Betänkande 1972:NU8

Näringsutskottets betänkande nr 8 år 1972

NU 1972:8

Nr 8

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående olje- och drivmedelsförsöijningen i Norrland och i Kopparbergs län, m. m.

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels motionen 1972:276 av herrar Åsling (c) och Stjernström (c), vari hemställs att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj:t begära förutsättningslös utredning av den framtida försörjningen med olja och drivmedel i Norrland i enlighet med de synpunkter som anförts i motionen,

dels motionen 1972:1361 av fru Sundström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen skall som sin mening uttala ”att Kungl. Maj:t särskilt beaktar de problem Kopparbergs län har beträffande den industriella utvecklingen samt att möjligheterna därvid prövas att förse länet med olja via ledningar från kusten till raffinaderi i Bergslagen”.

Motionerna

I motionen 1972:276 anförs att väsentliga förändringar är att vänta i fråga om vårt lands försörjning med olja. Motionärerna hänvisar till oljeprospekteringarna i Nordsjön och till Sovjetunionens intresse för export av oljeprodukter och av naturgas, ett intresse som väntas komma att innefatta även Sverige. Dessutom påpekas att miljöproblemen i samband med oljedistributionen kommit att uppmärksammas allt mer. Motionärerna anser det orealistiskt att den norrländska oljekonsumtionen på lång sikt skall kunna tillgodoses från depåer längs Bottenviken, vilken inte tillåter utnyttjande av de stora enheter som kännetecknar modernt tankbåtstonnage. Med hänsyn bl. a. till ishinder i Bottenviken ställer sig enligt deras bedömning införsel av olja via Trondheimsfjordens hamnar redan nu billigare än motsvarande införsel via Sundsvalls hamn. Den åberopade utvecklingen har enligt motionärerna inte kunnat beaktas av 1968 års utredning om rörtransport av olja och gas. Den begärda utredningen anses böra omfatta inte endast frågan om vilka hamnar som huvudsakligen bör svara för den ökade tillförseln av olja utan också frågan om formerna för distributionen, t. ex. via rörledningar och med ökat utnyttjande av järnvägen Trondheim—Östersund. Utredningen bör också kunna ta upp frågan om lämplig lokalisering av ett oljeraffinaderi för den norra delen av Skandinavien.

I motionen 1972:1361 berörs inledningsvis den nedgång i industrisysselsättingen i Kopparbergs län som ägt rum under senare år och de problem som uppkommit genom att ungdomar i länet, vilka utbildat sig för industriellt arbete, i stor utsträckning måste söka anställningar

1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 8

NU 1972:8

utanför länet. En viktig förutsättning för att den tunga industrin skall kunna utvecklas i länet är, säger motionärerna, att bränsle- och energitillgången säkras till rimliga kostnader. Det föreslagna raffinaderiprojektet skulle leda till lägre oljepriser i regionen. Genom uppbyggnad av en petrokemisk industri med följdindustrier skulle näringslivet i länet bli mindre ensidigt och möjligheterna att behålla den industriutbildade arbetskraften öka.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Utredning om rörtransport av olja

I näringsutskottets betänkande 1971:35 lämnas — med anledning av tidigare motioner angående olje- och drivmedelsförsörjningen i Norrland — dels uppgifter om den svenska lagringsanläggningen för olja vid Trondheimsfjorden, dels en redogörelse för vad 1968 års utredning om rörtransport av olja och gas i betänkandet (SOU 1970:57) Olja i rör anfört beträffande tekniska och ekonomiska möjligheter att bygga rörledningar för oljetransporter till Sverige och för vissa vid remissbehandlingen framkomna synpunkter på betänkandet.

Sammanfattningsvis kan här nämnas följande. Utredningen har närmare studerat ett rörledningsprojekt för tunna oljeprodukter från Göteborg till Mälarområdet. Enligt utredningens mening kan det vara ekonomiskt motiverat att under 1970-talet bygga upp ett sådant rörsystem. Ett beslut härom förutsätter dock en mera detaljerad projektering. Tills vidare rekommenderas en rationalisering av oljetransporterna främst genom väsentligt utvidgad användning av oljetåg med fastställda driftplaner. Betänkandet innehåller också vissa överväganden rörande oljeimport till Norrland via Norge. Alternativet med oljeledning från Trondheim till Östersund och eventuellt vidare till Sundsvall avvisas som olönsamt jämfört med andra transportmetoder. Järnvägstransport med olja från Trondheim anses under vissa villkor utgöra ett realistiskt alternativ. Utredningen har också behandlat de ekonomiska förutsättningarna för lokalisering av ett raffinaderi till inlandet, närmast till Örebroområdet. Slutsatsen har blivit att av företagsekonomiska skäl lokalisering av raffinaderier till inlandet inte torde bli aktuell inom överskådlig tid. Nya petrokemiska industrier torde enligt utredningen komma att lokaliseras till kusten och därför inte ge särskilda motiv för inlandslokalisering av raffinaderier. Av remissinstanserna har ett stort antal — bland dem länsstyrelsen i Kopparbergs län — förklarat sig vilja avvakta utredningens slutbetänkande innan de tar ställning närmare. Slutbetänkandet, som gäller förusättningarna för naturgasledningar till och inom Sverige, väntas föreligga inom kort.

Industrisysselsättning m. m. i Kopparbergs län

Kopparbergs län hade vid 1971 års utgång ca 279 000 invånare. Ca 187 000 av dessa var bosatta inom stödområdet, därav ca 35 000 i det

NU 1972:8

inre stödområdet. Länets folkmängd har minskat under 1960-talet. Nedgången var ca 1,3 % under perioden 1961 — 1965 och ca 1,4 % under perioden 1966—1970. Av de fyra planeringsregionerna i länet — Falun-Borlängeregionen, Avestaregionen, Ludvikaregionen och Moraregionen — har endast den förstnämnda haft en viss folkökning, 0,3 % respektive 1,5 % under de både nämnda perioderna.

Folkminskningen anses till väsentlig del ha sin förklaring i den minskade sysselsättningen inom industrin under 1960-talet. Antalet industrisysselsatta i länet minskade under perioden 1962—1968 med ca 4 600 personer eller 11,6 %. Av de olika industribranscherna hade i länet som helhet särskilt gruvindustrin, järn- och metallverken, den elektrotekniska industrin och konfektionsindustrin en kraftig sysselsättningsminskning under denna period. De tre förstnämnda branscherna har sin tyngdpunkt i länets södra delar. Endast två större branscher i länet hade ökad sysselsättning under perioden, nämligen järn- och metallmanufakturindustrin och träindustrin bortsett från sågverkssektorn.

Som jämförelse till den verkliga befolkningsutvecklingen kan nämnas att länsstyrelsen i Kopparbergs län i Länsplanering 1967 uppställde som mål att länets befolkning under perioden 1965—1970 skulle öka med ca 1 500 personer. Länsstyrelsens prognosalternativ var dock ogynnsammare än den verkliga utvecklingen.

I Länsprogram 1970 för Kopparbergs län berör länsstyrelsen det ovannämnda betänkandet (SOU 1970:57) Olja i rör. Länsstyrelsen anför där att frågan om lokalisering av ett eventuellt nytt raffinaderi har starka beröringspunkter med vissa transportekonomiska frågor, den petrokemiska industrins utveckling och den långsiktiga strukturomvandlingen inom näringslivet i olika delar av landet.

Tyngdpunkten för landets stålindustri återfinns i Bergslagen, framhåller länsstyrelsen. I de senaste undersökningar som gjorts på området betecknas det som mycket sannolikt att denna del av industrin kommer att expandera huvudsakligen inom sitt nuvarande spridningsområde, inom vilket stålproduktionen i så fall skulle komma att fördubblas inom ett trettiotal år. En sådan utveckling skulle komma att medföra vissa energiförsörjningsproblem bland annat med hänsyn till det ökade behovet av tjocka eldningsoljor.

Transportekonomiska överväganden och hänsynstagande till den starkt expansiva mellansvenska stålindustrins energiförsörjning motiverar enligt länsstyrelsen att möjligheterna att lokalisera ett framtida oljeraffinaderi till Bergslagen undersöks närmare. Förutom hänsynen till miljövårdsintressen anses även starka regionalpolitiska skäl tala för en sådan lokalisering.

Tidigare behandling av likartade motioner

I en motion vid 1969 års riksdag förordades transport av flytande bränsle från Trondheimsfjorden till Mellannorrland och hemställdes att motionen skulle för beaktande överlämnas till 1968 års utredning om

NU 1972:8

rörtransport av olja och gas. Statsutskottet (SU 1969:38) anförde med hänvisning till utredningens direktiv att någon riksdagens åtgärd inte var påkallad. Riksdagen avslog motionen.

Vid 1970 års riksdag togs ämnet på nytt upp i ett motionspar vari yrkades bl. a. utredning om utnyttjande av svenska statens beredskapsanläggningar i de norska isfria hamnarna för oljeimport till Sverige, framför allt till Norrland och dess inland. Under hänvisning till att frågan behandlats av 1968 års utredning om rörtransport av olja och gas, vars betänkande efter remissbehandling skulle bli föremål för överväganden inom Kungl. Maj:ts kansli, uttalade bankoutskottet (BaU 1970:80) att det i dåvarande läge inte fanns anledning till något initiativ i ämnet från riksdagens sida. Riksdagen avslog motionerna.

I motioner vid 1971 års riksdag föreslogs dels en undersökning av möjligheterna att anordna rörtransport av olja från Trondheim till mellersta Norrland och att förlägga ett raffinaderi jämte petrokemisk industri till denna landsdel, dels en förutsättningslös utredning rörande Norrlands försörjning med olja och drivmedel. Näringsutskottet (NU 1971:35) hänvisade till det betänkande som framlagts av 1968 års utredning om rörtransport av olja och gas och till remissbehandlingen därav samt framhöll att den fortsatta beredningen av frågan om rörtransport av olja enligt utredningens eget förslag skulle anstå till dess utredningens slutbetänkande avgivits och remissbehandlats, något som väntades ske år 1972. Då en samlad beredning av utredningens förslag sålunda var nära förestående fann utskottet det inte motiverat att påkalla en ny utredning enligt motionärernas önskemål utan avstyrkte motionerna, vilka också avslogs av riksdagen.

Utskottet

I båda de föreliggande motionerna framförs tanken på rörtransport av olja till områden i inlandet och på förläggning till inlandet av industrier för förädling av olja. Motionen 1972:1361 avser Kopparbergs län och motionen 1972:276 i första hand de mellersta delarna av Norrland.

Ett avslutande betänkande av utredningen om rörtransport av olja och gas är att vänta våren 1972. En samlad bedömning av denna utrednings förslag blir därefter möjlig. I den översikt över pågående och planerad verksamhet inom industridepartementets område som inleder bilaga 15 till statsverkspropositionen 1972 förebådas ytterligare överväganden inom det ämnesområde som motionerna berör. Det anförs där att det under året torde bli aktuellt att närmare studera den petrokemiska industrins och raffinaderiindustrins framtida utveckling och lokalisering. Vidare uttalas att vid planeringen av den fortsatta utbyggnaden av systemet för transport, raffinering och vidareförädling av olja hänsyn måste tas till utbyggnadens olika samhällseffekter. I detta sammanhang berörs också frågan om införande av naturgas på den svenska energimarknaden.

Den fortsatta utredningsverksamhet rörande transport och förädling

NU 1972:8

av olja som sålunda aviseras torde komma att tillgodose motionärernas önskemål att de av dem skisserade projekten skall prövas.

Någon särskild åtgärd i anledning av motionen 1972:276 synes alltså inte vara erforderlig.

Detsamma gäller motionen 1972:1361. I denna påtalas de allvarliga problem som uppstår till följd av nedgången i industrisysselsättningen inom Kopparbergs län. Dessa problem kan förutsättas bli föremål för ingående uppmärksamhet i samband med fastställandet av de regionala handlingsprogrammen.

Utskottet hemställer således

1. att riksdagen avslår motionen 1972:276,

2. att riksdagen avslår motionen 1972:1361.

Stockholm den 29 februari 1972 På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Rask (s), Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s), Svensson i Malmö (vpk), Rydén (fp), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s) och herr Clarkson (m).

Reservationer

1. beträffande oljeförsörjningen i Norrland av herrar Börjesson i Glömminge och Sjönell samt fru Hambraeus (alla c), vilka anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar med ”Den fortsatta utredningsverksamhet” och slutar med ”inte vara erforderlig” bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

”1 motionen 1972:276 beskrivs hur vårt lands försörjning med olja nu förefaller att befinna sig i ett läge där väsentliga förändringar är att vänta. Bl. a. medför oljetransporterna i Östersjön allt större risker ju större tankbåtstonnaget är.

Befolkningsminskningen i Sveriges inland upplevs nu av allt fler som oroande. Olje- och drivmedelsförsörjningen är av central betydelse för den industriella utvecklingen. Vid den fortsatta utredningsverksamhet rörande transport och förädling av olja som aviseras bör särskilt inlandets sysselsättningsproblem beaktas.”

dels att utskottet under 1 bort hemställa

”1. att riksdagen med bifall till motionen 1972:276 hos Kungl. Maj:t anhåller om förutsättningslös utredning av den framtida försörjningen med olja och drivmedel i Norrland i enlighet med vad som anförts i motionen,”;

NU 1972:8

2. beträffande oljeförsörjningen och industrisysselsättningen i Kopparbergs län

a) av herrar Börjesson i Glömminge och Sjönell samt fru Hambraeus (alla c), vilka anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar med ”Detsamma gäller motionen” och slutar med ”de regionala handlingsprogrammen” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

”Med hänsyn till den nedgång i industrisysselsättningen som kännetecknar Kopparbergs län är det viktigt att de i motionen 1972:1361 berörda möjligheterna till förbättrad oljetillförsel och till inlandslokaliserad oljeförädling utnyttjas för dess del. Utskottet finner det angeläget att detta beaktas i utredningsarbetet.”

dels att utskottet under 2 bort hemställa

”2. att riksdagen i anledning av motionen 1972:1361 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i anslutning till denna motion.”,

b) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar med ”Detsamma gäller motionen” och slutar med ”de regionala handlingsprogrammen” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

”Motionen 1972:1361 har tagit upp de allt svårare arbetslöshets- och utvecklingsproblemen i Dalarna och Bergslagsområdet. Motionärerna framför önskemål om lokalisering av ett oljeraffinaderi till Kopparbergs län och tar detta till utgångspunkt även för mer allmänna önskemål om starkare industrialisering av länet.

Denna motion speglar den berättigade oro folket i Dalarna känner inför sin regions svåra problem och osäkra framtid. För de socialdemokratiska motionärerna borde dock dessa problem inte vara oväntade. I den statliga regionala planeringen från 1967 förutses nämligen en minskning av antalet sysselsättningstillfällen i Dalarna under planperioden 1965 — 1980 med ca 3 000 enligt länsplanens s. k. prognos 2 och med 13 000 enligt prognos 0. Enligt den förstnämnda prognosen förutses sysselsättningen inom länet minska under perioden med ca 1 100 arbetstillfällen i industrin, med över 600 arbetstillfällen i byggnadssektorn och med nära 8 000 arbetstillfällen i jord- och skogsbruk. Samtliga kommunblock utom Falun och Borlänge förutsätts under perioden få utflyttningsöverskott. Bland motionärerna finns representanter som vid 1969 års riksdag gav sitt stöd åt denna negativa syn på Dalarna genom att godkänna bedömningarna i länsplan 67. Att de nu funnit skäl att bryta denna utveckling visar styrkan hos den opinion i länet som vägrar acceptera avfolkning och ekonomisk tillbakagång.

Lokalisering av ett oljeraffinaderi till Dalarna är en av de åtgärder som kan bidra till att bryta den negativa utvecklingen. Dels skulle raffinaderiet i sig självt medföra en sysselsättningsökning. Dels skulle det vara till fördel för den tunga industri som arbetar i länet och utgöra bas för vidareutveckling av annan kemisk industri. Inte minst intressant är den

NU 1972:8

stimulans för produktutvecklingen inom industrin som kan väntas bli resultatet av en sådan konstellation av petrokemisk industri, metallindustri och skogsindustri.

Denna fråga måste emellertid också ses i ett större sammanhang. Den måste anslutas till en allmän kritik av den ensidiga koncentration av den petrokemiska industrin till Västkusten som förutses. Den måste sammankopplas med en statlig styrning av hela den petrokemiska industrins utveckling och lokalisering. Den torde också omedelbart aktualisera frågan om överföring i statens ägo av handeln med olja.

Vidare måste lokaliseringen av oljeraffinaderiet följas upp med en bredare satsning på industrialisering i Dalarna. Skall den nuvarande tendensen brytas måste styrning av andra investeringar till Dalarna företagas — något som förutsätter generella befogenheter i fråga om investeringsstyrning från statens sida av en helt annan dimension än nu. Statliga basindustrier, finansierade via allmänna pensionsfonden och ägnade att stimulera nya och befintliga mindre företag i regionen kommer att bli nödvändiga. Ett sådant utvecklingsprogram för Dalarna bör också ta sikte på att utveckla hela länet, inte bara en enda speciell satsningsregion inom detta.

Slutligen bör betonas att lokalisering av ett oljeraffinaderi måste anknytas till bestämda miljöpolitiska villkor. En grundlig teknisk och ekologisk genomgång av de miljöpolitiska problem som sammanhänger med denna typ av industri måste företagas. Sysselsättningsbehovet får inte leda till att man accepterar en miljömässigt skadlig utformning av petrokemisk verksamhet.”

dels att utskottet under 2 bort hemställa

”2. att riksdagen i anledning av motionen 1972:1361 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i anslutning till denna motion.”

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1164 S