Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:131 med förslag till lag om ändring i lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring, m. m., jämte motion
Näringsutskottets betänkande nr 61 år 1972
NU 1972: 61
Nr 61
Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:131 med förslag till lag om ändring i lagen (1970: 412) om otillbörlig marknadsföring, m. m., jämte motion.
Ärendet
I propositionen 1972: 131 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga inom handelsdepartementet upprättade förslag till
1. lag om ändring i lagen (1970: 412) om otillbörlig marknadsföring,
2. lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor,
3. lag om ändring i lagen (1970: 417) om marknadsråd m. m.,
4. lag om ändring i lagen (1953: 603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet,
5. lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
I anledning av propositionen har väckts en motion, som redovisas nedan.
Propositionen
I propositionen föreslås att konsumentombudsmannen ges rätt att vid vite förelägga näringsidkare att inkomma med yttrande eller upplysning i ärenden om otillbörlig marknadsföring eller om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor. Vidare föreslås att marknadsrådets namn ändras till marknadsdomstolen.
Lagförslagen återfinns på s. 2—6 i propositionen.
Motionen
Yrkande
I motionen 1972: 1892 av herr Nordgren (m) hemställs att riksdagen skall antaga det till propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1970: 412) om otillbörlig marknadsföring med följande ändring: -
1 Riksdagen 1972.17 sami. Nr 61
NU 1972: 61
2 Kungl. Maj:ts förslag
Näringsidkare är skyldig att på anmaning av konsumentombudsmannen inkomma med yttrande eller upplysning i ärende om tilllämpning av 1 §. Ef ter kommes icke sådan anmaning, får ombudsmannen förelägga näringsidkaren att fullgöra sin skyldighet vid vite av högst 5 000 kronor.
Mot ombudsmannens beslut om vitesföreläggande får talan ej föras.
Motivering
De mindre nogräknade företagare som obstruerar när konsumentombudsmannen söker komma till tals med dem utgör, menar motionären, en så ringa minoritet att marknadsrådet inte skulle bli oskäligt betungat om ifrågavarande ärenden fördes vidare dit. Enbart hotet om att ärendet kan föras upp i marknadsrådet borde, anförs vidare, för konsumentombudsmannen vara ett långt mera verksamt påtryckningsmedel än ett kanske inte alltför avskräckande vite.
Utskottet
Konsumentombudsmannen (KO) skall i sin strävan att undanröja otillbörliga marknadsföringsåtgärder och avtalsvillkor i första hand söka genom förhandlingar förmå näringsidkarna att frivilligt rätta till kritiserade förhållanden. En förutsättning för att en förhandling — och därmed i regel också en från konsumentsynpunkt tillfredsställande uppgörelse — skall komma till stånd är givetvis att näringsidkaren inte undandrar sig kontakt med KO. Om han gör det återstår för KO möjligheten att hänskjuta saken till marknadsrådet, som vid vite kan förelägga bl. a. part att inställa sig personligen inför rådet. En sådan åtgärd från KO:s sida innebär att marknadsrådet engageras som utredningsinstans, något som enligt propositionen helst inte bör ifrågakomma. Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att KO skall få rätt att vid vite av högst 5 000 kr. förelägga näringsidkare att inkomma med yttrande eller upplysning i ärende som KO tar upp.
I motionen hävdas att hotet att ärendet kan hänskjutas till marknadsrådet bör vara ett mera verksamt påtryckningsmedel på samarbetsovilliga företagare än föreläggande av ett vite inom den angivna beloppsgränsen. Ett alternativt förslag till ändring i lagen om otillbörlig marknadsföring framläggs.
För att motionärernas intentioner skall uppfyllas erfordras en motsvarande ändring i lagen om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor. En
Motionärens förslag
Näringsidkare är skyldig att på anmaning av konsumentombudsmannen inkomma med yttrande eller upplysning i ärende om tilllämpning av 1 §. Efterkommes icke sådan anmaning äger ombudsmannen föra ärendet vidare till marknadsdomstolen.
NU 1972: 61
lagbestämmelse av den art som föreslås i motionen framstår emellertid av formella skäl såsom icke godtagbar. Från motionärens utgångspunkt torde avslag på propositionen i här aktuell del få anses vara det konsekventa ställningstagandet.
Utskottet delar inte motionärens uppfattning utan finner det befogat att KO får den utvidgade rätt att använda tvångsmedel som föreslås i propositionen. Skäligheten häri understryks enligt utskottets mening genom departementschefens klargörande motivuttalanden. Att förhandlingar spelar en central roll i KO:s verksamhet markeras nu åter.
