Socialutskottets betänkande i anledning av motion angående individens okränkbarhet
Socialutskottets betänkande nr 39 år 1972
SoU 1972:39
Nr 39
Socialutskottets betänkande i anledning av motion angående individens okränkbarhet.
Motionen
I motionen 1972:24 av fru Anér (fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en arbetsgrupp tillsätts med uppgift att dels penetrera de juridiska och sociala problem som är förknippade med de nya landvinningarna inom den medicinska forskningen samt frågan om det finns anledning att införa restriktioner beträffande den typ av forskning som berörs i motionen, dels framlägga eventuella förslag med anledning härav.
Över motionen har yttranden avgivits av socialstyrelsen, statens medicinska forskningsråd, Svenska läkaresällskapet, justitiekanslern (JK), hovrätten över Skåne och Blekinge samt universitetskanslersämbetet (UKÄ), som i sin tur hört de medicinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg samt vid Karolinska institutet liksom de juridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm.
Motionen behandlar konsekvenserna av de framsteg som under senare år gjorts inom naturvetenskaplig, framför allt medicinsk, forskning och som kan väntas i framtiden. Motionären ställer frågan om det kan finnas anledning att förbjuda vissa typer av forskning eller att införa restriktioner i fråga om användningen av vissa forskningsresultat. Hon framhåller att det är hög tid att samhällets lagstiftande och styrande organ förbereder sig för att ta ställning till sådana frågor. Dessa problem kan nämligen inte lösas med naturvetenskapliga metoder utan måste övervägas av jurister och politiker. Syftet med förslaget att tillsätta en arbetsgrupp är att skapa ett skydd mot de kränkningar av den enskildes integritet som forskningens framsteg kan medföra.
I motionen ges en rad exempel på hur nya forskningsresultat kan komma att påverka och förändra människors tillvaro. De frågor som tas upp grupperas, med utgångspunkt i de intressen som bör skyddas, i tre avdelningar:
A. rättigheter för ofödda människor till liv över huvud taget resp. till vissa former av liv,
B. rättigheter för människor att inte utsättas för kemiska eller andra ingrepp i sin personlighet,
C. rättigheter för grupper av människor att själva bestämma sina livsvillkor.
1 den första avdelningen framhålls till en början att det redan nu är
1 Riksdagen 1972. 12 sami. Nr 39.
SoU 1972:39
möjligt att på ett tidigt fosterstadium konstatera vissa typer av svåra ärftliga sjukdomar, så tidigt att abort kan göras med relativt små risker för kvinnan, och att undersökningsmetoderna utan tvivel kommer att förfinas och gälla allt fler sjukdomar. Detta framtvingar bl. a. frågeställningen, om varje gravid kvinna bör garanteras rätt att få sitt fosters eventuella ärftliga sjukdom klarlagd och om en sådan rättighet bör åtföljas av skyldighet att låta abortera ett foster som lider av svår ärftlig sjukdom. I denna avdelning kommer motionären vidare in på frågor om fosters rättigheter sedan de inplanterats i en annan kvinnas livmoder och om regler för den rättsliga behandlingen av provrörsbarn. Hon framhåller att sådana företeelser ännu är bortom grähsen för det utförbara men att möjligheten att inplantera foster i en främmande kvinnas livmoder torde kunna bli en realitet om endast något år. Hon diskuterar juridiska komplikationer som kan bli följden av ingrepp av det sistnämnda slaget och ställer bl. a. frågan om ett sådant foster skall anses vara en del av moderns eller av ”fostermoderns” kropp. 1 sina resonemang om provrörsbarn nämner motionären sådana möjligheter som att utveckla människofoster i laboratorier, kanske ända till vuxet tillstånd, och att framställa bastarder mellan människor och djur. Nu angivna möjligheter belyser enligt motionären att vissa vetenskapliga experiment på ett mycket tidigt stadium bör åtföljas av en juridisk och social debatt, så att samhället inte plötsligt ställs inför ett fullbordat faktum som ingen kan bemästra.
