Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:93 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) jämte motion
Skatteutskottets betänkande nr 31 år 1972
SkU 1972: 31
Nr 31
Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972: 93 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) jämte motion.
Propositionen
1 propositionen 1972: 93 har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 17 mars 1972 föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).
I propositionen föreslås bestämmelser om skärpt realisationsvinstbeskattning vid överlåtelse av aktier eller andelar i s. k. vinstbolag. Förslaget avser att hindra att vinstmedel i aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, som tömts på sina realtillgångar, obehörigen undgår beskattning.
De nya bestämmelserna föreslås bli tillämpliga i fråga om överlåtelse av aktier eller andelar som sker efter utgången av år 1971.
Motionen
I den i anledning av propositionen väckta motionen 1972: 1690 av herr Nordgren m. fl. (m) hemställs att riksdagen
A. antar propositionen med de ändringar att
dels 35 § 3 mom. åttonde stycket kommunalskattelagen (1928: 370) erhåller följande lydelse:
Avyttrar skattskyldig aktie i aktiebolag och finnes vid avyttringen obeskattade vinstmedel i bolaget till följd av att större delen av dess tillgångar före avyttringen av aktien överlåtits på den skattskyldige eller annan, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas 75 procent av det belopp den skattskyldige erhåller för aktien. Vid bedömande av frågan om överlåtelse av större delen av bolagets tillgångar ägt rum skall även beaktas tillgång i bolaget som inom två år efter avyttringen av aktien, direkt eller genom förmedling av annan, överlåtes på den skattskyldige eller honom närstående person eller på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skattskyldige eller honom närstående person har ett bestämmande inflytande. Har överlåtelse av tillgång i
1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 31
SkU 1972: 31
bolaget ägt rum efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst vid avyttringen av aktie i bolaget uppkom, skall realisationsvinst enligt detta stycke upptagas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning vid avyttring av andel i handelsbolag eller ekonomisk förening. Riksskatteverket får medgiva undantag från detta stycke, om det kan antagas att avyttringen av aktien eller andelen skett i annat syfte än att erhålla obehörig förmån vid beskattningen.
dels ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande lydelse:
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas på avyttringen av aktie eller andel som skett efter utgången av juni månad 1972.
Har riksskatteverket medgivit undantag från 35 § 3 mom. åttonde stycket, får den skattskyldige genom besvär i särskild ordning, som anföres inom sex månader från beslutets dag, föra talan om sådan ändring av sin inkomsttaxering som föranledes av beslutet. I sådant fall får inom samma tid besvär även anföras av taxeringsintendent till den skattskyldiges förmån. I fråga om besvär som avses här gäller 103 och 104 §§ taxeringsförordningen (1956: 623) i tillämpliga delar.
B. i skrivelse till Kungl. Majit hemställer om översyn av bestämmelserna i 35 § 3 mom. åttonde stycket och förslag i ämnet till höstriksdagen.
Utskottet
Den skärpta realisationsvinstbeskattning som föreslås i propositionen grundas på förslag av företagsskatteberedningen (Ds Fi 1971: 11) och riktar sig mot en av beredningen uppmärksammad speciell form av skatteflykt. I det av beredningen och i propositionen angivna typfallet överför ägaren av ett aktiebolag — det s. k. vinstbolaget — samtliga rörelsetillgångar till sig själv eller till ett helägt nybildat bolag, som också övertar vinstbolagets firma och fortsätter den helt oförändrade verksamheten. Därefter säljs aktierna i vinstbolaget, vars tillgångar då enbart består av kontanta medel, och vinstbolagets obeskattade vinst elimineras sedan på olika sätt av köparen av aktierna. Köpeskillingen för aktierna motsvarar i allmänhet aktiekapitalet och 70—80 °/o av de obeskattade vinstmedlen. Genom förfarandet har således säljaren till sig kunnat överföra större delen av bolagets vinstmedel, och avsikten är att inga andra skattekonsekvenser skall uppkomma än att 10 % av köpeskillingen tas upp som skattepliktig realisationsvinst. Godtas detta vid taxeringen blir innebörden att aktieägaren till priset av att avstå från 20—30 °/o av de obeskattade vinstmedlen dels eliminerat den skatteskuld som vilat på vinstbolagets tidigare verksamhet och dels tillgodogjort sig en betydande inkomst utan nämnvärd skattebelastning.
SkU 1972:31
3 I propositionen understryker departementschefen att transaktioner av detta slag i många fall — särskilt om aktieöverlåtelsen sker till en insolvent person — är att betrakta som skentransaktioner, som enligt allmänna rättsgrunder bör bedömas enligt sin verkliga innebörd, och att man därför redan med nuvarande lagstiftning kan komma till rätta med de flagranta fallen. Med hänsyn bl. a. till den omfattning handeln med vinstbolag antagit, står det emellertid samtidigt klart att särskilda regler behövs för att mer generellt förhindra obehöriga skatteförmåner genom transaktioner med s. k. skalbolag, dvs. bolag som tömts på rörelsetillgångar. Utskottet ansluter sig helt till departementschefens uppfattning i dessa hänseenden och instämmer således i syftet med propositionen.
Den föreslagna lagstiftningen innebär, att hela köpeskillingen för aktierna skall anses som skattepliktig realisationsvinst, om bolaget vid överlåtelsetillfället har obeskattade vinstmedel och väsentligen framstår som ett tomt skal. Bestämmelserna omfattar även sådana fall där bolagets tillgångar återköpts. Vidare föreslås att riksskatteverket skall få meddela dispens, om överlåtelsen skett i annat syfte än att erhålla obehöriga skatteförmåner. Reglerna, som även avser avyttring av andelar i ekonomiska föreningar och handelsbolag, föreslås bli tillämpliga på överlåtelser efter utgången av år 1971.
