Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående användning av skattesystemet som regionalpolitisk! instrument, m. m.

Skatteutskottets betänkande nr 47 år 1972 SkU 1972:47

Nr 47

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående användning av skattesystemet som regionalpolitisk! instrument, m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1972:172 (jfr 1972:203) av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

1. att företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) genom tilläggsdirektiv får i uppdrag att utreda skattesystemets användning som regionalpolitisk! instrument,

2. att den allmänna arbetsgivaravgiften differentieras för att stimulera ökad sysselsättning inom stödområdet, samt

3. att en generös tillståndsgivning tillämpas för investeringsfonderna utanför storstadsregionerna och ställs till företagens förfogande utan särskild prövning för investeringar inom det inre stödområdet;

1972:208 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om en allsidig utredning av skattepolitikens användning som regionalpolitisk! instrument i enlighet med vad som anförts i motionen;

1972:306 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag om differentierad beskattning av flytande bränsle i syfte att motverka olika priser på detta i olika delar av landet;

1972:423 av herr Nordgren m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen beslutar att den allmänna arbetsgivaravgiften ej skall omfatta företag belägna inom det allmänna stödområdet;

1972:601 av herr Nordgren m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna att större krav bör ställas på etablering inom stödområdet när företagen utnyttjar avsatta investeringsfondsmedel;

1972:648 av herr Stridsman m fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning beträffande ett system med speciella industrietableringsfonder i syfte att stimulera företagsetableringar i Norrlands inland i enlighet med vad som anförts i motionen.

t Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 47

SkU 1972:47

2 Frågans tidigare behandling m. m.

Skattelagstiftningen innehåller inte några regler som syftar till att främja lokaliseringspolitik, miljöpolitik eller dylikt. De principiella synpunkterna på användningen av skattesystemet som instrument för lokaliseringspolitiken har närmare utvecklats av 1968 års lokaliseringsutredning (In 1969:20) som i betänkandet Lokaliserings- och regionalpolitik (SOU 1969:49) anförde bl. a. följande.

Teoretiskt vore det givetvis möjligt att ha en lägre statsskatt för företag inom vissa delar av landet, men utredningen är inte beredd att framlägga förslag i denna riktning. En sådan ”regional” skattepolitik är förenad med så stora komplikationer, att den redan ur tekniska synpunkter synes svår att genomföra. Vidare är möjligheterna till avskrivningar på anläggningstillgångar och nedskrivning av varulager samt avsättningar till investeringsfonder så stora, att beskattningen av ev. företagsvinster knappast är något av de största problemen vid lokalisering till stödområdet.

Det andra slaget av skattestimulans — särskilda skatteförmåner för företag vid deras investeringar i stödområdet — synes i och för sig lättare att genomföra och skulle troligen också ha större effekt. Företagen kan ju nämligen i detta fall från början beräkna värdet av skattestimulansen, då detta värde inte är beroende av den framtida vinstutvecklingen i det nya företaget.

En skattefördel av detta slag skulle kunna konstrueras så, att företaget fick rätt att använda obeskattade vinstmedel vid investeringar i vissa av statsmakterna bestämda regioner. Starka skäl synes kunna anföras för att skapa en sådan ordning. Då utredningen trots detta inte är beredd att föreslå åtgärder i denna riktning, är skälet helt enkelt det, att den anser det inte nödvändigt med dylika bestämmelser. Nuvarande bestämmelser om avsättning till och användning av investeringsfonder torde nämligen helt kunna tillgodose de syften en speciallagstiftning av ovan antydd art skulle främja. Under sådana förhållanden synes det onödigt att ytterligare komplicera vår skattelagstiftning med bestämmelser av angiven innebörd.

Samtidigt som utredningen inte vill förorda någon speciallagstiftning vill den dock understryka angelägenheten av att investeringsfonderna i all utsträckning som är möjlig används som lokaliseringspolitiskt styrmedel inom stödområdet. Det synes inte uteslutet att betydande resultat härigenom skall kunna nås.

På grundval av detta betänkande och ett betänkande av expertgruppen för regional utredningsverksamhet framlades i prop. 1971 :75 förslag om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten.

