Näringsutskottets betänkande i anledning av motion angående anställdas, stats och kommuns inflytande vid ackords- och konkursförfarande
Näringsutskottets betänkande nr 59 år 1972
NU 1972:59
Nr 59
Näringsutskottets betänkande i anledning av motion angående anställdas, stats och kommuns inflytande vid ackords- och konkursförfarande.
Ärendet
I motionen 1972:1328 av herr Jönsson i Malmö m. fl. (s) hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj.t begära utredning angående anställdas, stats och kommuns inflytande vid ackords- och konkursförfarande.
Motionen
Motionärerna konstaterar att ackordsförfarandet nyligen varit föremål för översyn och nu regleras i en lag från 1970 samt att en översyn av lagstiftningen om förfarandet vid konkurs har påbörjats genom konkurslagskommittén. De aktuella reformerna inom ackords- och konkurslagstiftningen syftar i första hand till att åstadkomma ett rationellt avvecklingsförfarande med så små kostnader och så liten värdeförstöring som möjligt. Det allmännas intresse som skatteborgenär har också uppmärksammats. Däremot har enligt motionärerna behovet av information och inflytande för de anställda eller för staten eller för kommunerna från annan synpunkt än som borgenärer inte uppmärksammats i detta sammanhang. Detta behov, som också borde beaktas, skulle främst avse försäljning och rekonstruktion och liknande åtgärder med verkningar för anställda eller för det allmänna. Åtgärder av detta slag äger ofta rum i samband med ackord eller konkurs men kan aktualiseras utan detta samband. I motionen hänvisas också till de förslag till åtgärder för uppföljning av stödföretag som framlagts av 1968 års lokaliseringsutredning.
Uppgifter i anslutning till motionen
Gällande rätt
Förfarandet vid konkurs regleras genom konkurslagen (1921:225). Bland bestämmelser i konkurslagen av intresse i detta sammanhang kan nämnas att borgenärerna vid första borgenärssammanträdet väljer förvaltare av konkursboet (45 §) och har möjlighet att välja granskningsmän för övervakning av förvaltningen (46 §), att gäldenärs rörelse under vissa förutsättningar kan fortsättas för konkursboets räkning (60 §) och att fråga om uppskov med försäljning av egendom i boet kan väckas av bl. a. borgenär och under vissa förutsättningar skall underställas borgenärerna för beslut (64 §). I konkurslagen finns bestämmelser om ackord i
1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 59
NU 1972:59
konkurs. Om sådant ackord som innebär ekonomisk uppgörelse utan
konkurs mellan en gäldenär som är på obestånd och hans borgenärer
stadgas i ackordslagen (1970:847).
Konkurslagskommittén
Konkurslagskommittén (Ju 1971:6; ordförande: hovrättsrådet Bengt Rydin) har tillkallats av chefen för justitiedepartementet för att göra en översyn av konkurslagstiftningen. Översynen skall inriktas på de frågor där det finns ett påtagligt reformbehov. I direktiven sägs att särskilt
reglerna om förvaltarval bör uppmärksammas och att därvid bör
övervägas om inte det allmänna bör tilläggas ett större inflytande över förvaltarvalet än för närvarande. Kommittén är oförhindrad att ta upp även andra konkursrättsliga spörsmål än de som särskilt angivits i direktiven.
Statsbidrag till nedläggningshotade företag
Enligt beslut av 1972 års riksdag har fr. o. m. den 1 juli 1972 införts statligt stöd för tidsbegränsad fortsatt drift vid nedläggningshotade företag. Bestämmelser härom finns i kungörelsen (1972:302) om statsbidrag till nedläggningshotade företag. Bidrag utgår till företag som är i konkurs eller i likvidation enligt 142 § aktiebolagslagen (1944:705) och som här i landet bedriver industriell eller industriliknande verksamhet, vari stadigvarande sysselsätts minst 50 heltidsarbetande arbetstagare. Syftet är att ge rådrum för överväganden om fortsatt drift eller omplacering av de anställda. Om företaget har synnerlig betydelse för arbetsmarknaden på orten kan bidrag utgå även om antalet arbetstagare är lägre än 50. Bidrag utgår — normalt under högst sex månader — med högst en tredjedel eller, om risk för betydande samhällssociala problem föreligger, högst hälften av företagets lönekostnader och sociala kostnader för de anställda. Beslut om bidrag fattas av arbetsmarknadsstyrelsen, som också under vissa förutsättningar kan kräva bidraget åter. Under den tid detta kan ske har länsarbetsnämnden rätt att granska företagets verksamhet.
