Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:101 med förslag om inrättande av ett kreditaktiebolag jämte motioner

Näringsutskottets betänkande nr 44 år 1972

NU 1972:44

Nr 44

Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:101 med förslag om inrättande av ett kreditaktiebolag jämte motioner.

Ärendet

I propositionen 1972:101 (finansdepartementet) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att träffa avtal om drivande av ett kreditaktiebolag i överensstämmelse med i propositionen angivna grunder,

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att på sätt framgår av 3 § avtalsförslaget utfärda garantiförbindelser på sammanlagt högst 30 000 000 kronor att utgöra statens del av garantiåtagandena i bolaget.

I anledning av propositionen har väckts två motioner, som redovisas nedan (s. 2).

Propositionen

I propositionen föreslås bemyndigande för Kungl. Maj:t att för statens räkning sluta avtal med affärsbankerna, Sparbankernas bank aktiebolag och Jordbrukets bank om inrättande av ett kreditaktiebolag, Företagskapital aktiebolag, med uppgift att medverka vid finansieringen av mindre och medelstora näringsföretag här i landet. Denna medverkan skall ske genom att bolaget tillskjuter kapital genom förvärv av minoritetsposter av aktier, andelar i ekonomiska föreningar eller liknande rättigheter. Vidare föreslås att bolaget skall kunna lämna eller förmedla krediter till samt ikläda sig garantiförbindelser för ifrågavarande näringsföretag.

Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst 20 milj. och högst 60 milj. kr. Vid verksamhetens början skall aktiekapitalet uppgå till 20 milj. kr. Staten skall äga hälften av aktierna och bankerna tillsammans återstoden efter inbördes fördelning. Aktierna, som lyder på 100 kr., skall tecknas till en kurs av 120% för att bolagets reservfond redan vid starten skall vara fylld. Som särskild säkerhet för bolagets förpliktelser föreslås vidare att aktieägarna i proportion till varje parts innehav av aktier till bolagets förfogande ställer garantiförbindelser på sammanlagt högst tre gånger aktiekapitalet. Bolagets upplåning som till större del avses ske i allmänna pensionsfonden föreslås begränsad till ett belopp som motsvarar högst de till bolagets förfogande ställda garantiförbindelserna.

Bolaget förutsätts inte bygga upp någon egen organisation utan skall driva sin rörelse med anlitande av personalen hos de av staten och bankerna hälftenägda AB Industrikredit och AB Företagskredit.

Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 44

NU 1972:44

2 Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1972:17 14 av herr Rask (s), vari hemställs att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj:t begära prövning av möjligheterna att jämsides med AB Industrikredit och AB Företagskredit utnyttja företagareföreningarna i vad det gäller Företagskapital aktiebolags verksamhet,

1972:1719 av herr Brundin m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen skall avslå propositionen 1972:101 samt att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen förslag om ändring i ”de lagbestämmelser som i dag förhindrar bildandet av finansieringsinstitut med uppgift att tillhandahålla näringslivet riskbärande kapital genom inköp av aktier eller andelar”.

Motivering

I motionen 1972:1714 anförs att företagareföreningarna borde vara väl skickade att jämsides med AB Industrikredit och AB Företagskredit anlitas för tjänster åt det föreslagna nya institutet Företagskapital AB. Föreningarna har, framhålls det, mångårig erfarenhet av utredningar, bedömningar och uppföljningar beträffande sådana engagemang som institutet är avsett för; genom utnyttjande av deras lokala kännedom om näringslivet skulle också de regionala intressena tillgodoses.

