Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående avdraget för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats

Skatteutskottets betänkande nr 5 år 1972

SkU1972

Nr 5

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående avdraget för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1972: 175 av herr Winberg m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Anvisningar till 33 §

4. Även för särskilt fortskaffningsmedel.

Riksskattenämnden fastställer milbundna kostnaderna.

För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil fastställer riksskattenämnden särskilda grunder för avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen. Detsamma gäller skattskyldig som har en årlig körsträcka till och från arbetsplatsen om sammanlagt minst 2 000 mil och skattskyldig som är tvungen att använda större bil på grund av skrymmande last.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser äger dock alltjämt tillämpning vid 1972 års taxering samt eftertaxering för år 1972 eller tidigare år.

motionen 1972: 641 av Johnsson i Blentarp m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning och förslag om ändrade regler rörande avdrag för resekostnader vid beskattningen.

Gällande bestämmelser

Enligt p. 4 av anv. till 33 § kommunalskattelagen har skattskyldig rätt till skäligt avdrag för kostnad för resor till och från arbetsplatsen, om denna varit belägen på sådant avstånd från bostaden att han behövt anlita särskilt fortskaffningsmedel.

1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 5

SkU 1972:5

2 När det gäller avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen har riksskattenämnden — numera riksskatteverket — alltsedan slutet av 1950-talet meddelat särskilda anvisningar. Efter en lagändring 1969 skall verket för varje kalenderår fastställa grunder för beräkningen av avdraget. Avdraget skall av verket bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till både de kostnader, som är direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader), och övriga kostnader för bilen (årsbundna kostnader). De årsbundna kostnaderna skall av verket fördelas mellan körning, som avser resor till och från arbetsplatsen, och annan körning på grundval av en beräkning av genomsnittliga årliga körsträckor för de båda slagen av körning. Den andel av de årsbundna kostnaderna som belöper på resor till och från arbetsplatsen skall för mil räknat motsvara det belopp, som behövs för att den skattskyldige skall erhålla fullt avdrag för nämnda andel av kostnaderna, när den sammanlagda årliga körsträckan för resor till och från arbetsplatsen motsvarar den schablonmässigt beräknade genomsnittliga körsträckan för sådana resor. För körsträcka därutöver skall avdraget avse endast de milbundna kostnaderna.

För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil skall riksskatteverket fastställa särskilda grunder för avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen. Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på grund av skrymmande last.

Riksskatteverkets anvisningar i ämnet för 1972 års taxering (RSV ser. I nr 4/1971 p. 2) innebär att som skälig kostnad i regel bör anses lägsta avgift för resor med tillgängligt allmänt kommunikationsmedel. Har den skattskyldige använt bil bör emellertid skäligt avdrag medges för bilkostnaden under följande förutsättningar, nämligen

att vägavståndet mellan bostaden och arbetsplatsen uppgår till minst en halv mil samt

att det av omständigheterna klart framgår, att användandet av bil i stället för allmänt kommunikationsmedel regelmässigt medför en tidsvinst av minst en och en halv timme sammanlagt för fram- och återresan. För skattskyldig med flera fasta arbetsplatser eller med flera arbetspass per dygn bör såsom tidsvinst anses den sammanlagda tidsvinsten per dygn genom användandet av bil för resorna i fråga.

Skattskyldig, som i sin tjänst regelmässigt använder bil, bör medges avdrag för bilkostnader för resor mellan bostaden och den fasta arbetsplatsen oavsett avståndet och tidsvinsten. — Om allmänt kommunikationsmedel saknas får skäligt avdrag för bilkostnader medges oavsett tidsvinsten, under förutsättning att avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen uppgår till minst 2 kilometer.

Som skäligt avdrag för bilkostnader bör i ovan avsedda fall anses 3:30 kr. för körd mil t. o. m. 1 000 mil per år och för körsträckor däröver 2:10 kr. för mil. Den omständigheten, att den skattskyldige eventuellt använder större bil vid sina ifrågavarande resor och att hans kostnader av sådan anledning är högre än de angivna beloppen, bör inte medföra att

SkU 1972:5

avdrag medges med högre belopp än nyss sagts. — Vid samåkning gäller särskilda regler.

