Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:22 med förslag till lag om skattefrihet vid premiering av sparande, m. m. jämte motioner

Skatteutskottets betänkande nr 16 år 1972

SkU 1972:16

Nr 16

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Majrts proposition 1972: 22 med förslag till lag om skattefrihet vid premiering av sparande, m. m. jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna hänvisats till skatteutskottet.

Propositionen

I propositionen 1972: 22 har Kungl. Majit under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 18 februari 1972 föreslagit riksdagen att

1. anta inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om skattefrihet vid premiering av sparande,

2. bemyndiga Kungl. Majit att, då konjunkturläget föranleder det, förordna om premiering av frivilligt sparande av överskjutande preliminär skatt i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angivits i propositionen,

3. uppdra åt fullmäktige i riksgäldskontoret att efter i huvudsak de riktlinjer som förordats i propositionen handha administrationen av det föreslagna sparsystemet och eventuellt kommande premieringar av frivilligt sparande av överskjutande skatt,

4. till Kampanj för sparande m. m. för budgetåret 1972/73 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 500 000 kr.

Propositionen har hänvisats till skatteutskottet såvitt avser det ovan under punkten 1 upptagna förslaget till lag om skattefrihet för premiering av sparande och i övrigt till finansutskottet.

I propositionen föreslås en statlig premiering av sparande. Förslaget tar sikte i första hand på löntagare och därmed jämställda grupper fysiska personer. Sparandet skall enligt förslaget vara regelbundet och företrädesvis ske vid källan. Sparat belopp sätts in på särskilt konto i bankinstitut eller i KFis eller HSBis sparkassor. Insättning på kontot skall ske med minst 100 kr. och högst 300 kr. i månaden. På det sparade beloppet utgår bankränta efter den högsta räntesats för inlåning som bankinstitutet eller sparkassan tillämpar. Den som uppfyller sparsystemets villkor får dessutom delta i en av statsverket bekostad vinstutlottning. Vinsterna i lotteriet är skattefria. Utlottning äger rum i september månad närmast efter varje sparår. Vidare får den, som haft pengar från ett sparår innestående under fem år, en skattefri premie om

1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 16

SkU 1972:16

5 °/o på dessa pengar, dock högst 300 kr. Denna premie bekostas till hälften av statsverket och till hälften av sparinstitutet.

Sparsystemet, som föreslås träda i kraft snarast efter riksdagsbehandlingen av propositionen, är avsett att ersätta de nuvarande sparformerna ungdomens lönsparande och allmänna lönsparandet. Dessa föreslås upphöra vid utgången av år 1972. Vinstutlottningen i dessa sparsystem skall dock äga rum på vanligt sätt under våren 1973. Deltagare i ungdomens lönsparande och allmänna lönsparandet ges rätt att flytta över sparat belopp till det nya systemet vid årsskiftet 1972—1973.

Vidare begärs riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t att, om konjunkturläget motiverar det, besluta om premiering av frivilligt sparande av överskjutande preliminär skatt i huvudsaklig överensstämmelse med reglerna i lagen (1970: 616) om premiering av visst frivilligt sparande.

Slutligen föreslås, med hänsyn till den likhet som föreligger mellan det nya sparsystemet och svenska statens sparobligationer, att bonus på sådana obligationer, som tillhör i framtiden utgivna eller förlängda lån skall vara fri från inkomstskatt.

Motionerna

I detta betänkande behandlar utskottet

dels följande i anledning av propositionen väckta motioner

1972: 1494 av herrar Björk i Gävle (c) och Åsling (c), vari hemställs

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1972: 22 beslutar

1. att i den föreslagna sparformen ges möjlighet till insättning kvartalsvis samt

2. att tidpunkten för ikraftträdandet fastställs till den 1 oktober 1972;

1972: 1495 av herrar Annerås (fp) och Levin (fp), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1972: 22 beslutar

1. att insättning å sparkonto skall kunna ske med minst 50 kr. och högst 300 kr. per månad och

2. att den föreslagna vinstutlottningen slopas och ersätts med en motsvarande höjning av premierna;

1972: 1500 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att det månatliga minimibeloppet för premiesparande skall sättas till 50 kr.,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att de i motionen framförda förslagen beträffande höjning av kapitalskatteavdraget och beträffande de speciella skattemässiga incitamenten för bostadssparande med skyndsamhet prövas av den beslutade kommande skatteutredningen samt

3. att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad i övrigt framhållits

