspolitiken. Med hänvisning härtill samt till att både de privata företag och det statliga som tillverkar krigsmateriel under senare år sökt lägga en större del av sin produktion på civila produkter avstyrkte utskottet ifrågavarande motionsyrkande. Yrkandet avslogs av riksdagen. I

1 Riksdagen 1972. 17sami. Nr 43

NU 1972:43

utskottsbetänkandet fanns en reservation av vänsterpartiet kommunisternas representant, som ansåg att utskottet borde hemställa om åtgärder i syfte att överföra krigsmaterielproduktion till civil produktion.

Uppgifter i anslutning till motionen

Krigsmaterielexportutredningen lämnar i sitt betänkande (SOU 1970:63) Svensk krigsmaterielexport vissa uppgifter om tillverkningen av krigsmateriel och dess betydelse för sysselsättningen.

Enligt den s. k. tillverkningsförordningen (1935:395, ändrad senast 1964:108) fordras för tillverkning av krigsmateriel tillstånd av Kungl. Maj:t. Med krigsmateriel förstås i förordningen dels vapen, ammunition och andra stridsmedel, dels sådana produkter som sprängämnen, fartyg, luftfartyg, fordon, materiel för dykning, strålkastare och diverse elektronisk materiel, allt under förutsättning att produkterna utformats för militärt bruk. Antalet företag med tillstånd att tillverka krigsmateriel uppgick år 1970 till ca 125. Av dessa bedrev år 1968 omkring 80 tillverkning av krigsmateriel. För att belysa sysselsättningsfrågorna har utredningen undersökt 65 av dessa 80 företag. För resterande företag har antingen tillverkningen bedömts som ringa eller har erforderliga data ej kunnat erhållas. De företag som omfattades av undersökningen hade omkring 90 000 personer anställda. Av dessa beräknas ca 20 000 ha varit direkt sysselsatta med tillverkning av krigsmateriel. Det fakturerade värdet av krigsmaterielproduktionen var drygt 1,5 miljard kr. Underleverantörernas andel av denna produktion uppgick till 9-10% av dess totala värde.

I fråga om planeringsram för försvaret för perioden 1972/73—1976/77 hänvisas till propositionen 1972:75 och försvarsutskottets betänkande 1972:17.

Interpellationsdebatt 1972

Chefen för industridepartementet statsrådet Johansson besvarade den 27 april 1972 en interpellation av herr Israelsson (vpk), vilken hade frågat om industriministern hade någon plan för krigsmaterielindustrins omställning till produktion för civila ändamål. I svaret meddelades först att utgifterna för materielanskaffning till försvaret under fyraårsperioden 1968—1972 beräknades komma att i stort sett överensstämma med vad som förutsatts i 1968 års försvarsbeslut och sålunda uppgå till drygt 8 miljarder kr. efter omräkning till löpande priser. Enligt det förslag angående försvarets fortsatta inriktning som framlagts i propositionen 1972:75 är planeringen för nästa femårsperiod inriktad på att omkring 11 miljarder kr. skall avsättas för materielanskaffning och forskning, meddelades det vidare. En förutsättning för att detta skall vara möjligt är att väsentliga rationaliseringar och besparingar kan åstadkommas på andra områden inom försvaret. Materielanslagen beräknas i fortsättningen

NU 1972:43

bli ungefär lika stora sorn hittills. Bl. a. till följd av kostnadsökningar kan dock vissa branscher få vidkännas volymmässigt sett minskade försvarsbeställningar i förhållande till tidigare. De arbetstagare som eventuellt kan komma att beröras av detta utgör mindre än en halv procent av de industrisysselsatta. En sådan totalt sett liten förändring bör, anförde industriministern, kunna kompenseras genom att berörda företag ökar sin civila produktion. Man kan dock, förklarade han, inte bortse från att vissa företag och orter kan komma att vidkännas omställningsproblem. Det ankommer i första hand på vederbörande företag att vidta de förändringar i produktionen som är erforderliga för att trygga sysselsättningen vid företaget, uttalade industriministern. Industridepartementet följer dock — tillsammans med övriga berörda departement — utvecklingen och överväger för närvarande vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att underlätta de omställningar som det kommande försvarsbeslutet eventuellt kan medföra, sades slutligen i interpellationssvaret.

