Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål, m. m.
Skatteutskottets betänkande nr 34 år 1972
SkU 1972:34
Nr 34
Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen för gavor till allmännyttiga ändamål, m. m.
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1972:7 av herr Helén m. fl. (fp), vari bl. a. hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning — inom 1968 års beredning om stat och kyrka eller på annat sätt — rörande införande av rätt för fysiska personer till avdrag vid den statliga inkomstbeskattningen för gåvor upp till en viss maximigräns till bl. a. religiösa ändamål;
1972:644 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående rätt för fysiska personer till avdrag vid den statliga inkomstbeskattningen för gåvor till frivilliga organisationer;
1972:844 av herr Hyltander m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära utredning rörande införande av rätt för fysiska personer till avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor upp till en viss maximigräns till u-hjälp och andra humanitära ändamål samt religiösa, kulturella, vetenskapliga och eljest allmännyttiga ändamål;
1972:849 av herrar Komstedt (m) och Werner i Malmö (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning rörande möjligheterna att medge skattebefrielse för periodiskt understöd till fadderbam i u-land.
Yrkandet i motionen 1972:7 om kompensation till de fria trossamfunden för arbetsgivaravgift och mervärdeskatt har utskottet behandlat i betänkande SkU 1972:7, medan yrkandet i samma motion om befrielse för de fria trossamfunden att erlägga arvsskatt kommer att behandlas i ett senare sammanhang.
Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål
Gällande bestämmelser
Vid beräkning av inkomst från särskild förvärvskälla skall enligt 20 § kommunalskattelagen från intäkterna avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag får därvid inte göras för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.
Enligt 2 § och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt äger ovannämnda bestämmelser även tillämpning vid den statliga inkomsttaxeringen.
1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 34
J
SkU 1972:34
2 Frågans tidigare behandling
Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga, humanitära m. fl. ändamål har tidigare upprepade gånger varit föremål för riksdagens behandling. Genom beslut vid 1938, 1939, 1941 och 1942 års riksdagar föreskrevs sålunda, att skattskyldig skulle äga rätt att vid taxering visst år enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för gåvor till luftvärnet och sjövärnskåren. Denna avdragsrätt tillämpades senast vid 1943 års taxering.
Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades vidare Kungl. Maj:t medge, att skattskyldig vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åren 1944 och 1945 fick åtnjuta avdrag för penninggåvor till internationellt hjälparbete för lindrande av nöd bland civilbefolkningen i krigshärjade länder. Avdrag medgavs endast om gåvobeloppet uppgick till minst 1 000 kr.
De sålunda gjorda medgivandena har föranletts av särskilda förhållanden och har varit till tiden begränsade. Vid varje tillfälle, då fråga om sådan avdragsrätt varit under bedömande, har av bevillningsutskottet uttalats, att bestämmelser av detta slag innebar en uppenbar avvikelse från de principer som låg till grund för gällande lagstiftning. Därvid har utskottet framhållit, att främjandet av behjärtansvärda eller eljest allmännyttiga ändamål inte borde ske i form av lättnader vid beskattningen utan genom direkta bidrag från statens sida.
I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om avdragsrätt förstudieunderstöd, m. m. har skattelagssakkunniga behandlat frågan om avdrag för periodiskt understöd och gåvor till allmännyttiga ändamål. De sakkunniga har därvid framhållit, att enbart den omständigheten att ändamålen är behjärtansvärda och att institutionerna behöver stöd ej utgör skäl för avdragsrätt vid beskattningen. Det kan vid förutsättningslöst övervägande befinnas lämpligare att understöd ges i annan form, om understöd från det allmännas sida över huvud taget anses böra ifrågakomma.