I den andra avdelningen behandlar motionären olika former av behandling, som inte faller under begreppet medicinsk vård och som ingriper djupt i den personliga integriteten. Hon tar först upp problem som sammanhänger med transplantation av mänskliga organ och ställer frågor om vem som skall avgöra när en människa skall anses död och vem som skall ge samtycke till transplantationer från en icke-medveten människa. Hon går vidare in på behandling med medvetandeförändrande droger och elektroder i hjärnan. Hon påpekar att det i många sammanhang förekommer att människor tillförs droger utan att tillfrågas. På ålderdomshem och mentalsjukhus använder man lugnande piller, i arméer i många länder experimenterar man med droger som påverkar soldaternas beteende, i skolor i U.S.A. drogar man eleverna för att få lugn i klasserna och på sjukhus utför man i forskningssyfte experiment på patienter utan att de är medvetna härom. Hon nämner vidare möjligheten att genom elektrisk stimulans av hjärnan behandla epilepsi, depression, homosexualitet m. m. Hon berör de moraliska problem som kan uppkomma om sådana behandlingmetoder kommer till ökad användning för behandling av sjuka, brottslingar m. fl. Möjligheten härtill kommer, anser hon, snart att ge en ny udd åt debatten om olika straffpåföljder, om vårdbegreppet, om avvägningen mellan samhällsskydd och individens frihet m. m.
I den sista avdelningen behandlas vissa möjligheter till manipulation av människogrupper, möjligheter som enligt motionären ligger något längre fram i tiden än de tidigare berörda men tillräckligt nära för att man bör
SoU 1972:39
vara medveten om att de kommer. Det gäller huvudsakligen metoder att i förväg välja könet på barn och att på olika sätt påverka den mänskliga intelligensen. Beträffande den första frågan kommer hon in på de problem som skulle uppkomma om möjligheten att välja barns kön skulle utnyttjas så att könsfördelningen i samhället blev störd. Hon ställer frågor om huruvida forskning på detta område bör förbjudas och vilka grupper som skall få rätt att använda sig av en sådan valmöjlighet. När det gäller metoder att påverka den mänskliga intelligensen — genom kemisk påverkan, åstadkommande av en stimulerande miljö och genom genetisk manipulation — diskuterar hon frågor om vem som skall bli föremål för sådana åtgärder och vem som skall ha rätt att bestämma om dem.
Avslutningsvis understryker motionären att man i alla länder inom kort kommer att ställas inför valet att använda, tillåta eller förbjuda en lång rad nya vetenskapliga metoder att påverka människor. Hon framhåller att detta val inte bör få komma över oss oförberett och att vi behöver ”mycken och snabb förberedelse för att veta hur vi skall hantera de oerhörda nya tekniska möjligheterna att förändra och påverka individens innersta kärna”.
Remissyttrandena
Allmänna synpunkter
Motionen avstyrks av socialstyrelsen. Läkaresällskapet, de medicinska fakulteterna i Uppsala, Lund och vid Karolinska institutet samt hovrätten över Skåne och Blekinge. Medicinska fakulteten i Göteborg tillstyrker motionsyrkandet liksom de juridiska fakulteterna i Uppsala, Lund och Stockholm, juridiska fakulteten i Uppsala på det sättet att den föreslår att de frågor som behandlas i motionen hänskjuts till integritetsskyddskommittén. JK förklarar sig från de synpunkter han har att beakta inte ha något att erinra mot att någon form av åtgärder vidtas i de syften som anges i motionen. UKÄ understryker - utan att direkt tillstyrka motionen — vikten av att de juridiska och sociala frågorna på ifrågavarande område uppmärksammas och utreds. Statens medicinska forskningsråd förklarar sig tveksamt till lämpligheten av att inrätta en arbetsgrupp sådan som den föreslagna men anser att det skulle vara av värde att inrätta ett särskilt organ, en varningsnämnd (alert group), till vilken forskare och lekmän kunde rapportera utvecklingstendenser som kunde innebära risker av det slag som berörs i motionen.
Flera remissorgan understryker att de problem som behandlas i motionen berör viktiga frågor inom den medicinska forskningen och att de är av största betydelse för mänsklighetens framtid. Sådana tankegångar framförs bl. a. av de juridiska fakulteterna i Uppsala och Stockholm liksom av de medicinska fakulteterna i Lund och Göteborg. Många av remissinstanserna lägger emellertid — som närmare framgår i det följande - tonvikten vid att de möjligheter till ingrepp i individens integritet som motionären behandlar ligger långt fram i tiden och menar att
1 * Riksdagen 1972. 12 sami. Nr 39
SoU 1972:39
det inte är erforderligt att nu vidta åtgärder av den art motionären föreslagit.
