Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:145 med förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623), m. m.
Skatteutskottets betänkande nr 65 år 1972
SkU 1972: 65
Nr 65
Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972: 145 med förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623), m. m.
Propositionen
I proposition 1972: 145 har Kungl. Maj:t (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till
1. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),
2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),
3. förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,
4. förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,
5. förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt,
6. lag om ändring i förordningen (1966: 138) om skyldighet för tandläkare att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering,
7. lag om ändring i förordningen (1966: 139) om skyldighet för pälsdjursuppfödare, kreaturshandlare m. fl. att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering,
8. lag om ändring i förordningen (1966: 140) om skyldighet för den som driver taxirörelse att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering.
I propositionen föreslås att folkpensionärer med enkla inkomstförhållanden befrias från deklarationsskyldighet.
Förslag läggs vidare fram om åtgärder i syfte att förenkla taxeringsarbetet och förbättra deklarationskontrollen. Sålunda förordas bl. a. att fysiska personer m. fl. som äger aktier i fåmansbolag skall kunna taxeras av samma taxeringsnämnd som bolaget och att taxeringsassistent skall kunna förordnas i sådan nämnd. Vidare föreslås ändringar för att få effektivare taxeringsrevision i vissa fall och öka möjligheterna att ingripa mot aktiebolag som inte fullgör sin deklarationsskyldighet. Det förenklade förfarandet vid rättelse av fel vid taxeringen avses få vidgad användning. En förlängning av kommunernas tid för besvär över taxeringsnämndernas beslut föreslås också.
1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 65
SkU 1972: 65
2 Utskottet
Den i propositionen föreslagna lättnaden i fråga om deklarationsskyldighet omfattar folkpensionärer med sådana inkomst- och förmögenhetsförhållanden att någon skatt inte uppkommer. I fortsättningen behöver deklaration avges endast av den som ensam eller tillsammans med sin make har högre inkomst vid sidan av folkpensionen än 1 500 kr., förmögenhet över 50 000 kr. eller fastighet.
Frågan om förenkling av deklarationsskyldigheten för folkpensionärer har varit en angelägen, sedan länge uppmärksammad fråga, som dock fått anstå i avvaktan på resultatet av källskatteutredningens arbete. Detta arbete har numera slutförts, och som framhålls i propositionen har det visat sig att en genomgripande reform för det stora flertalet inkomsttagare inte f. n. är möjlig. Den obligatoriska deklarationsskyldigheten bortfaller emellertid nu för ca 300 000 folkpensionärer. Utskottet hälsar förslaget med tillfredsställelse.
Vidare föreslås vissa smärre ändringar i taxeringsförf aran det vilka dock bedömts såsom angelägna i avvaktan på det utredningsarbete som f. n. pågår inom detta område. Utskottet har inte heller något att erinra mot propositionen i dessa delar. Ett par frågor kommer emellertid att beröras något i det följande.
Den som inte deklarerat i rätt tid kan fr. o. m. årets taxering påföras förseningsavgift. Avgiften beräknas i regel till en procent av den beskattningsbara inkomsten och är maximerad till 300 kr. Lämnas inte deklaration efter anmaning fördubblas avgiften och utgår då med minst 100 kr.
I propositionen framhålls att vissa typer av aktiebolag i ökande antal konsekvent underlåter att avlämna självdeklaration. Eftersom dessa bolag på grund av sina inkomstförhållanden ofta inte skall åsättas taxering, kan enkel förseningsavgift inte påföras med nuvarande bestämmelser. Departementschefen framhåller att det är angeläget att denna grupp av skattskyldiga kommer in med material till grund för taxering. För att den påtryckning som avgiften utgör verkligen skall fungera, föreslår han att 500 kr. skall utgå i förseningsavgift för aktiebolag. Vid ursäktlig försening kan här liksom eljest medges befrielse från eller nedsättning av avgiften.
Utskottet instämmer i departementschefens uppfattning och vill för sin del understryka, att bestämmelserna om eftergift av förseningsavgift, såsom departementschefen framhållit, givetvis skall tillämpas endast om förseningen kan anses ursäktlig. I annat fall skall aktiebolag, som framgår av vad nyss anförts, erlägga förseningsavgiften även om bolaget inte skall taxeras för inkomst.
För att undvika att taxeringsrevisor eller taxeringsassistent, som
SkU 1972: 65
tjänstgjort i taxeringsnämnd, på grund av bestämmelserna i förvaltningslagen skall kunna anses jävig i förhållande till samtliga de skattskyldiga som taxerats av nämnden, föreslås i propositionen att tjänstgöringen i nämnden inte skall utgöra ett obligatoriskt hinder mot att utföra taxeringsrevision. Förslaget, som i och för sig inte strider mot syftet med jävsbestämmelserna, skall ses mot bakgrunden att revisionspersonalen annars i stor utsträckning skulle kunna bli förhindrad att utföra sina ordinarie arbetsuppgifter.
Utskottet vill framhålla att den, som deltagit i taxeringen av en skattskyldig, enligt förslaget skall få utföra revision beträffande denna taxering endast om särskilda skäl föreligger. Samtidigt bör givetvis i möjligaste mån hänsyn tas till det förhållandet att tjänstemannen kan ha haft direkt kontakt med den skattskyldige och att det av denna anledning kan vara olämpligt att han utför revisionen.
