Betänkande 1973:CU26

CU 1973:26

12 Nr 26

Civilutskottets betänkande angående motion om en samordnad politik för landets skärgårdsområden.

Motionen

I motionen 1973:881 av herr Wennerfors (m) hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att en parlamentarisk utredning snarast tillsätts i syfte att uppdra riktlinjer för en total och samordnad skärgårdspolitik för landets samtliga skärgårdsområden.

Nuvarande förhållanden m. m.

Inom den centralt sammanhållna planeringen skall den regionala utvecklingsplaneringen fortsätta enligt de riktlinjer som fastställdes av statsmakterna år 1972. Anvisningar för länsplanering 1974 har utfärdats (Ds In 1973:9). Inom planeringen kommer bl. a. att redovisas material som belyser vilka delar av kommun som ligger utom räckhåll för lokal service och vilka delar av länet som ligger utom räckhåll för service på regional nivå. Sambandet mellan miljöförhållanden och regionalpolitik skall beaktas.

Utgångspunkt för länsstyrelsernas bedömningar av miljöfrågornas samband med den regionala strukturen m. m. skall vara de riktlinjer för den fysiska planeringen som lagts fast av statsmakterna år 1972. Däri ingår geografiskt anknutna planeringsriktlinjer för rekreation och naturvård i kustområdena. Kusten indelas därvid i tre kategorier: de obrutna kusterna (norra Bohusläns skärgård skust, norra Kalmar läns och Östergötlands skärgårdskust samt Ångermanlands brantkust), de högexploaterade kusterna (Stockholms- och Göteborgsregionernas kustområden, Skåne-, Hallands-, Blekingekusterna samt Bråvikenområdet) samt övriga kustområden. Riktlinjerna innebär för de högexploaterade kusterna (prop. 1972:111, bil. 2, s. 165) bl. a. anslutning till huvudprincipen att allmänhetens möjligheter att nå attraktiva kustområden inte försämras och att mark som erfordras för andra övernattningsformer än enskild fritidsbebyggelse reserveras i attraktiva lägen. Vidare ingår även sådana riktlinjer för lokalisering av viss industri vid kusterna. Särskilt behandlas Västkusten, Öresundskusten, Karlshamnsområdet, Kalmarkusten, Nyköping—Oxelösund och Nynäshamn samt norra Svealands- och Norrlandskusten. Arbetet med att i samråd med länsstyrelserna och kommunerna precisera dessa riktlinjer i kommunal planering pågår.

Länsstyrelserna har fått i uppdrag att genomföra en övergripande regional trafikplanering, som förutsätts samordnad med den kommunala trafikplaneringen.

Länsstyrelsernas förslag till länsprogram 1974 skall redovisas till inrikesdepartementet senast den 1 april 1975. Redovisningar av program

CU 1973:26

för kommunal fysisk planering och andra åtgärder skall vara färdiga senast den 1 juli 1974 och underställas Kungl. Maj:t. Den regionala trafikplaneringens resultat kan väntas vid slutet av år 1 974. En tidsmässig samordning av planeringsarbetet och en gemensam värdering därav blir sålunda möjlig.

Bland statliga utredningar som berör skärgårdsfrågorna kan nämnas följande.

Glesbygdsutredningen, som slutfört sitt arbete, har (Ds In 1972:10, s. 80) hävdat att någon allmängiltig avgränsning av glesbygdsproblemområdena inte kan göras. Utredningens förslag till statliga stödåtgärder har dock — som utredningen anför — i första hand måst knytas till vissa närmare angivna delar av landet: skogslänen, skogslänens glesbygdsdelar, stödområdena. Utredningen anför dock att den räknat med att det i särskilda fall kan vara motiverat att låta visst statligt stöd utgå även utanför de angivna områdena. Detta bör emellertid förutsätta en prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Detta har särskilt angetts i fråga om statsbidrag vid hemsändning av dagligvaror m. m., investeringsstöd och bidrag för affärslokaler.

