Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m.
Näringsutskottets betänkande nr 7 år 1972
NU 1972:7
Nr 7
Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m.
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels motionen 1972:1325 av herr Olof Johansson i Stockholm (c), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla om förslag till näringspolitiskt program för banksektorn med syfte att begränsa maktkoncentrationen hos de stora affärsbankerna och skapa en decentraliserad maktstruktur, samt
att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla om sådan ändring av instruktionen för bankinspektionen att parlamentariskt utsedda konsumentrepresentanter ingär i bankinspektionens styrelse vid behandling av frågor som rör strukturförändringar inom banksektorn,
dels motionen 1972: 1335 av herr Lindkvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen — mot bakgrund av de fortgående koncentrationstendenserna — hos Kungl. Maj:t begär en utredning med syfte att fastställa bankverksamhetens framtida organisation och överväga formerna för samhällets inflytande i bankväsendet.
Motionerna
1 motionen 1972: 1325 anförs att den ökande koncentrationen inom bankväsendet är allvarlig med hänsyn till bankernas roll som verkställande organ för statens politik på vissa områden och till deras växande betydelse för den näringspolitiska utvecklingen. Mot denna bakgrund kritiseras den planerade fusionen mellan Göteborgs bank och Smålands bank och begärs att en näringspolitik för banksektorn skall skapas. Motionären uttalar att från konkurrenssynpunkt konsumenternas ställning försvagas med varje ny fusion av banker och ifrågasätter om konsumentsynpunkterna kommer till sin rätt i samband med bankinspektionens bedömningar av fusionsärenden.
Även i motionen 1972: 1335 påtalas den förestående nya bankfusionen, vilken uppfattas som ett uttryck för en tendens inom bankvärlden. Den fortgående koncentrationen leder till en ökad privat maktanhopning i samhället, säger motionärerna, och storbankerna får som långivare en dominerande roll vilken ter sig diskutabel. Till följd av bankernas intressebindningar till andra företag och branscher kan krediterna styras på ett sätt som står i strid med samhällsekonomiska och sociala synpunkter. Den statliga minoritetsrepresentationen i de privata affärs -
1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 7
NU 1972:7
bankernas styrelser bedöms av motionärerna inte garantera samhället en fullgod insyn i och ett utbyggt inflytande inom bankvärlden och alltså inte ge erforderliga möjligheter att hävda de stora medborgargruppernas intressen.
Några statistiska uppgifter om bankerna
Vissa kreditinstituts inlåning från allmänheten vid 1970 års utgång, milj. kr.
Affärsbanker 43 098
Sparbanker 32 128
Postbanken 15 327
Jordbrukets kreditkassor 4 747
Källa: Statistisk årsbok 1971
Affärsbankernas inlåning från och utlåning till allmänheten samt totala omslutning vid 1971 års utgång, milj. kr.
inlåning
utlåning
omslutr
1. Svenska handelsbanken
13 637
10 592
19 027
2. Skandinaviska banken*
11 395
9 950
16 743
3. Sveriges kreditbank
5 911
4 331
8 175
4. Stockholms enskilda bank*
3 781
2 546
5 917
5. Göteborgs bank**
3 897
3 428
5 616
6. Sparbankernas bank
3 071
7. Sundsvallsbanken
1 581
1 455
2 122
8. Skånska banken
1 335
1 122
1 745
9. Wermlandsbanken
1 232
1 164
1 581
10. Uplandsbanken
1 193
1 102
1 569
11. Östergötlands enskilda bank
1 162
12. Skaraborgs enskilda bank
1 102
13. Jordbrukets bank
1 048
14. Smålands bank**
1 010
15. Jämtlands folkbank
16. Bohusbanken
* 2+4 (fr.o.m. 1972 Skandi-
naviska enskilda banken)
15 176
12 496
22 660
** 5 + 14 (efter planerad fu-
sion 1972 Götabanken)
4 669
4 054
6 626
Källa: SOS Bankerna
Vissa upplysningar i anslutning till motionerna
Bankinspektionen
Bankinspektionen (instruktion 1970: 538, ändrad 1970: 602) har som central förvaltningsmyndighet till uppgift bl. a. att utöva tillsyn över postbanken, affärsbankerna, sparbankerna, jordbrukets kreditkassor m. fl. institut, att vara registreringsmyndighet för affärsbankerna, spar -
NU 1972:7
bankerna och jordbrukets kreditkassor samt att följa utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden i fråga om bankväsendet samt föra kartellregister. Inspektionen leds av en styrelse. Ledamöter i denna är en generaldirektör som är styrelsens ordförande, två ledamöter, som Kungl. Maj:t utser särskilt, samt tre bankinspektörer och två byråchefer.
