Socialutskottets betänkande i anledning av motion om förbud mot användning av asbest

Socialutskottets betänkande nr 40 år 1972

SoU 1972:40

Nr 40

Socialutskottets betänkande i anledning av motion om förbud mot användning av asbest.

Motionen

1 motionen 1972:480 av herr Takman m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till lag som förbjuder användningen av asbest.

Motionärerna anför att genom inandning av asbestdamm uppstår asbestos, som är en form av pneumokonios (”dammlunga”) och som är en av de mest invalidiserande av dessa sjukdomar. Vidare anförs att i vissa fall kompliceras asbestosen av tumörsjukdomar. Motionärerna omnämner att vissa undersökningar visat att lungcancerfrekvensen hos asbestossjuka och bland asbestexponerade arbetare är drygt sju gånger större än den väntade. Vidare omnämns att hos asbestossjuka också kan förekomma annars mycket sällsynta tumörer i lungsäcken eller bukhinnan (mesoteliom).

Motionärerna påpekar härefter att genom olika undersökningar visats att de, som i sitt yrkesarbete är utsatta för asbestdamm, löper en betydande risk att få asbestos och att de tre nämnda cancerformerna inte är ovanliga bland dessa arbetare.

Men användningen av asbest är — framhåller motionärerna — förknippad med en mycket vidare risk, kanske en risk för samhället i stort.

Motionärerna refererar härvid tre rapporter publicerade i början av 1960-talet. Enligt den första rapporten hade vid undersökning av ett antal fall av mesoteliom i ett på asbest rikt område i Sydafrika det visat sig, att sådana personer drabbats som utan att ha direkt arbetat med mineralet likväl haft kontakt med det, ofta indirekt. De drabbade hade levt vid en asbestgruva eller hade arbetat i en omgivning där det var tänkbart att de indirekt och slumpvis varit exponerade. Enligt den andra rapporten hade man vid röntgenundersökningar i ett län i Finland, där det fanns en asbestgruva, funnit typiska ”asbestotiska” lungsäcksförändringar hos ett antal personer, som inte arbetat i gruvan men levt i närheten. Enligt den tredje rapporten hade man vid obduktioner i Kapstaden, Sydafrika, funnit ”asbestkroppar” i lungorna hos personer som inte varit asbestarbetare. Det anges att asbestkroppar uppstår genom att asbestfibrer i lungor blir överdragna med ett järnrikt gyllenbrunt material. Den som avgivit denna rapport hade dragit den slutsatsen, att asbestos faktiskt blivit en vanlig risk för moderna stadsbor.

I motionen anges att iakttagelserna i den sistnämnda undersökningen

1 Riksdagen 1972. 12 sami. Nr 40

SoU 1972:40

bekräftats genom att förekomst av asbestkroppar hos ungefär samma procent av alla undersökta rapporterats från ett antal storstäder i Europa och Nordamerika. Motionärerna anför att det inte är svårt att förstå detta. De påpekar att det finns asbest i åtminstone tre tusen industriprodukter. Vidare påpekas att det förhållandet, att man ännu inte utanför de särskilt intresserade kretsarna känner till att asbest är en risk även vid icke-yrkesmässig exponering, lett till att säkerhetsåtgärder saknas även där asbest används industriellt. Härjämte påpekas att vid rivning av byggnader asbestdamm ofta sprids vida omkring och att inte sällan de torra dammande asbestbitarna blir lekmaterial. Det framhålls att vissa yrkesgrupper, såsom isolerare, är särskilt utsatta.

Motionärerna anför att även i sådana arbeten som asbestsprutning vid brandisolering, där arbetarskyddsstyrelsens anvisningar angående skydd mot yrkesfara vid arbete med asbest måste iakttas noga, utsätts både de direkt engagerade arbetarna och en vid krets av andra personer för dammkoncentrationer som överskrider det hygieniska riktvärdet. Motionärerna uttalar härvid att det knappast behöver diskuteras att detta riktvärde, mot bakgrund av vad som nu är känt om asbestosriskerna, inte utgör någon garanti.

Motionärerna framhåller att asbest fått en allt vidsträcktare användning. Världsproduktionen av asbest har — påpekas det bl. a. — stigit från 500 000 ton år 1930 till 4 000 000 ton om året numera.

Härefter ställer motionärerna frågan om — som de anför — detta farliga material är så till den grad nödvändigt att det är ofrånkomligt att byggnadsarbetare och andra måste riskera liv och hälsa och omnämner därvid exempel på att man frångått användning av asbest för brandisolering av en byggnads stålstomme, i fartyg och för isolering av en järnvägsförvaltnings passagerarvagnar. Mot denna bakgrund framhåller motionärerna att asbest tydligen kan ersättas helt på många, kanske alla områden.

Avslutningsvis anför motionärerna att — med hänsyn till att importen och användningen ständigt ökar, trots att ersättningspreparat finns och trots att riskerna med asbest är klart dokumenterade sedan många decennier — ett kategoriskt förbud tycks vara mer än väl motiverat.

Användningsområden för asbest

Asbest är ett samlingsnamn för flera i naturen förekommande fibrösa (trådformiga) silikatmineral med olika kemisk sammansättning och olika egenskaper.

Egenskaper som värmebeständighet, kemisk resistens och ljudisoleringsförmåga samt fibrernas böjlighet, tänjbarhet och arme ringsförmåga har gjort att asbestmineralen kommit till stor användning.

Asbesten är känd sedan före vår tidräkning. Inte förrän i mitten av 1800-talet startades någon egentlig asbestindustri. De viktigaste fyndigheterna finns i Kanada, Sovjetunionen (Uralbergen) och Sydafrika.

SoU1972:40

3 Någon asbestbrytning i Sverige förekommer inte.

Asbesten ligger oftast som ett skikt inbäddad i berg och skiktens tjocklek motsvarar fiberlängden. Fiberns längd kan variera från bråkdelen av en millimeter upp till ca sjuttiofem millimeter.

De asbestförande bergarterna innehåller inte mer än 4-6 procent asbest. Man måste bearbeta mycket stora mängder malm i förhållande till den mängd asbest man erhåller. Malmen krossas ett flertal gånger och efter varje krossning sker siktning. På så sätt avskiljs olika fiberlängder. Den längre fibern spinns till asbestgam. Den kortare fibern används till ej vävda produkter. Det finns ett trettiotal olika arter av asbest, men endast sex har någon ekonomisk betydelse nämligen krysotil (vit asbest), krokidolit (blå asbest), amosit, antofyllit, tremolit och aktinolit. Vanligast är krysotil, vilket utgör omkring 93 procent av den totala asbestbrytningen i världen (ca 4 milj. ton per år). Krokidolit och amosit svarar för ca 5 procent av den totala asbestanvändningen.

Importen av oarbetad asbest till Sverige uppgick år 1970 till ca 18 800 ton. Importen kommer huvudsakligen från Cypern, Kanada och Sovjetunionen. Av importen utgörs 98—99 procent av krysotil och 1—2 procent av amosit. Krokidolit importeras numera inte. Mellan 85 och 95 procent av den oarbetade asbesten går till asbestcementindustrin (80—90 procent) och till tillverkning av golvplattor (5—10 procent). Resterande 5-15 procent används bl. a. till färg-, plast- och bromsbandsindustrin samt till sprutisolering, framför allt inom byggnads- och varvsindustrierna.

Importen till Sverige av bearbetad asbest (varor i form av hel- och halvfabrikat) uppgick år 1970 till ca 14 700 ton. Asbestinnehållet i dessa varor varierar både kvantitativt och kvalitativt, t. ex. i fråga om risken för uppkomst av damm. Under 1960-talet har importen av oarbetad asbest varit i stort sett oförändrad medan importen av bearbetad asbest minskat.

Antalet asbestprodukter i Sverige — såväl importerade som här producerade — utgör ca 3 000. I det följande ges en översikt över några olika branschers användning av asbestprodukter, vilken visar hur omfattande och spridd användningen av asbest är.

Inom bilindustrin används således asbestprodukter som bromsbelägg, kopplingsbelägg och packningar, inom verkstadsindustrin som packningar och asbestduk, inom cellulosaindustrin som maskinfilt, inom byggnadsindustrin som olika typer av plattor, inom varvsindustrin som plattor, asbestmadrasser och asbestväv samt inom glasindustrin som underlägg. Inom textilindustrin tillverkas maskinfilt och skyddskläder.

Det främsta användningsområdet för asbest i Sverige är armering av byggmaterialprodukter. Av den importerade oarbetade asbesten används 85-90 procent i asbestcementprodukter (t. ex. tak-, vägg- och golvplattor samt rör). Dessa produkter innehåller vanligen 5—10 procent asbest. Asbesten förekommer härvid i bunden form på byggnadsplatsen. Viss bearbetning av dylika material kan dock vara nödvändig på byggnadsplatsen. En asbestskiva måste t. ex. sågas eller slipas, varvid asbestdamm uppstår. Det väsentligaste användningsområdet för asbest i fri form på

1 * Riksdagen 1972. 12 saini. Nr 40

SoU 1972:40

byggnadsplatser är för isoleringsändamål, t. ex. sprutning med asbest av stålkonstruktioner.

