Skatteutskottets betänkande i anledning av motion beträffande restitution av försäljningsskatt på guldsmedsvaror

Skatteutskottets betänkande nr 4 år 1972

SkU 1972:4

Nr 4

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion beträffande restitution av försäljningsskatt på guldsmedsvaror.

Motionen

I motionen 1972:6 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Nordgren (m) hemställs

att riksdagen beslutar att skatterestitution för guldvaror medges sådana företag som icke är registrerade hos riksskatteverket utan i förskott erlagt försäljningsskatt i samband med sina varuinköp.

Avveckling av försäljningsskatten

Enligt förordningen (1948:85) om försäljningsskatt utgår skatt vid yrkesmässig försäljning inom landet och vid import av naturpärlor, ädelstenar och varor därav, ädelmetallvaror och knutna, s. k. äkta mattor. Skattskyldiga till försäljningsskatt är tillverkare, återförsäljare som frivilligt registrerat sig som skattskyldig och ej registrerad importör av skattepliktiga varor. I fråga om skattepliktig import av mattor utgår skatten som en viktskatt med lägst 10 och högst 100 kr. per kg. Annars utgår skatten som en värdeskatt med 20 % av varans försäljningspris inklusive skattens belopp. För registrerad återförsäljare utan egen tillverkning av skattepliktiga varor gäller, att skatt måste redovisas med visst minimibelopp för år. I fråga om återförsäljare av guldsmedsvaror utgör minimibeloppet 1 200 kr. Oregistrerad återförsäljare erlägger skatten vid inköp eller införsel.

I prop. 1971:73 förordades att pälsvaruskatten och försäljningsskatten på mattor skulle slopas och att försäljningsskatten på guldsmedsvaror skulle sänkas till hälften, dvs. att skattesatsen 20 % skulle sänkas till 10%. Vidare skulle bestämmelserna om skyldighet att erlägga försäljningsskatt med visst minimibelopp per år samtidigt slopas. Åtgärderna skulle genomföras med verkan fr. o. m. den 1 januari 1972. I samband härmed uttalade departementschefen att de förordade avvecklingarna och sänkningen av skatten på guldsmedsvaror inte borde förenas med någon restitution av skatt som belastar inneliggande lager vid årsskiftet 1971/72.

I sitt betänkande (SkU 1971:34) med anledning av prop. 1971:73 anförde skatteutskottet beträffande frågorna om skatteaweckling bl. a. följande:

Utskottet har vid sina överväganden funnit dels att det ekonomiska utrymmet för skattelättnader under nästkommande budgetår måste anses

1 Riksdagen 1972. 6 sami Nr 4

SkU 1972:4

vara begränsat, dels att skattelättnader i fråga om de med försäljningsskatt belagda varorna hellre bör genomföras med verkan från den 1 juli än vid ett årsskifte. Utskottet har vidare funnit att även om ekonomiska överväganden kan tala för att bibehålla skatten på guld sm ed svaror och sänka skattesatsen måste dock de negativa verkningarna av denna skatt bedömas vara så besvärande att ett beslut om en total skatteaweckling framstår som önskvärt. Utskottet förordar därför att hela försäljningsskatten upphör att gälla den 1 juli 1972, vilket alltså i förhållande till förslaget i propositionen innebär att skatten på äkta mattor ges ett halvårs längre giltighetstid än departementschefen föreslagit och att någon nedsättning av skatten på guld smed svaror inte äger rum vid instundande årsskifte utan att skatten i dess helhet i stället avvecklas ett halvår senare. Försäljningsskatten utgår endast på konsumtionsfärdiga varor, och det saknas enligt utskottets mening skäl att behandla de två varuområdena inom denna skatt på olika sätt. När det gäller skatten på pälsvaror ligger det delvis till på annat sätt. För pälsskinn som bereds inom riket utgår skatten när skinnen utlämnas från berederiet. Pälsvaruskatten drabbar halvfabrikat, som skall användas för framställning av pälsar, skinnmössor osv. Den huvudsakliga utlämningen av de beredda skinnen äger rum under första halvåret, medan större delen av de konsumtionsfärdiga varorna levereras under hösten. Om även avvecklingen av pälsvaruskatten framflyttades till den 1 juli 1972 skulle följden bli att huvuddelen av de varor som innehåller inom landet beredda pälsskinn och som är avsedda att säljas under hösten 1972 framställdes av beskattade skinn, medan importen av pälskonfektion under denna tid blev helt obeskattad. Med anledning härav förordar utskottet den av departementschefen föreslagna tidpunkten den 1 januari 1972 för avveckling av pälsvaruskatten, vilket i konsumentledet innebär att skattelättnadernas verkningar blir till tiden i stort sett samordnade med effekterna av försäljningsskattens slopande. Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att den här förordade skatteavvecklingen kommer konsumenterna till godo i form av prissänkningar som svarar mot skattelättnaderna.

