Näringsutskottets betänkande i anledning av motion angående avstörning av elektriska apparater

Näringsutskottets betänkande nr 47 år 1972

NU 1972:47

Nr 47

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion angående avstörning av elektriska apparater.

Ärendet

I motionen 1972:1337 av herr Löfgren m. fl. (fp) föreslås att riksdagen skall hos Kungl. Majit anhålla om förslag till lag med bestämmelser angående avstörning av elektriska apparater.

Motionen

Motionärerna konstaterar att elektriska apparater av olika slag i betydande utsträckning förorsakar störningar på radio- och TV-mottagning. Televerket, som har ålagts att bistå licenstagare med hjälp mot missförhållanden av detta slag, har att utföra en avstörningsinsats som medför betydande arbete och kostnader. Störningsproblemet är ständigt växande, eftersom antalet störningskällor är i stark tillväxt. Motionärerna anser därför att en primär uppgift för att komma till rätta med problemet vore att vidta åtgärder för att eliminera orsakerna till att störningar uppstår. De erinrar om att frågan om tvingande bestämmelser om att elektriska anordningar skall vara avstörda har varit föremål för utredning och att ett betänkande i ämnet, innefattande förslag till lag om åtgärder mot störning av radiotrafik, avlämnades 1966.

Upplysningar i anslutning till motionen

Den utredning som motionärerna hänsyftar på är ellagstifningsutredningen, som 1966 avgav sitt betänkande (SOU 1966:22) Lagstiftning mot radiostörningar. Det förslag till lagstiftning som framlades i betänkandet innefattade regler avseende materielkontroll, särskilda avstörningsåtgärder, fridlysning av områden som störningskyddade samt bebyggelsereglering. Enligt förslaget till lagregler avseende materielkontroll skulle Kungl. Majit eller myndighet som Kungl. Majit bestämt kunna under vissa förutsättningar förordna om förbud att använda anläggningar och andra anordningar som kan störa radiotrafik. Förordnandet föreslogs också kunna innefatta förbud mot försäljning av apparater som inte godkänts i störningshänseende.

Den 1 juli i år trädde en kungörelse (1972:384) om åtgärder mot radiostörningar i kraft. Enligt denna kungörelse skall elektrisk materiel som kan orsaka radiostörningar genom elektromagnetiska vågor utföras så, att sådana störningar förebyggs. Föreskrifter om utförandet av elektrisk materiel av detta slag får meddelas av kommerskollegium efter

1 Kiksdagen 1972. 17 nami Nr 47

NU 1972:47

samråd med televerket. Kollegiet kan också förordna att sådan materiel skall vara från radiostörningssynpunkt provad och godkänd. Elektrisk materiel som inte överensstämmer med dessa föreskrifter får inte saluföras eller säljas för användning inom landet.

Bestämmelserna i kungörelsen överensstämmer i sak med vad som föreslogs av ellagstiftningsutredningen rörande materielkontroll. De skillnader som föreligger mellan lagförslaget och kungörelsen består främst däri att kungörelsen inte innefattar regler om tvångsåtgärder mot den som använder radiostörande materiel. Viss användning av sådan materiel är därmed inte straffbar. Kommerskollegium har nyligen påbörjat arbetet med att i samråd med televerket utforma tillämpningsföreskrifter. Med hänsyn till de erfarenheter som vunnits utomlands bedöms detta arbete kunna utföras utan större tidsutdräkt.

Utskottet

Med hänvisning till de olägenheter som framkallas av störningar från elektriska apparater efterlyser motionärerna en lag med bestämmelser om avstörning, grundad på förslag i ett betänkande i ämnet som framlades år 1966.

Sedan motionen väcktes har Kungl. Majit utfärdat en kungörelse om åtgärder mot radiostörningar. Tillämpningsföreskrifter till kungörelsen utarbetas av kommerskollegium. Motionärernas önskemål har i allt väsentligt blivit tillgodosett genom kungörelsen. Utskottet utgår från att vederbörande myndigheter följer upp konsekvenserna av att viss användning av radiostörande materiel inte har reglerats.

