Skatteutskottets betänkande i anledning av motion om samtidig tillämpning av bestämmelserna om ackumulerad inkomst och om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

Skatteutskottets betänkande nr 8 år 1972

SkU 1972:8

Nr 8

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion om samtidig tillämpning av bestämmelserna om ackumulerad inkomst och om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.

Motionen

I motionen 1972:825 av herr Adolfsson m. fl. (m) hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om att förslag med retroaktiv verkan framläggs till innevarande års riksdag att tillämpning av förordningen (1951:763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst inte skall utesluta samtidig tillämpning av förordningen (1965:153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.

Gällande bestämmelser m. m.

Bestämmelserna om ackumulerad inkomst i förordningen (1951:763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst (AIF) är tillämpliga beträffande dem som beskattas progressivt, dvs. fysisk person, oskiftat dödsbo och familjestiftelse. Den som haft inkomst som hänför sig till minst två beskattningsår (ackumulerad inkomst) kan under vissa förutsättningar få den statliga inkomstskatten på denna inkomst beräknad som om inkomsten tagits till beskattning med lika delar under taxeringsåret och så många av de närmast föregående taxeringsåren att inkomsten därigenom blir fördelad på det antal år, högst 10, till vilka den hänför sig. Finns inte tillförlitlig utredning om antalet år till vilka den ackumulerade inkomsten hänför sig, sker fördelning på tre år. Skatten på den ackumulerade inkomsten utgår efter det procenttal av grundbeloppen för statlig inkomstskatt som gäller för det taxeringsår då inkomsten tas till beskattning (1 § AEF).

Förfarandet vid skatteberäkningen är i princip följande. Först konstateras till hur många år den ackumulerade inkomsten hänför sig. Om därvid antalet år är exempelvis fem delas den ackumulerade inkomsten i femtedelar. Statsskatten för inkomst under beskattningsår då inkomsten uppburits beräknas på grundval av dels annan inkomst som enligt allmänna regler skall beskattas då, dels en femtedel av den ackumulerade inkomsten. Dessutom räknas statsskatten om för vart och ett av de fyra närmast föregående åren. Den för varje år fastställda

Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 8

SkU 1972:8

beskattningsbara inkomsten ökas med en femtedel av den ackumulerade inkomsten, varefter skatten beräknas på summan. De skillnadsbelopp som framkommer läggs samman med statsskatten för det år den ackumulerade inkomsten uppburits. Summan är den statsskatt som skall betalas för detta beskattningsår. Vid beräkningen erhålles de beskattningsbara inkomsterna från de taxeringslängder som förs enligt 68 § taxeringsförordningen (1956:623).

Då skatten beräknas för de fyra föregående åren tillämpas den uttagningsprocent som gäller för det år då den ackumulerade inkomsten uppburits. Någon avräkning för tidigare outnyttjat grundavdrag får inte ske.

Skatteberäkningen för makar går i princip till på samma sätt. Efter 1970 års skattereform gäller delvis nya regler beträffande vissa detaljer i denna beräkning. Redogörelsen kommer emellertid först att avse de äldre regler som fortfarande skall tillämpas för ackumulerad inkomst vid 1971 och tidigare års taxering. Tidsfristen för ansökan om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst går nämligen ut först vid utgången av året efter taxeringsåret — dvs. beträffande 1971 års taxering först vid utgången av 1972 — eller om taxeringen ändrats först ett år efter ändringen (5 och 8 §§). Förhållandena före 1970 års skattereform har också betydelse för tolkningen av de nya reglerna.

Före 1970 års skattereform, dvs. t. o. m. 1971 års taxering, skulle makar i princip samtaxeras för samtliga inkomster. De fick tillsammans dubbelt så stort grundavdrag (ortsavdrag) som ensamstående (4 500 kr.) och den statliga inkomstskatten uträknades efter en delvis efter tudelningsprincipen uppbyggd skala. Enligt 11 § 1 mom. sista stycket förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt (Si) skulle skatten beräknas på det sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster och fördelas mellan makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster.

I AIF fanns emellertid inga särbestämmelser för makar. Detta medförde inte endast att den skattetabell för gift eller ogift, som tillämpades för taxeringsåret, skulle användas också för den del av den ackumulerade inkomsten som vid skatteberäkningen hänförts till tidigare år, oavsett om den skattskyldige ändrat civilstånd (RA 1966 ref. 29). Bestämmelserna innebar exempelvis också att skatten för en frånskild som tidigare år sambeskattats med sin make beräknades med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst, trots att skatteskalan för ogift tillämpades (RÅ 1968 not. Fi 1679).