SkU 1972:16

i motionen beträffande det enskilda sparandets villkor och förutsättningar; 1972:

1501 av herrar Hörberg (fp) och Ångström (fp), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar

a. att det månatliga minimibeloppet inom ramen för premiesparandet skall vara 50 kr. för att därmed möjliggöra en bred förankring av sparandet,

b. att en skattefri statlig inlåningspremie om 2 % på varje års nysparande skall utgå utöver propositionens övriga premiering för att garantera en särskild stimulans åt årligt nysparande samt

2. att vederbörande utskott utarbetar erforderlig lagtext;

1972: 1504 av herr Strindberg m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att förslag föreläggs årets riksdag till sparstimulerande åtgärder i enlighet med vad i motionen anförts om banksparande, bostadssparande, utbildningssparande, amorteringssparande, företagssparande, höjt extra avdrag vid kapitalbeskattningen, egenföretagares rätt till extra avdrag vid kapitalbeskattningen och delägarsparande i aktier, så att nya regler för enskilt sparande skall kunna tillämpas från och med den 1 januari 1973;

dels de vid riksdagens början väckta motionerna 1972: 819 av herr Schött m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att förslag föreläggs riksdagen om sparstimulerande åtgärder i enlighet med vad i motionen anförts om banksparande, bostadssparande, utbildningssparande, amorteringssparande, företagssparande, egenföretagares rätt till kapitalavdrag och höjt extra avdrag vid kapitalbeskattningen;

1972: 823 av herr Wirmark m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att de i motionen framlagda förslagen syftande till att främja hushållssparande! belyses och beaktas i den av riksdagen under hösten 1971 beslutade skatteutredningen.

Motionerna 1972: 1494 och 1972: 1495 har hänvisats till skatteutskottet såvitt avser förslaget till lag om skattefrihet vid premiering av sparande och i övrigt till finansutskottet. Motionen 1972: 1500 har hänvisats till skatteutskottet såvitt avser punkten 2 i motionens hemställan och i övrigt till finansutskottet. Motionen 1972: 1501 har hänvisats till skatteutskottet såvitt avser punkterna 1 b och 2 och i övrigt till finansutskottet.

lf Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 16

SkU 1972:16

4 Utskottet

I propositionen föreslås en ny form av statlig premiering av sparande, som är avsedd att ersätta ungdomens lönsparande och det allmänna lönsparandet. Löntagare och vissa andra fysiska personer, som gjort regelbundna insättningar på särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning och som haft medel från ett sparår innestående under fem år, skall enligt förslaget erhålla en skattefri premie om 5 °/o på dessa medel, dock lägst 25 och högst 300 kr. Om kontobehållningen under sparåret ökat med minst 100 kr. inkl. ränta och saldot vid slutet av sparåret inte underskridits vid något tillfälle under tiden fram till en viss dag, avstämningsdagen, får spararen dessutom delta i en av statsverket bekostad vinstutlottning. Vinstsumman — lägst 2 milj. kr. — skall beräknas till 2 °/o av saldoökningen inkl. ränta på samtliga sparkonton om minst 100 och högst 5 000 kr. Vinsterna skall vara fria från lotterivinstskatt.

Med hänsyn till den likhet som föreligger mellan det nya sparsystemet och svenska statens sparobligationer föreslås vidare att bonus, som läggs till ränta på sådana obligationer vilka utges eller vilkas löptid förlängs den 1 maj 1972 eller senare, skall vara fri från inkomstskatt.

Bestämmelserna om skattefrihet vid statlig premiering av sparande föreslås intagna i en särskild lag, som är avsedd att träda i kraft snarast efter riksdagsbehandlingen.

I motionen 1972: 1495 yrkas bl. a. att den föreslagna vinstutlottningen slopas och ersätts med motsvarande höjning av de skattefria premiema. Motionärerna i motionen 1972: 1501 yrkar, såvitt nu är i fråga, att en årlig skattefri premie om 2 °/o — utöver den i propositionen föreslagna premieringen — skall utgå på varje års nysparande.

Finansutskottet, som har att pröva de i propositionen föreslagna riktlinjerna för och administrationen av sparandet, har i betänkande 1972: 15 tillstyrkt departementschefens förslag i stort sett utan andra ändringar än att lägsta månadsbelopp, som får insättas på sparkonto, sänkts från 100 till 75 kr. och att kontoavsättningar i vissa fall får ske även kvartalsvis. Skatteutskottet avstyrker därför ovannämnda yrkanden i motionerna 1972: 1495 och 1972: 1501. Utskottet har inte något att erinra mot de i propositionen föreslagna skattelättnaderna för banksparandet och tillstyrker således propositionen i denna del.

