Civilutskottets betänkande i anledning av motion om ett gemensamt planeringsorgan för Malmöhus län och Kristianstads län
CU 1973:25
5 Nr 25
Civilutskottets betänkande i anledning av motion om ett gemensamt planeringsorgan för Malmöhus län och Kristianstads län.
Motionen
I motionen 1973:1565 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att ett gemensamt planeringsorgan mellan länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads län tillsätts.
Gällande ordning m. m.
Länsindelningsutredningen föreslog (SOU 1967:23) en ny länsindelning som skulle minska antalet län till 15. I förslaget ingick bildandet av ett Skåne län, omfattande Malmöhus län, Kristianstads län samt vissa delar av Blekinge län och Hallands län. Utredningen anförde bl. a.:
Den utveckling som kan emotses i fråga om folkmängd, bebyggelse för fast bosättning och fritid samt näringsliv och trafik — en utveckling som med största sannolikhet kommer att accentueras i och med tillkomsten av fasta förbindelser med Danmark — kräver såsom vi ser saken en samordnad planering för hela Skåne. En sådan samordning måste med hänsyn bland annat till befolkningens lokalisering även vara önskvärd ur sjukvårdssynpunkt. Detta bestyrkes ju för övrigt av att, såsom tidigare omnämnts, en kommitté tillsatts med uppgift att utreda frågan om bildande av en för hela Skåneregionen gemensam planeringsnämnd på sjukvårdens område. Vi har därför ansett den lämpligaste lösningen vara att nuvarande Malmöhus och Kristianstads län sammanförs till ett Skånelän.
Lagberedningen tillsattes år 1970 och beräknas kunna lägga fram ett principbetänkande år 1974. Beredningen skall på grundval av olika vid slutet av 1960-talet avslutade utredningar, bl. a. länsindelningsutredningen, länsförvaltningsutredningen och länsdemokratiutredningen, bereda frågor om den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation. Beredningen har att ta ställning till bl. a. fördelningen i stort av samhällsuppgifter mellan stat och kommun samt mellan centrala och regionala organ inom den statliga sektorn, inom vilken sektor en lämplig decentralisering bör övervägas. Som ett resultat av sina överväganden har beredningen att lägga fram förslag till organisation för samhällsverksamheten på regional nivå. I anslutning härtill skall beredningen ta upp frågan om lämpliga geografiska arbetsområden för såväl den sekundärkommunala verksamheten som den decentraliserade statliga förvaltningen.
CU 1973:25
6 I en kommuniké den 11 april 1973 har beredningen anfört bl. a. följande:
När det gäller frågan om geografiska verksamhetsområden håller länsberedningen f. n. på att undersöka om det kan vara lämpligt att dela upp den regionala verksamheten i två olika grupper. Främst när det gäller översiktlig samhällsplanering, t. ex. arbetsmarknadspolitisk planering, vägplanering, naturvårdsplanering etc., har krav ställts på arbetsområden som är större än många av de nuvarande länen. Sådana uppgifter skulle då sammanföras till härför lämpade regioner, till antalet färre än nuvarande län. För övriga uppgifter som bör utföras på länsnivån skulle däremot alltjämt finnas en organisation knuten till i stort sett nuvarande län. Denna organisation, som personalmässigt är den avgjort största delen av den regionala förvaltningen, skulle alltså finnas kvar i samtliga nuvarande residensstäder. Justeringar av länsgränserna kan emellertid övervägas i sådana fall där invånarna i en kommun har starkare anknytning till residensstaden i ett annat län än det kommunen nu tillhör.
Genom beslut av 1970 års riksdag drogs riktlinjer upp för nuvarande organisation av länsstyrelserna, vilka fick som huvuduppgift att leda och samordna den samhällsplanering som bedrivs inom den statliga förvaltningen.
