Finansutskottets betänkande i anledning av motion angående SEA-systemets konsekvenser för riksdagen

Finansutskottets betänkande nr 13 år 1973

FiU 1973:13

Nr 13

Finansutskottets betänkande i anledning av motion angående SEA-systemets konsekvenser för riksdagen.

I motionen 1973:986 av herrar Gadd (s) och Ekström (s) hemställs att riksdagen tillsätter en parlamentarisk utredning med uppgift att kartlägga konsekvenserna för riksdagen av ett genomförande av det så kallade SEA-systemet samt om nödvändigt framlägger förslag till åtgärder.

Motionärerna erinrar om att ett nytt ekonomi-administrativt system, det s. k. SEA-systemet, sedan ett antal år utvecklas inom den statliga förvaltningen.

Detta nya system innefattar hela den ekonomiska beslutsprocessen inom den statliga förvaltningen från planering och budgetering till redovisning och revision. Genom tillgången på moderna datorer kan därför i framtiden mycket komplicerade planeringsarbeten utföras, som sannolikt leder till en ökad effektivitet i statsförvaltningen.

Det nya ekonomi-administrativa systemet skulle kunna leda till allvarliga konsekvenser om riksdagen inte i tid anpassar sitt eget arbete till dessa nya förutsättningar.

Syftet med den nya tekniken är att föra beslut av teknisk natur allt längre ner i den statliga hierarkin, så att statsmakterna skulle få möjlighet att helt ägna sig åt de politiska avgörandena. Den nya tekniken leder emellertid till att de statliga myndigheterna börjar att utföra sitt planeringsarbete på mycket lång sikt. Fem år är en vanlig planeringsperiod numera, och ambitioner finns på sina håll att lägga upp längre planeringsperioder. Skulle detta bli en realitet löper riksdagen en allvarlig risk att bli överkörd av byråkratin. Det nuvarande riksdagsarbetet är till mycket stor del koncentrerat till det närmast liggande budgetåret. När hela den statliga förvaltningen övergått till att realiter planera på flerårssikt tvingas riksdagen, om den endast planerar för ett budgetår i taget, att acceptera de förslag byråkratin lagt. Det är enligt motionärerna av vikt att riksdagen i tid inrättar sitt eget arbete så att den motverkar att de långa planeringsperioderna ute hos myndigheterna låser riksdagen. Grundlagberedningen har i sitt betänkande om en ny regeringsform visat på möjligheter för riksdagen att anpassa sina arbetsformer till en ny tids krav. Beredningen nämnde bl. a. den nya utskottsindelningen, som möjliggör för riksdagen att löpande följa planeringsarbetet ute hos myndigheterna. Eftersom utskotten är indelade efter ämnen, borde denna nya indelning i sig kunna bli använd för en riksdagens medverkan i den långsiktiga statliga planeringen, som är den absoluta förutsättningen för att ett folkstyre skall gälla även fortsättningsvis.

1 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 13

FiU 1973:13

2 Utskottet. Statens ekonomi-administrativa system (SEA) utgör en sammanfattande beteckning på de verksamheter som utvecklats för en enhetlig ekonomiadministration inom statsförvaltningen. Systemet innefattar hela kedjan av metoder och rutiner, från verksamhetsplanering och budgetering till redovisning, resultatanalys och revision.

Motionärerna anför att syftet med den nya tekniken är att föra ned beslut av teknisk natur till lägre beslutsnivåer så att statsmakterna skall få möjlighet att helt ägna sig åt de politiska avgörandena. Arbetsmetoderna leder emellertid också till att de statliga myndigheterna planerar på mycket lång sikt. Riksdagen måste inrätta sitt eget arbete med hänsyn härtill.

Motionärerna berör enligt utskottets mening ett viktigt avsnitt av den statliga beslutsprocessen. Utskottet har haft anledning beröra vissa aspekter på den långsiktiga statliga planeringen i tidigare sammanhang (FiU 1972:38). Bl. a. pekades därvid på det nya planerings- och budgeteringssystem som tillämpas inom försvarets område fr. o. m. innevarande budgetår. Särskilt intresse i sammanhanget har de former för vidgad parlamentarisk insyn i planeringsprocessen inom försvaret, varom statsmakterna beslutat (prop. 1972:103, FöU 1972:23, rskr 309).

