Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om ökat konsumentskydd för försäkringstagare

Näringsutskottets betänkande nr 45 år 1972

NU 1972:45

Nr 45

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om ökat konsumentskydd för försäkringstagare.

Ärendet

I motionen 1972:1351 av herr Olsson i Kil m. fl. (fp) hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Majit anhålla om att ett förslag till lagstiftning angående ökat konsumentskydd för försäkringstagare föreläggs riksdagen.

Motionen

Motionärerna anser att det nuvarande konsumentskyddet för försäkringstagare är bristfälligt i vad avser skaderegleringen vid inträffade försäkringsfall. Vid oenighet mellan försäkringstagare och försäkringsbolag angående ersättningsbeloppets storlek eller angående ärendets handläggning över huvud taget är försäkringstagaren regelmässigt den svagare parten. Då möjligheten att föra ett skadeärende till rättslig prövning för många konsumenter framstår som både besvärlig och riskfylld är det troligt att en missnöjd försäkringstagare i många fall känner sig tvingad att efterge sin rätt och acceptera försäkringsbolagets bud.

En allmänhetens skaderegleringsombudsman med uppgift att tillvarata försäkringstagarens intresse i vad gäller t. ex. skälighet i skadefall och behandlingen i skade- och ersättningsfall över huvud taget skulle därför enligt motionärerna fylla ett stort behov. Alternativa och kompletterande lösningar borde också övervägas för att möjliggöra en enkel, snabb och billig men samtidigt rättssäker prövning av tvistefrågor av detta slag.

Upplysningar i anslutning till motionen

I betänkandet (SOU 1972:29) Konsumentupplysning om försäkringar, som avgivits av statens konsumentråds försäkringsutredning, anförs att det är en inte ovanlig uppfattning bland allmänheten att försäkringsbolag i allmänhet är besvärliga vid skadeersättning och att det är svårt att få ett bolags ersättningsbeslut omprövat om man inte vill acceptera detsamma. Formellt sett lär det dock enligt utredningen knappast finnas något område där konsumenten har en så skyddad ställning i sitt förhållande till producenten/leverantören som just inom försäkringsbranschen. Det finns en rad vägar att få klagomål upptagna till behandling.

Flera försäkringstyper, t. ex. hem- och villa/hemförsäkring, en försäkringsform som har en mycket stor marknadstäckning, inkluderar rättsskyddsförsäkring. Rättsskyddet omfattar ersättning för advokat- och

1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 45

NU 1972:45

rättegångskostnader vid rättsliga tvister även med bolaget självt. Kännedomen om rättsskyddets existens bland allmänheten är dock inte total och det kan antas att skyddet, när det är känt, främst utnyttjas när stora ekonomiska värden står på spel.

Försäkringsinspektionen har viss service för den enskilde försäkringstagaren. Om en skadelidande inte fått klar information om försäkringsbolagets ställningstagande och skälet till detta eller om han i annat avseende har något att anmärka på står inspektionen till tjänst med att remissvägen inhämta yttrande från försäkringsbolaget. Detta yttrande överlämnas sedan till den klagande, som kan använda det om han vill driva saken vidare. Inspektionen tar inte saklig ställning i ärendet utan söker närmast ge en bild av den klagandes rättsläge. Om försäkringsinspektionen finner något anmärkningsvärt i själva sättet för handläggningen av det aktuella ärendet — långsamhet, uteblivet brevsvar etc. — kan bolaget komma att få en erinran av inspektionen.

Missnöjda försäkringstagare har vidare möjlighet att vända sig till Svenska försäkringsbolags riksförbund för att få upplysning om praxis inom branschen och underlag för bedömning om god försäkringspraxis iakttagits vid behandling av ett skadeärende. Denna verksamhet är dock föga känd bland allmänheten och utnyttjas i mycket liten utsträckning. Vid sidan av denna officiella funktion förekommer vidare i viss utsträckning att Riksförbundet på grund av underhandsförfrågningar från skadelidande genom att förmedla kontakt mellan dessa och bolagen bidrar till att frågor får ytterligare belysning.