Den år 1970 tillkallade fritidsbåtutredningen har att efter en översiktlig inventering av båtar och en kartläggning av statliga och kommunala insatser, båtplatser och service bedöma det framtida behovet av åtgärder av olika slag. Statistiska centralbyrån har på utredningens uppdrag redovisat intervjuer med ägare till fritidsbåtar (Ds Jo 1973:2).

Kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden kommer enligt uppgift att avlämna sitt slutbetänkande i december 1973.

I riksdagen har behandlats frågor om skärgårdarna i allmänhet.

I motionen 1973:360 (s) föreslogs riksdagen begära att medel för särskilda stödåtgärder i glesbygder får utgå i landets skärgårdsområden. Inrikesutskottet (InU 1973:7, s. 51) föreslog att motionen inte föranledde någon riksdagens åtgärd och utgick från att länsstyrelserna i pågående planering uppmärksammar problemen och lägger fram härav föranledda förslag. Riksdagen följde utskottet.

Riksdagen har lämnat utan åtgärd motionen 1973:340 (s) om ett rationaliseringsstöd till deltidsjordbruk i skärgårdsområden. Jordbruksutskottet (JoU 1973:16, s. 4) hänvisade till sambandet med ett utvidgat regionalpolitisk! jordbruksstöd, en fråga som riksdagen (InU 1972:28, s. 53) begärt att Kungl. Maj:t skall ge 1972 års jordbruksutredning uppdrag att ta upp.

Trafikutskottet fann sig i betänkandet TU 1973:13 inte berett tillstyrka ett yrkande i motionen 1973:1781 (c) om stöd till

kollektivtrafiken i skärgårdarna enligt grunder liknande dem som skulle gälla för busstrafiken. Riksdagen beslöt enligt betänkandet.

Vid 1972 års höstriksdag har trafikutskottet (TU 1973:15) behandlat motionen 1973:472 (s, c) vari hemställs om åtgärder för att tillförsäkra kommun tillfredsställande ekonomiskt stöd för trafik som tillgodoser människors behov av resor mellan öar och fastland. Trafikutskottet har bl. a. inte funnit det godtagbart att skärgårdskommuner i bidragshänseen -

CU 1973:26

de kommer i sämre läge än övriga kommuner och ansett att det bör kunna övervägas att införa stöd till båttrafiken enligt principer liknande dem som kommer att gälla för busstrafiken. Trafikutskottet har vidare utgått från att — som en följd av arbetet med den regionala trafikplaneringen och i avvaktan på mera generella lösningar — en prövning av eventuella bidragsfrågor kommer till stånd.

Beträffande Stockholms skärgård kan noteras följande uppgifter.

Ett av Stockholms läns landsting i maj 1973 antaget förslag till regionplan för Stockholms län 1973 har, sedan länsstyrelsen yttrat sig däröver, överlämnats till Kungl. Majit för fastställelse. I planförslaget redovisas huvuddelen av skärgården i Stockholms län som avsedd för rekreation eller fritidsbebyggelse. Länsstyrelsen konstaterar i sitt yttrande att planförslagets anvisningar får tolkas relativt fritt och att tillgången på service i olika former i skärgårdsområdet är av avgörande betydelse för en samordning av önskvärda åtgärder för skärgårdens funktioner. Ett metodiskt underlag för skärgårdsplaneringen föreligger enligt länsstyrelsen först när dess skärgårdsutredning färdigställts.

Den nämnda skärgårdsutredningen har i ett första delbetänkande — Skärgården i Stockholms län — som presenterades i augusti 1970 redovisat bl. a. material om befolkning, sysselsättning och service. Utredningen har utförts inom länsstyrelsens dåvarande länsplaneringsenhet. Av utredningens andra del — En levande skärgård — föreligger för närvarande en sammanfattning. Utredningen har i denna del bestått av representanter för länsstyrelsen, Stockholms läns landsting, länets skärgårdskommuner samt vissa organ som bl. a. arbetar med skärgårdsfrågor. Utredningen har bildat expertgrupper för vissa frågor såsom jordbruk, turism och rörligt friluftsliv. Som utredningens kansli har länsstyrelsens regionalekonomiska enhet fungerat.