Efter att ha anfört en rad invändningar mot en utvidgad avdragsrätt har de sakkunniga inte ansett sig kunna förorda en självständig avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål. De sakkunniga har emellertid även framkastat tanken att — om det skulle befinnas angeläget att vid beskattningen hänsyn i någon form tas till skattskyldigs utgifter av den beskaffenhet, varom här är fråga - en annan utväg än att tillskapa en särskild avdragsform skulle tillgripas. Enklast kunde detta ske genom att bestämmelserna om det nuvarande avdraget för försäkringspremier o. d. ändrades så, att avdragsrätten omfattade även avgifter eller bidrag till vissa andra ändamål än försäkringar. Avdragsrätten skulle därvid såsom nu vara begränsad till vissa maximibelopp. Åtskilliga avgifter och bidrag till allmännyttiga ändamål eller till sammanslutningar hade från social synpunkt ett värde, som kunde jämföras med försäkringsverksamhetens, och det kunde därför icke anses föreligga avgörande principiella skäl mot
SkU1972:34
att skattskyldig medgavs en friare valrätt i fråga om utnyttjandet av ifrågavarande av sociala skäl betingade avdrag.
Motioner rörande avdrag vid beskattningen för bidrag till humanitära, litterära, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål har därefter flera gånger varit föremål för riksdagens uppmärksamhet, bl. a. åren 1961 och 1964—1971. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande BeU 1970:13 framhöll bevillningsutskottet att införandet av en avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål skulle innebära en avvikelse från grundläggande principer i skattelagstiftningen och att det skulle vara förenat med betydande svårigheter att åstadkomma en för det praktiska taxeringsarbetet lämplig avgränsning av de ändamål som motiverade en avdragsrätt vid taxeringen. Utskottet vidhöll sin tidigare uttalade uppfattning att främjandet av allmännyttiga och liknande ändamål borde ske genom direkta bidrag av allmänna medel och inte genom lättnader vid beskattningen.
I sitt av riksdagen godkända betänkande SkU 1971:45 fann skatteutskottet inte anledning frånträda riksdagens tidigare intagna ståndpunkt i frågan.
Avdrag vid inkomstbeskattningen för periodiskt understöd till fadderbarn i u-land
Gällande bestämmelser
Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen åtnjuta avdrag för bl. a. periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som inte får avdras från inkomsten av särskild förvärvskälla, dock att avdrag inte får ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 § 1 mom. samma lag stadgas, att till intäkt av tjänst hänförs periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bl. a. 46 § är berättigad till avdrag därför. Intet hindrar att avdrag medges för periodiskt understöd till person, som på grund av bosättning utomlands inte är här i riket skattskyldig för det mottagna beloppet. I rättspraxis har emellertid i sådana fall stora krav uppställts på bevisningen om avdragets behörighet och storlek.
Samma bestämmelser med avseende på avdragsrätt och skattskyldighet för periodiskt understöd gäller jämväl enligt 2 § och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga beskattningen.
Frågans tidigare behandling
Frågan om avdrag för periodiskt understöd till fadderbarn i u-land aktualiserades i motioner vid 1968 års riksdag. I sitt av riksdagen
SkU1972:34
godkända betänkande BeU 1968:29 framhöll bevillningsutskottet, att ett bifall till motionärernas förslag skulle innebära att man på en omväg införde rätt till avdrag för gåvor till ett visst, i och för sig behjärtansvärt ändamål. På grund härav och då förslaget krävde en omprövning av frågan om avdrag för periodiskt understöd i hela dess vidd avstyrkte utskottet bifall till motionerna.
Bestämmelserna om periodiskt understöd är f. n. föremål för översyn av skatteutredningen (Fi 1970:61) om periodiskt understöd, som beräknas slutföra sitt arbete under innevarande år.
Utskottet
Avdrag för gåvor till allmännyttiga ändamål
1 de motioner, som utskottet behandlar i förevarande sammanhang, begärs utredning av frågan om införande av en begränsad rätt till avdrag för fysiska personer vid inkomstbeskattningen för gåvor till u-hjälp och andra allmännyttiga ändamål. Enligt motionen 1972:844 bör rätt till avdrag för dylika gåvor medges vid både den statliga och den kommunala taxeringen, medan avdragsrätten enligt motionerna 1972:7 och 1972:644 bör begränsas till den statliga taxeringen.