Asbest inom järn- och stålindustrin används huvudsakligen i form av skivor eller som färdigspunnet material för värmeisolering och som värmestrålningsskydd. Förbrukningen uppskattas till ca 30 ton per år. Exempel på användningsområden är lindning runt kylvattenslangar i stränggjutningsmaskiner, täckning av blybad vid trådpatentering, tätningsmaterial i expansionsfogar i stålugnar samt skyddskläder vid värmestrålning.

Inom värme- och fuktöverföringstekniken utgör apparater av typen kyltorn, luftbefuktare, lufttorkare och ventilationsvärmeväxlare ett dominerande inslag. De vitala detaljerna i dessa apparater är de s. k. överföringsytorna, dvs. kontaktytor för de strömmande medierna. Här har utvecklats en rad strukturer som samtliga bygger på användningen av tunna korrugerade skikt eller folier. För vissa ändamål används plastfolier och cellulosapapper och till en mycket stor del papper av asbest (krysotil-asbest). Användningen av asbestpapper motiveras med detta pappers brand- och temperaturbeständighet.

Hälsorisker vid användning av asbest

Vid arbete med asbest alstras ett luftburet damm, bestående av bl. a. nål- eller trådformiga asbestpartiklar. Då detta damm inandas, kan sjukliga förändringar uppstå i lungor och lungsäck. Mest känd av dessa sjukliga förändringar är asbestos, som är en form av dammlunga, men det är även känt att yrkesmässig exposition för asbestdamm kan ge upphov till en ökad förekomst av bronchialcancer — och i vissa fall — mesoteliom bland den personal som utsätts för dammet. Cancer och mesoteliom är olika typer av elakartade tumörer. En annan form av lungförändring som har kunnat iakttas i ökad utsträckning hos asbestexponerade personer är s. k. pleura plaques.

Asbestos kan kortfattat anges uppstå på följande sätt.

Asbestföroreningar i andningsluften, som inte avlägsnats genom bl. a. flimmerhåren och slemmet i andningsvägarna, når lungornas luftblåsor och upplagras i lungornas lymfkörtlar och lymfkärlsväggar. Partiklarna framkallar nybildning av bindväv i lungorna med försämrat syrgasutbyte och nedsatt blodcirkulation som resultat. Sjukdomen utvecklas långsamt och yttrar sig med tiden i andfåddhet och en viss konstant andnöd. Så småningom medför den försämrade blodförsörjningen inom lungorna att hjärtat överansträngs.

Vetenskapliga rapporter och erfarenheter bekräftar att en ökad förekomst av bronchialcancer efter ett antal år kan konstateras hos vissa grupper av arbetstagare som varit exponerade för asbesthaltigt damm. I litteraturen finns även ett visst stöd för antagandet att denna ökade förekomst av bronchialcancer är beroende av expositionens storlek och längd på sä sätt att den är mest markerad i de grupper av arbetstagare som utsatts för högre koncentrationer av asbest under längre tid.

SoU1972:40

5 Beträffande grupper som exponeras för lägre halter av asbest anges denna ökade förekomst av bronchialcancer vara mindre markerad och anges även kunna vara så obetydlig att den ej kan visas med gängse statistiska metoder. Den uppfattningen har framförts att asbestfibrernas roll i sammanhanget är av cocarcinogen natur, dvs. att asbesten inte är den direkt cancerframkallande faktorn. Den kan vara det transporterande medium som underlättar för andra ämnen, exempelvis damm av tunga metaller, att deponeras och kvarhållas på luftrörsslemhinnan och där utöva sin cancerframkallande effekt. Denna i sin tur kan bero på att metaller såsom krom, nickel, mangan, järn och kobolt hämmar de enzymer som normalt spjälkar och avgiftar de som cancerframkallande betraktade benzpyrenerna. Dessa finns i tobaksrök och i den förorenade luften i våra tätorter.

En rad uppgifter i den vetenskapliga litteraturen talar för ett samband mellan asbest i arbetsmiljön och förekomsten av mesoteliom. Dessa rapporter anges dock ej vara entydiga. Olika former av asbestmineral har olika egenskaper härvidlag. Ett visst samband syns föreligga mellan exposition för krokidolit (blå asbest) och förekomsten av mesoteliom. Något samband mellan exposition för antofyllit och förekomsten av mesoteliom sägs inte ha kunnat påvisas.

Pleura plaques består av bindvävsbildningar i lungsäcken, i vilka i en del fall inlagras kalk, varför dessa bindvävsbildningar ofta går under benämningen lungsäcksförkalkningar. Pleura plaques sägs i och för sig praktiskt taget aldrig ge upphov till några symptom, besvär eller funktionsnedsättningar.

Gällande bestämmelser m. m.

Bestämmelser om arbetarskydd

Arbetarskyddslagen (1949:1) och arbetarskyddskungörelsen (1949: 208) innehåller flera bestämmelser angående damm och ventilation som är tillämpliga i fråga om arbete med asbest.

I arbetarskyddslagen stadgas sålunda, att tillfredsställande luftväxling skall vara anordnad i sluten arbetslokal samt på annan plats där arbete bedrivs, i den mån så är påkallat. Lämplig anordning skall såvitt möjligt vidtas för att hindra att damm m. m. sprids i en för arbetstagarna skadlig eller besvärande rnängd (10 §). För att förebygga att arbetstagare skadas genom giftiga eller eljest hälsofarliga ämnen skall sådana åtgärder vidtas att fara härför i möjligaste mån undgås (11 §). Om annan åtgärd inte kan vidtas eller skäligen påfordras till vinnande av nödigt skydd mot ohälsa skall personlig skyddsutrustning av lämplig beskaffenhet tillhandahållas arbetstagaren. Denne är skyldig att använda utrustningen under arbetet samt att väl vårda den (12 §).

Om vid arbetställe missförhållande råder i något avseende som bl. a.

SoU 1972:40

anges i 10, 11 eller 12 §§ i lagen äger yrkesinspektören, där så prövas nödigt, skriftligen förelägga arbetsgivaren att inom utsatt skälig tid vidta viss åtgärd för att avhjälpa missförhållandet eller också skriftligen förbjuda arbetsgivaren att efter utsatt skälig tid bedriva visst arbete eller använda visst ämne eller material eller viss arbetsmetod utan att iakttaga av yrkesinspektören meddelat angivet villkor (53 §). På anmodan av arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektör är arbetsgivare pliktig att föranstalta om undersökning av ämne eller material som han använder eller framställer i sin verksamhet för att utröna huruvida ämnet eller materialet innebär fara för att hos honom sysselsatt arbetstagare ådrager sig ohälsa i arbetet (59 §).

I arbetarskyddskungörelsen stadgas bl. a. att arbetsgivare skall tillse att hos honom sysselsatta arbetstagare erhåller kännedom om de särskilda risker för ohälsa som är förbundna med arbetet samt, där så erfordras, meddela de föreskrifter och förhållningsregler som arbetstagare skall iakttaga för att undgå dessa risker (1 §). Vid arbetsplats där bl. a. damm sprids i en för arbetstagarna skadlig eller besvärande mängd skall i den mån det är möjligt arbetsprocessen utföras i sluten apparat eller arbetet förläggas till avskild lokal eller inbyggd plats. Om så ej kan ske, skall tillfredsställande anordningar för uppsamling och bortförande eller oskadliggörande på annat sätt av dammet såvitt möjligt anbringas vid den plats där sådan luftförorening uppstår och kan spridas (24 § första stycket). 1 24 § andra stycket stadgas att utsugningsanordning inte får förläggas på sådant sätt att arbetstagare genom förorenad luft därifrån utsätts för påverkan som avses i första stycket. Finns visst arbete eller visst slag av arbete medföra särskild fara för ohälsa på grund av förekomsten av damm etc. äger arbetarskyddsstyrelsen som villkor för arbetstagares användande i arbetet föreskriva att undersökning av luftförhållandena skall ske. Styrelsen bestämmer då omfattningen av undersökningen och meddelar även i övrigt erforderliga föreskrifter rörande undersökningens genomförande (24 § tredje stycket). Vid arbete, där gift eller annan hälsofarlig vara kommer till användning eller där arbetsförhållandena eljest kan medföra förgiftnings- eller smittofara, skall betryggande skyddsåtgärder vara vidtagna. Gift eller annan hälsofarlig vara skall, i den mån så med hänsyn till förhållandena skäligen kan ske, ersättas med icke hälsofarlig eller mindre hälsofarlig vara (25 §). Ordning och renlighet skall iakttas såväl beträffande arbetslokaler som inredning, maskiner etc. Rengöring och städning av arbetslokaler skall ske dagligen. Därutöver skall storrengöring av arbetslokalerna ske regelbundet. Vid sopning skall tillses att damm inte onödigtvis sprids. Sopor, spån eller annat avfall skall på lämpligt sätt uppsamlas och bortföras (28 §). Personlig skyddsutrustning såsom andningsskydd m. m. skall, i den mån arbetarskyddsstyrelsen så föreskriver, vara godkänd av styrelsen (29 §). Då så är möjligt skall den tid, varunder arbetstagare används till arbete som medför särskild hälsofara, tillbörligen inskränkas genom att han sätts till annat ej hälsofarligt arbete viss tid varje arbetsdag eller vecka eller under längre perioder (30 §).