Länsstyrelsens och utredningens målsättning har angetts vara att regionens behov av friluftsliv i olika former inom skärgården skall avvägas och kanaliseras så, att den bofasta skärgårdsbefolkningens sysselsättnings-, service- och boendesituation gynnas. Utredningen har till syfte att klarlägga den totala skärgårdsproblematiken från ekonomiska och sociala synpunkter och att på grundval av inventeringar och kartläggningar — som i stort sett redan är utförda — formulera en målsättning och ge ett handlingsprogram för konkreta åtgärder som kan förbättra sysselsättnings- och servicemöjligheterna inom skärgården, åtgärder som är nödvändiga för att göra det möjligt att även i framtiden bevara en levande skärgård.

Enligt vad utskottet erfarit har inom utredningen sammanställts kostnadsberäkningar och räkneexempel för vissa åtgärder. Sammanställningen visar årskostnader om ca 3 milj. kr. och investeringskostnader om ca 7 milj. kr., fördelade mellan stat, landsting och kommuner.

Länsstyrelsen i Stockholms län har vidare år 1973 lagt fram de första delarna av en strandutredning innefattande inventering och klassificering av vissa delar av länets stränder. Inventeringen omfattar bl. a. planläge, markägareförhållanden och befintlig fritidsbebyggelse. Klassificeringen

CU 1973:26

belyser användbarheten för rörligt friluftsliv av strandzon och s. k. uppehållszon. Det fortsatta arbetet med utvärdering av utredningens material kommer att ingå som en del av länsstyrelsens redovisning av programarbetet i samband med den fortsatta planeringen beträffande hushållningen med mark och vatten.

Riksdagen har tidigare vid skilda tillfällen behandlat frågor om Stockholms skärgård. Bl. a. behandlade allmänna beredningsutskottet (ABU 1968:49, 1969:39, 1970:34) motioner (fp, m) om planeringen i Stockholms skärgård. I samtliga betänkanden hänvisade utskottet till den inom Stockholms läns länsstyrelse pågående skärgårdsutredningen. Vidare hänvisade utskottet år 1968 till expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) och år 1970 till glesbygdsutredningen. De av utskottet avstyrkta motionerna avslogs av riksdagen. Till 1969 och 1970 års betänkanden hade moderata samlingspartiets ledamöter fogat reservationer till förmån för en utredning om en samordnad skärgårdspolitik för Stockholms skärgård.

Vid årets riksdag väcktes motionen 1973:1560 (fp) vari yrkades ett i jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag förhöjt bidrag till administrationskostnader för företagareföreningen i Stockholms län med 300 000 kr. Bidragsförhöjningen skulle enligt motionären användas för att genomföra projekt av allmänt sysselsättningsskapande karaktär, bl. a. i skärgården i Stockholms län. Näringsutskottet som behandlade motionen (NU 1973: 55) avstyrkte den. Riksdagen följde utskottet.

Vid 1972 års riksdag föreslogs i motionen 1972:1 145 (fp) inrättandet av ett institut för forskning, dokumentation och utvecklingsplanering med inriktning på Stockholms skärgård. Motionen avslogs av riksdagen, som följde utbildningsutskottets betänkande UbU 1972:50.

Statens planverk har i en särskild arbetsgrupp, västkustgruppen, under åren 1968—1971 studerat Västkusten. Studien har publicerats i verkets Rapport nr 5 del 1 — 10. I den sammanfattande slutrapporten ges rekommendationer beträffande friluftsliv, turism, fritidsbebyggelse, industri av viss typ, miljövård och kommunikationer. Vidare har verket i Rapport nr 16 gjort en metodstudie som behandlar konflikter mellan olika sektorer beträffande önskemål om användning av mark på Västkusten. Önskemålen gäller dels bevarande av natur- och kulturmiljöer, dels exploatering för fritidsbebyggelse, dels ock exploatering för tung omgivningspåverkande industri. Dessa tre önskemål riktas i mycket stor utsträckning mot kustzonen, varvid intressekonflikter uppstår. I rapporten behandlas principiella förslag till lösning av konflikterna.