Under åren före och under andra världskriget medgavs enligt särskilda bestämmelser rätt till avdrag vid taxeringen för gåvor till försvarsändamål och internationellt hjälparbete. Dessa bestämmelser var emellertid tidsbegränsade och föranledda av speciella förhållanden. Vid tillkomsten av dessa undantagsbestämmelser underströk bevillningsutskottet, att de innebar en uppenbar avvikelse från de principer, som ligger till grund för skattelagstiftningen, och att i den mån stöd från statsmakternas sida för ifrågavarande ändamål ansågs påkallat, sådant stöd borde lämnas i form av direkta bidrag och inte genom skattebefrielse. Motionsyrkanden om avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål har därefter genomgående avvisats av riksdagen under hänvisning till ovan angivna betänkligheter av principiell natur och till svårigheterna att åstadkomma en för det praktiska taxeringsarbetet lämplig avgränsning av de ändamål som motiverar rätt till avdrag vid taxeringen.
I vissa av motionerna har bl. a. åberopats att avdragsrätt för gåvor föreligger i vissa andra länder. Enligt utskottets mening kan den omständigheten att man i andra länder medger avdrag för gåvor till vissa allmännyttiga ändamål inte åberopas som skäl för införande av liknande bestämmelser i vårt land med hänsyn till att beskattningen och beskattningsväsendet har så olika utformning i olika länder. Man kan inte heller bortse från att åtskilliga av de i motionerna berörda ändamålen, vilka i andra länder tillgodoses genom gåvor från enskilda, i vårt land främjas av det allmänna genom direkt verksamhet eller bidrag.
Då i motionerna inte anförts några nya omständigheter, som ger riksdagen anledning frånträda sin under senare år intagna ståndpunkt i frågan, avstyrker utskottet bifall till motionen 1972:7, i vad den behandlas i detta betänkande, samt till motionerna 1972:644 och 1972:844.
SkU 1972:34
5 Avdrag för periodiskt understöd till fadderbarn i u-land
Enligt gällande bestämmelser äger skattskyldig inte åtnjuta avdrag för periodiskt understöd, när fråga är om belopp, som annorledes än i form av skadestånd utgått till annans undervisning eller uppfostran.
1 motionen 1972:849 begärs skyndsam utredning om införande av rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen för periodiskt understöd till fadderbarn i u-land i syfte att stimulera hjälpverksamhet i denna form.
Från riksdagens sida (BeU 1968:29) har tidigare framhållits att ett bifall till motionärernas förslag skulle innebära, att man på en omväg införde rätt till avdrag för gåvor till ett visst, i och för sig behjärtansvärt ändamål. Med hänsyn härtill och till att bestämmelserna om periodiskt understöd för närvarande är föremål för översyn av skatteutredningen (Fi 1970:61) om periodiskt understöd, som beräknas slutföra sitt arbete under innevarande år, kan utskottet inte biträda utredningsyrkandet i motionen 1972:849.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
A. beträffande avdrag för gåvor till allmännyttiga ändamål att riksdagen avslår
1. motionen 1972:7, i vad den behandlas i detta betänkande,
2. motionen 1972:644,
3. motionen 1972:844;
B. beträffande avdrag för periodiskt understöd till fadderbarn i u-land
att riksdagen avslår motionen 1972:849.
Stockholm den 17 oktober 1972 På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT
Närvarande: herr Brandt (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro* (m), Stadling (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Johansson i Jönköping (s), Söderström (m) och fru Normark (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
SkU 1972:34
Reservationer
1) av fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Olof Johansson i Stockholm (c) och Söderström (m), vilka — under åberopande av innehållet i motionerna 1972:7, 1972:644 och 1972:844 — ansett att utskottet under punkten A bort hemställa
”att riksdagen med anledning av motionerna 1972:7, 1972:644 och 1972:844 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning om införande av rätt till avdrag för fysiska personer vid den statliga inkomstbeskattningen för gåvor upp till en viss maximigräns till u-hjälp och andra humanitära ändamål samt till kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål.”
2) av herrar Nilsson i Trobro (m) och Söderström (m), vilka — under åberopande av innehållet i motionen 1972:849 — ansett att utskottet under punkten B bort hemställa
”att riksdagen med bifall till motionen 1972:849 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär, att skatteutredningen (Fi 1970:61) om periodiskt understöd får i uppdrag att skyndsamt överväga möjligheterna att medge rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen för periodiskt understöd till fadderbarn i u-land.”
Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1653 S Stockholm 1972