I enlighet härmed hemställde utskottet att riksdagen skulle avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändring i förordningen (1948:85) om försäljningsskatt och i stället anta en särskild förordning om att förordningen (1948:85) om försäljningsskatt skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1972. Den upphävda förordningen skulle dock fortfarande gälla i fråga om förhållande som hänför sig till tiden före nyss nämnda tidpunkt. Riksdagen beslöt enligt utskottets hemställan.

Frågan om lagerreglering vid skatteaweckling

I proposition 1965:14 till 1965 års vårriksdag förordades bl. a. vissa mera omfattande ändringar i punktbeskattningen. I anslutning härtill gjorde departementschefen följande principiella uttalande rörande inneliggande lager av beskattade varor.

De åtgärder som föreslås på punktbeskattningens område innefattar såväl höjningar som sänkningar och fullständiga awecklingar av nu utgående skatter. Detta aktualiserar frågan om särskilda åtgärder med avseende på inneliggande lager av beskattade varor. Min principiella

SkU1972:4

uppfattning är, att de nu föreslagna höjningarna av bensin- och cigarrettbeskattningen icke bör föranleda någon särskild mot skattehöjningen svarande skatt på inneliggande lager. I konsekvens härmed bör icke heller någon avlyftning ske av den skatt som belastar inneliggande lager av sådana varor, som omfattas av sänknings- och avvecklingsförslagen. Denna fråga torde ha störst betydelse i vad avser ändringarna i den särskilda varuskatten. Här må beaktas att förslagen i fråga om det kemisk-tekniska området innebär såväl en höjning som en sänkning och ett slopande av skatten. Detta förhållande bör möjliggöra en omedelbar prisanpassning till den ändrade punktbeskattningen utan speciella åtgärder i fråga om lagren av redan beskattade varor. Såvitt gäller socker och sirap samt choklad- och konfektyrvaror bör beaktas, att dessa varor normalt har en relativt hög omsättningshastighet, vilket tillsammans med möjligheterna till en lämplig avvägning av lagerhållningen bör innebära, att en snabb prisanpassning kan förväntas. Jag vill dock understryka, att erfarenheterna i detta hänseende från senast genomförda punktskatteavvecklingar inte motsvarat förväntningarna och att därför viss tvekan förelegat inför här föreslagna åtgärder. Jag utgår emellertid ifrån, att de prisövervakande myndigheterna, inte minst i fråga om de nu aktuella områdena, följer utvecklingen med största uppmärksamhet och vidtager de åtgärder som finnes erforderliga för att motverka en prisutveckling som inte står i överensstämmelse med den samlade effekten av den föreslagna omläggningen av den indirekta beskattningen. Den goda viljan att nå en prisanpassning till skatteavvecklingen och dess förverkligande i praktiken får, såsom jag redan framhållit i finansplanen, en avgörande betydelse för bedömandet av möjligheterna att längre fram fortsätta på den inslagna vägen i frågan om avvecklingen av punktskatter

Bevillningsutskottet fann i sitt betänkande (BeU 1965:16) inte anledning till erinran mot propositionen i denna del.

1966 års vårriksdag beslöt i sitt inledningsskede om skärpt beskattning av rusdrycker, motorbränslen och bilaccis utan särskild lagerskatt.

Vid denna riksdag fann bevillningsutskottet emellertid skäl att förorda viss lagerreglering i samband med en i proposition 1966:69 föreslagen avveckling av skatten på teknisk sprit. Utskottet åberopade därvid följande motivering (BeU 1966:40).

Frågan om avveckling av den särskilda omsättningsskatten på teknisk sprit behandlades av bevillningsutskottet vid 1965 års höstriksdag. Utskottet förutsatte därvid att en sådan avveckling skulle genomföras snarast möjligt och hälsar därför med tillfredsställelse det nu framlagda förslaget om upphävande av skatten.

I anslutning till förslaget har i motionen 1:705 hemställts om åtgärder i syfte att avlyfta den skatt på teknisk sprit som belastar fabrikanternas inneliggande lager. Departementschefen har på denna punkt uttalat, att han inte anser att några särskilda åtgärder behöver ifrågakomma för sådan avlyftning.