Socialstyrelsen anför i sitt yttrande i huvudsak följande:
Att i sak behandla motionärens mångskiftande frågeställningar skulle kräva tillgång till en expertpanel av mondiala mått. De anförda vetenskapliga möjligheterna är i stora delar, om de ens befinner sig på experimentstadiet, fjärran från det realiserbara. I den mån de alls tar gestalt i framtiden torde de problem som kan komma att yppa sig få lösas vart efter det de konkretiseras. Det blir då vetenskapsmännens uppgift att klarlägga sakförhållanden och redovisa förefintliga valmöjligheter varefter samhället med utgångspunkt från rådande värderingar får ta ställning och träffa de avgöranden som situationen medför.
I den mån vetenskapens landvinningar i framtiden medför ingrepp i naturliga system av den art som berörs i motionen är det alltså att förvänta att dessa nyheter — om de enligt då rådande värderingar bedöms som negativa - antingen elimineras eller kompenseras genom åtgärder från samhällets sida. För att möjliggöra samhällets styrning och bemötanden i sådana sammanhang är det givetvis av vikt att såväl den stora allmänheten som i särskilt hög grad styrande organ såsom riksdagen bereds information i tillgänglig form från det vetenskapliga fältet och tillgodogör sig denna. Att som motionären föreslår uppdra åt en arbetsgrupp att bevaka problematiken kring medicinska landvinningar av ifrågavarande art torde icke vara realistiskt - därtill är perspektiven alltför vida. Utvecklingen får i stället följas och åtgärder övervägas allt efter som konkreta behov uppkommer.
Läkaresällskapet uttalar inledningsvis att det är av stort värde att motionären tagit upp förevarande väsentliga frågor, som har internationell räckvidd, till debatt och förklarar sig helt dela uppfattningen att de bör bli föremål för fortlöpande analys liksom att det är väsentligt att garantier skapas för att forskningens resultat inte missbrukas. Sällskapet anför vidare:
I huvudfrågan vill sällskapet emellertid hävda att förbud mot forskning inte bör ifrågakomma. Vissa regler för hur forskning bör bedrivas — t. ex. när det gäller försök på människor och djur — måste givetvis finnas, men i princip bör vetenskapen vara fri. En annan sak är att anslagsgivande myndigheter både kan och bör prioritera olika forskningsprojekt alltefter angelägenhetsgrad. Att söka hämma forskning med motivering att resultaten kan ställa ansvariga myndigheter inför svåra prioriteringsproblem, vore olyckligt. Vad som är väsentligt är att vi lär oss att utnyttja resultaten på rätt sätt. För övrigt torde mänsklighetens vetgirighet vara en kraft som icke går att hejda. I varje fall torde ett land som Sverige ha svårt att genom lokala åtgärder påverka utvecklingen.
När det gäller experiment som i forskningssyfte utförs på patienter framhåller sällskapet att det finns olika organ, som utövar kontroll över forskningen. Världsläkarförbundet har 1964 antagit den s. k. Helsingfors-deklarationen, som innehåller normer för kliniskt-experimentell forskning, uppställda bl. a. i avsikt att skydda försökspersoner. Vidare fordrar medicinska forskningsrådet etisk granskning för att projekt skall understödjas, och fakulteterna granskar enskilda projekt genom sina etiska kommittéer, som har till uppgift att förebygga att skador åsamkas
SoU 1972:39
försökspersoner. Läkaresällskapets etiska delegation, sorn har ett starkt lekmannainslag, följer utvecklingen inom forskningen och tar upp frågor av övergripande natur. Sällskapet understryker att alla de frågor som berörs i motionen omöjligen kan lösas av en begränsad arbetsgrupp och att de måste angripas var för sig av sakkunniga organ efter hand som de aktualiseras och når en sådan mognadsgrad att de sociala och vetenskapliga konsekvenserna kan överblickas.
Hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar att motionens syfte självfallet är behjärtansvärt men att de praktiska skäl motionären åberopat till stöd för att det nu skulle vara behövligt med en särskild arbetsgrupp knappast är övertygande. Hovrätten anför vidare:
Motionen innebär genomgående en överdramatisering av väntade medicinska forskningsresultat. Det finns emellertid ingenting som talar för att kommande forskningar på detta område skulle leda till kunskaper och metoder som är mer äventyrliga för individens okränkbarhet än de
upptäckter som hittills kunnat redovisas. Till stor del är vad
motionären beskriver endast extrema laboratorieförsök som måste komma att sakna varje praktisk betydelse.