Åberopande det anförda hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 1972:1337.

Stockholm den 14 november 1972 På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Rask (s), Blomkvist (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), Jonsson i Husum (s), Möller i Göteborg (fp), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s), herrar Hallgren (vpk) och Fridolfsson i Stockholm (m).

NU 1972:47

3 Särskilt yttrande

av herrar Andersson i Örebro (fp) och Möller i Göteborg (fp):

Med tillfredsställelse konstaterar vi att Kungl. Maj:t sedan motionen 1972:1337 väcktes har utfärdat en kungörelse om åtgärder mot radiostörningar. Ett betydelsefullt steg har onekligen tagits, men störningar från redan befintliga störningskällor kan inte åtkommas genom denna kungörelse. Då utskottet utgår från att vederbörande myndigheter följer upp konsekvenserna av att viss användning av radiostörande materiel inte regleras, så får framtiden utvisa om inte ett sådant antagande saknar grund i verkligheten. Om det visar sig omöjligt att komma till rätta med de nu utelämnade störningskällorna, torde det bli nödvändigt att genom lagstiftning utfärda bestämmelser som även omfattar användning av materiel som medför störningar.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1798 S Stockholm 1972

/

NU 1972:48

uppställer krav /på hjälmar vid motortävlingar har Svenska ishockeyförbundet uppstäfllt krav på att alla spelare som deltar i av förbundet arrangerade ro(atcher skall bära en av förbundet godkänd hjälm. Förbundet svarar fi^r godkännandet. Ishockeyhjälmar av detta slag ger enligt det av motionj/rerna åberopade testet visst skydd. Motsvarande hjälmar i barnstorljj^c har emellertid mycket liten, om ens någon, skyddande effekt. Detta gäller generellt också skid- och ridhjälmar.

Enlig/ uppgift pågår eller planeras f. n. inte något arbete med att fastställJLj standards för ishockey-, skid- eller ridhjälmar.

Utre&ning angående vissa principfrågor i samband med varudeklarationer

Chefen för handelsdepartementet har i böljan av år 1972 tillkallat en sakkunnig (konsumentombudsmannen Sven Heurgren) med uppdrag att utreda vissa principfrågor i samband med varudeklarationer. Den sakkunnige, som enligt direktiven bör bedriva sitt arbete skyndsamt, skall bl. a. pröva under vilka förutsättningar och i vilka fall det från konsumentsynpunkt kan vara påkallat att föreskriva skyldighet att låta varor och tjänster åtföljas av varudeklarationer. Den sakkunnige skall också analysera förutsättningarna för att av säkerhets- och kvalitetsskäl ställa upp grundkrav för att en vara skall få deklareras och för att införa kvalitetsmärkning.

Utskottet

Vissa typer av skyddshjälmar som förekommer i handeln motsvarar, att döma av det test som åberopas i motionen, icke alls de kvalitetskrav som måste ställas på detta slags produkter. Liksom motionärerna finner utskottet det oroväckande att konsumenterna förleds att tillmäta exempelvis skid- och ridhjälmar en skyddseffekt som de inte har. Att åstadkomma en sanering på detta område måste anses angeläget. Det synes ligga närmast till hands att uppställa vissa krav som skyddshjälmar för olika ändamål bör uppfylla och att därefter tillhandahålla information om i vilken utsträckning olika produkter tillgodoser dessa krav.

Den sakkunnige som har fått i uppdrag att utreda vissa principfrågor i samband med varudeklarationer skall, såsom framgår av de ovan refererade direktiven, bl. a. överväga i vilken mån varudeklaration bör vara obligatorisk och i vilken mån säkerhetsskäl kan motivera vissa grundkrav för varudeklaration och kvalitetsmärkning.

Utskottet förutsätter att utredningsmannen kommer att ägna uppmärksamhet åt den viktiga varugrupp som skyddshjälmarna utgör. Med hänsyn härtill finner utskottet inte någon åtgärd i anledning av motionen vara erforderlig utan hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972:1353.

Stockholm den 7 november 1972 På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG