Bet. 1972:SkU14

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:20 med förslag till förordning om ändring i förordningen (1971:50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1972-03-21
Källa: data.riksdagen.se

Skatteutskottets betänkande nr 14 år 1972

SkU 1972:14

Nr 14

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:20 med förslag till förordning om ändring i förordningen (1971:50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt jämte motioner.

Propositionen

I proposition 1972: 20 har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 28 januari 1972 föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till förordning om ändring i förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt.

I propositionen föreslås att Kungl. Maj:t, när synnerliga skäl föreligger, skall kunna medge att det 20-procentiga särskilda investeringsavdraget skall få åtnjutas vid anskaffning av även sådana inventarier som beställs under år 1971 eller 1972 men inte kan levereras före utgången av år 1973 resp. år 1974.

Vidare föreslås i propositionen en begränsning av rätten för fysiska personer att vid den statliga inkomsttaxeringen göra investeringsavdrag med högre belopp än som svarar mot inkomsten av den verksamhet, i vilken inventarieanskaffningen gjorts. I den mån avdraget inte kunnat till fullo utnyttjas, får resterande del dras av vid den statliga inkomsttaxeringen för något av de sex närmast följande åren.

Slutligen föreslås att talan inte skall få föras mot riksskatteverkets beslut i fråga som avser rätt till investeringsavdrag vid anskaffning av begagnade inventarier.

Motionerna m. m.

I detta betänkande behandlas

dels den i anledning av propositionen väckta motionen 1972: 1493 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs

1. att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts proposition 1972: 20 samt

2. att riksdagen upphäver förordningen (1971:50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt;

1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 14

SkU 1972:14

dels de vid riksdagens början väckta motionerna

1972: 10 av herr Levin (fp), vari hemställs

att riksdagen beslutar att ett investeringsbidrag på 8 #/o införs;

1972: 633 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar, att den som under 1972 påbörjar arbete med byggnad avsedd att utnyttjas i industri, jordbruk m. m. skall åtnjuta särskilt investeringsavdrag i enlighet med följande:

Förslag till

Förordning om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten vid taxering till statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och för vars räkning byggnadsarbete avsett för verksamheten igångsätts under år 1972, får vid taxering till statlig inkomstskatt åtnjuta särskilt investeringsavdrag vid inkomstberäkningen för den förvärvskälla vari verksamheten ingår.

2 §

Särskilt investeringsavdrag utgör tio procent av den del av byggnadskostnaden, som nedlagts under tiden den 1 januari 1972—den 31 mars 1973 och som belöper på beskattningsåret.

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes icke för byggnadsarbeten som helt eller till huvudsaklig del avser bensinstation, reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus eller sådan parkeringsanläggning som ej inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse, butiks-, kontors- eller banklokaler, kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler, sporthall eller annan idrottsanläggning samt bostadshus.

Särskilt investeringsavdrag enligt denna förordning åtnjutes ej heller för byggnadsarbete, för vilket investeringsfond enligt förordningen (1955: 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning eller motsvarande äldre författning tagits i anspråk enligt beslut av Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen.

3 §

Byggnadsarbete anses igångsatt när det påbörjats på byggplatsen. Med nedlagd byggnadskostnad avses kostnad för utfört byggnadsarbete under den i 2 § första stycket angivna tiden.

SkU 1972: 14

4 §

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes endast om den skattskyldige framställer yrkande om sådant avdrag i allmän självdeklaration och företer tillfredsställande utredning om den byggnadskostnad på vilken avdrag skall beräknas. Avdrag åtnjutes endast om sådan kostnad i förvärvskällan uppgått till minst 5 000 kronor under beskattningsåret.

5 §

Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna förordning meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1972: 1455 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen beslutar att förordningen om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt för maskiner och andra inventarier omedelbart skall upphöra att gälla.

Med anledning av propositionen 1972: 20 har till utskottet ingivits skrivelser från Sveriges trafikskolors riksförbund, Sveriges industriförbund och Industriens skattesakkunnige.

Utskottet

I förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt föreskrivs att skattskyldig, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under åren 1971 och 1972 anskaffar maskiner och andra döda inventarier för stadigvarande bruk i verksamheten, får åtnjuta ett särskilt investeringsavdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt med belopp motsvarande 20 % av anskaffningskostnaden. Rätt till investeringsavdrag föreligger också för maskiner och inventarier, som beställts under 1971 och 1972 för leverans senast vid utgången av 1973 resp. 1974.

Motionen 1972: 1493 innehåller bl. a. yrkande om upphävande av förordningen om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt. Motsvarande yrkande framställs i den vid riksdagens början av samma motionärer väckta motionen 1972: 1455.

Ifrågavarande bestämmelser infördes våren 1971 i syfte att stimulera företagen till investeringar i maskiner och inventarier. Det ansågs redan då angeläget att den ekonomiska aktiviteten inriktades på att höja investeringstakten inom näringslivet. Mot bakgrunden av det samhälls lf

Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 14

SkU 1972: 14

ekonomiska läget beslutades vid 1971 års höstriksdag åtskilliga konjunkturstimulerande åtgärder. Bl. a. höjdes investeringsavdraget från 10 till 20 % och avdragsrätten utsträcktes till att omfatta maskin- och inventarieanskaffningar även under år 1972. De förra året genomförda åtgärderna har visserligen medfört en uppgång av investeringarna, men behovet av sådana stimulanser, som investeringsavdraget medför, kvarstår alltjämt. Utskottet kan därför inte tillstyrka att förordningen nu upphävs och avstyrker således bifall till motionen 1972: 1455 och motionen 1972: 1493 i denna del.

I propositionen föreslås bl. a. en begränsning av rätten för fysiska personer att åtnjuta särskilt investeringsavdrag, innebärande att sådant avdrag får göras högst med belopp, som motsvarar skillnaden mellan bruttointäkten och övriga avdrag i den förvärvskälla, i vilken investeringen gjorts. Om avdraget inte kunnat utnyttjas till fullo, får enligt förslaget resterande del dras av vid inkomsttaxeringen för något av de sex närmast följande åren.

Under senare år har beskattningsreglerna i ökad utsträckning utnyttjats för att bereda delägare i partrederier samt handels- och kommanditbolag, som bedriver rederi- och flygcharterverksamhet, icke avsedda lättnader vid inkomstbeskattningen. Den i propositionen föreslagna begränsningen av rätten till investeringsavdrag för fysiska personer är avsedd att förhindra att investeringsavdraget utnyttjas på ett otillbörligt sätt. Fortfarande kvarstår vissa möjligheter att utnyttja avskrivningsreglerna i skatteundandragande syfte, vilket givetvis inte är tillfredsställande. Denna fråga, som är av större och mer generell räckvidd, är emellertid redan uppmärksammad av företagsskatteberedningen. Utskottet förutsätter att förslag till erforderliga ändringar i skattelagstiftningen för att förhindra dylika transaktioner föreläggs riksdagen så snart som möjligt.

De nya bestämmelserna skall enligt förslaget tillämpas redan vid 1972 års taxering.

Utskottet är medvetet om att vissa erinringar kan riktas mot retroaktiv lagstifning av detta slag. Med hänsyn till syftet med förslaget och till att reglerna utformats så att avdraget i stället får förskjutas till senare år har utskottet inte något att erinra mot propositionen i denna del.

I propositionen föreslås vidare att Kungl. Maj:t, när synnerliga skäl föreligger, skall kunna medge att investeringsavdrag får åtnjutas för inventarier, som beställts under 1971 eller 1972 men som skall levereras först efter utgången av 1973 resp. 1974.

Förslaget om uppmjukning av bestämmelserna om särskilt investeringsavdrag vid leveransbeställningar får ses mot bakgrunden av att rederierna på grund av de långa leveranstiderna för fartyg endast i undantagsfall har möjlighet att utnyttja investeringsavdraget och att

SkU 1972:14

orderingången till varven på grund av den ogynnsamma fraktmarknaden varit obetydlig. Med hänsyn härtill och till att avtal om maskin- och inventarieanskaffningar med lång leveranstid kan ha träffats även inom andra branscher, delar utskottet departementschefens uppfattning att investeringsavdrag, när synnerliga skäl föreligger, bör kunna medges även om leverans sker efter de i förordningen föreskrivna tidsfristerna. Synnerliga skäl, som kan motivera avdragsrätt, får enligt uttalande i propositionen anses föreligga, om investeringen är av betydande storleksordning och kan beräknas åstadkomma väsentlig stimulanseffekt från konjunktursynpunkt. Vid denna bedömning bör enligt utskottets mening inte endast beställarens och tillverkarens utan också underleverantörernas, de anställdas och kommunernas situation beaktas.

Utskottet har inte heller något att erinra mot att talan inte får föras mot riksskatteverkets beslut i fråga om investeringsavdrag vid anskaffning av begagnade inventarier.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslagen i propositionen. Härav följer att utskottet inte kan biträda yrkandet i motionen 1972: 1493 om avslag på propositionen.

Utskottet behandlar i detta sammanhang vissa vid riksdagens början väckta motioner, som har anknytning till den ifrågavarande lagstiftningen. I motionen 1972: 10 yrkas att riksdagen beslutar införa ett investeringsbidrag. Avsikten är att näringsidkare, som inte redovisar vinst och därför inte kan utnyttja det särskilda investeringsavdraget vid den statliga taxeringen, skall tillerkännas ett bidrag på 8 °/o av anskaffningskostnaden. Av motiveringen i motionen framgår också att näringsidkaren vid investeringstillfället själv skall få avgöra om bidrags- eller avdragsformen för det statliga stödet skall väljas.

Den i motionen föreslagna valrätten mellan bidrag och investeringsavdrag kommer otvivelaktigt att medföra såväl administrativa som kontrolltekniska svårigheter. Härtill kommer att syftet med motionen redan är tillgodosett inom ramen för nuvarande lagstiftning, eftersom förlust som inte kan utnyttjas ett år får förskjutas till senare år enligt förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. För fysiska personer, som inte kunnat utnyttja investeringsavdraget för det år då investeringen gjordes, utvidgas nu dessa möjligheter. Förslaget i propositionen innebär, som ovan nämnts, att investeringsavdraget i dylikt fall får utnyttjas under något av de sex närmast följande åren. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1972: 10.

I motionen 1972: 633 yrkas att särskilt investeringsavdrag skall medges för vissa byggnadsprojekt, som påbörjas under innevarande år. Enligt förslaget skall investeringsavdraget utgöra 10°/o av byggnadskostnad, som nedlagts i rörelse, jordbruk eller skogsbruk under tiden den 1 januari 1972—den 31 mars 1973.

Av den till årets finansplan som bilaga 1 fogade preliminära national -

SkU 1972: 14

budgeten för år 1972 framgår att byggnadsinvesteringarna under innevarande år beräknas öka med 2 °/o inom industrisektorn, med 16 °/o inom den statliga sektorn och med 6 %> inom den kommunala sektorn. För bostadsbyggandet beräknas en igångsättning med ca 100 000 lägenheter komma att medföra en ökning av investeringsvolymen med 3 %. Investeringarna i flerfamiljshus väntas minska med 3 %>, medan småhusinvesteringarna väntas öka med 11 %. Den ökade investeringsvolymen och den under februari månad påtagligt minskade arbetslösheten inom byggnadssektorn får till väsentlig del ses som ett resultat av de stimulansåtgärder som beslutades av höstriksdagen förra året. I jämförelse härmed är effekterna från konjunkturpolitisk synpunkt av de till sin omfattning mycket begränsade byggnadsinvesteringar, som motionärerna avser att uppmuntra, tämligen obetydliga. Med hänsyn härtill är utskottet inte berett tillstyrka att rätten till investeringsavdrag utvidgas till att omfatta byggnadsarbeten och avstyrker således även bifall till motionen 1972: 633.