Som anförs i den nu förevarande motionen kolliderade de schabloniserade reglerna också med förordningen (1965:153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar. Den frivilliga särbeskattningen enligt denna förordning skulle nämligen tillämpas helt oberoende av bestäm -

SkU 1972:8

melserna om ackumulerad inkomst. Särbeskattningen avsåg således hela den inkomst som ingick i en taxering, även om denna inkomst vid beräkning av skatt för ackumulerad inkomst delvis hänförde sig till tidigare taxeringsår. Å andra sidan beskattades ackumulerad inkomst, oberoende av eventuell särbeskattning, på grundval av samtaxering (prop. 1970:170 s. 10). — Förordningen har numera upphävts fr. o. m. 1972 års taxering (SFS 1970:169). Som framgår av det följande torde de nya reglerna som gäller fr. o. m. 1972 års taxering innebära en avsevärd förbättring för de skattskyldiga.

1970 års skattereform innebär bl. a. att makar i princip beskattas individuellt, och var och en är berättigad till grundavdrag med 4 500 kr. Å andra sidan har den förmånligare skatteskalan för gifta slopats och ersatts med en för alla gemensam skala. Principen om individuell beskattning har visserligen inte genomförts fullt ut. Av väsentlig betydelse i detta sammanhang är emellertid att den ovan angivna bestämmelsen i 11 § 1 mom. sista stycket Si, nämligen att skatten skall beräknas på det sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster, upphävts (SFS 1970:163). I stället har tillkommit att skatt på B-inkomst (annan inkomst än A-inkomst, dvs. arbetsinkomst) beräknas med viss hänsyn även till makens inkomst.

De följdändringar, som erfordrades i ALF, lades fram i prop. 1970:170. Departementschefen konstaterade där att en uppdelning i A-inkomst och B-inkomst är aktuell i fråga om gifta som båda har till statlig inkomstskatt taxerad inkomst. Han föreslog i en ny punkt 3 av anv. till 1 § AIF, att bestämmelserna om beskattning av makars A- och B-inkomst skulle tillämpas såvitt avser ackumulerad inkomst som vid fördelning enligt 1 § är hänförlig till 1972 eller senare års taxering och att inkomst därvid skall anses som A-inkomst, om det inte är uppenbart att den utgör B-inkomst.

I propositionen konstaterades vidare att det under åren närmast efter det nya skattesystemets ikraftträdande åren 1972—1980 blir aktuellt att beskatta ackumulerad inkomst som hänför sig också till tiden före ikraftträdandet. Den del av den ackumulerade inkomsten som belöper på 1972 och senare års taxeringar skulle enligt propositionen givetvis beskattas helt enligt de nya reglerna. Departementschefen anförde vidare: Beträffande

1971 och tidigare års taxeringar måste av naturliga skäl äldre regler tillämpas i viss utsträckning. Visserligen beräknas, som jag tidigare framhållit, skatt på ackumulerad inkomst i princip enligt de regler som är i kraft vid den taxering vid vilken den ackumulerade inkomsten tas till beskattning. Det gäller uttagningsprocenten för den statliga inkomstskatten och regler som anknyter till civilstånd, i första hand skatteskalan. Dessa faktorer enligt det nya systemet kan utan svårighet tillämpas i fråga om tidigare taxeringar. Däremot bör självfallet

SkU 1972:8

de regler som avser uppdelningen av A- och B-inkomster inte tillämpas på de tidigare taxeringsåren. En bestämmelse av denna innebörd bör tas in i den föreslagna punkten 3 i anvisningarna till 1 § AIF. Det innebär att skilda beskattningsformer tillämpas för samma ackumulerade inkomst. Några egentliga svårigheter torde dock inte behöva uppkomma härigenom. Jag vill erinra om att frivillig särbeskattning inte kan erhållas för ackumulerad inkomst. Då skatt f. n. beräknas på ackumulerad inkomst tillämpas i förekommande fall sambeskattning.

Bevillningsutskottet (BeU 1970:65) delade departementschefens uppfattning att hittills tillämpade principer för skatteberäkningen i möjligaste mån borde behållas vid anpassningen till de nya reglerna för inkomstbeskattningen. Utskottet anförde bl. a. att en exakt överensstämmelse med den skatteberäkning, som skulle ägt rum om den ackumulerade inkomsten beskattats de år till vilka den hänför sig, inte eftersträvats, eftersom en sådan exakt överensstämmelse i hög grad skulle komplicera skatteberäkningen. Det var emellertid enligt utskottets mening angeläget att den avvägning av skattebelastningen mellan A- och B-inkomst, som åsyftats med inkomstskattereglema, behölls vid beräkningen av skatt på ackumulerad inkomst. Utskottet framhöll vidare att det — inte minst från administrativ synpunkt — torde bli nödvändigt att överse och bättre anpassa bestämmelserna om ackumulerad inkomst till det nya inkomstskattesystemet sedan erfarenhet vunnits av de nya skattereglerna. Med det anförda tillstyrkte utskottet propositionen.