Betänkande om uppföljning av stödföretag
1968 års lokaliseringsutredning har avlämnat betänkandet (Ds In 1971:8) Om uppföljning av stödföretag m. m. I betänkandet behandlas utformningen och organisationen av uppföljningen, insyns-, bevaknings-, samordnings- och handläggningsfrågor samt frågan om statligt delägarskap i särskilda fall.
Utredningen konstaterar att det inom det privata näringslivet finns särskilda kreditskyddsorgan, bl. a. Ackordscentralen med avdelningar i Stockholm, Göteborg och Malmö, till vilka företag kan vända sig vid allvarliga likviditetssvårigheter, dvs. då betalningsinställelse ifrågasatts
NU 1972:59
eller redan har skett. Det finns inte något motsvarande organ på den statliga sidan till vilket företagen kan vända sig. Inte heller finns det något organ som företräder de samlade statliga intressena i ett företag och med vilket de privata kreditskyddsorganen kan ta kontakt för erforderlig samordning. Till skillnad mot vad som tidigare har gällt utgör statens fordringar regelmässigt en betydande andel av det totala fordringsbeloppet. Fordringar på skatter och allmänna avgifter tillsammans med fordringar på lokaliseringslån och industrigarantilån uppgår ofta till så stora belopp att staten är den störste borgenären. Staten svarar dessutom för toppkrediterna och har därjämte starka samhälleliga intressen att bevaka. Enligt utredningens mening har staten därför ett intresse av att mera aktivt delta såväl i åtgärder för att förebygga stagnation hos företag och åstadkomma rekonstruktioner som i avvecklingen av företag vilka inte bedöms ha några förutsättningar att leva vidare. Staten måste engagera sig i ackordsuppgörelser och själv ta initiativ till ackord, säger utredningen, och staten bör också bättre än hittills bevaka sina intressen i konkurser och bl. a. följa skötseln av förvaltningen i konkursen.
Lokaliseringsutredningen har undersökt flera olika vägar att åstadkomma en ökad handlingsberedskap och föreslår att det inrättas en central förhandlingsmyndighet som i särskilda fall skall samordna uppföljningen och bevakningen av olika statliga ekonomiska engagemang. Myndigheten skall ha till huvuduppgift att förhandla med olika intressenter i företagen, med andra fordringsägare, med de anställdas representanter m. fl. Den bör arbeta på samma sätt som banker och kreditskyddsorgan när den t. ex. försöker åstadkomma rekonstruktioner. Den skall vidare utgöra ett statligt samordningsorgan och skall därför samarbeta med regionala och centrala myndigheter. Företagen skall kunna vända sig till den centrala uppföljningsmyndigheten på ett tidigt stadium för konsultationer eller direkta förhandlingar. Företagareföreningarna och länsstyrelserna avses lämna centralorganet hjälp i uppföljningsarbetet.
