Skatteutskottets betänkande i anledning av motion angående uppskov med realisationsvinstbeskattningen av egnahem vid flyttning till annan ort
Skatteutskottets betänkande nr 9 år 1972
SkU 19725
Nr 9
Skatteutskottets betänkande i anledning av motion angående uppskov med realisationsvinstbeskattningen av egnahem vid flyttning till annan ort.
Motionen
I motionen 1972:873 av herr Petersson i Röstånga m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till sådan ändring av realisationsvinstbeskattningen att den, som på grund av flyttning tvingas sälja egethem och på den nya bostadsorten avser att förvärva liknande bostad, äger åtnjuta uppskov med beskattningen av realisationsvinst under viss tid.
Gällande bestämmelser m. m.
Vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet beskattas vid inkomsttaxeringen oavsett innehavstidens längd och det sätt på vilket fastigheten förvärvas. Har fastigheten innehafts mindre än två år beskattas i regel hela vinsten. Om fastigheten innehafts två år eller mera och — oberoende av innehavstiden — vid tvångsavyttring eller liknande avyttring beskattas 75 % av vinsten.
Fastighet, som förvärvats genom benefikt fång, anses vid realisationsvinstbeskattningen förvärvad genom det onerösa fång, som skett närmast dessförinnan.
Vid beräkning av realisationsvinstens storlek uppräknas inköpspriset för fastigheten eller det på nedan angivet sätt beräknade ingångsvärdet liksom årliga förbättringskostnader, vilka överstigit 3 000 kr., med ledning av en av riksskatteverket årligen fastställd indexserie, grundad på konsumentprisindex och levnadskostnadsindex med år 1914 som basår.
I stället för köpeskillingen vid förvärvet äger den skattskyldige vid vinstberäkningen som ingångsvärde välja
om fastigheten innehafts mer än 20 år: 150% av fastighetens taxeringsvärde 20 år före avyttringen,
om fastigheten förvärvats år 1914 eller tidigare: 150 % av fastighetens taxeringsvärde för år 1914 eller
om fastigheten förvärvats genom arv, testamente eller bodelning i anledning av makes död: 150 % av fastighetens taxeringsvärde året före dödsfallet.
Har den avyttrade fastigheten omfattat byggnad, som i huvudsak är avsedd att användas för bostadsändamål, får vid vinstberäkningen avdrag göras med ett belopp av 3 000 kr. för varje påbörjat kalenderår, som bostadsbyggnaden funnits på fastigheten under innehavstiden, dock icke
1 Riksdagen 1972. 6 sami Ur 9
SkU1972:9
för tidigare år än år 1914.
Vid vinstberäkningen återförs sådana återvunna värdeminskningsavdrag på skog och naturtillgångar, som åtnjutits efter år 1914, i sin helhet till beskattning. Detsamma gäller återvunna värdeminskningsavdrag för byggnader och i byggnader ingående fasta inventarier för år då avdraget uppgått till eller överstigit 3 000 kr.
Förordningen om ackumulerad inkomst är tillämplig på sådan vinst vid avyttring av fastighet, som till mer än hälften utgörs av återvunna värdeminskningsavd rag.
Faktisk realisationsförlust får avräknas från realisationsvinst något av de sex närmaste beskattningsåren.
Rätt till uppskov med beskattningen av realisationsvinst föreligger om skattskyldig anskaffar annan fastighet med anledning av att en av honom tidigare innehavd fastighet frånhänts honom eller hans äganderätt till denna begränsats genom
1) expropriation eller liknande förfarande,
2) arrodenderingsförsäljning,
3) försäljning till staten på grund av flygbuller,
4) marköverföring enligt jorddelningslagen mot ersättning i pengar,
5) nyttjanderätts- eller servitutsupplåtelse på obegränsad tid mot engångsersättning eller
6) inskränkning i förfoganderätten till fastighet enligt naturvårdslagen eller annan lagstiftning, för vilken engångsersättning utgått.