Länsstyrelserna i Kalmar län, Blekinge län, Kristianstads län, Malmöhus län och Hallands län beslöt vid sammanträde år 1971 att upprätta ett gemensamt program för inventering av kustens kvalitet för bad och friluftsliv i södra Sverige. Uppläggning och genomförande av inventeringsarbetet påbörjades i Malmöhus län under våren 1972. Huvudsyftet med inventeringen har varit att med utgångspunkt i en studie av det strandnära vattenområdets kvalitet, bottnens och strandens typ samt den nuvarande och planerade markanvändningen vid kusten

CU 1973:26

klassificera kustzonens värde för bad och rörligt friluftsliv. Inventeringens resultat skall i första hand kunna användas som underlag för bedömningar, åtgärder och planering inom statliga och kommunala organ. Underlaget bör bl. a. kunna vara värdefullt vid samarbetet mellan kommuner och länsstyrelse inför ett genomförande av den fysiska riksplaneringens intentioner.

Planutredningar beträffande Norrbottens läns kustområden genomförs för närvarande av länsstyrelsen. Utredningsarbetet som pågår kommer att omfatta en allmänt beskrivande del, som behandlar förutsättning, områdesbeskrivning samt anspråk och tillgångar. Den första delstudien kommer att avse bebyggelseplanering i kustområdet, medan den andra kommer att avse lokalisering av miljöstörande industri. Arbetet redovisas successivt.

Utskottet

Den i motionen föreslagna parlamentariska utredningen om skärgårdspolitiken förutsätts ge förslag till åtgärder som kan befinnas motiverade för att tillgodose de i motionen angivna syftena. Dessa syften exemplifieras inom två huvudområden. Det ena innebär huvudsakligen en omprövning av de senaste årens principiella, markpolitiska beslut — närmast i vad rör ersättningsfrågorna — vilka sägs i än högre grad drabba de bofasta invånarna i skärgårdsområdena. Det andra huvudområdet innefattar frågeställningar om miljö, kommunikationer, sysselsättning, skola, vård m. m., vilka anges böra ses i ett sammanhang för att möjliggöra en total och samordnad planering för landets skärgårdsområden med uppgift att bevara en levande skärgård med bofast befolkning.

Den i motionen framförda invändningen mot de senaste årens markpolitiska beslut innebär att bortfallet av rätt till ersättning för förväntningsvärden vid expropriation, glesbebyggelsereglering, generalplanering eller tillämpning av naturvårdslagen utgör en oacceptabel inskränkning i den enskildes rätt att äga och förvalta mark. Denna invändning har prövats i samband med tidigare beslut. Med hänsyn därtill och till att dessa beslut inte sätter skärgårdens markägare i någon särställning finner utskottet att vad i motionen anförts i denna del inte kan motivera en föreslagen utredning.

Vad därefter angår förslaget om utredning angående olika typer av sektorsplanering och samordningen därav har utskottet stannat för följande bedömning.

Det är i och för sig obestritt att en samordnad planering över kommungränser och även över länsgränser kan vara lämplig inom vissa skärgårdsområden. Det är vidare enligt utskottets mening tänkbart att även vissa statliga aktiviteter som syftar till en regional utjämning av levnadsvillkoren kan böra anpassas till för skärgårdarna speciella förhållanden. Utredningen om Stockholms skärgård, den i huvudsak i länen och kommunerna förankrade regionalpolitiska och fysiska planeringen samt trafikplaneringen torde kunna ge underlag för stat, landsting och

CU 1973:26

kommuner vid överväganden och konkreta initiativ i dessa frågor. Skilda förutsättningar och målsättningar för olika skärgårdsområden kan bäst beaktas i dessa regionalt och kommunalt förankrade planeringsformer. Härtill kommer möjligheten att sektoriella statliga utredningar beaktar intressen som rör utvecklingen i vissa skärgårdsområden. Utskottet anser sig kunna utgå från att Kungl. Maj:t tar initiativ till sådana mera generella överväganden som kan visa sig nödvändiga för att komplettera utredning och planering från geografiskt och sektoriellt begränsade utgångspunkter. Någon åtgärd från riksdagens sida för att få till stånd en statlig parlamentarisk utredning beträffande skärgårdsfrågor i allmänhet är därför inte nu påkallad.