För att de samhälleliga konsekvenserna av en upptäckt skall ge anledning till sociala åtgärder eller lagändringar måste förutsättas att upptäckten kommer att utnyttjas i någon nämnvärd grad och på ett sätt som är skadebringande. Det är således icke upptäckten i sig som skapar ett behov av åtgärder. Behovet uppkommer som en följd av användningen, t. ex. för militära eller industriella syften. Hovrätten kan icke dela motionärens mening att man bör gå i förväg och skapa lösningar på grundval av hypoteser om de samhälleliga konsekvenserna av ännu icke närmare kända medicinska forskningsresultat. Tvärtom talar all erfarenhet för att man bör skynda långsamt med dylika ingripanden. Först måste man veta vilka missbruk upptäckterna visar sig leda till och sedan man fått tillräcklig erfarenhet av sådana missbruk kan man överväga åtgärder mot dessa.
Enligt hovrättens mening torde det närmast ankomma på socialstyrelsen att fortlöpande följa den medicinska forskningens resultat och att göra de utredningar och framlägga de förslag som kan föranledas därav.
Hovrätten erinrar om att det finns vissa regler, som utgör ett skydd mot övergrepp och missbruk, t. ex. brottsbalkens ansvarsregler liksom författningsbestämmelser om kontroll av användningen av läkemedel, gifter, bekämpningsmedel och narkotika. Dessutom nämner hovrätten att ett väsentligt skydd för individens integritet är att finna i den kunskapsmässiga och etiska standard som krävs av dem som utövar medicinsk vetenskap och praktik.
I frågan om eventuellt förbud mot visst slag av forskning understryker hovrätten att sanningssökandet aldrig bör förhindras, endast den skadebringande användningen av mänsklig kunskap. Hovrätten erinrar om den prioritering som måste göras vid fördelning av forskningsanslag och framhåller att behoven av forskning på det medicinska området torde vara så omfattande att det knappast finns någon risk att betydande anslag offras på värdelösa kuriositeter.
Även JK understryker att det inte är möjligt att överblicka den
SoU 1972:39
kommande utvecklingen och därav följande problemställningar, varför man inte heller kan ange några riktlinjer för hur problemen skall bemästras. Han säger att vad som kan göras för dagen närmast synes vara att med uppmärksamhet följa utvecklingen och samla in material i form av forskningsresultat m. m. som grundval för bedömning av de frågor som uppkommer. Han förklarar också att de angivna problemen i stort sett kan sägas beröra hela mänskligheten, varför det kan ifrågasättas om de inte i första hand borde behandlas på internationell nivå.
Också statens medicinska forskningsråd ställer sig avvisande till tanken att man skulle förbjuda viss forskning och erinrar om att begränsningen av resurserna medför att forskningen styrs mot de mest angelägna målen. Rådet förklarar att det numera är en allmänt accepterad princip att forskning som innebär användande av metoder som är olämpliga från etisk synpunkt inte skall tillåtas. Rådet hänvisar i detta sammanhang till Helsingfors-deklarationen och de etiska kommittéerna. För att motverka sådana icke önskvärda konsekvenser av den biomedicinska forskningen som anges i motionen bör ansträngningarna enligt rådets mening inriktas på att styra utnyttjandet av de erhållna resultaten, en fråga som också har internationella dimensioner. Forskningsrådet betonar också att de i motionen angivna frågeställningarna med undantag för vissa områden, t. ex. abortfrågan, transplantationsområdet och dödsbegreppet, ännu är alltför svävande för att kunna angripas lagstiftningsvägen, men rådet förklarar sig dela motionärens åsikt att en skärpt uppmärksamhet beträffande ifrågavarande problem är önskvärd.
Flera av de synpunkter som framförts av de remissinstanser, för vilkas yttranden redogjorts ovan, återkommer i de övriga remissyttrandena. Så framhåller exempelvis medicinska fakulteten i Uppsala att de ingreppsmöjligheter motionären tar upp ligger långt fram i tiden och att de problem som kan uppkomma är så disparata att de inte lämpar sig för gemensam behandling eller lagstiftning utan bör angripas efter hand som de uppkommer. Fakulteten motsätter sig också tanken på att förbjuda viss forskning. Likartade synpunkter framförs av medicinska fakulteten i Lund, som också framhåller att de begränsade resurserna för forskning utgör ett betryggande hinder för att meningslös medicinsk forskning kommer att utföras i någon väsentlig utsträckning.