Principiella överväganden rörande riksdagen och den långsiktiga planeringen återfinns i grundlagberedningens huvudbetänkande (SOU 1972:15). Beredningen anför i fråga om långsiktsplaneringens konsekvenser för riksdagens arbete bl. a. följande (s. 114):

Tidigare torde det ej sällan ha ansetts naturligt att flerårsplaneringen sköttes av regeringen och den underlydande administrationen. Inget kunde ju ändå genomföras innan riksdagen beviljat anslag. Numera har man alltmera betonat dels ettårsbudgetens faktiska bundenhet och dels behovet av långsiktighet i statsmakternas handlande. Om de årliga budgetbesluten i realiteten mest har karaktär av verkställighetsbeslut i förhållande till tidigare fattade, långsiktigare avgöranden borde det i princip företrädesvis vara de senare som riksdagen ägnar sin uppmärksamhet åt. Så sker också redan nu i betydande utsträckning. Men man skulle kunna hävda att spörsmålet får skärpt aktualitet i den mån systematisk långtidsplanering eller systematiska långtidsstudier alltmer skulle genomföras på regerings- och myndighetsnivå. I så fall kan inte riksdagen begränsa sin horisont till ett å ett och ett halvt års sikt. Om så skedde skulle riksdagens överväganden bli mer bundna än regeringens och myndigheternas.

Budgetutredningen har i sin rapport Reformerat budgetsystem tagit upp hithörande frågor. Under avsnittet Riksdagen och planeringssystemet framhåller utredningen det angelägna i att riksdagen erhåller samma planeringshorisont som regeringen och myndigheterna. Riksdagens medverkan i planeringsprocessen bör ske genom ett insynsförfarande. Bland vägar som utredningen anser möjliga att beträda är mer utförliga perspektiv- och programstudier i budgetpropositioner, ”hearings” i utskotten och regeringens anlitande av enskilda riksdagsledamöter i planeringsarbetet.

Finansutskottet finner det uppenbart att de i motionen väckta

FiU 1973:13

problemen erfordrar förändringar i riksdagens egna arbetsformer. I viss utsträckning torde detta ha skett, bl. a. genom att den nya utskottsorganisationen möjliggör en mer kontinuerlig bevakning av sammanhängande planeringsområden.

Vissa av de hithörande frågorna torde komma att behandlas av riksdagen i samband med förslaget till nya grundlagar. Andra frågor åter torde aktualiseras först i samband med resultatet av budgetutredningens arbete. Frågornas vikt och riksdagens egenansvar för sina arbetsformer motiverar enligt utskottet att riksdagen i särskild ordning överväger effekterna för riksdagens arbetsformer av en långsiktig statlig planering. Med hänsyn till att utredningsarbete av närbesläktad art redan påbörjats (riksdagens informationsutredning resp. översyn av utskottens personalorganisation) och eftersom riksdagsbehandlingen av förslaget till nya grundlagar m. m. bör avvaktas innan slutlig ställning tas i dessa frågor, torde det få ankomma på talmanskonferensen att avgöra i vilka former det av motionärerna aktualiserade utredningsarbetet lämpligen bör bedrivas.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionen 1973:986 och i enlighet med vad utskottet anfört uppdrar åt talmanskonferensen att låta överväga konsekvenserna för riksdagens arbetsformer av en långsiktig statlig planering.

Stockholm den 20 mars 1973

På finansutskottets vägnar SIGFRID LÖFGREN

Närvarande: herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Larsson i Karlskoga (s), Åsling (c), Jansson (s), Möller (fp), Josefsson i Halmstad (s), Fågelsbo (c), Arne Pettersson i Malmö (s), Brundin (m), Gadd (s), Wictorsson (s) och Fridolfsson i Stockholm (m).

GOTAB 73 3506 S Stockholm 1973