Som förutsättning för uppskov med beskattningen gäller att realisationsvinten uppgått till minst 3 000 kr., att bankgaranti ställts för den beräknade skatten och att ersättningsfastighet av jämförligt slag anskaffas inom tre år. Anledning till uppskov föreligger vidare, om den skattskyldige avyttrar en bebyggd fastighet och avser att inom nämnda tid förvärva en fastighet och på denna utföra ny-, till- eller ombyggnad i den omfattning som behövs för att erhålla en ersättningsfastighet som är jämförlig med den avyttrade fastigheten. Uppskov kan också erhållas för den vinst som belöper på byggnaden, om den skattskyldige avser att inom samma tid utföra ny-, till- eller ombyggnad på mark som han äger eller förfogar över för att därigenom erhålla en byggnad jämförlig med den som funnits på den avyttrade fastigheten. Har ersättningsfastighet förvärvats eller byggnad uppförts före den avyttring varigenom realisationsvinsten uppkommit, får uppskov meddelas, om det kan antas att förvärvet skett eller byggnaden uppförts för att ersätta den avyttrade fastigheten eller byggnaden.
Om den skattskyldige inte anskaffat ersättningsfastighet inom föreskriven tid, upptas realisationsvinsten, på samma sätt som vid eftertaxering, till beskattning för det beskattningsår då skattskyldighet för vinsten uppkom. Om den skattskyldige förvärvar en jämförlig ersättningsfastighet, och anskaffningskostnaden för denna motsvarar eller överstiger vederlaget för den avyttrade fastigheten, medges däremot uppskov med beskattningen. Överstiger vederlaget för den avyttrade fastigheten anskaffningsvärdet för ersättningsfastigheten får uppskov med beskattningen
SkU1972:9
åtnjutas endast med belopp motsvarande sistnämnda värde. Den realisationsvinst, som uppskovet avser, blir sedermera beskattad, när ersättningsfastigheten försäljs, på så sätt att ingångsvärdet på sistnämnda fastighet minskas med det belopp uppskovet avser.
Enligt Kungl. Maj.ts bemyndigande tillkallades i slutet av år 1970 särskilda sakkunniga — realisationsvinstkommittén (Fi 1970:79) — med uppdrag att se över inkomstbeskattningen av realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastigheter, värdepapper och annan egendom. I utredningsuppdraget ingår bl. a. att söka åstadkomma större likställighet vid vinstbeskattningen mellan bebyggda och obebyggda fastigheter. De sakkunniga bör enligt direktiven vid sina överväganden särskilt beakta att en ny lagstiftning inte får stimulera överflyttningar av fastigheter till eller från aktiebolag inför förestående försäljningar, och det står utredningen fritt att utreda och lägga fram förslag i fråga om särskilda spörsmål som äger samband med realisationsvinstbeskattningen.
Frågans tidigare behandling
Den i motionen aktualiserade frågan om uppskov med beskattningen av realisationsvinst vid försäljning av egnahem prövades senast två gånger av 1971 års riksdag (SkU 197 1:4 och 64).
I sistnämnda av riksdagen godkända betänkande anförde skatteutskottet bl. a. följande.
Enligt vad utskottet erfarit kommer det av motionärerna aktualiserade spörsmålet att prövas av realisationsvinstkommittén. Det kan alltså förutsättas att kommittén, om den skulle anse en rätt till uppskov med realisationsvinstbeskattning motiverad i de av motionärerna avsedda fallen, kommer att framlägga förslag till erforderliga undantagsbestämmelser. Utskottet avstyrker därför bifall till lagstiftningsyrkandet i motionen.
Utskottet
Vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet beskattas som regel i sin helhet, om fastigheten innehafts mindre än två år. Om fastigheten innehafts två år eller mera beskattas 75 % av vinsten. Samma regel gäller — oberoende av innehavstiden — vid tvångsavyttring eller liknande avyttring. Möjlighet till uppskov med realisationsvinstbeskattningen föreligger i vissa fall, t. ex. vid expropriation, tvångsöverlåtelse eller inskränkning i förfoganderätten till fastighet och när överlåtelsen ingår som ett led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering. Som förutsättning för uppskov med beskattningen gäller att realisationsvinsten uppgått till minst 3 000 kr., att bankgaranti ställts för den beräknade skatten och att den skattskyldige anskaffat eller inom tre år avser att anskaffa ersättningsfastighet av jämförligt slag.