SoU1972:40

7 I kungörelsen (1966:521) om förbud att använda minderårig till vissa arbeten stadgas att till arbete som anges i en vid kungörelsen fogad förteckning får arbetstagare under 18 år (minderårig) användas endast i den mån som följer av förteckningen (1 §). Enligt denna förteckning får minderårig inte användas till bl. a. utvinning, bearbetning eller blandning av kvarts- eller asbesthaltigt material. Vidare anges att minderårig inte får användas till annat handhavande av sådant material i fall där damm uppkommer eller sprids i farlig mängd (punkt 1 i förteckningen).

I kungörelsen (1949:211) om läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar stadgas att om visst arbete finnes medföra särskild fara för uppkomst av bl. a. dammlunga (pneumokonios) hos arbetstagarna, skall arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med medicinalstyrelsen (numera socialstyrelsen) föreskriva att arbetstagare inte får användas därtill med mindre han vid läkarundersökning befunnits inte förete sjuklighet eller svaghet, som kan anses göra honom särskilt mottaglig för den med arbetet förbundna hälsofaran. Sådan läkarundersökning skall företas inom viss skälig tid innan arbetstagare anställs (1 §). I fråga om arbete, som nu sagts, har arbetarskyddsstyrelsen vidare att efter samråd med medicinalstyrelsen föreskriva att arbetstagare, som används till sådant arbete, skall underkastas periodisk läkarbesiktning. Tiden mellan två på varandra följande läkarbesiktningar fastställs av arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med medicinalstyrelsen (2 §).

Med stöd av bestämmelserna i sistnämnda kungörelse har arbetarskyddsstyrelsen åren 1964, 1965, 1968 och 1970 beslutat om att sådan läkarundersökning och läkarbesiktning mot asbestos, som anges i kungörelsen, skall äga rum beträffande flera slags arbeten vid ett flertal arbetsställen.

Med stöd av bestämmelserna i 74 § arbetarskyddslagen har arbetarskyddsstyrelsen år 1964 utfärdat ”Anvisningar angående skydd mot yrkesfara vid arbete med asbest” nr 52 och år 1966 ”Bygganvisningar” nr 32, i vilka sistnämnda anvisningar även arbete med asbest berörs. Bygganvisningarna har varit föremål för omarbetning. Nya bygganvisningar fastställdes i juni 1972 och skall tillämpas från och med den 1 mars 1973. Anvisningarna angående skydd mot yrkesfara vid arbete med asbest beräknas bli omarbetade under år 1973.

Tillsyn över efterlevnaden av arbetarskyddslagen och med stöd av lagen meddelade föreskrifter utövas, under arbetarkyddsstyrelsens överinseende och ledning, av yrkesinspektionen, främst den allmänna yrkesinspektionen. Denna är fördelad på elva distrikt, vart och ett under ledning av en yrkesinspektör. I varje distrikt finns bl. a. två tjänstemän (yrkeshygieniker) med särskild uppgift att utföra tekniskt-yrkeshygieniska mätningar och att biträda vid handläggningen av yrkeshygieniska frågor. I varje distrikt finns dessutom minst en deltidsanställd läkare för

1 ** Riksdagen 1972. 12 sami. Nr 40

SoU 1972:40

tillsynsfrågor som kräver medicinsk bedömning och för uppföljning av yrkessjukdomarnas förekomst och utveckling.

Arbetsmedicinska institutet — som haft till uppgift att bedriva utredningsarbete, forskning och undervisning inom arbetsmedicin, yrkeshygien, arbetspsykologi och arbetsfysiologi, däri inbegripet utredningsuppdrag från myndigheter, organisationer, företag och enskilda — har från och med den 1 juli 1972 integrerats i arbetarskyddsstyrelsen.

Bestämmelser om arbete med asbest i Danmark, Finland och Norge

I Danmark har Direktoratet for Arbejdstilsynet år 1970 lämnat anvisningar beträffande arbete med asbest och asbesthaltigt material. Där har även genom en kungörelse i januari 1972 meddelats förbud mot användande av asbest till vissa former av isolering. Syftet med denna kungörelse lär huvudsakligen ha varit att vid arbete med isolering av fjärrvärmeledningar i kulvertar och vid isolering av rör m. m. på fartyg asbest inte skulle få användas. Den huvudsakliga anledningen till detta förbud var den kraftiga dammbildning som uppstod i dessa slutna utrymmen då isoleringen skulle avlägsnas för reparationer eller dylikt.

I Finland finns ingen lagstiftning och inga särskilda anvisningar.

I Norge finns inte någon särskild lagstiftning mot arbete med asbest. Anvisningar till förebyggande av asbestos har meddelats.

Hygieniska gränsvärden

Beträffande risken för asbestos anses medicinska förutsättningar föreligga för att man skall kunna ange ett hygieniskt gränsvärde. Vad gäller risken för bronchialcancer anses det betydligt svårare att på vetenskaplig grund kunna ange något sådant värde och i fråga om mesoteliom anses i stort sett förutsättningar saknas för att ange något medicinskt välgrundat hygieniskt gränsvärde.

Som hygieniskt gränsvärde tillämpas för närvarande i praktiken i Sverige, Danmark och Norge ett värde om 2 fibrer, större än 0,005 mm i längd, per cm3 luft. Motsvarande värde i Finland är 5 fibrer per cm3 luft.

Värdet 2 fibrer per cm3 luft anges överensstämma i huvudsak med i England tillämpat hygieniskt gränsvärde under det att 5 fibrer per cm3 rekommenderas av American Conference of Governmental Industrial Hygienists. I England uppges värdena gälla krysotil, amosit och antofyllit under det att för krokidolit endast tiondedelen anses acceptabel.

SoU1972:40

9 Utredningar

Utredning inom arbetarskyddsstyreisen

År 1969 igångsattes vid arbetsmedicinska institutet ett undersökningsprojekt om asbestos med syfte att halten av asbestfibrer vid olika slags arbetsplatser skulle mätas. Mätningarna som numera är i stort sett avslutade har huvudsakligen skett vid tillverkning av fog- och tätningsmassor (vilka främst används inom byggnadsindustrin), vid tillverkning av asbestcementprodukter, vid tillverkning av bromsband, vid renovering av bromsbackar, inom varvsindustrin, vid asbestsprutning inom byggnadsindustrin samt vid isoleringsarbeten i övrigt (av rör m. m.). En arbetsgrupp inom arbetarskyddsstyrelsen, i vilken arbetsmedicinska institutet numera integrerats, skall på grundval av resultaten av mätningarna utarbeta förslag till nya anvisningar om skydd mot yrkesfara vid arbete med asbest. Nya anvisningar beräknas bli fastställda av styrelsen under år 1973 (se s. 7).

Utredningen angående forskningsverksamhet inom arbetsmiljöområdet, m. m.

Med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1971 tillkallade chefen för socialdepartementet en sakkunnig med uppdrag att, i avvaktan på att en styrelse för den arbetarskyddsfond — om vars bildande statsmakterna fattade beslut år 1971 (prop. 1971:22, SfU 1971: 17) — skulle träda i verksamhet, göra en närmare utredning angående forskningsverksamheten inom arbetsmiljöområdet, avsedd att utgöra ett underlag för fondens kommande verksamhet.

Till fullgörande av sitt uppdrag har utredningen, som antog namnet ”Utredningen angående forskningsverksamheten inom arbetsmiljöområdet” i april månad 1972 till chefen för socialdepartementet avgivit ett stencilerat betänkande ”Forskningsverksamheten inom arbetsmiljöområdet — förslag till riktlinjer för arbetarskyddsfonden” (Ds S 1972: 2).

Utredningen har gjort en prioritering av de forskningsområden som bör stödjas av arbetarskyddsfonden. Härvid har ett urval gjorts av ett trettiotal problem eller problemområden. Av dessa har elva ansetts som särskilt angelägna. Bland dessa särskilt angelägna områden upptas teknisk eliminationsteknik för luftföroreningar.

Utredningen har i ett avsnitt i betänkandet om redovisade behov och framställda önskemål beträffande arbetsvetenskaplig forskning bl. a. anfört att behov av ytterligare forskning angående hälsorisker i samband med exposition för bl. a. asbest har påpekats samt att forskning också behövs såväl med avseende på eventuellt skadliga effekter som i fråga om tekniska eliminationsåtgärder.

SoU 1972:40

10 Miljökontrollutredningen

Den av chefen för jordbruksdepartementet efter bemyndigande av Kungl. Majit år 1969 tillkallade miljökontrollutredningen (Jo 1970:20) har bl. a. haft i uppdrag att utreda kontrollen av miljöfarliga produkter. Till fullgörande av denna del av utredningsuppdraget har miljökontrollutredningen i april månad år 1972 till chefen för jordbruksdepartementet avgivit ett betänkande ”Lag om hälso- och miljöfarliga varor” (SOU 1972:31).

Miljökontrollutredningen anför bl. a. att gällande författningsbestämmelser för direkt kontroll av hälso- och miljöfarliga varor inte ger erforderligt skydd mot störningar eller skada i miljön samt att de många olika vägar på vilka ämnen kommer ut i miljön och svårigheterna att upptäcka dem gör det uppenbart att inte heller emissionskontrollen är effektiv. Miljökontrollutredningen anför att den därför föreslår att den nu gällande, begränsade lagstiftningen för produktkontroll ersätts av en ny lagstiftning som omfattar alla de kemiska varor som kan befaras medföra hälsofara eller skadlig verkan i miljön. Den föreslagna lagen om hälso- och miljöfarliga varor — som bl. a. avses ersätta giftförordningen (1962:702), bekämpningsmedelsförordningen (1962:703) och PCB-lagen (1971:385) — föreslås få formen av en central ramförfattning, som innehåller dels allmänna och grundläggande principbestämmelser om förutsättningarna för import, tillverkning, handel eller annan hantering av sådana varor, dels bemyndigande att i administrativ ordning utfärda särskilda tillämpningsförfattningar och föreskrifter.