Statens intresse som indrivare av skatter och allmänna avgifter bör enligt utredningen sammanvägas med samhällets övriga ekonomiska, arbetsmarknadspolitiska och sociala intressen. Enligt utredningens mening bör därför kronofogde som regel inte verkställa utmätning eller söka företag, som har avsevärd betydelse för sysselsättningen på orten eller i regionen, i konkurs för skattefordringar m. m. utan att länsstyrelsen prövat frågan från sysselsättningspolitiska och andra samhälleliga synpunkter. Länsstyrelsen bör därvid ta ställning till om en utredning bör ske inom länsstyrelsen eller genom företagareföreningen eller om den centrala uppföljningsmyndigheten bör kopplas in. Kan på regional nivå åstadkommas en lösning som möjliggör företagets fortsatta verksamhet eller tillgodoser rimliga krav på genomförandet av en avveckling synes länsstyrelsen böra medverka till en sådan. Finns inte möjlighet att lösa problemet på denna väg bör kontakt tas med den centrala uppföljningsmyndigheten, som förutsätts få befogenhet att bevaka statens samtliga fordringar. Den centrala myndigheten bör utrustas med vissa besluts -
NU 1972:59
befogenheter. Bl. a. bör den kunna för statens räkning besluta om antagande av ackord.
Utredningen anser att den centrala uppföljningsmyndighetens samordnande funktion när det gäller bevakningen av skattefordringar i samband med ackord eller konkurs inte skall begränsas till stödföretag. Ibland kan en från samhällets synpunkt angelägen lösning förutsätta finansiering med lokaliseringsstöd eller industrigarantilån eller någon annan form av statligt ekonomiskt engagemang. Myndigheten bör kunna fylla en viktig samordnande funktion i sådana sammanhang.
Ärendet är f. n. föremål för beredning.
Undersökning rörande insolventa företag
Delegationen (I 1970:17) för de mindre och medelstora företagen har i augusti 1972 publicerat en undersökning Konkurs och ackord — en studie av insolventa företag. Studien utgör en första delrapport i ett större projekt med syfte att närmare undersöka de problem och förhållanden som leder till att företag kommer på obestånd. Rapporten omfattar bl. a. en statistisk redovisning av de företag som försatts i konkurs eller beviljats ackord under åren 1966—1970. I det fortsatta utredningsarbetet skall orsakerna till konkurserna närmare belysas.
Utskottet
I motionen föreslås en utredning angående anställdas, stats och kommuns inflytande vid ackords- och konkursförfarande. Behovet av information och inflytande för de anställda och för samhället från annan synpunkt än som borgenärer har, menar motionärerna, inte uppmärksammats tillräckligt. Detta behov, som borde beaktas, skulle främst avse försäljning och rekonstruktion och liknande åtgärder med verkningar för de anställda eller för det allmänna.
Som motionärerna framfört har 1968 års lokaliseringsutredning behandlat frågan om uppföljning av stödföretag och föreslagit inrättandet av en central förhandlingsmyndighet som skall samordna uppföljningen och bevakningen av olika statliga ekonomiska engagemang. Den föreslagna myndighetens samordnande funktion när det gäller bevakningen av skattefordringar i samband med konkurs skall enligt förslaget inte begränsas till stöd företag.
Statens intresse som indrivare av skatter och allmänna avgifter, lån osv. bör enligt utredningens mening sammanvägas med samhällets övriga ekonomiska, arbetsmarknadspolitiska och sociala intressen. Därför bör företag som har avsevärd betydelse för sysselsättningen på orten eller i regionen inte kunna sökas i konkurs eller bli föremål för utmätning på grund av skatteskulder m. m. utan att länsstyrelsen prövat frågan från sysselsättningspolitiska och andra samhälleliga synpunkter. En utredning av frågan avses kunna bli utförd av länsstyrelsen, som därvid kan
NU 1972:59
samarbeta med företagareföreningen i länet och med den centrala uppföljningsmyndigheten.
Enligt utskottets mening överensstämmer utredningens förslag med de av motionärerna framförda önskemålen om ett ökat inflytande såväl för samhället som för de anställda i samband med ackords- och konkursförfarande. Den centrala uppföljningsmyndigheten skulle nämligen ha till huvuduppgift att förhandla med olika intressenter i företagen, och till dem hör självfallet också de anställda.
Utredningens förslag är för närvarande föremål för interdepartemental beredning.
Åberopande vad som anförts hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 1972:1328.
Stockholm den 28 november 1972
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Rydén (fp) och Fridolfsson i Stockholm (m).
Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1934 S Stockholm 1972