I den efterföljande debatten riktades uppmärksamheten särskilt på de konsekvenser som det kommande försvarsbeslutet kan få för Bofors AB och SAAB-Scania AB och därmed för sysselsättningsläget i Karlskoga respektive Linköping. Industriministern meddelade att han tillsammans med medarbetare hade varit på besök i Karlskoga och haft tillfälle att diskutera med representanter för kommunen, de anställda och företrädare för bl. a. Bofors AB. Det hade då varit tal om att företagets forsknings- och utvecklingsavdelning borde kopplas in på civil produktion. Delvis hade så redan skett. Industriministern hänvisade också till de möjligheter som staten har att genom olika organ ge bistånd för att få forsknings- och utvecklingsarbetet mera inriktat på civil produktion och till de möjligheter att skapa sysselsättningstillfällen som föreligger inom lokaliseringspolitikens ram. Avslutningsvis underströk industriministern att uppgifter och besked om vad försvarsmaterielproduktionen för svenskt vidkommande kan innefatta bör lämnas till berörda industrier så tidigt som möjligt och att staten också bör vara beredd att bistå företagen i samband med restriktioner i fråga om krigsmaterielexporten.

Utskottet

Riksdagens förestående beslut angående försvarets fortsatta inriktning kan väntas leda till att vissa industribranscher får mindre omfattande försvarsbeställningar än hittills. I motionen 1972:271 — som baseras på uppfattningen att en långtgående minskning av militärutgifterna är önskvärd — behandlas allmänt konsekvenserna för industrisysselsättningen, särskilt på orter med omfattande produktion för militära ändamål, av en minskad tillverkning av krigsmateriel. Motionärerna begär att en utredning skall få i uppdrag att skyndsamt utarbeta ett program för en omställning till civilt bruk av de resurser som frigörs vid en nedskärning av krigsmaterielproduktionen.

Chefen för industridepartementet har nyligen berört motionens ämne i ett interpellationssvar. Han framhöll härvid att vissa industribranscher

NU 1972:43

får räkna med volymmässigt mindre industribeställningar än hittills. De arbetstagare för vilka detta kan få direkt betydelse uppgavs utgöra mindre än en halv procent av de industrisysselsatta. Förändringen borde kunna kompenseras genom att berörda företag ökar sin civila produktion, yttrade industriministern, men man borde inte bortse från att vissa företag och orter kunde komma att möta omställningsproblem. I detta läge borde vederbörande företag söka vidta erforderliga förändringar i produktionen. Det klargjordes emellertid att industridepartementet tillsammans med övriga berörda departement följer utvecklingen och överväger vilka åtgärder som kan bli nödvändiga för att underlätta omställningsprocessen.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i interpellationssvaret och tar fasta på vad som uttalas i detta om överväganden och åtgärder från industridepartementets sida. Motionärernas förslag om en särskild utredning rörande krigsmaterielindustrin finner utskottet inte skäl att tillstyrka.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 1972:271.

Stockholm den 17 maj 1972

På näringsutskottets vägnar C. G. REGNÉLL

Närvarande: herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Wååg (s), Hovhammar (m), Jonsson i Husum (s), Rydén (fp), Häll (s), Möller i Göteborg (fp), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s) och herr Hallgren (vpk).

Reservation

av herr Hallgren (vpk), som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

”De militära rustningarna har under hela efterkrigstiden haft ett starkt styrande inflytande på såväl produktion som forskning. Även delar av den civila produktionen har indirekt blivit beroende av militärpolitiska och militärekonomiska intressen och synpunkter. Tiotusentals lönarbetares försörjning har kommit att hänga på rustningssektorn; förändringar i denna skapar lätt svåra arbetslöshets- och omställningsproblem. Av särskild betydelse i sammanhanget är att den rustningsberoende produktionen i relativt hög grad är koncentrerad till vissa storindustrier, vilkas lokala och regionala betydelse är utomordentligt stor.

