Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner rörande mervärdeskatten
Skatteutskottets betänkande nr 18 år 1972 SkU 1972:18
Nr 18
Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner rörande mervärdeskatten.
Motionerna
I detta betänkande behandlas
motionen 1972:108 av herr Stridsman m.fl. (c) vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit uttalar att mervärdeskatt på fiskekort bör tas bort;
motionen 1972:210 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c, fp, m) vari hemställs
att riksdagen beslutar att tredje stycket i anvisningarna till 7 § förordningen (1968:430) om mervärdeskatt skall erhålla följande lydelse: Handling eller annat föremål som utgör bevis om andel, fordran eller annan rättighet anses icke som vara, då fråga uppenbarligen är om själva rättigheten. Frimärke anses ej som vara.;
motionen 1972:304 av herr Magnusson i Borås m.fl. (m) vari hemställs att riksdagen antar följande förslag till ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 2 § förordningen (1968:430) om mervärdeskatt:
till 2 §.
1. Verksamhet anses enligt kommunalskattelagen.
Verksamhet som staten eller kommun bedriver räknas som yrkesmässig när den drives i bolagsform eller liknande och när den drives i konkurrens med enskild verksamhet.;
motionen 1972:409 av herr Björk i Göteborg (s) vari hemställs att riksdagen anhåller hos Kungl. Majit om översyn av de bestämmelser i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt, som berör beskattningen av tidningar och tidskrifter;
motionen 1972:427 av herrar Wikström (fp) och Carlshamre (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar avskaffa mervärdeskatten på böcker och musikalier;
motionen 1972:632 av herr Börjesson i Glömminge m.fl. (c,fp) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit begär skyndsam utredning rörande frågan om skyldigheten för stat och kommun att erlägga mervärdeskatt;
1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 18
SkU 1972:18
motionen 1972:642 av herr Källstad m.fl. (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att 1972 års höstriksdag föreläggs ett förslag om befrielse från mervärdeskatt vid förstagångsförsäljning av konst;
motionen 1972:857 av herr Lothigius m.fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring i anvisningarna till 17 § förordningen (1968:430) om mervärdeskatt att skattskyldig, som till anställd utbetalat traktamente motsvarande av riksskatteverket fastställt normalbelopp, äger — i stället för att göra avdrag med å faktura eller motsvarande handling angiven mervärdeskatt beträffande kostnader som avses täckta genom traktamentet — rätt till avdrag såsom för ingående skatt med ett belopp motsvarande 9 procent av traktamentsbeloppet;
motionen 1972:860 av fru Mogård m.fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att förstagångsförsäljning av konst skall befrias från mervärdeskatt fr.o.m. den 1 januari 1973;
motionen 1972:865 av herr Nordgren m.fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att enskilda företag i samband med kommunal upphandling befrias från skatteplikt i fråga om mervärdeskatten i de fall offentliga företag — som konkurrerar eller kan konkurrera vid upphandlingen — är befriade från sådan skatt, samt att vederbörande utskott utarbetar härför erforderliga författningsändringar;
motionen 1972:874 av herr Pettersson i Kvänum m.fl. (c,fp,m) vari hemställs
att riksdagen antar följande förslag till ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 2 § förordningen om mervärdeskatt (1968:430):
till 2 §.
1. Verksamhet anses enligt kommunalskattelagen.
Verksamhet som drives av stat eller kommun räknas som yrkesmässig när den drives i bolagsform eller liknande och när den drives i konkurrens med enskild verksamhet.;
motionen 1972:875 av herr Rydén m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om ersättningsregler till handeln för det extraarbete som inkassering och redovisning av mervärdeskatt innebär;
motionen 1972:876 av fru Ryding m.fl. (vpk) vari hemställs
1. att riksdagen beslutar att mervärdeskatten på förstagångsförsäljning av konst avskaffas och att med anledning därav följande lydelse av 8 § 8) förordningen om mervärdeskatt (1968:430) antas:
8) konstverk, som är hänförliga till tulltaxenummer 99.01 — 99.03, när konstverk säljes, uttages eller införes till landet av upphovsmannen
SkU 1972:18
eller för hans räkning,
2. att riksdagen beslutar att sjunde stycket i anvisningarna till 8 § mervärdeskatteförordningen upphör att gälla;
motionen 1972:883 av herrar Sundman (c) och Eriksson i Ulfsbyn (c) vari hemställs
att riksdagen beslutar att från skatteplikt enligt förordningen (1968:430) om mervärdeskatt även undanta all den förstagångsförsäljning av konstverk som förekommer i samband med utställningsverksamhet.