I motionen 1972: 1494 yrkas att lagen om skattefrihet vid premiering av sparande skall träda i kraft den 1 oktober 1972 för att de medel som är avsedda för information om det nya sparsystemet skall kunna utnyttjas så effektivt som möjligt.

I sitt ovannämnda betänkande har finansutskottet uttalat att det nya sparsystemet bör sättas i gång senast den 1 september 1972 och att det bör ankomma på riksgäldskontoret att träffa överenskommelse med

SkU 1972:16

bankinstituten om den närmare tidpunkten för igångsättningen. Härigenom torde syftet med berörda yrkande i motionen vara tillgodosett. Med hänsyn härtill och till angelägenheten av att de lagbestämmelser, som ligger till grund för det nya sparsystemet, träder i kraft så snart som möjligt tillstyrker skatteutskottet de i propositionen föreslagna ikraftträdandebestämmelserna.

Utskottet har inte något att invända mot att bonus på svenska statens sparobligationer fritas från inkomstskatt och tillstyrker således förslaget till lag om skattefrihet för premiering av sparande.

I de övriga motioner, som utskottet behandlar i detta betänkande, har föreslagits vissa andra åtgärder på beskattningsområdet för att premiera sparandet. I motionerna 1972: 819 och 1972: 1504 begärs förslag till riksdagen av innebörd att den som i bank nysparat mer än 2 °/o av sin inkomst och som saknar skattepliktig förmögenhet skall få avdrag vid taxeringen med 50 °/o av sparat belopp, dock högst 1 500 kr. Motionerna innehåller vidare yrkanden om premiering av enskilt nysparande — genom skatteavdrag på högst 1 500 kr. — för utbildning, för amortering av bostads- och studielån samt för inköp av aktier och konvertibla obligationer.

De undersökningar, som utförts av utredningen om sparstimulerande åtgärder och som redovisats i utredningens betänkande SOU 1961: 2, har givit vid handen att det knappast är möjligt att genom definitiva skattelättnader effektivt åstadkomma ett verkligt nysparande. Därtill kommer att ett sådant system med avsättning av medel till sparkonto för olika ändamål, som motionärerna förordar, innebär att man inför nya möjligheter till inkomst- och progressionsutjämning vid beskattningen. Det i propositionen föreslagna sparsystemet har utformats så att sparandet skall ske regelbundet och i första hand vid källan, dvs. i samband med utbetalning av lön eller annan periodisk ersättning. Härigenom skapas enligt utskottets mening bättre garantier än enligt motionärernas förslag för att verkligt nysparande premieras. Med det anförda avstyrker utskottet berörda yrkanden i motionerna 1972: 819 och 1972: 1504.

I några motioner begärs åtgärder för att stimulera bostadssparandet. Sålunda innehåller motionerna 1972: 819 och 1972: 1504 yrkanden om premiering av sparande till egethem eller bostadsrättslägenhet genom avdrag på högst 1 500 kr. vid beskattningen. I motionen 1972: 1500 yrkas att den av 1971 års höstriksdag begärda skatteutredningen får i uppdrag att skyndsamt pröva frågan om förmånligare skatteregler för bostadssparande.

Gällande skattelagstiftning i fråga om egnahemsfastigheter och bostadsrättslägenheter måste anses förmånliga för de skattskyldiga. De eventuella åtgärder, som erfordras för att uppmuntra bostadssparandet,

SkU 1972:16

bör enligt utskottets mening ske på annat sätt än genom lättnader vid beskattningen. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att ett flertal bankinstitut sedan länge stimulerar bostadssparandet genom s. k. sparlån, innebärande att den, som regelbundet sparar under en minimitid, kan erhålla ett borgensfritt lån med belopp som bestämts på grundval av sparat kapital. Denna form av bostadssparande har fått stor utbredning. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna 1972: 819 och 1972: 1504 samt 1972: 1500 i berörda delar.

Motionärerna i motionerna 1972: 819 och 1972: 1504 yrkar också att egna företagare skall medges rätt att skattefritt avsätta medel till självfinansieringsfond.

Frågan om företagares rätt att avsätta medel till självfinansieringsfond faller inom företagsskatteberedningens utredningsuppdrag och bör enligt utskottets mening prövas i samband med beredningens allmänna översyn av företagsbeskattningen. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1972: 819 och 1972: 1504 även i denna del.