Medicinska fakulteten vid Karolinska institutet liksom de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund erinrar om Helsingfors-deklarationen och de etiska kommittéerna. Fakulteten i Lund framhåller önskvärdheten av att socialstyrelsen och forskningsrådet ökar sin information till allmänheten beträffande de principer efter vilka anslag för medicinsk forskning beviljas.
Vissa särskilda frågor
I fråga om de problem rörande abort som behandlas i motionen hänvisar flera av remissorganen till den pågående behandlingen av abortkommitténs betänkande. Medicinska fakulteten i Lund betonar det
SoU 1972:39
önskvärda i ytterligare forskning på sådana områden som kan medföra förbättrade möjligheter att avgöra om ett väntat barn kan komma att drabbas av ärftlig sjukdom. Motionärens uppfattning att undersökningar angående eventuella sådana sjukdomar bör göras tillgängliga för så många som möjligt delas av fakulteten. Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att det torde vara självklart att förbättrade metoder att diagnostisera svåra ärftliga sjukdomar på ett tidigt fosterstadium, förutsatt att dessa metoder inte medför beaktansvärda risker, bör användas så att modern får fullt kompetent rådgivning, när hon överväger om hon skall fullfölja graviditeten eller begära abort.
Angående de problem som sammanhänger med andra ingrepp i det naturliga graviditetsmönstret än abort förklarar juridiska fakulteten i Lund att det torde vara befogat att de juridiska och sociala konsekvenserna av sådana ingrepp redan nu blir föremål för diskussion, även om vissa av dessa befinner sig på ett mycket tidigt experimentstadium eller endast är framtidsvisioner. Medicinska fakulteten i Lund uttalar angående de av motionären behandlade frågorna om uppfödning av provrörsbarn och av foster som är inplanterade i en främmande kvinnas livmoder, att motionen i dessa frågor innehåller flera påståenden som tycks sakna verklighetsunderlag. Fakulteten förklarar att det i dag inte är möjligt att framställa foster i provrör och betvivlar starkt att det kommer att bli möjligt inom överskådlig tid. Hovrätten över Skåne och Blekinge är kritisk till motionärens resonemang om inplantering av foster i en främmande kvinnas livmoder, särskilt till resonemangen om huruvida ett foster kan vara en del av en främmande människas kropp eller ej.
Juridiska fakulteten i Lund framhåller beträffande transplantationsproblematiken att det är ett vitalt intresse att debatten i denna fråga inte påskyndas i riktning mot lagändringar, som inte har stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Läkaresällskapet är inne på liknande tankegångar och understryker behovet av bredare klinisk erfarenhet som förutsättning för mer definitiva ställningstaganden. Medicinska fakulteten i Lund erinrar om de regler som finns i brottsbalken och läkarinstruktionen och framhåller att den läkare som tar organ från en patient utan vederbörligt tillstånd kan åtalas. Enligt fakultetens mening föreligger ingen oklarhet beträffande frågan vem som har att lämna tillstånd till uttagande av icke-medvetna patienters organ.
När det gäller användande av medvetandeförändrande droger och behandling med elektroder i hjärnan erinrar juridiska fakulteten i Lund och hovrätten över Skåne och Blekinge om att sådana förfaranden, i den mån de inte är medicinskt motiverade, faller under brottsbalkens ansvarsregler. Enligt fakultetens mening måste den oklarhet som kan tänkas råda i detta hänseende gälla innebörden av vederbörande befattningshavares föreskrifter. I fråga om dessa föreligger enligt fakulteten behov av noggrann reglering; brottsbalkens regler torde emellertid inte kräva någon översyn i detta avseende. Läkaresällskapet understryker att användning av medvetandeförändrande farmaka i annat än medicinskt syfte under inga omständigheter får tillåtas förekomma. Medicinska
SoU 1972:39
fakulteten i Lund framhåller att de största samhällsproblemen beträffande medvetandeförändrande droger gäller alkohol och narkotika. Fakulteten avstyrker bestämt att man skulle inskränka rätten att undersöka vissa drogers effekter på nervsystemet, eftersom detta kunde drabba den viktiga alkohol- och narkotikaforskningen. I fråga om möjligheten att inom bl. a. kriminalvården utöva påverkan genom elektrisk stimulans av hjärnan understryker juridiska fakulteten i Lund motionärens krav på debatt och noggranna överväganden innan sådana metoder kommer till användning.