Om någon på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil för resor till och från arbetsplatsen, bör avdrag för bilkostnad medges även om avståndet är mindre än förut sagts och utan hänsyn till eventuell tidsvinst. Avdraget bör i dylika fall — i den mån detta är fördelaktigare — medges med den del av de faktiska bilkostnaderna under året, som efter förhållandet mellan, å ena sidan, den sammanlagda körsträckan under året till och från arbetsplatsen och, å andra sidan, den totala körsträckan belöper på förstnämnda körningar.

Uttalandena ovan har inte avseende på frågan om avdrag för egentliga tjänsteresor med bil.

Anvisningarna för 1972 års taxering innebär att avdraget jämfört med föregående år uppräknats med 30 öre per mil för körsträckor t. o. m.

1 000 mil och för överstigande körsträckor med 10 öre per mil till 3: 30 resp. 2: 10 kr. per mil. Vid 1969 års lagstiftning beräknades avdraget till 2: 50 resp. 1: 75 kr. per mil (RN ser. I nr 7/1969 p. 4 och nr 1/1969 p. 3).

Frågans tidigare behandling

1967 års riksdag, som hade att pröva motionsyrkanden om generösare avdrag för resor med bil mellan bostad och arbetsplats, begärde på förslag av bevillningsutskottet (BeU 1967: 58) en utredning i syfte att åstadkomma bestämmelser av innehåll, att ”skäligt avdrag” för sådana resor i högre grad än enligt då gällande riksskattenämndsanvisningar i ämnet skulle motsvara de faktiska kostnaderna för resorna. På grundval av en sådan utredning förelädes 1969 års riksdag i prop. 1969:29 förslag till regler för beräkning av avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats, för vilka redogörelse lämnats ovan. Riksdagen antog propositionen utan ändring.

Innebörden av de nya reglerna är att milbundna kostnader får dras av helt, medan de årsbundna kostnaderna — inräknat bl. a. den värdeminskning bilen är underkastad genom att bara stå oanvänd - fördelas mellan körning på grundval av en beräkning av genomsnittliga årliga körsträckor för de båda slagen av körning. Den genomsnittliga årliga färdsträckan mellan bostad och arbetsplats bör, enligt vad som uttalats i propositionen, beräknas till 1 000 mil och privatkörningen till i medeltal 1 300 mil per år. I enlighet härmed beräknas avdraget för de årsbundna kostnaderna till 1/2 300 av årsbeloppet för sådana kostnader för varje körd mil intill 1 000 mil. Om den privata körsträckan inte uppgår till 1 300 mil eller om körsträckan till och från arbetet är längre eller kortare än 1 000 mil innebär schablonen att en större del av de årsbundna kostnaderna hänförs till privatkörning än vad som skulle ha blivit fallet vid en direkt proportionering mellan de olika slagen av körning.

Bevillningsutskottet (BeU 1970: 10) avstyrkte år 1970 ett motions -

SkU 1972:5

yrkande av innebörd att avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats skulle medges med högre belopp i Norrlandslänen än annorstädes i riket. Utskottet framhöll därvid bl. a. att en schablon givetvis inte kunde konstrueras så att den gav ett i alla lägen rättvisande resultat. Genom att låta schablonen bygga på en genomsnittlig årlig körsträcka till och från arbetet på 1 000 mil och genom att göra kostnaderna för slitage obegränsat avdragsgilla inom ramen för schablonen hade man enligt utskottets uppfattning tagit vederbörlig hänsyn till sådana skattskyldiga som hade långa årliga körsträckor till och från arbetet. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 1971 års riksdag avstyrkte skatteutskottet (SkU 1971:6) ett motionsyrkande av samma innebörd som i den nu förevarande motionen 1972: 175 och anförde bl. a. att man genom den nuvarande utformningen av schablonen tagit vederbörlig hänsyn till långa körsträckor till och från arbetet. Samtidigt avstyrktes ett mer långtgående yrkande, eftersom en schablon av förevarande art enligt utskottets mening borde vara så utformad, att den i största möjliga utsträckning gav skälig kompensation för kostnader för resor till och från arbetet utan att otillbörligt missgynna dem som inte hade möjlighet att erhålla bilkostnadsavdrag för sådana resor. Utskottet fann från dessa synpunkter schablonen väl avvägd. — Riksdagen godkände betänkandet.