Motionen 1972:7 av herr Helén m.fl. har utskottet — i vad den avser kompensation till de fria trossamfunden för bl.a. mervärdeskatt — behandlat i betänkandet SkU 1972:7.
Gällande bestämmelser m. m.
Författningsbestämmelserna rörande de frågor som behandlas i detta betänkande återfinns i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt (MF). I det följande återges endast de regler som särskilt aktualiseras genom de här behandlade motionsyrkandena och riksdagens tidigare ställningstaganden till dessa frågor.
År 1971 tillkallades en sakkunnig (Fi 1971:5) med uppdrag att verkställa teknisk översyn av mervärdeskatten. Särskilda direktiv har inte meddelats. Den sakkunnige beräknas slutföra sitt arbete under år 1972.
Skattskyldigheten
Stat och kommun (motionerna 1972:304, 1972:632, 1972:865 och 1972:874)
I fråga om skattskyldighet för stat och kommun stadgas i anvisningarna till 2 § MF i det andra och följande styckena sålunda.
Verksamhet som staten eller kommun bedriver för att uteslutande tillgodose eget behov räknas som yrkesmässig endast när den drives i bolagsform eller liknande. Detta gäller även vid ekonomiskt samgående mellan staten och kommun eller mellan kommuner för verksamhet som avser visst gemensamt ändamål. Med kommun förstås även landstingskommun.
Bedriver staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksamheten, när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkesmässig till den del den avser annat än egna behov. Som yrkesmässig verksamhet anses alltid statens järnvägars befordran av varor, postverkets befordran av varor i diligensrörelsen samt postverkets befordran av postpaket och gruppkorsband.
Om särskilda skäl föreligger kan Konungen förordna att statlig verksamhet, som avser eget behov och som ej enligt andra eller tredje stycket är att anse som yrkesmässig, tills vidare skall anses utgöra yrkesmässig verksamhet.
1* Riksdagen 1972. 6 sami Nr 18
SkU 1972:18
4 Då denna fråga senast behandlades av riksdagen anförde skatteutskottet (SkU 1971:59) att motionärerna kunde hänvisa till bevillningsutskottets av riksdagen godkända uttalanden att problemen i fråga om mervärdeskattens verkningar vid kommunal upphandling kunde vara förtjänta av fortsatt uppmärksamhet. Skatteutskottet ansåg att frågan borde kunna tas upp till prövning vid den kommande översynen men underströk att detta förhållande givetvis inte förutsatte att utredningen var hänvisad endast till sådana lösningar som förordats i de då aktuella motionerna. — Enligt skatteutskottets hemställan har motionerna överlämnats till den sakkunnige (Fi 1971:5) för kännedom.
Skattepliktsfrågor
Fiskekort (motionen 1972:108)
Enligt 7 § MF anses som skattepliktig vara bl. a. rätt till jakt, fiske eller bete. Skatt utgår vid upplåtelse av sådan rättighet.
Vid 1970 års riksdag behandlade bevillningsutskottet (BeU 1970:39) ett motsvarande yrkande som i motionen 1972:108. Till stöd för sitt yrkande hade motionärerna åberopat att beskattningen hämmade försäljningen av fiskekort och motverkade fritidsfisket. Utskottet fann att motionärernas påstående verkade föga troligt om utgiften för mervärdeskatt ställdes i relation till kostnaderna för utrustning och redskap för fritidsfiske. Enligt utskottets mening framstod det som orimligt att i ett skattesystem, som omfattar praktiskt taget alla nödvändighetsvaror, göra undantag för en detalj som berör fritidsverksamhet. Utskottet avstyrkte således bestämt en sådan ändring, och riksdagen avslog motionerna.
Frimärken (motionen 1972:210)
Enligt anvisningarna till 7 § MF anses frimärke och mynt som vara när fråga uppenbarligen är om samlarobjekt.