Riksdagen har alltsedan 1969 årligen prövat och avslagit motioner som syftat till att använda beskattningen i lokaliseringspolitiskt eller miljöpolitiskt syfte. Så berördes i motioner vid 1971 års riksdag bl. a. regionala utjämningar av priserna på bensin och olja, regional sänkning av energiskatten, regionala undantag från skyldighet att erlägga allmän arbetsgivaravgift eller differentiering av samma avgift, lättnader i den direkta beskattningen, avseende bl. a. rätt till högre initialavskrivning på investeringar inom stödområden m. m. Några motionärer berörde frågan om investeringsfonderna och ansåg att dessa borde få användas generellt

SkU1972:47

för att främja regionalpolitiska målsättningar. 1 en motion förordades ett system med industrietableringsfonder i syfte att stimulera företagsetableringar i Norrlands inland. Skatteutskottet (SkU 1971:53) avstyrkte motionerna och anförde.

Riksdagen har under senare år i olika sammanhang konsekvent avvisat motionsyrkanden av innebörd att vissa regioner, verksamheter, varor eller tjänster bör ges särskilda skattesubventioner. Därvid har riksdagen — i enlighet med uttalanden av bevillningsutskottet — framhållit, att de ändamål motionärerna velat främja — det kan ha gällt åtgärder på arbetsmarknadsområdet eller lokaliserings- och miljöpolitik — bättre tillgodoses genom statliga bidrag än genom lättnader vid beskattningen.

Även skatteutskottet anser vägande skäl tala mot en regional differentiering av skattebestämmelserna. Förutom att en sådan differentiering klart strider mot det berättigade kravet på att skattebestämmelserna så långt möjligt bör vara konkurrensneutrala är den i hög grad ägnad att göra vår redan komplicerade skattelagstiftning än mer svårtillämpad.

Vad särskilt angår frågan om temporära skatteförmåner vid nyinvesteringar i stödområdet anser skatteutskottet — i likhet med lokaliseringsutredningen — nuvarande bestämmelser om avsättning till och användning av investeringsfonder väl tillgodose de syften som en sådan speciallagstiftning skulle kunna främja. I sammanhanget vill skatteutskottet erinra om att investeringsfonderna i realiteten redan i dag är fria i stödområdet, även om kravet på ansökan om att få ta fonderna i anspråk formellt kvarstår.

Frågan om investeringsfondernas användning utgör i första en fråga som behandlas av finansutskottet. I anslutning till motionsyrkanden om ökat frisläppande av fonderna i regionalpolitisk! syfte m. m. åberopade finansutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1971:27 bl. a. att betydande investeringar kommit till stånd i stödområdet med utnyttjande av investeringsfondsmedel. Ett generellt frisläpp av fonderna till områden utanför storstadsregionerna skulle enligt finansutskottets mening minska möjligheterna att styra investeringarna till stödområden och andra områden med särskilda problem. Finansutskottet avstyrkte motionerna och betänkandet godkändes av riksdagen.

Utskottet

I motionerna framställs olika yrkanden som alla syftar till att skattesystemet skall användas i regionalpolitisk! syfte. Sålunda föreslås i vissa motioner utredning av frågan om skattesystemets användning som regionalpolitisk! instrument enligt där angivna riktlinjer, i andra differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften inom stödområden, olika riktlinjer för tillståndsgivningen för användning av investeringsfonderna, industrietableringsfonder för företagsetablering i Norrlands inland och differentiering av skatten på flytande bränsle för att motverka skilda priser i olika delar av landet.

Som framgår av den tidigare redogörelsen har riksdagen under en följd av år konsekvent avvisat motionsyrkanden att vissa regioner, verksamheter, varor eller tjänster bör få särskilda skattesubventioner. Motiveringen

SkU 1972:47

härför har främst varit att de ändamål motionärerna velat främja inom exempelvis arbetsmarknadsområdet eller inom lokaliserings- och miljöpolitiken bättre tillgodoses genom andra åtgärder än lättnader vid beskattningen. Enligt skatteutskottets mening bör skattebestämmelserna så långt möjligt vara neutrala även i detta hänseende. Därtill kommer att en differentiering, som i hög grad torde kunna utnyttjas för ej avsedda skattelättnader utan att något regionalpolitisk! syfte uppnås, skulle göra vår redan komplicerade skattelagstiftning mer svårtillämpad.