I motionen 1972:1719 diskuteras inledningsvis de mindre och medelstora företagens betydelse och aktuella situation. De växande problem som drabbat i synnerhet denna företagskategori är, säger motionärerna, i främsta rummet en följd av den ekonomiska politiken och näringspolitiken, vilka måste förändras så att orsakerna till svårigheterna angrips. I propositionen har enligt motionärernas mening inte klarlagts skälen för att staten skall engagera sig som delägare i det tilltänkta institutet eller redovisats de förutsättningar under vilka institutet skall verka. Med åberopande av bankinspektionens, bankofullmäktiges, Svenska bankföreningens m.fl.:s remissvar hävdas att det finns skäl att tro att de i propositionen angivna förutsättningarna för institutets upplåning inte föreligger. Statsmakterna bör, anser motionärerna, medverka till att ytterligare medel från allmänna pensionsfonden tillförs de mindre och medelstora företagen genom redan befintliga kreditinstitut. Vidare bör bankerna, om de är intresserade, själva få bilda finansieringsinstitut av det slag som är aktuellt.

Vissa bestämmelser i banklagstiftningen

Affärsbanks möjlighet att bilda eller deltaga i bildandet av finansieringsinstitut regleras genom de begränsningar i fråga om rätt att förvärva

NU 1972:44

egendom som banken är underkastad enligt 54—56 §§ lagen (1955:183) om bankrörelse. Efter tillstånd av Kungl. Maj:t får bank förvärva aktie i svenskt aktiebolag eller utländskt företag, vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna, samt garantifondsbevis eller förlagsbevis utfärdat av bolag eller företag som nu nämnts. I övrigt får egendom av ifrågavarande slag innehas endast temporärt i samband med medverkan i emission eller för att skydda fordran.

Besläktade regler finns för sparbankerna i 24 § lagen (1955:416) om sparbanker och för jordbrukskassorna i 32 § lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen. I ekonomisk förening eller bolag som med Kungl. Maj:ts godkännande verkar som en sammanslutning av svenska sparbanker för tillgodoseende av gemensamma intressen får sparbank förvärva andel etc. till ett belopp som vid varje tidpunkt svarar mot högst tio procent av sparbankens egna fonder. Centralkassa för jordbrukskredit får på motsvarande sätt förvärva andel etc. i förening eller bolag som tillgodoser för jordbrukets kreditkassor gemensamma intressen; som maximum gäller här tio procent av kassans och anslutna jordbrukskassors eget kapital.

Enligt 57 § banklagen skall bank ha eget kapital till visst lägsta belopp, bestämt i förhållande till bankens placeringar. Från bankens eget kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad banken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit till annat in- eller utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare. I detta fall blir kapitaltäckningskravef åtta procent av summan av placeringarna i företaget. Motsvarande regler finns i 26 § sparbankslagen och i 27 § lagen om jordbrukskasserörelsen. Enligt förslag i propositionen 1972:1 18 skall avräkning ej heller ske i fråga om bostadsfinansierande kreditaktiebolag.

Utskottet

Det nya institut för medverkan vid finansieringen av mindre och medelstora företag som föreslås i propositionen får formen av ett kreditaktiebolag, Företagskapital AB. Dess huvudsyfte blir emellertid inte att lämna krediter utan i stället att tillskjuta kapital genom förvärv av minoritetsposter av aktier etc. Härigenom öppnas en ny möjlighet för de mindre och medelstora företagen att få tillgång till riskbärande kapital på liknande sätt som större företag redan har bl. a. genom aktiemarknaden. Ett komplement till de hittillsvarande finansieringsvägarna kommer till stånd.

Förslaget om inrättande av Företagskapital AB avstyrks i motionen 1972:1719. Motionärerna säger sig inte vara främmande för tanken på ett finansieringsinstitut inriktat på köp av aktier i mindre och medelstora företag. Skälen för ett statligt engagemang i ett sådant institut har emellertid enligt deras mening inte klarlagts. Under hänvisning till vissa remissyttranden hävdas vidare att det är tveksamt om de avsedda förutsättningarna för bl. a. institutets upplåning på kapitalmarknaden föreligger.