Beträffande de frågor som tas upp i motionens sista avdelning — dvs. frågorna om möjlighet att välja barns kön och att påverka intelligensen — anser juridiska fakulteten i Lund att de inte är av sådan art att de f. n. bör behandlas ur juridisk aspekt men att de torde kräva behandling från medicinsk och social synpunkt redan på nuvarande stadium. Läkaresällskapet menar att det är orealistiskt att tro att man skall kunna hindra vetenskapsmän att utveckla metoder för att bestämma ett barns kön före födelsen. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att frågan om åtgärder för att reglera användandet av sådana metoder är för tidigt väckt. Först när man vet om metoderna leder till en uttalad överrepresentation av det ena könet finns det anledning att ingripa.
Både medicinska fakulteten i Lund och hovrätten över Skåne och Blekinge är kritiska mot motionärens resonemang om ökning av den mänskliga intelligensen. Fakulteten framhåller att någon ökning av intelligensen med hjälp av droger inte är möjlig och att de djurförsök motionären åsyftar inte visar annat än att man med vissa medel kan öka snabbheten i inlärningsprocessen. Hovrätten har likartade synpunkter.
Viss behandling av likartade frågor utomlands
I USA:s kongress har nyligen behandlats en motion av senator Mondale m. fl. med samma syfte som den förevarande. I motionen föreslås tillsättandet av en kommitté med femton medlemmar, vilken under två år med en budget på 1 milj. dollar skulle behandla etiska, sociala och legala frågor kring den biomedicinska vetenskapens utveckling. Motionen har bifallits av senaten men såvitt känt ännu inte behandlats i representanthuset.
The Council for International Organizations of Medical Sciences (CIOMS), ett organ som bildades 1949 med anslag från WHO och UNESCO, har nyligen anordnat en konferens om de senaste framstegen inom biologi och medicin, där problem av den art som berörs i förevarande motion behandlats. Vid konferensen antogs en rekommendation om bildande av ett internationellt organ med uppgift att utforska de moraliska och sociala följderna av den utveckling inom biologi och medicin som redan ägt rum och som kan väntas i framtiden.
SoU 1972:39
9 Utskottet
I motionen 1972:24 av fru Anér behandlas frågor som sammanhänger med den medicinska forskningens utveckling. Motionären ger en rad exempel på hur nya forskningsresultat och behandlingsmetoder kan användas på sätt som medför allvarliga kränkningar av den personliga integriteten. De ingreppsmöjligheter som nämns berör tre olika områden:
A. rättigheter för ofödda människor till liv över huvud taget resp. till vissa former av liv,
B. rättigheter för människor att inte utsättas för kemiska eller andra ingrepp i sin personlighet,
C. rättigheter för grupper av människor att själva bestämma sina livsvillkor.
Med utgångspunkt i denna uppdelning behandlar motionären i tre avdelningar tänkbara konsekvenser av forskningens framsteg. I den första nämner hon de problem som kan uppkomma om foster utvecklas i provrör eller inplanteras i en främmande kvinnas livmoder. Hon belyser också de ställningstaganden som kan bli följden av att nu existerande metoder att fastställa ärftliga sjukdomar på ett tidigt fosterstadium ytterligare förbättras. I den andra avdelningen berör motionären de problem som hänger samman med utvecklingen av transplantationstekniken. Vidare nämner hon att det i många sammanhang - bl. a. på ålderdomshem och mentalsjukhus — förekommer att människor tillförs medvetandeförändrande droger utan att tillfrågas. Hon diskuterar moraliska och andra problem som kan uppkomma om man i ökad utsträckning använder elektrisk stimulans av hjärnan som behandlingsmetod för sjuka, brottslingar och andra. I den sista avdelningen behandlas dels de komplikationer — framför allt i form av rubbning av den normala könsfördelningen i samhället — som skulle kunna uppkomma om människor fritt kunde välja kön på sina blivande barn, dels möjligheter som i framtiden kan skapas att genom kemisk påverkan, genetisk manipulation m. m. påverka den mänskliga intelligensen.
Motionären konstaterar att vissa av de ingreppsmöjligheter hon nämner ligger långt fram i tiden medan andra kommer att kunna förverkligas inom kort. Hon understryker att det i vart fall är hög tid att samhället förbereder sig för att ta ställning till de problem som sammanhänger med dessa möjligheter. Vad ställningstagandena enligt motionären framför allt kommer att gälla är om man skall förbjuda forskning av vissa slag och om man skall använda, tillåta eller förbjuda en lång rad nya metoder att påverka människor. Dessa problem, framhåller hon, kan inte lösas på naturvetenskaplig väg utan måste övervägas av jurister och politiker.