Den föreslagna lagen skall enligt 1 § vara tillämplig på hälso- och miljöfarliga varor, varmed avses ämnen och beredningar som med hänsyn till egenskaper och hantering kan befaras medföra förgiftning eller annan skada hos människor eller skadlig verkan i miljön. Avgränsningen innebär, att lagen skall kunna ge skydd mot kemiska eller fysikalisk-kemiska effekter. Härjämte föreslås emellertid Kungl. Majit enligt 2 § få fullmakt att tillämpa den föreslagna lagens bestämmelser även på andra varor än de kemiska om det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Genom det föreslagna bemyndigandet skall Kungl. Majit ges möjlighet att, om framdeles behov därav skulle uppkomma, göra ingripanden i form av förbud eller andra restriktioner beträffande material och andra produkter som kan ha från hälso- och miljöskyddssynpunkt negativa kemiska, fysikalis-kemiska, mekaniska och andra verkningar. Som exempel på att arbeten med vissa varor kan innebära risk för skada på rent fysikalisk eller mekanisk väg utan att varan i sig själv reagerar kemiskt eller fysikaliskt-kemiskt anger miljökontrollutredningen silikos och asbestos, därvid den primära verkan är att rent fysikaliska skador framkallas i lungvävnaderna.

Som grundläggande villkor när någon hanterar en vara av hälso- och miljöfarlig karaktär fastslås i 5 § lagförslaget att den som hanterar hälsooch miljöfarliga varor skall vidta alla de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som kan fordras för att hindra eller motverka att varorna får skadlig verkan.

SoU 1972:40

11 Bestämmelser som finns i andra författningar om ämnen och beredningar till skydd mot skada på människor och miljö, t. ex. i arbetarskyddslagstiftning avses skola gälla vid sidan av stadgandena i den föreslagna lagen.

Högsta tillsynen över efterlevnaden av den föreslagna lagen föreslås skola utövas av statens naturvårdsverk.

Remissbehandling av miljökontrollutredningens här ifrågavarande betänkande är avslutad. Fortsatt beredning av ärendet pågår inom Kungl. Maj:ts kansli.

A rbetsm iljöu tre J ningen

Arbetsmiljöutredningen (S 1970:35) tillkallades av chefen för socialdepartementet enligt ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1970. Utredningen har i uppdrag att företa en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen.

Enligt direktiven skall översynen syfta till en lagstiftning som svarar för en breddad målsättning för arbetarskyddet och som allmänt sett ger ett tillfredsställande underlag för vidgade insatser mot hälsofarliga arbetsmiljöer. Utredningen skall pröva möjligheterna att genom skärpt eller annars ändrad lagstiftning bidra till att undanröja eller minska yrkesriskerna. En väsentlig uppgift för utredningen anges vara att uppmärksamma yrkesfaror — ofta av helt ny typ - som hänger samman med den tekniska och strukturella utvecklingen på senare tid. Som exempel på sådana faror nämns i direktiven förgiftningsrisker på grund av olika slag av luftföroreningar. Det påpekas att en del yrkesrisker, inte minst sådana som har sitt upphov i luftföroreningar, inte kan definitivt konstateras utan att särskilda, kanske kostnadskrävande undersökningar utförs på arbetsplatsen. Utredningen skall pröva hur föreskrifterna rörande sådana undersökningar skall vara utformade och ta upp frågan om de s. k. hygieniska gränsvärdena. Utredningen skall vidare enligt direktiven se över reglerna om tillsyn genom offentliga organ och därvid ta upp till behandling arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens organisation och arbetsformer.

Remissyttranden

Yttranden över motionen har inhämtats från giftnämnden, arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmedicinska institutet, Sveriges industriförbund samt Svenska byggnadsarbetareförbundet.

Arbetsmedicinska institutet har från och med den 1 juli 1972 integrerats i arbetarskyddsstyrelsen.

Till Sveriges industriförbunds yttrande har fogats yttranden av Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges kemiska industrikontor och Sveriges varvsindustriförening, vilka yttranden Industriförbundet åberopat.

SoU1972:40

12 Sveriges varvsindustriförening har i sin tur som sitt yttrande åberopat ett bifogat yttrande av Varvsindustriföreningens representant i arbetarskyddsfrågor, direktören I. Nordén, AB Götaverken, samt till direktören Nordéns yttrande fogade yttranden från ett antal av Varvsindustriföreningens medlemmar.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen har angivit att den samrått med Bygghälsan (”Byggnadsindustrins stiftelse för arbetarskydd och företagshälsovård”).

Härjämte har inkommit dels ett yttrande av överstyrelsen för ekonomiskt försvar, till vilket fogats ett yttrande av Svenska bromsbandsfabriken AB, dels yttrande av Föreningen Sveriges industriförnödenhetsleverantörer, dels yttranden av vissa företag. Nu nämnd förening ansluter sig helt till Industriförbundets yttrande.

Sammanfattning

För förbud mot användning av asbest uttalar sig Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

Byggnadsarbetareförbundet anser att ett generellt förbud mot användning av asbest inom byggnadsindustrin bör införas. Om ett generellt förbud inte anses möjligt, bör ett förbud mot asbest i fri form ovillkorligen införas och en skärpning ske av lagstiftningen i fråga om asbest i bunden form.

Byggnadsentreprenörföreningen tillstyrker motionen i vad avser förbud mot användning av asbest i fri form på byggarbetsplatser men avstyrker motionen i vad avser förbud mot övrig användning av asbest.

I yttrandena i övrigt tillstyrkes inte förbud mot användning av asbest. Arbetarskyddsstyrelsen framhåller att där asbest på tillfredsställande sätt kan ersättas av annat ofarligt material bör detta ske. En dylik ståndpunkt framförs jämväl i en del av de övriga yttrandena.

Hälsorisker vid användning av asbest

Arbetarskyddsstyrelsen anför att på vetenskapens nuvarande ståndpunkt finns inte tillräckliga kunskaper om asbestens tumörframkallande egenskaper för att man med full säkerhet skall kunna fastställa hur omfattande förekomsten är av tumörsjukdomar som betingas av exposition för asbest. Det förhåller sig nämligen så, anför styrelsen, att de tumörer som det här är fråga om även förekommer hos personer utan tidigare känd kontakt med asbest, vilket tyder på att dessa tumörer kan uppkomma även av andra orsaker. Vidare anförs att bedömningen även försvåras av att tumörer, som sätts i samband med asbest, kan konstateras först många år efter påbörjad asbestexposition.

Arbetarskyddsstyrelsen uttalar att även i fråga om verkningsmekanismen för asbestens olika sjukdomsframkallande effekter är de nuvarande kunskaperna ofullständiga. Det anförs att asbestmaterialets kemis -

SoU 1972:40

ka och mineralogiska sammansättning och asbestpartiklarnas eller -fibrernas form har inflytande på asbestens biologiska egenskaper men att betydelsen av dessa faktorer inte är klarlagd.

Arbetarskyddsstyrelsen påpekar att någon officiell, svensk statistik, där man med säkerhet kan utläsa förekomsten av yrkesbetingad asbestos, bronchialcancer eller mesoteliom inte finns. Styrelsen omnämner att den från riksförsäkringsverket inhämtat, att anmälningar om asbestos i mycket ringa omfattning varit föremål för prövning angående ersättning enligt yrkesskadeförsäkringslagen och att dessa anmälningar, ca 300, endast i undantagsfall föranlett beslut om ersättning; under femårsperioden 1965 — 1969 hade beslutats om ersättning i fyra fall och under år 1970 i fyra fall. Det hade vidare inhämtats att en viss ökning av antalet anmälningar om asbestbetingade lungförändringar inklusive pleura plaques under senare tid kunnat konstateras. Vad angår mesoteliom hade ett fåtal anmälningar inkommit. Någon ersättning hade ännu inte föranletts av dessa anmälningar.

I fråga om i motionen refererade iakttagelser om riklig förekomst av s. k. asbestkroppar i lungorna hos allmänheten, vilket skulle tyda på att asbesten skulle vara en hälsorisk även för den som ej sysslar med asbestarbeten, framhåller arbetarskyddsstyrelsen, att tolkningen av dessa undersökningsfynd försvåras av att även andra material och ämnen än asbest kan föranleda uppkomsten av ”asbestkroppar”. Flera specialister har, anförs det, därför hävdat att benämningen ”asbestkroppar” bör användas på dessa bildningar endast i de fall där det kan antas med säkerhet att de förorsakas av just asbest. Arbetarskyddsstyrelsen påpekar att det därför finns ett stort behov av ytterligare information om dessa bildningars natur och förekomst innan man kan göra en tolkning av deras innebörd och en bedömning av deras betydelse som hälsorisk för allmänheten.

