Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av uppgiftsskyldigheten för gäst på hotell eller pensionat

Näringsutskottets betänkande nr 49 år 1972

NU 1972:49

Nr 49

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av uppgiftsskyldigheten för gäst på hotell eller pensionat.

Ärendet

I motionen 1972:151 av herr Björk i Göteborg (s) hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t anhålla om översyn av hotellförordningens 13 §.

Gällande bestämmelser m. m.

I hotellförordningen (1966:742) avses med hotell- eller pensionatrörelse yrkesmässig verksamhet med ändamål att tillhandahålla tillfällig möblerad bostad (1 §). Hotell- eller pensionatrörelse som är avsedd att samtidigt mottaga minst nio gäster eller som omfattar minst fem gästrum får drivas endast av den som har tillstånd av polismyndigheten i orten (2 §). Enligt 13 § förordningen skall gäst vid ankomsten till hotell eller pensionat, där rörelse drivs med sådant tillstånd, avfordras uppgift om fullständigt namn, yrke eller titel, födelsetid, hemort och medborgarskap eller nationalitet. Uppgifterna skall förvaras i form av en gästförteckning där också dagarna för gästens ankomst och avflyttning antecknas. Polismyndigheten äger förordna att från hotell- eller pensionatrörelse i viss ort eller från viss rörelse anmälan skall göras till polismyndigheten om svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk gäst på sätt och inom tid som polismyndigheten bestämmer. Om ytterligare uppgifter som skall avfordras annan utländsk gäst och om anmälan till polismyndigheten i fråga om sådan gäst gäller bestämmelserna i utlänningskungörelsen (1969:136). Om gäst vägrar att lämna uppgift enligt 13 § eller det finns anledning antaga att uppgift som han lämnat är oriktig, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos polismyndigheten (14 §). Gästförteckning skall föras noggrant och på anfordran hållas tillgänglig för polismyndigheten; den skall förvaras under minst tio år från den senaste anteckningen (15 §). I förordningens ansvarsbestämmelser stadgas bl. a. (17 och 18 §§) att gäst som lämnar oriktig uppgift i fall som avses i 13 § dömes till böter eller, om omständigheterna är försvårande, fängelse i högst sex månader, det sagda om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken (såsom osant intygande eller brukande av osann urkund), samt att den som underlåter att enligt 13 § avfordra gäst uppgift, förvara den i gästförteckning eller göra anteckningar däri dömes till böter, högst 500 kronor.

Enligt utlänningskungörelsen (1969:136) skall den som upplåter bostad åt utlänning i hotell eller pensionat som avses i 13 § hotellförord -

1 R iksdagen 1972.17 sami. Nr 49

NU 1972:49

ningen göra skriftlig anmälan till polismyndigheten, när utlänningen ankommer till och avflyttar från hotellet eller pensionatet; detta gäller dock icke utlänning som är medborgare i något av de nordiska länderna eller som ej har fyllt 16 år (61 §). Anmälan skall innehålla uppgifter om utlänningens fullständiga namn, yrke eller titel, födelsetid, födelseland, hemland och hemort där, medborgarskap samt bostadsadress i Sverige.

Hotellförordningens ovan refererade bestämmelser om gästkontroll hade motsvarigheter i den tidigare gällande hotellstadgan (1917:474). Som ett av ändamålen för denna hade angivits att den skulle underlätta polisens spaningsarbete. I den proposition (1966:124) varigenom Kungl. Maj:t inhämtade riksdagens yttrande över förslaget till hotellförordning anförde chefen för inrikesdepartementet att polisens behov av att kunna utöva gästkontroll inte hade varit föremål för delade meningar vid remissbehandlingen av den promemoria som låg till grund för förslaget samt att det i framtiden liksom dittills skulle vara av stor betydelse för polisens spaningsverksamhet att uppgifter fanns att tillgå om vilka personer som vid en viss tidpunkt bodde eller hade bott på ett hotell. I förenklande syfte anpassades bestämmelserna om gästkontroll i fråga och svenska och andra nordiska hotellgäster till dem som enligt utlänningskungörelsen gällde för utlänningar från utomnordiska länder. Uppgift om födelsetid skulle hädanefter avfordras även svensk gäst, medan enligt hotellstadgan bara gällt att sådan uppgift borde lämnas också av svensk resande. Vidare skulle uppgift om nationalitet eller medborgarskap hädanefter avfordras också svensk gäst. Kravet på uppgift om födelseort och om vart gästen närmast ämnade bege sig bortföll däremot.