Ett antal för flertalet försäkringsbolag gemensamma nämnder har inrättats med uppgift att avge yttrande rörande bl. a. tolkning av försäkringsvillkor och beräkning av ersättning vid personskador. Motivet för inrättandet av dessa nämnder har varit att man velat åstadkomma en enhetlig och med domstolspraxis överensstämmande skadereglering. Nämndernas verksamhet är rådgivande i förhållande till bolagen. Bolagen är vanligtvis skyldiga att till nämnderna hänskjuta de frågor där meningsskiljaktighet yppats mellan försäkringstagare och bolaget. Försäkringstagare eller annan skadelidande kan dock inte själv direkt vända sig till ifrågavarande nämnd. Bland de mer betydelsefulla nämnderna är Livförsäkringens villkorsnämnd, Skadeförsäkringens villkorsnämnd, Trafikförsäkringsanstalternas nämnd, Ansvarighetsförsäkringens personskadenämnd, Sjuk- och olycksfallsförsäkringsnämnden och Försäkringsbolagens skallskadenämnd.

Försäkringsbolagen Ansvar, Folksam, Trafik-Bore och Trygg-Hansa har inrättat nämnder, råd eller försäkringskommittéer med konsumentinflytande, ett inflytande som i regel utövas genom att olika organisationer utser representanter i nämnderna. Folksam, som ej deltar i de i föregående stycke nämnda formerna för frivilligt samarbete på försäkringsområdet, har i stället inrättat vissa egna skadeprövningsnämnder som är rådgivande instanser vid tvister mellan Folksam och någon skadelidande. I dessa nämnder har representanter för konsumenterna majori -

NU 1972:45

tet. Yttranden från Folksams nämnder kan begäras såväl av bolaget som av berörda skadelidande. Ansvar har inrättat en egen nämnd, Ansvars försäkringstagares skadeprövningsnämnd, där konsumenterna är representerade. Nämnden har till uppgift att vara ett organ dit den skadelidande kan vända sig för att få ett utlåtande om Ansvars åtgärder i ett visst skadeärende. Nämnden skall även avge yttrande på begäran av bolaget och har en rådgivande funktion i förhållande till detta. Trygg-Hansa har två skadeprövningsnämnder, en för bilförsäkring och en för övriga branscher, båda med en majoritet av konsumentrepresentanter. Syftet med de råd av olika slag som inrättats är att under relativt fria och administrativt obundna former ge konsumentrepresentanter möjligheter att framföra sina synpunkter på bolagets verksamhet i stort, produktutveckling, försäkringsskyddets utformning m. m. I Folksams skadeprövningsorganisation ingår också en ombudsman för skadeprövning. Ombudsmannen, som utses av Folksams stämma, är föredragande och sekreterare i bolagets skadeprövningsnämnder. Han granskar dessutom fortlöpande skaderegleringsverksamheten i företaget.

Försäkringsutredningen anser det vara angeläget att en enskild skadelidande kan känna sig säker på att hans sak blir korrekt behandlad. Då försäkringstagarna inte utan vidare kan förmodas känna till de olika befintliga organ som kan vara dem till hjälp på denna punkt har utredningen funnit att det finns behov av en aktiverande och pådrivande informationsverksamhet. För att informationen till försäkringstagarna skall effektiviseras och en bättre översikt skapas över problem som skadelidande ställs inför skulle nuvarande system för överprövning av skadeärenden kunna ersättas av en enda instans att vända sig till i sådana frågor. En annan möjlighet vore att bibehålla och på olika sätt komplettera det system som f. n. finns.

Utredningen föreslår inrättandet av en central rådgivningsinstans dit missnöjda skadelidande kan vända sig med förfrågningar angående handläggningen av skadefall. Rådgivningsverksamheten avses i första hand bli inriktad på att åstadkomma direktkontakt mellan den skadelidande och bolaget i fråga. I andra hand skall instansen kunna hjälpa konsumenten att förmedla synpunkter och utveckla kontakten med bolaget. Utredningen har övervägt fyra olika organisatoriska lösningar i fråga om den föreslagna centrala rådgivningsinstansen: att förlägga den till Svenska försäkringsbolags riksförbund, till försäkringsinspektionen och till allmänna reklamationsnämnden samt att ge instansen en självständig ställning.

Utredningen anser att alla skadelidande skall ha möjlighet till omprövning när missnöje eller tveksamhet uppstår med anledning av ett bolags handläggning av ett skadeärende. Alla konsumenter bör oberoende av i vilket bolag försäkring är tecknad ha samma möjlighet att få ett ärende prövat i nämnd med konsumentrepresentanter. För att åstadkomma detta har två möjliga lösningar övervägts. Antingen inrättas sådana nämnder i anslutning till de enskilda bolagen eller också inrättas en central nämnd för hela branschen i form av en avdelning vid allmänna

NU 1972:45

reklamationsnämnden.

Utredningen har inte kunnat enas i frågan om organisatoriska lösningar för den centrala rådgivningsinstansen och för skadeprövningsnämnden med konsumentrepresentanter.

Betänkandet re missbehandlas för närvarande.

1 betänkandet (Ds Ju 1972:6) Rättegången i mindre tvistemål har - på grundval av en tidigare promemoria (Ds Ju 1971:9) angående förenklat rättegångsförfarande i konsumenttvister m. m. — föreslagits ett förenklat rättegångsförfarande vid tingsrätterna för tvistemål om mindre värden. Det föreslagna förfarandet blir tillämpligt i dispositiva mål under förutsättning att tvisteföremålets värde inte överstiger ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Avsikten är att parterna skall kunna föra sin talan utan hjälp av juridiskt biträde. Vid tingsrätt skall därför finnas en lagfaren tjänsteman som tillhandagår den rättssökande med råd och upplysningar och som vid behov kan biträda med att upprätta stämningsansökan etc. Handläggningen skall normalt slutföras vid ett enda sammanträde. En aktiv processledning från domarens sida förutsätts. De kostnader som den förlorande kan åläggas att ersätta motparten begränsas starkt. Betänkandet har remissbehandlats och är nu föremål för fortsatt beredning.

Utskottet

Skaderegleringen i försäkringsfall framstår inte sällan som otillfredsställande för försäkringstagaren. Dennes enda möjlighet att få ärendet omprövat är då att öppna process mot försäkringsbolaget, sägs i motionen, som syftar till en förstärkning av konsumentskyddet på försäkringsområdet.

Motionärernas uttalande innebär en överdrift. Såsom ingående belysts av statens konsumentråds försäkringsutredning, vars betänkande har framlagts efter det att motionen väcktes, finns en rad olika vägar på vilka försäkringstagarna kan få sina klagomål prövade. Informationen härom torde emellertid vara bristfällig. Utredningen har också kommit till slutsatsen att nuvarande system för överprövning av skadeärenden bör reformeras. En central rådgivningsinstans för missnöjda skadelidande föreslås bli inrättad. Vidare förordas att varje försäkringstagare skall ha tillgång till en skadeprövningsnämnd med konsumentrepresentanter.

Utskottet delar motionärernas och utredningens uppfattning att ett förstärkt konsumentskydd på försäkringsområdet är angeläget. Det bör skapas förutsättningar för att alla skadelidande försäkringstagare med tillförsikt kan räkna på en korrekt behandling. Utskottet förutsätter att utredningens förslag blir prövat i positiv anda. Det syfte som motionärerna vill främja kan därigenom bli tillgodosett. Någon särskild åtgärd i anledning av motionen synes det med hänsyn till det föreliggande utredningsförslaget inte finnas skäl att förorda.

NU 1972: 45

5 Utskottet hemställer sålunda

att riksdagen avslår motionen 1972:1351.

Stockholm den 7 november 1972

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Böjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Möller i Göteborg (fp) och Fridolfsson i Stockholm (m).

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1740 S Stockholm 1972