De senaste åren har skärpt konkurrensen inom statssektorn mellan

NU 1972:43

rustningsintressena och andra områden där ökade utgifter framtvingats av de växande ekonomiska och politiska problemen i samhället. En viss tendens till relativ minskning av militärutgifterna kan väntas slå igenom.

Allt detta ger stark aktualitet åt kraven i motionen 1972:271 på planmässiga och långsiktiga åtgärder för utvecklande av en civil produktion som kan ersätta produktion för rustningsändamål. Nuvarande planeringsberedskap är fragmentarisk och kortsiktig och bygger inte heller på någon översiktlig och genomtänkt prioritering av olika alternativa produktslag. En vida mer planmässig beredskap är nödvändig för att avvälja arbetslöshetshotet mot alla dem som nu sysselsätts i rustningsproduktionen. Särskilt angeläget är detta i rådande arbetsmarknadsläge med dess utomordentliga svårigheter för den plötsligt arbetslöse att finna ny, likvärdig sysselsättning. En planmässig och programmatisk uppläggning av den civila ersättningsproduktionen är också nödvändig för att begränsa de militära och rustningsindustriella påtryckningsgruppernas inflytande på statsapparaten: riskerna för arbetslöshet kan rimligen inte få bli slagträ i propagandan för ökade rustningar.

Ett skyndsamt utredningsinitiativ från regeringen för att arbeta fram ett program av ovannämnda slag synes därför motiverat.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen med bifall till motionen 1972:271 hos Kungl. Maj:t anhåller att en utredning tillsätts med uppdrag att skyndsamt utarbeta ett program för civilt utnyttjande av de resurser som frigörs vid en nedskärning av krigsmaterielproduktionen. ”

Särskilt yttrande

av fru Hambraeus (c):

Längtan efter fred och avrustning växer sig allt starkare. Inte minst TV har realistiskt visat oss det tekniskt avancerade krigets absoluta vanvett och ofattbara lidande. Den nya medvetenheten om jordens begränsade naturtillgångar och snabba befolkningstillväxt har fått oss att inse nödvändigheten av att vi inriktar resurser och uppfinningsrikedom på att lösa världens problem i stället för på förstörelse. De flesta av oss anser dock att avrustningen måste ske i samverkan mellan nationerna och att det tyvärr fortfarande finns anledning för vårt land att vidmakthålla ett starkt försvar.

Vad som däremot förefaller fullständigt orimligt är att krigsmaterielproduktionen skulle behöva upprätthållas för sysselsättningens skull. Man blir därför bestört när man läser rubriker i tidningarna som t. ex. ”Exportera vapen eller friställ” (SvD 1 1.3.1972) eller ”Bofors avskedar 300. Ännu fler kan avskedas redan nu om Bofors inte får tillbaka den fulla licensen för vapenleveranser till Indien.” (DN 21.4.1972)

I FN-rapporten ”Avrustningens ekonomiska och sociala konsekvenser” sägs att åtskilliga krav tävlar om en nyttig användning av de resurser

NU 1972:43

som nu upptas av rustningen. Omställningen från militär till civil produktion innebär emellertid övergångssvårigheter. I rapporten påpekas: ”På kort sikt skulle övergångens smidighet till stor del bero på regeringens förmåga att förutse de typer av problem som kunde uppstå och på förberedelsernas lämplighet.”

Den oro som har uppstått i vår krigsmaterielindustri inför tanken på minskade försvarsbeställningar visar tydligt, att förberedelserna inte varit tillräckliga inför en produktionsomläggning, som vi naturligtvis alla önskar när vi tänker efter.

Staten bestämmer helt över hur mycket krigsmateriel som skall tillverkas i vårt land, antingen genom att köpa den eller genom att ge exportlicenser. Härigenom har staten också ett särskilt ansvar för alternativ inom krigsmaterielindustrin, som skulle göra att människorna i stället för att frukta friställningar vid minskade militära beställningar kunde se fram emot att få inrikta sitt arbete på mänskligt värdefull civil produktion.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1417 S Stockholm 1972