Motionärerna i motionen 1972: 1690 accepterar att förslaget genomförs med vissa modifikationer för ett halvår fr. o. m. den 1 juli 1972 och förutsätter därvid att Kungl. Maj:t lägger fram nytt förslag till höstriksdagen efter vissa riktlinjer. Motionärerna vänder sig mot att hela köpeskillingen för aktierna skall betraktas som skattepliktig realisationsvinst utan hänsyn till anskaffningskostnaderna och mot att riksskatteverkets dispensprövning enligt vad departementschefen uttalat bör vara restriktiv och inte skall få överklagas. De reagerar också mot att förslaget har retroaktiva inslag. Vid den i motionen föreslagna översynen bör bl. a. beaktas att vinstbolagets obeskattade vinstmedel förr eller senare kan bli föremål för beskattning.
Utskottet instämmer i och för sig i motionärernas uppfattning att retroaktiv lagstiftning i princip bör undvikas. Propositionen bör emellertid i denna del ses mot den bakgrunden att företagsskatteberedningens förslag om åtgärder mot vinstbolagstransaktioner lades fram i september 1971 och att förslaget i propositionen träffar endast skatteflyktstransaktioner. En senareläggning av ikraftträdandet skulle under en övergångsperiod ge ökat intresse för skatteflykt av ifrågavarande slag. Negativa effekter i detta hänseende kan inte undvikas utan en viss retroaktivitet. Av vad som anförs i motionen framgår också att motionärernas förslag i detta och andra hänseenden åtminstone delvis grundar sig på en missuppfattning av konsekvenserna av vissa detaljer i propositionen, som avviker från företagsskatteberedningens förslag. Med
SkU 1971:31
anledning av ett exempel i motionen vill utskottet framhålla, att endast överlåtelser av aktier i skalbolag med obeskattade vinstmedel drabbas av de föreslagna reglerna. Dolda ej upplösta reserver i varulager m. m. eller i form av goodwill, namnrätt e. d. utgör icke sådana obeskattade vinstmedel som avses i propositionen. Sådana enligt motionärernas uppfattning acceptabla överlåtelser av aktiebolag utan andra obeskattade vinstmedel än dolda reserver av detta slag träffas därför inte av de föreslagna skärpningarna.
Med anledning av övriga yrkanden i motionen vill utskottet anföra, att handeln med vinstbolag inte torde kunna anses motiverad av företagsekonomiska skäl eller tillgodose andra beaktansvärda behov. Eftersom det kan antas, att köpeskillingen för aktierna på det hela taget motsvarar de obeskattade vinstmedlen och lagstiftningen bör ha prohibitiv effekt, delar utskottet departementschefens uppfattning att hela köpeskillingen för aktierna bör räknas som skattepliktig realisationsvinst. Eftersom man kan utgå från att köpeskillingen för aktierna avvägs med hänsyn till den latenta skatteskulden hos bolaget, kan det inte heller anses motiverat att ta hänsyn till att denna skatteskuld i vissa fall kan komma att aktualiseras. I vissa i propositionen exemplifierade fall kan emellertid en dispensgivning fylla ett behov, men med hänsyn till lagstiftningens utformning bör även enligt utskottets mening dispensprövningen bli restriktiv. Utskottet utgår från att riksskatteverket i fråga om överlåtelser som nu redan skett tillämpar dispensreglema så, att ej avsedda effekter undviks. Som anförs i propositionen bör riksskatteverkets beslut i dispensfrågor regelmässigt inte kunna överklagas, och skäl att nu avvika från denna princip kan inte anses föreligga. Beträffande yrkandet om en översyn av bestämmelserna vill utskottet erinra om att företagsskatteberedningen påpekat att dess fortsatta arbete kan resultera i andra lösningar.
Av det anförda framgår att utskottet avstyrker motionen 1972: 1690 och tillstyrker bifall till propositionen.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen med avslag på motionen 1972: 1690 och med bifall till propositionen 1972: 93 antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).
Stockholm den 18 maj 1972
På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT
SkU 1972: 31
5 Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), Engkvist (s), fruar Nettelbrandt (fp), Holmqvist* (s), herrar Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s) och Westberg i Hofors (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Särskilt yttrande
av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m):
”Företagsskatteberedningens förslag innebar att 75 % av köpeskillingen för aktier i s. k. skalbolag skulle bli föremål för 100 % realisationsvinstbeskattning. Motivet härtill var att man måste ta hänsyn till det inbetalade aktiekapitalet och eventuella redan beskattade reserver. Enligt propositionen däremot skall hela köpeskillingen beskattas utan hänsyn till erlagt aktiekapital, vilket strider mot vedertagna principer vid beskattningen. Givetvis är det endast de icke beskattade reserverna som skall beskattas. Detta kan enklast åstadkommas genom att till 100% realisationsvinstbeskatta endast den del av köpeskillingen som återstår sedan avdrag gjorts för det inbetalade aktiekapitalet.
Med hänsyn bl. a. till de möjligheter som dock finns att skattefritt utskifta det en gång inbetalade aktiekapitalet, har vi emellertid inte något särskilt yrkande på denna punkt.”
MARCUS BOKTR. STHLM 1972 720044