Arbetsmedicinska institutet anför att sjukdomen asbestos varit känd sedan början av seklet och att under senare år nya aspekter på sjukdomen kommit fram — lungsäcksförändringar som i och för sig är tämligen ofarliga förekommer i större omfattning hos asbestexponerade än hos icke exponerade grupper. Institutet påpekar att det emellertid bör framhållas att dessa förändringar inte är patognomona för asbest, dvs. de kan uppkomma också av andra orsaker. Viktigast är, påpekas det vidare, att man under de senaste decennierna fått klara indikationer på att asbest kan orsaka elakartade tumörer, som kan uppträda ganska lång tid efter en asbestexposition.

Svenska byggnadsarbetareförbundet framhåller att asbest otvivelaktigt utgör ett mycket farligt material ur hälsosynpunkt för såväl dem som arbetar med materialet som de personer som i övrigt kan komma att bli föremål för asbestexposition. Byggnadsarbetareförbundet anför att det är klart medicinskt verifierat att asbest ger upphov till den mycket svåra

SoU1972:40

sjukdomen asbestos och även andra lungsjukdomar, att asbest därutöver är cancerframkallande samt att symtomen på nu nämnda sjukdomar yttrar sig som regel först efter en lång tid (20—30 år) efter första exponeringen. Byggnadsarbetareförbundet påpekar att i detta förhållande ligger en uppbenbar risk, nämligen att man invaggas i en falsk säkerhet om materialets inverkan på individen.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen anför att för asbestsprutning och övrig användning av asbest i fri form på byggnadsplatserna är hälsoriskerna enligt litteraturen och företagna undersökningar klart dokumenterade. Härvid påpekas att kombinationen av exponering för asbestdamm och rökning sannolikt medför risk för lungcancer och att den ökade lungcancerrisken uppenbarligen föreligger redan vid låga asbesthalter men framkommer först efter lång latenstid, 20-30 år. Vid hög asbestkoncentration, anförs det vidare, tillkommer risken för asbestos, som dock ej kräver denna långa latenstid.

Sveriges industriförbund omnämner att misstankar framförts att den asbest som vid inbromsning av bilar frigörs från bromsbanden skulle kunna orsaka asbestos men att beräkningar emellertid visat att det krävs tjugoåtta års inandning av New York-luften för att nå upp till samma mängd som en arbetare gör under en arbetsdag i en hygieniskt godkänd asbestbearbetande industri.

Industriförbundet anför att enligt förbundets mening leder motionens innehåll till den missuppfattningen att all asbesthantering är förknippad med en betydande och okontrollerad dammalstring men att det enligt förbundets uppfattning och erfarenhet inte är någon generellt giltig slutsats. Det påpekas att det vid arbetsprocesser i Sverige visat sig möjligt att med relativt enkla medel kontrollera uppkomst och spridning av damm och hålla koncentrationen under föreskrivna hygieniska gränsvärden, att detta är generellt för alla industrier där asbest används i Sverige och att detta resultat uppnåtts tack vare en konsekvent genomförd inkapsling av olika arbetsoperationer kombinerad med en kontrollerad ventilation. Vidare påpekas att regelbundet återkommande mätningar av dammkoncentrationen vid olika arbetsplatser görs liksom årligen återkommande hälsokontroller av den inblandade personalen.

Sveriges kemiska industrikontor anför att det torde finnas få material som från arbetarskyddssynpunkt undersökts så väl som asbest. Att det trots detta fortfarande inträffar vissa asbestosfall beror på, anförs det, att symtomen inte yttrar sig förrän 15-20 år eller i vissa fall längre tid efter första exponeringen. De sjukdomsfall som nu inrapporteras kan, anförs det vidare, sålunda ofta härledas till de arbetarskyddsförhållanden som rådde under 1940- och 1950-talen, förhållanden som ingalunda kan jämföras med vad som i dag gäller i den asbestbearbetande industrin.

SoU 1972: 40

15 Behovet av asbest inom byggnadsindustrin

Svenska byggnadsarbetareförbundet anför att det måste anses fastslaget, att asbest eller asbesthaltiga material inom byggnadsindustrin inte av vare sig tekniska eller ekonomiska skäl behöver komma till användning, eftersom fullgoda ersättningsmaterial finns.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen anför att tänkbara ersättningsprodukter till asbest som isolermaterial är glasull, mineralull, expanderad glimmer och gips men att frågan om vilka hälsorisker, som är förknippade med dessa material, emellertid i dag inte kan besvaras. Eftersom latenstiderna även här kan vara långa, krävs det, säger Byggnadsentreprenörföreningen, omfattande och systematiska undersökningar för att klarlägga samband mellan användningen av ett visst material och eventuellt ökad frekvens av vissa sjukdomar. Det är, påpekas det, således nödvändigt att gå försiktigt fram.

Behovet av asbest inom varvsindustrin

I det a\ Sveriges varvsindustriförening åberopade yttrandet av direktören Nordén, vilket yttrande anges vara en sammanfattning av inställningen hos vederbörande varv, anförs att asbest i lös form (sprutasbest o. d.) har undantagslöst ersatts med annat material samt att användning av asbest i denna form inte kommer att börja på nytt.

Beträffande asbest i plattor — som anges användas som brandskyddande beklädnad av skott, bordläggning och tak — anförs att eftersom svensk varvsindustri arbetar med en internationell kundkrets är det inte alltid möjligt för varvet som leverantör att slippa ifrån användningen av asbest i denna form även om varven från början specificerat annat material.

I fråga om asbest i bunden form i packningsmaterial o. d. anges att det för närvarande inte finns någon klar ersättningsmöjlighet. Det sägs också att man har svårt att inse riskerna med asbest i denna form.

Behovet av asbest inom järn- och stålindustrin m. m.

Enligt Sveriges industriförbund kan det i flera fall då asbest kommer till användning inom järn- och stålindustrin vara möjligt att ersätta asbest med andra likvärdiga material. Det anförs att det t. ex. på senare tid framkommit material på aluminiumsilikatbas med asbestens formbarhet och isolerförmåga men att dessa material dock inte har samma mekaniska hållfasthet som asbest, varför de inte kan ersätta asbest i skyddskläder. Vidare anförs att Jernkontoret framhållit att användningen av asbest minskat kraftigt på senare år och att fullgoda ersättningsmaterial framkommit, vilket inneburit att några järnverk helt kunnat frångå

SoU 1972:40

asbest. Industriförbundet påpekar emellertid att asbest dock fortfarande måste användas för vissa speciella ändamål.

Industriförbundet framhåller att ett förbud mot att använda asbestpapper inom värme- och fuktöverföringstekniken skulle medföra att vissa ur brandsäkerhetssynpunkt hittills oersättliga produkter skulle försvinna ur marknaden.

Behovet av asbest för friktionsbelägg

Svenska bromsbandsfabriken AB anför att eftersom det under andra världskriget visade sig nästan omöjligt att anskaffa asbest, som är en nödvändig råvara vid framställning av organiskt bundna bromsbelägg, gjorde man under 1940- och 1950-talen omfattande undersökningar för att finna ett ersättningsmaterial för asbest dock utan att lyckas finna sådant.

Svenska bromsbandsfabriken AB omnämner att för ett antal år sedan släppte en bilfabrikant ut ett antal bilarmed bromsbelägg av sintrad metall men tvingades — då dessa bromsbelägg visade sig vara behäftade med flera olämpliga egenskaper — återgå till organiskt bundna bromsbelägg. Vidare omnämns att på moderna flygplan, både trafikflygplan och militärflygplan, förekommer både organiskt bundna och sintrade friktionsbelägg och att även härvid de organiskt bundna beläggen visat sig ha många fördelar. Härjämte framhålls att till bromsarna på järnvägsvagnar används mer och mer organiska bromsblock i stället för gjutjärnsblock och att en av fördelarna med detta är att någon gnistbildning inte förekommer under inbromsning som med gjutjärnsblock.

Sveriges industriförbund anför i stort sett detsamma som Svenska bromsbandsfabriken AB.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar anför med åberopande av yttrandet av Svenska bromsbandsfabriken AB att asbest — i varje fall med nuvarande teknik — är ett nödvändigt material inom bromsbeläggområdet.

Behovet av asbest i övrigt

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar anför — efter att ha framhållit behovet av asbest för bromsbelägg — att det också finns andra områden där asbest är ett från försörjningssynpunkt oundgängligt material och att ett viktigt sådant område är packningar till gengasverk. Att i ett beredskapsläge med drivmedelsbrist övergå till gengasdrift — för vilket ändamål betydande resurser satsats — är inte möjligt utan asbestpackningar i olika former, framhålls det.

Överstyrelsen anför vidare att asbestens betydelse från beredskapssynpunkt även framgår av att överstyrelsen beredskapslagrar inte oväsent -

SoU 1972:40

liga kvantiteter i form av fibrer, garn och plattor främst avsedda för bromsbelägg, packningar och vissa isoleringsändamål men att överstyrelsen emellertid räknar med att asbest för en del områden, främst inom byggnadsindustrin, i ett beredskapsläge skall kunna ersättas med andra material, exempelvis gips och glasfiber.

Sveriges kemiska industrikontor anför — mot bakgrund till det som anförs i motionen om att asbest helt kan ersättas på många, kanske alla områden — att det tyvärr visat sig att så inte är fallet. Det framhålls att betydande ansträngningar nämligen gjorts och fortfarande görs i syfte att finna lämpliga ersättningsmedel med hänsyn till det relativt höga råvarupriset. Det påpekas att på vissa områden har man visserligen funnit att asbest helt eller delvis (t. ex. genom inblandning) kan ersättas med andra, billigare produkter men att asbest i de fall där det ställs mycket stora krav på hållfasthet i kombination med brandsäkerhet och resistens mot kemiska angrepp visat sig vara i stort sett oersättligt.