Motsvarande yrkande som i den nu förevarande motionen framställdes i en motion vid 1971 års riksdag. Skatteutskottet konstaterade i sitt ovannämnda betänkande SkU 1971:59 att yrkandet om undantag från mervärdeskatt för frimärkshandeln motiverats med hänvisning till svårigheterna att upprätthålla beskattningen vid import av frimärken i brevförsändelser och att även detta yrkande således byggde på det enligt skatteutskottets mening i viss mån berättigade kravet på konkurrensneutralitet. Också detta yrkande borde såvitt utskottet kunde bedöma kunna tas upp till prövning vid den kommande översynen. — Enligt skatteutskottets hemställan har motionen överlämnats till den sakkunnige för kännedom.
Böcker och musikalier (motionen 1972:427)
Böcker och musikalier är inte undantagna från skatteplikt.
Då motioner om undantag från skatteplikt för böcker och musikalier senast behandlades av riksdagen avstyrkte bevillningsutskottet (BeU 1969:25) liksom tidigare sådant undantag med hänvisning till mervärdeskattens generella karaktär.
SkU 1972:18
5 Konst (motionerna 1972:642, 1972:860, 1972:876 och 1972:883)
Enligt 8 § 8 MF undantas från skatteplikt
konstverk, som är hänförligt till tulltaxenummer 99.01—99.03, när konstverket säljes av upphovsmannen på annat sätt än butiksmässigt eller i samband med utställning och när det uttages eller införes till landet av honom eller för hans räkning.
I anvisningarna till denna punkt anges att butiksmässig försäljning enligt 8 § föreligger, när upphovsmannen säljer egna konstverk i lokal som stadigvarande användes för försäljning och som är skild från hans bostad eller ateljé. Försäljning i samband med utställning enligt 8 är icke skattepliktig, när upphovsmannen själv anordnar utställningen och själv uppbär betalningen av köpare.
Beträffande denna fråga uttalade skatteutskottet i sitt ovannämnda betänkande 1971:59 att det enligt utskottets mening var mera tveksamt om den kunde komma att prövas av utredningen på de grunder som åberopades i motionerna. Argumenteringen för framställda yrkanden om skattefrihet vid förstagångsförsäljning av konst var inte av skatteteknisk utan av kulturpolitisk natur. Utskottet hade under våren samma år i samband med behandlingen av motioner rörande den allmänna arbetsgivaravgiften uttalat sig mot att det kulturpolitiska stödet gavs i form av lättnader vid beskattningen för vissa kategorier skattskyldiga. Enligt utskottets mening kunde samma skäl åberopas mot ett stöd genom undantag från en i princip generell beskattning. Utskottet ansåg emellertid att de i motionerna aktualiserade frågorna borde kunna prövas i samband med en översyn av gällande undantagsregler. — Enligt utskottets hemställan överlämnades motionerna till den sakunnige (Fi 1971:5) för kännedom.
Tidningar och tidskrifter (motionen 1972:409)
Allmän nyhetstidning, dvs. publikation av dagspresskaraktär som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka, är undantagen från skattplikt enligt 8 § 5 MF. Undantaget avser fullständig skattefrihet, dvs. med avdragsrätt för ingående skatt.
Även medlemsblad och vissa andra periodiska publikationer är undantagna från mervärdeskatt (8 § 6 och 7 MF). Dessa undantag innebär att utgivaren får den tryckta upplagan levererad skattefritt och utgivarens försäljning av publikationen är skattefri. Någon avdragsrätt för ingående skatt föreligger emellertid inte här.
I sammanhanget kan nämnas att införing av annons i medlemsblad eller annan periodisk publikation som avses i 8 § 6 eller 7 MF är undantagen från skatteplikt (11 § 5 MF), medan mervärdeskatt utgår för annonsering inte endast i skattepliktiga annonsorgan, t. ex. veckotidningar, utan även i dagspressen.