1972 års riksdag (prop. 1972:111 bil. 1, InU 28) antog ett regionalt handlingsprogram med ramar för länens verksamhet. Därvid har för Kristianstads län och för Malmöhus län lagts fast befolkningsramar för planeringen innebärande invånarantal år 1980 om 265 000—275 000, respektive 760 000—790 000 invånare. I riksdagen ställdes detta förslag mot ett av inrikesutskottets centerledamöter i reservation avgivet förslag, där motsvarande planeringsförutsättningar angavs som riktvärden med 280 000 resp. 760 000 invånare. Samtidigt antogs en plan för utveckling av den regionala strukturen, vari rikets kommuner genom inplacering i olika funktionsgrupper satts in i ett hela riket omfattande ortssystem. Häremot ställdes en av inrikesutskottets centerledamöter avgiven reservation, vari anfördes att inom av riksdagen antagna ramar och riktlinjer för resursfördelning och utveckling den regionala utvecklingsplaneringen borde handhas av länskommunala organ.
I länsprogram 1970, som bl. a. utgjorde underlag för 1972 års riksdagsbeslut, underströk länsstyrelsen i Kristianstads län att utarbetandet av programmet för länet skett under intimt samarbete med länsstyrelsen i Malmöhus län samt att samrådet mellan de båda länsstyrelserna i planeringsfrågor kommer att ytterligare fördjupas. Länsstyrelsen i Malmöhus län gav uttryck åt samma mening. 1 ett gemensamt uttalande i april 1973 förklarade sig de båda länsstyrelserna vara eniga om ett utvidgat samarbete, bl. a. inom vissa delar av regionalpolitiken och den fysiska planeringen.
Enligt anvisningar för länsplanering 1974 skall länsstyrelse för den löpande planeringen dela upp den fastställda planeringsramen för länet på kommunerna med utgångspunkt i den beslutade ortsstrukturen. I den
CU 1973:25
nya planeringsomgången skall länsstyrelserna fortsätta arbetet på förslag till riktlinjer och handlingsprogram för den regionala strukturen i länet på grundval av planeringstal för skilda kommuner, uttryckta i antal invånare för åren 1980 och 1990.
1972 års riksdag beslöt vidare om riktlinjer för hushållningen med mark och vatten. Dessa riktlinjer innefattade bl. a. en precisering av riksintressen inom den fysiska planeringen, vilka skulle hävdas av statliga organ i samråd med kommunerna. Denna riksplanering skall fullföljas och vidareutvecklas genom kommunal planering. Bl. a. godtog riksdagen (CU 1972:35) enhälligt meningen att ”högvärdig jordbruksmark inte bör tas i anspråk för tätbebyggelse om likvärdiga lösningar kan åstadkommas på annat sätt”.
Ett förslag till regionplan 1972 för sydvästra Skåne har upprättats och remissbehandlats. Remisstiden utgick i september 1973. Om remissbehandlingen ger anledning därtill kommer reviderad regionplan att underställas medlemskommunerna. Förslaget anges utgå från en befolkning inom planområdet om 570 000 invånare år 1985 och 740 000 invånare år 2000. Det prognosalternativ som därvid använts innebär en befolkning år 1980 om 525 000 invånare. För samma område hade länsstyrelsen i Malmöhus län i länsprogram 1970 beräknat 537 000 invånare år 1980, medan motsvarande befolkningssiffror för länet angavs till 850 000, ett planeringstal som sålunda enligt ovan ersätts av en befolkningsram för år 1980 om 760 000—790 000 invånare. Länsstyrelsen har i samband med remiss av regionplaneförslaget — mot bakgrund av statsmakternas beslut år 1972 om ramar för länens verksamhet — utgått från en planeringsram år 1980 för planområdet om 482 000—502 000 invånare. I planförslaget har förutsatts revidering av de befolkningsprognoser som förslaget utgått från.