I till utskottet inkomna skrivelser har begärts vissa detaljändringar i gällande bestämmelser om investeringsavdrag. Sålunda hemställer Sveriges trafikskolors riksförbund, att investeringsavdrag skall medges vid bilskolas anskaffning av personbil, Sveriges industriförbund att investeringsavdrag vid leveransbeställningar i vissa fall skall beräknas på den verkliga anskaffningskostnaden i stället för på det avtalade priset och att skattskyldiga med brutet räkenskapsår skall få möjlighet att själva välja tidpunkt för investeringsavdragets utnyttjande, om skriftligt avtal träffats angående leverans under senare år samt Industriens skattesakkunnige att investeringsavdrag i ökad utsträckning skall kunna medges vid anskaffning av inventarier från företag med vilket det förvärvande företaget är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap.

Beträffande dessa ändringsförslag bör beaktas att det här är fråga om en tillfällig lagstiftning, som ger de skattskyldiga betydande förmåner. För att syftet med lagstiftningen skall kunna tillgodoses måste bestämmelserna vara så utformade att de omfattar sådana investeringar som är angelägna från konjunktursynpunkt och samtidigt blir lätta att tillämpa och administrera. Nackdelarna av vissa ojämnheter i lagstiftningen måste därvid vägas mot fördelarna av lättillämplighet och möjligheterna till erforderlig kontroll av de skattskyldiga. Utskottet vill inte bestrida att vissa av de föreslagna ändringarna i och för sig kan vara önskvärda. Man kan emellertid inte bortse från att ett tillgodoseende av de framförda önskemålen okar möjligheterna till skentransaktioner och försvårar skattekontrollen. Av dessa skäl är utskottet inte berett tillstyrka någon av de begärda ändringarna i lagstiftningen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A. att riksdagen avslår

SkU 1972:14

1. motionen 1972: 1455,

2. motionen 1972: 1493, såvitt avser yrkandet under punkten 2 i motionen;

B. att riksdagen med bifall till propositionen 1972: 20 och med avslag på motionen 1972: 1493, såvitt avser yrkandet under punkten 1 i motionen, antar det vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändring i förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt; C.

att riksdagen avslår

1. motionen 1972: 10,

2. motionen 1972: 633.

Stockholm den 21 mars 1972

På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt* (fp), herrar Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Westberg i Hofors (s), Marcusson* (s) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c) och Nilsson i Trobro (m), som ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Av den” och på s. 6 slutar med ”motionen 1972: 633” bort ha följande lydelse: ”Utskottet

delar motionärernas uppfattning, att det även nu finns starka skäl för att komplettera avdraget för maskininvesteringar med ett liknande avdrag för byggnadsinvesteringar. Arbetslösheten är fortfarande hög, även inom byggnadssektorn. För en sådan åtgärd talar också behovet av att på olika sätt stimulera industriinvesteringarna.

Avdraget för byggnadsinvesteringar bör liksom avdraget för maskininvesteringar utgå för investeringar avsedda att utnyttjas i rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Skäl finns dock, som framhålls i motionen, att undanta byggnadsarbeten som räknats som oprioriterade i samband

SkU 1972:14

med att vissa sådana objekt varit belagda med investeringsavgift. Avdraget bör utgöra 10 #/o av byggnadskostnaden för byggnadsprojekt som sätts i gång under 1972, till den del kostnaderna läggs ner före den 1 april 1973. Utskottet tillstyrker således motionen 1972: 633.” dels ansett att utskottet under punkten C 2 bort hemställa

”C 2. att riksdagen med bifall till motionen 1972: 633 antar följande Förslag

till

Förordning om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten vid taxering till statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §

2 §

Särskilt investeringsavdrag utgör tio procent av den del av byggnadskostnaden, som nedlagts under tiden den 1 januari 1972—den 31 mars 1973 och som belöper på beskattningsåret.

3 §

Byggnadsarbete anses igångsatt när det påbörjats på byggplatsen. Med nedlagd byggnadskostnad avses kostnad för byggnadsarbete som utförts under den i 2 § första stycket angivna tiden.

SkU 1972:14

4 §

5 §

Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna förordning meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. ”

MARCUS BOKTR. STHLM 1972 720046