Frågan om den skattemässiga behandlingen av inneliggande lager i samband med ändringar i den indirekta beskattningen har tidigare bedömts på olika sätt med hänsyn till omständigheterna i de särskilda fallen. Under senare år har i regel någon lagerbeskattning eller skatteavlyftning inte förekommit, och utskottet vill som sin principiella uppfattning uttala, att dylika åtgärder såvitt möjligt bör undvikas. Utskottet får i detta sammanhang erinra om att såväl 1965 som innevarande års riksdag beslutat ändringar av den indirekta beskattningen

SkU 1972:4

utan särskild skattereglering beträffande lagren. Gemensamt för de nyssnämnda skatteändringarna är att de härav berörda varorna beskattas, då de levereras av importör eller fabrikant, och att lagerskatteproblem därför uppkommer först i senare handelsled. Härigenom uppstår vid skatteändringar en spridning av såväl vinster som förluster på lagren, vilket medför att en lagerreglering måste framstå som både ohanterlig och omotiverad. Vid de senaste höjningarna av spritskatten och drivmedelsskatterna har således retauratörer resp. bensinhandlare gjort inte obetydliga lagervinster. Vid avvecklingen av exempelvis sockerskatten och skatten på munvårdspreparat drabbades återförsäljarna av dessa varor i viss omfattning av motsvarande skatteförluster. De skattskyldiga torde däremot i de nu angivna fallen inte ha åsamkats andra förluster än de som uppstod till följd av efterfrågeändringar efter det förslagen om skatteändringar framlagts. 1 fråga om skatten på den tekniska spriten är förhållandena emellertid väsentligt annorlunda. Om hänsyn endast tas till råvarukostnaderna i fabrikantledet torde kunna konstateras att inte någon bransch, som berörs av den indirekta beskattningen, behövt arbeta med en i förhållande till råvarupriset så högt beskattad råvara som den kemisk-tekniska branschen i fråga om den beskattade tekniska spriten. Skatten torde nämligen utgöra avsevärt mer än 200 procent av priset på den tekniska spriten. Härtill kommer att spriten i åtskilliga fall genomgår en förhållandevis långvarig bearbetningsprocess innan den slutliga produkten är färdig för försäljning. Vid viss parfymtillverkning förekommer lagringstider upp till ett par år. Dessa omständigheter skulle alltså medföra att skatten på teknisk sprit kunde få kvarstående effekter i fråga om prisbildningen på de därav tillverkade varorna under lång tid framåt. Ett av utskottets huvudskäl för att förorda skattens snara avveckling var att söka eliminera de inte oväsentliga snedvridningar av konkurrensförhållandena som uppkommit genom import av obeskattade alkoholhaltiga halvfabrikat. Därest skatten bibehölls skulle dessa ojämnheter komma att kvarstå för de förbrukare som inte genom sådan import sökt undvika beskattningen. Det framlagda förslaget innebär att de mot skatten på teknisk sprit svarande tilläggstullarna upphävs samtidigt som skatten avvecklas. Detta medför att de alkoholhaltiga importvarorna kommer i ett direkt förmånsläge i förhållande till de inhemska varor, som tillverkats av beskattad sprit. Även om man anser att den kemisk-tekniska branschen kan bära den förlust som vid skatteavvecklingen kan uppkomma genom användning av ett redan beskattat lager, skulle ett bifall till förslaget i propositionen kunna medföra att skattelättnaden inte omedelbart slår igenom i konsumentpriserna. Ett sådant genomslag är enligt utskottets mening en av de mest angelägna effekterna av skatteavvecklingen. Utskottet vill därför i anledning av yrkandet i motionen 1:705 förorda en viss begränsad avlyftning av den skatt som i fabrikantledet belastar lager av teknisk sprit och vissa därav tillverkade produkter. För att reducera det administrativa arbetet med skatteavlyftningen föreslår utskottet att endast de fabrikanter som innehar här avsedda lager överstigande 1 000 liter skall kunna erhålla restitution. Antalet restitutionsberättigade kan härigenom förväntas uppgå till knappt femtio. Å andra sidan skulle i denna grupp komma att ingå just de tillverkare som har längre bearbetningstid för spriten och för vilka den i propositionen föreslagna skatteavvecklingen skulle bli särskilt ogynnsam. I syfte att undvika att de restituerade beloppen skall behöva utbetalas föreslås att restitutionen skall kunna gottskrivas förbrukarna hos partihandelsbolaget, som i huvudsak uppbär skatten vid sin försäljning av den tekniska spriten. Det torde få ankomma på kontrollstyrelsen att övervaka

SkU1972:4

att gruppen av restitutionsberättigade inte vidgas genom onormal lagerökning hos förbrukarna.