Om förbud mot användning av asbest

Arbetarskyddsstyrelsen påpekar att uppkomst av asbestos, bronchialcancer och mesoteliom kan endast förebyggas genom att mängden av asbesthaltigt damm hålls på en låg nivå i arbetsmiljön. I förbudsfrågan anför styrelsen följande.

Arbetarskyddsstyrelsen anser, att ett generellt förbud mot användning av asbest för närvarande ej är motiverat eller möjligt. Där asbest på ett tillfredsställande sätt kan ersättas av annat ofarligt material skall detta ske. För närvarande anser dock styrelsen att det på många områden ännu ej finnes ersättningsmaterial som i alla avseenden med hänsyn till nödvändiga egenskapskrav kan ersätta asbest vad gäller brandhärdighet, vissa mekaniska egenskaper m. m. De inskränkningar i användandet av asbest som otvivelaktigt är möjliga och önskvärda ävensom de skyddsåtgärder bl. a. även beträffande produktinformation som från medicinsk och teknisk synpunkt erfordras vid arbete med asbest och asbesthaltigt material kan enligt styrelsens mening för närvarande bäst meddelas i form av anvisningar till arbetarskyddslagen.

Arbetsmedicinska institutet anför att asbestanvändningen bör begränsas till de platser och de användningsområden, där den av tekniska skäl är oundgängligen nödvändig och där den inte kan ersättas med andra material. Institutet anför emellertid, att tills vidare torde dock asbest svårligen kunna ersättas för en del värmeskyddande uppgifter men att den - i den mån detta blir möjligt - bör utgå även i sådana sammanhang.

I förbudsfrågan anför institutet följande.

Huruvida en begränsning i användningen av asbest skall åvägabringas genom lagstiftning om förbud mot användning med vissa dispensmöjligheter eller om man skall åstadkomma en sådan begränsning genom strängare föreskrifter och strängare kontroll från arbetarskyddsverkets sida kan diskuteras. Det senare förfaringssättet har dock givit goda resultat i fråga om bl. a. bensen, kolsvavla, koltetraklorid.

SoU 1972:40

18 Giftnämnden anför att den inte haft att bedöma asbestvaror inom ramen för gällande bestämmelser och att giftnämnden därför inte ger någon detaljerad kommentar till uppgifterna i motionen. Det kan emellertid understrykas att användning av asbest innebär ett stort hygieniskt problem, anförs det.

Giftnämnden framhåller att hela asbestfrågan ter sig komplicerad och kan möjligen kräva differentierade åtgärder. Giftnämnden påpekar att arbetarskyddsstyrelsen kommer att utfärda nya anvisningar för arbete med asbest samt anför att det därefter torde lättare kunna överblickas vilka områden som över huvud taget skulle bli aktuella för sådant arbete.

Giftnämnden erinrar om att miljökontrollutredningen framlagt ett betänkande med förslag till en lag om hälso- och miljöfarliga varor och påpekar att ett av syftemålen med förslaget är enligt utredningen att täcka in hela produktområdet, med närmare angivna undantag för vissa varugrupper som nu är föremål för speciallagstiftning, samt att erforderliga bestämmelser eller beslut om konkreta varor eller varuslag inte skulle kräva stiftande av särskild lag. Miljökontrollutredningens förslag kan således i formellt hänseende sägas ”ta över” hemställan i motionen, framhåller giftnämnden.

Vad speciellt gäller spörsmål om lagstiftning till skydd för arbetstagare mot risker i arbetet kan även erinras om den sittande arbetsmiljöutredningen, anför giftnämnden vidare.

Avslutningsvis anför giftnämnden att, för den händelse gällande bestämmelser inte skulle vara till fyllest ivad gäller asbestproblematiken, får det sålunda förutsättas att frågan kommer att kunna lösas med de lagstiftningsmässiga instrument som kan förväntas på området.

Sveriges industriförbund anför att ett totalförbud mot användning av asbest skulle i fråga om järn- och stålindustrin innebära en del problem och att ett eventuellt förbud måste i varje fall under en övergångstid kombineras med ett dispensförfarande. Vad angår värme- och luftöverföringstekniken anför Industriförbundet att ett förbud mot användning av asbest i detta sammanhang skulle medföra att vissa ur brandsäkerhetssynpunkt hittills oersättliga produkter skulle försvinna ur marknaden. 1 fråga om användning av asbest i friktionsbelägg anförs att om användningen av asbest totalförbjuds är det risk för att detta skulle innebära en försämrad trafiksäkerhet. Industriförbundet anför avslutningsvis följande.

Det skulle enligt förbundets uppfattning vara synnerligen olyckligt om ett totalförbud mot asbest infördes i vårt land. Som generell åtgärd bör man liksom hittills gå vägen att via föreskrifter och säkerhetsåtgärder söka eliminera riskerna eller reducera dem till en acceptabel nivå. 1 bilagda yttranden framgår att inom vissa branscher och processer finns möjligheter att ersätta asbest med fullgoda alternativ. Här bör självklart denna utveckling fortsätta i samverkan mellan berörda organisationer och myndigheter.

Svenska bromsbandsfabriken AB, vars yttrande åberopats av överstyrelsen för ekonomiskt försvar, anför att alla de moderna trafikmedlen

SoU1972:40

mer eller mindre är beroende av organiskt bundna friktionsbelägg. Om användning av asbest förbjuds i vårt land, skulle detta, framhålls det, innebära en katastrofal försämring av trafiksäkerheten i vårt land.

Sveriges kemiska industrikontor anför att importen av asbest varit i stort sett oförändrad sedan mitten av 1950-talet och vad gäller asbesthaltiga produkter stadigt sjunkande, att ersättningsprodukter finns endast för vissa begränsade användningsområden samt att en omfattande erfarenhet inom och utom landet visar att hantering av asbest, under förutsättning att vissa yrkeshygieniska förhållningsregler iakttages, inte medför några risker, vare sig för den direkt utsatta personalen eller personer i omgivningen Med hänsyn härtill, anförs det vidare, finner Kemikontoret det inte motiverat att införa ett förbud mot användningen av asbest.

Sveriges varvsindustriförening åberopar som sitt yttrande ett uttalande från varvshåll att varvsindustrin är fullt medveten om riskerna med asbest och strävar mot att finna andra material som kan användas i stället men anser det vara olyckligt om man genom lagstiftning skulle få ett onyanserat förbud mot användning av asbest.

Vidare åberopar Varvsindustriföreningen ett uttalande från varvshåll om att ett ensidigt beslut om totalförbud mot användning eller hantering av asbestmaterial i bunden form i Sverige kan ge till resultat, att redarna beställer sina fartyg i länder som ej har dylika bestämmelser, och detta kan i så fall resultera i minskad sysselsättning för bl. a. varven. Mot denna bakgrund måste internationella överenskommelser göras, hävdas det från varvshåll.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen anför sammanfattningsvis att den tillstyrker motionen i vad avser förbud mot användning av asbest i fri form på byggarbetsplatser, avstyrker motionen i vad avser förbud mot övrig användning av asbest samt förordar att alternativa åtgärder prövas för att eliminera hälsoriskerna i samband med användning av asbesthaltiga material på byggarbetsplatser.

Byggnadsentreprenörföreningen anför som motivering bl. a. följande.

Även om hälsoriskerna för ersättningsmaterialen således ej är utredda, anser vi, att användningen av asbest i fri form på byggarbetsplatserna innebär så stora hälsorisker, att vi tillstyrker motionen i denna del. 1 detta sammanhang bör nämnas, att ett danskt förbud mot användning av asbest till vissa former av isolering gäller från den 1 mars i år.

Beträffande den asbest som kommer i bunden form till byggplatsen kan självfallet hävdas, att den i ett tidigare tillverkningsled existerat i fri form. Möjligheterna att lösa dammningsproblemen på ett betryggande sätt torde dock vara betydligt större inom den stationära industrin än inom byggnadsindustrin, varför ett förbud mot användning av asbest som råvara vid industriell tillverkning ter sig tveksamt, lin viss risk för byggnadsarbetare kan föreligga när asbestprodukter bearbetas på arbetsplatsen. Frågan har ej utretts, men eventuella negativa effekter torde

SoU1972:40

kunna mötas genom andra åtgärder än ett totalförbud mot asbest. Nya och från dammningssynpunkt bättre bearbetningsmetoder bör kunna utvecklas. Genom ökad förtillverkningsgrad kan dessutom behovet av bearbetning minskas. Där utöver kan finnas behov av mer detaljerade anvisningar beträffande t. ex. bearbetning av asbestcementprodukter på byggarbetsplatserna.

Svenska byggnadsarbetareförbundet uttalar sig sammanfattningsvis för att ett generellt förbud mot användning av asbest inom byggnadsindustrin införs, att — om detta ej anses möjligt — förbud mot asbest i fri form ovillkorligen genomförs, att i fråga om asbest i bunden form lagstiftningen skärps, att lagstiftningen kompletteras med regler för arbete inom äldre bebyggelse där asbest förekommer, att läkarkontrollen utökas, att obligatorisk damm-mätning införs samt att fastställda hygieniska gränsvärden inte får överskridas.

