Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:117 angående finansiering av ett koksverk i Luleå jämte motioner
Näringsutskottets betänkande nr 55 år 1972
NU 1972:55
Nr 55
Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:117 angående finansiering av ett koksverk i Luleå jämte motioner.
Ärendet
I propositionen 1972:1 17 (industridepartementet) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att till Kapitaltillskott till Statsföretag AB för teckning av aktier i Norrbottens järnverk AB på tilläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1972/73 under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 7 5 000 000 kr.
I anledning av propositionen har väckts
dels motionen 1972:1769 av herr Löfgren m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen skall besluta att hos Kungl. Maj:t begära att en utredning snarast verkställs för att bedöma i vad mån och i vilken omfattning ett ”placeringskompenserande” värdetillägg för resultatbedömningen för NJA:s framtida produktion är nödvändigt för att NJA skall kunna nollställas i förhållande till andra konkurrerande järnverk med en produktion av liknande slag som ej belastas av sådana speciella kostnader som NJA enligt en sådan utredning kan anses betungas av,
dels motionen 1972:1770 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk), vari hemställs att riksdagen skall
1. hos regeringen hemställa om snabbutredning och åtgärder i syfte att komplettera föreliggande planer på byggandet av koksverk med anläggning för kemisk-teknisk förädling av biprodukterna vid koksframställningen,
2. uttala att anläggningarna utrustas med reningsanläggningar som effektivt förhindrar all yttre och inre miljöförslumning,
3. hos regeringen hemställa om anvisande av erforderligt kompletterande anslag för vidtagande av i denna motion föreslagna utbyggnader för framställning av biprodukter vid koksframställningen.
Motionerna
I motionen 1972:1769 anförs att det finns anledning att bedöma framställningen i propositionen 1972:117 mot bakgrund såväl av vad som framgår av densamma som av vad som framförts i tidigare propositioner med förslag till satsningar för att säkra NJA:s framtida verksamhet som ett lönsamt objekt och för sysselsättning i Norrbotten. En bedömning enbart av vad som anförs i den aktuella propositionen kan synas ge belägg för att det är välmotiverat att anlägga ett koksverk. Det framstår
1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 55
NU 1972:55
emellertid för motionärerna som egendomligt att behovet av denna ytterligare satsning inte kunde förutses i samband med att NJA:s investeringsprogram 70 anmäldes. Trots denna erinran vill motionärerna inte motsätta sig att riksdagen ger sitt stöd för den ytterligare betydande satsning vid NJA som föreslås, under förutsättning att prövningen inom näringsutskottet ger vid handen att detta är befogat. Motionärerna finner det emellertid vara angeläget att riksdagen får kännedom om hur man på ansvarigt håll bedömer den samlade effekten av positivt och negativt verkande faktorer av NJA:s placering i Norrbotten jämfört med andra järnverks lämpligare placering. Först efter en mera öppen redovisning av dessa förhållanden kan enligt motionärerna en säkrare och rättvisande bedömning av NJA:s driftsresultat göras.
Motionärerna hänvisar till en vid 1971 års riksdag väckt motion vari en hemställan med samma innebörd gjordes och hävdar att det nu ytterligare dokumenterats ett behov av en utredning av angivet slag. Att även andra områden av företagsamhet i Norrbotten kan beröras av liknande problem — en omständighet som framfördes i utskottsmajoritetens skrivning i samband med avstyrkandet av motionen år 1971 — är enligt motionärernas uppfattning inget skäl för att underlåta att verkställa en särskild utredning beträffande NJA:s speciella förhållanden för en framtida bedömning av de mycket betydande satsningar som nu aktualiseras.
I motionen 1972:1770 hälsar motionärerna med tillfredsställelse förslaget om att anlägga ett koksverk i Luleå. Projektet bedöms som en helt avgörande åtgärd i ansträngningarna att trygga företagets framtid och förbättra dess lönsamhet och konkurrenskraft. Enligt motionärernas uppfattning berörs i propositionen miljöaspekterna i samband med driften av den aktuella anläggningen knapphändigt. Redan den nuvarande driften vid NJA har medfört betydande miljöfarliga utsläpp både när det gäller vattenförorening och när det gäller luftnedsmutsning. Den reducering av luftföroreningarna från NJA som ingår som ett mål i det investeringsprogram som NJA nu arbetar med bedöms visserligen vara ett steg i rätt riktning, men miljöaspekterna vid byggandet av koksverket måste enligt motionärerna beaktas på ett helt annat sätt än vad som gjorts vid tidigare anläggningsarbeten. Motionärerna finner det skäligt att riksdagen med beaktande av de olägenheter som åstadkommits på grund av tidigare nonchalans i miljöfrågorna med bestämdhet uttalar att det nya koksverket skall utrustas med renings- och återvinningsanläggningar som effektivt förhindrar förorening av luft och vatten. Detsamma bedöms också vara nödvändigt när det gäller tidigare byggda anläggningar.