I propositionen föreslås vidare att marknadsrådets namn ändras till marknadsdomstolen. Mot detta har utskottet ingenting att erinra.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet
1. att riksdagen med avslag på motionen 1972: 1892 antager i propositionen 1972: 131 framlagda förslag till
a) lag om ändring i lagen (1970: 412) om otillbörlig marknadsföring,
b) lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor,
2. att riksdagen antager i propositionen 1972: 131 framlagda förslag till
a) lag om ändring i lagen (1970: 417) om marknadsråd m. m.,
b) lag om ändring i lagen (1953: 603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet,
c) lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Stockholm den 28 november 1972
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Blomkvist (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Rydén (fp), fru Hansson (s) och herr Fridolfsson i Stockholm (m).
NU 1972: 61
4 Reservation
av herrar Hovhammar (m) och Fridolfsson i Stockholm (m), som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet delar inte” och slutar med ”markeras nu åter” bort bytas mot ett stycke av följande lydelse:
Utskottet delar motionärens uppfattning i principfrågan. Behovet av att bereda KO ytterligare tillgång till tvångsmedel har enligt utskottets mening inte dokumenterats. Möjligheten att föra ärendet vidare till marknadsrådet erbjuder en fullt godtagbar utväg i de sällsynta fall då en näringsidkare vägrar efterkomma KO:s anmaning att gå i svaromål. Någon risk för att marknadsrådets arbetsbörda skall öka nämnvärt genom ärenden av detta slag synes inte föreligga. Utskottet avstyrker därför lagförslagen i här berört avseende.
dels att riksdagen under 1 bort hemställa
l.att riksdagen i anledning av propositionen 1972: 131 i ifrågavarande del och motionen 1972: 1892 för sin del antager
a) förslag till lag om ändring i lagen (1970: 412) om otillbörlig marknadsföring enligt bilaga 1,
b) förslag till lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor enligt bilaga 2.
NU 1972: 61
5 Bilaga 1 (tillhör reservationen)
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970: 412) om otillbörlig marknadsföring
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970: 412) om otillbörlig marknadsföring,
dels att i 1, 9 och 10 §§ ordet ”marknadsrådet” skall bytas ut mot ”marknadsdomstolen”,
dels att 11 och 13 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 §
Vid överträdelse av vitesförbud eller av föreskrift i 2—4 §§ kan domstol efter vad som är skäligt förordna, att vilseledande framställning som finns på vara, förpackning, reklamtryck, affärshandling eller dylikt skall utplånas eller ändras så att den icke längre är vilseledande. Kan detta syfte ej uppnås på annat sätt, kan domstolen förordna att egendomen skall förstöras.
Vid överträdelse av vitesförbud eller av föreskrift i 2—4 §§ kan allmän domstol efter vad som är skäligt förordna, att vilseledande framställning som finns på vara, förpackning, reklamtryck, affärshandling eller dylikt skall utplånas eller ändras så att den icke längre är vilseledande. Kan detta syfte ej uppnås på annat sätt, kan domstolen förordna att egendomen skall förstöras.
Egendom som avses i första stycket får tagas i beslag i avvaktan på förordnande som sägs där. Därvid gäller i tillämpliga delar föreskrifterna om beslag i brottmål.
Första och andra styckena äger motsvarande tillämpning på erbjudande som avses i 3 §.
13 §
Konungen kan med avseende på främmande stat förordna att följande bestämmelser skall gälla.
Beträffande vara som är försedd med oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller indirekt anges vara frambragt eller tillverkad i den främmande staten eller på någon inom denna belägen ort, får domstol föreskriva åtgärd enligt 11 § även i andra fall än som avses där. Detta gäller dock ej om beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art eller om den åtföljes av upp -
Beträffande vara som är försedd med oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller indirekt anges vara frambragt eller tillverkad i den främmande staten eller på någon inom denna belägen ort, får allmän domstol föreskriva åtgärd enligt 11 § även i andra fall än som avses där. Detta gäller dock ej om beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art eller om den åtföljes av
NU 1972: 61
6 Nuvarande lydelse
gift som tydligt anger att varan ej frambragts eller tillverkats i den angivna staten eller på den angivna orten.
Föreslagen lydelse
uppgift som tydligt anger att varan ej frambragts eller tillverkats i den angivna staten eller på den angivna orten.
Ansökan om åtgärd enligt andra stycket får göras av åklagare eller, om denne beslutat att ej göra ansökan, av någon som driver rörelse med vara av samma slag som den vara ansökningen avser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.
NU 1972:61
7 Bilaga 2 (tillhör reservationen)
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor Härigenom
förordnas, att i 1, 6 och 7 §§ lagen (1971:112) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor ordet ”marknadsrådet” skall bytas ut mot ’ 'marknadsdomstolen”.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.
MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1972 720057
é