NU 1972:44

4 Remissyttrandena gäller det förslag till ett finansieringsinstitut som lades fram av delegationen för de mindre och medelstora företagen i ett betänkande 1970. I propositionen presenteras resultatet av fortsatta överväganden och förhandlingar. Vid dessa har hänsyn tagits till de invändningar från vissa remissinstanser som motionärerna åberopar. De berörda remissyttrandena kan alltså knappast tas till intäkt för en avvisande hållning till det förslag som nu föreligger.

Utskottet anser att det finns goda skäl för den statliga insats som föreslås. Såsom framhålls i propositionen kommer det tills vidare att röra sig om en försöksverksamhet, förenad med särskilda risker och svårigheter. Att staten och bankerna — på samma sätt som tidigare i fråga om kreditgivning till de mindre och medelstora företagen — går samman om en sådan verksamhet finner utskottet värdefullt. Utskottet — som särskilt vill understryka att det framlagda förslaget grundar sig på en förhandlingsöverenskommelse mellan staten och bankerna — tillstyrker sålunda propositionen.

I stället för att medverka i ett halvstatligt finansieringsinstitut bör bankerna, om de är intresserade, själva få bilda finansieringsinstitut i det avsedda syftet, sägs vidare i motionen 1972:1719. Motionärerna vill att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära förslag till ”ändring i de lagbestämmelser som i dag förhindrar bildandet av finansieringsinstitut” av detta slag. Utskottet vill framhålla att det inte finns några bestämmelser som absolut förhindrar att bankerna bildar finansieringsinstitut. Kungl. Maj:ts tillstånd — som förutsätter en diskretionär prövning av omständigheterna i det särskilda fallet — erfordras emellertid. I propositionen erinras om att Kungl. Maj:t ställt sig avvisande i ett fall då en bank ville inrätta ett eget finansieringsinstitut för mindre och medelstora företag. Motiven för detta ställningstagande torde framgå av bankinspektionens i propositionen refererade yttrande i ärendet. En senare propå från Svenska bankföreningen rörande ett finansieringsinstitut som skulle ägas av bankerna gemensamt har inte blivit prövad i sak. Kort därefter aktualiserades nämligen det samgående mellan staten och bankerna som riksdagen nu har att ta ställning till. En lagändring som skulle ge bankerna större frihet att förvärva aktier i sådana sidobolag som det här gäller finner utskottet inte anledning att förorda.

Delegationen för de mindre och medelstora företagen anförde i sitt betänkande att det föreslagna finansieringsinstitutet vid bedömningen av tänkbara engagemang borde kunna utnyttja bl. a. företagareföreningarnas tjänster. Vid remissbehandlingen gjordes från åtskilliga håll uttalanden av innebörd att institutet i sin verksamhet borde repliera i första hand på företagareföreningarna. Att dessa kan tillhandahålla värdefull erfarenhet och sakkunskap betonas i motionen 1972:1714. Företagareföreningarna borde, sägs det där, vara väl skickade att jämsides med AB Industrikredit och AB Företagskredit — vilkas organisation Företagskapital AB skall anlita — utnyttjas för tjänster åt det nya institutet. Motionären vill att riksdagen skall rikta en särskild hemställan till Kungl. Maj:t om att denna möjlighet skall prövas.

NU 1972:44

5 Utskottet delar motionärens uppfattning att företagareföreningarna kan och bör spela en viktig roll i det arbete som behövs som underlag för beslut om kapitalinsatser av Företagskapital AB. Det är bekant att kontakter med företagareföreningarna nu ingår som ett betydelsefullt led i ärendebehandlingen inom AB Industrikredit och AB Företagskredit. Denna praxis är givetvis avsedd att gälla även för den nya verksamhetsgren som tillförs organisationen genom tillkomsten av Företagskapital AB. Utskottet förutsätter således att företagareföreningarna utnyttjas när det gäller utredningar, bedömningar eller andra tjänster i Företagskapital AB:s verksamhet. Därigenom bör det nya institutets mål komma att främjas och regionala intressen att tillgodoses. Mot bakgrund av vad här sagts finner utskottet att en sådan framställning till Kungl. Maj:t som påyrkas i motionen 1972:1714 för närvarande inte är erforderlig.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1972:101 och med avslag på motionen 1972:1719, såvitt den gäller avslag på propositionen, dels bemyndigar Kungl. Maj:t att träffa avtal om drivande av ett kreditaktiebolag i överensstämmelse med i propositionen angivna grunder,