Undantagen enligt 8 § 6 och 7 MF omfattar medlemsblad, periodisk publikation som väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda vanföra eller arbetshindrade medlemmar samt utländsk periodisk publikation av annat
SkU 1972:18
slag, när prenumeration på sådan publikation förmedlas mellan prenumerant och utländsk utgivare eller när sådan publikation inkommer direkt till prenumerant. Till dessa undantag hör också personaltidning, program och katalog när varan tillhandahålles utgivare som inte är skattskyldig och när varan säljs eller utlämnas av sådan utgivare.
Undantaget för dagstidningar kvarstår sedan den allmänna varuskattens tid. I prop. 1968:100 med förslag till mervärdeskatt förordade departementschefen att detta undantag överfördes till mervärdeskatten i avvaktan på resultatet av den då pågående och senare under år 1968 slutförda presstödsutredningen (SOU 1968:48). Med undantaget för dagstidningarna borde enligt departementschefen också följa att även undantaget från allmän varuskatt för medlemsblad och vissa andra periodiska publikationer överfördes på mervärdeskatten, med ovan angiven begränsning.
Vid 1971 års riksdag hade skatteutskottet att pröva en motion om undantag från skatteplikt för vissa icke kommersiella tidskrifter. Skatteutskottets sistnämnda uttalande avsåg även denna motion, som också den överlämnats till den sakkunnige (Fi 1971:5) för kännedom.
Avdragsrätten
Kostnader i form av traktamente (motionen 1972:857)
Enligt 17 § MF får avdrag med de begränsningar som anges i 18 § samma förordning göras för ingående skatt som hänför sig till förvärv eller införsel för verksamhet som medför skattskyldighet.
Av författningstextens utformning följer att avdrag får göras även för ingående skatt som hänför sig till utgifter för kost, logi och representation för den skattskyldiges verksamhet.
Avdraget skall i den skattskyldiges räkenskaper styrkas av fakturor (räkningar, notor eller motsvarande) upptagande den skattskyldiges namn och adress eller annan för hans identifiering godtagbar angivelse, transaktionens art, vederlaget och skattens belopp.
Rätt till avdrag för dessa utgifter föreligger dock endast om den skattskyldige haft utgifterna. Detta får anses vara fallet även om resande eller annan representant för den skattskyldige för dennes räkning förskotterat hotell- och restaurangkostnaderna och därefter erhåller gottgörelse för de utlägg han haft för den skattskyldiges räkning.
Om resande eller representant åtnjuter traktamentsersättning och av denna har att själv bestrida kostnader för kost och logi m. m. kan något avdrag för ingående skatt inte komma i fråga hos den skattskyldige arbetsgivaren även om sådana räkningar bifogas reseräkning som verifikation.
I prop. 1968:137 med förslag till vissa ändringar i MF fann departementschefen inte skäl att för hotell- och restaurangbranschen gå ifrån de allmänna reglerna men förklarade sig beredd att ompröva frågan om förenklingar i faktureringsskyldigheten i fråga om hotell- och restaurangräkningar, om erfarenheterna visade att de praktiska olägen -
SkU 1972:18
heterna blev betydande. Bevillningsutskottet (BeU 1968:62), som i anslutning till propositionen behandlade vissa motionsyrkanden med samma innebörd som yrkandet i den nu förevarande motionen 1972:857, förklarade att utskottet visserligen var medvetet om att rätten till avdrag i rörelse för kost och logi till de anställda kunde leda till en ganska besvärande pappersexercis och förorsaka företagen bokföringskostnader som kanske inte alltid stod i rimlig proportion till de skattemässiga fördelarna. Å andra sidan ansåg utskottet att det kunde diskuteras om skatten på rena levnadskostnader skulle få dras av vid mervärdeskatteredovisningen. Utskottet ansåg i likhet med departementschefen att man på detta liksom på andra områden borde avvakta erfarenheterna av lagstiftningen innan man gjorde några ingrepp och senare överväga om man i förenklande syfte borde vidta ändringar. Med det anförda avstyrkte utskottet motionerna.
Uppbördsersättning (motionen 1972:875)
Särskild ersättning för de skattskyldigas arbete med uppbörd och redovisning av mervärdeskatt utgår ej.