Koncentrationsutredningen
Koncentrationsutredningen (Fi 1962: 37) har publicerat ett betänkande (SOU 1968: 3) med titeln Kreditmarknadens struktur och funktionssätt. Där beskrivs kreditmarknadens funktioner och organisatoriska uppbyggnad, dess ägandeförhållanden samt ägandemässiga relationer mellan affärsbanker, investmentbolag och av dem ägda företag. Förekomsten av gemensamma styrelseledamöter för affärsbanker och andra privata företag belyses, och vissa uppgifter redovisas om bankförbindelsernas stabilitet och exklusivitet i större företag. Kreditmarknadens struktur och dennas förändringar är föremål för analys och diskussion. Vidare beskrivs beslutsprocessen inom affärsbankerna vid beslut i kreditfrågor. Affärsbankernas beteende vid kreditgivning till företag, bl. a. under kreditrestriktioner, beskrivs och analyseras. Slutligen redogörs för en undersökning av konkurrensförhållandena på kreditmarknaden.
Tidigare behandling av likartade motioner
Med anledning av propositionen 1971: 166, vari framlades förslag till ändring i banklagen m. m. som föranleddes av beslutet om samgående mellan Skandinaviska banken och Stockholms enskilda bank, väcktes bl. a. — med samma huvudmotionärer som nu - motioner med yrkanden likartade med de nu föreliggande. Näringsutskottet (NU 1971:51) uttalade att det enligt dess mening var obestridligt att ett väl fungerande kreditväsen i en modern, internationellt inriktad industristat måste innefatta enheter av betydande storlek. En skadlig ekonomisk maktkoncentration måste dock förebyggas. Utskottet ansåg att den då aktuella fusionen inte innebar någon revolutionerande förändring av kreditväsendets struktur. Vid sidan av den nya storbanken fanns, framhölls det, den därmed jämnstora Svenska handelsbanken, ett flertal andra affärsbanker av olika storlek och dessutom ett sparbanksväsen och en jordbrukskasserörelse med betydande resurser och slagkraft. Utskottet betecknade den i vissa motioner uttryckta oron över koncentrationstendenser inom bankväsendet som överdriven. I övrigt hänvisade utskottet till den grund för bedömning av principfrågor rörande statlig insyn i bankerna etc. som koncentrationsutredningen åstadkommit genom sitt betänkande (SOU 1968: 3) om kreditmarknadens struktur och funktionssätt. Med beaktande dels av de möjligheter till fortlöpande insyn i samt inflytande och kontroll över bankernas verksamhet som staten har genom riksbanken, bankinspektionen och systemet med offentliga styrelseledamöter, dels av
NU 1972:7
att ett slutbetänkande från koncentrationsutredningen med analys av dess resultat väntades fann utskottet att behov inte förelåg av en ny utredning av bankernas roll inom näringslivet. Utskottet avstyrkte motionerna. I en reservation av centerpartiets och folkpartiets företrädare i utskottet anfördes att man borde söka undvika bankfusioner av det aktuella slaget bl. a. genom att skapa förutsättningar för ett samarbete på den internationella marknaden mellan fristående svenska bankföretag. Reservanterna önskade ett uttalande från riksdagens sida om att staten borde inrikta sin näringspolitik och sin ekonomiska politik på att främja en mera decentraliserad struktur inom bankväsendet. Kritik mot maktkoncentration inom bankväsendet framfördes också i en reservation av vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet; här påyrkades att riksdagen hos Kungl. Majit skulle begära förslag om förstatligande av affärsbanksväsendet. Riksdagen följde utskottet.