1 betänkandet SOU 1972: 11 angående förenklad löntagarbeskattning (FLB) anför utredningsmannen att man inom ramen för en beskattning enligt det i betänkandet diskuterade FLB-systemet knappast kan upprätthålla en ordning, som innebär att avdraget för kostnader för intäkternas förvärvande skall bestämmas till det exakta beloppet av skattskyldigs utgifter i sådant hänseende. Å andra sidan konstaterar han att det inte gärna kan komma i fråga att inom ramen för vårt nettovinstbeskattningssystem vägra avdrag för naturliga kostnader för intäkternas förvärvande. Till dessa kostnader hör visserligen i princip inte utgifterna för resor mellan bostad och arbetsplats, men mot ett avskaffande av avdragsrätten härför talar enligt utredningsmannen andra starka skäl. Han konstaterar också att de ändringar i fråga om avdragsrätten för dylika resekostnader som beslutats under senare år inneburit ett ökat hänsynstagande till de verkliga utgifterna.

Utskottet

Enligt riksskatteverkets anvisningar får skattskyldig, som haft ett avstånd mellan bostad och arbetsplats av minst en halv mil och som genom användande av bil för resor till och från arbetet regelmässigt gjort en tidsvinst av minst en och en halv timme om dagen, avdrag för kostnaderna för resorna med 3: 30 kr. per mil t. o. m. 1 000 mil per år och för körsträckor därutöver med 2: 10 kr. per mil. Schablonen bygger på särskilda regler som antagits av 1969 års riksdag och innebär att den

SkU1972:5

som årligen kör 1 000 mil till och från arbetet och 1 300 mil privat får avdrag inte endast för merkostnaderna för resorna till och från arbetsplatsen utan också för den andel av de årsbundna (fasta) kostnaderna som belöper på förstnämnda resor.

Motionärerna i motionen 1972: 641 anser att kostnader för bilresor mellan bostad och arbetsplats inte skall beaktas vid beskattningen med hänsyn till att avdraget gynnar inkomsttagare med stora inkomster.

Utskottet kan instämma i att vissa avdrag på grund av den progressiva skatteskalan gynnar den som har stor inkomst. Så t. ex. har invändningar av denna art beträffande de tidigare ortsavdragen också haft till följd att dessa avdrag — som motionärerna erinrar om — numera ersatts av dels grundavdrag, som avtrappas om inkomsten överstiger 30 000 kr., och dels en reduktion av den uträknade skatten i vissa fall, bl. a. för gift vars make saknar inkomst.

Utskottet vill emellertid understryka att det sagda inte gäller i fråga om avdrag som avser omkostnader för inkomstförvärv. Att ett avdrag medför större skattelättnad ju större inkomsten är, utgör helt naturligt en omvänd effekt av den nuvarande skatteprogressionen, som förutsätter att inkomsten beskattas först efter avdrag för samtliga omkostnader.

Resor till och från arbetsplatsen har givetvis sådant samband med den skattskyldiges förvärvsarbete, att skäligt avdrag för resekostnaderna bör medges på samma sätt som för andra omkostnader. Om allmänna kommunikationsmedel inte lämpligen kan anlitas, och den skattskyldige därför använt egen bil, bör avdrag också kunna medges för bilkostnader med rimligt belopp. Mot riksskatteverkets schabloner i detta hänseende har några erinringar inte framförts i motionen.

Utskottet avstyrker således motionen 1972: 641.

Lagstiftningsyrkandet i motionen 1972: 175 syftar till gynnsammare regler för den som har förhållandevis långa resor till och från arbetsplatsen.

Skatteutskottet anförde vid föregående års riksdag att den nuvarande schablonen tar vederbörlig hänsyn till skattskyldiga som har långa årliga körsträckor och att en schablon av denna art inte otillbörligt bör missgynna den som inte har möjlighet att erhålla bilkostnadsavdrag. Från dessa synpunkter fann skatteutskottet schablonen väl avvägd. 1 den nu förevarande motionen har inga nya synpunkter framkommit.

Utskottet finner inte skäl till ändrad ståndpunkt i denna fråga och avstyrker således även motionen 1972: 175.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen avslår

1. motionen 1972: 175

2. motionen 1972: 641.

Stockholm den 22 februari 1972 På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT

SkU 1972:5

6 Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s), fruar Nettelbrandt* (fp), Holmqvist (s), herrar Kristenson* (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro* (m), Stadling (s), Westberg i Hofors (s) och Björk i Gävle (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), vilka — under åberopande av innehållet i motionen 1972: 175 — ansett att utskottet under punkt 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1972: 175 antar det vid motionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1140 S