Motionärerna förordar att man i anslutning till den planerade investeringen i koksverket överväger möjligheterna till en mera omfattande kemisk-teknisk produktion, baserad på de biprodukter som erhålls vid koksframställningen, än som föreslås i propositionen. Mot bakgrund av angelägenheten av att den nya anläggningen utrustas med
NU 1972:55
alla tänkbara hjälpmedel för att åstadkomma effektiv rening samt av kravet på utredning om möjligheterna till en mera långtgående industriell utvinning av kemiska produkter vid koksframställningen synes ett särskilt anslag böra ställas till NJA:s förfogande för utvecklingsarbeten på de nämnda områdena.
Uppgifter i anslutning till motionen 1972:1769
Den tidigare motion till vilken motionärerna hänvisar är motionen 1971:1371, som väcktes i anledning av propositionen 1971:64, vari Kungl. Maj:t föreslog ett bidrag om 22 milj. kr. och ett lån om 40 milj. kr. till Norrbottens järnverk. Hemställan i motionen 1972:1770 överensstämmer ordagrant med hemställan i motionen 1971:1371.
Näringsutskottet underströk (NU 1971:22) att ett bifall till propositionen måste få uppfattas som ett besked om att riksdagen var beredd att, om förutsättningarna inte ändrades på ett avgörande sätt, även fortsättningsvis medverka till den av NJA planerade utbyggnaden.
Beträffande det i motionen 1971:1371 framförda förslaget om utredning konstaterade utskottet att motionärerna fäste uppmärksamheten på ett viktigt problem. Problemet bedömdes dock av utskottet ej vara specifikt för NJA i annan mån än att NJA är det enda järnverket i övre Norrland. I allt väsentligt måste de berörda transportproblemen betraktas som generella för näringslivet i denna del av landet. Utskottet sade sig räkna med att Kungl. Maj:t skulle ägna fortlöpande uppmärksamhet åt frågan om transportstödets utformning och därvid beakta de svårigheter av i motionen angiven art som NJA och andra företag i övre Norrland är drabbade av. Härigenom och genom de aktiviteter som pågick för att undersöka förutsättningarna att upprätthålla vintersjöfart på Luleå räknade utskottet med att bidrag skulle framkomma till lösningar av de i motionen berörda transportproblemen. Med hänvisning härtill avstyrkte utskottet motionen, vilken också avslogs av riksdagen.
Utskottet
Utskottet har vid sin behandling av frågan om finansiering av ett koksverk i Luleå varit i tillfälle att ta del av utredningsmaterialet i ärendet, vilket ställts till förfogande av industridepartementet. Utskottet har vidare vid besök hos NJA i Luleå genom föredragningar, diskussioner och visningar fått en ingående presentation av projektet.
Utskottet är efter denna prövning berett tillstyrka propositionen.
Vid besöket i Luleå hade utskottet tillfälle att med företagsledningen diskutera i vilken mån företagets placering i Norrbotten är till fördel respektive till nackdel jämfört med övriga järnverks placering och vad den samlade effekten härav kan beräknas ha för ekonomisk betydelse. Företagsledningen anser att järnverkets förläggning jämfört med en placering i mellansverige medför en årlig kostnadsökning om 15 å 20 milj. kronor. Denna fördyring anses i huvudsak kunna bli eliminerad om
NU 1972:55
möjlighet att upprätthålla vintersjöfart på Luleå kan skapas genom ökad isbrytarinsats och om det statliga fraktstödet ges en sådan utformning att NJA i större utsträckning kan tillgodogöra sig fraktstöd.
I motionen 1972:1769 begärs att riksdagen skall få kännedom om hur man på ansvarigt håll bedömer den samlade effekten av positivt och negativt verkande faktorer av NJA:s placering i Norrbotten jämfört med andra järnverks placering. Med de upplysningar som lämnats ovan har motionärernas önskemål enligt utskottets mening blivit tillgodosett. Någon framställning till Kungl. Maj:t om utredning i ämnet synes inte erforderlig.
I motionen 1972:1770 föreslås att efter snabbutredning åtgärder skall vidtas för att komplettera koksverket med en anläggning för kemisk-teknisk förädling av biprodukterna vid koksframställningen och att ett anslag härför skall anvisas. Vidare föreslås att riksdagen skall uttala att anläggningarna bör utrustas med reningsanordningar som effektivt förhindrar all yttre och inre miljöförslumning. Utskottet har erfarit att en betydande del av de besvärande luftföroreningar som de befintliga anläggningarna vid NJA förorsakat numera har eliminerats genom att den s. k. thomasprocessen inte längre utnyttjas. En rad åtgärder har vidtagits eller planeras för att reducera järnverkets stoftutsläpp. 1 NJA:s investeringsprogram 70 ingår sålunda som ett mål att stoftutsläppen från järnverket år 1975 skall ha reducerats till en femtedel jämfört med dagsläget samtidigt som produktionen tredubblas. Omfattande miljövårdsåtgärder planeras för koksverket. Den föreslagna anläggningen för biologisk rening av processvatten har godtagits av statens naturvårdsverk som i övrigt uppställt långtgående villkor och åtgärder i fråga om utsläpp av stoft, rök, tjära och luktämnen. Under förutsättning av att dessa villkor uppfylls motsätter sig naturvårdsverket inte att koncessionsnämnden för miljöskydd beviljar NJA tillstånd att uppföra och driva koksverket. I den ekonomiska kalkylen har omkring 30 milj. kronor avsatts för miljövårdsåtgärder. Härigenom skulle enligt uppgift från NJA miljövårdsutrustning av högsta tekniska standard kunna komma till användning.