Utskottet
När riksdagen i december 1971 behandlade den proposition som föranletts av de numera förverkligade planerna på en fusion mellan Skandinaviska banken och Stockholms enskilda bank avslogs bland andra motioner två som väsentligen motsvarade de nu föreliggande. Sedan dess har en ny fusion inom affärsbanksväsendet aviserats, nämligen mellan Göteborgs bank och Smålands bank. Motionärerna ser häri ett uttryck för en tendens inom bankväsendet i riktning mot en fortsatt koncentration. Som motåtgärd föreslås i motionen 1972:1325 att ett näringspolitiskt program skall utarbetas med syfte att skapa en decentraliserad beslutsstruktur inom bankväsendet och i motionen 1972:1335 att en utredning rörande bankernas framtida organisation och formerna för statens inflytande i bankerna skall komma till stånd. I motionen 1972:1325 föreslås dessutom att ”parlamentariskt utsedda representanter” skall ingå i bankinspektionens styrelse när denna behandlar frågor om strukturförändringar inom banksektorn.
Utskottet uttalade om den förra gången aktuella fusionen att denna inte innebar någon revolutionerande förändring av kreditväsendets struktur. Den fusion som nu förestår leder visserligen till att en av provinsbankerna försvinner som självständig enhet men synes inte ge anledning till ett annorlunda formulerat omdöme från utskottets sida. Till skillnad från motionärerna betraktar utskottet den nya fusionen som en isolerad företeelse och inte som ett tecken på att affärsbanksväsendets struktur håller på att radikalt omvandlas. I sammanhanget kan noteras att en tendens till ökat regionalt beslutsfattande gör sig märkbar inom de stora affärsbankerna. Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att på grundval av motionen 1972:1325 göra något uttalande till Kungl. Maj:t beträffande näringspolitik för banksektorn.
Vad gäller motionen 1972:1335 vill utskottet anföra följande. En grundlig kartläggning av bankväsendet har för några år sedan redovisats av koncentrationsutredningen. Från denna utredning är nästa år att vänta
NU 1972:7
ett slutbetänkande, vari konsekvenserna av koncentrationsföreteelser bl. a. inom bankväsendet torde komma att belysas. Detta betänkande bör ingå i underlaget för överväganden från statsmakternas sida rörande bankverksamhetens organisation och formerna för samhällets inflytande i bankväsendet.
Bankinspektionen fungerar med nuvarande organisation som ett aktivt kontrollorgan, som bl. a. ger akt på tendenser till en från samhällets och bankkundernas synpunkt olycklig koncentration inom bankväsendet. Något skäl att utöka bankinspektionens styrelse, vari redan ingår två av Kungl. Maj:t särskilt utsedda ledamöter, med speciella ”konsumentrepresentanter” synes inte föreligga.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet
1. att riksdagen avslår motionen 1972:1325, såvitt den gäller ett näringspolitiskt program för banksektorn,
2. att riksdagen i anledning av motionen 1972:1335 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i anslutning till denna motion,
3. att riksdagen avslår motionen 1972:1325, såvitt den gäller konsumentrepresentation i bankinspektionens styrelse.
Stockholm den 29 februari 1972 På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Rask (s), Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s), Svensson i Malmö (vpk), Möller i Göteborg (fp), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s) och herr Clarkson (m).
Reservationer
1. beträffande näringspolitiskt program för bankväsendet
a) av herrar Börjesson i Glömminge och Sjönell samt fru Hambraeus (alla c), vilka anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar med ”När riksdagen” och slutar med ”näringspolitik för banksektorn” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
”Maktkoncentrationen inom det svenska kreditväsendet har gått så långt att en utveckling i motsatt riktning måste eftersträvas. Den nu aktuella fusionen mellan Göteborgs bank och Smålands bank är ytterligare ett belägg härför. Det är från samhällets synpunkt önskvärt att bankerna söker finna en mera decentraliserad struktur, som innebär att de får en starkare lokal och regional förankring och att nya vägar öppnas
NU 1972:7
för inflytande från kundkretsen, från samhällets organ och från företagens egna anställda. En sådan decentraliserad struktur kan åstadkommas och vidmakthållas endast på grundval av medvetna näringspolitiska åtgärder från statens sida. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motionen 1972:1325 att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall begära ett förslag till näringspolitiskt program för banksektorn med syfte att skapa en decentraliserad maktstruktur.”
dels att utskottet under 1 bort hemställa
”1. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1325 i ifrågavarande del hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till ett näringspolitiskt program för banksektorn med syfte att begränsa maktkoncentrationen hos de stora affärsbankerna och skapa en decentraliserad maktstruktur”,
b) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar med ”När riksdagen” och slutar med ”näringspolitik för banksektorn” bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:
”Koncentrationen av kapital på allt färre händer är en obestridlig och lagbunden process i det rådande ekonomiska systemet. På grundval av material från såväl Sverige som utlandet, från statligt utredningsväsende och enskild forskning föreligger en överväldigande bevisning härför.