Motionen utmynnar i ett yrkande om att en arbetsgrupp skall tillsättas med uppgift att överväga dels de juridiska och sociala problem som är förknippade med den medicinska forskningens framsteg, dels frågan om eventuella restriktioner beträffande vissa typer av forskning.
SoU 1972:39
10 De frågor motionären behandlar gäller huvudsakligen problem som sammanhänger med ännu inte realiserbara möjligheter att påverka människor. Som framgår av remissyttrandena är åsikterna delade beträffande behovet av att för närvarande ta upp dessa problem till behandling och beträffande möjligheterna att behandla dem i en begränsad arbetsgrupp.
Som flera remissorgan framhåller berör motionen emellertid frågeställningar som är väsentliga för den medicinska forskningen. Detta gäller särskilt den principiellt betydelsefulla frågan om forskningens frihet. Ett flertal remissinstanser, särskilt de som representerar medicinsk sakkunskap, motsätter sig med bestämdhet att forskningens frihet inskränks. Utskottet delar i princip denna uppfattning men vill i detta sammanhang — i likhet med bl. a. Svenska läkaresällskapet, medicinska fakulteten i Lund och hovrätten över Skåne och Blekinge — erinra om att de begränsade ekonomiska resurserna för forskning, sedda i relation till de omfattande forskningsbehoven på olika områden, i praktiken innebär att en prioritering måste göras vid fördelningen av forskningsanslag. Detta i sin tur medför vissa garantier för att anslag inte i mera betydande utsträckning används till mindre angelägna forskningsprojekt.
Flera av de remissorgan som understryker betydelsen av forskningens frihet framhåller dock att vissa forskningsmetoder inte bör komma till användning, nämligen i första hand sådana som kan vara till skada för enskilda människor. Från denna synpunkt kan det, som motionären påpekar, finnas anledning till kontroll av forskningsprojekt och till ingripanden i de fall olämpliga metoder kommer till användning. Redan nu finns det emellertid, som framgår av remissyttrandena, vissa regler och kontrollorgan, som är ägnade att utgöra skydd mot olämpliga forskningsmetoder. I detta hänseende bör nämnas den av Värld släkarförbundet år 1964 antagna s. k. Helsingfors-deklarationen, som innehåller vägledande normer för kliniskt-experimentell forskning, uppställda bl. a. i avsikt att skydda försökspersoner. Vidare kan erinras om den granskning av forskningsprojekt som — med Helsingfors-deklarationens normer som riktlinjer — utförs av de etiska kommittéer som är knutna till de medicinska fakulteterna. Kommittéernas bedömning avser bl. a. försökspersonernas rättigheter och säkerhet, det sätt på vilket dessas medgivande inhämtas samt försökens eventuella risker i förhållande till möjligheterna att genom forskningsprojekten nå ökad kunskap om diagnostik och behandling av sjukdomar. Även inom statens medicinska forskningsråd finns en etisk kommitté, och inom Läkaresällskapet har bildats en etisk delegation, som följer den medicinska utvecklingen och tar upp frågor av övergripande natur. Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att ett väsentligt skydd för individens integritet också är att finna i den kunskapsmässiga och etiska standard som krävs av dem som utövar medicinsk vetenskap och praktik, en standard som enligt hovrätten kan väntas bestå i varje fall under normala, fredliga samhällsförhållanden. Slutligen bör i detta sammanhang erinras om brottsbalkens ansvarsregler och om de instruktioner och föreskrifter som gäller för läkare och andra
SoU 1972:39
befattningshavare.
Som framgår av det sagda finns det således regler och organ som på olika sätt innebär garantier för att enskilda individer under normala förhållanden inte utsätts för otillbörliga ingrepp i samband med forskning. När det gäller användning av olika forskningsmetoder anser utskottet därför att det inte är erforderligt att vidta åtgärder i den riktning motionären föreslagit.
Även om man accepterar principen om forskningens frihet - med de inskränkningar som förut berörts av utskottet - kan det finnas anledning att ingripa mot användningen av forskningsresultaten. Detta är i stor utsträckning möjligt redan nu genom det normsystem som gäller i samhället. Man kan inte utnyttja tekniska uppfinningar, medicinska preparat, gifter m. m. på ett sätt som är till skada för andra människor utan att riskera sanktioner i form av straff eller andra påföljder. Över huvud taget är vad utskottet ovan anfört rörande de garantier som finns mot olämpliga forskningsmetoder i allt väsentligt tillämpligt även i fråga om skyddet mot att forskningsresultat används på ett olämpligt eller skadligt sätt.