Det nämnda förslaget till regionplan förutsätter sammanfattningsvis ”att ett högproduktivt jordbruk bevaras inom sydvästra Skåne även om de för jordbruket disponibla arealerna minskar något”. Åkerarealen — sålunda inklusive även annan än högproduktiv jordbruksmark — beräknas minska från 1 055 km2 år 1970 till 965 km2 år 1987 och 890—900 km2 år 2000. Detta innebär för angivna år att åkerarealen minskar från 65 % till 59 % resp. 55—56 % och att urbaniserad areal ökar från 9 % till 17 % resp. 22—23 %, allt av planeringsområdets totala areal. Fram till år 2000 sägs den areal som behöver tas i anspråk för tätbebyggelsetillväxten överslagsvis motsvara en minskning av den svenska jordbruksproduktionen med kanske 0,5-1,0 %. Det anförs att en tillväxt i regionens västra delar medför att delvis högavkastande åkerarealer tas i anspråk, medan en bebyggelseexpansion i de östra delarna kan inkräkta på naturvårdsoch fritidsintressena.
Sydvästra Skånes kommunalförbund, som presenterat det ovannämnda regionplaneförslaget och som startade sin verksamhet 1965, består av de i Malmöhus län belägna kommunerna Bara, Burlöv, Dalby, Genarp, Kävlinge, Lomma, Lund, Löddeköpinge, Malmö, Månstorp, Räng, Skanör med Falsterbo, Staffanstorp, Svedala, Södra Sandby,
CU 1973:25
8 Trelleborg, Veberöd och Vellinge. Förbundets syfte är bl. a. att bedriva översiktlig planläggning inom den region som omfattas av medlemskommunerna. Förbundet har hittills bedrivit ett omfattande utredningsarbete som rört skilda områden av samhällsbyggandet såsom trafik, vatten, avlopp, avfallshantering, gymnasieundervisning och detaljhandel. Vidare svarar förbundet för vissa verkställighetsfunktioner. Förbundet har i dag ansvar för bostadskvoteringen och den regionala busstrafiken.
Nordvästra Skånes kommunalförbund består av kommunerna Båstad, Klippan, Kvidinge, Perstorp, Riseberga, Åstorp, Ängelholm, Örkelljunga och Östra Ljungby i Kristianstads län samt kommunerna Bjuv, Billesholm, Ekeby, Helsingborg, Härslöv, Höganäs, Landskrona och Svalöv i Malmöhus län. Förbundets syfte är bl. a. att bedriva översiktlig planläggning inom medlemskommunerna. Ett antal sektoriella utredningar har framlagts.
Mellanskånes planeringskommitté består av kommunerna Eslöv, Höör och Hörby. Samtliga kommuner ligger i Malmöhus län. Kommittén har bl. a. till ändamål att bedriva översiktlig planläggning gemensam för medlemskommunerna samt att genom utredningar och på annat sätt verka för samarbete mellan kommunerna i kommunala angelägenheter av gemensamt intresse.
Samarbetskommittén för Sydöstra Skåne är ett organ för samarbete mellan Simrishamns kommunblock och Tomelilla kommun i Kristianstads län samt Sjöbo kommunblock och Skurups och Ystads kommuner i Malmöhus län. Kommittén skall — enligt sitt reglemente — med uppmärksamhet följa utvecklingen inom samarbetsområdet och när behov föresligger framlägga förslag om samverkan mellan kommunblocken.
Samtliga kommuner i Malmöhus län ingår i något av de fyra ovannämnda planeringsorganen. Samtliga kommuner och kommunblock i Kristianstads län utom följande kommunblock ingår i något av planeringsorganen, nämligen Bromölla, Hässleholm, Kristianstad, Osby och Östra Göinge.
Kommunalt samarbete över riksgräns äger rum genom Öresundsrådet. Rådet bildades 1964 på frivillig väg och saknar offentligrättslig status. Rådet består av 15 svenska och 15 danska medlemmar. De 15 svenska mandaten fördelas sålunda: Malmö kommun 5, Helsingborgsområdet 2, Landskronaområdet 1, Malmöhus läns landsting 2, Malmöhus länsavdelning av Svenska kommunförbundet 2, Kristianstads läns landsting 2 och Skånska drätselkammareförbundet 1. Rådets uppgift är att förhandla om och undersöka frågor av gemensamt intresse för Öresundsregionen samt inkomma med förslag till kommuner och kommunorganisationer som är representerade i rådet, andra organisationer eller till staterna i frågor som berör förhållandena i regionen.