Byggnadsarbetareförbundet anför att det inte anser sig kunna bedöma asbestens risker och möjligheterna till ersättningsmaterial utanför byggnadsindustrins verksamhetsområde.

Till närmare motivering för sina uttalanden anför Byggnadsarbetareförbundet bl. a. följande.

Motionen avser ett kategoriskt förbud. Såvitt gäller arbete med asbest eller asbesthaltigt material inom byggnadsindustrin är detta enligt de intentioner, som bl. a. vårt förbund sedan många år arbetat efter. Ett förbud av det slag motionen avser löser dock ingalunda problemen så länge vi har asbest i befintligt byggnadsbestånd. Frågor om hälsorisken vid användning av asbest måste därför lösas i hela sin räckvidd med olika åtgärder.

Nuvarande arbetarskyddslagstiftning är så skriven att arbete med asbest eller asbesthaltiga material inom byggnadsindustrin endast får utföras i sådana fall där tillfredsställande resultat inte kan erhållas med annat material. Det är helt klart att nuvarande lagstiftning ej är tillräckligt restriktiv för att skapa full säkerhet för de anställda mot hälsofarliga ämnen och produkter.

Förbundet anser därför att en skärpt lagstiftning inom nu aktuellt område är motiverad. Förbundet vill därför uttala sig för att totalt förbud införes mot användning av asbest i alla former inom byggnadsindustrin. Om generellt förbud ej anses möjligt är det från förbundets sida ett oeftergivligt yrkande att asbest i fri form totalförbjudes och att asbesthaltigt material, alltså i bunden form, underkastas en strängare lagstiftning än vad fallet är i dag.

Förbundet vill även fästa uppmärksamheten på de risker som otvivelaktigt uppkommer vid ingrepp, t. ex. reparations- eller ändringsarbeten, i det äldre byggnadsbeståndet. Den asbest som använts för t. ex. isolering kommer då ut i fri form och kan förorsaka allvarliga skador. Lagstiftningen bör därför skärpas även i vad gäller dessa arbeten.

Även vid ett totalförbud mot användning av asbest inom byggnadsindustrin måste frågan om läkarkontroll av de som utsättes för asbestexposition uppmärksammas. Nuvarande bestämmelser föreskriver som bekant att arbetstagare som sysselsättes med arbete där särskild fara för asbestos finns skall undergå läkarundersökning och läkarbesiktning då Arbetarskyddsstyrelsen så föreskriver.

SoU 1972:40

21 Förbundet anser att nuvarande bestämmelser i detta avseende icke är till fyllest. Den som varit utsatt för asbestexposition bör undersökas icke endast under den tid arbetet pågår utan även fortsättningsvis. Utförligare regler härför bör utarbetas varvid kostnadsfrågan också måste beaktas.

Det är också viktigt att en kartläggning av asbestriskerna på arbetsplatserna sker. Den tekniska utvecklingen har fått fram instrument för noggrann mätning av dammkoncentrationen i luften. Därför kan i dag krav ställas på sådan mätning för att fastställa eventuell risk för uppkomst av asbestdamm. Fastställda hygieniska riktvärden får icke överskridas på sådana arbetsplatser.

Åtskilliga av dagens arbetsmiljöfrågor har internationell räckvidd. Ett totalförbud mot asbest i vårt land kommer säkert att påverka även andra länder i samma riktning. Enligt uppgift infördes i Danmark förbud mot asbest i början av innevarande år.

Det är förbundet bekant att miljökontrollutredningen i dagarna kommer att framlägga förslag till Lag om hälso- och miljöfarliga varor, som beräknas träda i kraft i juli 1973. Om vi rätt förstått lagförslagets andemening skulle det innebära skyldighet för arbetsgivare att garantera en varas ofarlighet. Den av utredningen föreslagna produktkontrollnämnden skulle dessutom få befogenheter att snabbt ingripa mot farliga ämnen m. m. Ett lagförslag i fråga om asbest bör samordnas med nyssnämnda lagförslag

Utskottet

Asbest är ett samlingsnamn för flera i naturen förekommande trådformiga silikatmineral, som ofta ligger inbäddade i berg. Asbestfibrernas längd kan variera från bråkdelen av en millimeter upp till ca 75 millimeter. Asbesten har vissa egenskaper som gör att mineralet kommit till stor användning, nämligen värmebeständighet, kemisk resistens och ljudisoleringsförmåga. Därtill kommer att fibrerna är böjliga, tänjbara och har armeringsförmåga. Den längre fibern spinns till asbestgarn och används i olika slag av vävda produkter. Den kortare fibern kommer till användning i olika slag av pressade produkter. En annan användningsform är sprutning av asbestfibrer på en yta för att åstadkomma isolering. Av det trettiotal olika asbestarter som finns är det endast ett fåtal som har någon ekonomisk betydelse. Drygt 90 procent av den totala asbestbrytningen i världen avser krysotil (vit asbest) medan omkring fem procent avser krokidolit (blå asbest) och amosit. Asbestbrytning förekommer inte i Sverige.

Importen till Sverige av asbest i obearbetat skick samt i form av hel och halvfabrikat uppgick år 1970 till 19 000 ton respektive 15 000 ton. Huvuddelen av den obearbetade asbesten används till asbestcementprodukter såsom t. ex. tak-, vägg- och golvplattor samt rör. Dessa produkter innehåller vanligen 5 — 10 procent asbest. Den obearbetade asbesten i övrigt används i bl. a. färg-, plast- och bromsbandsindustrin samt till sprutisolering inom framför allt byggnads- och varvsindustrierna. Antalet asbestprodukter beräknas uppgå till omkring 3 000.

Vid arbete med asbest alstras av de nål- eller trådformiga asbestfibrerna ett luftburet damm, som vid inandning kan förorsaka sjukliga

SoU 1972:40

förändringar i lungor och lungsäck. Mest känd av dessa sjukliga förändringar är asbestos, som är en form av dammlunga. Yrkesmässig exposition för asbestdamm kan även ge upphov till ökad förekomst av bronchialcancer och tumörer i bukhinnan (mesoteliom) samt s. k. pleura plaques (lungsäcksförkalkningar).

I arbetarskyddslagstiftningen finns bestämmelser som ålägger arbetsgivare att se till att på arbetsplatserna damm inte sprids i en för arbetstagarna skadlig eller besvärande mängd. Riskerna vid arbete med asbest har också direkt uppmärksammats i bestämmelser som utfärdats på området. Arbetarskyddsstyrelsen har sålunda meddelat särskilda anvisningar angående skydd mot yrkesfara vid arbete med asbest. Styrelsen har också utfärdat bygganvisningar, i vilka även arbete med asbest behandlas. Det bör också nämnas att föreskrifter meddelats om läkarundersökning och läkarbesiktning mot asbestos beträffande flera slags arbeten vid ett flertal arbetsställen.

1 motionen 1972:480 av herr Takman m. fl. begärs förslag till lag som förbjuder användningen av asbest. Motionärerna framhåller att de som i sitt yrkesarbete är utsatta för asbestdamm löper en betydande risk att få asbestos samt att lungcancer, tumörer i lungsäcken och tumörer i bukhinnan inte är ovanliga bland sådana personer. Vidare framhålls att användningen av asbest härjämte innebär risker även för dem som inte direkt arbetat med mineralet. Motionärerna refererar bl. a. rapporter från undersökningar i vissa storstäder i Europa, Nordamerika och Sydafrika, som visat att s. k. asbestkroppar — vilka uppstår genom att asbestfibrer i lungorna blir överdragna med ett järnrikt gyllenbrunt material — påträffats hos personer som inte varit asbestarbetare. Motionärerna påpekar att det ännu inte är allmänt känt att asbest utgör en risk även vid icke-yrkesmässig exponering för mineralet och att detta lett till att säkerhetsföreskrifter saknas även där asbest används industriellt. Det framhålls att vid rivning av byggnader asbestdamm ofta sprids vida omkring och att inte sällan de torra dammande asbestbitarna blir lekmaterial. Vidare påpekas att även vid sådana arbeten som asbestsprutning vid brandisolering, där arbetarskyddsstyrelsens anvisningar måste noggrant iakttas, både de direkt engagerade arbetarna och en vid krets av andra personer utsätts för dammkoncentrationer som överskrider det hygieniska riktvärdet. Motionärerna framhåller att asbest kan ersättas på många, kanske alla områden.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmedicinska institutet, giftnämnden, Sveriges industriförbund och Svenska byggnadsarbetareförbundet. Industriförbundet har bifogat yttranden från vissa branschorganisationer, bl. a. Svenska byggnadsentreprenörföreningen, som samrått med Bygghälsan. Yttranden har också kommit från överstyrelsen för ekonomiskt försvar, Föreningen Sveriges industriförnödenhetsleverantörer och enskilda företag.