Riksdagen godkände utskottets förslag.

Vid senare genomförda skatteändringar har någon lagerreglering inte ägt rum.

Utskottet

När 1971 års vårriksdag vid behandlingen av prop. 1971:73 angående vissa ändringar i den indirekta beskattningen beslöt att med verkan från och med den 1 juli 1972 avveckla försäljningsskatten, framfördes inte några yrkanden om särskild lagerreglering. I propositionen uttalade departementschefen att den där föreslagna sänkningen av försäljningsskatten på guldsmedsvaror och avvecklingen av försäljningsskatten på äkta mattor och av pälsvaruskatten inte borde förenas med någon restitution av skatt som belastade inneliggande lager. Avvecklingen av pälsvaruskatten den 1 januari 1972 har därför genomförts utan att grossister och körsnärer fått gottgörelse för de lagerförluster som blivit följden härav.

Mot denna bakgrund skulle det vara konsekvent att avvisa det i den föreliggande motionen framförda yrkandet att bereda icke registrerade säljare av guldsmedsvaror — till största delen urmakare — kompensation för de skatteförluster de gör på sitt inneliggande lager i samband med försäljningsskattens slopande. Till stöd för att avvisa en sådan kompensation kan också åberopas tidigare riksdags- och departementschefsuttalanden om att ändringar i den indirekta beskattningen bör vidtas utan lagerregleringar. Dessa ställningstaganden bygger bl. a. på uppfattningen att en lagerreglering är administrativt tungrodd och svår att kontrollera. Generellt sett har systemet medfört ekonomiska fördelar för näringslivet, eftersom vinsterna på inneliggande lager vid skatteskärpningar torde ha uppgått till väsentligt högre belopp än förlusterna vid skatteavvecklingar.

Enligt skatteutskottets mening finns det inte anledning frångå denna princip, om inte speciella skäl talar härför. I de nu aktuella fallen kan emellertid särskilda omständigheter åberopas för en restitution av skatten på inneliggande lager. Försäljningsskatten avviker nämligen till sin konstruktion från övriga punktskatter därigenom att den som registreras som skattskyldig säljare blir skyldig att erlägga viss minimiskatt, som för säljare av guldsmedsvaror uppgår till 1 200 kr. per år. Avsikten med bestämmelsen har främst varit att av administrativa skäl begränsa antalet skattskyldiga. Följden har blivit att de återförsäljare av guldsmedsvaror, som inte haft en omsättning som svarar mot minimiskatten, underlåtit att registrera sig och i stället inköpt sina varor i beskattat skick från registrerade säljare.

Det är givetvis inte tillfredsställande att de företag som har den minsta ekonomiska bärkraften skall bära lagerförluster som inte drabbar deras större, hos beskattningsmyndigheterna registrerade konkurrenter. Utskottet förordar därför att i motionen avsedda återförsäljare under vissa

SkU 1972:4

förutsättningar bereds möjlighet till restitution av försäljningsskatt.

Motionärerna begränsar sitt yrkande till de oregistrerade försäljarna av guldsmedsvaror. Enligt vad utskottet erfarit finns emellertid även ett antal hos beskattningsmyndigheten — riksskatteverket — registrerade återförsäljare av guldsmedsvaror, vilka kommer att ha ett beskattat lager vid avvecklingen. Det saknas enligt utskottets mening skäl att undanta dessa eller de oregistrerade återförsäljarna av äkta mattor från möjligheten till restitution.

Med hänsyn till att de oregistrerade återförsäljarna haft en icke oväsentlig fördel genom att de tidigare inte behövt fullgöra någon skatteredovisning och i syfte att begränsa antalet restitutionsberättigade, förordar utskottet att restitutionen endast skall utgå för den del av skatten på inneliggande lager som överstiger 1 200 kr. Restitutionsrätten bör grundas på en inventering som äger rum innan skatten avvecklats, för att riksskatteverket skall få möjlighet till erforderliga kontrollåtgärder. Med hänsyn härtill kan tidpunkten för lagerinventeringen inte sättas senare än till den 31 maj 1972. Den försäljning som kan komma att äga rum under juni 1972 blir med all sannolikhet av ringa omfattning och kan därför anges vara täckt med betryggande marginal genom den förordade 1 200-kronorsgränsen.