Enligt 39 § 3 mom. kommunalskattelagen medges fysisk person vid beräkning av inkomst av kapital ett schablonavdrag, det s. k. sparavdraget, med högst 400 kr. för ensamstående och 800 kr. gemensamt för makar. Avdragets syfte är att stimulera sparandet och förenkla taxeringsarbetet.

I motionerna 1972: 819 och 1972: 1504 begärs höjning av sparavdraget till 600 resp. 1 200 kr. Vidare yrkas att sparkapital som nedlagts i jordbruk, annan fastighet och rörelse skall ge rätt till samma avdrag som kapital placerat i bank eller i aktier. Motionärerna i motionerna 1972: 823 och 1972: 1500 yrkar att den av 1971 års höstriksdag begärda skatteutredningen skall få i uppdrag att pröva frågan om höjning av sparavdraget i inkomstkällan kapital.

Enligt beräkningar gjorda på grundval av 1966 års taxering kan en höjning av sparavdraget från 400 till 600 kr. för ensamstående och från 800 till 1 200 kr. för makar beräknas medföra ett skattebortfall för staten på 50—60 milj. kr. och för kommunerna på ca 35 milj. kr. Med hänsyn till de höjda kommunala utdebiteringarna kan skattebortfallet för kommunerna nu beräknas uppgå till avsevärt större belopp.

Beträffande frågan om införande av särskilda sparavdrag i inkomstkällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse bör framhållas att beskattningsreglerna rörande jordbruk och rörelse möjliggör en skattefri kapitalansamling inom dessa inkomstkällor av betydande storlek jämfört med de fördelar ett sparavdrag av nuvarande omfattning erbjuder. Ett sådant avdrag torde med hänsyn härtill inte medföra särskild stimulans till nysparande utan kan i stället komma att uppfattas som en omotiverad skattelättnad för företagare och fastighetsägare.

Utskottet avstyrker således förslagen i motionerna 1972: 819 och

SkU 1972:16

1972: 1504 samt 1972: 823 och 1972: 1500 om höjning av sparavdraget i inkomstkällan kapital och utvidgning av detta avdrag till andra inkomstkällor.

Slutligen har utskottet att ta ställning till yrkandet i motionen 1972: 823 att den av 1971 års höstriksdag begärda skatteutredningen skall få i uppdrag att pröva frågan om indexreglering av hushållssparande!.

Förra årets riksdag anvisade ett anslag av 2 milj. kr. för en undersökning i statistiska centralbyråns regi av hushållssparande!. Enligt uppgift i bil. 9 till årets statsverksproposition (s. 19) har centralbyrån efter en provundersökning konstaterat, att en mängd svårlösta problem är förknippade med undersökningar av detta slag. Centralbyrån kommer därför att företa ytterligare en provundersökning under innevarande budgetår innan huvudundersökningen påbörjas. I avvaktan på resultatet av statistiska centralbyråns undersökningar finner utskottet inte anledning förorda den av motionärerna begärda utredningen och avstyrker således bifall till motionen 1972: 823 även i denna del.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A. att riksdagen, med avslag på motionerna 1972: 1494, 1972: 1495 och 1972: 1501, såvitt de hänvisats till skatteutskottet, och med bifall till propositionen 1972: 22, såvitt den hänvisats till skatteutskottet, antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om skattefrihet vid premiering av sparande;

B. att riksdagen avslår

1. motionen 1972: 819,

2. motionen 1972: 823,

3. motionen 1972: 1500, såvitt den hänvisats till skatteutskottet,

4. motionen 1972: 1504.

Stockholm den 11 april 1972

På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT

Närvarande-, herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s), fru Holmqvist* (s), herrar Kristenson* (s), Josefson i Arrie* (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Hörberg (fp), Björk i Gävle* (c), Söderström (m) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1972:16

8 Reservationer

1. av herrar Magnusson i Borås (m) och Söderström (m), vilka — under åberopande av innehållet i motionerna 1972: 819 och 1972: 1504 — ansett att utskottet under punkterna B 1 och B 4 bort hemställa

”att riksdagen med bifall till motionerna 1972: 819 och 1972: 1504 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att förslag föreläggs riksdagen till sparstimulerande åtgärder i enlighet med vad i motionerna anförts om banksparande, bostadssparande, utbildningssparande, amorteringssparande, företagssparande, höjt extra avdrag vid kapitalbeskattningen, egenföretagares rätt till extra avdrag vid kapitalbeskattningen och delägarsparande i aktier.”