dels bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att på sätt framgår av 3 § avtalsförslaget utfärda garantiförbindelser på sammanlagt högst 30 000 000 kr. att utgöra statens del i garantiåtagandena i bolaget,

b) avslår motionen 1972:1714,

2. att riksdagen avslår motionen 1972:1719, såvitt den gäller ändring i vissa lagbestämmelser.

Stockholm den 7 november 1972

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Möller i Göteborg (fp) och Fridolfsson i Stockholm (m).

Reservation

av herrar Hovhammar (m) och Fridolfsson i Stockholm (m), som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Många mindre och medelstora företag har allvarliga finansieringssvårigheter. Statliga åtgärder för att förbättra deras situation är i hög grad påkallade. Vad som främst behövs är generella förändringar på den

NU 1972:44

ekonomiska politikens och näringspolitikens områden, som kan undanröja orsakerna till svårigheterna. Också åtgärder med inriktning direkt på de mindre och medelstora företagen erfordras. Bl. a. bör medel ur allmänna pensionsfonden i ökad utsträckning tillföras de speciella kreditinstitut som skapats för långivning till dessa företag.

I propositionen föreslås att ett nytt halvstatligt institut till tjänst för de mindre och medelstora företagen skall inrättas. Dess syfte skall vara att tillskjuta riskbärande kapital genom förvärv av minoritetsposter av aktier etc. Grundtanken bakom detta projekt, att försörjningen med riskkapital behöver förbättras, kan utskottet helt ansluta sig till. Något som emellertid inte klargörs i propositionen är varför staten skall engagera sig som delägare i ett finansieringsinstitut av detta slag och därigenom successivt i ett stort antal mindre och medelstora företag. Förutsättningarna för den tilltänkta verksamheten blir enligt utskottets mening väsentligt gynnsammare om det får vara bankernas sak att svara för att de nuvarande finansieringsvägarna kompletteras med institut som kan tillhandahålla riskvilligt kapital.

För att detta skall bli möjligt krävs att hinder icke möter för bankerna att förvärva aktier i finansieringsinstitut. Nu föreligger dubbla sådana hinder. Dels erfordras Kungl. Maj:ts tillstånd till förvärvet. Härvidlag måste bedömningen fortsättningsvis bli generös. Dels är bankernas kapitaltäckningskrav utformade på ett sätt som diskriminerar privatägda finansieringsinstitut. 1 en reservation till bankoutskottets utlåtande 1968:60 rörande ändringar i banklagstiftningen framfördes krav på en uppmjukning av kapitaltäckningsbestämmelserna som skulle underlätta bankernas engagemang i sidobolag och undanröja diskrimineringen av kreditinstitut som inte har staten som delägare. En viss begränsning av kapitaltäckningskravet föreslås i propositionen 1972:118. En mera generell förändring ter sig alltjämt angelägen, och detta bör riksdagen framhålla för Kungl. Maj:t. Utskottet tillstyrker alltså motionen 1972: 1719 även i nu behandlad del.

Med det ställningstagande från riksdagens sida som förordats ovan bortfaller förutsättningarna för yrkandet i motionen 1972:1714. Utskottet avstyrker alltså denna motion.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1719 i ifrågavarande del samt med avslag på motionen 1972:1714 avslår propositionen 1972:101,

2. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1719 i övrigt som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande förutsättningarna för bildandet av finansieringsinstitut.

Göteborgs Offsettryckeri Ab, Sthlm 72.2 314 S