Anvisningar om när ansökan skall vara inkommen, hur uppgifterna i ansökan skall styrkas och liknande föreskrifter bör meddelas av riksskatteverket.

Det normala restitutionsförfarandet bör gå till så att riksskatteverket så snart som möjligt genom de berörda organisationerna och på annat sätt underrättar dem som kan tänkas bli berättigade till restitution om villkoren härför och anmodar dem att inkomma med en förhandsanmälan. Ansökningsblankett för restitution tillställs de anmälda, vilka inom kort tid efter inventeringen skall insända ansökan, som sedan i görligaste mån bör granskas av de kontrolltjänstemän som normalt sysslar med kontrollen av försäljningsskatten. Om det visar sig erforderligt bör även annan kontrollpersonal tillfälligtvis kunna sättas in på sådan granskning. Om restitutionsberättigad kan göra troligt att han inte fått kännedom om bestämmelserna inom avsedd tid, bör riksskatteverket dock kunna ta upp ansökningen till prövning. Med hänsyn till att förfarandet av praktiska och kontrollmässiga skäl inte bör utsträckas alltför långt i tiden bör restitution inte kunna medges efter innevarande års utgång, och riksskatteverket bör därför fastställa den sista tidpunkten för ingivande av ansökan om restitution till lämplig dag dessförinnan.

Om sökanden i ansökan om restitution lämnar uppgift som, om den följs, leder till restitution med högre skattebelopp än han är berättigad till, bör ansökan avslås. En sådan bestämmelse i förening med övriga kontrollmöjligheter utgör enligt utskottets mening tillräcklig garanti för att restitutionsmöjligheterna inte missbrukas. Då bestämmelserna om restitution till större delen inte berör de till försäljningsskatt skattskyldiga anser utskottet att de lämpligen bör meddelas i en särskild förordning med begränsad giltighetstid.

SkU 1972:4

7 Utskottet uppskattar kostnaderna för den förordade restitutionen till högst 3 milj. kr., vilket belopp ligger inom felräkningsmarginalen för inkomsttiteln Särskilda varuskatter, vari försäljningsskatten ingår.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen

A. med anledning av motionen 1972:6 antar följande Förslag till

Förordning om återbetalning av försäljningsskatt i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

1 § Återförsäljare, som vid utgången av maj månad 1972 innehar lager av varor, som anges i bilagan till förordningen (1948:85) om försäljningsskatt, erhåller återbetalning enligt denna förordning av försäljningsskatt som vid nämnda tidpunkt belastar lagret.

2 § Återbetalning sker endast i den mån skatt enligt 1 § överstiger 1 200 kronor.

3 § Riksskatteverket prövar fråga om återbetalning av skatt enligt denna förordning.

4 § Den som avser att ansöka om återbetalning bör senast den 15 maj 1972 anmäla detta skriftligen till riksskatteverket.

Ansökan om återbetalning avfattas på blankett enligt formulär som fastställes av riksskatteverket. Ansökningshandlingen insändes inom tid som fastställes av riksskatteverket.

5 § Riksskatteverket äger rätt att utföra granskning enligt 9 § förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning hos sökande som icke är registrerad som skattskyldig enligt förordningen (1948:85) om försäljningskatt.

6 § Lämnas i ansökan om återbetalning uppgift som, om den följts, skulle leda till återbetalning med högre belopp än sökanden är berättigad till skall ansökan avslås.

7 § Har återbetalning skett med för högt belopp till följd av oriktig uppgift som sökanden lämnat är mottagaren skyldig att till statsverket erlägga vad han erhållit.

8 § Talan mot beslut i fråga om återbetalning av skatt enligt denna förordning föres hos Kungl. Maj.t genom besvär.

9 § Riksskatteverket meddelar närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning.

SkU 1972:4

8 Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och upphör att gälla med utgången av år 1972. Förordningen gäller dock efter sistnämnda tidpunkt i fråga om förhållande som hänför sig till tiden dessförinnan. Åtgärd för uttagande av skatt som avses i 7 § får vidtagas intill utgången av år 1974.

B. avslår motionen 1972:6 i den mån den inte kan anses besvarad genom vad utskottet hemställt under A.

Stockholm den 29 februari 1972

På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s), fru Holmqvist (s), herrar Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Hörberg (fp), Björk i Gävle (c) och Söderström (m).

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1125 S