Vad särskilt angår frågan om investeringsfonderna vill utskottet framhålla att dessa fonder tillkommit i konjunkturpolitiskt syfte och bör kunna utnyttjas för detta ändamål, men att fonderna i realiteten är fria i stödområden. Ytterligare lättnader i fråga om fondernas användning torde kunna få den av motionärerna ej eftersträvade effekten att möjligheterna att styra investeringarna till stödområden och andra områden med särskilda problem minskar.

Utskottet avstyrker således motionerna.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1. motionen 1972:172

2. motionen 1972:208

3. motionen 1972:306

4. motionen 1972:423

5. motionen 1972:601

6„ motionen 1972:648.

Stockholm den 17 oktober 1972 På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro* (m), Stadling (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Johansson i Jönköping (s), Hörberg (fp), Söderström (m) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1972:47

5 Reservationer

1. av herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Olof Johansson i Stockholm (c) och Hörberg (fp), vilka

dels anfört följande:

I flera utpräglade industriländer använder man sig av olika former av skattelättnader för att stimulera lokalisering av företag till områden, där man av regionalpolitiska skäl vill skapa ökade sysselsättningsmöjligheter. Det rör sig både om nedsättning av skatter på företagens vinster och fastigheter, särskilt gynnsamma avskrivningsregler samt lättnader i energioch transportskattema och olika avgifter.

I vårt land har skatteinstrumentet däremot hittills inte använts i regionalpolitiken i någon större utsträckning. I stort sett har åtgärderna inskränkt sig till en viss användning av investeringsfonderna i detta syfte. Systemet med investeringsfonder kan emellertid bara utnyttjas av redan etablerade och välkonsoliderade företag. Det har därför en begränsad effekt på etableringen av helt nya företag. Även när det gäller att få till stånd en ökad etablering av filialföretag i de sysselsättningssvaga regionerna skulle andra skatteförmåner kunna spela en avsevärd roll vid de lokaliseringspolitiska avgörandena.

Med hänsyn till detta bör enligt vår uppfattning tiden nu vara mogen att utreda möjligheterna att vidta ytterligare förändringar i skattesystemet i syfte att styra företag och arbetstillfällen till de sysselsättningssvaga regionerna. Sådana åtgärder kan utformas på många olika sätt både inom ramen för den direkta beskattningen— i form av t. ex. speciella avskrivningsregler eller skattebefrielse under viss tid — och genom en differentiering av arbetsgivaravgiften.

dels ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1972:172, 1972:208, 1972:306, 1972:423, 1972:601 samt 1972:648 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om en allsidig utredning av skattesystemets användning som regionalpolitisk! instrument.

2. av herrar Nilsson i Trobro (m) och Söderström (m), vilka

dels anfört följande:

I flera utpräglade industriländer används skatteinstrumentet för att främja regionalpolitiska målsättningar. Mot bakgrund härav kan det vara befogat att i en utredning pröva frågan om användning av skattelagstiftningen i lokaliseringspolitiskt syfte i vad gäller indirekta skatter och avgifter.

Enligt vår mening skulle exempelvis en regional befrielse från eller nedsättning av den för många företag otvivelaktigt betungande arbetsgivaravgiften kunna vara ägnad att främja en aktiv lokaliseringspolitik. En liknande effekt skulle man kunna uppnå genom skatteregler som möjliggör en differentiering av transportkostnaderna inom skilda delar av landet. Sålunda bör utredningen pröva möjligheten att via beskattningen utjämna bensinpriserna till förmån för avlägsna bygder. En betydelsefull

SkU 1972:47

faktor i sammanhanget utgör givetvis investeringsfonderna. Utskottet framhåller att dessa i realiteten redan i dag är fria i stödområdet. Häremot kan den invändningen göras att investeringsfonderna — om de skall kunna få en avgörande regionalpolitisk effekt — bör kunna få tas i anspråk även i en högkonjunktur. Vi anser således att investeringsfonderna generellt bör få användas i alla de fall då användningen sker för att främja en aktiv lokaliseringspolitik.

dels ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1972:172, 1972:208, 1972:306, 1972:423, 1972:601 och 1972:648 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning av frågan om en differentiering i lokaliseringspolitiskt syfte av indirekta skatter och avgifter.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1688 S Stockholm 1972