I prop. 1973:146 rörande fasta förbindelser över Öresund m. m., vilken hänvisats till trafikutskottet, har chefen för kommunikationsdepartementet efter samråd med cheferna för inrikes- och civildepartementen gjort vissa uttalanden (s. 77—79) rörande samhällsplaneringsfrå -
CU 1973:25
gorna. Bl. a. erinras om det nära samarbetet mellan de båda länsstyrelserna i Skåne inom den regionala utvecklingsplaneringen. Det anförs att de förordade fasta förbindelserna gör det angeläget att intensifiera detta samarbete och även utsträcka det till angränsande län. Vidare framhålls att motsvarande samarbete är angeläget inom den fysiska planeringen och nu närmast de program för kommunal planering som skall underställas Kungl. Maj:t. Slutligen anförs att det förhållande att de samlade resultaten av länsplanering 1974, den regionala trafikplaneringen och den fysiska planeringens programskede kommer att föreligga under år 1975 också ger förutsättningar för en samlad och allsidig utvärdering av såväl regionalpolitiska som miljömässiga aspekter och för en bedömning av vilket behov av ytterligare insatser sorn kan anses påkallade.
I riksdagen har härtill anknytande frågor tagits upp i motioner m. m.
I motionen 1972:1773 (fp) yrkades att fem kommuner i sydöstra Skåne — Simrishamn, Tomelilla, Ystad, Sjöbo och Skurup — skulle tas in i det allmänna stödområdet. Inrikesutskottet (InU 1972:28, s. 57—58) avstyrkte enhälligt motionen med hänvisning bl. a. till att de statliga insatser som kan befinnas motiverade bör kunna göras med stöd av bestämmelser som gäller utanför stödområdet och till att det är mindre lämpligt att till stödområdet hänföra en region som ligger nära ett expansivt storstadsområde. Riksdagen följde utskottet. Motsvarande yrkande framställdes även i motionen 1973:55 (fp). Motionen avslogs. Inrikesutskottet (InU 1973:7) hänvisade bl. a. till det utvidgade samarbetet mellan länsstyrelserna.
Genom motionen 1973:1556 (c) föreslogs riksdagen slå fast att det var ett riksintresse att den bästa jordbruksmarken bevaras för fortsatt jordbruksproduktion. Civilutskottet (CU 1973:11) hänvisade till riksdagens ovan (s. 7) refererade ståndpunkt år 1972 och till att eventuella konfliktsituationer kommer att preciseras och lösas i samband med programmen för kommunal planering m. m. Riksdagen lämnade motionen utan åtgärd.
I de till jordbruksutskottet hänvisade motionerna 1973:322 (c) och 1388 (c) föreslogs åtgärder i samma bevarandesyfte. Utskottet (JoU 1973:17) hänvisade till riktlinjerna för hushållning med mark och vatten och civilutskottets nyssnämnda betänkande och föreslog att motionerna skulle anses besvarade. I särskilt yttrande av jordbruksutskottets centerledamöter anfördes bl. a. att förslaget till regionplan för sydvästra Skåne var ett synnerligen flagrant exempel på att den kommunala projekteringen av bebyggelse inte tog hänsyn till riksdagens vid flera tillfällen uttalade mening.
Vidare har till motionens grunder hörande frågeställningar tagits upp i kammardebatt den 10 april 1970 efter en av herr Svensson i Malmö (vpk) framställd interpellation om Skånes utvecklings- och miljöproblem.