I prop. 1968:100 med förslag till förordning om mervärdeskatt uttalade departementschefen bl. a. att redovisningskostnaderna enligt hans mening borde behandlas som kostnader i verksamheten och kompenseras på samma sätt som andra kostnader. Han fann vidare att, om man fördelade de tidigare kostnaderna för redovisning av allmän varuskatt på de mervärdeskatteskyldiga, ersättningen blev så ringa att den inte hade någon betydelse, medan en uppräkning av kostnaderna med hänsyn till det ökade antalet skattskyldiga skulle medföra en omotiverad utgiftsökning för statsverket. Bevillningsutskottet (BeU 1968:45) delade uppfattningen att särskild kostnadsersättning inte borde utgå med hänsyn främst till de administrativa svårigheter som ett ersättningsförfarande skulle medföra. Utskottet ansåg emellertid skäl tala för att de skattskyldiga i någon form fick kompensation för borttagandet av denna förmån. Med hänsyn härtill och till vissa andra omständigheter av redovisningsteknisk art förordade utskottet att den av departementschefen föreslagna tidsfristen för inbetalning av skatten — inom 18 dagar efter redovisningsperiodens utgång — skulle förlängas till 35 dagar. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.
Vid 1971 års höstriksdag avstyrkte skatteutskottet (SkU 1971:59) ett motionsyrkande om särskild kostnadsersättning för företagen för deras bestyr med uppbörd och redovisning av mervärdeskatt och framhöll bl. a. att de nuvarande redovisningsreglerna innebär att företagen fått kompensation för den köstnadsersättning som utgick under den allmänna varuskattens tid. Riksdagen godkände betänkandet.
SkU1972:18 8
Utskottet
I detta betänkande behandlar utskottet motioner rörande mervärdeskatten som tar upp begränsade eller mera tekniskt betonade frågor. Vissa motioner som berör den mera principiella frågan om differentiering av mervärdeskatten behandlar utskottet i annat sammanhang.
Utskottet har under föregående års höstriksdag (SkU 1971:59) tagit ställning till ett flertal motioner rörande mervärdeskattens utformning och därvid förordat att de med ett par undantag skulle överlämnas till utredningen angående teknisk översyn av mervärdeskatten för kännedom. Det är därför med viss förvåning som utskottet nu konstaterar att flera av de yrkanden som utredningen i enlighet med höstriksdagens beslut fått överlämnade till sig nu återkommit i praktiskt taget oförändrad form. Det har vid utskottsbehandlingen framkommit att motiven för att motionärerna trots överlämnandet återkommit i samma frågor är att de ansett att utskottets motivering härför inte varit tillräckligt positiv. Med anledning härav vill utskottet framhålla att den gradering som utskottet tillät sig i sitt betänkande till höstriksdagen endast hade sin grund i att motionärerna åberopade motiveringar som inte hade samband med frågornas skatterättsliga karaktär. Utskottet fann sålunda att motioner om undantag från skatteplikt för förstagångsförsäljning av konst främst byggde på en kuiturpolitisk argumentering och att de inte på denna grund kunde tas upp vid en teknisk omprövning men att frågan ändå borde kunna prövas i samband med en översyn av undantagsreglerna. Mot bakgrunden av de uttalanden som utskottet i olika sammanhang gjort om att undantag vid beskattningen inte bör införas för att tillgodose särskilda ändamål kan nämnda uttalande trots allt betecknas som positivt. Utskottet finner inte skäl till ändrad ståndpunkt utan anser att motionärerna bör avvakta utredningens prövning. I enlighet härmed avstyrker utskottet bifall till motionerna 1972:642, 1972:860, 1972:876 och 1972:883.
När det gällde frågan om utvidgad skattskyldighet för stat och kommun uttalade utskottet inte någon tveksamhet beträffande grunden för ett överlämnande till utredningen utan hänvisade till att motionärerna till stöd för sitt yrkande kunde åberopa tidigare riksdagsuttalanden i denna riktning. Utskottet finner inte några ytterligare åtgärder motiverade av de förnyade yrkandena och avstyrker bifall också till motionerna 1972:304, 1972:632, 1972:865 och 1972:874.
På samma grund anser utskottet att motionsyrkandet om beskattningen av frimärken redan får anses besvarat genom höstriksdagens beslut, varför utskottet inte heller kan tillstyrka bifall till motionen 1972:210.