Betänkandet godkändes av riksdagen.

De problem som uppstår i skarven mellan de båda skattesystemen berörs inte närmare i propositionen eller av bevillningsutskottet. Hur skatteberäkningen skall gå till i detalj, när gift skattskyldig — eller skattskyldig som tidigare varit gift — haft ackumulerad inkomst som delvis hänförs till 1971 eller tidigare års taxering, får därför bedömas enligt allmänna tolkningsregler. När det gäller gifta, som endast har A-inkomst, synes en sådan bedömning närmast leda till slutsatsen att makens inkomst inte i något fall bör beaktas vid skatteberäkningen. Som framgår av vad som redan anförts torde nämligen en sambeskattning för tidigare år knappast vinna stöd vare sig av bestämmelserna i 11 § 3 mom. Si eller i 1 § AIF med tillhörande anvisningar. Departementschefens uttalanden, som godtagits av bevillningsutskottet, talar också för denna slutsats. Det bör också framhållas att de skattskyldigas inkomster i allmänhet helt eller till övervägande delen består av arbetsinkomst, vilket i särskilt hög grad är fallet i fråga om sådana inkomster som kan hänföras under bestämmelserna om ackumulerad inkomst, och att syftet med reglerna är att ackumulerad inkomst inte skall beskattas väsentligt hårdare än annan inkomst. Med hänsyn till skattesystemets utformning och verkningar före och efter 1970 års reform pekar därför också ändamålet med reglerna i samma riktning.

SkU 1972:8

5 Utskottet

Reglerna om ackumulerad inkomst innebär att inkomstskatten för sådan inkomst beräknas som om den tagits till beskattning med lika delar under taxeringsåret och så många av de närmast föregående taxeringsåren att inkomsten blir fördelad på det antal år vartill den hänför sig. Någon fullständig omräkning av de tidigare taxeringarna skall emellertid inte göras. Man utgår i stället direkt från de beskattningsbara inkomsterna enligt taxeringslängdema. Reglerna har också inneburit att man beträffande gift skattskyldig utgått från makarnas sammanlagda inkomst. Bestämmelserna har inte innehållit undantag härifrån beträffande makar som beskattats enligt de numera upphävda reglerna om frivillig särbeskattning.

I motionen yrkas att bestämmelserna om frivillig särbeskattning skall kunna tillämpas retroaktivt samtidigt med reglerna om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst. Av vad som anförs i motionen torde framgå att avsikten inte är att den föreslagna ändringen skall tillämpas på ackumulerad inkomst som beskattats—eller som rätteligen skall beskattas — vid 1971 eller tidigare års taxering. Yrkandet bör i stället förstås så, att de regler om frivillig särbeskattning, som gällt t. o. m. 1971 års taxering, skall kunna tillämpas vid skatteberäkning för ackumulerad inkomst, som beskattas vid 1972 eller senare års taxering men som vid skatteberäkningen hänförs till tidigare år.

Den fr. o. m. 1972 års taxering genomförda principen om individuell beskattning återverkar även på reglerna om ackumulerad inkomst. Ändringarna vid 1970 års riksdag innebär att ackumulerad inkomst, som hänförs till 1972 och senare års taxering, beskattas helt enligt de nya reglerna. För gifta medför detta att inkomsten beskattas utan hänsyn till andre makens inkomst, om makarna inte har annan inkomst än A-inkomst. Som framgår av den tidigare redogörelsen synes reglerna böra förstås så, att motsvarande skall gälla även om den ackumulerade inkomsten delvis hänförs till 1971 och tidigare års taxeringar.

Även om samtliga detaljfrågor i samband med övergången till det nya skattesystemet inte är helt klarlagda, synes de nya reglerna således innebära att yrkandet i motionen är tillgodosett. Det bör tilläggas att skatteutskottet delar bevillningsutskottets tidigare uttalade uppfattning att bestämmelserna om ackumulerad inkomst, om så finnes påkallat, bör ses över när erfarenhet vunnits av de nya skattereglerna.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 1972:825.

Stockholm den 29 februari 1972 På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT

SkU 1972:8

6 Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), Engkvist (s), fru Holmqvist (s), herrar Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Westberg i Hofors (s), Hörberg (fp), Söderström (m) och fru Normark (s).

Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1972