De möjligheter till missbruk eller icke önskvärd användning av forskningsresultat som motionären uppmärksammar skiljer sig så till vida från nu existerande möjligheter som de till stor del förutsätter metoder och förfaranden som ännu inte är möjliga att genomföra och som på grund därav inte uppmärksammats i nämnvärd utsträckning. I och för sig torde de garantier mot skadlig användning av forskningsresultat som nu finns i allmänhet erbjuda ett tillräckligt skydd även då det gäller nya företeelser, men det finns, som framhållits under remissbehandlingen, likväl skäl att med uppmärksamhet följa forskningens fortsatta utveckling, bl. a. med tanke på sådana frågeställningar som behandlas i motionen. Utskottet anser emellertid att det av olika skäl inte är erforderligt att tillsätta en arbetsgrupp av det slag motionären förordat för att överväga konsekvenserna av de i motionen angivna framstegen inom forskningen. Härvidlag vill utskottet peka på att de åsyftade framstegen till stor del uppenbarligen inte kan realiseras inom överskådlig tid liksom att frågeställningarna i motionen är så omfattande att det inte är möjligt att behandla dem inom en begränsad arbetsgrupp. Det kan i detta sammanhang erinras om att flera remissinstanser framhållit att dylika frågeställningar, med hänsyn till sin omfattning och till sin internationella räckvidd, lämpligen borde behandlas på ett internationellt plan. I anslutning härtill bör påpekas att förslag likartade det som framlagts i förevarande motion under det senaste året behandlats i skilda sammanhang utomlands. Sålunda har ett förslag med krav på tillsättande av en kommitté med uppgift att behandla etiska frågor kring den biologiska och medicinska vetenskapens utveckling antagits av USA:s senat. Vidare har the Council for International Organizations of Medical Sciences vid en nyligen anordnad konferens om de senaste framstegen inom biologi och medicin föreslagit bildandet av ett internationellt organ med uppgift att utforska de moraliska och sociala följderna av utveck -
SoU 1972:39
lingen inom nämnda områden.
För Sveriges vidkommande ankommer det i första hand på socialstyrelsen — som redan nu har sin uppmärksamhet riktad på frågor av den art som motionären berör — att fortlöpande följa den medicinska utvecklingen och att göra de utredningar och framlägga de förslag som kan föranledas därav. Utskottet vill i sammanhanget framhålla att statens medicinska forskningsråd i sitt remissyttrande framlagt förslag om att inrätta en s. k. varningsnämnd. En sådan nämnd, till vilken forskare och lekmän kunde rapportera utvecklingstendenser som innebar faror för individens integritet, skulle upprätthålla internationella kontakter samt avge yttranden och förslag i frågor, som borde bli föremål för åtgärder från samhällets sida. De närmare övervägandena rörande behovet och lämpligheten av att inrätta en sådan nämnd bör emellertid enligt utskottets mening ankomma på socialstyrelsen.
Utskottet hemställer
att motionen 1972:24 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 november 1972
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s), Dahlberg (s), Carlshamre (m), fru Sigurdsen (s), herrar Hyltander (fp), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson (c), Nordberg (s), Åkerlind (m), fru Marklund (vpk), herr Romanus (fp), fröken Andersson i Stockholm (c) och herr Nilsson i Växjö (s).
Särskilt yttrande
av herrar Carlshamre (m), Hyltander (fp), Åkerlind (m) och Romanus (fp):
Vi finner det glädjande att utskottet tagit så allvarligt på denna allvarliga motion och särskilt fäst uppmärksamheten på statens medicinska forskningsråds förslag om en särskild varningsnämnd för att bevaka de i motionen behandlade frågorna. Vi utgår från att socialstyrelsen tillsätter en sådan nämnd eller vidtar andra motsvarande åtgärder med anledning av de problem som belyses i motionen för att i tid förebygga en sådan utveckling som motionären varnar för. Vi förutsätter att en varningsnämnd eller motsvarande organ får en allsidig och tvärvetenskaplig sammansättning och håller nära kontakt med liknande kommittéer eller nämnder i andra länder eller eljest på internationell nivå. Utvecklingen kommer snart att visa, om de åtgärder som kommer att vidtas är tillräckliga för ändamålet eller om det blir nödvändigt att återkomma med nya initiativ i riksdagen.
Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1877 S Stockholm 1972