Frågor om skärgårdstrafiken behandlas i betänkandet TU 1973:15. Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:881.

Stockholm den 18 oktober 1973

På civilutskottets vägnar ERIK GREBÄCK

Närvarande: se under utskottets betänkande CU 1973:25.

Reservation

av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Den år 1969 tillsatta parlamentariska glesbygdsutredningen tillkom på riksdagens begäran sedan bankoutskottet (BaU 1969:30) ställt sig bakom motionsyrkanden i frågan. Bankoutskottet fann att den fortsatta regionalpolitiska planeringen länsvis kunde väntas leda bl. a. till att glesbygdsproblem på skilda håll i landet blev grundligare analyserade men fann ändock skäl att i en särskild utredning ta upp de frågor som var gemensamma för dessa områden. Utskottet pekade på att glesbygdsproblemen gjort sig alltmer kännbara även i sydligare delar av landet, där den allmänna urbaniseringen och i synnerhet de stora och medelstora städernas expansion åtföljs av påtagliga negativa utvecklingstendenser i områden utanför de urbaniserade regionerna. Glesbygdsutredningen skulle enligt sina direktiv främst inrikta arbetet på skogslänens glesbygdsproblem. Utredningen skulle dock vara oförhindrad att i sin verksamhet inbegripa även sådana områden av södra och mellersta Sverige där glesbygdsproblemen var likartade.

De överväganden som ledde till att en särskild utredning tillsattes för att komplettera den regionalpolitiska utredningsverksamheten i fråga om

CU 1973:26

glesbygderna kan i allt väsentligt anföras även för att en särskild parlamentarisk utredning får till uppgift att behandla skärgårdsområdenas speciella problem. Självfallet får en sådan utredning förutsättas arbeta i intim kontakt med det utredningsarbete som med mycket växlande kraft pågår inom den regionalpolitiska och fysiska planeringen samt trafikplaneringen. En huvuduppgift blir att samordna de gemensamma intressen som finns så att konkreta förslag kan föreläggas stat, landsting och kommuner. Den hittillsvarande utvecklingen har klart visat att den huvudsakligen i länen förankrade planeringen inte tillräckligt uppmärksammat skärgårdsfrågorna och, då så skett, inte lyckats få fram lämpliga förslag eller i vart fall inte kunnat ställa erforderlig tyngd bakom dem. En parlamentarisk utredning bör bättre kunna lösa en sådan uppgift och förankra förslagen i breda opinioner.

En orsak till att det hittillsvarande, centralt sammanhållna planeringsarbetet inte kan komma med reella lösningar för skärgårdsområdena är självfallet att detta arbete måste ske i mycket generella termer samt att det i dessa delar saknar en målsättning. Målsättningen att skapa en levande skärgård måste ges en faktisk innebörd — att skapa förutsättningar för människor att bo och verka året om i skärgården med den samhällsservice m. m. som anses som rimlig i andra områden utan skärgårdens speciella problem.

En målinriktad parlamentarisk utredning måste också få arbeta förutsättningslöst och inte vara bunden av dogmatiska allmänna riktlinjer, vare sig de faller inom markpolitikens, jordbrukspolitikens, regionalpolitikens eller annat område. I ett sådant arbete kan i många sammanhang ledning hämtas från den utredning som utförts inom en av moderata samlingspartiet tillsatt arbetsgrupp för Stockholms skärgård.

Enligt utskottets mening bör sålunda en parlamentarisk utredning snarast tillsättas i enlighet med vad utskottet ovan anfört.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1973:881 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 73 5231 S Stockholm 1973