Inte någon av de instanser som yttrat sig i ärendet biträder motionsförslaget om ett absolut förbud mot användning av asbest. Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska byggnadsentreprenör -

SoU 1972:40

föreningen förordar emellertid vissa begränsade förbud mot användning av mineralet. Genomgående framhålls i yttrandena att inom områden, där asbest på ett tillfredsställande sätt kan ersättas av annat, ofarligt material, detta bör ske. Rörande det närmare innehållet i remissyttrandena må här redovisas följande.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen tillstyrker att ett förbud införs mot användning av asbest i fri form på byggarbetsplatser, avstyrker förbud mot annan användning av asbest samt förordar att olika åtgärder prövas för att eliminera hälsoriskerna i samband med användning av asbesthaltiga material på byggarbetsplatser. Som skäl för sitt ställningstagande anför föreningen bl. a. att en viss risk för byggnadsarbetare kan föreligga när asbestprodukter bearbetas på arbetsplatsen men att eventuella negativa effekter torde kunna mötas genom andra åtgärder än ett totalförbud mot asbest. Det framhålls att nya och från dammningssynpunkt bättre bearbetningsmetoder bör kunna utvecklas, att genom ökad förtillverkningsgrad behovet av bearbetning kan minskas samt att behov kan finnas av mer detaljerade anvisningar beträffande t. ex. bearbetning av asbestcementprodukter på byggarbetsplatserna.

Svenska byggnadsarbetareförbundet förordar att ett generellt förbud mot användning av asbest inom byggnadsindustrin införs, att — om detta inte anses möjligt — förbud mot asbest i fri form ovillkorligen genomförs, att i fråga om asbest i bunden form lagstiftningen skärps, att lagstiftningen kompletteras med regler för arbete inom äldre bebyggelse där asbest förekommer, att läkarkontrollen utökas, att obligatorisk dammmätning införs och att fastställda hygieniska gränsvärden inte får överskridas. Förbundet påtalar bl. a. de risker som uppkommer vid ingrepp — t. ex. reparations- eller ändringsarbeten — i det äldre byggnadsbeståndet och anför därvid att den asbest som använts för t. ex. isolering då kommer ut i fri form och kan förorsaka allvarliga skador samt att lagstiftningen därför bör skärpas även i vad gäller dessa arbeten. Byggnadsarbetareförbundet understryker att den som varit utsatt för asbestexposition bör undersökas av läkare inte endast under den tid arbetet pågår utan även fortsättningsvis och att utförliga regler härför bör utarbetas. Vidare understryks att det är viktigt att en kartläggning av asbestriskerna på arbetsplatserna sker. Förbundet påpekar att det finns instrument för noggrann mätning av koncentrationen av damm i luften, varför krav kan ställas på sådan mätning för att fastställa eventuell risk för uppkomst av asbestdamm.

Arbetarskyddsstyrelsen anser att ett generellt förbud mot användning av asbest för närvarande inte är motiverat eller möjligt. Styrelsen anför att på områden där asbest på ett tillfredsställande sätt kan ersättas av ofarligt material detta skall ske men att styrelsen dock för närvarande anser att det på många områden inte finns ersättningsmaterial som i alla avseenden kan ersätta asbest vad gäller brandhärdighet, vissa mekaniska egenskaper m. m. Arbetarskyddsstyrelsen framhåller att de inskränkningar i användningen av asbest som otvivelaktigt är möjliga och önskvärda ävensom de skyddsåtgärder bl. a. även beträffande produktin -

SoU 1972:40

formation som från medicinsk och teknisk synpunkt erfordras vid arbete med asbest och asbesthaltigt material enligt styrelsens mening för närvarande bäst kan meddelas i form av anvisningar till arbetarskyddslagen.

Arbetsmedicinska institutet — som från senaste halvårsskifte integrerats i arbetarskyddsstyrelsen — intar samma ståndpunkt som arbetarskyddsstyrelsen beträffande användning av asbest. I frågan huruvida en begränsning i användningen av asbest skall åvägabringas genom lagstiftning eller om sådan begränsning skall åstadkommas genom strängare föreskrifter och strängare kontroll från arbetarskyddsverkets sida anför institutet att sistnämnda förfaringssätt givit goda resultat i fråga om vissa andra varor.

Såväl remissyttrandena som det vetenskapliga material, som åberopats i ärendet, visar enligt utskottets mening helt klart att framför allt hanteringen av asbest i olika arbetsprocesser utgör en betydande hälsofara. Den omständigheten att, som framgår av remissyttrandena, vår kunskap om asbestens medicinska skadeverkningar är otillräcklig utgör självfallet inte anledning till att underlåta att söka begränsa hälsoriskerna. Utskottet anser att det är motiverat med långtgående åtgärder härvidlag. Då man skall bedöma motionsyrkandet måste man emellertid också konstatera att, även om ersättningsmaterial till asbest kommit fram på många områden, det inom vissa sektorer — bl. a. sådana som är av betydelse för försvaret — ännu inte finns någon lämplig ersättning för asbest. De möjligheter som står till buds är därför enligt utskottets mening antingen att man inför ett principiellt förbud mot användning av asbest men i lagstiftningen öppnar vida dispensmöjligheter eller att man angriper problemet genom bestämmelser på arbetarskyddsområdet, där riskerna vid de olika arbetsprocesserna vägs mot angelägenheten av att man på området i fråga har tillgång till asbest. Om man väljer den sistnämnda lösningen måste naturligtvis hänsyn också tas till de risker som kan vara förknippade med användningen av de produkter, som framställs vid arbetsprocessen i fråga.

Enligt utskottets mening är det från principiell synpunkt otillfredsställande att ha en förbudslagstiftning, som innefattar långtgående dispensmöjligheter. Med hänsyn härtill och då det i fråga om användningen av andra hälsofarliga varor visat sig möjligt att med stränga arbetarskyddsföreskrifter i förening med en noggrann kontroll från arbetarskyddsverkets sida nå goda resultat, vill utskottet förorda att man även i fråga om asbest väljer detta alternativ. Utskottet får i anslutning härtill framhålla att inom arbetarskyddsstyrelsen för närvarande pågår arbete med revidering av de s. k. asbestanvisningarna, vilket avses leda fram till nya anvisningar år 1973.

Ett område som särskilt bör uppmärksammas vid den fortsatta prövningen av asbestfrågan är byggnadsindustrin, där den övervägande delen av asbesten kommer till användning. Både från arbetstagarsidan och arbetsgivarsidan har man under remissbehandlingen uttalat sig för att asbest i fri form inte skall få användas på byggarbetsplatser. Utskottet delar denna uppfattning. Även då det gäller användningen av asbest i fri

SoU 1972:40

form i andra sammanhang samt vid bearbetning av asbest i bunden form framstår en skärpning av anvisningarna som motiverad. I den mån ersättningsmaterial finns bör förbud mot användning av asbest därvid kunna inrymmas. De synpunkter som framkommit under remissbehandlingen blir självfallet av betydelse för arbetarskyddsstyrelsen såväl vid anvisningsarbetet som vid den praktiska kontrollverksamheten.

Vad gäller den i motionen upptagna frågan om hygieniska gränsvärden vill utskottet framhålla att arbetsmiljöutredningen vid fullgörandet av uppdraget att göra en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen bl. a. skall pröva hur föreskrifterna rörande undersökningar av luftföroreningar på arbetsplatser skall vara utformade och ta upp frågan om de hygieniska gränsvärdena.

Då det gäller möjligheterna att från andra än arbetarskyddssynpunkter förhindra eller reglera användningen av asbest kan anföras följande.

Miljökontrollutredningen har tidigare i år framlagt förslag till lagstiftning om hälso- och miljöfarliga varor. Lagen skall ge möjlighet för samhällsingripanden mot hanteringen av ämnen och beredningar som med hänsyn till egenskaper och hantering kan befaras medföra förgiftning eller annan skada hos människor eller skadlig verkan i miljön. Miljökontrollutredningens förslag övervägs för närvarande inom Kungl. Maj:ts kansli. Arbetarskyddslagstiftningen avses skola gälla vid sidan av den föreslagna lagstiftningen. I fråga om andra varor än kemiska - såsom t. ex. asbest — föreslås Kungl. Maj:t få fullmakt att tillämpa bestämmelserna i den föreslagna lagstiftningen om det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Vid ett genomförande av den föreslagna lagstiftningen tillskapas således effektiva möjligheter för kontroll och ingripande mot olägenheter av asbest även utanför arbetslivet. Med hänsyn till det anförda påkallar motionen inte heller i detta avseende någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972:480.

Stockholm den 6 december 1972 På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s)*, Hamrin (fp), Dahlberg (s)*, fru Skantz (s), herr Larsson i Öskevik (c), fru Sigurdsen (s), herrar Hy hander (fp), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson (c), Nordberg (s), Åkerlind (m), fröken Andersson i Stockhom (c), herrar Nisser (m) och Hagberg (vpk).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SoU 1972:40

26 Reservation

av herr Hagberg (vpk) sorn anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 24 med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 25 med ”praktiska kontrollverksamheten” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är riskerna med asbest i byggnadsindustrin men också i annan industri så klart dokumenterade att det från arbetarskyddssynpunkt är nödvändigt att förbjuda eller föreskriva villkor för import, tillverkning, saluhållande eller hantering av asbest eller vara vars miljöfarliga egenskaper betingas av att asbest ingår i varan. Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer får föreskriva att den som importerar, tillverkar eller driver handel med asbest eller vara i vilken asbest ingår måste styrka dels att för ändamålet likvärdigt material inte finns, dels att alla föreskrivna försiktighetsåtgärder vidtas mot att de som har befattning med materialet utsätts för riskerna att inandas dammet.

Utskottet finner alltså att ett principiellt förbud mot användning av asbest är nödvändigt men att dispens kan medges där så alltjämt är ofrånkomligt och där betryggande åtgärder vidtas för att förebygga skadeverkningar.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionen 1972:480 hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till lag som förbjuder användningen av asbest.