Propositionen behandlar också rättelseförfarandet. Utskottet, som inte heller i denna del har något att erinra mot propositionen, tar i detta sammanhang upp en fråga, som inte berörs av de framlagda förslagen, nämligen rättelse av felaktig skattereduktion. Innehåller taxeringsnämndens beslut en uppenbar felaktighet, som har betydelse för frågan om skattereduktion, kan den längdförande myndigheten — som påpekats från riksskatteverket och vissa fögderier — i regel inte rätta felet utan frågan måste i stället hänskjutas till länsskatterätten. Att departementschefen inte tagit upp denna fråga nu torde få ses mot bakgrund av att rättelser i detta hänseende kan vara till såväl fördel som nackdel för den som berörs därav och av att rättelsereglerna f. n. ses över inom riksskatteverket. Eftersom felaktigheten kan ha en ej oväsentlig ekonomisk betydelse för många skattskyldiga, förordar utskottet emellertid i avvaktan på nämnda översyn en lösning, som utan att åsidosätta den enskildes rättssäkerhet möjliggör en snabb och enkel behandling av dessa ärenden. I enlighet med vad som tidigare tillämpats i fråga om ortsavdrag bör de längdförande myndigheterna få rätta uppenbara felaktigheter i fråga om skattereduktion, om rättelsen blir till den skattskyldiges fördel.
Beträffande de förslag av redaktionell karaktär, som läggs fram i propositionen, förordar utskottet viss ändring av ikraftträdandet. Genom 1970 års skattereform slopades vissa skillnader i bestämmelserna beroende på den skattskyldiges kön. I propositionen framhålls att i konsekvens härmed ordet hustru bör bytas mot make också i vissa paragrafer i taxeringsförordningen, kommunalskattelagen och förordningarna om statlig inkomstskatt, om statlig förmögenhetsskatt och om arvsskatt och gåvoskatt där så ännu ej skett. Ändringen berör under vissa förutsättningar skattskyldig vars hustru har anställning vid ambassad eller liknande och innebär, som framgår av vad nyss anförts, att könstillhörig -
SkU 1972: 65
heten inte längre får betydelse vid beskattningen. Utskottet, som inte heller har något att erinra mot detta förslag, finner emellertid att ikraftträdandet av skatteförfattningarna lämpligen bör uppskjutas till årsskiftet och tillämpas först fr. o. m. 1974 års taxering eller — i fråga om arvs- och gåvobeskattningen — beträffande förhållanden som inträffat efter årsskiftet.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen med anledning av propositionen 1972: 145 antar de vid propositionen fogade förslagen till 1. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623) med den ändringen att
dels 72 a § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag
72 a §
Har taxering för av längden.
Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig till följd av
1) uppenbar felräkning särskild utredning,
3) uppenbar felaktighet i fråga 3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta be- om allmänt avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering, eller lopp framgår av debitering, eller
avdrag för premier och andra av- avdrag för premier och andra avgifter, som avses i 46 § 2 mom. gifter, som avses i 46 § 2 mom.
första stycket 3) kommunalskatte- första stycket 3) kommunalskattelagen, eller motsvarande avdrag lagen, eller motsvarande avdrag
enligt 4 § 1 mom. andra stycket enligt 4 § 1 mom. andra stycket
förordningen om statlig inkomst- förordningen om statlig inkomstskatt eller avdrag enligt 46 § 3 skatt eller avdrag enligt 46 § 3
mom. nämnda lag eller 4 § 2 mom. nämnda lag eller 4 § 2
mom. nämnda förordning eller i mom. nämnda förordning eller i
fråga om grundavdrag, fråga om grundavdrag eller up penbar
felaktighet till den skattskyldiges nackdel i fråga om sådana förutsättningar för skattereduktion som enligt 68 § skall antecknas i inkomstlängd,
4) uppenbar felaktighet, varigenom av folkpension,
må den myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringen, om ej särskilda skäl föranleda att skatterätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse i denna del.
Föreligger felaktighet angivna hänseenden.
Efter utgången om rättelsen.
Innan rättelse ej möter.
Beslutas rättelse taxeringsnämnds beslut.
Talan mot och 101 §§.
Närmare föreskrifter Kungl. Maj:t.
SkU 1972: 65
dels ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
Kungl. Maj.ts förslag
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre lydelse av 116 c § gäller fortfarande i fråga om förfarande eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.
Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre lydelse av 22 § 1 mom. gäller vid 1973 och tidigare års taxering. Äldre lydelse av 116 c § gäller fortfarande i fråga om förfarande eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.
2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsema erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser gäller vid 1973 och tidigare års taxering samt vid eftertaxering för år 1973 eller tidigare år.
3. förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsema erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse: -
Kungl. Maj:ts förslag
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Utskottets förslag
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser gäller vid 1973 och tidigare års taxering samt vid eftertaxering för år 1973 eller tidigare
4. förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsema erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Utskottets förslag
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser gäller vid 1973 och tidigare års taxering samt vid eftertaxering för år 1973 eller tidigare år.
5. förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt med den ändringen att ikraftträdandebestäm -
SkU 1972: 65
melserna erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag
Denna förordning träder i kraft Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen den 1 januari 1973. Äldre bestäm enligt
därå meddelad uppgift ut- melser gäller fortfarande om skatt kommit
från trycket i Svensk för- skyldighet inträtt före ikraftträdan fattningssamling.
det.
6. lag om ändring i förordningen (1966: 138) om skyldighet för tandläkare att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering,
7. lag om ändring i förordningen (1966: 139) om skyldighet för pälsdjursuppfödare, kreaturshandlare m. fl. att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering,
8. lag om ändring i förordningen (1966: 140) om skyldighet för den som driver taxirörelse att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering.
Stockholm den 5 december 1972
På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT
Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s), Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp) och Marcusson (s).
HARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1972 720046