2. av herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Hörberg (fp) och Björk i Gävle (c), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 5 börjar med ”Gällande skattelagstiftning” och på s. 6 slutar med ”berörda delar”, bort ha följande lydelse:

”Ett målinriktat långsiktigt sparande skulle vara av stort värde för det kapitalbehov som erfordras i samband med byggandet av egnahemsfastighet. En förmånligare behandling i skattehänseende för ett sådant målinriktat sparande skulle med säkerhet utgöra en icke föraktlig stimulans till ett ökat sparande. De utredningskrav som framförts av motionärerna i motionen 1972: 1500 finner utskottet väl motiverade. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen 1972: 1500 i denna del, varvid även syftet med motionerna 1972: 819 och 1972: 1504 torde vara tillgodosett. ”

dels att utskottet under punkten B 3 bort hemställa

”att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1500, i denna del, i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att motionen överlämnas till den av 1971 års höstriksdag beslutade skatteutredningen för skyndsam prövning av frågan om förmånligare skatteregler för bostadssparande.”

3. av herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Hörberg (fp) och Björk i Gävle (c), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 6 börjar med ”Enligt beräkningar” och på s. 7 slutar med ”andra inkomstkällor”, bort ha följande lydelse:

”En höjning av sparavdraget kommer att innebära visst skattebortfall för såväl staten som kommunerna. Denna fråga bör därför invägas i den skatteutredning som skall tillsättas. De nuvarande bestämmelserna

SkU 1972:16

har varit i kraft sedan 1961, och genom penningvärdeförsämringen har den förmån som skatteavdraget utgjorde starkt urholkats. Avdraget innebär därför inte samma stimulans till sparande som vid införandet.

Det är inte lämpligt att genomföra en omedelbar höjning av skatteavdraget på sätt föreslås i motionerna 1972: 819 och 1972: 1504, innan den aviserade skatteutredningen gjort sina avvägningar. Utskottet avstyrker därför förslaget i dessa motioner. Införandet av särskilda sparavdrag i inkomstkällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse skulle medföra så stora administrativa svårigheter att det knappast kan anses genomförbart. Utskottet kan därför inte biträda motionerna 1972: 819 och 1972: 1504 i denna del. Däremot tillstyrker utskottet förslagen i motionerna 1972: 823 och 1972: 1500 att frågan om en höjning av kapitalskatteavdraget hänvisas till den av 1971 års höstriksdag beslutade skatteutredningen. I samband därmed bör den individuella principen, som är grundläggande för inkomstbeskattningen i övrigt, beaktas. ”

dels att utskottet under punkterna B 2 och B 3 bort hemställa

”att riksdagen med bifall till motionerna 1972: 823 och 1972: 1500, i denna del, i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att motionerna överlämnas till den av 1971 års höstriksdag beslutade skatteutredningen för skyndsam prövning av frågan om höjning av spara vdraget.”

Särskilt yttrande

av herrar Larsson i Umeå (fp) och Hörberg (fp), vilka anfört följande:

”Statlig stimulans till enskilt sparande i bank eller likvärdig kreditinrättning bör utöver att syfta till ökat regelbundet och långsiktigt sparande även innebära viss garanti för värdebeständighet för de medborgare som inte kan eller vågar satsa sina, oftast begränsade sparmedel i sparformer med samtidigt risktagande men med större utsikt till värdebeständighet.

Eftersom den i propositionen föreslagna vinstutlottningen inte kommer alla sparare till del utgör den skattefria sparpremien om 5 % efter fem år den enda garanterade sparstimulansen.

Av räkneexempel som redovisats i motionen 1972: 1501 framgår att den premiering, som propositionen garanterar, i övervägande antalet fall icke kommer att täcka en penningvärdeförsämring av den storleksordning som vi haft under de gångna fem åren — än mindre att ge någon realavkastning åt spararen.

Både för att öka utsikterna till att det önskade nysparande som propositionen syftar till skall komma till stånd och för att ge berörda sparare ett så långt möjligt inflationsskyddat sparande kan ifrågasättas

SkU 1972:16 10

om inte den statliga sparstimulansen skulle fått en bättre effekt genom en årlig inlåningspremie om 2 °/o såsom föreslagits i motionen 1972: 1501 eller efter någon annan metod, som garanterar värdebeständigheten av sparandet.”

MARCUS BOKTR. STHLM 1 972 720046