I motionen 1972:873 begärs sådan ändring av beskattningsreglerna att också den, som på grund av flyttning tvingas sälja en egnahemsfastighet
SkU 1972:9
och på den nya bostadsorten avser att inom viss tid förvärva en liknande bostadsfastighet, skall få rätt till uppskov med realisationsvinstbeskattningen.
I samband med vissa kompletteringar av ifrågavarande regler vid föregående års höstriksdag hade skatteutskottet att ta ställning till ett motionsyrkande av samma innebörd som i den nu förevarande motionen. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1971:64 avstyrkte utskottet motionsyrkandet med hänvisning till att realisationsvinstkommittén hade för avsikt att pröva frågan.
Då det i motionen behandlade spörsmålet således redan är föremål för uppmärksamhet inom realisationsvinstkommittén och frågan inte är av sådan angelägenhetsgrad att omedelbar lagstiftning är påkallad, avstyrker utskottet bifall till motionen 1972:873.
Med hänvisning till anförda hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 1972:873.
Stockholm den 29 februari 1972 På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT
Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), Engkvist (s), fru Holmqvist (s), herrar Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Westberg i Hofors (s), Hörberg (fp), Söderström (m) och fru Normark (s).
Reservation
av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Hörberg (fp) och Söderström (m), vilka dels anfört följande:
”Vi har sedan länge framhållit att syftet med förordningen (1968:276) om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst är att den skattskyldige skall ha möjlighet att återställa det läge som han befann sig i, när den situation inträdde som föranledde den skattepliktiga realisationsvinsten. Det kan mot bakgrunden av detta syfte inte anses rimligt att begränsa uppskovsrätten till de fall då den skattskyldige varit i verklig mening tvingad att flytta. I praktiken är det också många gånger svårt att avgöra om en tvångssituation verkligen förelegat. Förhållandena på arbetsmarknaden kan ofta vara sådana att det bakom en formellt frivillig
SkU 1972:9
flyttning kan ligga ett faktiskt tvång. Man behöver t. ex. bara tänka på det fall då en av en företagsnedläggelse framtvingad flyttning till annan ort föranleder försäljning av en fastighet och anskaffning av en annan. Det kan inte anses skäligt att säljaren i exemplet skall vara utesluten från möjlighet att erhålla uppskov, medan den som tvingas avstå sin fastighet på grund av exempelvis ett expropriationsförfarande och skaffar en ersättningsfastighet kan få beskattningen uppskjuten.
Vi har därför ansett att rätten till uppskov bör utsträckas även till försäljning av en- eller tvåfamiljsfastighet, om försäljningen föranletts av att säljaren flyttat från en ort till en annan i samband med arbetsbyte. Som enda villkor bör uppställas att den försålda fastigheten varit avsedd för ägarens eget bruk och att en motsvarande ersättningsfastighet anskaffats. Uppskovsrätt bör föreligga även om ersättningsfastigheten anskaffats före överlåtelsen, förutsatt givetvis att förutsättningarna i övrigt för uppskov är för handen.
Vi vidhåller helt denna uppfattning, som vi tidigare gett till känna i reservationer mot skatteutskottets betänkanden i frågan. Vi vill också erinra om att frågan fått allt större betydelse för den enskilde i takt med inflationen och det ökade antalet företagsnedläggelser, friställningar, utlokaliseringar och därav framtvingade byten av verksamhetsort. Frågan är inte av så invecklad natur att den först måste prövas av realisationsvinstkommittén. ”
dels ansett att utskottet bort hemställa
”att riksdagen med bifall till motionen 1972:873 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till sådan ändring av realisationsvinstbeskattningen att den, som på grund av flyttning tvingas sälja egethem och på den nya bostadsorten avser att förvärva liknande bostad, äger åtnjuta uppskov med beskattningen av realisationsvinst under viss tid.”
Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1153 S