En annan motion som behandlades av höstriksdagen, men som inte överlämnades till utredningen, gällde ersättning till företagen för uppbörd och . redovisning av mervärdeskatt. Utskottet erinrade då om att den skattekredittid som riksdagen fastställde vid mervärdeskattens införande skulle anses inbegripa kompensation för sådan kostnadsersättning som tidigare utgick vid den allmänna varuskatten. Då några nya omständig -
SkU 1972:18
heter inte åberopas i den här behandlade motionen 1972:875 om kostnadsersättning, avstyrker utskottet ånyo detta yrkande.
Beträffande de nu gällande undantagen från skatteplikt har utskottet i olika sammanhang hävdat att de fortsatta strävandena bör inriktas på att i möjligaste mån göra mervärdeskatten mera generell och att nuvarande undantag om så kan ske bör avvecklas. I enlighet härmed kan utskottet inte tillstyrka nya undantag från beskattningsområdet och utskottet avstyrker följaktligen motionen 1972:108 om undantag för fiskekort och motionen 1972:427 om undantag för böcker och musikalier.
De två återstående motionerna, 1972:409 och 1972:857, behandlar båda frågor, som torde ligga inom ramen för den pågående översynen. I den förstnämnda motionen begärs en utredning beträffande beskattningen av tidningar och tidskrifter med utgångspunkt i bl. a. nuvarande undantag från mervärdeskatt för periodiska publikationer. Motionären kommer också in på problem som ligger utanför mervärdeskatteområdet. I den andra motionen föreslås vissa ändringar av avdragsrätten för kostnader som skattskyldig haft för anställd som åtnjuter traktamente i tjänsten. Syftet med detta yrkande är bl. a. att undvika onödig pappersexercis.
Enligt utskottets bedömning bör utredningsmannen vara oförhindrad att behandla dessa frågor i den mån de berör mervärdeskatten. Utskottet, som emellertid funnit att ett överlämnande av motioner till den pågående utredningen inte utgör någon garanti för att motionärerna skall anse sina önskemål tillgodosedda, vill därför nöja sig med att konstatera att motionärerna i dessa två fall bör kunna räkna med att frågorna i vederbörlig mån beaktas av utredningen och avstyrker alltså motionerna i den mån de inte kan anses besvarade genom det anförda.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår
1. motionen 1972:108
2. motionen 1972:210
3. motionen 1972:304
4. motionen 1972:409
5. motionen 1972:427
6. motionen 1972:632
7. motionen 1972:642
8. motionen 1972:857
9. motionen 1972:860
10. motionen 1972:865
11. motionen 1972:874
12. motionen 1972:875
13. motionen 1972:876
14. motionen 1972:883.
Stockholm den 27 april 1972 På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT
SkU 1972:18
10 Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), Engkvist (s), Kristenson* (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå* (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Westberg i Hofors* (s), Hörberg (fp) och fru Normark (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Särskilt yttrande
av herrar Magnusson i Borås (m), Larsson i Umeå (fp), Nilsson i Trobro (m) och Högberg (fp), som anfört följande.
”De motionsyrkanden som utskottet behandlar i detta betänkande är av mycket skiftande karaktär och dignitet. Vi anser att åtskilliga av motionerna borde ha föranlett mera positiva reaktioner från utskottets sida och detta gäller främst den från principiell och praktisk synpunkt viktiga frågan om konkurrensneutralitet vid beskattningen mellan den offentliga och den enskilda sektorn som behandlas i motionerna 1972:304, 1972:632, 1972:865 och 1972:874. Bakgrunden till dessa yrkanden är främst den snedvridning av konkurrensen som uppstått i fråga om tvätterier genom det nu gällande undantaget från skattskyldighet för den tvätteriverksamhet som i samverkan med kommuner och landsting bedrivs av försvarets fabriksverk. Bestämmelserna är emellertid så utformade att de kan ge upphov till ytterligare snedvridningar vid vaije utvidgning av den offentliga sektorns verksamhetsområde. Med hänsyn härtill finner vi det vara av synnerlig vikt att den pågående utredningen om mervärdeskatten snarast tar upp detta spörsmål till granskning så att förslag om avveckling av dessa undantagsregler kan prövas redan av detta års höstriksdag.”