Koncentrationen har präglat såväl produktionskapitalet som finanskapitalet, och de senaste bankfusionerna är logiska steg i denna utveckling. Under de senaste åren har de privata storbankernas inflytande över industri- och servicesektorn stadigt förstärkts. Sedan länge har förekommit en samling av kapitalet till ett fåtal finansgrupper med anknytning var och en till sin storbank. Dessa grupper har de senaste åren genom aktieförvärv köpt in sig i och övertagit många företag som tidigare stod utanför den högsta storfinansens inflytelsesfär. På sistone har det också blivit vanligare att två eller flera stora finansgrupper samverkar. Växande sektorer av näringslivet präglas av sådan samkontroll. Fusionen mellan Skandinaviska banken och Stockholms enskilda bank är ett uttryck för att även de traditionella finansgrupperna nu förs samman.
Initiativtagarna till motionerna 1972:1325 och 1972:1335 har föreslagit vissa åtgärder för att bekämpa maktkoncentrationen till bankerna. Motionerna speglar två principiellt skilda sätt att närma sig problemet. Motionen 1972:1325 förespråkar i praktiken ett uppbrytande av den rådande maktstrukturen och ett återförande av densamma till den större decentralisation som varit rådande i ett tidigare utvecklingsstadium. Motionen 1972:1335 vill ifrågasätta hela den nuvarande organisationsformen, och dess krav siktar uppenbarligen mot ett avgörande statligt inflytande inom banksektorn som helhet.
Med respekt för syftet att bryta maktkoncentrationen kan utskottet inte uppfatta kraven i motionen 1972:1325 som realistiska i rådande läge. Från andra länder, framför allt Tyskland och Japan, har man praktiska erfarenheter av försök att bryta upp finansmonopol och
NU 1972:7
koncentrerade kapitalistiska strukturer och återföra dem till ett tidigare och mer decentralistiskt stadium. Dessa försök har överlag misslyckats, då de stora finansgrupperna snabbt åter formerat sig och återtagit sina positioner i gammal eller ny form. Man kan sålunda inte bryta en tendens i ett ekonomiskt system med mindre man gör en inbrytning som ändrar systemets villkor.”;
2. beträffande utredning om bankväsendet
av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande som böljar med ”Vad gäller motionen 1972:1335” och slutar med ”inflytande i bankväsendet” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
”Motionen 1972:1335 bygger sina krav på insikten om att det rådande systemets villkor måste ändras. Mot denna bakgrund föreslår motionärerna utredning angående de nya former för bankväsendets organisation som framgår ur nödvändigheten att bryta den nuvarande maktkoncentrationen. Principiellt får förutsättas att detta kan genomföras endast genom en nationalisering av affärsbankerna. Inom ramen för den generella organisationsform som ett nationaliserat bankväsen erbjuder torde man emellertid kunna tänka sig olika alternativ för den praktiska utformningen av bankväsendets organisation och beslutsstruktur liksom för dess samordning med den statliga politiken över huvud. Dessa sammanhang kan det vara befogat att närmare utreda och diskutera.” dels att utskottet under 2 bort hemställa
”2. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1335 hos Kungl. Maj:t begär en utredning med syfte att fastställa bankverksamhetens framtida organisation och överväga formerna för samhällets inflytande i bankväsendet,”;
3. beträffande konsumentrepresentation i bankinspektionens styrelse
av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att det stycke i utskottets yttrande som börjar med ”Bankinspektionen fungerar” och slutar med ”synes inte föreligga” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse: ”Med hänvisning till vad nyss anförts beträffande motionen 1972:1325 avstyrker utskottet det däri framlagda förslaget att bankinspektionens styrelse skall utökas med speciella 'konsumentrepresentanter’. ”
Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1148 S