CU 1973:25
10 Utskottet
Riksdagen har att ta ställning till det i motionen framställda yrkandet om inrättande av ”ett gemensamt planeringsorgan mellan länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads län”. Avsikten synes enligt motionen (s. 12) vara att länsstyrelserna skulle inrätta detta organ. Det har inte närmare utvecklats om organet avsetts få egen beslutskompetens. Motionsförslaget grundas huvudsakligen på två bedömningar: att Skåneregionen ur näringspolitiska m. fl. synpunkter utgör en lämplig planeringsenhet samt att den med nuvarande planeringsorganisation befarade utvecklingen inte kan förenas med målsättningen om en jämnare fördelning av expansionen dels inom sydvästra Skåne, dels inom landskapet som en helhet. Den sålunda inte önskade utvecklingen exemplifieras av motionärerna i väsentliga delar genom hänvisning till upprättat förslag till regionplan 1972 för sydvästra Skåne.
Utskottet har inte funnit anledning att i detta sammanhang sakpröva det ännu inte definitiva förslag till vägledande första underlag för den fortsatta planeringen i vissa kommuner som det nämnda region plane förslaget avsetts utgöra. Utskottet har självfallet utgått från att statsmakternas beslut om planeringsramar och ortsstruktur fullföljs och får uttryck i även denna kommunala planering liksom att antagna riktlinjer för hushållningen med mark och vatten också i dessa områden preciseras enligt intentionerna efter samråd mellan länsstyrelserna och kommunerna. Vidare har utskottet utgått från att det i motionen förordade gemensamma organet i sig inte varit avsett att inskränka den eljest givna kommunala beslutskompetensen.
Utskottet kan i och för sig dela uppfattningen att näringsgeografiska och regionalpolitiska skäl kan anföras för en samordning av viss planering över gränsen mellan de båda Skånelänen — skäl som med växlande styrka också torde kunna anföras i anslutning till vissa andra länsgränser. Länsberedningen undersöker emellertid bland olika alternativa lösningar om det kan vara lämpligt att för vissa planeringsverksamheter skapa arbetsområden större än nuvarande län. Ett ställningstagande till motionsyrkandet skulle kunna innebära ett föregripande av mer generella bedömningar som beredningen kan väntas lägga fram i ett principbetänkande år 1974. Med hänsyn därtill, till att hittillsvarande samarbete mellan länsstyrelserna i Skåne varit gott och till att anledning finns att anta att ett effektivt samråd sker även i arbetet med länsplanering 1974 m. m. har utskottet inte funnit anledning att tillstyrka motionen.
Anledning finns inte heller för utskottet att i detta sammanhang ta ställning till vad i motionen — utan särskilt yrkande — anförts om de regionalpolitiska medlen m. m. och om beslutsprocessen vid konflikter mellan skilda kommunala intressen.
CU 1973:25
11 Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1973:1565.
Stockholm den 18 oktober 1973
På civilutskottets vägnar ERIK GREBÄCK
Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Kristiansson i Örkelljunga (s), Petersson i Nybro (s), Lindkvist (s), Ullsten (fp), fru Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m), Claeson (vpk), Jadestig (s), Åkerfeldt (c), Brännström (s) och Adolfsson (m).
Särskilt yttrande
av herr Grebäck (c), fru Olsson i Hölö (c) och herr Åkerfeldt (c) som anfört:
På de grunder som utskottet änget t kan det nu inte anses påkallat att begära att ett särskilt planeringsorgan inrättas mellan länsstyrelserna i Kristianstads län och Malmöhus län.
De skäl som anförts i motionen för att behandla Skåne som ett planeringsområde ger emellertid anledning att kraftigt stryka under vikten av åtgärder som kan ge en bättre balans inom regionen och hindra uppoffrandet av väsentliga intressen inom miljö- och jordbrukspolitikens område. Enligt vår mening bör en sådan utveckling främjas genom de medel som anvisats i förslag från centern i samband med behandlingen av länsdemokratifrågorna och det regionalpolitiska programmet. En fungerande, demokratisk planering med en därtill anpassad organisation är i dessa sammanhang grundläggande. Förslaget i motionen bör ses även i en sådan helhetsbild.
Riksdagen kommer att i samband med behandlingen av frågan om fasta förbindelser över Öresund få ta ställning till avgörande förutsättningar för den kommunala och statliga planeringen inom regionen.