I samband med projekteringsarbetet för koksverket har NJA undersökt förutsättningarna för en teknisk vidareförädling av biprodukterna vid koksframställningen. Undersökningen har givit till resultat att det för närvarande med gällande priser på möjliga produkter inte skulle vara ekonomiskt lönsamt med en vidareförädling av detta slag. Stenkolstjära, som är den huvudsakliga biprodukten — vid sidan av koksgas som skall komma till användning i järnverket som en ersättning för eldningsolja - har av NJA bedömts kunna bli avyttrad på ekonomiskt tillfredsställande villkor. Tjäran kan användas dels för vägbeläggning, dels som specialbränsle.
Utskottet konstaterar att NJA för befintliga anläggningar vidtagit och för dessa och för koksverket planerar omfattande miljövårdsåtgärder med sikte på att tillfredsställa de krav som naturvårdsverket och koncessionsnämnden uppställer. Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte
NU 1972:55
finns anledning för riksdagen att göra ett särskilt uttalande i miljövårdsfrågan. Förutsättningarna för en kemisk-teknisk produktion baserad på biprodukterna vid koksframställningen har prövats varvid det befunnits att en sådan produktion under rådande förhållanden inte kan bli lönsam. Utskottet utgår från att NJA framdeles, om priserna på de möjliga kemisk-tekniska produkterna ändras, tar upp frågan till förnyat övervägande och om det bedöms finnas förutsättningar för en lönsam produktion upptar en tillverkning av detta slag.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer utskottet
1. att riksdagen med bifall till propositionen 1972:117 till Kapitaltillskott till Statsföretag AB för teckning av aktier i Norrbottens järnverk AB på tilläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1972/73 under fonden för statens aktier anvisar ett investeringsanslag av 75 000 000 kr.,
2. att riksdagen avslår motionen 1972:1769,
3. att riksdagen avslår motionen 1972:1770.
Stockholm den 28 november 1972
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Böijesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Rydén (fp) och Fridolfsson i Stockholm (m).
Särskilt yttrande
av herr Svensson i Malmö (vpk):
Motionen 1972:1770 handlar väsentligen om två saker: dels att man bör snabbutreda frågan om möjligheten av att komplettera det blivande koksverket med kemisk-teknisk förädling av biprodukterna vid koksframställningen, dels att riksdagen bör uttala sig för att anläggningarna utrustas med reningsanordningar som effektivt förhindrar all yttre och inre miljöförslumning.
Beträffande snabbutredning om en längre gående kemisk-teknisk förädling sägs att sådan produktion för närvarande inte skulle vara ekonomiskt lönsam och att stenkolstjäran - som är den huvudsakliga biprodukten — kan avyttras dels för vägbeläggning, dels som specialbränsle.
Känt är att vid de stora koksverken på kontinenten den kemisk-tekniska förädlingen är långt driven och att man där kan få fram en rad produkter med mycket bred användbarhet.
Utskottet har emellertid en välvillig skrivning där man utgår ifrån att
NU 1972:55
saken kan tas upp till förnyat övervägande och att sådan tillverkning kan upptas på NJA:s produktionsprogram om det visar sig finnas förutsättningar för lönsam produktion. I samråd med motionärerna kan jag i dagens läge nöja mig med detta.
Beträffande miljövårdsaspekten finns det anledning att mycket starkt understryka att man i planeringsarbetet måste lägga högsta vikt vid den. Det sägs visserligen i utskottets skrivning att naturvårdsverket har godkänt anläggningen och uppställt långtgående villkor. Men de miljömässiga erfarenheterna från NJA:s tidigare investeringar är allt annat än goda. Omfattande luft- och vattenföroreningar är en av NJA:s negativa följdeffekter, vilket gör att man med största uppmärksamhet måste följa upp de miljömässiga aspekterna vid verkets framtida utbyggnad.
Erfarenheter från tidigare industriutbyggnader visar också att man inte helt kan lita på naturvårdsverkets garantier. Långtgående kompromisser har i vissa fall gjorts på bekostnad av miljön. Med hänsyn till NJA:s förflutna på detta område finns det all anledning att klart säga ut att den nya investeringen icke får medföra någon ny typ av förorening.
Utvecklingen kommer emellertid snart att visa om NJA:s planering och naturvårdsverkets garantier är tillräckliga eller om det blir nödvändigt att återkomma med nya initiativ i riksdagen.
Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1933 S Stockholm 1972