I motiveringen till 14 § hotellförordningen framhålls att någon skyldighet för hotellpersonalen att begära legitimation av gäster från Sverige och övriga nordiska länder inte finns föreskriven. Endast om det är anledning anta att lämnade uppgifter är oriktiga bör legitimation begäras. Om en person som önskar bostad i hotell vägrar att lämna föreskrivna uppgifter torde följden härav bli att han inte bereds bostad och således inte skrivs in som gäst. Någon påföljd för hans vägran kommer då inte i fråga. Däremot skall polismyndigheten underrättas om gästen har fått ta rum i besittning innan alla nödvändiga uppgifter har avkrävts honom och sedan vägrar att lämna uppgifter.

Sådan skyldighet att avfordra utlänning uppgifter som nu åvilar hotell och pensionat ålåg enligt den tidigare gällande utlänningskungörelsen (1955:572) envar som upplät bostad åt utlänning.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan

I anledning av propositionen (1966:124) med förslag till hotellförordning väckte herr Björk i Göteborg (s) en motion vari begärdes att vissa i motionen framförda synpunkter, bl. a. rörande gästkontrollen, skulle beaktas vid behandlingen av propositionen. Ambitionen borde enligt motionen vara att reducera uppgiftsskyldigheten till ett nödvändigt

NU 1972:49

minimum, sannolikt omfattande namn, födelsetid och hemort. Motionären ansåg det svårbegripligt varför hänsyn till nordisk samordning skulle framtvinga krav på uppgift om medborgarskap även för svenska gäster. Formuleringen ”medborgarskap eller nationalitet” betecknades som oklar och svårtolkad. Vidare ifrågasattes vilken funktion kravet på uppgift om yrke eller titel numera fyllde. Om preciseringar av detta slag betraktades som önskvärda kunde det enligt motionärens mening diskuteras om inte angivandet av yrke vore tillräckligt.

Tredje lagutskottet (3LU 1966:53) ifrågasatte i likhet med motionären huruvida uppgifter om titel eller yrke hade någon nämnvärd betydelse för polisens spaningsverksamhet. De flesta hotellgäster torde å andra sidan, menade utskottet, finna kravet på uppgifter i detta hänseende föga betungande. Med hänsyn till att frågan hade samband med önskemålet om likformighet med den uppgiftsskyldighet som åvilade bostadsupplåtare enligt utlänningskungörelsen fann utskottet inte skäl att föreslå någon ändring på denna punkt. Föreskrifter om uppgift beträffande medborgarskap eller nationalitet sades kunna vålla viss tveksamhet när det gällde personer med dubbelt medborgarskap eller statslösa med anknytning till flera länder. Beträffande sådana tämligen sällsynta fall ansågs inte finnas anledning att meddela särskilda föreskrifter. Hotellpersonalens skyldighet enligt utlänningskungörelsen att avfordra vissa utländska gäster en del särskilda uppgifter syntes förutsätta, sade utskottet, att samtliga gästers medborgarskap eller nationalitet klarlades. Inte heller på denna punkt föreslog utskottet någon ändring.

Riksdagen lämnade förslaget till hotellförordning utan erinran.

Motionen

I motionen redogörs för gällande bestämmelser och deras bakgrund, varvid särskilt berörs riksdagsbehandlingen av frågan år 1966. Tredje lagutskottets hänvisning till önskemålet om likformighet med uppgiftsskyldigheten enligt utlänningskungörelsen ger enligt motionären inte ett alldeles övertygande motiv för att svenska hotellgäster vid ankomsten skall lämna fem olika uppgifter om sig själva. Med folkbokföringens utveckling och ändrade tänkesätt i det svenska samhället framstår de polisiärt motiverade kraven på detaljerad uppgiftsskyldighet som föråldrade, säger motionären. För det stora flertalet gäster måste uppgiftslämnandet verka tämligen meningslöst och besvärande, medan kravet på angivande av titel eller yrke måhända tilltalar den sociala snobbismen hos vissa gäster och stimulerar särbehandling. Allmänhetens känslighet i fråga om avlämnandet av onödiga personuppgifter har ökat, framhålls vidare. Ett tänkbart alternativ vore att avkräva svenska gäster endast namn och personnummer.

Utskottet

Den skyldighet att lämna personuppgifter som enligt hotellförord -

NU 1972:49

ningen åvilar gäst på hotell eller pensionat betraktas av motionären som onödigt omfattande. Framför allt ifrågasätts behovet av uppgift om hotellgästens titel eller yrke. Det kan i detta sammanhang erinras om att sådan uppgift inte längre intas i de pass som svenska myndigheter utfärdar.

Liksom motionären anser utskottet att uppgiftsskyldigheten — om än föga betungande — bör omprövas. Utskottet hemställer därför

att riksdagen med bifall till motionen 1972:151 hos Kungl. Maj:t anhåller om översyn av 13 § hotellförordningen (1966:742).

Stockholm den 7 november 1972

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Möller i Göteborg (fp) och Fridolfsson i Stockholm (m).

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1800 S Stockholm 1972